fredag 30 januari 2009

SSSF — igen!

I dagens Världen idag har Ulf Nilsson en artikel om Zimbabwe med rubriken ”Från kornbod till tragedi”. Jag saxar:
Att kalla Zimbabwe, som en gång hette Rhodesia och tillhörde Afrikas rikaste länder, för en skandal är att använda ett alldeles för litet ord. Tragedi passar bättre – ett land där varje dag innebär lidande och svält för den överväldigande majoriteten av 13 miljoner människor.

Sedan 1970 har medellivslängden minskat med hela 10 år – till 41 år. En liknande hälsokollaps har veterligt inte drabbat något annat land.
Av befolkningen mellan 14 och 49 år har 20 procent drabbats av aids. Eftersom det egentligen varken finns läkare eller medicin är alla utom ett fåtal dödsdömda.

Idag är det land som en gång kallades Afrikas kornbod fattigare än fattig, på gränsen till ohejdad massdöd.

Här ser vi än en gång paraplyorganisationen SSSF i verksamhet. Igen!

SSSF visar åter upp framfötterna, den här gången i Zimbabwe. I det här fallet är det inte hakkorsets eller halvmånens representanter, utan underavdelningen med hammare och skära, som står för produktionen/destruktionen (Mugabe är marxist-leninist)

Intressant också att notera medias likgiltighet inför diktatorn i Zimbabwe, Robert Mugabes, terror, med tiotusentals mördade meningsmotståndare. Väldigt lite skrivs om situationen i Zimbabwe. Fast, media har förstås fullt upp med att kritisera Israel. Inte heller FN tycks ha tid att ta itu med Zimbabwe. Även där är man fullt upptagen med att författa resolutioner mot Israel. Vilken tur för alla onda diktatorer och regimer att konflikten i Mellanöstern finns.

måndag 26 januari 2009

SSSF — en ny förening har sett dagens ljus

Under de senaste veckorna har Swatdalen i Pakistan intagits av talibanerna. Denna dal var en gång i tiden känd som Pakistans motsvarighet till Schweiz. Där fanns blomstrande fruktodlingar och vackra utflyktsmål och ett perfekt klimat. Hotellen låg tätt och man hade bl a Pakistans enda skidanläggning. Turister strömmade dit och Swatdalens ekonomiska standard var därför god, vilket i sin tur ledde till en, efter pakistanska förhållanden, hög utbildningsnivå. Marcus Sönnerbrandt, samordnare för den Svenska Pingstmissionen i Pakistan, skrev nyligen om den senaste tidens utveckling:

Idag är Swatdalen till stora delar ödelagd, över hundra skolor har sprängts i luften eller på annat sätt förstörts av talibanerna, skidanläggningen har förvandlats till aska, frukt från trädgårdarna ligger och ruttnar, människor är rädda för att gå ut och man litar inte ens på sina grannar (Världen idag, 19/1 2009).

Jag fick precis i skrivande stund ett nyhetsbrev från MEMRI (Middle East Media Research Institute) med rubriken ”Fler människor har dödats i Pakistan genom talibanlett våld i Swatdalen än under Israels operationer i Gaza”. Man skriver där bl a:

Ca 400 privata skolor har stängts, vilket gör att 40 000 flickor förlorat rätten till utbildning. Dessutom är det osannolikt att de 84 000 kvinnliga studenter som går i statliga skolor, kan fortsätta sin utbildning, trots att pakistanska regeringen sagt att man skall öppna dessa skolor igen med början den 1/3 2009. Minst 10 flickskolor i Mingora, som försökte fortsätta efter talibanernas deadline den 15 januari, har sprängts. Talibanerna har också gjort det obligatoriskt för män att ha huvudbonad och har förbjudit männen att raka sig. Denna bestämmelse träder i kraft den 25/1 2009.

Detta är en fruktansvärd katastrof för kvinnorna i området (och även för dem som säljer rakhyvlar). Svenska media har emellertid varit så upptagna med sin hatpropaganda mot Israel under senaste tiden att man helt glömt att rapportera vad som sker i Swatdalen. Men vem vet, kanske man sympatiserar med talibanerna. Visste du förresten att talibanerna i Holland kallas tulibaner? Det kan vara bra att veta.

Jag har mer och mer börjat inse att det finns en internationell, världsomspännande informell förening, som det skrivs väldigt lite om. Det skrivs visserligen en del om dess aktiviteter, men inte om föreningen som sådan. Det är nu dags att lyfta fram denna förening i dagsljuset. Dess verkliga namn är hemligt, men jag har valt att kalla den SSSF, vilket betyder ”Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra”. Jag tänker givetvis på det som Jesus säger i Joh 10:10, ”Tjuven kommer allenast för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att ge liv och liv i övernog.” Med ”tjuven” menar Jesus här Djävulen.

En passande logga för SSSF, eller hur? (PK står för Politisk Korrekthet, resten överlåter jag åt läsaren att räkna ut).

Det Jesus säger här, är att ondskan bara kan förstöra. Den kan inte bygga upp något. Nazisterna lämnade en rykande ruinhög efter sig (som i bilden lite längre ned). Tusenårsriket varade bara några få år och facit blev 50 miljoner döda och ett nästan utplånat Tyskland. Marxismen tycks på samma sätt vara oförmögen att skapa välstånd. Sovjetstaten föll inte på grund av USA:s militära eller ekonomiska makt eller några andra yttre faktorer. Den kollapsade av sin egen tyngd, sin egen oduglighet att skapa välstånd. I den mån kommunistiska stater har någon form av välstånd, beror det oftast på att man delvis infört andra ekonomiska faktorer. Kina har ju t ex numera ett slags mellanting mellan marxism och marknadsekonomi.

När man ser de olika vänstergrupper som finns i Sverige och andra europeiska länder, oavsett om de nu kallar sig för feminister, veganer, pacifister, palestinavänner etc, är detta bara olika yttringar av samma grundläggande ideologi, nämligen våldets och förstörelsens ideologi. Alla dessa ingår i paraplyorganisationen SSSF. Vare sig dessa grupper demonstrerar eller är motdemonstranter (vilket oftast innebär att de försöker hindra andra grupper att uttrycka sina åsikter), slutar det oftast med att man slår sönder allt man kommer åt att slå sönder. Hade inte polisen funnits, hade man förmodligen slagit sönder hela världen. Reclaim the Street (Ta tillbaka gatorna) är ett exempel på detta. När de demonstrerar för ”gatorna åt folket” blir resultatet nästan alltid krossade fönster, misshandlade människor (ofta de som bor på de gator som reclaimthestreetarna säger sig vilja ta tillbaka till folket) och förstörda bilar (vilka ägs av vanliga människor, dvs folket, och inte kapitalister). Vid en sådan demonstration frågade en reporter en person som just höll på att slå sönder fönster varför han gjorde detta. ”Jo jag tar tillbaka gatorna åt folket”, blev svaret. ”Men”, sade journalisten, ”jag är ju en av folket som bor här, och jag tycker inte om vad du gör. Vad har du för rätt att förstöra min stadsdel?” Busen blev svaret skyldig. Det var nog inte så viktigt för honom att kunna motivera det han gjorde. Det viktiga var att få slå sönder, eftersom vissa människor tycker sådant är jättekul. Våldsamma demonstrationer och liknande handlar sällan om några höga ideal eller någonting åt det hållet. Det handlar bara om en ursäkt för att få stjäla, slakta och förgöra. Inte av höga ideal utan bara för att det är så kul, som Nils Ferlin skriver i en av sina dikter.

Och här ser vi lite reklam för vad en av SSSF:s grenar kan åstadkomma om de får lite tid på sig (Berlin 1946). Detta var vad nazisterna lämnade efter sig åt det tyska folket. Visst var de duktiga!?

Islamismen, för att gå tillbaka till talibanerna och deras gelikar, tycks oförmögen att skapa något annat än förstörelse, lidande och död. Exemplet ovan från Swatdalen är bara ett exempel bland många. Gaza är idag i ruiner. Varför då? Jo Hamas kan bara stjäla slakta och förgöra. Hamas kunde ha ägnat de år som gått sedan Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza till att bygga upp jordbruk och industrier (i stället för att skjuta 6 000 raketer mot Israel). Jag är övertygad om att Israel, när de sett att Hamas arbetade på att bygga upp ett samhälle, i så fall hade hjälpt gazaborna ekonomiskt genom att starta företag i Gaza etc. Levnadsstandarden i Gaza kunde antagligen då ha varit på väg upp i rekordfart. Men, ondskan kan bara förstöra. Den är oförmögen att skapa något eller att bygga upp något. Däremot är ondskan duktig på att skylla ifrån sig. Det är alltid någon annans fel att det blir som det blir.

I slutet av 60-talet försökte palestinierna ta över Jordanien. De lyckades förstöra oerhört mycket i Jordanien innan de slängdes ut av kung Hussein, vars armé var för stark för Arafat den Onde (som jag kallar honom). Innan man slängdes ut hade man plundrat, mördat och våldtagit i Jordanien och jordanierna var så förbannade på palestinierna att man inte tog några fångar. Alla man fick tag på sköts på fläcken. Det hände t o m att palestinier flydde över till Israel för att rädda sina liv.

När palestinierna fördrevs från Jordanien tog man sig in i Libanon, som vid den här tiden var ett i huvudsak kristet land med hög levnadsstandard. Beirut brukade kallas Medelhavets Paris. Idag är Libanon i princip en ruinhög, även om landet i någon mån har byggts upp igen (libaneser är bland jordens skickligaste och mest företagsamma affärsmän). De kristna är till stora delar fördrivna. Under en mellanperiod, när palestinierna tillfälligt, med bl a Israels och USA:s hjälp, hade slängts ut ur Libanon, vistades de i Tunisien, Där omgavs de av en järnring av trupper och hindrades från att beväpna sig. Så Tunisien fick de aldrig chansen att förstöra. Det tycks som att varhelst islamismen drar fram får vi lidande, fattigdom och ond bråd död. Det finns för övrigt mängder av palestinier som avskyr Hamas och som bara vill ha fred till varje pris, men som är skrämda till tystnad. Varför stöder inte svenska journalister dem? Varför kan inte svenska journalister vara deras röst? Vad är det för fel på svenska journalister?

Det tycks som att de alltför många människor som sålt sig till ondskan, men som menar sig kämpa för en god sak, tror att bara man skapar kaos, river ned, mördar och förstör, så kommer paradiset automatiskt att uppstå. Ur kaoset och askan skall fågeln Fenix uppstiga i all sin härlighet. Dessvärre fungerar det inte så. Ett samhälle som växer fram ur ondska, är dömt att förbli ett ont samhälle. Som vägen dit är, så blir också resultatet! Det vilar en förbannelse över allt som är skapat i och genom våld.

Så käre läsare, höll ögonen öppna, och när du ser representanterna för Sällskapet Stjäla Slakta och Förgöra nalkas, fly för livet! Stannar du kvar, väntar bara eländes, eländes, elände.

Eller, ännu bättre, stanna kvar och strid för Sanning och Rätt. Låt inte ondskan och lögnen ta över vår värld! Vår store diktare, Esias Tegnér, skriver i dikten "Det Eviga";

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort,
det dör som en stormvind i öknen bort.

Det sanna är evigt; kring himmel och jord
genljuda från släkte till släkte dess ord.

Det rätta är evigt: ej rotas därut
från jorden dess trampade lilja.

lördag 17 januari 2009

Ett brev till Sveriges Radio och SVT

Först tar vi den korta versionen:

Media, inklusive Sveriges Radio, har haft flera inslag om en just nu ökande antisemitism i Europa. En jude kan idag inte gå ut på gatan i Sverige (frihetens, jämlikhetens och demokratins paradis) med sin kippa. Risken är stor att han åker på stryk, eller kanske ännu värre. Det är också svårt och t o m farligt att idag öppet visa sin solidaritet med Israel. Sådana möten, om de hålls i en lokal, kräver stor polisbevakning och deltagarna måste slussas ut bakvägen för att inte utsättas för stenkastning etc. Så var t ex fallet vid en israelmanifestation i Citykyrkan i Stockholm för någon vecka sedan (jag hörde aldrig någon rapportering därifrån i P1, men det är kanske inte intressant att det finns människor som stöder Israel). Öppna proisraeliska demonstrationer är idag nästan omöjliga. I Oslo urartade en sådan gatudemonstration i kaos och grov skadegörelse. Intressant är att många av dessa stenkastare etc är palestinier, vilka säger sig ha flytt från förtryck, men som tydligen anser sig ha rätt att förtrycka det fria ordet i de länder som välvilligt tagit emot dem.

Vad media, inklusive SR, glömmer att rapportera, är att media själva starkt bidragit till det israelhat och även den antisemitism, som vi ser idag. Genom sin ensidiga rapportering från striderna i Gaza (och överhuvudtaget från Mellanöstern) har man skapat en bild av barnamördande israeler och lidande, oskyldiga palestinier. Även om media inte direkt påstått så, är det bestående intrycket, utifrån medias gazarapportering, att 99 procent av alla offer är barn och sedan har av misstag enstaka hamasmedlemmar dödats (som dessutom förmodligen också var oskyldiga). Man låter en norsk läkare, som uppenbarligen är part i målet, göra uttalanden som är rent politiskt betingade, och betraktar dessa uttalanden som absoluta fakta. I varje inslag nämner man döda och skadade barn, som om inte Hamas fanns, och som om Hamas aldrig avlossat några raketer eller utfört några självmordsdåd. Det är fruktansvärt med döda barn, men Hamas använder konsekvent barn och civila som sköldar. ”Enligt Israel använder Hamas civila som sköldar”, brukar det heta. SR etc är mycket noga att alltid, alltid, alltid säga ”enligt Israel…”, dvs underförstått, det är bara vad israelerna påstår. Man är inte lika noga med att påpeka motsvarande när det gäller den palestinska sidan.

Man undviker ganska konsekvent att ge bakgrunden till det som sker just nu. Att tidningar fungerar så är en sak. Jag kan låta bli att köpa Aftonbladet. Men att en koncern, som påstår sig vara public service, och som alla svenskar i praktiken är tvingade att betala till, uppvisar en så låg journalistisk nivå är oacceptabelt. Jag är fullständigt ointresserad av vilka personliga åsikter P1:s reportrar har. De (t ex Cecilia Uddén) kan hata Israel bäst de (hon) vill. Men ett publicserviceorgan skall inte bara representera den israelhatande delen av svenska folket. Jag kräver också att bli representerad! Ni skall inte i nyhetsprogram manipulera människor till vissa åsikter!!! Det har ni inte rätt till!!! Ni skall tala om vad som händer, så att människor själva kan bilda sig en uppfattning!!! Och om ni inte har möjlighet att själv se vad som händer (som fallet är just nu), ja då skall man ta konsekvenserna av detta och inte ta tårdrypande berättelser från den palestinska sidan som absoluta fakta (de är experter på att utnyttja sådant). Israel beskjuter inte medvetet barn (till skillnad från Hamas)! Det ligger inte för den judiska kulturen. Däremot har islam stora problem när det gäller respekt för människoliv (det är bara att titta på hur det ser ut i de länder, där islam har stort inflytande). En objektiv rapportering borde också nämna att Hamas klart och tydligt deklarerat att en vapenvila med Israel aldrig kan bli något annat än temporär, eftersom deras anspråk på området (där dagens Israel ingår) är absoluta. Ni kunde också rapportera att höga företrädare för Hamas deklarerat att alla judar skall utrotas. Det skulle kanske ge lyssnaren en lite bättre bild av den situation Israel står inför. Vad skall man förhandla om? När judarna skall lämna över Israel till islamisterna? Eller hur utrotandet av dem skall gå till? Något annat finns ju inte att förhandla om.

Observera! Jag säger inte att det är fel att kritisera Israel när de gör fel, och det gör de ibland. Inte heller är det fel att framhålla palestiniernas lidande. Berättigad kritik har man alltid rätt att föra fram. Det totala demoniserandet av Israel och det judiska folket (vilket tyvärr blir följden), som SR, inklusive P1, sysslar med just nu, är emellertid något helt annat. Det är oacceptabelt i en stat som vill kalla sig demokratisk. Jag är övertygad om att detta på sikt kommer att slå tillbaka mot Sveriges Radio och speciellt P1 (det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, men går fort att riva ner det). Dessutom kommer på sikt journalisternas skamfilade rykte antagligen att bli ännu sämre. Personligen reagerar jag numera tyvärr oerhört negativt när någon presenterar sig som journalist, och utgår från att det är en moraliskt förkastlig människa (givetvis finns det undantag). Vilket är tråkigt, men det är inte utan anledning jag fått denna inställning.

När jag läser den broschyr man brukar få med TV-licensräkningen brukar jag skratta gott. Ni skryter där om hur politiskt, ideologiskt och ekonomiskt obundna ni är. Hehehe… Det är ju bara ett skämt. Tyvärr! Formellt kanske det stämmer. Men, eftersom vänstersympatier etc, för att inte tala om politisk korrekthet, har en stor övervikt bland journalister, leder detta till att SR och SVT driver en agenda, klart och tydligt, där man företräder ateism (men konstigt nog samtidigt sympatiserar med islam – människan är sannerligen motsägelsefull) och är allmänt anti-USA och anti-Israel. Speciellt arg tycks man vara på kristna och på människor som talar om moral, dvs rätt och fel (samtidigt som man själv är väldigt moralisk när det gäller Israel). Fick jag bestämma, skulle SR och SVT bli betalkanaler, så kan den som vill bedövas av den vinklade och politiskt korrekta världsbild som där förmedlas, få det man vill ha. Personligen skulle jag hellre betala för Filmnet. Jag menar, en och annan film, finns det ju faktiskt ett korn av sanning i. Förmodligen minst lika mycket som i SR:s och SVT:s rapportering från Israel.

Nu tänker ni givetvis, att det jag säger är fel. Ni menar säkert att P1 minsann också har försökt ge den israeliska synen och att jag är orättvis. Ingenting kunde vara mer fel. I den mån ni på något sätt låtit den israeliska sidan komma till tals, har det snarare känts som kosmetiskt, än som ett verkligt försök att vara opartisk. Att så är fallet ger jag exempel på i min längre version, som följer nedan. För dig som inte läser längre än så här vill jag bara säga, ”Fy skäms! Ni på P1 är en skam för allt vad journalistik heter när det gäller rapportering från Mellanöstern! Ni borde skämmas för att kalla er public service. Varför inte ändra begreppet till politically correct service, eller helt enkelt Palestinian Service”

Krister Renard
Uppsala, Sverige
(en man som tror att det finns en sanning och som en gång trodde att det var medias uppgift att förmedla den – idag vet han bättre)

-------------------------------------------------------------------------------------------------
Långa versionen:

När jag sökte på Riksdagens hemsida hittade jag följande i ”Betänkande av Public serviceutredningen” (SOU 2008:64):
Varje journalistisk och kulturell produktion drivs av personliga eller organisatoriska intressen som formats i kontakt med omgivningen. En fullständig objektivitet är aldrig möjlig, även om den i detta sammanhang är eftersträvansvärd. Däremot kan och ska public service vara relevant, saklig och opartisk. Public service ska låta olika röster och åsikter komma till tals och verka för mångfald och nyansrikedom.

Den just nu pågående konflikten mellan Hamas och Israel ger mig anledning att konstatera att Sveriges Radios P1 inte lever upp till detta. Annat än möjligen formellt (detta gäller också koncernens behandling av ämnen som intelligent design, kristen tro, abort etc, men det är frågor som skall diskuteras i andra sammanhang). Visserligen låter man ibland olika röster komma till tals, men jag upplever detta mer som kosmetiskt än som ett försök att vara saklig och opartisk. Nyansrikedomen lyser med sin frånvaro. Även SVT har stora brister, men den här gången tycker jag faktiskt att SVT ändå uppvisat större prov på opartiskhet än SR:s P1-kanal (vilket är förvånande).

Jag skall försöka att fatta mig så kort som det går. Den 14/1 2009 förekom två intervjuer, som finns att lyssna på i repris på P1:s hemsida. Intervjuare var P1-profilen Jörgen Huitfeld, vars journalistik jag enbart hyser förakt för (det kan ju hända att han gjort objektiva reportage om kräftfisket i sjön Tisaren utanför Hallsberg, men när det gäller konflikten i Mellanöstern uppnår han hittills oanade nivåer av partiskhet och vinkling). Den ena intervjun är med den norske läkaren Mads Gilbert och den andra med Israels ambassadör i Sverige, Benny Dagan. Jag har noggrant tagit del av båda dessa intervjuer och kände mig nästan illamående efteråt.

Intervjun med Mads Gilbert var mycket lugnt hållen, där Gilbert oftast fick tala till punkt utan att avbrytas. Visserligen ställde man pliktskyldigt frågan om hans politiska engagemang (långt till vänster) och nämnde att han anklagats för att ”gå Hamas’ ärenden”. Han fick i lugn och ro förklara sig och hans trovärdighet ifrågasattes inte det minsta av reportern. Inte en gång höjde reportern rösten. Frågorna kändes mer som kosmetiska (du förstår Mads, vi måste ju ta upp detta, annars kommer vissa lyssnare att få vatten på sin kvarn) än som ett ärligt ifrågasättande. Man nämnde t ex inte att Gilbert deklarerat att han i princip stödjer terrorattackerna den 11 september 2001. Reportern använde uttryck som ”hela familjer som utplånas… ”, dvs ställde helt och hållet upp den på bild av konflikten som Gilbert målar upp. Reportern sade t ex ”Israel har hävdat (se ovan) att Hamas använder civila som sköldar….” och ville veta vad Gilbert ansåg om detta. Gilbert påstod, som man kunde förvänta sig, att detta var helt fel och påstod dessutom att andelen civila offer var 90 %. Här avslöjar Gilbert att han helt och hållet står på Hamas sida och utgör en part i målet. Gilbert kontrasterade vidare ca 1000 döda palestinier med att 3 israeler dött, vilket möjligen är korrekt (men de låga israeliska dödssiffrorna beror snarare på Hamas’ oskicklighet, t ex deras tekniskt primitiva raketer, än bristande vilja att döda israeler). Vad han bl a glömde att nämna var orsaken till att Israel nu gått in i Gaza, dvs att Hamas sammanlagt avlossat 10 000 raketer mot Israel, varav 6 000 sedan Israel ensidigt drog sig tillbaka från Gaza 2005. Och inte bara Gilbert utan också reportern glömde att ta upp detta viktiga faktum, som kunde gett lyssnaren en bättre förståelse av vad som sker. Ajajaj, tänk så lätt det är att glömma. Och så praktiskt, om man vill driva en viss agenda. Hamas attacker mot Israel har gjort att ca en miljon israeler levt i ständig skräck i flera år. Många israeliska barn har mått fruktansvärt dåligt. Dessutom har Hamas nu fått betydligt farligare raketer, med mycket längre räckvidd, varför en större del av Israel befinner sig i farozonen (detta är en av orsakerna till att israelerna nu gått in i Gaza). Observera, jag tar inte lätt på att palestinska barn dör, det är vidrigt och oacceptabelt, men jag och många med mig menar att felet ligger hos Hamas, vilket också Egyptens utrikesminister och vissa andra arabiska ledare framhållit. Och något som också Tysklands förbundskansler Angela Merkel påpekat (med det är klart vad hon säger betyder väl inget för SR, eftersom hon inte står till vänster på den politiska skalan).

Jag säger inte att Gilberts beskrivning av de ohyggliga scener som utspelats är falsk. Givetvis är det fruktansvärt det som sker. Det är en sak när han dramatiskt skildrar hur han vadar i blod. Det är hans personliga upplevelse. Men när han uttalar sig om Israels motiv och prioriteringar (t ex att de avsiktligt väljer ut civila mål), handlar det om propaganda och inget annat. Det är inget han kan veta (jag vet att israelerna inte väljer civila mål). Däremot borde han veta att Hamas utnyttjar civila som sköldar (han vet det också, men förtiger detta dystra faktum – samarbetet mellan islamister och vänstern, varav Gilbert är en del, är intressant, egentligen är ju dessa två ideologier dödsfiender). En advokat för mänskliga rättigheter, Irwin Cotler (tidigare kanadensisk justitieminister), har i flera sammanhang tagit upp att det är Hamas’ bruk av civila som sköldar; deras användning av moskéer, skolor, hem och sjukhus som vapenlager etc, som enligt internationell lag gör dem ansvariga för många civilpersoners död (att placera stridande förband bland civilbefolkning räknas enligt internationell lag som krigsförbrytelse). Gilbert bör ha haft förstahandskunskap om detta eftersom ledarskapet i Hamas med all sannolikhet gömde sig i sjukhuset där han arbetade.

Gilbert nämnde också att Gaza är jordens mest tättbefolkade område, med 4118 inv/km2. Reportern ifrågasatte inte detta, vilket han borde gjort, eftersom påståendet är helt felaktigt. Dvs siffran i sig är korrekt, men Gaza är inte alls jordens mest tätbefolkade område. Långt därifrån. Låt mig ge några siffror hämtade från Wikipedia: Monaco-16754 inv/km2, Singapore-6336, Mumbai (Bombay)-22658, Delhi-26276, New York-10452, Moskva-9644. Jag kan också nämna att Stockholm har 3318 inv/km2, dvs i samma härad som Gaza. Genom att påstå att Gaza är jordens mest tättbefolkade område, insinuerar man att Israel måste vetat att det är fysiskt omöjligt att kriga mot Hamas utan att döda mängder av civila och därför inte borde startat sin offensiv. Men som sagt, påståendet är fel och det är ganska typiskt att P1:s reporter inte ifrågasatte uppgiften. Men det är klart att allt som talar emot Israel är ju sant, även om det inte skulle vara sant. Ändamålet helgar ju medlen, eller hur?! Den undersökande journalistiken när det gäller Hamas’ illdåd, tycks nästan helt lysa med sin frånvaro, i varje fall just nu. Hamas använder konsekvent moskéer, skolor, FN-förläggningar (med FN:s goda minne, FN är utpräglat anti-Israel) etc som skyttevärn eller skyddsrum eller vapenlager, de uppträder i civila kläder och de beblandar sig med civila under strider och använder dessutom civila, inkluderande barn, som sköldar (allt detta utgör som sagt, enligt internationell lag, krigsförbrytelser). Det är inte lätt att strida mot en sådan fiende, utan att det blir civila offer. Ja det är till och med omöjligt. Men skulden för dessa civila offer ligger till största delen hos Hamas.

Intervjun med Israels ambassadör hade en helt annan karaktär. Intervjun hölls på engelska och mellan frågorna översatte reportern ambassadörens svar. Där fanns inga vänliga frågor, tvärtom så var tonen hos reportern bitvis aggressiv, ja rent av hatfylld, och det råder knappast någon tvekan om vilken sida reportern sympatiserar med (jag har svårt att tro att han tog ambassadören i hand efteråt). En av de första frågorna var, ”Omkring 300 barn har dött, vad har du att säga till föräldrarna om de fortfarande lever?” Det är ju knappast en seriös fråga, eftersom det är ungefär som att avkräva en misstänkt ett ja eller nej på frågan, ”Mördade du eller ströp du offret?” Det sanna svaret här är varken ja eller nej, speciellt om den misstänkte är helt oskyldig. Reporterns fråga är ofattbart korkad, eftersom den inte på något sätt är kopplad till själva problemet. Vad förväntade han sig att Dagan skulle svara? Frågan kan knappast ha syftat till att ge lyssnaren en förståelse för vad som försiggår i Mellanöstern just nu (vilket är SR:s uppgift). Ambassadören försökte förklara för reportern att man måste förstå bakgrunden för att verkligen förstå vad som händer. Och han nämnde att Hamas använder civila som sköldar och att det är oerhört svårt att bekämpa Hamas utan att det blir civila offer. Reportern lyssnade överhuvudtaget inte på detta, utan ställde samma fråga igen, och igen… Flera gånger. Det är ganska uppenbart att frågan syftade till att poängtera för lyssnarna att israeler är ingenting annat än barnamördare. Ambassadören försökte gång på gång att få reportern att förstå att problemet inte bara ligger hos Israel, och att ett land har rätt att skydda sin befolkning. Ja inte bara rätt utan även skyldighet. Han nämnde också att civila dödas i Afghanistan (där Sverige finns med) och i Irak, och att detta visserligen är beklagligt, men att världssamfundet inte alls kritiserar detta på samma sätt som man nu kritiserar Israel. Vidare tog han upp att både Egypten och PLO kritiserat Hamas och sagt att det som sker just nu är Hamas fel. Detta översattes överhuvudtaget inte av intervjuaren (vilket jag betraktar som direkt tjänstefel, eftersom det har stor relevans i sammanhanget). Dagan fick också frågan ”Räknade ni med före [dvs före att Israel gick in i Gaza] att barn skulle dödas?” Detta kopplat med det ofta förekommande falska påståendet att Gaza är det mest tättbefolkade området i världen, insinuerar att Israel utgör en nation av kallblodiga barnamördare. Problemet är att om någon part i denna konflikt är barnamördare, så är det den palestinska sidan som konsekvent riktar sin angrepp mot civila (och som dessutom använder sina egna barn som sköldar). När ambassadören nämnde den norske läkaren Gilbert, sa bara reportern lite överlägset, ”We leave that, this is an interview with you”. Vilket är helt fel. Att ambassadören tog upp Gilbert och dennes felaktiga påståenden är synnerligen relevant. Både SR och SVT bygger ju sin kritik mot Israel på bl a Gilberts ”reportage” från Gaza. Israels ambassadör har således, enligt reportern, inte rätt att påtala Gilberts partiskhet, dvs Israels ambassadör har inte rätt att försvara sin ståndpunkt. Jag förmodar att reportern ifråga (som jag betraktar som en skam för allt var seriös journalistik heter) hade tyckt att den riktiga tågordningen hade varit att ambassadören enbart skulle sitta där och skämmas över sin ondska.

Enligt vissa siffror anges andelen civila offer i Gaza till ca 50 procent. Det kanske (om det nu stämmer, vilket är långt ifrån säkert) låter högt, men ser man militärhistoriskt är det i själva verket en mycket låg siffra. Speciellt med tanke på hur tättbefolkat Gaza är (det är tättbefolkat, ja, men inte jordens mest tättbefolkade område) och om man dessutom tar hänsyn till att Hamas använder civila som sköldar (och det tycks ju fungera väldigt bra, eftersom alla västerländska journalister går på det). Vid liknande strider i stadsmiljö i andra sammanhang (t ex under Andra Världskriget) var ibland ända upp till 90 procent av offren civila. Enbart 50 procent civila tyder på att Israel gör allt för att undvika civila offer och att man har mycket hög träffsäkerhet med sina vapensystem. Israel förvarnar palestinierna genom flygblad och även telefonsamtal om vissa angrepp, vilket samtidigt minskar effekten av dessa angrepp, dvs är till nackdel för Israel. Vid ett tillfälle varnade Israel per telefon för en kommande beskjutning. Dessvärre fick Hamas reda på detta och tvingade människor till den byggnad som skulle attackeras (för att få fler civila offer). Jag kan inte bevisa detta, även om jag betraktar mina källor som trovärdiga, men här kanske de undersökande journalisterna på SR, skulle kunna visa sina färdigheter. Om man nu vill undersöka sådant? För det vill man väl, i opartiskhetens namn? Man har också hävdat att Israel använder fosforbomber (brandbomber), som är rena terrorvapen och är förbjudna av detta skäl. Det stämmer inte alls. Däremot finns fosfor i s k lysgranater, som används för att lysa upp terrängen, och det är antagligen sådana som slagit ned innan de förbränts helt. Däremot har Hamas avfyrat raketer med fosforladdningar mot Israel. Där har det inte handlat om att lysa upp terrängen, utan att orsaka maximal skada.

Israel anklagas också för att riva hus i onödan. Det är helt fel. Hamas försåtminerar husen och därför måste Israel använda bl a bulldozrar för att ta sig in i misstänkta hus. I krig så prioriterar man knappast fiendens väl och ve, utan man sätter de egna soldaternas säkerhet före allt annat. Jag är övertygad om att om Sverige hamnade i ett liknande läge, så skulle vi också prioritera våra soldaters liv framför fiendesoldaternas liv.

Under årens lopp har Israel anklagats för många ”massakrer”. Dessa har så gott som alltid visat sig vara överdrivna eller kunna förklaras utifrån att t ex FN-soldater låtit terrorgrupper avfyra sina raketer i närheten av t ex en FN-förläggning. Ofta har dessa massakrer basunerats ut och sedan har det plötsligt blivit helt tyst. För när sanningen kommit fram, har det varit så pinsamt för FN eller UNWRA eller kanske för journalisterna själva, att man försökt tiga ihjäl det hela. Ibland har man kommit med en rättelse långt in i tidningen etc, men ofta har det bara fått rinna ut i sanden. Jag tänker t ex på den påstådda massakern mot flyktinglägret i Jenin år 2002, där antalet civila offer i själva verket var mindre än 10 (Israel hade på förhand varnat invånarna att stanna kvar i lägret). Ett ytterligare exempel är när israelerna några år tidigare besköt en FN-postering full med flyktingar i Libanon, varvid nästan 100 personer dog. Denna fruktansvärda händelse väckte ursinniga protester från hela världen, och givetvis också från FN. Ganska snart blev det emellertid helt tyst om händelsen. Varför? Jo, den pinsamma sanningen, dvs pinsam för FN, hade kommit fram. Det visade sig att FN-soldaterna, som var från Fiji, hade tillåtit Hamas att sätta upp sina raketramper alldeles intill FN-posteringen (ca 200 m), antagligen (min spekulation) för att de trodde att israelerna då inte skulle våga öppna eld. Eller kanske för att de kallblodigt räknade med att israelerna skulle öppna eld, och därmed dra på sig förödande kritik på grund av de civila offer detta skulle leda till. Vem vet, kanske blir det samma sak den här gången, när vi efter att den pågående gazakampanjen är avslutad, får reda på vad som verkligen hänt. Frågan är om media då kommer att rapportera detta, om det skulle visa sig att de uppgifter som då kommer fram är mycket graverande för Hamas och kanske till fördel för Israel. Jag skulle inte tro det. Då läggs nog locket på.

Det som sker just nu är oerhört tragiskt för det palestinska folket, men också för Israel. Men att som SR och SVT i stort sett ge Israel hela skulden är djupt orättfärdigt. Ja, jag ser det som ren ondska. Israel drog sig tillbaka ensidigt från Gaza 2005. Då hade Hamas möjlighet att visa om de var samhällsbyggare eller bara simpla terrorister. De hade lika gärna kunnat importera jordbruksredskap som de nu har importerat vapen. Hamas har överhuvudtaget ingen plan för att skapa en fungerande ekonomi eller välstånd bland sitt folk. Den enda plan de har är att utplåna Israel. Ni kan ju dessutom knappast var omedvetna om att Hamas aldrig kommer att acceptera Israel. Enligt islam får man inte frånträda ett område som en gång tillhört islam. Det är hädelse! Ledarna för Hamas, som ju tror att Koranen är Allahs ord och absolut sann, är fullständigt övertygade om att skulle de låta judarna få en enda kvadratmeter av området, så kommer de själva (dvs Hamas) att få tillbringa evigheten i Helvetet. Så länge som islam har politiskt inflytande kommer det därför aldrig att bli fred i Mellanöstern. Höga företrädare för Hamas har gång på gång deklarerat att alla fredsavtal med Israel är tillfälliga och att slutmålet är en palestinsk stat på Israels ruiner. Det tycks som att SR och SVT hyser djup sympati för detta slutmål, vilket jag har svårt att förstå. Höga företrädare för Hamas har också, gång på gång, deklarerat att målet är att utrota alla världens judar. Hur skall Israel agera mot en sådan fiende? Vad skall man förhandla om? Det är lätt att sitta hemma i trygga Sverige och alltid ha svar på alla världens frågor (vi i Sverige vet ju alltid bäst – fast vad kommer sig då att så många svenska barn och ungdomar mår sämre än någonsin idag?). Det skulle vara intressant att låta t ex Cecilia Uddén blir israelisk premiärminister och se hur hon skulle lösa Mellanösternproblemet. Snacka går ju bra.

Överhuvudtaget är det svårt att se något positivt i dagens islam. Efter andra världskriget var andelen kristna araber i Västbanken och Gaza ca 20 procent. Idag har andelen sjunkit dramatiskt till 1,7 procent. Siffror som talar ett mycket tydligt språk. Tiotusentals kristna araber har utvandrat till andra länder från de palestinska områdena. Bl a då till Israel, där antalet kristna araber ökat från 34 000 år 1948 till 130 000 år 2005. Islam tränger sakta men säkert undan kristendomen i hela området. Libanon t ex var för inte så länge sedan ett kristet land och brukade kallas för "Medelhavets pärla". Huvudstaden Beirut gick under namnet "Medelhavets Paris". Efter att palestinierna 1970 fördrivits från Jordanien (de hade där försökt ta över landet men Jordanien hade en alltför stark armé) och tagit sig in i Libanon, dröjde det inte länge innan Libanon förvandlades till en rykande ruinhög (Libanons armé var inte lika stark som Jordaniens). Idag domineras landet totalt av islam. Islam flyttar fram sina positioner utan att västvärldens media reagerar. Dessa tycks vara mer intresserade av att framställa islam i så positiv dager som möjligt än att rapportera om vad som verkligen sker.

Självklart har journalister också rätt att ha åsikter. Men journalister i ett public servicemedium har inte rätt att låta dessa åsikter styra de program som görs. Jag är fullständigt ointresserad av vad SR:s journalister personligen tycker om Israel, om judar och om palestinier. Jag kräver att SR och andra publicservicemedia skall vara opartiska och sakliga. Varje enskilt program behöver givetvis inte vara helt objektivt. Ett enstaka program kan företräda en viss åsikt. Men det som presenteras får inte vara fel och andra åsikter måste också komma fram i stort. När det gäller Israel är ensidigheten total och jag anser personligen att SR och SVT av detta skäl borde bli betalkanaler, så kan de som hatar Israel, betala för att se vinklade program. Speciellt att P1, som av tradition varit en kanal med hög kvalitet, sänkt sig så lågt, som man gjort i rapporteringen från Israel, är både förvånande och tragiskt. Jag kan inte förstå hur man t ex kan låta en journalist som Cecilia Uddén, som ju under presidentvalet i USA avslöjade sin personliga syn på opartiskhet, kan få rapportera från en så oerhört laddad konflikt som den i Mellanöstern.

För att sammanfatta: Det bestående intrycket från SR:s israelrapportering är att de som dött i konflikten till absolut största delen är barn och att möjligen några enstaka hamasanhängare av misstag dödats. Man har givetvis aldrig sagt så konkret (man har redovisat att ca en tredjedel av dödsoffren är barn), men ändå är reportagen gjorda så (skickligt) att det intryck man bär med sig blir, att det nästan bara är barn och oskyldiga som dödas. Ett typexempel var nyheterna i P1 häromdagen kl 0800 (jag skrev dessvärre inte upp datumet), där man citerade en palestinsk pappa som berättade hur han stoppade fingrarna i öronen på sina barn för att de inte skulle höra bomberna och han hade ju bara två fingrar, men fyra små barn. En riktig snyftare med andra ord. När jag berättade detta för en god vän började han storskratta i telefon. Inte för att han tar lätt på lidande barn, men för att han tyckte att det var så uppenbart påhittat. Det är ju som hämtat direkt ur en snyftfilm från Hollywood. Detta och en annan snyfthistoria tog upp större delen av nyheterna från konflikten i Gaza. Och det är ju precis det som människor minns. De minns inte att man möjligen nämnt Hamas raketer. De minns bara den rörande berättelsen om pappan som bara hade två fingrar som inte räckte till alla barnens öron. Dessvärre är det hela mer komplicerat än så.

Konflikten mellan Hamas och Israel handlar inte om hur den framtida gränsen mot den kommande palestinska staten skall justeras eller när denna stat skall bildas. Det handlar om Israels existens. Det är lätt att sitta hemma i sin fåtölj och säga att Israel skall förhandla. Förhandla med vem? Om vad? Om SR verkligen vore ett publicserviceföretag, skulle man handskas med det som sker i Mellanöstern på ett helt annat sätt. Dessutom, om man nu verkligen vill palestiniernas bästa (vilket jag själv vill), är det föga konstruktivt att uppmuntra dem till fortsatt terrorverksamhet, vilket man faktiskt indirekt gör. Om media kritiserade Hamas skarpt för att man gömmer sig bakom civila, använder ambulanser etc för att smuggla vapen etc, så skulle Hamas antagligen ändra taktik. De är långt ifrån okänsliga för kritik. Dessutom skulle kanske Israel börja lyssna på den berättigade kritik som eventuellt finns. Nu upplever israelerna svenska och andra europeiska media som så genuint fientliga, så att man helt och hållet struntar i den kritik som förs fram där. Medias ensidiga kritik av Israel, gör att media tappar varje möjlighet att påverka Israel och därmed försvårar en lösning på konflikten.

fredag 9 januari 2009

Mellanöstern – igen

Det känns som att det är dags att skriva lite om det som händer i Mellanöstern just nu. Låt mig börja med att påminna läsaren om bakgrunden. I augusti 2005 drog sig Israel tillbaka helt och hållet från Gaza, vilket sedan januari samma år styrdes av Hamas (att Hamas vann det palestinska valet berodde förmodligen till stor del på att palestinierna var trötta på korruptionen inom PLO, där Arafat etc lade beslag på stora delar av biståndspengarna). Bl a så utrymde man 21 judiska bosättningar (vilka inte hade stulits från palestinierna utan som bestod av mark som bosättarna själva odlat upp). Det sistnämnda var ett stort trauma för Israel, eftersom många av bosättarna fick tvingas bort med våld. Tillbakadragandet var ensidigt, dvs man ställde inte några som helst krav på någon motprestation från den palestinska myndigheten. Bakgrunden till Israels tillbakadragande, vilket hade beordrats av Ariel Sharon, var dels att minska trycket på Israels armé, dels att ge Hamas en chans att visa om de verkligen ville ha fred och var beredda att försöka bygga upp ett fungerande land, som kunde försörja sig självt. Hamas kunde ju valt att köpa jordbruksredskap och byggnadsmaterial i stället för vapen för sina pengar. Men det gjorde man inte (för att förstå dagens situation måste man egentligen gå ännu längre tillbaka i tiden – jag hänvisar läsaren till mina sidor om Israel)!

Hur gick det då? Ja, det första som hände var att palestinierna omedelbart slog sönder de avancerade växthus som fanns i de övergivna judiska bosättningarna (till saken hör att Israel är världsledande när det gäller att odla i ökenterräng, och deras växthus är specialdesignade för detta). Israel hade hoppats att palestinierna skulle gensvara på det israeliska tillbakadragandet från Gaza genom att upphöra med terrordåd och raketbeskjutningar. Tyvärr blev det inte så. Sedan Israel drog sig tillbaka från Gaza har palestinierna skjutit ca 6 000 raketer mot Israels civilbefolkning. Man undrar varför de indignerade folkrättsexperter, journalister etc (alla med dragning åt vänster), som nu öser sin galla och sitt hat över Israel, inte hade något att säga om dessa raketbeskjutningar som pågått i tre år. Det man klagade på, under denna tid var inte Hamas’ raketer utan Israels Mur (som tyvärr inte stoppar raketer). Som om israelerna byggt Muren enbart för att straffa palestinierna. Muren byggdes för att stoppa självmordsbombningarna och den har visat sig vara synnerligen effektiv (vilket även Hamas har erkänt). När västerländska politiskt korrekta media och intellektuella talar om Muren, nämner man aldrig någonsin orsaken till denna. Och att den dag palestinierna upphör med terrordåd, så kommer Muren att rivas (sedan kan man diskutera sträckningen av Muren, och den har flyttats på vissa ställen enligt beslut från Israels Högsta Domstol).

Vilket land skulle acceptera att ett grannland avlossar 6 000 dödliga raketer mot sin befolkning? Inget land!!! Ändå begär man detta av Israel. Nu har Israel till slut tröttnat och gått in i Gaza för att få slut på eländet, förhoppningsvis en gång för alla. Problemet för Israel är att Hamas använder civilbefolkningen som sköldar. Man har ammunitionsförråd i skolor och barnhem och placerar till och med ut barn som sköldar (det finns filmsekvenser som visar hur Hamas tvingar barn att bli sköldar). Man hoppas att Israel skall råka få in en fullträff i någon skola full av barn, eftersom man vet att västerländska media ytterst sällan nämner att Hamas medvetet placerar sina raketramper etc mitt bland civilbefolkningen. Det är alltså oerhört svårt för Israel att undvika att skada och döda civila. Att placera ut egna soldater bland civilbefolkning räknas normalt som en krigsförbrytelse, enligt internationell lag. Men tydligen inte när det gäller Hamas. Jag har i alla fall aldrig sett att media tagit upp detta. Israel gör sitt bästa för att minimera civila dödsfall. Bl a så släpper man ut flygblad där man varnar palestinierna för kommande angrepp och talar om ungefär var dessa angrepp skall ske, så att folk kan hålla sig undan. På så sätt minskar man ju effekten av angreppen, eftersom också Hamas varnas, vilket gör det ännu svårare för Israel att vinna en avgörande seger.

Media skapar medvetet en bild som på alla sätt är till palestiniernas fördel. Man framställer t ex Gaza som ett av de mest tätbefolkade områdena i världen, vilket det inte är. Det handlar om 4 167 personer/kvadratkilometer, vilket är mindre än t ex Umeå. Syftet är givetvis att skapa intrycket av en kokande gryta av människor, där det är omöjligt att slå till mot Hamas utan att skada en massa ”oskyldiga” (dvs att Israel överhuvudtaget bombar Gaza är omoraliskt). Man påstår vidare att Israel stoppar alla förnödenheter, trots att Israel fört in över 10 000 ton förnödenheter till Gaza (dessa transporter har märkligt nog attackerats av palestinier – det tycks som att man vill förstöra allt).

Ofta klagas det över att Israel stoppar ambulanser och kontrollerar dem och på så sätt fördröjer sjuktransporter. Sällan nämns att ambulanser använts upprepade gånger för att smuggla terrorister och vapen. Nyligen avslöjades att man i FN-fordon smugglade raketer åt Hamas. Visserligen kanske detta inte kan lastas FN som organisation, utan har med enskilda FN-representanter att göra, men tyvärr är FN i dag till stor del en skurkorganisation, på grund av alla skurkstater som idag är medlemmar och utgör majoritet – jag skriver mer om detta i min avdelning om Israel (se länk ovan). Media har också gjort stort nummer av den norske läkaren Mads Gilbert, vilken arbetar på ett sjukhus i Gaza. Denne har via SMS-meddelanden berättat om hur fruktansvärt israelerna beter sig under den pågående offensiven. Dessvärre kan man misstänka att Gilbert inte är opartisk i målet. Han är medlem i kommunistpartiet Rødt och har tidigare bl a gett sitt stöd till terrorattackerna den 11 september. Israel misstänker dessutom att Gilbert fungerar som sköld för Hamasledningen, vilken tros befinna sig i underjordiska skyddsrum under det sjukhus där Gilbert arbetar.

En intressant sak är att Hamas har kritiserats mycket skarpt av arabiska tidningar i bl a Egypten och Saudiarabien. Det cirkulerar också rykten om att Abbas, dvs PLO:s ledare, till och med uppmanat Israel att attackera Hamas. Hamas och PLO är ju ärkefiender och Hamas slängde mer eller mindre ut PLO ur Gaza efter blodiga strider. Givetvis skulle aldrig Abbas kunna erkänna detta offentligt, eftersom hans dagar då vore räknade. Sedan tidigare vet vi att Kung Hussein av Jordanien flera gånger fick militär hjälp av Israel (bl a när han 1970 slängde ut PLO ur Jordanien), trots att han givetvis inte heller skulle kunna ha erkänt detta utan att riskera sitt liv. I slutet av december 2008 vädjade Abbas till Hamas att inte avsluta vapenvilan med Israel. Bl a sade han då, ”i så fall är Hamas ansvariga för de palestinier som dör”. I oktober 2008 skrev den arabiske tänkaren Lafif Lakhdar i e-tidningen www.elaph.com, ”Hamas drar en katastrof över palestinierna”. Han hävdade också i artikeln att palestinierna är sina egna värsta fiender och att Hamas’ fanatiska förkastande av varje fredsplan med Israel fossiliserar deras hjärnor.

Egyptens utrikesminister Ahmed Aboul Gheit riktade i en presskonferens på egyptisk TV den 27/12 2008 en skarp varning till Hamas, där han gav Hamas skulden för den nuvarande situationen. Han sade där bl a att Egypten upprepade gånger hade varnat Hamas, och om de inte lyssnade på detta, fick de ta på sig ansvaret och inte skylla på andra. Han tillade att Israel offentligt hade varnat för att fortsatta raketbeskjutningar skulle leda till en militär aktion.

Tack vare att Hamas också kritiserats från arabiskt håll, har media inte helt kunnat förtiga Hamas’ skuld. De inser givetvis att detta hade slagit tillbaka mot dem på sikt. Allmänhetens syn på journalister i gemen ligger väl ungefär i samma härad som synen på dagens rövardirektörer som snor åt sig miljarder och sedan skrattande går därifrån när företaget går omkull. Hur som helst så är jag lite förvånad över att media faktiskt tagit upp att Hamas åtminstone till en del (jag anser att det handlar om hundra procent) bär skulden till det som sker just nu. Det verkar ju lovande, men jag misstänker att det snarare handlar om omvändelse under galgen än någon verklig sinnesändring. Häromdagen såg jag ett reportage från Gaza där ett utvalt journalistteam fick följa med ett israeliskt militärt förband som opererade i Gaza (det var givetvis inte ett svenskt team – svenska journalister står inte speciellt högt i kurs bland israeler). Man lät i reportaget en av soldaterna förklara Israels problem. Han berättade då om hur Hamas använder civilbefolkningen som sköldar och hur svårt det därför är för Israel att undvika att skada civila. I ett annat reportage intervjuades en judisk kvinna, som förklarade hur det var att leva under ständiga raketbeskjutningar, och som berättade att hon fullt ut stödde Israels attack mot Gaza. Som hon sade, ”Det finns tyvärr ingen annan möjlighet”. Det är ju fantastiskt att SVT inte klippte bort dessa inslag, vilket de normalt gör. Eller rättare sagt, en SVT-journalist skulle aldrig komma på tanken att låta en representant för Israel tala till punkt, men här hade man inget val, eftersom man själv inte hade gjort reportagen. Även DN och SvD har haft artiklar som skarpt kritiserat Hamas.

Hamas struntar fullständigt i den egna civilbefolkningens väl och ve. De har inget program för att skapa ett fungerande samhälle eller en ekonomisk politik för att skapa en bättre värld. De är helt beroende av bidrag från Iran och Världssamfundet (det palestinska folket får mer bidragspengar per invånare än något annat folk), även om just nu stora delar av de internationella bidragen frusit inne. I de palestinska skolorna sysslar man till stor med indoktrinering, där barnen får lära sig att allt ont i världen beror på judarna och att målet är att utplåna alla jordens judar. Hamas känner bara till hat, hat, hat, hat och hat. De kan bara stjäla, slakta och förgöra, som Jesus säger om Djävulen.

Målet för Hamas (och även för PLO misstänker jag, även om PLO är smartare och arbetar mer långsiktigt) är att fullständigt utplåna staten Israel. De är inte för en tvåstatslösning, de är för en palestinsk stat på Israels ruiner. Men inte nog med det. Man har också som mål att utrota alla jordens judar. Sheikh Ahmad Bahr, talman i palestinska lagstiftande rådet sade i en predikan den 27/4 2007, ”O Allah, förstör alla judar. O Allah, räkna dem noga och döda dem…” En av Hamas’ parlamentsledamoter, Fathi Hammad, sade i Hamas Al-Aqsa TV 2/10 2008, ”Allah betraktar varje dödad jude som första steget till dödandet av 30 miljoner judar.” I Hamas’ stadga artikel 6 läser vi: ”…Domedagen kommer inte förrän muslimerna bekämpar judarna, när juden gömmer sig bakom stenar och träd. Stenarna och träden skall säga, ’O muslimer, o Abdullah, det är en jude bekom mig, kom och döda honom’”. Dessutom kan inte Hamas, även om de skulle vilja, uppge någon del av israeliskt eller palestinskt område. Eftersom islam en gång härskat över hela detta område, tillhör det, enligt islams sätt att se på saken, för alltid islam. Den som förhandlar bort en enda kvadratmillimeter av området, kommer enligt islam att hamna i helvetet och där plågas i evigheters evighet. Detta är den syn som alla rättrogna muslimer har. Så länge islam har politiskt inflytande kan det helt enkelt aldrig bli fred i Mellanöstern. Tyvärr! MEMRI, som granskar arabiska TV-kanaler, har sammanställt en liten film, med klipp där representanter för Hamas ger sin syn på det judiska folket och Israel. Även om MEMRI kritiserats från olika håll, har ingen någonsin kunnat beslå dem med översättningsfel, så man kan nog utgå från att översättingarna i filmen är korrekt gjorda. (Klicka här för att se filmen – kräver Windows Media Player (30,4 Mb).

Om nu media är det palestinska folkets verkliga vänner, så borde media ändra attityd. Genom att inte kritisera Hamas för att använda civila, och då speciellt barn, som sköldar/gisslan, uppmuntrar man Hamas att fortsätta denna vidriga verksamhet. Jag väntar bara på nyheten att en hel skola har sprängts i luften med barn och allt, varpå västvärlden kommer att yla av raseri, riktat mot Israel. Att sedan Hamas kanske tvingat barnen att vara i skolan och sedan skjutit av raketer från taket, eller kanske till och med själva sprängt barnen i luften (i mina ögon är Hamas kapabla till vilka illdåd som helst) kommer knappt att nämnas som en möjlig förklaring. Även om det till och med skulle finnas bevis så skulle journalisterna inte kunna tro att Hamas skulle kunna vara så nedriga. Men det är precis så nedrig som ondskan är. Om media konsekvent och skarpt kritiserade Hamas (och andra muslimska terrorgrupper) för deras angrepp på civila, för att de använder civila som gisslan och för att de indoktrinerar sina barn att hata judar (och inte bara judar utan hela västvärlden, ja i princip alla som inte är islamister), skulle kanske Hamas inte ändra sig rent ideologiskt. Men Hamas är trots allt känsliga för kritik, och sådan kritik skulle kunna leda fram till en situation, där vi har någon form av samexistens, låt vara en bräcklig sådan. Om vi kunde få en fungerande palestinskt stat, sida vid sida med Israel – en stat där man arbetar för att bygga upp samhället och inte enbart för att förinta sin granne, så skulle vi kanske kunna få en period av fred. Och när välståndet växer i Gaza och på Västbanken, kanske de positiva krafterna bland palestinierna får större inflytande. Och även om freden till en början, ur palestiniernas synpunkt, skulle bygga på det långsiktiga målet att utplåna Israel, så har ju tiden en förmåga att läka alla sår. Vi får ju inte glömma bort att Sverige och Danmark en gång var ärkefiender. Tyvärr är det nog först om flera generationer som en verklig fred skulle kunna uppstå. Alltså måste man arbeta långsiktigt. De skrikande ”palestinavänner” som spyr upp sitt hat mot Israel, och även mot det judiska folket, bidrar inte på något som helst sätt till en långsiktig och fungerande fred. De begär i princip att den judiska staten skall begå självmord. Det blir nog svårt att få israelerna att ställa upp på detta.

Jag kan nämna att innan Arafat startade den första intifadan 1987, var den palestinska ekonomin en av de snabbast växande i Mellanöstern och deras BNP närmade sig Israels. Palestinierna är ett duktigt folk om de inte hade så urusla ledare. Med andra ledare, samhällsbyggare och inte hatfyllda mördare, hade Palestina idag kunna ha existerat som en självständig stat, vilken med all säkerhet skulle varit, vid sidan av Israel, en av Mellanösterns rikaste stater (i varje fall av de länder som inte har olja). Och nu är de palestinska områdena ett av jordens fattigaste områden, trots att palestinierna fått mer ekonomiska bidrag från världssamfundet per person än något annat folk! Frågan är om något folk någonsin i mänsklighetens historia har haft så urusla ledare. Palestiniernas verkliga fiender är inte Israel. Det är deras egna ledare, ivrigt påhejade av västerländska intellektuella och västerländska media.