måndag 26 april 2010

Sara Mohammad om islamismen

Idag vill jag rekommendera bloggen Occident för mina läsare. Där finns en mycket intressant artikel om Sara Mohammad och islamismen: Klicka här för att komma dit!

A feeding frenzy...

Media gottar sig just nu åt de s k pedofilskandalerna i katolska kyrkan. I sak har givetvis media helt rätt. Det som skett är förskräckligt och oacceptabelt, och att det är präster som begått övergreppen gör inte precis saken bättre. Dessa, som skulle vara Jesu representanter här på jorden, har förrått sin Herre och Mästare.

Samtidigt kan jag inte låta bli att reagera över medias sätt att hantera det hela. Media ger intrycket av hela katolska kyrkan är en pedofilorganisation och att det inte finns någon annan verksamhet i kyrkan än sexuellt utnyttjande av småpojkar. Detta ger givetvis en helt felaktig bild. I alla sammanhang, där det finns mycket ungdomar inblandade (skolor, scouting etc), begås sexuella övergrepp av vuxna eller äldre kamrater. Dvs, problemet är inte något som speciellt kännetecknar kristendomen eller katolska kyrkan. Det handlar om allmänna mänskliga svagheter och brister, som finns överallt (även bland journalister).

Jag kommer ihåg när förre påven, Johannes Paulus II, dog. Nu minns jag inte exakta siffror, men jag tror att det var runt en miljon ungdomar som kom till Rom för att närvara vid hans begravning. Jag minns hur ställda svenska media var. De ville ju så gärna smutskasta honom för hans politiskt inkorrekta åsikter (abort är inte till för barnets bästa, homosexualitet är inte en normal yttring av sexualitet, skilsmässa är en synd etc, etc), men kunde inte. När tv-kamerorna visade alla dessa ungdomar, varav många grät öppet, hade det inte framstått som trovärdigt att berätta för tv-tittarna om vilken hemsk och kärlekslös människa Johannes Paulus hade varit. Därför förhöll man sig sammanbitet respektfull. Men man kunde se på reportrarna hur frustrerade de var, samtidigt som de fascinerades över alla dessa ungdomar som kom till begravningen. Kanske anade de någonstans djupt inne, att det kanske inte var så enkelt att avfärda Johannes Paulus som de hade trott. Så därför höll man tillbaka sitt hat, och lät bli att säga det man antagligen hade velat säga. Men nu, när katolska kyrkan har målet öppet, har man fått chansen och tar revansch ordentligt.

Man kan fundera över varför vi inte har lika många övergrepp mot barn i t ex den ortodoxa kyrkan eller den lutherska kyrkan eller frikyrkorna. En förklaring är säkert celibatet. Ortodoxa präster får gifta sig. Samma sak gäller lutherska präster och frikyrkopastorer. En ung man som blir präst, och försöker leva i celibat, har nog ganska små chanser att lyckas (om han inte är kallad av Gud att leva i celibat – jag menar att man måste ha övernaturlig hjälp för att klara av detta). Det sexuella är en alltför stark kraft. Att präster förgriper sig på just pojkar beror kanske på att det är pojkar som är tillgängliga (korgossar etc). Några korflickor finns inte, och flickor i katolska skolor har i allmänhet kvinnliga lärare (nunnor) och manliga präster har säkert inte tillträde till flickornas sovsalar (om det är internatskolor). Det är ju ungefär som i fängelser, där homosexuella relationer inte är ovanliga. Men när fångarna släpps fria, lever de ett heterosexuellt liv, vilket visar att de homosexuella relationerna i fängelset bara är en nödlösning.

Det kan inte heller uteslutas att män med sexuell dragning till unga pojkar söker sig till prästyrket, eftersom de då får möjlighet till nära relationer med pojkar. Men detta är knappast något som är begränsat till katolska präster. Det gäller säkert generellt att män som attraheras sexuellt av ungdomar söker sig till befattningar, där man lätt får kontakt med ungdomar. Jag tänker då på scoutledare, idrottsledare, lärare etc (vilket inte får tolkas som att jag generellt menar att alla scoutledare etc har pedofila dragningar).

Det tycks som att de övergrepp som tas upp i media har skett för ganska länge sedan. Alla jag har läst om är preskriberade och många av förövarna är döda. Det man kan anklaga kyrkan för är att man försökt mörka det hela. I många fall har man förflyttat förövarna, när de avslöjats, och placerat dem så att de inte får arbeta med ungdomar, men man har inte polisanmält dem, vilket man borde gjort. Å andra sidan är det fel att peka ut just katolska kyrkan i sammanhanget. Tiderna förändras och på 1950- och 1960-talet (när många av övergreppen begicks) tycks det normala ha varit att man inte polisanmälde ungdomsledare etc när det uppdagades att de haft sexuella relationer med barn och ungdomar. Däremot så fick de inte fortsätta att arbeta med unga människor. Jag känner till flera sådana fall. Två vänner till mig tillbringade på 1950-talet många somrar på koloni, eller kollo som man sade på den tiden. Jag tänker inte säga var. Båda har berättat om manlig personal, som plötsligt försvann och aldrig kom tillbaka, och där ryktet gick att de hade haft sex med pojkar på kolonin. Jag har också läst om många andra sådana fall. Så att katolska kyrkan inte anmälde berörda präster, var precis som alla andra organisationer agerade vid den här tiden. Det man skulle kunna uppröras över, vore om präster, när det uppdagats att de utnyttjat ungdomar, fått fortsätta att arbeta med ungdomar. Då kan man verkligen reagera, och i sådana fall bör den ansvarige biskopen få sparken (under förutsättning att han känt till vad som hänt). Och skulle högsta ledningen för katolska kyrkan känt till sådana här saker utan att ha agerat på ett rättfärdigt sätt, ja då måste de skämmas. Då har de svikit den Gud de säger sig tjäna.

Sedan kan man fundera över om alla som påstår sig blivit utnyttjade verkligen talar sanning. Speciellt i USA kan man få enorma skadestånd och många människor skulle nog vara beredda att hitta på vad som helst om de visste att de hade chansen att få stora summor pengar. Jag läste häromdagen att en man i USA nyligen tilldömts 18,5 miljoner dollar i skadestånd för att en scoutledare förgripit sig på honom på 1980-talet. Självklart påstår jag inte att alla, som säger sig ha blivit sexuellt utnyttjade, ljuger. Absolut inte! Men med tanke på att 18,5 miljoner dollar är ca 133 miljoner kronor, måste man vara oerhört godtrogen för att helt bortse från möjligheten att någon skulle kunna vara beredd att ljuga för att få en sådan summa. Det är ju lite som när det gäller Michael Jackson. Jag vet givetvis inte, men tanken har slagit mig, att de familjer som anklagade honom för att ha utnyttjat deras barn sexuellt, kanske bara här sett en möjlighet att bli rika. Varför lät de överhuvudtaget sina småpojkar sova över i Jacksons stora hus? Det är synnerligen anmärkningsvärt. Vid minst två tillfällen betalade Jackson enorma summor till familjer för att slippa bli åtalad. En del människor är beredda att döda för några tusenlappar. Vad skulle man då inte vara beredd att göra för flera hundra miljoner kronor? Som sagt, detta är bara något som slagit mig. Man kanske inte skall ta allt för givet.

En annan tanke som slagit mig är att synen på saker och ting förändras. När de flesta av övergreppen begicks, hade man en annan syn på hur man skulle agera i sådana här fall. Dessutom var samhället mer tolerant när det gäller pedofili (jag talar då inte om våldtäkt av bebisar och liknande). Vi får inte glömma bort att barnpornografi var tillåtet i Sverige på 1980-talet och tidskrifter med sådant material såldes öppet i de flesta porrbutiker i vårt land. Idag är toleransen när det gäller pedofili noll. Därför känns det hela lite grand som en kulturkollision. Man anklagar katolska kyrkan för att inte ha polisanmält pedofiler, när det normala agerandet vid den tid när brotten begicks, just var att man inte anmälde. Varför anklagar media inte i samma anda våra svenska politiker (Riksdag och Regering) för att ha tillåtit barnpornografi på 1980-talet? Det är ju brottsligt idag.

Dessutom kanske kyrkan i många fall tagit itu med pedofilerna på sitt eget sätt genom att ålägga dem botgöring och genom att stänga av dem från att arbeta med ungdomar. Det är ju sånt vi inte vet. I många fall handlar det kanske om själavårdsärenden och bikt, och där har präster och biskopar tystnadsplikt (en förutsättning för att bikten skall fylla sin funktion är just tystnadsplikten, vilken måste vara rigorös). Det kan inte uteslutas att man skulle få en mer nyanserad bild om man från kyrkans sida mer detaljerat kunde berätta hur man agerat mot präster som anklagats för pedofili. Men detta kanske skulle kräva att man bröt mot tystnadsplikten. Något som är helt uteslutet.

Så sammanfattningsvis: Sexuella övergrepp på barn och ungdomar har säkert förekommit i minst lika stor utsträckning i andra organisationer än katolska kyrkan (här vore det intressant med lite statistik). Inte heller i dessa sammanhang var det normalt att sådant anmäldes. Så att köra en sådan följetong om katolska kyrkan, som man kör just nu i media, känns inte helt seriöst. Det känns mer som en ”feeding frenzy” i hajarnas värld än som seriös journalistik. Vore man seriös borde man ta upp pedofili inom alla organisationer där det finns barn och ungdomar. Men det är klart, när präster gör fel, är det extra roligt. En drömrubrik är antagligen ”Rattfull präst körde ihjäl gravid fembarnsmor”. Om en rattfull journalist skulle göra samma sak, har jag svårt att tro att man skulle ange yrket på löpsedlarna.

Om katolska kyrkan och påven är någonting så fruktansvärt som Sveriges journalister nu antyder, skulle då verkligen över en miljon katolska ungdomar komma till en påves begravning? Och skulle dessa ungdomar då stå och gråta öppet? Jag tror inte det. Det finns nog mycket mer att säga om katolska kyrkan än vad media säger just nu. Och en sak är säker, kyrkan kommer att finnas kvar när vare sig SVT eller Dagens Nyheter längre finns.

måndag 19 april 2010

Israel — en framgångssaga

Israel är ett av jordens minsta länder (ungefär som Småland) och har omkring 1/1000 av jordens befolkning. Landet har bara existerat i 62 år.

Några fakta om Israel:

– I förhållande till sin befolkning är Israel det land som tar emot flest immigranter.

– Israel är det enda landet i historien som har återupplivat ett språk som inte talades.

– Sedan landet grundades har man fått fler nobelpris per invånare än något annat land. Man har vunnit fler nobelpris i absoluta tal än Kina, Mexiko och Spanien (Israel har ca 7,2 miljoner invånare, varav 5,5 miljoner är judar, Kina har drygt en miljard). Judarna utgör 12 miljoner av världens befolkning, men har vunnit ca 160 nobelpris. 30 procent av nobelprisen i fysik har gått till judar trots att dessa bara utgör 0,18 procent av jordens befolkning.

– Israel är nummer åtta i världen när det gäller livslängd (80,7 år), vilket är högre än i t ex USA, England och Tyskland.

– Israeliska filmer har Oskarsnominerats tre år i rad för ”Bästa utländska film”.

– Israel är det enda land i världen som gick in i 21:a århundradet med en ökning av antalet träd, vilket är ännu mer anmärkningsvärt om man tänker på att landet består av mest öken.

– Mer än 90 procent av israeliska hem använder solenergi för varmvatten, den högsta procenten i världen.

– Israel kommer att bli det första landet med ett nätverk för elbilar.

– Israel rankas bland de fem länder som har den miljörenaste teknologin och har värdens största avsaltningsanläggning för havsvatten.

– Israeliska företag är i färd med att konstruera världens största anläggning för att omvandla solljus till energi (el, värme etc).

– Andelen yrkesverksamma i Israel, som arbetar med vetenskap och teknik är högst i världen, 63 procent högre än i t ex USA. Israel har världens högsta antal läkare och ingenjörer i förhållande till folkmängden.

– Israels vetenskapliga forskningsinstitutioner rankas som nummer 3 i världen.

– Israel rankas som nummer 2 när det gäller rymdteknologi.

– Israel har skjutit upp flera egna satelliter med hjälp av egna raketer.

– Israel är nummer tre i världen i förhållande till folkmängden när det gäller att producera vetenskapliga artiklar och nummer ett när det gäller artiklar om stamcellsforskning.

– Det registreras fler (i absoluta tal) israeliska patent i USA än ryska, indiska och kinesiska patent tillsammans (dessa länder har sammanlagt 2,5 miljarder invånare). Israel leder när det gäller patent på medicinsk utrustning.

– Israeliska företag utvecklade ”droppbevattningssystemet”, uppfann den mest använda medicinen mot multipel skleros, designade Pentium-NMX-teknologin och Pentium 4 och Centrium mikroprocessorer och skapade Instant Messenger (ICQ). Israel är ett av de mest innovativa länderna när det gäller datorteknologi.

– Israeliska kor producerar mer mjölk per ko än i något annat land i världen.

– Israelisk vapenindustri ligger långt fram (vilket tyvärr är nödvändigt för Israels överlevnad). Man är störst i världen när det gäller att modernisera andra länders äldre stridslygplan till modern standard (man uppgraderar t ex Mig-21 med moderna vapensystem och modern elektronik). En av kunderna har varit Turkiet.

– Israel bygger en av världens främsta stridsvagnar, Merkava. En del menar att Merkavan är den absolut främsta.

– Israel är nummer tre i världen när det gäller kvinnligt entreprenörskap.

– Israeliska kvinnor gör värnplikten och överhuvudtaget är Israel ett av de länder som är mest jämställda när det gäller kön.

– Israel har attraherat mer riskkapital i förhållande till invånarantalet än något annat land i världen, 30 gånger mer än Europa.

– Israel har fler NASDAQ-listade företag än något annat land, förutom USA, fler än Europa, Indien, Kina och Japan tillsammans.

– I förhållande till folkmängden har Israel största antalet nystartade företag i världen. I absoluta tal har Israel fler nystartade företag än något annat land med undantag av USA.

– Israel är det enda land vars ursprungsbefolkning återvänt till sitt hemland efter 2000 år av påtvungen exil.

– Israel är den enda verkliga demokratin i Mellanöstern. I Israel råder religionsfrihet, yttrande- och tryckfrihet, mötesfrihet etc. I vissa muslimska länder (t ex Iran) straffas homosexuella med döden. I Israel kan homosexuella leva utan att förföljas eller hotas (däremot kanske de inte har tolkningsföreträde som i Sverige, där hela landet dansar efter RFSL:s pipa).

– Det finns 26 länder i världen som officiellt är muslimska och 18 länder som officiellt är kristna, men det finns bara en enda judisk stat.

(Jag har källor till alla ovanstående uppgifter, men väljer att inte ta med dessa i artikeln, eftersom källor ändå inte kommer att betyda något för Israels fiender – allt som talar för Israel måste, enligt deras sätt att se, definitionsmässigt vara osant, även om det skulle vara sant. Dessutom blir källförteckningen ganska lång. Den som verkligen vill ta del av mina källor, kan maila mig, så skickar jag en källförteckning)




Medias, kulturelitens och många svenskars (och andra länders invånares) nästan besinningslösa hat mot Israel är anmärkningsvärt. Muslimvärlden som omfattar över en miljard människor har producerat en handfull nobelpristagare, varav en i naturvetenskap (Abdus Salam, vilket var välförtjänt) och en fredspristagare (Yasser Arafat – kan man tänka sig någon som mindre förtjänat detta pris, det skulle i så fall kanske vara Adolf Hitler, men bara kanske). Antalet medicinska upptäckter och patent är också försumbart (om det ens finns några – och i så fall är säkert merparten av dessa gjorda av västerländska forskare som arbetar i muslimländer). Muslimvärldens medicinska prestationer tycks inskränkas till att man inför tv-kameran skär halsen av tyska långtradarchaufförer (som transporterat hjälpsändningar till Irak). Ett kirurgiskt ingrepp så gott som något.

Media uttrycker ofta kritik av Israels status som judisk stat, medan man aldrig säger något om de muslimska länder som har officiell status som islamska stater. Undrar varför? Fast det gör jag egentligen inte. Hat är nämligen för det mesta helt ologiskt!

Den totala oförståelse för Israels situation, som uppvisas av svenska ”intellektuella” är för mig obegripligt och kan inte förklaras logiskt. Arabstaternas (de flesta) uttryckliga mål är inte att återställa kartan till 1967 års gränser. Israel befann sig bakom dessa gränser när landet anfölls av Egypten, Jordanien och Syrien 1967. Enligt vad Egyptens ledare Nasser deklarerade en vecka före kriget i egyptisk radio, var målet att utplåna Israel från Jordens yta. Arabstaterna accepterar således inte 1967 års gränser (möjligen med undantag av Jordanien). De accepterar inte ens Israels existens! Även om det ytligt sett just nu råder fred mellan Egypten och Israel, avspeglas detta inte i egyptiska tidningar, vilka varje dag innehåller fruktansvärda hatartiklar mot Israel och judar (allt som skrivs i egyptiska media är godkänt at staten). Iran har öppet deklarerat att Israel kommer att utplånas inom en snar framtid. Hizbollah och Hamas har mer eller mindre öppet sagt att alla judar kommer att dödas.

Att svenska media inte kan förstå Israels svåra situation, och mer eller mindre förnekar Israel rätten att försvara sig, kan inte klassificeras som annat än ren och djävulsk ondska. Dessutom är det farligt. Farligt för Sverige. Bibeln säger (t ex 1 Mos 12:3) att den som förbannar Israel skall själv bli förbannad. Man leker med farliga saker!

fredag 2 april 2010

Vem är kristen?

Häromdagen berättade man i något nyhetsprogram i P1 om att ett tiotal personer, tillhörande en extremistgrupp i USA, hade åtalats för förberedelse till konspiration och mord. Gruppen väntade på Domedagen och hade förberett sig för att överleva under de svåra förhållanden som då kommer att råda. I planerna ingick olika typer av attentat och mord. Vad avsikten med detta var lyckades jag inte få klart för mig. Kanske ville man hjälpa Domedagen lite på traven. Eller också tyckte man kanske rent allmänt att det var kul att mörda lite folk här och där. Uppläsaren i P1 nämnde att gruppen hade sin ideologiska grund i den kristna tron.

Ytterligare några dagar tillbaka så talade man i P1 om den ugandiska terrorgruppen Herrens Armé (The Lord’s Resistance Army – LRA). Dessa hade överfallit en by i Uganda och mördat runt ca 300 personer, inkluderande kvinnor och barn. Offren var sönderhackade till slamsor. Märkligt nog nämnde man inte i P1 att gruppen har kristna förtecken. Enligt Wikipedia är nämligen gruppen ”kristen”, men också påverkad av ”mysticism, häxkraft och traditionell afrikansk religion”.

Ofta hör man i den politiskt korrekta debatten, när det gäller islamsk terrorism, att det minsann också finns kristna terrorister. Och lika lite som att terrorism är en del av kristendomen så är terrorism en del av islam, utan det handlar om människor som missbrukar en religion för sina egna syften. Och visst, detta påstående har ju en viss relevans, även om det är mer fel än rätt (terrorism kanske inte är en nödvändig konsekvens av islam, men kan man nog säga att våld och förtryck tycks vara en del av islam — vi får inte glömma bort att Muhammed snarare var en krigshövding än en fridsapostel). Det finns också kristendomshatare (som tur är inte så många), som hävdar att våld och terror hör intimt ihop med den kristna tron, medan islam är en fredsälskande och kärleksfull religion. Problemet med den senare inställningen är att den har föga stöd i objektiva observationer av verkligheten.

Sanningen är den, att det inte finns någonting i den kristna trons källor och urkunder, som kan användas för att rättfärdiga våldsdåd eller skapa hat mellan människor. Ingenting i Jesu undervisning, som ju är det som normerar den kristna tron, kan tas till intäkt för att avsiktligt förtrycka, skada eller döda människor. Tvärtom, Jesus lärde oss att vi skall älska vår nästa som vi älskar oss själva. Vi skall till och med älska de människor som hatar oss. Vi är kallade att göra gott, att strida mot lidandet i världen, för att skapa en bättre värld. Jesus visar oss detta, inte bara genom det han säger, utan också genom sina gärningar. I den judiska kulturen finns uttrycket ”Tikkun Olam”, som betyder att ”reparera världen”. Detta begrepp ingår i den dagliga judiska bönen. Tikkun Olam tolkas som att världen inte är perfekt och att vi människor är kallade av Gud att hjälpa till att göra den bättre. Därför har oräkneliga människor, inspirerade av Jesus, gett sina liv åt att lindra lidandet på jorden, genom att bygga sjukhus, ta hand om gatubarn, bygga skolor för att genom ökad kunskap i ett land kunna höja levnadsstandarden där. etc.

Att mörda i Jesu namn är den ultimata hädelsen. Jesus själv säger i Matt 7:21:
Inte alla som säger "Herre, herre" till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: "Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort underverk i ditt namn?" Då skall jag säga dem som det är: "Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!

Medlemmarna i de två rörelser jag inledningsvis nämnde har ingenting med kristen tro eller Jesus Kristus att göra. Ingenting! Nothing! Ningun! Nichts! Hakuna! Man är inte kristen för att man kallar sig kristen eller läser Bibeln. Djävulen vet mycket mer om Gud och Jesus än någon människa och kan förmodligen hela Bibeln utantill, men detta gör honom knappast till en Jesu lärjunge. Man är inte automatiskt kristen ens om man är påve eller ärkebiskop. Att vara kristen handlar inte om medlemskap eller läpparnas bekännelse eller att vara politiskt korrekt (som den senaste tidens svenska ärkebiskopar tycks tro). Tron måste få konsekvenser i form av gärningar. Kärlek handlar inte om ljuva känslor utan om handling. Vad hjälper det om du hyser medlidande med och gråter över svältande och lidande barn, om du ingenting gör. Jakob skriver i sitt brev, ”Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro” (Jak 2:18). Vår sympati är bortkastad om den inte får konsekvenser i form av gärningar, dvs att vi hjälper Gud att ”reparera världen” (tikkun olam).

Att tala om kristendom i samband med ovannämnda Herrens Armé är totalt missvisande. Det finns överhuvudtaget ingen beröringspunkt mellan Herrens Armé och den kristna tron. Att vara kristen är att vara en Jesu lärjunge och att ha Jesus som Herre i sitt liv. Sanna kristna är inte på något sätt perfekta eller felfria, men strävar ändå efter att leva ett liv i Jesu anda. En sann Jesu lärjunge strider tillsammans med Gud mot sin egen fallna, onda natur. Till Herrens Armé och de terrorgrupper i USA som säger sig stå på kristen grund säger Jesus, ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!”.

Ofta anför ateister onda handlingar, som begås av religiösa fanatiker, som ett skäl till att förbjuda alla religioner. Alla religioner är emellertid inte likvärda. Det finns, som sagt, ingenting i den kristna tron som kan tas som intäkt för att begå terrordåd. När det gäller konflikter mellan olika religiösa grupper är det så gott som alltid kristna som förföljs och mördas. Och de som förföljer och mördar är oftast muslimer eller i någon mån hinduer (eller marxister – men då talar vi inte om konflikt mellan religiösa grupper), vilket sällan media nämner. Tvärtom så undviker man detta så gott man kan, för att inte ge islam ytterligare dåligt rykte. Man kanske nämner att vi har en konflikt mellan kristna och muslimer, men talar aldrig om att det är muslimerna som förföljer de kristna, bränner ner deras kyrkor, mördar präster och församlingsmedlemmar och försöker tvinga de kristna att bli muslimer. Givetvis kan det ibland hända att kristna slår tillbaka, och att även muslimer skadas eller dödas, men då handlar det ofta om rent självförsvar från de kristnas sida. Detta får aldrig Sveriges Radios och SVT:s kunder veta.

Att förbjuda alla religioner på grund av att det finns företrädare för vissa religioner som begår onda handlingar, måste i så fall leda till att man också förbjuder alla ideologier (politiska och filosofiska), eftersom onda saker gjorts i nazismens, marxismens etc namn. Dessutom borde det leda till att också ateismen förbjuds – under 1900-talet har hundratals miljoner människor mördats av ateistiska ideologier (t ex marxismen som är klart uttalad ateistisk).

Till skillnad från den kristna tron finns i islam ett inbyggt våldsbudskap, vilket jag detaljerat diskuterar på min hemsida. Muhammed, som grundade islam, var en krigshövding och inte någon freds- eller fridsapostel. Islam har till absolut största delen utbretts genom våld och krig och hot, både av Muhammed och hans efterföljare. Icke muslimer har i muslimska länder i alla tider levt som ett slags parias med korta perioder av viss tolerans, innan det normala tillståndet av svåra förföljelser återkommit. I en av haditherna (vilka är bindande för alla rättrogna muslimer) läser vi:
...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat... (Hadith enligt Bukhari, Volume 1, Bok 2, Nummer 24)

Här kan man läsa närmare om islam och dess relation till våld och terror:

Islam och kärlek
Fundamentalister och fundamentalister

Det är sant att ”kristna” länder gjort onda saker i kristendomens namn. Sydamerika erövrades och indianer tvångskristnades. I Sverige var katoliker och judar förtrycka under vissa perioder. Det var t ex förbjudet för en svensk medborgare att bli katolik ända fram till 1800-talet. Men inget av detta var påbjudet av Jesus. Det finns inget stöd i Bibeln för att erövra länder och tvångskristna medborgarna där. Inte heller finns något stöd för att tvinga människor att bli kristna. När länder erövrats och människor där förtryckts i Jesu namn, har detta varit i total olydnad mot Jesus. När länder erövrats och människor där har förtryckts i Allahs namn, har detta var helt i enlighet med Koranen. Ja inte bara i enlighet med, utan Koranen befaller det!

Det känns väldigt orättvist när vi kristna anklagas för att stå på det ondas sida. Som jag berättar på min hemsida var jag ateist till 38 års ålder. Jag hade läst oräkneliga böcker skrivna av människor som gjorde anspråk på att kunna frälsa mänskligheten (Rousseau, Nietzsche, Marx, Freud etc). Problemet var att när deras lösningar prövades av verkligheten, visade de sig oförmögna att skapa det jordiska paradis som deras upphovsmän utlovade. Snarare gav de en försmak av helvetet redan här på jorden. Dessutom visade dessa filosofer/ideologer, genom sina personliga liv, att de var minst lika onda som alla andra människor.

När jag började läsa Bibeln och mötte personen Jesus såg jag något helt annat. En person utan fel och brister, enbart god och full av kärlek och medkänsla. En person värd att se upp till och efterlikna (till skillnad från de flesta av dagens idoler). Men samtidigt inte mesig och politiskt korrekt. Jesus kunde konfrontera ondskan och orättvisan öppet och rakt. Att jag blev kristen var för att jag sökte det goda. Själv var jag inte god, men jag längtade efter att bli en god människa. Tyvärr har jag inte blivit det än, men jag har åtminstone fått en kompass som pekar åt rätt håll.

Att anklaga kristendomen för att vara en ond faktor i världen, som många militanta ateister gör, känns orättfärdigt. Jag är övertygad om att den kristna tron har varit en oerhört positiv faktor i världen (jag talar då om Jesu lära och sanna efterföljare och inte om perverterade avarter av den kristna tron).