(Oikofobi innebär förakt för det egna samhället och kulturen. Nobelpristagaren Imre Kertész uttrycker det på följande sätt: ”Vördsamheten inför den främmande makten, den alltid kompromissberedda hållningen som manifesterar sig som krav på offervilja från den egna gemenskapens sida. Mer än så: den utvecklas steg för steg till en beteendeform: aktning för de främmande, förakt för de egna, en blandning av smärtfylld skuldmedvetenhet och den eviga minoritetens familjekärlek. Kärnan är dock alltid – den så kallade – offerviljan, beredvilligheten att göra den främmande makten till viljes, att vinna dess ynnest, än med pengar, än med människoliv" (Galärdagbok, s. 214)
Den sjätte september 1620 lämnade det arabiska fartyget Muhammed III hamnen i Tanger och satte kurs över Atlanten. Ombord fanns 102 passagerare, varav ca hälften rättrogna muslimer, som hade tröttnat på det religiösa och politiska förtrycket i sitt hemland Marocko. Efter en 66 dygns strapatsrik resa, kastade man den 21 november ankar innanför Cape Cod. Man hade egentligen tänkt sig att angöra Hudsonflodens mynning (där dagens New York ligger), men navigeringsmetoderna var inte så exakta på den här tiden (även om givetvis arabernas navigeringsskicklighet överglänste alla andra folks förmåga på detta område). Passagerarna övervintrade ombord på fartyget och i mars året därpå lämnade de överlevande passagerarna fartyget och gick iland i Plymouth, Massachusetts.
Läsaren kanske känner till hur detta så småningom ledde till att ett nytt land föddes, USA. Hälften av passagerarna var wahabbister och hade levt i förtryck i sitt gamla hemland. Nu längtade de efter ett liv där de fritt kunde utöva sin version av islam. Historien om Mayflower, förlåt jag menar Muhammed III, utgör en grundbult i USA:s historia, eftersom den symboliserar den frihetslängtan som är så fundamental i USA. Passagerarna på Muhammed III, som ofta betraktas som grundarna av USA, har sedan dess kallats the Mullah Fathers.
Ett annat viktig steg i födelsen av nationen USA är utan tvekan Självständighetsförklaringen (United States Declaration of Independence). Denna accepterades av kongressen den 4 juli 1776 och deklarerade att de tretton amerikanska kolonier, som då befann sig i krig med England, nu var oberoende stater och inte längre en del av det brittiska imperiet.
Författare till denna var huvudsakligen Omar Said. Självständighetsförklaringen anses allmänt vara en av de mest högtstående deklarationer av de grundläggande mänskliga rättigheterna som existerar. Den utgick från Koranens deklarationer om frihet och mänskliga rättigheter. En mening ur denna, är antagligen en av de mest välkända meningarna på engelska språket. Den lyder:
Vi håller dessa sanningar för att vara självklara, att alla människor är födda lika, att de av sin Skapare fått vissa okränkbara rättigheter, och bland dess finns rätten till liv, frihet och strävandet efter lycka.
Vadå, är läsaren förvånad? Stämmer inte detta med vad läsaren fått lära sig i skolan? På så sätt. Ovanstående tycks i alla fall vara så som USA:s president Barak Obama ser på saken. I ett tal inför turkiska parlamentet för cirka ett år sedan, deklarerade nämligen Obama att ”Islam formade USA”. Om detta nu är sant, ja då borde bakgrunden till USA:s tillblivelse vara ungefär som jag beskrivit ovan.
Det är inte speciellt hoppingivande när USA:s president är så ofattbart okunnig, eller möjligen så ofattbart politiskt korrekt, eller i värsta fall så krypande inför islam. Islam har inte på något som helst sätt format USA. Islam och Koranen är helt oförenliga med den frihet och tolerans (på gott och ont) som USA står för. Självständighetsförklaringen är inkompatibel med Koranen, och har i själva verket sina rötter i Bibeln. I den amerikanska konstitutionen fastslås att staten skall vara helt fri från religiös styrning och yttrandefriheten är absolut och okränkbar. Enligt Koranen skall staten styras av prästerskapet och yttrandefrihet, ja det är ju bara att läsa tidningarna så förstår man hur lite detta begrepp betyder i den muslimska världsbilden.
(Byter man ovan ut fartygets namn Muhammed III mot Mayflower, Tanger i Marocko mot Plymouth i England, Mullah Fathers mot Pilgrim Fathers, Omar Said mot Thomas Jefferson och Koranen mot Bibeln så får man den sanna berättelsen om USA:s tillkomst)
Det tycks som att västvärlden idag gör allt för att ställa sig in hos muslimerna. Vår matematik och vetenskap kommer från islam hävdas det gång på gång. Ett exempel från History Channels programtablå (090614 kl 04.00)
Islamisk historia i Europa. Brittisk dokumentär från 2005. Den prisbelönte programledaren Rageh Omaar reser runt i Europa och avslöjar vår tacksamhetsskuld mot Islam, för dess viktiga bidrag till renässansen. I serien avslöjas den överraskande, glömda historien om Europas islamiska förflutna. Från de medeltida Cordobaborna på den Iberiska halvön som skapade vägar och gatubelysning hundratals år före någon annan, till tolvhundratalets muslimske filosof Averroes som på egen hand lyckades dra igång renässanstänkandet — 300 år innan det officiellt började.
Vissa bidrag till matematiken och andra vetenskapsgrenar gjorde islamvärlden under dess korta blomstringstid som varade några hundra år, innan prästerskapet tog makten och införde islam på riktigt. I tablån ovan nämner man Averroes. Denne var utan tvekan en av islamvärldens främsta vetenskapsmän, men man glömmer bort att berätta att han tvingades gå i landsflykt på grund av sitt vetenskapliga arbete, som prästerna ansåg hotade islam. Man glömmer också att berätta om det förtryck som Spaniens kristna och judar utsattes för. Morernas välde i Spanien var inte bara den vackra borgen Alhambra, det innefattade också terror, halshuggningar, pogromer och slaveri.
Jag kan inte gå inte på fler detaljer här, utan konstaterar bara att vi har islamvärlden att tacka för några, inte speciellt väsentliga, vetenskapliga bidrag (även utan dessa bidrag, hade dagens vetenskap antagligen sett ut i stort sett som den gör idag). Men de vetenskapliga upptäckter som gjordes i islamvärlden har ingenting med religionen islam att göra. Tvärtom! Att säga att islam låg bakom Avaerroes upptäckter är som att säga att det var inkvisitionen som låg bakom Galielis vetenskapliga bedrifter (här kan den intresserade läsaren läsa mer om islam och vetenskap).
Ett ytterligare exempel på kryperiet för islam är att man i Sverige aldrig någonsin talar om den muslimska slavhandeln utan enbart om slavhandeln i USA (12-18 miljoner svarta slavar transporterades österut av arabiska slavhandlare, medan 645 000 svarta transporterades till USA).
När det gäller att försvara yttrandefriheten i samband med t ex Lars Vilks tiger de pseudointellektuella still (det har ingen betydelse om man tycker om det han gör eller ej – yttrandefrihet är rätten att även yttra sådant som jag eller läsaren inte tycker om). Snarare uttrycker de förståelse för att muslimerna med våld avbröt en föreläsning med Vilks på Uppsala Universitet. Däremot försvarade man med näbbar och klor Ecce Homo, där den kristna tron kränktes synnerligen grovt. Då hade man ingen förståelse alls för de kristnas reaktioner. Ondskan är inte konsekvent.
Majoriteten av de pseudointellektuella svenskarna är idag oikofober (jag menar då inte de verkliga intellektuella; stora författare, musiker, forskare etc, utan jag avser den typ av tama intellektuella, som prostituerar sig i tv-soffan etc och rapar upp sitt politiskt korrekta budskap för att sedan inkassera sitt gage). I ”godhetens namn” (kanske kan man kalla denna typ av ”godhet”, där man iklär ondskan godhetens kläder, för ”godska”) lovsjunger man i Sverige alla andra kulturer och då speciellt islam, samtidigt som man föraktar sin egen kultur och tradition.
Oikofobi kännetecknar alla döende kulturer, som i sin svaghet försöker smickra och ställa sig in hos det som hotar. Obamas USA tycks vara en lika döende kultur som den europeiska. Det intressanta är att ondskan inte låter sig smickras eller påverkas av inställsamhet. Den tolkar bara detta som ett svaghetstecken och blir ännu mer frimodig när det gäller att ta för sig. När Chamberlain reste till Hitler flera gånger för att mäkla fred, och försökte ställa in sig på alla sätt, medförde detta bara att Hitler föraktade honom och såg honom som en fullständig nolla. Churchill däremot, som inte försökte ställa sig in, utan konfronterade nazisterna, hade Hitler stor respekt för, och uttryckte vid flera tillfällen detta. Om Churchill fick en maktposition, fruktade Hitler att denne skulle kunna vända USA och andra nationer mot honom. Och det var ju precis så det blev.
Ondskan går inte att charma. Vare sig eftergifter, kryperi, smicker eller mutor hjälper (annat än möjligen tillfälligt). Därför är det ingen idé att ens försöka. Det är bättre att vara obeveklig mot ondskan. Börjar vi av feghet steg för steg ge upp vår yttrandefrihet, kommer den att tas ifrån oss helt. Och vi förtjänar då att den tas ifrån oss. Ett folk som har en slavmentalitet kommer obevekligen att bli ett annat folks slavar. Yttrandefrihet är reglerad i lag. Ett samhälle där pöbelhopar får bestämma var yttrandefrihetens gränser går, är ett samhälle utan framtid. Eller kanske snarare ett samhälle som går en fruktansvärd framtid till mötes.
