onsdag 23 juni 2010

Bara Israel slutar blockera Gaza och låter palestinierna få sin stat är alla problem ur världen.

Heter det. Den palestinska sidan strävar efter fred, och om bara de aggressiva, maktgalna, förtryckande israelerna kunde sansa sig och sträcka ut en hand, så skulle vi omedelbart få fred. Och det låter ju bra. Problemet är att detta inte är sant.

Jag har ju ibland skrivit om MEMRI (Middle East Media Research Institute). Denna organisation har ett 50-tal personer som bevakar arabiska och andra (t ex iranska) aktuella media i islamvärlden. Även arabiskspråkiga tidningar i västvärlden bevakas. De läser varje dag de mest inflytelserika tidningarna i Egypten, Syrien etc och tittar på aktuella program i olika TV-kanaler (man bevakar över 100 TV-kanaler som sänder på arabiska och farsi). Man lyssnar också på predikningar i de viktigaste moskéerna. Aktuella artiklar, program etc översätts sedan till engelska för att vi i Väst skall kunna ta del av den debatt och propaganda som förekommer i den muslimska världen (även om man kan arabiska har man inte tid eller resurser att övervaka alla islamska media).

Självklart har MEMRI kritiserats från olika håll. En sak är säker, de översättningar som MEMRI gör är korrekta. Till och med The Guardian, en mycket inflytelserik brittisk tidning, som läses av många intellektuella, och som är synnerligen israelfientlig, erkänner att MEMRI:s översättningar är korrekta. Däremot menar man att urvalet av vilka artiklar och program som översätts kan kritiseras. Självklart så översätter inte MEMRI annonser för begagnade kameler och liknande, utan man väljer sådana artiklar som klart belyser muslimvärldens inställning till Väst i allmänhet och Israel i synnerhet. Eftersom det inte finns några muslimska länder med stark demokrati, är alla tidningar mer eller mindre statskontrollerade. Alla artiklar som publiceras är godkända av statsmakten. Så om nu MEMRI hittar en artikel i t e x en egyptisk tidning, där judar kallas apor och grisar, så säger detta faktiskt något. Ordvalet etc är godkänt av den egyptiska regeringen. Jag kan för övrigt nämna att vissa egyptiska tidningar, tidigare lämnade ett vitt utrymma i tidningen, där en censurerad artikel egentligen skulle tryckts. Detta i protest och för att visa läsarna på den censur som förekommer. Jag vet inte om man fortfarande gör så.

Följande är en intervju med den palestinsk-libanesiske journalisten och ledaren för Free Palestine Movement, Yasser Qashlaq. Den sändes i Al-Manar TV den 18/6 2010. Yasser Qashlaq är en av initiativtagarna till Freedom Flotilla (Frihetsflotta) 2, som nu planeras, och som man hoppas skall innefatta 50 fartyg (TV-intervjun kan ses på MEMRI:s hemsida.


Låt mig ge några exempel på vad Qashlaq säger:
När det kriminella gänget av israeliska pirater uppbringar ett fartyg, blir jag mer optimistisk att den dagen kommer när dessa fartyg kommer att föra dräggen av europeiska sopor [dvs judarna] tillbaka till deras egna länder.

Låt Gilad Shalit [den israeliske soldat som hållits fången av Hamas i mer än ett och ett halvt år] återvända till Paris. Låt dessa mördare [judarna] återvända till Polen. När de väl är tillbaka där, kommer vi att jaga dem ända till världens ända och ställa dem till svars för deras massakrer, från Deir Yassin till denna dag.

Deir Yassin, som gång på gång nämns av araber, syftar på en massaker som begicks av israeliska paramilitära förband 1948 i en by med detta namn. Deir Yassin ligger nära Jerusalem och under kriget, där israelerna var mycket hårt trängda och slogs för sina liv, blev de beskjutna i ryggen från denna by, varför man beslöt sig för att intaga byn. Man tyckte kanske att det räckte med att bli beskjuten från ett håll. 107 palestinier dog under striderna. Även kvinnor och barn ingick i denna siffra. Huruvida kvinnor och barn avsiktligt mördades är inte på något sätt bevisat. En del menar att kvinnor och barn dog när israeliska soldater slängde in handgranater i husen (detta görs normalt av alla världens militära förband vid ”strid i stad”, som det kallas), och att felet ligger hos de arabiska männen, som drog in sina familjer i striderna genom att beskjuta israelerna från sina hus (detta tycks vara normalt för den arabiska sidan – alla andra folk försöker skydda sina familjer från krig, araberna använder sina fruar och barn som sköldar, inte speciellt sympatiskt skulle jag vilja säga). Att inte skjuta tillbaka var knappast något alternativ för israelerna.

Israelerna beklagade att kvinnor och barn dog, och aktionen fördömdes av Haganah (Israels reguljära armé), av Ben-Gurion (Israels dåvarande premiärminister), och av alla ledande rabbiner (har du hört någon mullah någon gång fördöma muslimska terrordåd – tvärtom de inspirerar till terrordåd i stället). Man sände också ett brev till kung Abdullah av Jordanien, där man bad om ursäkt (denne mördades senare på grund av att han villa ha fred med Israel). De paramilitära israeliska förband som var involverade i massakern avväpnades och upplöstes. Till saken hör att araberna, innan Israel blev självstandigt, hade utfört oräkneliga massakrer på judiska kibbutzer. Vid dessa massakrer mördades även kvinnor och barn skoninglöst. Och här talar vi inte om kibbutzer som besköt araberna (annat än om de angreps). Och där bad man minsann inte om ursäkt. Ofta lemlästade man kropparna på det mest fruktansvärda sätt. Så självklart fanns en vrede hos judarna mot araberna (1948 kallades judarna palestinier och de araber som bodde där kallades araber – det palestinska folket är ett senare påfund). Men att avsiktligt döda kvinnor och barn ligger inte för den judiska religionen. Däremot tycks muslimerna inte ha några som helst skrupler i detta avseende.

Så om nu Qashlaq anser att judarna skall ställas inför rätta för Deir Yassin, så faller det i så fall tillbaka i ännu högre grad på den arabiska sidan. I så fall finns det mängder av araber att också ställa inför rätta.

Men låt oss fortsätta med intervjun:
Qashlaq: Jag skulle vilja säga något till det israeliska folket.

Intervjuaren: Till bosättarna?

Qashlaq: Ja, till det där gänget av brottsliga mördare. Gå ombord på fartygen vi sänder till er och återvänd till era länder. Bli inte missledda av arabiska ledare i det moderata lägret. Ni kommer aldrig att få fred med oss. Våra barn kommer att återvända [till Palestina]. Det finns ingen anledning till samexistens. Även om några av våra ledare eller regimer ingår fred med er – kommer vi aldrig att göra detta. Bli inte missledda av dessa regimer. Återvänd till era länder!

Som sagt, finns det något att tillägga? Är kanske Qashlaq en extrem, förvirrad palestinier. Han är välklädd, verbal och har ett till synes normalt uppträdande. Allting talar för att han är synnerligen representativ för den palestinska sidan. En eventuell fred med en palestinsk stat, sida vid sida med Israel, tycks mänskligt sett ligga långt fram i tiden. Om det någonsin är möjligt.

I det bibliska perspektivet finns inget sådant hopp alls. Bibeln säger att hela världen kommer att dra upp emot Israel för att förgöra landet. När vi ser det hat som omedelbart utlöstes då Israel bordade Gazakonvojen, förstår vi att judehatet ligger latent hela tiden (för mig är det uppenbart att det inte handlar om avståndstagande från Israel utan att det handlar om den urgamla, vidriga, stinkande antisemitismen – fast man givetvis inte vågar uttrycka detta i klartext). Qashlaq föreslår att judarna skall återvända till Europa. Gäller det de judar som bott i området ända sedan Jesu tid? Gäller det de judar som flyttade in under 1800-talet och som odlat upp landet? De flesta palestiniers rötter i området går inte längre tillbaka i tiden än judarnas. Skall judarna flytta tillbaka till Europa, så föreslår jag att palestinierna flyttar tillbaka till Syrien, Egypten, Libanon och de andra områden de kommer från (och som de illegalt invandrade från under 1800-talet och 1900-talets första hälft). Det är sant att Israel är en ung stat, i år fyller landet 62 år. Men detta gör inte Israel till en illegitim statsbildning. Låt oss jämföra med några grannländer; Libanon är 67 år, det moderna Syrien och det moderna Jordanien är båda 64 år och Kuwait är bara 39 år. Om Israel är en illegitim statsbildning är i så fall alla grannländerna också det. Det finns inget folk på jorden som har större rätt till landet Israel än det judiska folket!

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu höll i juni 2001, på Hotel Sheraton i Jerusalem, ett föredrag om Israels historia. Han sade då bl a:
När vi kom hit började vi bygga bondgårdar, jordbrukscenter, sjukhus, fabriker, samhällen och städer. När vi började bygga upp landet kom mängder av araber från Syrien, Irak och Egypten. Under perioden mellan första världskriget och andra världskriget femdubblades den arabiska befolkningen. Detta är något som palestinierna gör allt för att dölja genom effektiva propagandakampanjer.

Vi gav landet liv, de flesta av araberna kom in sedan. De säger nu att de var ursprungliga ägarna av landet. De försöker skapa en falsk sanning. Men sanningen är att det historiskt sett är vårt land. Vi välkomnar dem och försöker inte tränga undan dem. Men de har ingen rätt att tränga undan oss.

Oskyldig till dess att motsatsen bevisats

”Oskyldig till dess att motsatsen bevisats” är en av det civiliserade samhällets grundläggande rättsprinciper. Vår käre utrikesminister, Carl Bildt, kritiseras just nu för sitt engagemang i Lundin Oil. Detta bolag anklagas för att vara insyltat i det folkmord som begåtts i Sudan, där i värsta fall flera hundra tusen människor mördats (det är svårt att få fram några säkra siffror). Offren har varit svarta, varav de flesta muslimer, medan förövarna har varit arabiska muslimer. Det har till och med förekommit anklagelser om att Lundin Oil samarbetat med förövarna för att rensa attraktiva prospekteringsområden från befolkning. Saken är nu under utredning. Oppositionen kräver att Bildt tar time out eller att han avgår. Statsminister Fredrik Reinfeldt tycker att vi skall avvakta till dess att utredningen är klar. Han säger i Svenska Dagbladet den 21/6 i en artikel med rubriken ”Svensk åklagare synar folkrättsbrott”, ”Det måste rimligen vara så att först konstateras någonting och någon form av beslut fattas innan vi kan förhålla oss till det”. Och jag håller helt med Reinfeldt. Man kan och skall inte döma någon på förhand.

Men principen att man är oskyldig tills motsatsen bevisats tycks inte gälla alltid. Israel är alltid skyldigt ända till dess att motsatsen bevisats (och även då är Israel skyldigt i alla fall). När Reinfeldt skulle kommentera de första rapporterna från Israels bordning av Ships to Gaza, där det påstods att 19 personer hade dödats (i själva verket var det 9) och att det var rena blodbadet, uppvisade Reinfeldt inte någon som helst försiktighet. Man kan tycka att han som statsman borde sagt något i stil med, ”Ja, det låter ju förskräckligt det jag har fått höra, men vi får avvakta tills vi får mer tillförlitliga rapporter innan vi uttalar oss.” Någon sådan återhållsamhet uppvisade dock inte vår statsminister, utan han uttalade sig oerhört kategoriskt och kränkande och fördömande mot Israel. Detta utan att egentligen med säkerhet veta vad som hade hänt. Hade Ships to Gaza inträffat under Göran Perssons tid som statsminister är jag fullt övertygad om att han hade handskats med situationen på en helt annat och mycket mer rättfärdigt sätt.

Det tycks som att våra kära moderater inte bara bytt inställning när det gäller välfärd. De tycks också ha bytt ideologi helt och hållet. Jag upplever att både Bildt och Reinfeldt är direkt fientligt inställda till staten Israel. När det gäller Bildt känns det, utifrån det han skrivit och sagt, som att det är hjärtesak. Han tycker helt enkelt personligen fruktansvärt illa om Israel. Beträffande Reinfeldt vet jag inte om det handlar om hjärtats inställning eller fjäsk inför vissa väljargrupper. Skulle han på något sätt uppvisa förståelse för Israels bordning av Gazakonvojen, så skulle han med säkerhet omedelbart tappa alla muslimska väljare. Och här ser man demokratins stora svaghet. Sanning och rättfärdighet kommer i andra hand och fjäsk för väljarna i första hand. Man brukade säga att i Sovjetstaten ljög alla för varandra, ja man ljög till och med för sig själv. Allt byggde på lögn. Risken finns att ett demokratiskt land till slut hamnar i en liknande situation. Eftersom ingen politiker eller ledare vågar säga det som är sant, av fruktan för att stöta sig med någon väljargrupp, får vi till slut ett samhälle, där allt är baserat på lögn i lika hög grad som i en ond diktatur. I det ena fallet är lögnen påtvingad, i det andra är den frivillig (mer eller mindre). Statlig censur har ersatts med politisk korrekthet.

Efter vad jag har läst (jag har inte sett någon originalartikel med direkta citat) så har Fredrik Reinfeldt, när han höll tal i Turkiets parlament för några månader sedan, poängterat att Sveriges Regering inte står bakom Riksdagens beslut den 11/3 2010 att erkänna Turkiets behandling av det armeniska folket som folkmord (mellan 800 000 och en miljon armenier mördades, men också ett stort antal greker och assyrier/syrianer, fick sätta livet till mellan 1915 och 1923). Beslutet föranledde Turkiet att ta hem sin ambassadör. För mig framstår det som ofattbart att Reinfeldt känner sig föranlåten att särskilt påpeka att regeringen inte anser att det handlar om folkmord. Han kunde ha låtit bli att ta upp ämnet överhuvudtaget.

Regeringen har således valt att inte följa riksdagsbeslutet, och behöver inte heller göra detta, eftersom regeringen har yttersta ansvaret för utrikespolitiken. Moderaternas flörtande med Turkiet framstår dock för mig som obegripligt. Bild verkar vara beredd att offra sitt eget liv för att få med Turkiet i EU. Men vill vi verkligen ha med ett land som inte ens en gång kan erkänna mörka fläckar i sitt förflutna. Om ett land skall vara trovärdigt som demokrati, vilket man kan begära av ett blivande EU-land, måste man göra upp med sitt förflutna. Antag att Tyskland skulle förhållit sig på samma sätt när det gäller Förintelsen. Hade Reinfeldt då, om han talat inför Tysklands parlament, sagt att även om svenskarna och Sveriges Riksdag anser att Förintelsen var ett folkmord, så anser inte Sveriges Regering detta. Hur hade då människor reagerat?

Är Sveriges Regering rättfärdig? Jag anser inte det. Den ekonomiska politiken är klart överlägsen oppositionens, enligt min mening (och även enligt svenska folkets mening – i undersökning efter undersökning visar det sig att svenska folket har större förtroende för Regeringens ekonomiska politik än vad de har för oppositionens). Kanske är detta till stor del Anders Borgs förtjänst. Att ha en ekonomisk politik som fungerar är bra. Men ett land, vars regering inte utgår från sanning och rättfärdighet, kommer i långa loppet ändå att framstå som förlorare.

Turkiet är ett av de länder som allra starkast har fördömt Israel efter Ships to Gaza. Man kallar Gaza för ett koncentrationsläger, där Israel bedriver folkmord. Det är nästan så man skrattar om det inte vore så tragiskt. Hade Israel bedrivit folkmord på den palestinska befolkningen hade både Gaza och Västbanken varit folktomma vid det här laget. Sanningen är den att befolkningen på de palestinska områdena växer snabbare än i Israel, vilket den knappast skulle göra om Israel bedrev folkmord.

Turkiet är just nu invecklat i en militär kampanj mot den kurdiska gerillan. Under årens lopp har mångdubbelt fler kurder fått sätta livet till vid turkiska bombangrepp etc än när det gäller Israel och palestinierna. Varför säger inte Bildt och Reinfeldt något om detta? Om Turkiet har rätt att försvara sig mot angrepp, måste väl Israel ha rätt till samma sak. Dessutom så hotar inte kurderna Turkiets existens. De vill bara ha ett visst självbestämmande och rätt att tala sitt eget språk och slippa diskriminering. Palestiniernas slutmål är förintandet av staten Israel och, om man får tro många olika företrädare för Hamas och Hizbollah, också utplånandet av det judiska folket från jordens yta. Skulle då inte Israel ha rätt att försvara sig mot sitt eget utplånande?

Någon röst från mig i nästa val, kan knappast Moderaterna räkna med. Det räcker som sagt inte med en bra ekonomisk politik. Moderaternas fega inställning till Israel och deras krypande inför Turkiet fyller mig med fasa när det gäller vårt lands moraliska framtid. Dessutom, deras usla försvarspolitik, där man lägger ned vårt försvar och mutar väljarna med de pengar man på så sätt sparar, är synnerligen korttänkt, och det kan visa sig ödesdigert inom några år. Man brukar säga att varje land har en armé, antingen sin egen eller någon annans. Jag föredrar att Sverige har en svenska armé, stationerad i Sverige, framför att vi har en rysk armé på svensk mark.

torsdag 17 juni 2010

Lite smått och gott i vår Herres hage…

Helen Thomas, Vitahusreportern jag skrev om i förra bloggen, fick sparken efter sitt smaklösa uttalande om Israels judiska befolkning. Det visar sig att hon har rötter i Libanon (jag antar då från muslimska och inte kristna libaneser) och ränderna går tydligen aldrig ur. Hon utgör en otäck påminnelse om vilka tankar som rör sig i alltför många människors sinnen (de flesta skulle förmodligen aldrig våga uttala dem offentligt, men ibland så försäger man sig). Det påminner mig om något som en kvinnlig bekant berättade för mig. På hennes arbetsplats, som är statlig, säger under kafferasten plötsligt hennes närmaste chef, ”Det var synd att Hitler inte hann utrota alla judarna. Då hade vi sluppit problemen i Mellanöstern.” Antisemitismen finns överallt. Den ligger under en tunn hinna och poppar upp när tillfälle ges. Det är därför det är nödvändigt att det finns en judisk stat, där judarna kan vara trygga. Där de inte är utlämnade åt pöbelns godtycke och nyckfulla makthavares eventuella välvilja.

Torbjörn Tännsjö har i bl a SvD försvarat sitt tidigare uttalande att judar borde ta avstånd från Israel med anledning av aktionen mot Ships to Gaza. Nu är ju i och för sig Tännsjö något så när logisk och skriver att också muslimer bör ta avstånd från muslimsk terror, och socialister från Stalins illdåd etc. Det är ju åtminstone konsekvent. Men att man är konsekvent bevisar inte att man har rätt. Tännsjö skriver, ” Jag har hävdat att judar, och i synnerhet judiska organisationer, bör ta avstånd då den självutnämnda judiska staten Israel begår brott.” [vad menar han med det? – är inte Sverige också en självutnämnd stat, eller är det någon annan som proklamerat Sverige och därmed gett Sverige legitimitet, och i så fall vem?].

Det finns dock en viktig skillnad mellan att vara jude och att vara socialist eller muslim. Om man är socialist ansluter man sig på något sätt till den socialistiska ideologin, en gång formulerad av Karl Marx. Detta är ett personligt val man gör. Eftersom Stalin betraktade sig som socialist, kan det vara klargörande om socialister offentligt distanserar sig från hans (och Maos, Röda Khmerernas etc, etc) tolkning av Marx teorier (Stalins etc tolkning innebar mördandet av oräkneliga miljoner ”klassfiender”). Detta med tanke på att flera politiska partier vill implementera den socialistiska ideologin i vårt land. Svenska folket har rätt att få veta om företrädarna för dessa partier planerar socialistiska dödsläger eller ej. Det kan ju påverka valresultatet.

Samma sak gäller islam, eftersom islam inte bara är en religion utan också utgör ett politiskt system (målet för islam är ett samhälle styrt av prästerna). De flesta terrordåd idag begås av islamister, som anser sig vara de rätta uttolkarna av Koranen. Denna innehåller verser som tycks uppmana muslimer att angripa ”de otrogna” (dvs de som inte är muslimer). Därför är det rimligt att begära att muslimer skall ta avstånd från den terror som sker i islams namn. Helt enkelt för att vi skall kunna lita på att de muslimer som t ex kommer till Europa, har förutsättning att integreras här. De muslimer, som inte är beredda att ta avstånd från islamistiska terrordåd, kan omöjligen anpassa sig till att leva i en demokratisk stat, utan kan mer ses som femtekolonnare, vilka bidar sin tid i väntan på att ta över Europa. Någon kanske tycker jag överdriver. Inte alls! Islams mål är (enligt Koranen, enligt hadítherna, och enligt Sharíalagen, dvs enligt varje rättrogen muslims absoluta övertygelse) att erövra hela världen, med våld om så krävs, och sedan upprätta Kalifatet och tvinga alla människor att bli muslimer. Kristna och judar har rätt att behålla sin tro om de underkastar sig islam och lever i ett slags apartheidtillstånd, vilket bl a innebär att de betalar en straffskatt plus att de diskrimineras på många, många olika sätt. Ateister får välja mellan att bli muslimer eller att dö. Observera, det är inte jag som säger detta, det är vad Sharíalagen uttryckligen säger. Nu har givetvis inte alla muslimer denna syn, det finns ju avfälliga muslimer, precis som det finns avfälliga kristna. Därför kan man kräva att de muslimer som vill slå sig ner i Västvärlden deklarerar sin syn på ovanstående. Flyktingmottagning betyder inte terroristmottagning, anser jag.

När det gäller judar, så utgör judendomen inte ett politiskt system. Jude är man definitionsmässigt om ens mamma är judisk (det finns några ytterligare möjligheter att räknas som jude). Man föds således till jude (med vissa undantag). Går vi tillbaka till Bibelns historia finner vi att det judiska folket inte har styrts av präster utan av domare (vilket beskrivs i Domarboken) och kungar (t ex David och Salomo). Prästerna har haft hand om den religiösa sidan av judendomen i det att de lett lovsång och tillbedjan av Herren Jehova och gjort tempeltjänst. Israel är en sekulär stat och långt ifrån alla judar är troende. Det är sant att judendomen har stort inflytande i Israel, och speciellt då i Jerusalem, men den judiska religionen styr inte Israel när det gäller praktiska frågor (självklart kan även troende judar verka politiskt i det offentliga rummet, precis som alla andra människor, men de har inte mer att säga till om än någon annan). De mest religiösa judarna (de ultraortodoxa) lever i viss mån utanför det politiska systemet (de behöver t ex inte göra värnplikt).

Om staten Israel gör fel, finns därför ingen som helst anledning för judar i Sverige eller någon annanstans att offentligt ta avstånd från Israel (självklart kan man välja att göra detta, men det är inget som kan krävas). Israel hotar inte någon nation. Israel har inte någon som helst strävan efter att ta över Sverige eller något annat land och tvångskonvertera alla till judendomen. Inte heller har judarna i Sverige några planer på att ta över vårt land.

Dessutom kan man ställa sig frågan varför judar, eller någon annan, skall ta avstånd från Israel. Det förutsätter ju att Israel har gjort något allvarligt fel. Jag stöder personligen fullt ut Israel i den aktion som företogs mot Ships to Gaza (även om man kan diskutera om själva utförandet var optimalt). Jag är övertygad om att de flesta judar i vårt land också gör det (undantag finns – även judar kan frestas att vara politiskt korrekta eller kan vara okunniga eller fega). Bordningen av fartygen var juridiskt försvarlig (bordning på internationellt vatten strider inte mot internationell rätt om krigstillstånd eller krigsliknande tillstånd råder, vilket det gör när det gäller Hamas) och Israel har dessutom fått i uppdrag, enligt Osloavtalet 1995, att genomsöka fartyg som vill gå till hamnar i Gaza, för att förhindra att vapen kommer in där.

Gaza gränsar ju också till Egypten och jag har inte hört några röster som med samma hat och upprördhet kritiserar den egyptiska blockaden, som för övrigt är mycket hårdare än den israeliska. Tänk om Mankell och grabbarna skulle ordna en busskaravan med nödhjälp, ”Buses to Gaza”, som försöker forcera egypternas barriär mot Gaza! Det skulla man gärna vilja se. Dessvärre lär vi nog aldrig få se något sådant.

Israel har deklarerat att man nu skall lätta på blockaden mot Gaza (men garanterat kommer detta inte att få Hamas att mjukna – de ser detta bara som ett tecken på Israels svaghet, och kommer därför att frestas att bli än mer aggressiva). Enligt den israeliska tidningen Haaretz så har palestiniernas president, i samtal med USA:s president Obama, sagt att han vill att Israels blockad av sjöfarten till Gaza skall behållas. Han fruktar nämligen att Hamas kommer att stärkas om blockaden bryts (och det har han säkert helt rätt i). Även Egypten har sagt att man vill behålla blockaden. Det är nog ingen större risk att man får läsa om detta i våra svenska tidningar eller höra det på public service. Men vem vet. Sent skall syndaren vakna. Man kan alltid hoppas att den mentala gråstarren försvinner och journalisterna plötsligt ser verkligheten utan sitt ideologiska antiisraelfilter. För övrigt håller Egypten på och bygger en underjordisk mur mot gränsen till Gaza för att stoppa alla smugglingstunnlar. Hu så hemskt! Nu vill jag höra lite fördömanden av Egypten från Henning Mankell och Matthias Gardell et al. Jaså inte det. Undrar varför.

Man kan för övrigt också undra varför man måste vara 600 personer för att transportera en hjälpsändning. Det torde stå helt klart att det inte i första hand handlade om hjälp, utan att det handlade om att bryta blockaden mot Gaza (och på sikt avlegitimera Israels existens). Det förstnämnda har erkänts av flera av de som deltog i konvojen.

Det fel som Israel gjorde, enligt min mening, var att man felbedömde situationen. Hade man vetat att man skulle mötas av vältränade soldater och inte av vanliga fredsaktivister (låt vara att de kanske skulle vara arga och upprörda), hade man agerat annorlunda. Men även om Israel gjorde en felaktig bedömning, ursäktar detta inte det våld som utövades av soldat-”freds”aktivisterna. De har sig själva att skylla för att det gick som det gick. De israeliska soldaterna hade stränga order att inte använda skjutvapen (annat än i yttersta nödfall) och deras beväpning var paintballgevär och elpistoler (plus en pistol).Vi får inte heller glömma bort att det var först efter ca 40 minuters konfrontation och inför överhängande hot mot deras liv som israelerna öppnade eld. Givetvis är det alltid beklagligt när människoliv går till spillo, men israeliska soldater måste, precis som alla andra, ha rätt att försvara sig när man riskerar att dödas. Det är fullt möjligt att flera israeliska soldater hade dött om man inte hade skjutit skarpt och stoppat vidare angrepp från aktivisterna. Nu skadades fjorton israeler, varav några allvarligt (skallskador, knivstick och skottsår).

IHH-soldaterna (IHH, som var en av initiativtagarna till Ships to Gaza, är en turkisk biståndsorganisation, som flera experter anser har starka kopplingar till terrorgrupper, och som soldattränar många av sina medhjälpare) var där för att offra sina liv som martyrer. Deras provokation syftade till att tvinga israelerna att skjuta. De visste ju att världspressen skulle ta deras parti och att det skulle bli ett ramaskri mot Israel (det var säkert inte en slump att det i konvojen fanns många sympatiserande journalister och kändisar). Att islams martyrer, enligt Koranen etc, kommer till Paradiset, där de i evigheters evighet får förlusta sig med 72 högbarmade jungfrur, som alla har mörka, fuktiga ögon (jag skojar inte, allt detta står i Koranen), blir ju liksom lite extra bonus.

Man måste erkänna att islamisterna är smarta. De har uppfunnit ett win-win-game, dvs hur det än går vinner de. Blir några av aktivisterna skjutna, ja då kastar sig hela världen över Israel (och de som dör kommer till Paradiset). Om de inte blir ihjälskjutna, går man visserligen miste om paradiset (åtminstone för den här gången), men i stället har man chansen att ta israeliska soldater som gisslan och få en stark förhandlingsposition (detta kunde mycket väl ha inträffat). Även då tar hela världen parti för terroristerna och tycker att israelerna får skylla sig själva. Var det någon som sade att det inte existerade ondska?
Israel har mycket dålig erfarenhet från sådana här gisslansituationer. Gång på gång har Hamas och Hizbollah etc kidnappat israeliska soldater och sedan krävt frisläppandet av hundratals terrorister från israeliska fängelser för att gisslan skall släppas. När Israel fullgjort sin del av avtalet, brukar man få tillbaka sina soldater i bodybags eller askan av dem i en kartong (för att det inte skall framgå hur fruktansvärt de torterats). Jag känner inte till ett enda fall där Israel fått tillbaka gisslan levande (rätta mig gärna om jag har fel). Jag har stor förståelse för att Israel inte vill hamna i en sådan situation en gång till. Detta kan ha starkt bidragit till att man öppnade eld.

Nyhetsbyrån TT har tidigare varit oerhört vinklade när det gäller Mellanöstern. Huruvida de bättrat sig den här gången vet jag inte. Deras internationella storebror, Reuters, har dock än en gång trampat i klaveret rejält och blivit avslöjade med byxorna nere. Det har visat sig att man beskurit bilder från det turkiska fartyget Mavi Marmara. På originalbilderna kunde man se knivar i händerna på några ”freds”aktivister ombord på fartyget. Men innan Reuter publicerade bilderna beskar man bilderna så att knivarna försvann. Dessutom ”försvann” också en skadad och blodig israelisk soldat. Av de beskurna bilderna ser det nästan ut som att israelerna får första hjälpen av representanter för Moder Therésas hjälporganisation (här kan den som är intresserad läsa mer om detta). Huruvida beskärningen var avsiktlig eller ej, går givetvis inte att bevisa. Det kan ju vara ett misstag, t ex att man inte lade märke till knivarna. Journalism handlar ju om att arbeta snabbt och då kan misstag göras. Reuters har nu bytt ut de beskurna bilderna mot de korrekta. Men detta kan nog mer ses som omvändelse under galgen, och det är inte första gången som Reuters fuskar med bilder i det här sammanhanget. Senast var det i Libanonkriget, där en fotograf från Reuters bl a lade till extra rök över Beirut för att visa hur hela Beirut brann efter Israels ”terrorbombningar”. Visserligen fick den skyldige sparken från Reuters (det var man ju tvungen till), men det betyder inte att alla israelhatare därmed försvunnit från Reuters.

För några dagar sedan hade Hamas ännu inte släppt in hela hjälpsändningen som kom med Ships to Gaza. Man vägrar att släppa in allt innan Israel släpper alla de som var ombord på fartygen (jag vet inte ens om man överhuvudtaget har släppt in någonting av lasten). Bernhard-Henri Lévy skriver i Expressen den 17/6:
Ytterligare ett resultat av desinformationen: omvärldens nästan totala tystnad inför Hamas orimliga agerande. Nu när konvojen har fyllt sin symboliska funktion, när den har skapat möjlighet att än en gång avslöja och svartmåla den judiska staten talar man tyst både om att Hamas hindrar hjälpsändningarna att passera gränskontrollen vid Kerem Shalom och att israelerna tänker tillåta transporterna sedan de kontrollerats. Hamas låter hjälpen stå och ruttna: Åt helvete med varor som passerat genom de judiska tullarnas händer!

Detta visar hur lite Hamas bryr sig om det palestinska folket. Hjälpsändningen är precis som allt annat, inklusive det palestinska folket, bara medel som Hamas utnyttjar för att pressa Israel. Jag kan f ö nämna att i april släppte Israel in 2 405 lastbilar till Gaza med 58 367 ton varor inkluderande 5 278 798 liter diesel. Israel låter också dussintals palestinier varje dag komma till israeliska sjukhus. 2009 behandlades totalt 10 544 palestinier från Gaza på israeliska sjukhus. Av dessa dog 27 i väntan på behandling (Aftonbladet har tagit upp en av dessa 27 utan att nämna de övriga 10 517 som fick behandling – men det är precis vad man kan förvänta sig av Aftonbladet, vars judefientliga rötter går tillbaka till WW2). Hamas stjäl dessutom stora delar av den hjälp som kommer in i Gaza (inkluderande mediciner) och säljer sedan dessa varor till sin egen befolkning och använder pengarna för att köpa vapen (läs t ex här ). Ja det är sannerligen eländigt ställt.

Cecilia Uddén har i ett kritiskt reportage i P1 (9/6 05:55) skildrat hur Hamas plågar Gazaborna i skuggan av ShiptoGazakrisen. Det är ju helt otroligt. Har Cecilia Uddén vaknat upp möjligen? Det vore ju trevligt. Hoppas det inte bara är tillfälligt! På Sveriges Radios hemsida finns en sammanfattning av hennes reportage. Jag saxar några avsnitt:
Ibrahim är arg när han berättar om hur Hamas drar fram som dinosaurier och slukar allt i sin väg. Det är ovanligt att någon i Gaza höjer rösten när han kritiserar Hamas. De flesta brukar viska förskräckt om talibaniseringen, övergreppen, förhören, tortyren.
Men Ibrahim förbannar och skriker ut sitt hat. Han har inget att förlora längre. Hamasmyndigheternas grävskopor rev hans enkla hus. Kvinnlig hamaspolis misshandlade hans fru, och själv liknar han Hamas vid dinosaurier som slukar allt som kommer i deras väg.
– De har inget med islam att göra, säger Ibrahim.
Det var den 16 maj som 20 hem i Rafah på Gazaremsan jämnades med marken. De saknade bygglov, enligt Hamas myndigheter, och marken är statlig sades det… [tidningarna ropar högt när israelerna river arabiska hus i Jerusalem som saknar bygglov, varför tiger man nu? — Kristers kommentar]

…Under räden mot NGO-organisationerna i förra veckan beslagtogs datorer och utrustning som skulle användas för musik och hip-hop-kurser för barn under sommaren. Och på kafé-galleriet Gallery är det ovanligt ödsligt numera sedan ägaren misshandlades av Hamaspolis och förhördes om de olika författare, musiker och konstnärer som brukade komma till hans café, men nu inte längre vågar gå dit.

Hamas popularitet sjunker i takt med islamiseringen av Gaza, enligt Uddén. Man undrar hur en framgångsrik författare som Henning Mankell kan stödja Hamas och tro att de är lösningen på palestiniernas problem. Att en förmodligen minst normalbegåvad person kan dra så sjuka slutsatser, tyder på att grunden för Mankells engagemang inte utgår från det palestinska folket bästa, utan har sin grund i ett intensivt hat mot staten Israel (om hatet också inkluderar det judiska folket vet jag inte, men jag utesluter det inte).

I den kuwaitiska tidningen Al-Watan fanns en intressant artikel den 7/6, skriven av krönikören Nabil al-Fadi. Han skrev att fotona från Mavi Marmara som publicerats i turkisk press bevisar att de israeliska soldaterna blivit brutalt attackerade. Därför var de berättigade att försvara sig. Passagerarna på Mavi Marmara ”var inte civilister, som försökte hjälpa sina bröder i Gaza… De tillhörde grupper som tränats att konfrontera israeliska kommandosoldater, ta deras vapen och ta dem som gisslan.”

Även i Turkiet har Ships to Gaza kritiserats. I den engelskspråkiga upplagan av Hurriyet den 7/6 konstaterar krönikören Samih Idiz att Erdogans regering (Erdogan är Turkiets mer eller mindre islamistiska regeringschef – antagligen mer än vad vi skulle önska med tanke på världsfreden) har nära relationer med IHH och menar att Ships to Gaza hotar Turkiets långsiktiga intressen. Han skriver, ”Hur kan ett så stort land som Turkiet… låta sig ledas till randen av ett krig av en icke statlig organisation?” Idiz oroas också över att de bilder från Turkiet, som nu kablas ut över hela världen, och som visar turbanklädda protestanter sjungande islamistiska slogans under islamistiska flaggor, åkallande Allahs namn dagarna i ända, kommer ge Västvärlden en negativ bild av Turkiet. Redan har det börjat dyka upp artiklar i inflytelserika tidningar i Europa och USA, som starkt kritiserar Turkiet, skriver Idiz.

Vi ser således att det även i muslimvärlden förekommer artiklar som inte är lika positiva till Ships to Gaza som t ex Aftonbladet. Jag misstänker att det så småningom kan komma en backlash för Hamas, Turkiet, Syrien, Iran och alla de andra som försöker dra växlar på Gazakonvojen. Kanske kommer det på sikt att visa sig att Ships to Gaza inte blev någon propagandaseger för Hamas. Kanske har konvojen till och med skadat det palestinska folkets sak. Det är vad jag tror. Verklig hjälp till palestinierna måste bygga på Sanning och kompromissvilja från båda sidor. Båda parter måste leva upp till sina avtal. Palestinierna har i stort sett inte hållit ett enda avtal som ingåtts med Israel. Arafat brukade för övrigt kallas ”mannen som aldrig hållit ett enda avtal och som aldrig missat en chans att missa en chans”.

När de turkiska deltagarna i Ships to Gaza återvände till Turkiet, möttes de av tusentals hurrande skurkar, förlåt jag menar turkar. Bland flaggorna kunde man se följande:


Gulligt eller hur?! Visst är hakkorset snyggt, och vältaligt?! Texten ”Ellerinize Saglik” betyder ungefär ”Bra gjort!” och avser attacken mot de israeliska soldaterna, inte transporterandet av en hjälpsändning. Än en gång får vi svart på vitt på vilken inställning de här människorna har till det judiska folket. Som sagt, ett skepp kommer lastat, inte med mat, utan med hat! Klicka gärna här för att ta del av några axplock från arabiska tv-sändningar, översatta till engelska av MEMRI (Middle East Media Research Institute). En bild säger mer än ord och en film säger mer än en bild.

Händelserna i samband med Ships to Gaza, liksom det som sker i Afghanistan, Irak etc, etc, visar att begreppet krig fått en ny innebörd. Fram till 1970-talet utkämpades krig i huvudsak mellan arméer och flottor etc. Ibland talar man i detta sammanhang om symmetrisk krigföring (armé mot armé, flotta mot flotta, flygvapen mot flygvapen). Soldaterna bar uniform, civila bar inte uniform. Soldaterna hade vapen, civila hade inte vapen. Soldater och militära installationer var legitima mål, medan civila inte var det.

Idag är i stort sett alla krig osymmetriska (konventionell försvarsmakt mot guerrillagrupp). Krigets lagar har inte hängt med och när man säger att Israel bryter mot dessa, så är egentligen detta påstående ganska meningslöst. Terroristerna vill åtnjuta både de privilegier som civila åtnjuter (skydd mot angrepp, rätten att bära civila kläder etc) samtidigt som de vill ha de privilegier som soldater åtnjuter (rätten att bära vapen, rätten att använda dessa etc). Men med rättigheter följer normalt skyldigheter. En soldat måste t ex bära uniform (under WW2 sköts alla beväpnade soldater som inte hade uniform). En civilist får inte bära vapen. I så fall straffas han som terrorist eller sabotör eller spion eller som en ren brottsling.

Terrorister är ungefär som tonåringar, som vill ha vuxnas rättigheter, men inte vuxnas skyldigheter. Ett skolexempel på detta är just det som hände på Mave Marmara. IHH-soldaterna (”freds”aktivisterna) tog sig rätten att attackera de israeliska soldaterna (dvs agerade soldater) samtidigt som de krävde civil immunitet. Men vill de ha det skydd som civila har, måste de också bete sig som civila. Det är inte lätt för ett land, eller snarare det är omöjligt för ett land, att komma till rätta med fullständigt hänsynslösa terrorister, och samtidigt följa krigets omoderna lagar om behandling av civila.

Terrorister som Hamas etc uppträder utan uniform (enligt krigets lagar borde Israel skjuta alla icke uniformerade Hamassoldater man får tag på, men det gör man inte). Man gömmer sig bland civila. Man bygger militära installationer i civila områden (under skolor etc). Allt detta är olagligt enligt krigets lagar. Man hör få röster som kritiserar Hamas för detta, utan all kritik riktas mot Israel för att landet har oförskämdheten att försvara sig.

Israel kritiseras ofta för att man ”mördar” Hamasledare (USA gör hela tiden riktade anfall mot al-Qaidaledare utan att bli speciellt kritiserade). Formellt är sådana handlingar brott mot krigslagarna. Men dessa är som sagt inte längre adekvata för den nya situation som uppstått. De skrevs i en tid när krigföringen var symmetrisk. Att slå ut terrorledare på deras hemmaplan bryter inte mot meningen i krigets lagar, även om det kanske bryter mot bokstaven. Att en terrorledare skulle ha någon slags immunitet mot att bli angripen bara för att han är civilklädd och omges av sin familj, är inte rimligt. Väljer han att hela tiden ha sin familj runt sig, borde han kritiseras för att han försätter sin familj i livsfara. Det vore orimligt om någon kunde sitta hemma vid sitt skrivbord och sända ut självmordsbombare etc och sedan ingen fick röra honom enligt lagen. Han är lika skyldig, ja egentligen ännu mer skyldig, än de självmordsbombare och andra terrorister han sänder ut. Det vore som att förbjuda bombandet av militärstaber, vilka leder militära insatser. Det är precis tvärtom. Militära staber är högprioriterade mål (att slå ut en sådan kan vinna hela kriget). När jag gjorde militärtjänsten fick vi lära oss att i strid först skjuta fiendens officerare och sedan manskapet. Allt annat vore idioti. Därför anser jag det inte vara mord när Israel eller USA tar livet av terrorledare. Dessa är soldater och dör som soldater. Punkt slut. De kan inte på något sätt åberopa den immunitet som gäller för civila.

Visst kan man kritisera Israel precis som man kan kritisera USA, Ryssland, Sverige etc. Men det media sysslar med är inte kritik. I så fall hade kritiken varit symmetrisk. Dvs man hade kritiserat Hamas lika mycket som Israel. Man hade nämnt bakgrunden till dagens situation. Man hade överhuvudtaget behandlat Israel på samma sätt som man behandlar andra länder (vilket land skulle acceptera att bli beskjutet med 10 000 raketer under flera års tid – många barn och vuxna i de städer som beskjutits har svåra psykiska trauma av detta). Hade något annat land slagit tillbaka efter en sådan aggression (vilket Israel gjorde för ett och ett halvt år sedan), hade EU, media etc visat stor förståelse. Men när Israel till slut reagerade (till och med många arabstater uttryckte viss förståelse för Israel), tuggade journalisterna fradga av raseri. Det handlar som sagt inte om kritik, när det gäller Israel. Det handlar om en häxjakt, som hämtar sin näring från ett djupt liggande hat mot staten Israel. Min absoluta övertygelse är att detta hat ytterst har sin grund i antisemitism. Men ingen kan erkänna detta öppet. Ja man vågar knappast erkänna det ens för sig själv.

Det tycks som att det finns hur mycket som helst att säga i ämnet. Jag känner att jag inte har så mycket mer att säga den här gången. Så mycket som jag bloggat senaste veckorna har jag aldrig gjort tidigare. Israel kommer säkert att rida ut även den här stormen. Och vem vet, kanske går till slut Hamas och deras bröder (Hizbollah, Iran etc) för långt, så att världen till slut kommer att förstå vad dessa organisationer och länder står för. Och kanske kommer man också att inse att Turkiet inte platsar i EU (trots att Carl Bildt tycks vara beredd att göra vad som helst för att få med Turkiet – jag undrar vad som driver den mannen). Jag menar att det vore en total katastrof om Turkiet blev medlem i EU. Och kanske kommer människor även att förstå att Israel är Mellanösterns enda demokrati, som är värd vårt stöd och inte våra förbannelser. I Israel finns yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och frihet att välja livsväg på ett sätt som inte finns i något muslimskt land.

Det tycks som att den västerländska civilisationen är på väg att upplösas. Människor verkar inte längre vara beredda att stå upp för yttrandefrihet och demokrati (i så fall borde vi inte solidarisera oss med Hamas utan med Israel). Står vi inte upp för friheten till blods, kommer den obevekligt att tas ifrån oss. Alexis de Tocqueville, uttrycker detta så väl i Den gamla regimen och revolutionen (1856):
Andra folk tröttnar på friheten mitt i sitt välstånd, och i fruktan att genom en ansträngning äventyra det välstånd som de kan tacka friheten för finner de sig motståndslöst i att man rycker den ur deras händer. Vad saknar de för att förbli fria? Vad? Själva längtan att vara det.

Är vi all vår bekvämlighet och välstånd inte längre beredda att slåss för vår frihet? I så fall kommer friheten att ryckas ur våra händer, och därmed kommer vi också att förlora det välstånd som vi inte ville riskera genom att försvara vår frihet. Vi har således allt att förlora om vi inte solidariserar oss med friheten.

måndag 7 juni 2010

Lite mer pikanta detaljer

Det var värst vilken flitig bloggare jag blivit. Adrenalinet strömmar genom mina ådror när jag tar del av svenska (och många andra europeiska) medias sätt att skildra händelserna kring Ships to Gaza och min frustration gör att jag tvingas kommentera orättfärdigheten.

Varje gång jag lyssnar på P1 skäms jag över att vara svensk, ja jag skäms nästan över att vara människa. Men egentligen borde man väl inte förvånas. Sverige har ju en uråldrig tradition av att instinktivt ta parti för onda diktaturer. Vi behöver ju bara tänka på Andra Världskriget, där Sverige bidrog till att många, många judar dog (det var vi som tipsade nazisterna att man skulle stämpla ett ”J” i judars pass så att andra länder lättare kunde vägra dem inresetillstånd – tänk om någon skulle föreslå att alla muslimer skulle få ett ”M” i sina pass, för att det skall vara lättare att avvisa dem direkt, hur skulle reaktionen då bli?). Vi bidrog också till att kriget varade längre än nödvändigt (det finns historiker som menar att de svenska leveranserna av järnmalm till Nazityskland förlängde kriget med ett år – hur många judar hann inte mördas under detta år och hur många allierade soldater dog inte). Raoul Wallenberg räddade visserligen livet på ett stort antal judar (kanske till och med upp mot 100 000), men det hade inte så mycket med Sverige att göra. Det är tveksamt om hans insats överhuvudtaget uppskattades av UD (till största delen bekostades den av pengar från USA). Många norrmän föraktade svenskar efter kriget för vår ynkliga feghet. En äldre norrman berättade för mig att när någon under eller efter kriget var feg sade norrmännen, ”Han svenskar sig”. Visst är det smickrande! Vårt kryperi inför den onda Sovjetstaten är ett annat exempel på samma sak. Och idag ser vi hur Sverige totalt solidariserar sig med islamismen, Turkiet, Iran etc, etc, samtidigt som man demoniserar Israel, Mellanösterns enda verkliga demokrati. Carl Bildts huvudsakliga mål i livet verkar att få med Turkiet i EU, samtidigt som jag aldrig hört honom säga något gott om Israel eller något som visar att han på något sätt har förståelse för Israels situation. Aldrig!

Gunnar Hökmark, känd moderatprofil, skrev i sin blogg den 27/5:
Det går ett långt band mellan dem som föll i farstun för Stalinregimen och sedan inför de ”sociala undren” i Östeuropa, de afrikanska enpartistaterna, Maos Kina, Kuba, Irak under Saddam Hussein och Kambodja. Och nu alla de som seglar för att bryta en blockad som inte finns för att stödja en demokrati som inte finns för att föra in varor som redan förs in. Det är att gå över ån efter vatten. Men det är också att förväxla demokrati med diktatur.

Man har i en del media (dock inte Sveriges Radios nyhets- eller aktualitetsprogram (Ekot, God Morgon Världen etc) under de senaste dagarna hört röster som inte enbart stöder Ships to Gaza. Dels har man nämnt att IHH (som är en av organisatörerna av konvojen) är en islamistisk organisation, dels har man kunnat läsa några artiklar där jurister stött Israels rätt att borda Gazakonvojens fartyg på internationellt vatten (i en tidigare blogg har jag något exempel på detta), dvs de menar att Israels aktion inte strider mot internationell lag.

I P1:s program Människor och Tro den 4/6 fanns ett intressant inslag från Turkiet, där Maria Persson-Löfgren gav en del intressanta fakta om det turkiska fartyget Mavi Marmara (där dödsskjutningarna ägde rum). Bl a framkom att det fanns många islamister ombord och att män och kvinnor (även gifta par) förbjöds att dela sovutrymmen. De muslimska kvinnorna tvingades att vistas längst ner i fartyget. Vidare påpekades i inslaget att islamisterna enbart solidariserade sig med islamisterna i Gaza och att de inte hade något till övers för kristna palestinier (som jämställs med hundar) eller de sekulariserade palestinierna (som inte ens har hundstatus). Och det är ju precis detta jag påstår i olika artiklar och bloggar. Detta är en av islams motbjudande sidor.

Maria Persson-Löfgren frågade sig vad Matthias Gardells hustru, Edda Manga, tycker om behandlingen av kvinnorna ombord på fartyget. Manga kallas idéhistoriker, föreläsare och debattör. Enligt Wikipedia var titeln på hennes doktorsavhandling ”Gudomliga uppenbarelser och demoniska samlag” (hon verkar vara inne på ungefär samma religionsspår som sin man). Hon har också studerat begreppet ”rättfärdiga krig” (Sartre myntade det snarlika begreppet ”rättfärdigt våld”, vilket Röda Khmererna tillämpade när de i demokratins och folkets namn mördade 25 procent av Kampucheas befolkning). Det skall bli intressant att se om fru Manga kommer att skriva en glödande appell där hon kritiserar islams fruktansvärda kvinnosyn. Garanterat inte!!! Det är det här som är så intressant när det gäller ondskan. Den är så tydlig och så genomskinlig (Läs gärna min artikel om detta här).

Hur som helst var det i alla fall positivt att Människor och Tro vågade bryta den politiska korrektheten i P1. Hoppas inte Maria Persson-Löfgren får sparken nu! Det har ju drabbat flera andra, inte tillräckligt israelnegativa, rapportörer från Mellanöstern.

När Israelerna på VHF-radio uppmanade fartygen i Gazakonvojen att vända blev svaret ”Håll tyst och stick tillbaka till Auschwitz” (israelerna har släppt en ljudinspelning med detta). En annan röst säger ”Vi hjälper araber att gå emot USA, glöm inte 11/9”. Nu kan man förstås invända att den som sade detta inte nödvändigtvis representerade Ships to Gaza. Det fanns ju ca 600 personer ombord på fartygen och enstaka rötägg kan ju alltid smyga sig med. Men detta argument håller knappast.

VHF-radion finns normalt på ett fartygs kommandobrygga. Där befinner sig däcksbefäl (styrmän och/eller kaptenen) och någon utkik och/eller rorgängare. Att de senare, som är vanligt manskap, skulle vågat använda VHF:en är uteslutet (jag har själv seglat i handelsfartyg i 10 år så jag vet, och hierarkin på turkiska fartyg är mycket, mycket värre än på svenska). Alltså måste det antingen varit något av befälen (vilket är mycket osannolikt, de är ju sjömän, dvs yrkesmän, och skulle antagligen inte våga missbruka radion på detta sätt) eller någon annan person på bryggan. Men vilken annan person skulle få tillstånd att komma upp på bryggan? Ja, knappast någon av fotfolket, dvs den absoluta majoriteten av de 500 passagerarna på Mavi Marmara (det bör rimligen ha varit detta fartyg som besvarade de israeliska radioanropen). Det måste ha varit någon mer uppsatt, och därmed för Ships to Gaza representativ person. Ingen annan skulle släppas in på kommandobryggan. Dessutom skedde denna radiotrafik när fartygen närmade sig den gräns som Israel hade förbjudit dem att överträda. Vi kan vara förvissade om att vid detta tillfälla fanns, förutom den nautiska personalen, gräddan av ”freds”aktivisternas ledare på bryggan. Det är ju därifrån hela fartyget leds. ”Håll tyst och stick tillbaka till Auschwitz” representerar således Ships to Gazas inställning till judar. Kanske inte alla ombord, men definitivt en tillräckligt stor del av konvojens ledning, för att man bara utifrån detta kan konstatera att skeppen i första hand inte var lastade med mat, utan med hat!.

Än mer intressant blir det när man betänker att 99 procent (jag har inga exakta siffror – förmodligen är 99 procent en för låg siffra) av alla islamister i världen förnekar Förintelsen (jag vet också att en förskräckande hög procent av alla troende muslimer har samma inställning). Här ser vi hur motsägelsefull ondskan är. Visserligen har Förintelsen aldrig ägt rum, men det var bra att den ägde rum i alla fall. I arabiska tidningar kan man läsa artiklar, där man tackar Hitler för Förintelsen och beklagar att han inte hann utrota alla judar. I samma nummer kan sedan finnas en artikel som förnekar att Förintelsen någonsin ägt rum. Var det någon som sade att ondskan var dum? Ja, den tyske prästen Dietrich Bonhoffer, som mördades av nazisterna strax innan krigsslutet, brukade säga just detta. Ondskan är dum, dum, dum, dum, dum, dum… Ofattbart dum! Pinsamt dum! Möjligen kan den vara bakslug och på så sätt vinna vissa poäng. Det märkliga är att så få människor ser ondskans dumhet.

En annan nyhet är att man i Turkiet skadeglatt släppt bilder som visar tillfångatagna, blödande israeliska soldater som gråter och ser allmänt förskrämda ut. Israelerna hade tydligen beslagtagit alla mobiltelefoner och kameror ombord och raderat deras minneskort, eftersom de inte ville ha bilder som förödmjukar israeliska soldater. Tydligen hade man inte raderat tillräckligt väl, eftersom man i Turkiet lyckats återskapa några av de raderade filmerna. Israels militär har tacksamt tagit emot bilderna, eftersom dessa visar precis det som Israel försökt säga hela tiden, nämligen att det fanns legosoldater ombord, vars syfte var att skada eller döda israeliska soldater. Att inte fler israeler skadades (flera har knivstick i magen och skottsår) eller dog, beror på att de hade hjälmar och skyddsvästar.

Enligt Jerusalem Post den 6/6 har man identifierat en grupp av ca 50 passagerare på Mavi Marmara, vilka hade rekryterats som ”legosoldater”. De var vältränade och försedda med skottsäkra västar, mörkerkikare och gasmasker. Dessa låg och väntade i bakhåll på de israeliska soldaterna. Just detta med skottsäkra västar var en intressant uppgift. Israels underrättelseorganisation Mossad brukar vara synnerligen välunderrättade (annars hade inte Israel överlevt allt attacker). Förmodligen kände man till allt detta. Att flera av ”freds”aktivisterna sköts i huvudet kan förklaras just av att de hade skottsäkra västar. Det är militär standardprocedur i strid (som det handlade om här), att om motståndarna har skottsäkra västar, eller kan misstänkas ha det, så skjuter man dem i huvudet, alternativt benen (men i mörkret och det tumult som försiggick var det kanske svårt att urskilja vems ben som var vems, även om israelerna hade ljusförstärkande sikten). Detta är fullt logiskt och tillämpas även av svenska soldater.
Det påminner mig om när debatten för några år sedan handlade om klusterbomber. Någon hög företrädare för Flygvapnet fick av en journalist frågan om Sverige hade sådana vapen. Svaret blev ja och journalisten utbrast förskräckt, ”Men sådana vapen är ju farliga?!” Flygvapenföreträdaren trodde antagligen inte sina öron inför denna korkade fråga och röt, ”Är du så j-a dum att du tror att vi har ofarliga vapen i Flygvapnet?” Det tragiska är att journalisten ifråga antagligen var precis så dum.

Att den israeliska bordningen skedde mitt i natten motiverar ytterligare varför man använde lasersikten, vilket Israel kritiserats för (och mörkerkikare). Allt annat vore ju idiotiskt (om man nu inte vill ta död på sina egna soldater – de flesta krigsmakter brukar dock prioritera de egna soldaternas liv framför fiendens). ”Skjuta i huvudet, men det är ju mord”, säger förstås den snälla, goda svensken. Nej det inte mord. Inte om det är krig. Att överfalla commandosoldater, försöka ta deras vapen ifrån dem, slå dem allt vad man orkar i huvudet med järnrör och vara försedd med skottsäkra västar och gasmasker ger inga bra odds för ens egen överlevnad.

Även om det i svenska media, och även från en del av de svenska deltagarna i Ships to Gaza, förekommit inlägg som nog försökt att vara sansade och rättfärdiga, så har svenska media förtjänat sitt IG i journalistik med acklamation. I Israel förstår man ingenting. Man bara gapar när man tar del av mediaraseriet i Europa. Jag förstår frustrationen i Israel, när bovarna framställs som fredsduvor och det land som angrips och försöker försvara sig, blir boven. Detta sätt att extremt särbehandla Israel, som nu skett, gör det ohållbart för journalisterna etc att fortsättningsvis maskera sin ensidiga kritik av Israel som antisionism och inte antisemitism. ”Det är Israel jag kritiserar, inte judarna”, brukar man säga. Särbehandlingen av Israel bevisar emellertid bortom varje rimligt tvivel att det handlar om antisemitism. Filosofiprofessorn och ateisten Torbjörn Tännsjö har för övrigt häromdagen fört fram åsikten att alla judar offentligt måste ta avstånd från Israel. Om de inte gör det får de skylla sig själva om antisemitismen växer. Men borde man inte då begära av muslimerna att de ta tar avstånd från terrordåd?! Eller….?

Helen Thomas är en gammal Vitahuskorrespondent (hon är nästan 90 år) och har varit något av en institution i USA. Alldeles nyligen gjorde hon en makalöst uttalande under en intervju utanför Vita Huset i samband med att man där firade judendomen i USA. Enligt henne borde judarna ”försvinna [get the hell out of] från Palestina”, detta land är palestinskt, inte ”tyskt eller polskt”. Då hon fick frågan vart judarna då skulle ta vägen, sade hon att de skulle ”Åka hem…. Till Polen, Tyskland… och Amerika och andra ställen.” Detta väckte givetvis ett ramaskri och trots att hon kom med en lam ursäkt, dumpades hon omedelbart av sin agent. Det otäcka är att det här visar vad många människor tänker, dvs ”Judarna har ingen legitim rätt att vara i Israel”. Detta är en infam lögn, som underhålls av islams agenter och dess nyttiga idioter.

Araberna har uppenbarligen gett upp hoppet att kunna besegra Israel militärt för att sedan anställa ett blodbad på judarna. Och så har man kommit på något mycket smartare, nämligen att ifrågasätta legitimiteten i Staten Israel. Resonemanget går ungefär så här: "Sedan urminnes tider har det bott araber i området. Sedan kom judarna på 1800-talet, köpte upp mark, trängde undan araber och 1948 fick man ta över hela området på grund av Västmakternas dåliga samvete för Förintelsen (som dessutom, enligt samma personer, aldrig ägt rum)." Allt detta är så fel som det bara kan bli, vilket jag diskuterar mer detaljerat i min avdelning om Israel. Det tragiska är att media sväljer dessa lögner, både krok, sänke och flöte. Var är den undersökande journalistiken? Ja, den sparar man tydligen till kristna skolor, kristna organisationer, Katolska Kyrkan, Israel och annat som det är fritt fram att håna, förlöjliga och kritisera.

Jag är övertygad om att vi snart kommer att få se öppen antisemitism i vårt land. Och att media mer eller mindre, givetvis med vissa undantag, kommer att stödja detta. Jag befarar att det om 20-30 år kommer att vara straffbart i Sverige att hävda att Förintelsen ägt rum och även att äga en Bibel (den är ju inte politiskt korrekt).

Låt mig till sist ge röst åt israelernas frustration. Följande är några inlägg från israeler i debatten:
Araberna har alltid bedragit världen, mördat oskyldiga och låtsats vara offren. När några terrorister dödas i Gaza kallar man detta för en massaker, när hundratals eller tusentals kurder dödades i Irak av Saddam Hussein, var detta en myt och man ville inte ens höra talas om det. Samma sak i Darfur, där araberna har mördat hundratusentals icke araber och våldtagit tusentals kvinnor, och detta struntar araberna i, de nämner det knappast på TV. Araberna är hycklare precis som sin falske profet (observera det är inte jag som säger detta, jag citerar).

En annan israel skrev
Hur kommer det sig att varje gång det är en aktion mot palestinska terrorister startar media med ett högt antal offer och sedan går antalet ner, dag för dag, medan i alla andra krig, katastrofer eller olyckor i världen är det alltid tvärtom.

Några israeliska journalister och artister har i sin frustration gjort en parodi på den kända fredssången ”We are the World”. Titeln är ”We con the World [Vi lurar världen]” (Klicka här för att se videon). Någon kanske kan tycka att den är smaklös. Nja, det handlar nog snarare om svart humor. Denna typ av humor var något som judarna lärde sig i det Auschwitz, dit ”freds”aktivisterna per radio uppmanade judarna att återvända. ”Enda vägen till frihet, går genom skorstenen” var ett stående ”skämt” i Auschwitz. Det tycks som att många svenska journalister också tycker att de israeliska judarna borde återvända till Auschwitz. Och även om de inte gör det innerst inne, arbetar de på det. Genom sina lögnaktiga skriverier och vinklingar vänder man allt fler människor mot Israel och det judiska folket, och lägger grunden för nya vågor av antisemitism i Sverige och Europa. En sak är säker, jag skulle inte vilja vara journalist på Domens Dag! Vad skall de säga, när de står inför den omutlige och rättvise Domaren, som känner varje människas innersta tankar och som därför inte går att lura.

lördag 5 juni 2010

Ett skepp kommer lastat – med hat

I dagens Världen idag hade man ovanstående rubrik på sin ledare och jag kunde inte låta bli att sno den. Den säger allt. Lasten som Ships to Gaza medförde var inte i första hand mat, utan hat. Maten var bara ett svepskäl.

Och vad har vi för nyheter idag då, när det gäller Ships to Gaza?

1. Av de ca 500 passagerare, som fanns ombord på det turkiska fartyget Mavi Marmara, har det visat sig att ca 50 är medlemmar i olika terrororganisationer. Deras uppgift var uppenbarligen att attackera israeliska soldater, om dessa försökte ta sig ombord. Efter genomsökning av båten har man hittat en vapengömma med knivar, rökgranater, metallstänger, käppar, påkar, hammare, brandbomber och gasmasker, dvs allt sådant som en hederlig fredsaktivist kan behöva för att lindra nöden i Gaza.

2. Föräldrarna till den israeliske soldaten Gilad Shalit, som Hamas hållit fången i Gaza i ett och ett halvt år (vilket utgör ett klart brott mot internationell lag och mot folkrätten), frågade organisatörerna bakom Ships to Gaza om de kunde ta med mat och en hälsning till sin son. Det blev blankt nej. Fredsaktivister? Bistånd? Hjälp? Knappast! Och varför protesterar inte svenska media och politiker (t ex Carl Bildt) mot att Shalit av Hamas olagligt hålls som gisslan?

3. Efter att Israel hade deklarerat att man till varje pris tänkte stoppa konvojen, erbjöd sig Egypten att låta fartygen anlöpa en egyptisk hamn. Varorna skulle sedan transporteras vidare med lastbil till Gaza. Organisatörerna bakom Ships to Gaza avböjde. Därmed bevisar man att hjälpsändningen bara var en förevändning, och att det egentliga målet var att skada Israel.

4. Varje vecka transporteras från Israel med lastbil ca 15 000 ton varor (mat, mediciner etc) in i Gaza. Det finns allting väsentligt i Gaza. Vad sägs t ex om nedanstående, nytagna bild från Gaza?

(klicka här för att se fler bilder)

5. Israel har kallats massmördare i samband med aktionen mot Ships to Gaza. Låt mig då påminna läsaren om att kung Hussein av Jordanien (eller snarare hans trupper) i september 1970 (därav uttrycket ”Svart September”) dödade fler palestinier, än som dött som en följd av israeliska aktioner från 1948 och fram till våra dagar. Orsaken till striderna mellan Jordanien och palestinierna var att dessa, under ledning av Arafat, hade försökt ta över Jordanien. Man hade också gjort ett flertal mordförsök på kung Hussein. Var någonstans var media då, när flera tusen palestinier slaktades (enligt Arafat så dödades mellan 10 000 och 25 000)? Varför löpte inte media amok mot Jordanien 1970? Svaret är ganska enkelt. Media hatar inte Jordanien, men man hatar Israel.

7. Världen idag hade en intressant artikel idag (4/6 2010), där man granskade Matthias Gardell, en av initiativtagarna till Ships to Gaza. Några intressanta fakta framkom i artikeln. I en intervju i ICA-kuriren, oktober 2001, beskrev Gardell sig som asatroende och att han var ”med i en krets som samlas till blot ett antal gånger per år”. Gardell är professor i religionshistoria vid Uppsala Universitet (hedendomen håller tydligen på att återvända till Sverige). I sin doktorsavhandling studerade han den muslimska rörelsen Nation of islam, som finns i USA. Denna organisation leds av den omstridde och starkt antisemitiske Louis Farrakhan. Per Ahlmark skriver i sin bok Det är demokratin, dumbom att Gardell i sin avhandling förnekar och urskuldar ”judehataren” Louis Farrakhan, vars rörelse enligt många bedömare har fascistiska och rasistiska drag. När Gardell skrev sin avhandling levde han en längre tid tillsammans med medlemmar i rörelsen. Gardell har också bott i Egypten, där han levt med och studerat Muslimska brödraskapet (som hade många medlemmar ombord på Ships to Gaza). Gardell har öppet försvarat Hamas och i sin bok bin Ladin i våra hjärtan… försvarar han också Yusuf al-Qaradawi. Denne har i TV-kanalen al-Jazeera sagt att Allah förde fram Hitler och att denne ”satte judarna på plats”. Al-Qaradawi betraktas som Hamas andlige ledare. Enligt Gardell befinner sig al-Qaradawi i den ”islamistiska mittfåran” och är en slags ”muslimsk socialdemokrat”. Mycket tycks tala för att Gardell tillhör Israels, och även kristendomens, svurna fiender. Detta framkommer också tydligt ur de artiklar han regelbundet skriver i olika media.

När Gardell kom hem till Sverige häromdagen, använde han uttryck som massmord, blodbad, avrättning etc om den israeliska aktionen. Ingen av de andra svenskarna använde sådana uttryck. Ordvalet bekräftar uppgifterna i föregående stycke. Den kristne socialdemokraten Ulf Carmesund, som också deltog i gazakonvojen, sade under presskonferensen i samband med hans hemkomst, ”De israeliska militärerna betedde sig ganska korrekt. Det måste man säga för att vara rättvis. De var väldigt aggressiva och målmedvetna när de tog kontroll över båten. Men det var inget övervåld som innebar att de slog mot försvarslösa.”

Hade man enbart varit ute efter att lindra nöden i Gaza (en nöd som inte finns) hade man nöjt sig med att den hopsamlade hjälpen kom fram, oavsett på vilka vägar. Israel hade klart deklarerat att man inte tänkte släppa igenom konvojen till något pris, och hade erbjudit sig att ta emot varorna och transportera dem via lastbil till Gaza. Egypten hade, som vi sett ovan, kommit med ett liknande erbjudande. Men dessa alternativ var inte intressanta, eftersom aktionen inte handlade om mat – utan om hat.

Visst är gazaborna fattiga, men alla varor finns (möjligen är det viss brist på vapen). Och fattigdomen beror inte på Israel, utan på att Hamas inte försökt bygga ett samhälle, utan enbart varit ute efter att förstöra Israel.

Visst kan en hjälpinsats vara fokuserad på ett visst område, men alla verkliga fredsaktivister och hjälparbetare, ställer upp för alla lidande människor på jorden. Hade Matthias Gardell etc också arbetat för att hjälpa människorna på Haiti och i Nordkorea hade det hela känts mer trovärdigt ur det humanitära perspektivet. Det fanns i och för sig säkert med personer i konvojen, som också är engagerade i hjälpverksamhet på annat håll. Det tragiska är att dessa är villiga att agera nyttiga idioter åt ondskans krafter.

Så fort någon ställer sig upp och anklagar media för att vara vinklade i konflikten mellan Israel och arabstaterna och palestinierna, dyker det upp ett standardargument, nämligen att all kritik mot Israel kallas antisemitism, vilket i praktiken innebär att det är förbjudet att kritisera Israel. Det är en invändning som inte håller. Många av Israels värsta kritiker är utan tvekan antisemiter. Huruvida Gardell, Mankell etc är det, vet jag inte, men jag har ju mina funderingar. Ofta försöker man dölja sin antisemitism bakom argumentet, ”Jag är inte antisemit, jag är antisionist, dvs jag har inget mot judar men jag är emot staten Israel”. Och så kan ju ibland vara fallet. Men alltför ofta är detta säkert bara ett sätt att maskera sitt judehat, som skiner igenom alltför tydligt då och då.

Självklart är det tillåtet att kritisera Israel (precis som det är tillåtet att kritisera andra länder). Israel gör inte alltid rätt, men vem gör det? De befinner sig i ett mycket utsatt läge, vilket kan leda till att man kanske ibland överreagerar. Gazakriget var dock inte en överreaktion (efter ca 10 000 raketer hade man fått nog). Inte heller var stoppandet av gazakonvojen någon överreaktion. Den blodspillan som skedde faller helt och hållet över de som startade våldet. Israel hade legal rätt att stoppa och borda fartygen, därom råder knappast någon tvekan. Enligt Osloavtalet från 1995 skall Israel patrullera vattnen utanför Gaza och hindra att vapen kommer in i Gaza den vägen.

För den som menar sig komma med rättfärdig kritik mot Israel, finns ett lackmustest. Detta avgör om kritiken är seriös och värd att tas på allavar, eller om kritiken bottnar i antisemitism och israelhat. För att klara testet måste man visa att man mäter Israel med exakt samma mått som man mäter andra nationer. För att inte klassas som antisemiter, måste SR, SVT etc mäta Israels handlingar med exakt samma mått som man mäter Hamas, Turkiets, USA:s etc handlingar. Och där fallerar SR, SVT etc å de grövsta.

Om vilket annat land som helst i världen hade attackerat ett grannland, som beskjutit dem med tusentals raketer under flera år, så hade världen reagerat med förståelse. Samma sak gäller kriget i Libanon för några år sedan. Om något annat land än Israel hade utsatts för samma provokationer som Hizbollah utsatte Israel för, hade detta land för eller senare slagit tillbaka kraftfullt. Etc, etc. Och alla hade förstått. Hade en liknande konvoj, som den till Gaza, varit på väg mot Irak eller Afghanistan, hade den stoppats på internationellt vatten av USA eller Nato, och sedan hade båtarna förts in i någon hamn, där de genomsökts. Om lasten hade bestått av legitima varor, hade dessa transporterats per lastbil till mottagaren. Och, hade de amerikanska, eller brittiska (eller svenska för den delen) soldaterna mötts av samma typ av motstånd, när de tog sig ombord, som mötte de israeliska soldaterna, hade man agerat på precis samma sätt (antagligen med större blodspillan). Men då hade media och politiker etc reagerat med förståelse. Under inga förhållanden hade vi fått den mediala hatorgie som vi sett exempel på de senaste dagarna. Och vare sig Reinfeldt eller Bildt hade sagt så ofattbart korkade saker som de nu har sagt.

När attackplan från Nato råkar bomba fel hus i Afghanistan eller Irak, och flera hundra personer dör, ja visst reagerar media, men inte speciellt mycket. Man har förståelse för att misstag ibland kan ske. När Israel råkar döda en enda civilperson, går media och många politiker i taket, och fördömandena haglar över Israel. Och då hör till saken att Hamas medvetet gömmer sig bland civila när de avfyrar sina raketer. Ibland tvingar de till och med civila, även barn, att samlas runt avfyrningsramperna, och hoppas att så många civila som möjligt skall dö, när Israel slår tillbaka. Hamas respekt för människoliv är lika med noll. Israelerna har mycket stor respekt för mänskligt liv. Det är inbyggt i judendomen.

Genom att mäta Israel efter en helt annan standard än man mäter något annat land på jorden, avslöjar sig alltför många journalister, kulturpersonligheter, politiker och även vissa företrädare för kristenheten som direkta israelhatare och i värsta fall också antisemiter.

Det skall bli intressant att se om media så småningom kommer att moderera bilden av den israeliska bordningen av gazakonvojen, när fler fakta blir tillgängliga. Vi får väl se. Men förmodligen kommer man att förtiga dessa fakta så långt det går, och därmed gå allt längre ut i sin orättfärdighet. Häromdagen kommenterade Aftonbladet filmsekvenserna på ”freds”aktivister som går löst på israeliska soldater med järnrör med att man med datorteknik kan manipulera videofilmer. Man sade inte att detta skett, men man antydde att möjligheten fanns (dvs att Israel skulle ha manipulerat bilderna för att i efterhand rättfärdiga sitt agerande). Man måste beundra Aftonbladet för att man i alla fall håller en linje konsekvent. Redan under Andra Världskriget avslöjade sig tidningen såsom varande antisemitisk. Det känns skönt att vi i alla fall kan lita på någon. Kanske inte när det gäller sanning. Men i alla fall när det gäller att stå för sina åsikter. Hur vidriga dessa än må vara.

torsdag 3 juni 2010

Senaste nytt från Grönköping

Tony Blairs svägerska, Lauren Booth, sade nyligen att situationen i Gaza är som ett koncentrationsläger och att ”den humanitära krisen där är av samma skala som i Darfur”.

Nedan ser vi en AFP-bild av Booth i en speceriaffär i Gaza några dagar innan hon fällde kommentaren om Gaza som ett koncentrationsläger.

Välfyllda hyllor i "koncentrationslägret" Gaza

Undrar om hyllorna var lika välfyllda i butikerna i Auschwitz? När det gäller konflikten i Darfur, mellan svarta muslimer och arabiska muslimer, så har någonstans mellan 300 000 och två miljoner människor (ingen vet) dött. I Gaza (och Västbanken) har fler palestinier dött genom att de mördats av Hamas och andra terrorgrupper än vad som dött vid konfrontationer med Israel. I Gaza växer befolkningen snabbare än i Israel, vilket motbevisar påståendet att Israel bedriver folkmord på palestinier.

Låt mig visa ytterligare ett foto med Lauren Booth.

Det gäller att ha rätt kompisar

Bilden ovan visar henne tillsammans med Hamas ledare, Ismail Haniyeh, som förärar henne ett speciellt palestinskt diplomatpass, vilket måste betyda att han betraktar henne som en värdig representant för Hamas. Vem som helst får nog inte ett sådant pass.

Man kan ju fundera över om Mrs eller Miss Booth bara är en nyttig idiot eller om hon är fullt medveten om vad Hamas står för. Det verkar närmast otroligt att hon inte skulle veta att Hamas fred med Israel innebär att Israel utplånas.

Ovanstående är hämtat från en Internetsajt som heter Mideast Dispatch Archive. Där finns många intressanta och belysande artiklar.

Nu på morgonen har man i P1 kunnat höra intervjuer med bl a Matthias Gardell, nyss hemkommen från sin sjöresa till Gaza. Han och hans fru var de enda svenskar som befann sig ombord på det turkiska fartyg, där dödsskjutningarna ägde rum. Gardell gav några intressanta detaljer, som möjligen kan vara sanna. Först försökte de israeliska soldaterna ta sig ombord från båtar. Även attackdykare försökte klättra över relingen. Dessa hindrades genom att man bl a spolade bort dem med brandslangar, dvs så långt var det hela kanske fredligt. Brandslangar är ok. Då övergick israelerna till att fira ned soldater från helikoptrar. Gardell hävdar att dödskjutningarna var rena avrättningar, där israelerna använde lasersikten och sköt aktivisterna ”mellan ögonen”. Och visst är det möjligt att israelerna använda lasersikten. Det är till och med troligt, annars vore de inkompetenta. Alternativet hade varit att skjuta vilt omkring sig med automatvapen. Då hade mångdubbelt fler dött. Nu slog man ut de farligaste angriparna, som mest hotade de egna soldaternas liv. Det är exakt så man gör i strid. Att med full kraft slå folk i huvudet med järnrör, vilket visas på filmsekvenser, innebär att man har för avsikt att döda. Alltså handlade det om en krigssituation. Och alltså hade israelerna rätt att skjuta skarpt!

Gardell fick i P1 frågan om de filmsekvenser som visar hur ”freds”aktivisterna går lös på israeliska soldater med järnrör. Reportern menade att detta inte direkt tydde på att aktivisterna var så värst fredliga av sig. Gardells svar blev ungefär, ”Ja men man måste ju ha rätt att försvara sig när man blir angripen”. Och bevisar därmed var han står. Det var alltså ingen fredsmanifestation. Den här typen av fredsaktivism går ungefär ut på, ”Acceptera min version av fred, eller dö!” Och för många av de s k fredsaktivisterna innebär freden i Mellanöstern Israels utplånande som nation (se t ex min föregående blogg). Dvs om Israel vägrar acceptera en fredprocess som innebär sitt eget utplånande, så kommer landet att utplånas. Vilket av dessa alternativ kan Israel tänkas välja, månne?

Svenska Dagbladet hade en intressant artikel på sin hemsida den 2/6 (eventuellt fanns den också i papperstidningen. Rubriken var ”Israel kan hävda krigstillstånd”. Artikeln författad av professor emeritus i folkrätt, Göran Lysén, utgjorde polemik mot en tidigare artikel av en professor emeritus i internationell juridik, Ove Bring. Den senare menade att Israels bordning av fartygen på internationellt vatten var olaglig. Enligt Lysén så stämmer inte detta. Han skriver:
Föreligger krigstillstånd, vilket det mesta överväldigande talar för med betraktande av att sådant tillstånd råder med Israels grannar utom Egypten och Jordanien och den övriga kontexten (som Bring helt bortser ifrån), har alltså Israel rätt att intervenera på internationellt vatten.
Även om man accepterade Brings lätt förvirrade resonemang, så kan det ändå finnas laglig möjlighet för Israel att ingripa. Från den karta som visats i pressen, så verkar det som om Israel ingrep utanför sitt territorialhav men i den tillhörande, så kallade tilläggszonen, för att genomdriva sina tull- och migrationsbestämmelser (maximalt 36 sjömil från landets baslinje). Det är detta som ett antal svenskar och andra tycks ha råkat ut för. Huruvida detta ingripande genomfördes på ett korrekt rättsligt sätt eller inte återstår att se.
Hur alla fakta verkligen ser ut framgår inte av medierapporteringen, som mest intresserar sig för politiken. Det finns ett gammalt uttryck om att när kanonerna talar, så tystnar rätten (åtminstone temporärt), men här passar det nog med bättre med att säga att när politikerna hojtar som bäst, så har dessa tappat både rätten och förståndet.
GÖRAN LYSÉN
professor emeritus i folkrätt
Juridicum, Uppsala

(artikeln i sin helhet kan läsas här)

Den feeding frenzy som just nu pågår mot Israel är ganska intressant att observera. Även Bildt och Reinfeldt ylar med vargarna. Att turkflirtaren Bildt gör det förvånar mig inte det minsta. Han har sedan lång tid tillbaka visat sin fientlighet mot den judiska staten (ett av hans främsta mål tycks vara att få med Turkiet i EU). Däremot förvånar det mig att Reinfeldt inte uttrycker sig mer nyanserat (om nu inte media förvanskat hans uttalanden, vilket inte helt kan uteslutas). Som jag ser det är Reinfeldt en duktig husmor, dvs är bra på att förvalta Sverige. Någon statsman av dignitet är han definitivt inte. Därtill krävs något mer än bara politisk korrekthet. Kanske borde Anders Borg vara statsminister och Reinfeldt finansminister. Då skulle kanske Sveriges utrikespolitik vara mer trovärdig. Men antagligen skulle ekonomin då bli lidande.

Ja ja, Israel kommer med all säkerhet att rida ut den här stormen också. Men det bådar inte gott för planeten jordens framtid, när man ser hur lite analytiskt tänkande och fakta betyder när det gäller politik. Fred på Jorden måste bygga på Sanning och inte på politisk korrekthet eller ideologisk alternativt religiös fanatism.

För övrigt, även om nu israelerna vore så onda som Mankell, Gardell etc, tycks anse, är de i alla fall inte korkade. Det har ingen anklagat dem för. Dvs, även om det kliade i avtryckarfingrarna under bordningen, skulle soldaterna i alla fall aldrig öppna eld utan mycket starkt tvingande skäl (dvs för att rädda sina liv). De vet nämligen vilken propagandaförlust det skulle bli.

Fredsaktivisterna granskas

Antalet dödsoffer för den israeliska bordningen av Ships to Gaza har nu sjunkit från 19 till 9. Varje dödsoffer är givetvis en tragedi, men omfattningen tycks i alla fall vara avsevärt mindre än man först fruktade. Och det är ju i alla fall positivt.

Allt fler fakta kommer nu fram. Beträffande den turkiska organisationen IHH, som är en av de organisationer som står bakom Ship to Gaza, och som jag skrev om i en tidigare blogg, så skriver Dr Magnus Norell, tjänstledig analytiker vid FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut), och för tillfället verksam vid the Washington Institute for Near East Policy, följande på NewsMill:
IHH är nära relaterad med Hamas och har en lång historia av att stödja väpnat motstånd, inkluderande terrorism mot Israel. Organisationen har också nära band med andra militanta islamistiska organisationer inkluderande al-Qaida. Den nuvarande presidenten för IHH, Bulent Yildrim var redan på 1990-talet involverad i att rekrytera medlemmar och sända dessa till krigszoner som Bosnien, för att de skulle få stridserfarenhet. Flera medlemmar i IHH har arresterats i Turkiet för att bl a ha köpt material för bombtillverkning från turkiska terrorgrupper.

För att förstå vad som ligger bakom aktionen Ships to Gaza måste vi analysera de människor som ligger bakom. I Sverige känner vi ju till Mankell, Gardell och några till. För att vidga våra vyer går vi till MEMRI (Middle East Media Research Institute), som granskar media i muslimvärlden. Där har man vaskat fram uppgifter om några av ”freds”aktivisterna ur bl a artiklar i arabiska tidningar.

Den egyptiska delegationen som fanns ombord på ett av fartygen inkluderade två medlemmar i Muslimska Brödraskapet (som stöder jihad och terror). En av dessa, Al-Baltaji, som är biträdande sekreterare i Brödraskapets parlamentariska gren i Egypten, sade vid en konferens i mars 2010, ”En nation som excellerar i att dö kommer att välsignas av Allah med ett liv i värdighet och med det eviga paradiset”. Al Baltaji sade också att hans rörelse ”aldrig kommer att erkänna Israel och aldrig kommer att överge sitt motstånd…” Al-Baltajis lösning på konflikten mellan Israel och arabvärlden tycks vara Israels utplånande. Att kalla Al-Baltaji för fredsaktivist känns synnerligen opassande. Den typen av fred, dvs fred genom att förinta motståndaren, kännetecknar onda diktaturer, typ Nazityskland, och inte fredsaktivister. Hitlers ”Pax Germana” (som innebar att när Tyskland besegrat alla länder i Europa, så skulle det ariska herrefolket regera och de andra skulle vara slavar eller förintas) tycks ha övergått i ”Pax Panarabia”, där muslimerna härskar över hela världen, och kristna och judar för att inte tala om ateister (som enligt Koranen skall behandlas mycket sämre än kristna och judar) är deras krypande undersåtar, helt utlämnade till muslimernas godtycke (i enlighet med sharíalagen).

Den libanesiska delegation bestod av sex medlemmar, under ledning av Dr Hani Suleiman, som deltog i en tidigare Gaza-konvoj i februari 2009. Han var advokat för den japanske terroristen Kozo Okamoto, vilket säger ganska mycket. Den senare, som var medlem i terrororganisationen JRA (Japanska Röda Armén), utförde 1972 tillsammans med två andra terrorister ett attentat mot Lodflygplatsen sydost om Tel Aviv i Israel. Plötsligt öppnade man eld med automatvapen mot folket i vänthallen och hann skjuta ihjäl 24 personer och såra ytterligare 78 innan man begick självmord eller sköts ned av flygplatsens säkerhetspersonal. JRA hade i alla år mycket nära kontakter med Folkfronten för Palestinas befrielse.

Dr Suleiman undertecknade 2006 en kommuniké, där han understödde den väpnade kampen i Palestina, Libanon och Irak. Den väpnade kampen i Irak innebär att man skickar självmordsbombare till bröllop, spränger barn i luften och terroriserar sitt eget folk. Vad har det med fred att göra? Dr Suleiman och Adolf Hitler tycks vara rörande överens om hur man skall definiera begreppet fred. "Utplåna alla som inte tycker som vi!"

Gruppen från Jordanien inkluderade Wael Al-Saka, en veteran från Muslimska Brödraskapet och Salam Al-Falahat, som var ledare för Muslimska Brödraskapet i Jordanien 2006-2008. I en intervju förra året deklarerade Al-Falahat, ”Vi i Muslimska Brödraskapet i Jordanien ser Palestina som en del av det islamska och arabiska landområdet, vilket aldrig får uppges – tvärtom, att försvara det är en nationell och legal plikt… Det Muslimska Brödraskapet stöder Hamas och varje arabisk rörelse som arbetar för att befria området” Och befria området innebär helt enkelt att utplåna staten Israel.

En ytterligare medlem i den jordanska delegationen var publicisten och journalisten Muhammad Abu Ghanima, en tidigare ledare för Muslimska Brödraskapets informationsbyrå i Jordanien. Han skriver regelbundet artiklar där han prisar Hamas och fördömer den palestinska myndigheten (MEMRI, där jag hämtat dessa uppgifter övervakar alla betydande media i arabvärlden). I en artikel attackerade han Egyptens president Mubarak, och uppmanade Brödraskapet i Egypten att störta regimen även om det skulle kosta tusentals martyrer.

Till sist bland jordanierna har vi Saud Salam Abu Mahfouz, också journalist och medlem i jordanska Muslimska Brödraskapets politiska parti Den Islamska Aktionsfronten. Hans son, som är jordansk korrespondent för Hamas Al-Aqsa TV, arresterades i Egypten 2008.

De jordanska fredsaktivisterna tycks ha gått samma kurs i fredsforskning som de libanesiska och egyptiska medresenärerna.

Syrien hade en enda deltagare, en kvinna vid namn Shadha Barakat. Hon medverkade som representant för Civil Association for Resisting Zionism och Aid for Palestine, vilken stöder väpnat motstånd i Palestina och i Irak. Och vi vet ju alla vad det väpnade motståndet i Irak innebär. Och vi vet vad det väpnade motståndet i Palestina syftar till – Israels förintelse. Ingen av de hittills uppräknade arabiska aktivisterna kan på något sätt kallas fredsaktivister.

Även Jemen, Kuwait och Bahrain hade deltagare i Ship to Gaza. Majoriteten, om inte alla, av dess stöder Hamas och den väpnade kampen. Utrymmet tillåter dock inte att jag ger några detaljer. För den läsare som vill ha mer fakta kan jag rekommendera att gå till MEMRI:S hemsida (http://www.memri.org/)

Ett antal israeliska araber deltog också i Ships to Gaza, bl a sheik Raed Salah, ledare för Islamska Rörelsens norra gren i Israel. Han stöder också Hamas och anser att PLO:s styre är illegitimt. Han kräver dessutom att alla palestinska flyktingar i världen (minst fyra miljoner) skall få återvända till Israel, vilket skulle förvandla Israel till en arabisk stat, där judarna skulle leva som andra klassens medborgare.

På det turkiska fartyget Mavi Marmara (där de tragiska dödskjutningarna ägde rum) fanns biskop Hilarion Capucci. Denne åtalades och fängslades i Israel på 1970-talet för att ha smugglat vapen från Libanon till PLO, men släpptes efter protester från Vatikanen. Att Capucci är en svuren fiende till Israel visas av att han, enligt vad algeriska aktivister berättat, hade sagt att han ”väntade på den dag när han kunde återvända till Palestina och höra kyrkklockorna och böneutropen ’Allah Akbar’ under himmelen över ett fritt Palestina”. I Cappucis och många andra av konvojdeltagarnas världsbild finns inte plats för det judiska folket i Israel. Får Cappuci etc som de vill, kommer judar inte att ha tillträde till Västra Muren – deras heligaste plats (detta har deklarerats av både Arafat och andra företrädare för den palestinska sidan). Innan Israel erövrade Östra Jerusalem 1967 användes Västra Muren av araberna som soptipp och latrin (islam har ingen som helst respekt för andra religioner). Man undrar vad svenska media skulle sagt om judarna hade använt Al-Aqsamoskén som soptipp och latrin (något som är helt uteslutet, eftersom judendomen respekterar andra religioner). Då hade vi antagligen fått se direkta raseriutbrott och tuggande av fradga i direktsändning. Det hade ju i och för sig varit ganska kul.

Det skulle vara intressant att veta hur man motiverar att det enda folk som har verklig anknytning till Jerusalem, dvs judarna, inte skall ha tillträde dit. Muslimerna har överhuvudtaget ingen verklig anknytning alls till Jerusalem. Denna stad nämns inte explicit i Koranen en enda gång, utan islams koppling till Jerusalem bygger på långt senare traditioner som inte har någon historisk relevans. Kristendomen har betydligt mer anknytning till Jerusalem än islam, eftersom många av Bibelns händelser utspelar sig där. Men kristendomens koppling dit är inte kulturell eller nationell. Judarna, å sin sida, har haft Jerusalem som huvudstad i över 1000 år. I Gamla Testamentet omnämns Jerusalem 629 gånger. Dessutom omnämns staden indirekt som Davids Stad och Sion mer än 150 gånger. Och så är man så fräck att man menar att judarna inte har någon som helst rätt till Jerusalem. Detta är ondska, djävulsk ondska från Helvetet, och något som Gud inte ser lätt på, den saken är klar.

Jag förstår mig inte på den kristna biståndsorganisationen Diakonia, som totalt befinner sig på kollisionskurs med Israel, och fullt ut tycks stödja den palestinska saken. Jag vill minnas att det fanns representanter från Diakonia ombord på något av fartygen. Jag skulle aldrig skänka ett öre dit. Och jag förstår inte att de vågar ha den inställning de har till den judiska staten. Men de kanske är lika bibelförankrade som K G Hammar, och då spelar det ju ingen roll vad Bibeln säger. Den typen av bibeltolkning brukar gå ut på att Gud är underställd den politiska korrektheten. Om något i Bibeln inte är politiskt korrekt, ja då bortser vi från det. Och därmed gör man sig själv till gud, vilket är att häda!

Som vi sett så står det helt klart att en del av konvojdeltagarna inte alls är några humanitära hjälparbetare. Hur stor del av aktivisterna som agerar nyttiga idioter och hur stor del som förstår vad de håller på med, vet jag inte. Jag misstänker att en hel del av de svenska deltagarna kan placeras in i det första facket. Man kan undra om Henning Mankell och grabbarna har några planer på att ordna en konvoj till Nordkorea, vars befolkning lider oerhört mycket mer än palestinierna. Och till Haiti gick inga konvojer för att visa sin solidaritet med detta lidande och fattiga folk. Nej Ship to Gaza utgör nog bara ett led i en ondskefull plan att steg för steg avlegitimera staten Israel.

När Israel har identifierat samtliga aktivister, kommer man säkert att ge närmare uppgifter om vilka dessa personer är samt deras politiska/ideologiska/islamistiska tillhörighet och aktivitet. Det skall bli mycket intressant att ta del av. Dessvärre kommer nog väldigt lite av detta att rapporteras i svenska media.

För den som fortfarande, efter att ha läst igenom ovanstånde, tror att alla deltagarna i Ships to Gaza var fredsduvor, kan jag rekommendera att leta lite på nätet efter filmsekvenser på bordningen av det turkiska fartyget. Jag ger inga länkar här, men det finns hur mycket material som helst på t ex Youtube.

Jag säger inte att Israel agerade perfekt, och det finns intern kritik i Israel av hur man gick tillväga vid bordandet. Kritiken är dock inte riktad mot soldaterna, som slogs för sina liv, utan mot de politiker som sände ut dem att lösa en omöjlig uppgift på fel sätt. Har fel begåtts kommer detta att utredas och det kan inte uteslutas att huvuden kommer att rulla (det gjorde det efter t ex kriget i Libanon för några år sedan). Bl a så tycks försvarsministern Barak sitta löst just nu.

Oavsett detta är omvärldens oförståelse för Israels dilemma tragisk. En stor del av skulden för att det gick som det gick ligger hos de aktivister som attackerade soldaterna. Dessutom handlade konvojen inte i första hand om hjälp till nödlidande. Då skulle man också hjälpa andra nödlidande i världen (som kristna organisationer gör). Ship to Gaza var i första hand en politisk manifestation med syfte att skada Israel maximalt. Att maskera detta som en hjälpinsats var utan tvekan ett snilledrag. Tänkt om Hitler hade varit så smart att han gick in Holland, Frankrike etc och delade ut mat och mediciner och rullstolar. Vem kan då säga något? Det är för övrigt ytterligare ett fartyg på väg mot Gaza just nu. I en tidning såg jag en bild på delar av lasten – rullstolar! Visst är det smart? Vem kan bli arg på den som delar ut rullstolar till handikappade? Och vad är det för onda människor som stoppar leveranser av rullstolar? Det hela är nästan vattentätt. Israelerna är inget vidare på PR det måste man erkänna. Kanske skulle de anställa några palestinska konsulter. Då skulle antagligen opinionen snabbt kantra över åt andra hållet.

Att det finns människor som vill skada och utplåna landet Israel, därtill drivna av hat och frustration och religiös och ideologisk fanatism, är en sak. Att media, och ännu värre Publicservicemedia, spelar med i detta spel är en annan och betydligt allvarligare sak. Vinklingen i Sveriges Radio och SVT uppnår just nu nya och oanade höjder. Jag mår fysiskt illa när jag lyssnar på inslagen och min undran är, ”hur långt kan man gå i orättfärdig nyhetsrapportering?” Men det kanske är ungefär som Einstein sade om dumheten, ”Det finns två saker som är oändliga, dumheten och universum, men jag är inte helt säker på det sistnämnda”. Kanske också orättfärdigheten utgör en del av oändligheten.

P.S. En liten intressant detalj. Irak är det enda arabland som inte uttalat sig om händelserna i samband med Ships to Gaza. Kan det ha att göra med att man där är hjärtligt trött på alla som stödjer självmordsbombare och terrorister? D.S.

tisdag 1 juni 2010

Israel — hela världens spottkopp

Kritiken mot Israels agerande, när man igår stoppade Gazakonvojen, är massiv. Och orättfärdig genom sin ensidighet. Dvs, visst har man rätt att kritisera Israel, men då skall också motsidan kritiseras.

Kanske kunde israelerna ha handskats annorlunda med situationen. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Rent PR-mässigt hade det bästa antagligen varit att släppa igenom konvojen. Detta hade emellertid lett till många negativa konsekvenser. När Israel gör eftergifter inför odemokratiska krafter, uppmuntrar man dessa att flytta fram sina positioner. Efter kriget i Libanon för några år sedan erkände Hizbollah att man misstog sig på Israels beslutsamhet. Hade man vetat att Israel skulle slå tillbaka så hårt, hade man aldrig kidnappat och dödat de två soldater, vilket bl a var det som utlöste Israels våldsamma reaktion. Barak var då premiärminister i Israel och arabsidan uppfattade honom som en ”mes”. Hade Netanjahu varit Israels ledare, hade Libanonkriget förmodligen aldrig ägt rum, eftersom Hizbollah visste var de hade honom. Det är farligt att visa sig svag inför ondskans krafter. Kompromisser med ondskan leder alltid till mer blodspillan än vad kompromisslöshet gör.

Att släppa igenom konvojen till Gaza, skulle antagligen på sikt ha uppmuntrat till mer våld från Hamas sida. I förlängningen hade det kommit nya konvojer och snart hade vapenleveranserna till Hamas varit i full gång. På sikt skulle detta leda till nya krig, eftersom Hamas aldrig ger sig förrän Israel är förintat.

Om jag inte missminner mig så fick Israel, enligt Osloavtalet 1995, i uppgift att patrullera havet utanför Gaza för att förhindra vapenleveranser till terrorister i området. Dvs att Israels flotta patrullerar utanför Gaza och kontrollerar de fartyg som försöker ta sig in i hamnar där, är helt legitimt. Enligt internationell rätt är det dessutom tillåtet att uppbringa och borda (även med våld om så krävs) fartyg med neutral flagg, om dessa kan misstänkas att på något sätt bidraga till fiendens sak (genom transporter av militärt material eller militär personal etc). Uppbringande kan även ske på internationellt vatten, vilket rutinmässigt görs under krig.

Det finns kanske ett skäl till varför bordningen gjordes på internationellt vatten. Territorialgränsen ligger endast 6 nautiska mil utanför kusten, vilket tar ca en halvtimme att tillryggalägga för ett normalt handelsfartyg och ännu kortare tid för ett passagerarfartyg (som det fartyg där dödsskjutningarna ägde rum). Totalt bestod konvojen av 6 fartyg och antagligen var israelerna rädda för att något eller några fartyg skulle slinka igenom om aktionen påbörjades för nära kusten, vilket skulle ge tidsnöd för bordningen. Vi får inte heller glömma bort att företrädarna för konvojen uttryckligen proklamerat att fartygen var på väg till Gaza, dvs ingen kunde sväva i tvivelsmål om vad avsikten var.

Att det hela mer handlade om ett propagandajippo än det var en allvarligt menad humanitär fredsaktion, visas av hur snabbt demonstrationerna, de negativa kommentarerna, flaggbränningarna etc kommit igång. Man bara väntade på startskottet. Maximal skada när det gäller Israels rykte och legitimitet är det uppenbara målet för Ship to Gaza. En fredlig palestinsk stat, sida vid sida med Israel, tycks inte ha någon större prioritet och det palestinska folkets väl verkar inte bekymra "freds"aktivisterna på Ship to Gaza speciellt mycket. Och det är ju så ondskan fungerar. Hata, hata, hata. Skada, skada, skada. Förstöra, förstöra, förstöra.

Men kunde inte israelerna skött det hela snyggare? Ja, antagligen. Media har påpekat att israelerna kunde ha försökt använda icke-dödligt våld, t ex vattenkanoner och liknande (och det är precis vad man försökte, vilket strax framgår). Problemet var att israelerna inte riktigt insåg vad som väntade dem när de bordade fartygen. De var ”beredda på att möta upprörda, arga fredsaktivister, men mötte i stället en beväpnad lynchmobb”, vilket är Israels förklaring till varför det hela slutade med minst 10 döda aktivister plus ett antal skadade soldater.

Israels version är följande:
Soldaterna, som firades ner från helikoptrar, förväntade sig endast lätt motstånd från aktivisterna ombord, men på ett av fartygen, det turkiska skeppet Marmara, med 600 personer ombord, möttes de av män beväpnade med slagträn, järnrör, klubbor och knivar. Allt eftersom soldaterna landade på fartygsdäcket övermannades de och misshandlades. Soldaterna var beväpnade med paintballgevär, som brukar användas för att stoppa demonstrationer, och de hade ingen effekt på angriparna, skriver Ynetnews. Soldaterna hade också pistoler med skarp ammunition, men var enligt tidningens uppgifter beordrade att endast använda dem vid direkt livsfara.

Inte förrän aktivisterna lyckats brotta ner en av soldaterna och ta ifrån honom pistolen gav den israeliska befälhavaren soldaterna rätt att öppna eld för att få stopp på motståndet som hotade soldaternas liv (hämtat från Världen idags hemsida 100601).

En något annorlunda bild än vad som ges av politiskt korrekta media, eller hur? Avsikten var således inte att skada eller döda. Att israelerna öppnade eld med skarpa vapen provocerades fram av ”freds”aktivisterna.

På text-TV kunde man samma dag som bordningen ägde rum, läsa en oerhört vinklad kommentar av Bo Inge Andersson, utrikeskommentator för Rapport. Jag saxar några avsnitt:
Israel tycks ha skjutit på internationellt vatten. Israel har njuggt och småsnålt avvisat en humanitär transport. Israel kommer att förlora mycket anseende på detta.

Orsaken till spärren är att "fel" parti styr i Gaza, det fundamentalistiska Hamas, som dock vann valet 2006 i någorlunda korrekta val.

Även EU ser Hamas som en terrorgrupp som ska bojkottas. Israels attack 2008 mot Gaza förvärrade läget.

”Israel har njuggt och småsnålt avvisat en humanitär transport…”, skriver Andersson. För det första är detta en värdering som inte har med nyheter att göra och som skapar en negativ bild av Israel (vilket givetvis är meningen). Hur pass humanitär transporten var kan sannerligen ifrågasättas. Israels ingripande skedde inte för att transporten var humanitär, utan för att det i första hand handlade om en politisk manifestation. Dessutom fanns möjligheten att fartygens last innehöll vapen (att företrädare för ”Ship to Gaza” förnekar att sådan last fanns ombord, betyder inte att de har rätt – ”men inte kan de vara så nedriga att de ljuger?” – ”Jo det är precis så nedriga de kan vara”).

I sin kommentar, som dryper av politisk korrekthet, glömmer också Andersson att nämna Hamas roll i det hela. Det finns faktiskt starka skäl till varför Hamas bojkottas av USA etc. Det finns skäl till varför Israel isolerar Gaza. Bo Inge Andersson kunde t ex ha nämnt de tusentals raketer som Hamas avskjutit mot israeliska städer. Han kunde ha nämnt den israeliska soldat som Hamas hållit fängslad i snart två år, helt i strid mot alla internationella konventioner. Han kunde ha nämnt hur Hamas håller Gazas befolkning i ett järngrepp. Hur man skjuter folk i knäskålarna eller mördar dem, om de trotsar Hamas. Hamas terroriserar i själva verket sitt eget folk och det är i första hand Hamas (och inte Israel) som håller Gazas invånare som gisslan.

Påståendet ”Israels attack 2008 mot Gaza förvärrade läget” gör att jag inte vet om jag skall skratta eller gråta. Varför attackerade Israel Gaza? Det fanns mycket goda skäl till detta. Det var Hamas, som genom bl a sina raketbeskjutningar "förvärrade läget", och inte Israel. Hamas varnades av flera arabiska ledare för att fortsätta sin aggression mot Israel. Egyptens utrikesminister sade t ex att om det blir krig så är det Hamas fel. Världssamfundet begär helt andra saker av Israel än man begär av andra länder. Vilket land i världen skulle finna sig i att oavbrutet beskjutas från ett annat land utan att slå tillbaka?

Efter Libanonkriget garanterade FN att Hizbollah inte skulle få möjlighet att rusta upp längs gränsen mot Israel (det hade man gjort även innan). Idag står Hizbollah mångdubbelt starkare längs gränsen mot Israel än någonsin tidigare. FN har konsekvent brutit alla säkerhetsgarantier man gett till Israel under årens lopp. Och det är ju inte så konstigt, eftersom FN idag till stora delar styrs av skurkstater. För några år sedan var Irak, under Saddam Hussein, ordförandeland i FN:s nedrustningskommission och Libyen var ordförandeland i FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Behöver mer sägas? FN kritiserar ständigt Israel och i stort sett aldrig den arabiska sidan och bevisar därmed sin illegitimitet.

Jag tror att Gud använder det som sker just nu för att avslöja människor. Nu kommer det fram vad som bor innerst inne hos människor i vårt land. Hatet mot Israel väller upp som ur en vulkan och det tycks inte finnas någon gräns för vad som får sägas om Israel. Även kristna avslöjar sig här. Visst kan Israel göra fel och det är möjligt att Israel inte agerat optimalt vid bordningen av konvojfartygen. Men detta förändrar inte situationen i stort. Israels fiender har för avsikt att utplåna landet och Hamas har uttryckt det klara målet att döda alla judar de får tag på. Gårdagens händelser kommer att tas som intäkt för att ifrågasätta legitimiteten av den judiska staten. EU:s mål kommer att bli ett Storpalestina där judarna utgör en minoritet. Arabsidan talar ofta om hur bra judarna hade det när islam härskade över hela området. Och många politiskt korrekta västerlänningar nickar och bugar. Sanningen är den att kristna och framför allt judar, med kortvariga undantag, levde under ett oerhört förtryck i muslimska länder. Och det är precis som islam vill ha det. Det är bara att läsa Sharíalagen. De är herrefolket och alla andra betygar underdånigt muslimerna sin vördnad.

En sak är säker, så som det kommer att gå för Israel, så kommer det att gå för Europa. Israels öde blir Europas öde. Kanske kommer Gud att utlämna Europa åt islam som straff för vårt förräderi mot det judiska folket. Situationen idag visar att judarna inte kan lita på hjälp från någon. De har bara sig själva att lita på. Därför är Israel en nödvändighet. Idag måste en jude, bosatt i Sverige, ta av sig eller dölja alla attribut som visar att han/hon är jude, innan vederbörande kan gå ut på stan. Något som får mig att skämmas som svensk. I Israel kan en jude bejaka sin judiska identitet utan hotas och utan att skämmas. Därför är staten Israel en nödvändighet. Israel och det judiska folket är, i all sin ofullkomlighet, Guds ögonsten. Ve den människa som rör det Gud har utvalt! Den varningen gäller även kristna!