söndag 5 augusti 2012

Det börjar bli trångt på Godhetsbergets topp

Så här i Pride-tider slåss våra politiskt korrekta politiker om vem som är godast, dvs vem som kan ge RFSL de fetaste köttbenen. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har inte sagt så mycket sedan han blev partiledare, så man har inte riktigt vetat var man har honom (kan det vara förklaringen till att sossarna gått starkt framåt i opinionsundersökningarna efter partiledarbytet?). Kanske har han under tiden av tystnad gått en intensivkurs i politisk korrekthet, så partiet inte riskerar att några grodor kommer ur hans mun. Nu har man tydligen vågat släppa loss honom. Och hans första ansats blev att visa att han inte står Annie Lööf efter när det gäller oändlig godhet.

Under Pride grillades Löfven vid en utfrågning, vilket berättas om i en artikel i Aftonbladet. Löfven vill nu förändra smittskyddslagen och asyllagstiftningen när det gäller HBT-personer.
Vill se över Asyllagstiftningen
RFSL:s Ulrika Westerlund påpekade att många utländska HBT-personer som bor i Sverige utvisas till länder där de hotas av förföljelse och undrade vad Socialdemokraterna ska göra åt problemet.
Stefan Löfven svarade att han kan tänka sig att se över asyllagstiftningen.
– Vår bestämda uppfattning är att man ska få vara kvar. Om inte lagen fungerar får vi göra en uppföljning på hur lagen har fungerat, sade Stefan Löfven.

Sett en ökning av antalet smittfall
Han ville även titta på smittskyddslagen som säger att en hiv-smittad har informationsplikt att berätta för sexuella partners att man bär på viruset. Stefan Löfven tycker fortfarande att man ska meddela sin partner om man bär på viruset, men är kritisk till att det är förknippat med ett straff om man inte gör det.
HBT-personer skall alltså generellt få asyl här i Sverige om de hotas av förföljelse i sitt hemland (vilket de t ex gör i alla muslimländer). Löfvens bestämda uppfattning är ju att ”man ska få vara kvar”. Nu ser jag i och för sig hellre att Sverige översvämmas av bögar än av islamister, men det finns ju också andra aspekter (dessutom misstänker jag att man kommer att emot lika många islamister ändå). Hur många invandrare skall vi ta emot egentligen. Är det rätt att prioritera bögar framför andra grupper? Borde vi inte hjälpa barn i första hand? Vad kommer det att innebära för vårt land om 10 000-tals bögar kommer hit (kanske ännu fler)? Kommer det att vara positivt för Sverige? Vi pratar ju om att vi behöver fler människor i vårt land för att kunna betala framtidens pensioner. Men här handlar det ju om människor som inte fortplantar släktet. Etc.

När det gäller att ge alla HBT-invandrare asyl finns dessutom ett ytterligare problem. Hur vet vi att de talar sanning? Om man vet att man med 100-procentig säkerhet får asyl här om man är en HBT-person och kommer från t ex ett muslimland, måste risken vara stor att man säger sig ha den läggningen, även om man inte har den. Och hur skall det kunna motbevisas? Och sedan kan man ju efter några veckar börja ragga personer av motsatta könet. Och kommer myndigheterna på en, kan man ju alltid säga att man är bisexuell (HBT betyder ju homosexuella, bisexuella och transpersoner) och just den här veckan råkar man gilla personer av motsatta könet. ”Ja, men så nedriga kan de väl inte vara”. Jo det kan de visst det!!! Självklart! Det är ju deras framtid som står på spel.

Idag är det olagligt för den som är HIV-infekterad (och vet om det) att ha sex utan att berätta om sin infektion för partnern. Detta vill Löfven således ändra på. Han tycker att man bör berätta för sin partner (så snällt då), men att det inte skall innebära straffpåföljd om man inte gör det. Jag förstår inte riktigt. Att medvetet ha sex med någon och samtidigt veta att man bär på HIV-virus, innebär att man utsätter en annan människa för mycket stor fara. Man riskerar att förstöra en annan människas liv! Varför skall detta vara lagligt (Löfven menar ju att det skall vara lagligt även om han säger att det inte är lämpligt – skall vi legalisera mord också och sedan säga att det är är inte lämpligt att mörda någon, dvs man bör inte mörda någon, men gör man det så händer inget)?

Dessutom finns onda människor som medvetet sprider HIV för att straffa andra (vi har haft flera sådana fall i Sverige). Självklart skall dessa straffas. Om inte annat måste de frihetsberövas så att de inte kan fortsätta att sprida sin sjukdom. Eller menar kanske Löfven att de skall få fortsätta att smitta ned andra?! Om man nu inte vill kränka HBT-personer, hur kan det då vara acceptabelt att kränka den som blir smittad (som också med all sannolikhet är en HBT-person). Att medvetet bli smittad med HIV måste rimligen vara en betydligt större kränkning än att t ex inte få lämna blod! Och även en större kränkning än att man hamnar i fängelse för att man medvetet smittat någon med HIV.

Stefan Löfven slår tydligen knut på sig själv i sin iver att tillmötesgå HBT-rörelsen. Jag säger inte att man skall diskriminera HBT-personer. Absolut inte! Men man skall inte heller lägga sig platt för alla deras krav eller till och med gå längre än vad de själva kräver (som Annie Lööf – se föregående blogg!).

Löfven är alltså beredd att förstöra livet för människor, som kanske blir HIV-smittade av en partner, som vet sig vara bärare av detta virus, men inte säger något. Allt för att vinna godhetspoäng. ”Se på mig, se hur god jag är! Jag diskriminerar ingen, inte ens mördare. Är jag inte fantastisk! Moder Therésa kan slänga sig i väggen jämfört med mig.”

Jag hade ett visst hopp om att Löfven kanske skulle visa sig vara en förnuftig politiker. Han har ju trots allt sin bakgrund i verkligheten (han var Metall-ordförande tidigare). Men tyvärr visar han sig tydligen vara lika politiskt korrekt som alla andra ynkliga politiker.

Som sagt, det börjar bli aningen trångt där uppe på toppen av Godhetens Mount Everest. Jag riktigt ser framför mig hur alla partiledarna (utom Åkesson) trampar på varandra i sin iver att nå högst och säga de ”godaste” sakerna (dvs det som är optimalt politiskt korrekt).

Apropå ingenting så lyssnade jag på Medierna på P1 i lördags (28/7 2012). Medierna är ett program som granskar och kommenterar det som rapporteras i media och också hur detta rapporteras. Ibland är programmet ganska bra, men oftast är det lika politiskt korrekt och intetsägande som allt annat i SR och SVT. Den här gången diskuterade man mediarapporteringen från upproret i Syrien.

Man uttryckte i programmet sin oro över att alla uppgifter från det som sker i Syrien just nu kommer från motståndsrörelsen. Assad framställs som ett monster som mördar och torterar barn medan motståndsmännen är de goda, och överhuvudtaget är framställningen synnerligen ensidig. Detta erkändes i programmet. Man påpekade också att det fanns uppgifter om att motståndsrörelsen begått fruktansvärda övergrepp mot Assadanhängare. Så saken kanske har två sidor, som man uttryckte det. Och det är ju normalt så att allting har två sidor.

Man erkände också att upproret, även om det precis som i Egypten, började som ett folkligt uppror, idag styrs av flera olika aktörer med diverse olika mål och de vanliga människorna har inte längre något större inflytande. En del av upprorsgrupperingarna är islamister och de får vapen från bl a Iran. Och de delar inte med sig av dessa vapen till andra grupper. Vad som kommer att hända efter att Assad fallit (om han nu gör det) är osäkert.

(I ryska revolutionen deltog flera olika aktörer; anarkister, socialdemokrater, kommunister, bolsjeviker (de mest extrema) etc. Efter att Tsaren fallit tog bolsjevikerna makten och likviderade de andra grupperna. De andra deltagarna i revolutionen reducerades således till nyttiga idioter och mördades om de gick emot bolsjevikerna. Och ganska snart var bolsjevikerna ensamma herrar på täppan. Den grymmaste och mest hänsynslösa vinner alltid sådana här inre stridigheter.)

Jag kan inte annat än hålla med Medierna i deras analys när det gäller rapporteringen från Syrien. Men tänk om våra medier skulle vara lika resonerande och lika objektiva och lika öppna när det gäller rapporteringen om konflikten Israel-araber/palestinier. Även där baseras mycket av rapporteringen på uppgifter från ena sidan, dvs palestinierna. När Israel försvarar sig och försöker förklara sina handlingar, så säger man ofta i TT/SVT/SR etc (om man nu överhuvudtaget låter Israel komma till tals), ”Enligt vad Israelerna påstår….” (underförstått – det är bara vad israelerna säger) medan man ofta, när det gäller påstådda övergrepp mot palestinier, säger något i stil med ”Två palestinska barn dog när israeliska plan besköt ett barnhem”. Men hur vet vi det? Hur vet vi att palestinierna talar sanning? Och även om två barn dog (kanske) vet vi ju inte vad som orsakade det hela. Den palestinska sidan använder konsekvent civila, inkluderande barn, som sköldar när de angriper Israel. Detta är den huvudsakliga förklaringen till de civila palestinska offren. Israelerna gör allt för att undvika civila offer. Dessutom vet palestinierna precis vad de skall säga till västerländska journalister för att vinna poäng. Och de vet att västerländska journalister nästan aldrig kontrollerar deras påståenden (det skulle ju vara att kränka palestinierna).

Tänk om man på SR och SVT kunde granska arabsidans påståenden med samma vilja till objektivitet som man nu uppvisar när det gäller striderna i Syrien. Men det kan man inte. Och man vill inte. Inga journalister hatar Syrien eller ens Assad (även om han är diktator är han muslim, och därmed är han höjd över all kritik). Däremot hatar nästan alla journalister Israel mer än något annat på hela jorden. Därför är det uteslutet att man skulle behandla Israel rättvist och rättfärdigt. Och det stämmer helt med vad Bibeln säger. Ondskan hatar Gud och allt som behagar Gud. Israel är Guds egendomsfolk, Guds ögonsten. Därför hatar man Israel och det judiska folket. Man säger sig visserligen inte vara antisemit utan antisionist, dvs man är inte emot judar utan staten Israel och dess påstådda övergrepp mot palestinierna. Men man bevisar att man är antisemit, dvs att det i första hand är det judiska folket man hatar, genom sin osymmetriska rapportering.

Vore man bara antisionist, skulle man rapportera om Israels övergrepp, men man skulle också rapportera om palestinska övergrepp. Och man skulle inte bara göra snyftreportage om lidande palestinier utan också om lidande judar. Men det gör man inte.

Undrar förresten vad som hänt med Cecilia Uddén. Hon har ju varit mästarnas mästare när det gäller snedvriden rapportering från Israel. Tidigare rapporterade hon från Jerusalem. De sista gånger jag hört henne har hon rapporterat från Kairo. Det tycks som att hon blivit förflyttad. Jag undrar om det kan vara så att hon blivit utvisad från Israel. Detta skulle givetvis inte SR berätta, eftersom det skulle vara synnerligen pinsamt för dem. Det skulle vara intressant att veta vad som hänt. Jag har inte lyckats hitta något på nätet. Kanske någon läsare vet?