lördag 26 oktober 2013

Säg mig vilka dina vänner är och jag skall säga dig vem du är

…brukar man säga. Och min bestämda uppfattning är att påståendet ligger mycket nära verkligheten. Föreliggande artikel kommer mest att bestå av citat och länkar med en och annan kommentar från min sida.

Den som känner till något om historia vet att de kristna lever farligt under onda regimer. När jag säger kristna i detta sammanhang, så menar jag inte den politiskt korrekta parodi på kristen tro som t ex Svenska Kyrkans ledning idag står för. Inte heller menar jag de spanska militärer som under Pizarros ledning ”kristnade” delar av Central- och Sydamerika och åstadkom miljoner människors död. Något sådant har ingenting med kristen tro att göra. Noll och intet. Man är inte kristen för att man kallar sig kristen utan för att man har en personlig relation med Jesus och har Jesus som Herre och Mästare i ens liv, dvs är en efterföljare till Jesus Kristus! I Matteus 7:21 säger Jesus, "Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja".

I t ex Nazityskland var den protestantiska kyrkan genomsyrad av antisemitism från topp till tå. Riksbiskop Müller omnämnde t ex Hitler och nazisterna som "gåvor från Gud". En luthersk präst gick så långt att han förklarade att "Kristus har kommit till oss genom Adolf Hitler... Vi vet idag att frälsaren har kommit..." En luthersk präst vid namn Bieberstein hade en ledande roll i de s k Einsatzkommandon, vilka sköt ca 1,5 miljoner, huvudsakligen judar, innan man gick över till gasning. Prästernas kärlek till Hitler var dock inte besvarad. Hitler själv hade inte höga tankar om kyrkan och menade att kristendomen snart skulle kollapsa av sin egen ynkliga feghet. "Prästerna skall få gräva sina egna gravar. De kommer att förråda sin Gud till oss. De kommer att förråda vad som helst för sina futtiga jobb och inkomster.” Det Hitler säger här stämde säkert in på de präster som böjde sig för nazismen (en av de källor jag använt i föregående stycke är boken De vågade allt av Mary Craig, utgiven på Libris 1984).

Men det fanns också kristna i Nazityskland som stod för sin tro och predikade Jesu Kristi kärlek (med fara för sina liv). Dessa förföljdes skoningslöst om de avslöjades. De hamnade i koncentrationsläger där de mördades eller arbetade ihjäl sig. Ca 6000 tyska präster (plus mångdubbelt fler lekmän) fängslades och/eller avrättades – deras officiella brott var ”landsförräderi”. Och det kan man ju förstå. Den sanna kristendomen, den som förmedlades av Jesus Kristus (och inte av svenska ärkebiskopar på 2000-talet) är på total kollisionskurs med onda ideologier som nazism och marxism. En av de mest kända av dessa präster, Dietrich Bonhoffer, hängdes på order av Hitler bara någon vecka innan Hitler begick självmord i sin bunker. Hitler ville inte att Bonhoffer skulle få tillfälle att gotta sig åt Nazitysklands fall.

I boken Hitler a Study in Tyranny skriver Alan Bullock, ”I Hitlers ögon var kristendomen en religion för slavar: han föraktade speciellt dess etik. Dess undervisning var, förklarade han, ett uppror mot naturens lag om selektion genom kamp och den bäst anpassades överlevnad.”

Chefen för SS, Heinrich Himmler, älskade allt som var ockult och invigningen för SS-soldater bestod av fornnordiska ritualer i fackelsken. Men att vara intresserad av ockultism innebär inte att man är kristen. Tvärtom, eftersom Bibeln tar klart avstånd från varje form av ockultism. Hitler själv var definitivt inte kristen (vilket ibland påstås från ateistiskt håll för att smutskasta kristendomen) och var i princip motståndare till alla religioner, som religioner betraktade. Hitlers sekreterare, Traudl Junge, har skrivit en självbiografi med titeln I Hitlers tjänst (Historiska Media, 2005). Där skriver hon (sid 113):
Ibland hade vi också intressanta diskussioner om kyrkan och mänsklighetens utveckling. Diskussioner är kanske för mycket sagt, för de utlöstes av någon fråga eller anmärkning från oss, och Hitler började därpå utveckla sina tankar som vi sedan lyssnade på. Han hade ingen som helst bindning till kyrkan, utan ansåg de kristna religionerna vara föråldrade, hycklande och människofiskande inrättningar. Hans religion var naturlagarna. Dem kunde han bättre underordna sin våldsdogm än den kristna läran om kärleken till nästan och fienden.
I Mein Kampf, som jag läste för många år sedan (en av de tråkigaste böcker jag någonsin läst, den skulle kunna säljas som receptbelagt sömnmedel) skriver Hitler:
Den starkare måste dominera och inte para sig med den svagare, vilket skulle betecknas som offrandet av sin egen avancerade art. Endast den som är född som vekling kan betrakta denna princip som grym och gör hon så är det endast pga hennes klena natur och inskränkthet.
I Hitler’s Secret Conversations 1941-1944 (Farrar, Straus and Young, Inc., First edition, 1953) finns följande citat av Hitler:
Nationalsocialism och religion kan inte samexistera. Den största katastrof som någonsin drabbat mänskligheten var uppkomsten av kristendomen. Bolsjevismen är kristendomens utomäktenskapliga barn. Båda är uppfinningar av juden. (sid 6-7)

Kristendomen är ett uppror mot naturlagarna, en protest mot naturen. Drar man ut de logiska konsekvenserna av kristendomen, innebär detta mänsklighetens undergång. (sid 43)
Här var Hitler anmärningsvärt klarsynt. Kristendomen är en protest mot det lidande som förekommer i den fallna skapelsen och står därmed i opposition mot evolutionens grymma utslagningsmekanismer. Så långt hade Hitler rätt. Men kristendomens klara ställningstagande och kämpande mot lidande och fattigdom leder inte till mänsklighetens undergång utan i stället till en bättre värld. Däremot leder det till ondskans undergång! Vad Hitlers egen ideologi ledde till vet vi ju. Historiens facit visar på miljoner och åter miljoner döda och lemlästade människor. Ett lidande, så ofantligt att tanken inte förmår greppa det. Hitler säger vidare (ibid):
Det bästa vore att låta kristendomen dö en naturlig död… När förståelsen av universum har blivit allmänt känd…. kristna läror kommer att falla på sin orimlighet… Kristendomen har nått orimlighetens höjdpunkt. (sid 49-52)
Det är sant att kristendomen är orimlig. Det säger också Paulus när han i 1 Korintierbrevet 1:23 talar om att, " ...vi predikar en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap.” För intellektet är kristendomen en ”dårskap”. Men intellektet är begränsat och kan inte förstå allt, säger Bibeln.

I det onda Sovjetimperiet levde bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna) farligt. Många var kristna i hemlighet och samlades hemma hos varandra. Blev de upptäckta slutade det oftast med enkel biljett till Gulag. Motsvarande hände kristna i Maos Kina och händer idag i den onda republiken Nordkorea. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet så mördas för närvarande en kristen var femte minut för sin tro.

Till skillnad från kristendomen så tycks det som att onda ideologier och regimer accepterar och hyser djup sympati med islam (så länge inte muslimerna försöker ta över förstås). Olika vänstergrupper, vulgärfeminister etc har inga som helst problem med att demonstrera tillsammans med islamister och muslimer i största allmänhet (trots att både marxism och feminism rent ideologiskt befinner sig på total kollisionskurs med islam). När det gäller feministerna (här avser jag inte riktiga feminister, som arbetar för en vettig jämlikhet mellan män och kvinnor – det jag talar om är tokfeminister som förnekar att det finns biologiska kön och kallar alla män för ”gubbslem” och skriker ”hatbrott” så fort någon inte håller med dem) så har de inget att säga om islams fruktansvärda behandling av kvinnor, utan talar i mun på varandra, för att betyga islam sin stora vördnad. Ondskan är som sagt inte logisk – den är bara ond! Och dum!

I Nazityskland var islam som sagt en religion som passade regimen. Islams fixering vid våld och hat mot allt som är annorlunda gjorde att nazisterna kände igen sig. Vid olympiaden i Berlin 1936, där Hitler stod som värd, gratulerade han den första dagen endast de tyska guldmedaljörerna. Hans rådgivare påpekade för honom att detta inte var någon bra reklam för Tyskland, varvid Hitler sade, ”I så fall tänker jag inte gratulera någon”. Och så blev det. Ondskan kan aldrig erkänna att det finns något gott eller positivt hos andra. Engelska Wikipedia skriver i en artikel när det gäller islam och Nazismen:
Den framväxande nazismen använde inte muslimerna som måltavla. Adolf Hitler uttryckte upprepade gånger åsikten att islam hade varit mycket mer kompatibel med de ”germanska raserna” än den ”ödmjuka” och ”svaga” kristendomen.

Hade Karl Martell inte segrat vid Poitiers […] så skulle vi alla förmodligen ha konverterat till muhammedanismen, den kult som glorifierar heroism och som öppnar upp den sjunde himlen endast för de modiga krigarna. Då skulle de germanska raserna ha erövrat hela världen [citat av Hitler].

(slaget vid Poitier utkämpades 732 e Kr mellan styrkor under den frankiska, ”kristne” ledaren Karl Martell och en saracensk armé från Kalifatet Cordoba led av emir Abd ar-Rahyman ibn Agd Allah)
I Adolf Speers (Hitlers rustningsminister) memoarer Inside the Third Reich: memoirs, Simon and Schuster (sid 96) ger Speer ett liknande uttalande av Hitler, när det gällde kristendomens starka ställning i Europa och även Tyskland:
Den muhammedanska religionen skulle också ha varit mycket mer lämplig för oss än kristendomen. Varför måste det bli kristendomen med sin mildhet och ynklighet?
Islam var en gynnad religion i Nazityskland (den antisemitism som är inbyggd i själva islam – alla islams heliga skrifter är fulla av judehat – bidrog säkert till detta). Stormuftin av Jerusalem (Arafats föregångare – och i mina ögon en av historiens ondaste män) flydde under Andra Världskriget till Tyskland, där han levde i högsta välmåga. Vid ett tillfälle träffade han Hitler personligen

Stormuftin förhandlade med olika tyska ledare och ville organisera trupper som skulle ta hand om Palestinas judar på samma sätt som nazisterna tog hand om Europas judar. Bakom Rommels Afrikakår fanns SS-trupper, vars uppgift var att, efter att tyskarna erövrat Palestina, samla ihop judarna där. Stormuftins avsikt var att det sedan var hans trupper som skulle ta hand om judarna. (vad denna behandling innebar är nog helt klart – enligt vad jag läst så besökte Stormuftin något av koncentrationslägren, så han visste vad som försiggick). Som tur var lyckades engelsmännen, under Montgomerys ledning, tillsammans med amerikanska trupper, stoppa tyskarna och driva ut dem från Afrika. Så Stormuftins dröm om ett judefritt Palestina gick inte i uppfyllelse den här gången. Men drömmen lever vidare bland de palestinska och arabiska ledarna idag och även bland många vanliga araber och palestinier (egentligen är palestinierna inget annat än araber – termen palestinier är uppfunnen långt senare för att fungera som ett slagträ i debatten – på slutet av 1940-talet kallades de judar som bodde i Palestina för palestinier och den engelskspråkiga tidning, som idag heter Jerusalem Post, hette då Palestinian Post).

För att återvända till nazisterna så lät Hitler sätta upp flera muslimska SS-bataljoner. Jag har skrivit lite om detta i en artikel på min hemsida. Jag citerar mig själv:

Den som kanske bär största skulden till dagens situation [i Mellanöstern] är Haji Amin al-Husaini eller som han också kallas, "Stormuftin av Jerusalem". Denne var förutom att han avskydde allt brittiskt, passionerat hatisk till judarna. Utan att överdriva kan man nog påstå att han var en genuint ondskefull person i stil med Hitler och Stalin. Att han inte fick fler människoliv på sitt samvete kan nog framför allt tillskrivas att han inte fick chansen att döda alla han ville döda. Stormuftin, som tillsattes av britterna (ett av deras större misstag) 1921, kan betraktas som Arafats föregångare (enligt vissa källor är Arafat släkt med Stormuftin — i varje fall vet man att Arafat som ung umgicks mycket med honom, och att Arafat utan tvekan är Stormuftins ideologiske arvinge). Under andra världskriget flydde Stormuftin till Tyskland, där han togs emot med öppna armar av nazisterna. Han kände väl till Förintelsen och stödde den helhjärtat. Vid ett tillfälle lär han ha besökt Auschwitz tillsammans med Eichmann. Hade han nu varit en god människa, som enbart ville sitt eget folks bästa, kunde man förvänta sig att han skulle sagt någonting i stil med, "Ja men det var ju inte så här vi ville ha det. Vi vill inte utrota det judiska folket, vi vill bara ha rättvisa för det palestinska folket." I stället så påstås det att han hånskrattade åt det han såg. Haji Amin al-Husainis hat gentemot det judiska folket var tydligen oerhört mycket starkare än hans kärlek till sitt eget folk! Därför lider hans folk idag!


Stormuftin av Jerusalem (i mitten med svart kappa och vit mössa) tillsammans med ett antal bosniska frivilliga i Waffen-SS (den militära grenen av SS). Det "bosniska" SS-förbandet var på drygt 21 000 man och bestod till 90 procent av bosnienmuslimer plus några tusen "kristna" kroater. Efter kriget anklagades förbandet för krigsförbrytelser. Bl a hade man, i samband med upproret i Warszawa, deltagit i mördandet av omkring 200 000 civila polacker.


Stormuftin (grabben hela da'n heller hur?) inspekterar den bosniska SS-brigaden. Till höger om muftin ser vi SS-Brigadeführer (motsvarade Generalmajor i tyska armén) Karl-Gustav Sauberzweig. Under kriget skrev Muftin 15 brev till Hitler (och även Mussolini) där han bad att de skulle låta Palestina och de andra arabländerna själva lösa "det judiska problemet" i överensstämmelse med arabernas intresse och genom samma metoder som användes av axelmakterna (dvs genom systematiskt folkmord). Minst en gång träffade han personligen Hitler.

Som sagt, visa mig vilka dina vänner är och jag skall säga dig vem du är. Finns något mer att tillägga? Jag kan i varje fall inte komma på något just nu. Ondskans brödraskap har alltid trivts bra ihop, även om de ibland småkivas om detaljer. Men de tycks vara överens om slutmålet; att utrota alla människor som vägrar böja sig under ondskan och göra resten till tanke- och viljelösa slavar. Det tycks för övrigt som även Godhetskören (den svenska kultur"eliten") har en viss dragning åt samma håll.

fredag 18 oktober 2013

Kristna politiker och kristna ateister

För några veckor sedan skrev jag en bloggartikel om hur troende människor, och då framför allt kristna, förföljs i svenska media och av svenska s k intellektuella. Förföljelsen innebär än så länge inte att man mördar kristna (något som just nu sker i stor skala i framför allt muslimska länder), utan att man uttrycker förakt och kritik mot de troende. Kritiken gäller aldrig muslimer (i varje fall aldrig explicit, dvs ordet muslim eller islam förekommer aldrig i kritiken utan då talar man lite vagt om ”troende” och ”religioner”). Ofta talas det om ”kristna illdåd” som häxprocesser, korståg etc, etc, men aldrig någonsin ser man uttryck som ”muslimska illdåd”. Om man någon gång kommer in på islam, så är man väldigt noggrann med att påpeka att eventuella ondskefulla handlingar som begås av muslimer (man skriver då ”islamister”) inte har någonting alls med islam att göra. Några sådana påpekanden görs sällan eller aldrig när det gäller den kristna tron.

Det senaste i raden av angrepp på kristna gäller den nye arbetsmarknadsministern, Elisabeth Svantesson. Hon har tidigare varit medlem i Livets Ord och även engagerad i antiabortorganisationen Ja till Livet (jag känner henne personligen, eftersom hon arbetade under något eller några år som lärare på Livets Ords Kristna Gymnasium). Hon har dessutom oförskämdheten att fortfarande vara kristen, och vara med i en bibeltrogen kristen församling (kan det finnas några andra kristna församlingar?). Och inte har hon tagit avstånd från sin bakgrund heller. Huugha!

Jag har ju i många sammanhang uttryckt kritik mot Reinfeldt, men jag måste erkänna att han får en del pluspoäng av mig för att han vågade utnämna en så kontroversiell person till minister (givetvis måste han ha känt till hennes bakgrund). Förmodligen måste Svantesson vara exceptionellt duktig för att Reinfeldt skulle välja just henne (jag tror ju inte att hennes kristna profil bidrog till att hon blev minister, det var nog snarare trots hennes kristna tro). Men ändå – rätt skall vara rätt; 10 pluspoäng till Reinfeldt för visat mod!

Direkt efter utnämningen av Svantesson gick mediadrevet igång. Man uttryckte oro över att hon hade en hemlig agenda. Hennes åsikter (om t ex abort) kunde misstänkas skilja sig från vad som uttrycks i abortlagen, etc, etc. Nu skulle hon ju inte vara abortminister, men ändå. Man krävde bl a att hon skulle ta avstånd från abortmotståndarna, men varför skulle hon göra det? – hon följer givetvis svensk lag även när det gäller aborter. Men varför skulle hon inte ha rätt att vara tveksam till abort, som är en mycket, mycket svår fråga (för den som är förblindad av ideologi finns förvisso inga svåra frågor). Johan Hakelius hade i Aftonbladet för någon månad sedan en mycket intressant artikel som tar upp just detta.

Som vanligt utmärkte sig de s k Public Serviceorganen (= politiskt korrekt service), Sveriges Radio och SVT, i den ylande vargflocken. En reporter där kallade Elisabeth Svantesson för en ”tänkbar ’stinkbomb’”. Den kristna tidningen Världen idag tog den 19/9 2013 upp påhoppet i en artikel. Bl a så skrev man:
Nya arbetsmarknadsministern kallades av en studioreporter på Sveriges Radio för "stinkbomb". Reportern har av en privatperson anmälts till Myndigheten för radio och tv [som jag antar är det nya namnet på det som tidigare hette Granskningsnämnden].

Det är osakligt och inte neutralt att kalla Elisabeth Svantesson för "stinkbomb" för att hon är kristen, tidigare medlem i Uppsalaförsamlingen Livets ord och varit aktiv inom Ja till livet. Det menar en privatperson som anmält Sveriges Radios Studio 1, som i tisdags kommenterade utnämningen av ny arbetsmarknadsminister.

"Jag inbillar mig att vi lever i en demokrati där rätten till åsikter är fri och att public service inte ska använda licensmedel att förfölja människor med vissa åsikter", skriver anmälaren. Anmälaren åberopar hets mot folkgrupp, under förutsättning att kristna kan definieras som folkgrupp.

Anmälaren menar också studioreporterns påstående att "Livets ord är en religiös sekt som håller på med underliga saker" är ett brott mot grundlagens skydd för religionsfrihet i Sverige.
Jag skulle bli oerhört förvånad om anmälan ledde till någon kritik av reportern i fråga. Det är nästan helt uteslutet. Den nya myndigheten för granskning av program är säkert minst lika politiskt korrekt som den gamla var. Jag misstänker att personalen i stort sett är densamma.

I en rättsstat bedöms man för sina handlingar och inte sina åsikter. Man kan mycket väl ha åsikter som skiljer sig från konsensus och lagstiftning och ändå i sitt arbete verka inom existerande lagstiftning. För att någonting skall förändras måste det börja med att någon har åsikter som divergerar från den normativa åsikten (som avspeglas i bl a lagen). Att vi fick dagens abortlagstiftning beror på att det fanns människor som inte var nöjda med dåvarande lagstiftning och arbetade för en förändring. Det innebär inte att de bröt mot då gällande lag. Att vi 1967 gick över från vänster- till högertrafik måste ha inneburit att vissa politiker ansåg att högertrafik av olika skäl var bättre än vänstertrafik för Sveriges del. Detta trots att lagstiftningen sade att vi skulle hålla till vänster. Att de politiker som ville införa högertrafik (de kanske också var ”potentiella stinkbomber”) hade denna åsikt, innebar inte att de körde på höger sida av vägen.

Det är ganska uppenbart att drevet mot Svantesson inte handlade om någon viktigt grundläggande demokratiprincip, enligt vilken politikers åsikter måste stämma överens med vad lagen säger. I så fall skulle Godhetskören också fördöma de tyskar som med fara för sina liv opponerade sig mot lagarna i Nazityskland. Deras åsikter skiljde sig ju från gällande lag. Ändå är det väl dessa tyskar som idag betraktas som hjältarna och inte de hjärndöda kossor som lät sig förföras av nazisterna.

Jag misstänker att Godhetskörens politiska princip i det här fallet kan sammanfattas i på följande sätt:
1. När det gäller politisk korrekta åsikter (dvs Godhetskörens åsikter) som ännu inte implementerats i lagstiftning, då är det berömvärt att som politiker inte acceptera gällande lag.

2. När det gäller politiskt korrekta åsikter som redan implementerats i lagstiftning (som t ex fria aborter) då är det oacceptabelt att som politiker inte acceptera gällande lag.
Summa summarum blir att de åsikter som inte sammanfaller med Godhetskörens åsikter är förkastliga (och de föraktliga människor som hyser dem skall beläggas med munkavle – ja inte bara munkavle utan också "tankekavle"), medan de åsikter som sammanfaller med Godhetskörens är berömvärda och skall ha fri tillgång till media etc. Godhetskören gör således anspråk på att få bestämma vilka tankar som människor tillåts att tänka och uttrycka. En sådan inställning till demokrati kännetecknar inte det Goda utan det Onda!

Ondskans kvartett är alla medlemmar i SSSF (Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra). Ondskan lämnar alltid total förstörelse efter sig. Läsaren inser säkert vad de fyra symbolerna står för. Bilden visar ondskans typiska konsekvenser, i det här fallet Berlin vid krigsslutet 1945.
Nu slog drevet i viss mån tillbaka mot de journalister och ”kultur”personligheter som startade det hela (läs t ex här: http://www.dagen.se/webbdebatt/haxjakten-mot-svantesson-slog-tillbaka/). Alltfler ansvarsfulla debattörer, även sådana med en ateistisk världsbild ställde sig upp på Svantessons sida och påpekade ungefär det jag skriver ovan. Så den här gången gick sanningens fiender för långt.

Utvecklingen (eller kanske snarare förfallet) när det gäller Sveriges Radios P1 är djupt tragisk. En gång höll denna kanal en hög standard när det gäller demokratisyn och sanning. Och nu har P1 urartat till den politiska korrekthetens häxmästare, där journalisterna överträffar varandra i lögnaktiga eller missvisande reportage och nyhetssändningar. Visst finns också bra program där, men tyvärr blir de färre och färre. Tidigare lyssnade jag väldigt mycket på P1 men numera är det väldigt sporadiskt och ofta stänger jag av nästan direkt, eftersom jag blir så illa berörd.

I P1 kan man på söndagsmorgnarna höra ett program som heter ”Godmorgon, världen!”. Förr lyssnade jag ofta på detta program. Bl a så finns där ett inslag med några imitatörer som imiterar olika kända personer. Tidigare brukade detta inslag, som konfronterade många heliga kor i vårt land, vara väldigt roligt, ja nästan höjdpunkten av programmet. Tyvärr har även detta inslag degenererat och blivit alltmer elakt och sårande och kränkande. Jag råkade lyssna söndagen efter Svantessons utnämning till minister och givetvis imiterade man också henne. Det var så fruktansvärt kränkande och elakt så jag stängde omedelbart av. Jag kallar inte sådant humor. Äkta humor är varm och kärleksfull och driver med saker och ting på ett sätt som gör att man kan känna igen sig själv. Men den här typen av humor – usch! Det är pöbelns humor! Det är humorn och hånskrattet hos ett tonårsgäng som sparkar ihjäl en 40-årig fembarnsfar som är ute med hunden. Vidrigt! Det kommer nog att dröja åratal, om ens någonsin, att jag lyssnar på Godmorgon världens ”humorinslag” igen!

Apropå kristendomen så har vi nu fått en ny ärkebiskop, Antje Jackelén. Hon säger sig vilja ha en religionsdialog och är synnerligen otydlig när det gäller olika kristna dogmer. Under en utfrågning av ärkebiskopskandidaterna före ärkebiskopsvalet, i Gottsunda kyrka (Uppsala), visade sig Jackelén stå för allt annat än biblisk kristendom (kan det finnas någon annan kristendom?). Världen idag hade den 1/10 2013 en artikel om utfrågningen. Där läser vi:
– Jag är övertygad om att kristna, judar och muslimer tillber samma Gud. Det är bara fundamentalister som är emot religionsdialog, det sade Antje Jackelén, lundabiskopen under den utfrågning av fyra av de fem ärkebiskopskandidater som just nu utfrågas i Gottsunda kyrka i Uppsala. Jackelén vann provvalet stort.

Helvetet är ett inomjordiskt tillstånd, menade också lundabiskopen. Frågan om jungfrufödelse har blivit ett prov av tron på sistone. Jungfrufödseln är ett bildspråk som inte ska förväxlas med biologisk jungfrufödelse.
(Anders Gerdmar hade en läsvärd kommentar till Jackeléns teologi i Världen idag den 16/10 2013)

Det Jackelén säger här är helt oförenligt med Bibelns undervisning i många grundläggande frågor. När det gäller Jesu anspråk på att vara enda vägen till Gud, säger aposteln Petrus:
Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.

Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:11-12)
Självklart kan man ha andra åsikter än de som Petrus för fram här. Självklart accepterar inte en muslim eller ateist det Petrus säger ovan. Men nu talar vi om åsikterna hos den kristna trons ”högsta” företrädare i vårt land – ärkebiskopen! Visserligen kan jag inte uttala mig om Jackeléns personliga förhållande till sin Herre och Mästare, dvs huruvida hon är kristen eller ej. Men en sak kan jag säga, hittills har jag inte hört henne säga någonting som skulle få mig att tro att hon är kristen i Bibelns mening (kan det finnas någon annan mening).

Beträffande jungfrufödsel så visar det Jackelén säger, att hon inte förstått vad naturvetenskap innebär (jag gissar att orsaken till hennes ovilja att acceptera Jesu jungfrufödsel bygger på just denna missuppfattning). Förmodligen tror Jackelén att vetenskapen motbevisat existensen av jungfrufödsel. Det intressanta är att idag så kan forskarna åstadkomma biologiska ingrepp liknande jungfrufödsel i sina laboratorier. Jag tänker då på kloning, där man från t ex ett ägg, utan att någon spermie är involverad, kan skapa en ny individ (vilken genetiskt sett är en exakt kopia av ursprungsindividen). Det finns inget vetenskapligt argument som principiellt motsäger möjligheten att klona människor. Kloning är givetvis inte samma sak som den jungfrufödsel som Evangelierna talar om. Jesu jungfrufödsel, när han föddes som både Gud och människa, är något helt unikt, som inte kan förklaras utifrån enbart biologi. Men kloning visar ändå vad som är möjligt inom dagens biokemi. Och ur det ateistiska perspektivet (enligt vilket människan inte är något annat än en elektro-mekanisk biologisk robot) finns inget som motsäger att biokemi så småningom skulle kunna åstadkomma något som påminner om jungfrufödsel. Vad Jackelén således indirekt säger, är att den allsmäktige Gud, som skapat ett universum ur intet, inte har förmåga att göra ungefär det som en medelmåttig gentekniker kan göra (eller kommer att kunna göra) i sitt laboratorium. Kanske är det dags för Svenska Kyrkan att formulera en ny dogm, som säger att gud skall tillbe Människan! Det vore en humanism värd namnet! Men längre bort än så från Bibelns uppenbarelse är det nog omöjligt att komma.

Hittills har vi dessutom bortsett från den övernaturliga aspekten (jag har full respekt för att ärkebiskop Jackelén, utifrån sin missuppfattning av naturvetenskap, utesluter existensen av något övernaturligt – i en demokrati har man rätt att ha fel – det jag vänder mig mot är att hon sitter som kristenhetens främsta representant i vårt land). Varför skulle inte den Gud som skapat universum och dess lagar, kunna bryta mot dessa lagar (vilket i Bibeln kallas mirakler eller underverk)? Huruvida mirakler existerar eller ej, är inte en vetenskaplig fråga utan en trosfråga. Vetenskapen kan inte uttala sig om existensen av mirakler, eftersom mirakler innebär undantag från naturlagarna. Och självklart kan inte den vetenskap, som sysslar med universums lagbundna regelbundenheter, handskas med, eller utesluta existensen av, eventuella undantag från dessa regelbundenheter. Lika lite som böjningsreglerna för de svaga verben (de verb som böjs enligt ett regelbundet mönster – t ex hoppa, hoppade hoppat) kan användas för att böja, eller för att utesluta möjligheten att det existerar, starka verb (dvs oregelbundna verb, t ex äta, åt ätit eller springa sprang, sprungit). Lite mer logiskt tänkande och lite mer genomtänkta argument borde man kunna begära av Svenska Kyrkans högsta ledare, som dessutom varit assisterande professor i ämnet Tro och Vetande (eller något liknande) vid ett teologiskt seminarium i Chicago!

Sveriges Radios tidigare Östeuropakorrespondent Kjell-Albin Abrahamson sade för några år sedan i en intervju i ICA-Kuriren:
Något märkligt håller på att hända med den svenska kyrkan. Först skildes den från staten, och det är ju bra. Nu håller den på att skiljas från kristendomen.
Det som inleddes med K G Hammar har således nu fullbordats. Svenska Kyrkan har lämnat den kristna tron och anslutit sig till den politiska korrekthetens kyrka, som i stället för Bibeln har Aftonbladet och SVT/SR som högsta auktoritet. Om Bibeln säger emot Aftonbladet, ja då gäller Aftonbladet!

När K G Hammar för ett antal år sedan besökte Rom, ville han träffa påven. Påven vägrade att ta emot honom (bl a på grund av Ecce Homo utställningen). Heder åt påven! Afrikanska kyrkor har uttryckt att de inte längre ser Svenska Kyrkan som en systerkyrka som de kan samarbeta med. Svenska kyrkan som institution kommer att bli alltmer isolerad i kristna sammanhang.

Nu finns det givetvis mer att säga om Svenska Kyrkan. Det finns förvisso präster och församlingar inom denna kyrka som står för den äkta varan, utan politisk anpasslighet. Men det är ändå tragiskt när dess högsta ledning så uppenbart har lämnat kristendomen. Jackelén säger sig vara emot fundamentalister, vilka är emot religionsdialog. Men hur skulle religioner som är logiskt inkompatibla kunna vara sanna samtidigt. Är islam sann (som bl a i sura 4:157 säger att Jesus aldrig korsfästes) ja då måste kristendomen (för vilken Jesu korsfästelse utgör en grundläggande dogm) vara falsk och vice versa. Men i den politiskt korrekta världsbilden är logiska motsägelser inget hinder. Det viktiga är att det man säger är godkänt av Aftonbladet. Huruvida det är sant eller ej, eller om det är logiskt omöjligt, tycks inte spela någon som helst roll.

Svenska Kyrkan står under politisk kontroll. Detta är givetvis en skvader. Om det finns en övernaturlig Gud så inte bryr han sig om vad som är politiskt korrekt i Sverige år 2013. En allsmäktig Gud håller inte upp fingret i luften för att känna varifrån det blåser. Det är han som befaller åt vilket håll vinden skall blåsa. Om man nu inte kan acceptera en sådan Gud, ja då vore det mer klädsamt att bli ateist än att försöka balansera på den politiska korrekthetens slaka lina. För övrigt är det intressant att även icke troende debattörer uttryckt förvåning över Jackeléns syn på de kristna dogmerna. Även en normal, tänkande ateist inser det omöjliga i att vara kristen ateist.

Jackelén upplever sig säkert som en oerhört god människa som inte vet hur väl hon vill muslimer och andra. Och det är ju bra. Problemet är att hennes kärlek till islam knappast är besvarad. Ingen troende muslim anser att kristendom eller judendom utgör vägar till Gud. Islam är enda vägen och alla knän måste böjas för Allah, som ej är att förväxla med Bibelns Gud. Nyligen (14/10 2013) kunde man i DN läsa följande:
Icke-muslimer i Malaysia får inte använda ordet Allah när de talar om gud. Det beslutade en domstol på måndagen och ändrade därmed en tidigare dom från 2009.
Jackeléns utsträckta hand till islam blir en ensidig gest, utan motprestation. Få muslimer, om ens några, anser att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed (även om de i och för sig menar att Jesus är en profet). Den ärkemulla som i Dommoskén i Mecka, skulle predika att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed, skulle med all sannolikhet stenas redan i predikstolen!

I Uppenbarelsebokens 3:e kapitel ger den uppståndne Jesus, genom aposteln Johannes, ett budskap till församlingen i Laodicea:
Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.

Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. (vers 15-16)
Jag är övertygad om att Gud tycker mycket bättre om en hederlig ateist, som står för det han tror på (eller snarare inte tror på), än någon som försöker anpassa den kristna tron till den politiska korrekthetens ljumma vindar.

Eller som biskop Nils Bolander (han dog 1959 – på den tiden fanns det biskopar som trodde att Bibeln var Guds ord och att Jesus menade vad han sade) skriver i sin dikt "Dödsruna":
Fingret i luften. Känna sig för,
Varifrån fläktarna smeka,
Och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.

lördag 12 oktober 2013

Higgspartikeln – en Riksdagsfråga

Turerna kring förutsägelsen och upptäckten av Higgspartikeln, eller Higgs boson som den snarare heter, är många (här hittar läsaren en mer omfattande artikeln om Higgspartikeln och vad den innebär). Kanske alltför många. Higgs boson tycks ha förmåga att egga fantasin hos ett stort antal människor, även sådana som normalt inte är intresserade av fysik. Något som bidragit till fascinationen kan vara att nobelpristagaren i fysik, Leon Lederman, kallar Higgspartikeln för ”Gudspartikeln” i sin bok The God Particle: If the Universe Is the Answer, What Is the Question? (Gudspartikeln: Om Universum Är Svaret, Vad Är Då Frågan?), Dell Publishing, 1993. Egentligen ville Lederman kalla boken (och partikeln) för The Goddamn Particle (Den förbaskade Partikeln), bl a på grund av att den hade gäckat fysikerna i så många år. Förlaget tillät dock inte denna titel, eftersom de inte ville ha svärord i sina boktitlar. Då ändrade Lederman namnet till The God Particle utan att tänka på alla konspirationsälskare och andra knäppskallar, vilka älskar att bygga upp hela läror kring sådana här saker. I efterhand har han beklagat sin obetänksamhet. Men då var ju skadan redan skedd.

En del ateister har gjort stor sak av Ledermans olyckliga ordval och tolkat det som att upptäckten av Higgspartikeln bevisar att det inte finns någon Gud. Ingenting kunde vara mer fel. Partikeln förutsades av flera forskare samtidigt, bl a Peter Higgs, som fått ge namn till den, och för ett drygt år sedan så bevisades dess existens vid det stora partikelforskningscentret i Genève, kallat CERN (fortfarande återstår en del frågeställningar och man har såvitt jag vet ännu inte lyckats visa att den nyupptäckta partikeln uppfyller alla de egenskaper som Higgs m fl förutsagt att den skall ha).

Förutsägelsen och observationen av Higgspartikeln är en stor triumf för både teoretisk och experimentell fysik. Men någon direkt relevans för Guds existens och andra metafysiska frågeställningar har den inte (jag skriver närmare om detta i min längre artikel som jag länkar till ovan). Och att den skulle motbevisa Guds existens är så fel som det bara kan bli. Snarare utgör turerna kring Higgspartikeln ett indirekt argument för att det bakom universum finns en överlägsen Intelligens. Den abstrakta matematik, som användes för att förutsäga Higgspartikeln (och många andra redan upptäckta partiklar) har inte någon som helst koppling till den atomära verkligheten, utan kan mer betraktas som en lek med symboler, där vi själva uppfunnit både spelreglerna och symbolerna. Att man med hjälp av sådan matematik kan förutsäga existensen av, och egenskaper hos, atomära partiklar, utgör ett starkt indicium för att universum är matematiskt till sin själva natur. Det finns ingen som helst anledning att förvänta sig att ett slumpgenererat universum skulle ha sådana egenskaper. Däremot förväntar vi oss att ett universum, som är designat av en Intelligens, uppvisar tecken på en rationell uppbyggnad, och att detta universum kan analyseras och göras förståeligt med logik och matematik.

Den 26/7 2013 ställde Riksdagsman Peter Persson (S), med anledning av Higgspartikelns upptäckt, en fråga till utbildningsminister Jan Björklund (hela frågan kan läsas här). Han skriver:
Genom den så kallade Higgspartikeln har ännu ett avgörande steg tagits mot ett vetenskapligt bevis på att Gud inte existerar och har skapat universum. Likaså får det väl ändå anses vetenskapligt bevisat att människan inte har någon osynlig ”själ” och att det inte finns något liv efter detta.

Religiös tro handlar alltså numera bara om att tron är en utgångspunkt för moraluppfattningar och social gemenskap. I sak är de religiösa skrifterna som Bibeln och Koranen berättelser utan något som helst förklaringsvärde i fråga om vetenskapliga företeelser.

Kyrkan har historiskt kontrollerat undervisningen för att upprätthålla sina ovetenskapliga trosföreställningar och dogmer. Sekulariseringen bör nu slutföras, och samhället och skolan bör bli fullständigt neutrala i förhållande till individernas trosuppfattningar.

Det som behandlas under ämnet religionskunskap bör överföras till andra ämnen, till exempel historia och samhällskunskap samt på gymnasienivå filosofi. De timmar som på så sätt frigörs bör tillföras naturvetenskapliga ämnen.

Genom vilka åtgärder och insatser vill statsrådet krympa ”Gudsundervisningen” i skolan till förmån för ”Higgsundervisning”?
Det Persson skriver är rent nonsens. En radda av ord som egentligen inte betyder något. Men det är intressant att se hur en del ateister resonerar. Persson är uppenbarligen inte vetenskapligt skolad, men då skall man kanske vara lite mer försiktig när man drar växlar på vetenskap. Nu fick han inte någon respons för sitt förslag och jag tror han tappade ganska mycket förtroende från många kollegor i Riksdagen. Men hans inlaga visar hur ateister kämpar med näbbar och klor mot Gudstron. Och den visar också vilka usla argument många ateister kommer med. Vill man kritisera kristendomen finns bättre argument, som t ex hur Guds godhet tycks vara oförenlig med det enorma lidandet i världen. Det är ett problem som även många djupt troende kristna brottas med (mer om detta finns att läsa här).

Hat och ideologi och religion kan förblinda människor. Även som kristen måste man se upp med detta. Har man en stark tro, oberoende av vad man tror på, så ligger det nära till hands att tolka verkligheten utifrån denna tro och försöka pressa in verkligheten i sin egen världsbild. Här kan vissa religioner och ideologier ha större problem än andra. Som jag ser det så leder inte sann kristendom (den kristendom som förmedlas till oss av Jesu ord och apostlarnas skrifter, vilket har föga att göra med den tro som t ex Svenska Kyrkans ledningar förmedlar) till att man låser in sig i ett slutet rum. Det faktum att vetenskapen utvecklats så enormt i den judisk-kristna kultursfären, visar att man mycket väl kan förena sin Gudstro med en objektiv och realistisk syn på verkligheten. Sedan kan ju allt missbrukas och bli sekterism, men det är annan historia. Sekterister finns det gott om även i ateisternas läger.

onsdag 9 oktober 2013

Higgspartikeln än en gång

Igår tillkännagavs att Nobelpriset i fysik 2013 inte helt oväntat tilldelas de två fysikerna Francois Englert (Belgien) och Peter Higgs (UK) för deras förutsägelse av Higgspartikelns existens (de gjorde sina upptäckter oberoende av varandra). Att årets pris kom att handla om denna partikel, beror på att dess existens verifierades experimentellt för drygt ett år sedan. För den som vill veta mer om Higgspartikeln har jag skrivit en ganska lång och uttömmande artikel i ämnet.

Jag kan också berätta att Englert är överlevare från Förintelsen medan Peter Higgs tillhör den sorgliga skara brittiska akademiker som bojkottar Israel. Jag kan i sammanhanget nämna att två av Adolf Hitlers främsta supporters var nobelpristagare i fysik – Johannes Starck och Philipp Lenard. Logisk och matematisk intelligens har uppenbarligen föga att göra med vare sig verklig förståelse av den totala verkligheten eller hög moral. Det gör mig genuint ledsen att en så duktig fysiker som Higgs samtidigt är politisk idiot. Men han är väl, som så många andra intellektuella britter, offer för det jag brukare kalla "Lawrence-av-Arabien-syndromet" (en kombination av islamofili och antisemitism, den senare maskerad som antisionism).
RÄTTELSE:Det tycks som att det jag skriver ovan om Peter Higgs möjligen inte stämmer helt. Han har visserligen uttryckt kritik mot Israel och vägrade, av politiska skäl, att komma till en vetenskaplig konferens i Israel 2004 (vilket jag inte har problem med – självklart har man rätt att vara kritisk till Israels politik och även visa detta i handling), men det verkar oklart om i vad mån han verkligen stöder vissa brittiska akademikers bojkott av israeliska akademiker (som jag verkligen ifrågasätter och misstänker snarare bottnar i antisemitism än omtanke om det palestinska folket). Higg tycks i varje fall inte driva frågan om bojkott mot Israel speciellt hårt. Så möjligen är inte Higgs politisk idiot, kanske snarare politisk baby (Einstein, som visserligen var oerhört proisraelisk, var i många andra avseenden oerhört naiv när det gällde politik – logisk begåvningen innebär inte automatiskt att man förstår politik, eftersom politik involverar människan, vars handlingar inte kan förklaras med enbart logik).
Slutligen kan nämnas att årets kemipris går till 3 judiska forskare, varav 2 är israeliska medborgare. Apropå min hemsidesartikel om judiska respektive muslimska nobelpristagare. Det tycks som att israeliska forskare hävdar sig väl trots att de motarbetas i diverse olika sammanhang.