lördag 26 juli 2014

En bättre värld skapas genom mod, rättfärdighet och sanning!

Idag vill jag tipsa om en ny artikel på min hemsida. Den har samma rubrik som denna bloggartikel.

Jag utgår där från slutet av ett tal som Ronald Reagan höll 17 år innan han blev USA:s president (27/10 1964). I slutet av talet tar han upp konfrontationen mellan Västvärlden och Sovjetstaten, dvs det Kalla Kriget.

Reagans tal handlade bl a om hur ett land skall förhålla sig vid en konfrontation med ett annat land, eller i svåra tider överhuvudtaget. Det han säger är mycket viktigt, och det är lika aktuellt idag som det var för 50 år sedan, när talet hölls.

Jag vill varna dig som är intellektuell eller som tillhör Godhetskören i Sverige. Du läser artikeln på egen risk, eftersom Reagan står för allt du avskyr och hatar (mod, trofasthet, tacksamhet, rättfärdighet, sanning etc – dvs allt det som Sveriges intellektuella s k elit hånskrattar åt). Jag friskriver mig från allt ansvar om du får stroke eller hjärtinfarkt under läsandet av min artikel.

Klicka här för att läsa artikeln!

I artikeln länkar jag till en Youtubefilm som visar de fyra sista minuterna av talet (den del som jag diskuterar i artikeln). Du kan också läsa talet som text, på engelska. Och dessutom så har jag gjort en översättning till svenska av talet.

Ha en fin helg!

torsdag 24 juli 2014

Några ytterligare kommentarer gällande den oändliga historien

Jag nämnde i tidigare bloggar om S-ledaren, Stefan Löfven, som i samband med den upptrappade kraftmätningen mellan Israel och Hamas, hävdade att Israel hade rätt att försvara sig, och som dessutom stod för denna åsikt när han blev skarpt kritiserad. För ett kort ögonblick trodde jag att det fanns en tongivande politiker som vågade gå sin egen väg. Men icke sade Nicke. Till slut orkade han inte sjunga i en annan tonart än Godhetskören, och har nu stämt in i samma tonart som de övriga körmedlemmarna – feg moll. Så, så var det med det!

Dagens Aftonbladet berättade om Jerker Nordlund, MP-politiker och andranamn på listan till kommunfullmäktige i Herrljunga. Rubriken var ”MP-politiker: ’Israel är en sinnessjuk stat’”. I texten läser vi:
Israel är en sinnessjukdom och en av de största terroriststaterna i världen. Det tycker Jerker Nordlund, 56, som är Miljöpartiets andranamn på listan till kommunfullmäktige i Herrljunga.

– Jag är för en skyndsam och fredlig nedmontering av staten Israel, säger han till Aftonbladet.
Nordlunds påståenden är fullständigt absurda. Israel är inte alls någon terroriststat. Däremot är Israel omgivet av terroriststater, vars mål är att utplåna landet från jordens yta och fördriva, alternativt mörda, alla judar i området (och helst i hela världen om det går). Det är inte Israel som angriper Gaza. Israel försvarar sig mot angrepp från Gaza! Gaza är angriparen och Israel är offret (men inte ett försvarslöst offer – tack och lov!

Vad Israel håller på med just nu är en aktion med två viktiga mål:

1. Att slå ut Hamas alla raketramper och förstöra deras lager av raketer.
2. Att förstöra den myriad av tunnlar som Hamas och andra grupper byggt för att kunna infiltrera Israel och begå terrordåd där. Den så förhatliga muren, som alla ”goda” svenskar så kraftfullt kritiserat, har fyllt sin funktion oerhört väl. Hamas har erkänt att det är mycket svårt att ta sig in i Israel på grund av muren. Alltså satsar man på tunnlar. Och dessa vill nu Israel förstöra.

Målet är att slå ut så mycket av Hamas infrastruktur att det kommer att ta lång tid innan Hamas åter kommer att kunna angripa Israel. Vilket de givetvis kommer att göra så snart de kan.

Eftersom Hamas konsekvent har sina vapenlager under sjukhus och skolor (smart va?) och eftersom Hamas använder skolor och sjukhus etc som skyddsrum åt sig själva, blir det tyvärr en hel del civila offer när Israel försöker slå ut Hamas anläggningar. Att inte angripa dessa anläggningar är inget alternativ för Israel. Inget land i världen skulle acceptera att bli beskjutet på det sätt som Israel blivit utan att försvara sig. Varje palestinsk civil, varje palestinskt barn, som dör av israeliska granater och bomber är offer för Hamas. Det är Hamas och inte Israel som mördar dem.

An använda sig av civila som sköldar, är något som muslimska terrororganisationer använt sig av sedan lång tid tillbaka. Det är en mycket effektiv taktik, under en förutsättning; att journalister och kommentatorer är intelligensbefriade intill hjärndödhet, alternativt att de är fullfjädrade antisemiter som helt och hållet stöder muslimerna. Hittills har denna taktik fungerat utmärkt.

Hamas användande av civila som sköldar är en solklar krigsförbrytelse. Svenska och andra västerländska media ger Israel skulden och utnämner Israel till krigsförbrytare samtidigt som man hjälteförklarar Hamas. Upp och nedvända världen med andra ord. Jerker Nordlund är ett av många exempel på detta. Hamas tar dock en risk. När som helst kan vinden vända. Det finns redan indikationer på detta. Nu tror jag inte Aftonbladet och uppenbara israelhatare som Nordlund eller MP/vänstermaffian på SVT/SR kommer att ändra sig. Men det finns trots allt rättfärdiga människor som tror på sanningen och som tror att det finns rätt och fel. Till och med inom journalistkåren finns sådana människor.


En satirtecknares bild av hur Hamas skyddar det palestinska folket. Medan Israel bygger skyddsrum åt sin befolkning och utvecklar robotar som kan skjuta ner de palestinska raketerna, och dessutom gör allt för att undvika civila offer på den palestinska sidan, så bygger Hamas skyddsrum åt sig själva (och inte åt det palestinska folket), och dessa "skyddsrum" utgörs av palestinska barn. Dessutom koncentrerar sig Hamas på att försöka döda så många civila israeler som möjligt!

Beträffande civila palestinska offer, så är en hel del av dessa offer för Hamas egna raketer som går fel och hamnar på palestinskt område. Vi vet också sedan tidigare att Hamas våldsamt överdriver sådana här siffror plus att en del som påstås vara civila offer i själva verket är Hamassoldater som dödats eller sårats. Många av Hamassoldaterna uppträder nämligen utan uniform vilket också det är ett krigsbrott. När Hamas angriper israeliska soldater, iförda civila kläder, och sedan beblandar sig med sin egen civilbefolkning, så utsätter de civila palestinier för stor fara.

Vi har också på TV sett en del inslag med palestinier som utgjuter sitt hat mot Israel och kallar judarna för mördare och allt möjligt annat. Självklart är många palestinier arga på Israel. Men många av de som bor i Gaza är ännu mer arga på Hamas, som orsakat deras nuvarande elände, genom sin korkade och meningslösa raketbeskjutning av Israel. Och då undrar kanske glad skattebetalare varför de inte säger det, när de intervjuas. Ja du, begriper du inte det, finns nog föga hopp för dig. Det är i själva verket så att Hamas håller det palestinska folket i ett järngrepp. De har helt enkelt tagit Gazaborna som gisslan. Och den som öppet skulle uttrycka kritik gör Hamas processen kort med. Mord, tortyr och hot är vardagsmat för Gazas olyckliga invånare. Och den som mördar och hotar och torterar är Hamas!

Den 22/7 2014 hade DN en artikel med rubrik ”Stark EU-kritik mot Israel och Hamas”. Hehehe. Typiskt att man nämner Israel först. Om man nu skall vara neutral i en konflikt så brukar man räkna upp namn och länder, eller vad det nu handlar om, i bokstavsordning. Och H kommer före I. Eller hur? Man kan också välja en annan ordning, och räkna upp den som är "värst" först, för att poängtera att orsaken till problemet i första hand är den ena parten och inte den andra (det är givetvis så man gör här). Man vill tydligen, genom rubriken, ge sken av att det är Israel som är den stora boven och inte Hamas. DN har för övrigt gått från att vara något så när neutrala i Mellanösternkonflikten till att bli lika rabiata israelhatare som Aftonbladet. Under den pågående konflikten har det nästan bara publicerats hatartiklar mot Israel i DN. Tragiskt! Det tycks som att tokvänstern också håller på att ta över DN, precis som de redan tidigare tagit över SVT och SR. Frågan är om inte Aftonbladet idag, trots allt, är en mer sansad tidning än DN.

Hur som helst, i DN-artikeln läser vi:
Ministrarna brännmärkte Hamas raketbeskjutning mot bebodda områden i Israel som kriminell, och anklagade islamiströrelsen för att använda Gazas civila som mänskliga sköldar för att skydda sina militära installationer. Hamas och Jihad i Gaza måste avrusta och lämna ifrån sig sina missiler, hette det i EU-uttalandet.

Israel uppmanades samtidigt agera proportionerligt under bombardemangen av Gaza, och kritiserades för sin ockupation av Västbanken.
Vi ser således att EU:s ministrar är betydligt mer kritiska mot Hamas än mot Israel, dvs rubriken var således missvisande, vilket väl var avsikten. EU är alltså starkt kritiska till både Hamas beskjutning av civila områden i Israel och att Hamas använder sin egen befolkning som sköldar.

MEMRI hade den 23/7 2014 en artikel på sin hemsida med rubrik, ”Utländska journalister erkänner Hamas taktik med mänskliga sköldar”. Några citat ur artikeln:
På Shifasjukhuset i Gaza City samlades skaror för att kasta skor och ägg på den palestinska myndighetens (PA) hälsominister, som representerar den vacklande ”enhetsregeringen” i Ramallah på Västbanken. Ministern transporterades iväg innan han nådde sjukhuset, som har blivit ett de-facto-högkvarter för Hamas ledare, vilka kan ses i korridorer och kontor (Washington Post 15/7).

I Shejaiyya såg vi också flera Hamaskrigare. En passerade klädd i en kvinnas huvudduk… mynningen på ett gevär stack ut från under kappan (Janis Mackey Frayer, kanadensisk TV-korrespondent).

Närvaron av militanta stridande i Sjejaia blev uppenbar på söndag eftermiddag när det, under skydd av en humanitär vapenvila som skulle göra det möjligt för båda sidor att ta hand om sina döda och sårade, skyndade flera beväpnade palestinier iväg från platsen.
En del bar sina vapen helt öppet, hängande över axeln, men åtminstone två, förklädda som kvinnor, kunde ses gå därifrån med vapnen delvis dolda under deras kappor. En annan hade sitt vapen insvept i en babyfilt och höll denna mot sitt bröst som om det var en litet barn (Globe and Mails korrespondent i Gaza).
Det är till och med så att Israel även nu erbjuder sjukvård till sårade palestinier. Israel har inget otalt med det palestinska folket. Men Hamas hindrar skadade palestinier och även journalister att ta sig in i Israel från Gaza. Jag kan f ö nämna att den palestinske ledaren Mahmoud Abbas hustru Amina, för en dryg månad sedan, opererades på ett israeliskt sjukhus – något som svenska journalister hellre skulle dö än berätta för svenska folket. Jag har i varje fall inte sett detta nämnas i någon av de stora drakarna eller i Public Service media.

Följer man media noggrant så ser man att det läcker igenom en hel del sann information. Men det är alltför sporadiskt för att vanliga människor skall kunna sätta ihop detta till en korrekt helhetsbild. Därför så tror svenska folket (med vissa undantag) att Israel är det mest ondskefulla som existerar och någonsin har existerat i hela universum, och Hamas och islam är det mest fantastiska, det mest kärleksfulla, toleranta, fredsälskande etc etc etc som finns och någonsin kommer att finnas. Amen!

Som jag skrev i föregående blogg så är det inte acceptabelt att vara antisemit i Västvärlden. I varje fall inte just nu. Då tillhör man inte de goda. Därför så säger Israels fiender, med sin allra lenaste röst, ungefär så här, ”Jag är inte antisemit, oooohh neeejjj”. Däremot är jag antisionist!” Det är ganska uppenbart att detta är ren och skär lögn! Om man uttrycker sig som Jerker Nordlund, MP-politikern jag nämnde i början, är man inte antisionist. Då är man fullfjädrad antisemit! Att helt bortse från Hamas raketbeskjutningar (som sporadiskt pågått i flera år, men nu maximerats) och mena att Israel har ingen som helst rätt att försvara sig, eller ens att existera, har inget med kritik mot den judiska staten att göra.

Dessutom är inte heller antisionismen moraliskt försvarbar. Det har bott judar i området sedan urminnes tider. Inget annat folk har haft detta område som sitt land lika länge som det judiska folket. Islam erövrade Palestinaområdet på 600-talet. Men även med detta i beaktande, så har det bott judar där oavbrutet sedan mer än tusen år före Kristi födelse. Varför skulle då inte judarna ha lika stor rätt som muslimerna till sin del av området? De har i själva verket oerhört mycket större rätt till detta än vad muslimerna har (sedan kan vi diskutera vad vi exakt menar med Israel, dvs inom vilka gränser Israel skall existera, men det är annan fråga som ligger utanför dagens ämne). Jag diskuterar det judiska folkets rätt till ett eget land mer i detalj på min hemsida, i min avdelning om Israel. Börja med första artikeln och läs framåt!

Sammanfattningsvis: Godhetskören visar, genom sitt sätt att förhålla sig till den pågående konflikten, att de inte bara är antisionister. De är lika mycket antisemiter som vad någonsin Adolf Hitler var. Men han stod åtminstone för sin ondska. Godhetskören är inte bara onda. De är dessutom hycklare, som inte står för sina åsikter. Och en hycklare förtjänar inte någon som helst respekt!

Jag mår illa!

söndag 20 juli 2014

Historien utan slut tycks aldrig ta slut…

 


För mig som kristen så exponerar den pågående konflikten mellan Hamas och Israel en av den kristna trons hörnstenar – striden mellan det goda och det onda. Inte så att jag menar att Israel endast står för det goda. Självklart gör Israel fel ibland. Och självklart så finns det onda människor också bland det judiska folket. Och varje individ är dessutom en blandning av ont och gott. I varje människa pågår ständigt en strid mellan dessa båda motpoler. Inte heller påstår jag att Hamas enbart står för det onda. Och det jag alldeles nyss skrev om judar (som individer), gäller givetvis också för araber i allmänhet och muslimer i synnerhet.

Framför allt handlar det om en strid mellan ideologier. Inte heller ideologier är enbart goda eller onda. Ideologier, formulerade och formade av komplexa människor, har, precis som sina upphovsmän, alltid goda och onda sidor. Kristendomen är, som jag ser det, ingen ideologi utan en uppenbarelse från en allvetande och allgod Gud – kristendomen definierad utifrån Jesu undervisning är därför enbart god. Vilket inte betyder att alla kristna är goda. Överallt där människor är involverade finns mörka sidor. Men, trots dessa nyanseringar, kan ändå en ideologi övervägande vara god eller ond. Och detta illustreras tydligt i vad som just nu pågår. Både det som pågår i Mellanöstern och den av detta orsakade, pågående debatten i Sverige. I den senare avlöser det ena lågvattenmärket det andra, även om det också finns ljuspunkter.

I Aftonbladet den 29/7 2014 skrev Somar Al Naher (namnet antyder att hon antagligen är en del av konflikten och inte en objektiv iakttagare) en artikel med rubriken, ”Att döda ett barn är inte självförsvar”. Hon avser då att palestinska barn dör under israeliska angrepp mot Gaza. Visst, det är aldrig bra att barn dödas. Självklart inte. I varje fall inte för normala människor. Hitler tyckte visserligen att det var bra att judiska barn dödades, men Hitler var ju också själva sinnebilden för ondskan. Israel tycker däremot inte att det är bra att palestinska barn dödas. Och de gör allt för att undvika detta så gott det går. Och Hamas gör allt för att så många palestinska barn som möjligt skall dödas. Och de gör detta med gott samvete. Barnen kommer, enligt vad Hamas tror, till Paradiset, eftersom de dör för Allahs skull. Och att barnen dör, används sedan i den skickliga, psykologiska krigföring som Hamas bedriver mot Israel. Dvs skicklig och skicklig. Den typen av psykologisk krigföring borde inte fungera, om vi hade journalister värda namnet. Riktiga journalister, värda namnet, som kunde tänka logiskt och objektivt, och inte var ideologiskt förblindade, skulle förfasas över en organisation som inte skyddar sina barn, utan tvärtom med flit låter dem dödas för att vinna propagandapoäng. Riktiga journalister skulle visa sin avsky mot Hamas och öppet och totalt ta avstånd från denna vidriga organisation, och uppmana alla världens politiker att göra detsamma. Sådana journaliströster finns och har hörts, men de är få. Ytterst få.

Stefan Löfven skrev nyligen (se föregående bloggartikel) på Facebook att båda sidor måste ta sitt ansvar och att Hamas måste upphöra med sina beskjutningar av Israel, samtidigt som Israel måste undvika att skada civila, men att Israel, trots allt, måste ha rätt att försvara sig. Stora delar av mediavärlden och hela vänsterrörelsen gick omedelbart i taket. Som sagt, skillnaden mellan det goda och det onda blir allt mer uppenbar och tydlig.

Aftonbladet är idag Sveriges största tidning och försöker nog trots allt att ta sitt ansvar och vara, i varje fall lite grand, objektiva (även om det säkert tar emot, eftersom deras hjärta uppenbarligen ligger helt och hållet hos islam). Den 14/7 (2014) tog de i alla fall in ett inlägg, skrivet av Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman. Rubriken var, ”Hamas bär skulden för den palestinska offren”. Ambassadör Bachman avslutar med:
Gång på gång har merparten av det internationella samfundet valt att se mellan fingrarna med Hamas ständiga kränkningar av internationell rätt och grundläggande moral. Just denna immunitet tjänar som uppmuntran för Hamas att fortsätta med sina terrorhandlingar, dag efter dag, år efter år. Det är dags för det internationella samfundet att agera, att lägga det fulla ansvaret på Hamas och därmed få ett slut på våldet mot både de egna och Israels civila.
I Livets Ords ”Israel Report”, som kommer ut en gång i veckan, hade man den 11/7 2014 en artikel, som på ett mycket bra sätt sammanfattar konflikten i 12 punkter (jag tar med alla 12 punkterna här – kanske överskrider det gränsen för hur stor del av en text som det anses etiskt försvarbart att citera, men eftersom det här är en så viktig fråga, och texten är så klargörande, så tror jag Israel Report inte har något emot mitt eventuella övertramp):

1. Hamas är en terroristorganisation med ett klart mål – utplånandet av Israel.
2. Hamas angriper civila. Israel angriper militära mål. Det innebär att en liten skara Gaza-innevånare är i farozonen, medan miljoner israeler är levande måltavlor. Det faktum att Hamas (brist på) förmåga inte låter dem fullfölja sina planer och att det därför är få israeler som verkligen dödas, gör inte Hamas bättre eller ger dem högre moral än Israel – som media försöker låta påskina.
3. Israel har investerat miljarder shekel i byggandet av skyddsrum och antiraket-system, dess armé arbetar dygnet runt för att förhindra attacker innan de hinner utföras. Att skydda de civilas liv är högsta prioritet.
4. Hamas har inte gjort något för att förse sina invånare med skydd, tvärtom använder de civila byggnader, dvs bostäder, moskéer, skolor och sjukhus, som högkvarter, vapenlager och raketavfyrningsplatser. För Hamas är deras egna civilas liv umbärliga, om de kan användas i propagandasyfte. (Myntets andra sida är att då IDF inte angriper civila, är skydd mindre nödvändiga där än i Israel – men det är inte Hamas till heder, utan Israel).
5. Hamas har investerat miljoner, kanske miljarder, i att bygga underjordiska utrymmen för sina egna kämpar och att förstärka sin raketarsenal, så de ska kunna döda fler israeler.
6. Israel är den av parterna som gör mest för att skydda Gazas civila. Detta genom att använda den senaste vapenteknologin och ständigt förbättra träffsäkerheten, genom att varna områden innan de attackeras, och genom att avbryta uppdrag om civila finns där.
7. Baserat på tidigare erfarenhet kommer Hamas att använda lögner för att få Israel att framstå som boven, och de har redan börjat publicera foton som påstås visa förödelse i Gaza – med hjälp av bilder från Irak och Syrien.
8. Alla döda i Gaza har inte dödats av IDF. Omkring 30% av terroristernas raketer, möjligen fler, landar inne i Gaza. I den senaste konflikten påstods Israel ha dödat barn som i själva verket hade dödats av egna raketer. Påståenden från Hamas kan aldrig förutsättas vara sanna.
9. Hamas blåser ofta upp antalet dödade och skadade, och räknar sina väpnade kämpar som civila, för att få sympatier.
10. Gaza är fyllt av sprängämnen som terrorceller ska använda, och ”arbetsplatsolyckor” dödar ofta personer som hanterar dem. När Israel slår ut ett vapenlager, leder det ibland till sekundära explosioner. Hamas är ansvariga för såväl skador som eventuella civila dödsfall, eftersom de väljer att placera sådana anläggningar i bostadsområden.
11. Israel, liksom alla andra länder, har full rätt att göra vad som krävs för att få stopp på attacker mot sin befolkning, inklusive att stänga av gas och el till Gaza. Anklagelser om kollektiv bestraffning är felaktiga, eftersom Gaza är fientligt territorium, där Hamas är valda till ledare. Tvärtom borde Hamas anklagas för att använda kollektiv bestraffning när de beskjuter civila israeler.
12. Israel följer krigets lagar i internationella konventioner. Hamas struntar blankt i dem.

Som jag ser det, så finns inte mycket mer att tillägga. Bra sammanfattat!

Även om stödet för Hamas är starkt i Sverige (vilket kanske beror på att hatet mot Israel är så starkt att alla Israels fiender automatiskt blir israelhatarnas vänner) finns mycket kritik mot Hamas i arabvärlden. MEMRI (Middle East Media Research Institute), som översätter intressanta artiklar från arabiska etc media (och även översätter predikningar från de viktigaste moskéerna i världen) hade för några dagar sedan en artikel där man citerade olika tidningar i Egypten, Saudiarabien etc (läs artikeln själv, tyvärr är den på engelska – orkar inte/hinner inte översätta).). Några av rubrikerna är:
En egyptisk kolumnist skriver, ”Hamas håller på att förlora sin legitimitet.”

En egyptisk pro-MB (Muslimska Brödraskapet) intellektuell (som således stöder Hamas i princip) säger, ”En svältande civilbefolkning som berövats sina rättigheter kan inte delta i befriandet av Jerusalem.”

En egyptisk författare jämför Hamas och MB med Hitler (en mycket relevant jämförelse, som jag ser det).

Salman Al-Dosare, som är redaktör för den londonbaserade saudiska tidningen Al-Sharq Al-Awsat skriver, ”Hamas köpslår med sitt folks blod”.

En saudisk journalist skriver, ”Hamas offrar Gazas befolkning”.
Den egyptiske TV-värden Osama Mounir hade häromdagen, i ett program som sändes på Mehwar TV, följande budskap till Hamas ledare, ”Fortsätt att drömma! Ni hör hemma på ett mentalsjukhus!”

Den saudiske författaren Abdallah Hamid Al-Dine gav i den londonbaserade arabiskspråkiga dagstidningen Al-Hayat följande råd till Hamas, ”Slagorden för motståndskampen är tomma ord. Enda sättet att stoppa Israel är att ingå fred med dem”.

Titta gärna på det här (knappt två minuter långa) klippet från den libanesiska TV-stationen, Mayadeen, sänt den 14/7 2014 (översatt till engelska av MEMRI). Klippet är hämtat från en intervju med Abd Al-Bari Atwan, tidigare chefredaktör för tidningen Al-Quds Al-Arabi. Al-Bari Atwan säger,
Majoriteten av de länder som deltar i [Arabförbundets] toppmöte [det pågår just nu ett sådant toppmöte med anledning av striderna mellan Hamas ocvh Israel] anser Hamas vara en terroristorganisation. Dessa länder ber – alla dessa länders utrikesministrar ber – att Israel skall lyckas med att få slut på Hamas en gång för alla. De stöder de israeliska flygplan som bombar Gazaremsan för att göra slut på Hamas och stoppa deras missiler.
Al-Bari Atwan avslutar sin drapa med,
Yitzhak Rabin sade en gång att han hoppades att vakna upp en dag och se att Gaza hade sjunkit ner i havet. Vid Gud, arabregimerna och deras ledare har överträffat Rabin i detta avseende. De skulle önska att Västbanken, Gazaremsan och hela det palestinska folket skulle sjunka ned i havet utan några överlevande.
Observera, det sistnämnda är inte något jag önskar. Tvärtom! Jag citerar bara. Jag vill det palestinska folkets bästa. Men deras bästa ligger inte i Israels utplånande, utan i en verklig och varaktig och trovärdig fred med Israel, vilket skulle kunna ge ett välmående Palestina sida vid sida med Israel. Hamas är inte samhällsbyggare utan mördare och terrorister, som inte drivs av omsorg om, och kärlek till, sitt folk och sitt land, utan vars enda drivkraft är hat! De leder inte sitt folk mot en framtid värd namnet, och de respekterar inte sitt folk, utan förtrycker sitt folk (och fängslar och/eller mördar alla som försöker skapa ett bättre samhälle på Gaza). Jag unnar palestinierna något bättre än Hamas. Det gör tydligen inte Godhetskören i Sverige! Fy skäms på er!

I arabvärlden finns, som framgått ovan, betydligt mer och vassare kritik mot Hamas än vad som finns i svenska mainstream media. Som jag skrivit tidigare, ”Sveriges kulturelit – Europas byfånar”.

Det råder knappast någon tvekan om att många av arabvärldens ledare är hjärtligt trötta på Hamas och andra terrororganisationer. Att MEMRI skulle ha gjort allvarliga översättningsfel i de artiklar och TV-inslag, som nämns ovan, tror jag inte på. Några gånger, när jag själv varit tveksam till deras översättningar (det som sagts har framstått som så absurt att jag haft svårt att tro att någon verkligen kunde ha sagt så), har jag bett arabisktalande personer jag känner att kontrollera översättningen och alla dessa gånger har översättningarna visat sig vara korrekta. MEMRI skulle aldrig medvetet översätta fel, eftersom det skulle slå undan fötterna på dem själva. Deras möjlighet att påverka bygger just på att man kan lita på deras översättningar.

Många av de som stöder Israels rätt att försvara sig (som Löfven), menar att Israel använder oproportionerligt våld i konflikten. Och vid en första anblick så kan det kanske tyckas så. Det går runt 100 döda palestinier på varje död israel. Men, då måste vi komma ihåg att Israel, som påpekats ovan i punkt 3, lagt ned miljarder på att skydda sin egen civilbefolkning, medan Hamas inte lyft ett finger för att skydda sina egna. Israel anstränger sig mer för att skydda den palestinska befolkningen på Gaza än vad Hamas gör. Israel gör allt för att undvika skador på civila. Och Hamas strävar inte bara efter att döda och skada så många israeler som möjligt, de gör också allt för att så många civila palestinier som möjligt skall skadas och dödas, bl a genom att placera sina raketramper, vapenlager etc i eller nära civila bostadsområden, skolor, sjukhus etc och försöker också tvinga civilpersoner att uppehålla sig på farliga platser. De är som vampyrer som vältrar sig i sitt eget folks blod.

Då kanske du tycker att i så fall borde Israel helt avstå från att gensvara på Hamas raketbeskjutningar. Detta är knappast något alternativ. Och om du inte förstår varför detta inte är något realistiskt alternativ, ja då tror jag inte att det är någon idé ett jag försöker förklara det för dig. Då är du nog så ideologiskt blockerad att du inte är mottaglig för ett logiskt, objektivt resonemang.

Avslutningsvis kan man undra över vad ett proportionerligt, israeliskt gensvar på raketbeskjutningarna skulle innebära. Att för varje raket som Hamas avskjuter mot israeliska bostadsområden och stadskärnor (de allra flesta av Hamas raketer riktas, i brott mot Genèvekonventionen, mot civila mål), så avskjuter Israel en liknande raket mot palestinska bostadsområden etc? Det skulle ju innebära en 1:1-relation, dvs perfekt proportionalitet. Men detta skulle också innebära en dramatisk ökning av antalet dödsoffer i Gaza.

Hamas mål är att utplåna staten Israel. Detta mål är icke förhandlingsbart. Flera höga företrädare för Hamas har, vid ett flertal tillfällen, sagt att de skall döda alla judar i området, ja helst alla världens judar. Nu tycker, som tur är, inte alla araber så, och kanske inte ens alla inom Hamas. Men utplånandet av staten Israel och eventuellt fördrivandet av alla judar i området är Hamas icke förhandlingsbara slutmål. Möjligen att ett mindre antal judar skulle kunna få stanna kvar om de böjer sig för islams överhöghet, och lever i ett herre-slav-liknande förhållande som dhimmis. (vilket är vad islams heliga skrifter föreskriver).

Ett eventuellt fredsavtal mellan Hamas och Israel skulle inte innebära något verkligt fredsavtal, utan en hudna, dvs en tillfällig fred för att Hamas skall hinna bygga upp sin styrka, för att till slut, någon gång i framtiden, en gång för alla kunna utplåna den förhatliga judiska staten Är någon förvånad över att israelerna inte ställer upp på detta slutmål? Är någon förvånad över att Israel inte vill förhandla med Hamas? Jag är det inte! Vad skall Israel förhandla om? Hur utplånandet av Israel och det judiska folket skall gå till rent praktiskt (gasning eller skjutning eller halshuggning?) och när detta skall ske (inom en vecka eller ett halvår eller fem år)? Eller vad? Det skulle vara intressant att höra någon medlem i Godhetskören förklara vad förhandlingarna mellan Israel och Hamas i så fall skall gå ut på och hur dessa förhandlingar skulle kunna vara meningsfulla ur Israels perspektiv. Det skulle vara mycket intressant! Mycket, mycket intressant! Men någon sådan förklaring lär vi nog aldrig få. Hatet behöver inte förklara sig. Hatet bara hatar. Och hatar. Och hatar…

Jag kan, trots allt känna viss sympati, eller kanske snarare medkänsla, för till och med Hamas. Unga palestinier som växer upp i läger, i stor fattigdom och utsatthet, och som hela tiden matas med hat och propaganda riktat mot Israel och judar, där judarna får hela skulden för det palestinska folkets elände och misär. Jag kan förstå att dessa ungdomar ansluter sig till en organisation som Hamas. Kanske hade jag gjort det själv om jag fötts i ett palestinskt flyktingläger? Men, det är skillnad på att vara frustrerad och olycklig och att ha rätt. Man har inte automatiskt rätt för att man är frustrerad eller för att man hatar eller för att man har det eländigt. Men som sagt, jag kan känna viss sympati för dessa ungdomar. Ledarna för Hamas kan man kanske begära mer av, men de har givetvis också vuxit upp i samma hatiska miljö. Islams oförsonlighet gör ju inte precis saken bättre.

Något jag dock har svårt att känna sympati för, är de vänstermänniskor i Sverige och andra Västländer, som instinktivt tar ställning mot Israel. När man talar med sådana människor ser man hur hatet lyser i deras ögon och det känns som att de skall kasta sig över en vilken sekund som helst. Och det skulle de nog göra, om de bara vågade. För mig är detta den verkliga, nakna ondskan. Här talar vi inte om människor, som i likhet med många palestinska ungdomar, lever under fruktansvärda förhållanden, utan vi talar om människor som lever i största trygghet och ekonomiskt välstånd (i varje fall jämfört med en normal palestinsk familj). Här finns inga förmildrande faktorer (möjligen skulle det kunna vara den orättfärdiga bild som de flesta av våra media ger av konflikten i Mellanöstern och som givetvis påverkar människor – samtidigt som människor har ett ansvar att själva ta reda på saker och ting, vilket nu för tiden kan göras ganska lätt tack vare Internet, så någon ursäkt härvidlag finns knappast!). Här skådar vi rakt in i ondskans vidriga ansikte!!! Människor som själva, och av fri vilja, valt att ställa sig på ondskans sida! Dessa människor är så uppfyllda av hat mot Israel att det palestinska folket för dem bara är ett medel för att uppnå ett mål – Israels totala utplånande!

Bibeln säger klart och tydligt att Israel är Guds ögonsten! Den säger också att den som förbannar Israel skall själv vara förbannad. Att Sverige så starkt tar ställning mot Israel, kommer att drabba vårt land hårt, det är min absoluta övertygelse. Kanske är det så att vår bödel redan har anlänt och just nu förbereder sig för sitt värv. Kanske gör vårt hårdflörtande med islam att Gud kommer att låta Sverige få smaka på islams sanna natur. Ske dig som du vill! Nu får du precis vad du bett om!

Det judiska folket är (trots all sin ofullkomlighet) det folk Gud utvalde, för att människan skulle kunna räddas undan ondskans konsekvenser (det var ju genom det judiska folket vår Frälsare, Jesus Kristus, föddes till denna världen). Det instinktiva hat mot staten Israel och den återigen framväxande antisemitismen (i Sverige föga övertygande maskerad som antisionism) har sin grund i att Ondskan själv, dvs den personliga andemakt som Bibeln kallar Djävulen, hatar Israel över allt annat på jorden. Det uppenbara hat som så många människor känner gentemot Israel och judar (tyvärr gäller detta också många kristna idag – att de bara vågar!) är omöjligt att förklara ur enbart psykiska och logiska mekanismer. Det kan bara ha en andlig förklaring. Detta var en av flera avgörande orsaker till att jag lämnade ateismen och blev kristen vid 36 års ålder. Ateismen kunde inte på ett trovärdigt sätt förklara, som jag såg det, det hat som i tusentals år funnits mot det judiska folket. Och en världsbild som inte kan förklara allt vi kan observera, kan inte vara den yttersta sanningen och måste därför överges för en bättre och mer korrekt världsbild.

tisdag 15 juli 2014

The never ending story…

Den som vill veta mer om den pågående konfrontationen mellan Israel och Hamas rekommenderas att leta reda på mina gamla artiklar om förra gången det begav sig (sök på Gaza i min blogg). Det är bara att ändra datum i artiklarna så är de lika aktuella som om jag skulle skrivit nya, fräscha artiklar om det som sker just nu.

Förra gången ingrep Israel efter att palestinierna i Gaza avskjutit omkring 12 000 missiler mot Israel. Till och med Egyptens dåvarande utrikesminister uttryckte den gången förståelse för Israels reaktion och kritiserade starkt Hamas. Även den här gången har Egypten uttryckt skarp kritik mot Hamas, för att de utsätter det palestinska folket för ett stort lidande.

Denna gång utlöstes det hela av att tre judiska tonåringar kidnappades på Västbanken och sedan brutalt mördades. Detta ledde till att en grupp judiska ungdomar några dagar senare mördade en palestinskt tonåring. Det sistnämnda har enhälligt fördömts i Israel och premiärminister Netanyahu har till och med ringt till den mördade palestinske tonåringens föräldrar och bett om förlåtelse. Även om den palestinske presidenten Abbas kritiserat mordet på de tre judiska tonåringarna, har varken han eller någon annan på den palestinska sidan kraftfullt tagit avstånd från detta illdåd. I Sverige har Godhetskören uttryckt viss förståelse för mordet på de judiska ungdomarna, typ ”Vad hade de där att göra – Västbanken är ju palestinskt område” Det är sant att det finns judiska bosättningar på Västbanken och det är givetvis något som kan diskuteras, men att mörda unga människor på det sättet kan aldrig ursäktas. Aldrig någonsin!

Dessutom, den judiska närvaron på Västbanken gör nog varken till eller från. När judarna ensidigt och hundraprocentigt 2005 utrymde Gaza, hade Hamas nu chansen att visa om de var fredssträvande statsbyggare eller simpla terrorister. Det visade sig snart att det senare alternativet var det aktuella. En kort tid efter att Israel lämnat Gaza började raketerna regna över Israel, vilket till slut gjorde att Israel gick in i Gaza. Och något samhälle byggde aldrig Hamas upp. Tvärtom har de åstadkommit ett elände för sitt eget folk och de palestinier som kritiserar Hamas terror mördas ovillkorligt! Det är Hamas (och de palestinska ledarna) som är det palestinska folkets fiende och inte Israel! Hade palestinierna accepterat ett eget land på Västbanken och Gaza 1948 hade det idag funnits en välmående palestinsk stat vid sidan av Isrel. Men, ondskan kräver allt! Och skapar lidande och död, och i slutändan ingenting i stället för allt.

För att återvända till den aktuella situationen, så började snart raketer att regna över Israel, efter mordet på den palestinske tonåringen. Eftersom Israel inte accepterar att bli beskjutet, började man med luftangrepp mot avfyrningsplatserna för raketerna. Israelerna är mycket noggranna med att få så små civila förluster som möjligt (det går dessvärre inte att undvika helt – när Nato bombade Serbien i samband med inbördeskriget i forna Jugoslavien dog tusentals serber – och inga skrev något om det och Godhetskören hade inget som helst att säga om saken). Man ringer till och med och varnar den lokala befolkningen inför ett förestående angrepp (vilket är till stor militär nackdel för Israel, eftersom överraskningsmomentet då försvinner). Problemet är att Hamas gör allt för att så många civila som möjligt skall dö. Dessa kommer ju ändå till Paradiset, eftersom de dör för Allahs skull (vilket är enda sättet att hundraprocentigt säkert komma till islams Paradis). Hamas vet att de aldrig någonsin får någon skuld för att de till och med tvingar civila (inklusive barn) att vistas intill raketramper och liknande, för att sedan kunna gråta krokodiltårar över att så många civila dött. I stort sett inga västerländska journalister vågar ifrågasätta det Hamas säger (det finns undantag, men de är få). Hamas har till och med uppmanat medborgarna i Gaza att stå på hustaken när Israel bombar, så att så många som möjligt skall dö (detta har faktiskt nämnts i svenska media). Och Israel har sagt att de kommer att bomba i alla fall. Och så måste de göra, annars skulle ondskan alltid segra. På samma sätt har Hamas sina bunkrar och vapenförråd etc, under sjukhus och skolor. Smart va? Och nästan ingen västerländsk journalist kritiserar detta. I varje fall inte skarpt. Detta är ett direkt krigsbrott, eftersom det strider mot Genèvekonventionen (man använder här civila som sköldar).

Man kan säga att Hamas har Hitlers ondska (deras mål är detsamma – att utrota det judiska folket), men använder (ibland) Gandhis metoder (passivt motstånd). Och denna kombination av ren, djävulsk ondska och en offermentalitet, gör tydligen våra journalister förvirrade. De får helt enkelt hjärnsläpp.

Men inte bara det som sker på plats (dvs i Israel och Gaza) utan också Godhetskörens (den svenska kultureliten – Europas byfånar) reaktioner i svenska media är identiskt lika som förra gången, intill tröttsam upprepning.

En intressant sak är att socialdemokraternas hittills ganska oprövade partiledare, Stefan Löfven, nu ”klampat i klaveret”. Åtminstone om man får tro kultureliten (kulturdräggen). Han har nämligen på Facebook gjort det otillåtna, att också kritisera Hamas. I sitt inlägg menade han att Hamas också har ett ansvar för situationen just nu och måste stoppa fortsatt avskjutning av raketer mot Israel. Han var mycket noga med att påpeka att Israel också har ett ansvar och att så många civila dött är oacceptabelt. Men som han säger, ”Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig.” Genast gick vänstermaffian igång. Det de flesta kommentarerna vände sig mot var just formuleringen att Israel ”självfallet har rätt att försvara sig”. Och Löfven blev inte bara kritiserad, många av kommentarerna var fyllda av hat. Löfven uttrycker förvåning över de skarpa reaktioner som hans tämligen lamt formulerade Facebookinlägg gav upphov till. Till TT säger han, ”Jag måste säga att jag blir ju väldigt bekymrad när jag ser tonen och oförsonligheten och i vissa fall hatet i en del kommentarer”.

Intressant är också att Löfven säger sig stå fast vid det han skrev. Heder åt honom! Löfven har ju sin bakgrund i facket (han var bl a ordförande i Metall under ett antal år). Han är således ingen ideolog utan en vanlig människa, som står med båda fötterna på jorden och som till och med vågar använda sitt sunda förnuft. Jag hoppas han fortsätter att våga stå för sina åsikter, även när snålblåsten viner. Lite grand påminner han om Göran Persson, som också försvarade Israel många gånger.

En och annan artikel i DN och SvD har uttryckt ungefär samma sak som Stefan Löfven, dvs att Israel måste iaktta internationell rätt, men att landet samtidigt har rätt att försvara sig. Aftonbladet firar nya orgier i israelhat (som vanligt). Det är otroligt att en hel redaktion tycks vara så förblindad. Jag läser givetvis Aftonbladet varje dag, inte för att ta reda på vad som hänt i konflikten, utan eftersom det är intressant att ta del av hur de resonerar. Ungefär på samma sätt som att en biolog, av vetenskapliga skäl, kan vara intresserad av att analysera hundspyor.

Jag misstänker att Löfven nu fått en hel del att fundera över, på grund av de hatiska reaktioner han fick på sitt Facebookinlägg. Kanske lägger han ihop två och två och kommer fram till en slutsats. Förmodligen kan han inte dela den slutsatsen med någon annan, eftersom hans karriär som partiledare då omedelbart skulle ta slut.

Att vara antisemit är idag inte gångbart (i varje fall inte i Sverige – i muslimvärlden och de muslimska ghettona i Europa är antisemitismen allmänt vedertagen). Ingen i Godhetskören vill kallas antisemit (eftersom man då omedelbart kopplas ihop med nazister – och då skulle inte Godhetskören kunna fortsätta att stoppa all debatt genom att kalla motståndarna för, just nazister). I stället säger man sig vara antisionister. Det är ganska lätt att påvisa att detta är en ren lögn. Godhetskören är antisemiter, och inget annat!

Om de enbart vore antisionister så skulle de också kritisera Hamas raketbeskjutningar av Israel, och de skulle skarpt ta avstånd från mordet på de tre judiska tonåringarna, samtidigt som de skulle kritisera Israel för att landet använder övervåld (jag är dock inte så säker på att Israel verkligen använder övervåld). Löfven kanske är antisionist, det vet jag inte, men hans inlägg på Facebook är förenligt med en sådan ståndpunkt (men det är också förenligt med att han tillhör Israels vänner). Men det hat som hans relativt försiktiga inlägg utlöste, visar att de som skrivit hatinläggen är antisemiter i ordets verkliga bemärkelse och inget annat. Dvs, dessa tragiska människor, vilka reflexmässigt kallar alla, som inte håller med dem om allt, för nazister, är i själva verket de som är de verkliga nazisterna och rasisterna (precis som att islam är en rasistisk och antisemitisk ideologi – kanske därför som Godhetskören reflexmässigt solidariserar sig med islam).

Det intressanta är att Godhetskören, med all sannolikhet, inom kanske 20-40 år kommer att få skåda rakt in i islams verkliga ansikte. När islam härskar i vårt land (som jag är övertygad om kommer att ske). Då kommer Godhetskören inse att marxism och islam är absolut oförenliga. Även om båda är en del av ondskan är de varandra motpoler (ungefär som Stalin och Hitler). Men denna insikt kommer inte Godhetskören att ha någon glädje av, eftersom det då kommer att vara för sent.

Låt mig då påminna läsaren om den berömda dikten av den tyske prästen Martin Niemöller (som under Första Världskriget var ubåtskapten), vilken hamnade i nazistiskt koncentrationsläger på grund av sin kritik mot nazisterna;
I Tyskland kom nazisterna och tog kommunisterna.
Och jag sade inget, för jag var inte kommunist.
Sedan kom de och tog judarna
Och jag sade inget, för jag var inte jude.

Sedan kom de och tog fackföreningsfolket
Och jag sade inget, för jag var inte fackansluten.
Sedan kom de och tog katolikerna
Och jag var protestant, så jag sade inget.

Sedan kom de och tog mig...
Vid det laget fanns det ingen kvar
som kunde säga något.

lördag 5 juli 2014

Kassako – Några kommentarer till min förra blogg:

Det jag skrev i föregående blogg bekräftas på många sätt. Den 2/10 2012 kunde man läsa följande på SVT:s hemsida, "Många i SFI har ingen skolgång från hemlandet". I själva artikeln läser vi bl a:
Allt fler av landets nyanlända invandrare analfabeter och kan varken läsa eller skriva när de kommer till Sverige. Nu vill Sveriges kommuner och landsting, SKL, att regeringen lägger mer resurser på svenskundervisningen för invandrare.
Publicerat tisdag 2 oktober 2012 kl 17:01

– Eleverna har inte ens traditionen att läsa skyltar. Tittar inte på symboler, bildtolkning är jättesvårt, siffror och att lära sig klockan är jättekomplicerat, säger Johanna Karlman, SFI-lärare i Borlänge.

– Vi har en kraftigt växande asylinvandring. Den här gruppen blir allt mer lågutbildad. Det finns ingen politisk beredskap. Jag ser en regering som springer runt och försöker fånga fallande bollar.
Det handlar som sagt om helt andra kulturer som har föga beröringspunkter med den svenska/europeiska kulturen. Detta är ägnat att skapa oerhörda problem för vårt land. Och givetvis också för de som kommer från dessa kulturer.

"Just visiting" är en ganska rolig film, som handlar om en riddare och hans väpnare, vilka genom magi, förflyttas från medeltidens Frankrike till 2000-talets New York. Den ena dråpliga situationen avlöser den andra (i bilden ovan tror de att toastolen är en vattenkälla och låter sig väl smaka av det friska "källvattnet"). Men filmens värld är inte verkligheten. I verkligheten så ger dylika kulturkollisioner också upphov till enorma problem. Om vi dessutom tänker oss att det inte handlade om en riddare och en väpnare utan om miljoner och åter miljoner medeltidsmänniskor (typ 45 procent av New Yorks befolkning) som plötsligt skulle dimpa ner i New York, ja då skulle nog skrattet fastna i vrångstrupen är jag ganska säker på. Det skulle ju leda till totalt kaos. Och det är precis detta som håller på att hända i vårt land, där nästan hundratusen "medeltidsmänniskor" (bortsett från modern teknoligi så lever man i islamvärlden fortfarande på 1100-talet) dimper ned varje år (för närvarande handlar det om ca 80 000 per år, men denna siffra förväntas växa)!
Att invandringen är en kassako för vårt land påstås med jämna mellanrum. Senast i raden var Sandvikens kommun, som i ett anfall av godhetsnoja påstod att de hade tjänat en halv miljard på invandringen. Detta slogs upp stort av politiskt korrekta media (som DN etc). Det påminner mig om något som profeten Jesaja säger. Det handlar om hur folket inte vill höra sanningen från Gud, utan hellre vill bli kliade i sina öron med sina önskedrömmar.
Profetera inte för oss vad sant är; tala till oss sådant som är oss välbehagligt, profetera bedrägliga ting (Jes 30:10).
Tyvärr vill många människor inte höra sanningen, utan vill få sina egna tankar och drömmar bekräftade. Och att höra att invandringen är en kassako är givetvis den ultimata våta drömmen för medlemmarna i Godhetskören. Tänk vilka enorma pensioner vi kommer att få i framtiden, tack vare de somaliska och afghanska etc invandrarna!

Alla låter sig dock inte förföras. Tino Sanandaji, som har kurdisk bakgrund och som är ekonom, har analyserat det Sandvikens kommun påstår om invandringens enorma vinster, och visar på sin blogg att detta inte alls stämmer.

I min förra blogg diskuterade jag problemet med kusinäktenskap, vilket yttrar sig som en dramatisk ökning av genetiska defekter, dvs både fysiska och psykiska handikapp. Eftersom kusinäktenskap är normen i många kulturer som kommer hit (detta gäller framför allt muslimer; turkar, palestinier, afghaner, etc, etc) kommer detta problem att få stora ekonomiska konsekvenser för vårt land. Allt detta försöker media och politiker att tysta ner. Men då och då läcker även oönskad information igenom den politiska korrekthetens filter. Sveriges Radio hade den 11/2 2012 ett inslag med titeln "Vården ignorerar invandrare med funktionshinder". Där läser vi följande:
Med hjälp av pengar av landstinget Sörmland har NHR, Neurologiskt handikappades förbund i Sörmland undersökt hur personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning upplever sin livssituation.

Enligt undersökningen har var fjärde person av de 52000 Sörmlänningar med utländsk bakgrund någon form av funktionsnedsättning [fetstil tillagt av mig].
"Var fjärde" betyder 25 procent, vilket är en väldigt hög procent, vilken bekräftar det jag säger i min föregående blogg. Självklart kommer detta att kräva oerhört mycket sjukvårdsresurser från samhällets sida. Invändningen att man inte får lägga ekonomiska aspekter på människoliv kan lätt bemötas av det faktum att man redan lägger ekonomiska aspekter på människoliv – svårt sjuka cancerpatienter får t ex inte alltid den optimala vården, eftersom detta skulle bli alltför dyrt. Detta har tagits upp i diverse debattartiklar skrivna av läkare. Och kan man lägga ekonomiska aspekter på etniska svenskar kan man definitivt också göra det på invandrare!

Jag säger inte att vi inte skall hjälpa lidande människor. Självklart skall vi göra det! Jag har själv flera fadderbarn av just detta skäl. Men vi skall inte förstöra vårt eget land! För då kan vi inte hjälpa någon! Och hur vi hjälper och omfattningen av hjälpen, skall vara baserad på sanning. Svenska folket måste få reda på vad invandringen verkligen kostar vårt samhälle. Och då skall siffrorna som redovisas vara korrekta. Ärliga! Sanna! Relevanta! Och inte innebära att man manipulerar människor, vilket fallet är idag. Dessutom måste svenska folket också få reda på vilka konsekvenser massinvandringen av muslimer kommer att få för vårt land; ekonomiskt, kulturellt och säkerhetsmässigt. Är svenska folket verkligen beredda att sänka sin pension till hälften, och acceptera en dramatiskt försämrad sjukvård? Detta blir nämligen fallet om vi tar in miljoner människor i vårt land, vilka inte bidrar/bidragit ekonomiskt till systemet (det kommer att handla om sådana siffror ifall invandringen fortsätter i samma takt som hittills). Är svenskarna beredda att acceptera en sådan framtid, ja varsågod! Då har de ju fattat sitt beslut och får ta konsekvenserna av detta! Men då måste de också veta vilken framtid som väntar dem, så att de kan rösta utifrån denna kunskap. Att välja utifrån kunskap om sanningen, är demokrati. Att välja utifrån att man är bedragen, är manipulation.

Jag misstänker att få svenskar verkligen vill ha en sådan framtid, som jag målar upp, för sig och ännu mindre för sina barn. Och den framtiden kommer vi att få vare sig vi vill eller ej. Och avsett vad kultureliten anser (vars kunskap om islam inte är hämtad från islams heliga skrifter, utan från Aftonbladet och andra politiskt korrekta media). Den svenska kultureliten (kulturdräggen) kan inte bestämma vad som är sant! Sanningen står på egna ben och låter sig inte bestämmas av ideologi! Sanningen om islam hittar vi i islams heliga skrifter (Koranen, hadiths, siras och sharíalagen) och hos islams prästerskap. Sanningen om islam hittar vi också i islams konsekvenser. Jesus säger att "på frukten känner man trädet". Frukten av islam ser vi i islamvärlden! Och i de förorter i London, Paris, Stockholm, Göteborg, Malmö etc, vilka domineras av islam! Och nu är vi på väg att så denna draksådd i vårt eget land!

Jag kan f ö nämna att Australien fått kritik från bl a FN för att de inte tar emot tillräckligt många invandrare (jag talar då om flyktingar). Hittills har de tagit emot 13 750 flyktingar per år. Man har nu beslutat att inte höja denna siffra, trots kritiken. Landets migrationsminister menar att landet bara kan hantera ett visst antal flyktingar per år (självklart gäller detta också Sverige) och Australien fokuserar därför sina resurser på att hjälpa människor i respektive närområden (läs mer om detta här).

USA tar mot ca 70 000 flyktingar per år, men av dessa får bara runt 20 000 stanna i landet. Kanada tar emot ungefär 25 000. Och Sverige då? Ja, man räknar med att 80 000 flyktingar kommer att anlända till vårt land under 2014, varav de allra flesta kommer att få stanna. Man förutspår också att denna trend kommer att fortsätta (på 10 år blir det 800 000 – ja du svenska folk, du vet nog inte vad du drar över dig, om du tar in 800 000 muslimer, förutom de vi redan har plus att muslimerna generellt föder mångdubbelt fler barn än den övriga befolkningen). Detta är fullständigt absurt och kommer, som jag ser det, att skada vårt land oerhört, eftersom merparten av dessa flyktingar är oförmögna att anpassa sig. Detta vet man i Kanada, USA, Australien etc. Japan släpper överhuvudtaget inte in muslimer! Inte en enda! I Ostasien är de livrädda för islam. När jag var i Lissabon i vintras träffade jag en sydkoreansk kvinna på en fadoklubb. Hon började genast utgjuta sig över islam, utan att jag hade sagt något. Hon menade att islam var det största hotet i världen mot mänskligheten och i Sydkorea vill man inte heller släppa in muslimer. Men i Sverige är politikerna så hypnotiserade av godhetsnojan, och så vettskrämda att bli kallade rasister (vilket man blir så fort man säger något som inte Godhetskören gillar) att de hellre förstör sitt eget land än att de verkar för sitt eget folks och lands bästa (vilket är deras uppdrag – de skall vara våra tjänare och inte våra herrar – i det här avseendet uppträder Reinfeldt som en ansvarslös diktator, ja t o m värre än en diktator, eftersom de flesta diktatorer brukar inte sträva efter att förstöra sitt land, då har de ju inget land att härska över).

Att verka för sitt eget folks bästa utesluter inte på något sätt att man har ett stort hjärta och hjälper där det behövs. Genom att hjälpa i närområdet skulle vi kunna hjälpa mångdubbelt fler än vi gör idag. Och detta utan att förstöra vårt eget land. Att släppa in islam, är som att släppa in ondskan själv! Islam kan bara förstöra (titta på hur det ser ut i islamvärlden! – det är ju därför miljontals människor flyr därifrån). Jag menar inte att muslimer är sämre som människor. De har lika stort människovärde som någon annan (självklart), men de är fångna i ett ondskefullt, ideologiskt system, vars mål är att erövra hela världen (med våld om så behövs), och sedan tvinga in alla människor i systemet. Om du är kristen eller jude får du fortsätta att vara detta under förutsättning du böjer dig för islam och lever som dhimmi i ett förtryckande apartheidsystem (där man bl a får betala en straffskatt för att man inte är muslim). För alla andra gäller; bli muslim eller dö! När vi släpper in muslimer i vårt land, släpper vi inte bara in människor som har det svårt, vi släpper också in detta vidriga ideologiska system. Det är det som är problemet. Och det är därför vi skall hjälpa människor i deras närområde. Där har vi ju redan islam. Där kan det knappast bli värre än vad det redan är.

Vi skall inte hjälpa människor för att vi tjänar på det! Så hela kassakoscenariot är irrelevant i sammanhanget. Under alla förhållanden så är massinvandringen av muslimer inte någon kassako utan en katastrof för vårt land. Däremot är dagens massinvandring en kassako för Bert Karlsson och de riskkapitalister som driver asylboenden. Sandvikens kommun tjänar inget, vad de än påstår. Bert Karlsson et al tjänar miljarder! Därför finns starka krafter i vårt land som vill att vi skall ta emot hur många invandrare som helst. Dessa kapitalister driver inte denna linje för att de är goda, utan för att de är giriga! Och det är svenska folket som får betala. Både ekonomiskt och trygghetsmässigt.

Den skånska tätorten Röstånga, tillhörande Svalövs kommun, har idag 800 invånare. Nu väntar man tillökning av 300 asylsökande, som man kan förmoda kommer från Syrien (kommunen fick reda på denna "kulturberikande" tillökning bara en vecka i förväg). Det går ju bara inte att integrera så många, från en så främmande kultur, i ett så litet samhälle!

Enligt siffror från SCB så har, i åldersgruppen 0-44 år, 57,5 procent av invånarna i Malmö minst en utlandsfödd förälder (och då är inte andra och tredje generationens invandrare inräknade)! Svenskarna blir ju snart en förtryckt minoritet i sitt eget land! Och detta har våra politiker medvetet, av fri vilja, genomfört! Dumhet? Ondska? Feghet? Tja, jag har inget svar. Kanske en kombination av alla tre. Ingen skall betvivla att svenska folket, inom en inte alltför avlägsen framtid, kommer att få uppleva en försmak av helvetet, redan här på jorden!!!

Och ingen (eller nästan ingen bryr sig). Allt är väl, säger de. Allt står bra till. De flesta tycker att jag är en idiot som skriver det jag skriver. Må så vara, men jag kan bara skriva det jag tror vara sant. Och jag tycker att jag har lagt ned oerhört mycket arbete på att ta reda på fakta. Har du? Har du läst Koranen, du som uttalar dig så tvärsäkert om islams underbara godhet och kärleksfullhet (detta gäller givetvis inta alla mina läsare utan det gäller den det gäller — du vet ju själv om det gäller just dig)? Har du studerat hadiths, som säger att den som lämnar islam skall stenas, att homosexuella skall stenas, och som berättar att Muhammed gifte sig med en sexårig flicka och sedan fullbordade äktenskapet (vad det innebär kan du säkert räkna ut) när hon var nio? Har du studerat sharíalagen som kallar alla muslimer till jihad, vars mål är att erövra hela världen och tvinga alla människor att böja sig under islams vidriga förtryckarssystem (i andra artiklar, både på min hemsida och min blogg, har jag källangivelser för allt detta)?! Nej det har du inte! Du bara snackar! Du är bara en snackis! Tomma tunnor som skramlar. Om du nu anser att jag har fel i min kritik av islam – upp till bevis! Bevisa utifrån islams heliga skrifter att det jag påstår är osant, så skall jag omedelbart ändra mig! Jag böjer mig för sanningen, men inte för Aftobladet! Eller för Godhetskören.

Bespara mig ditt politiskt korrekta nonsens, där du pådyvlar mig rasism och allt möjligt annat, och sedan kommer med din orddiarré om tolerans, rättvisa och alla andra modeord, som idag i stort sett inte betyder något alls, annat än som markörer för offentligt uppvisande av maximal "godhet" (ungefär som stjärtfjädrarna på en påfågelhanne – "titta på mig jag är vackrast, godast, bäst!"). Jag är inte ett dugg mer rasist än vad du själv är, snarare tvärtom. Och du bara snackar en massa!

torsdag 3 juli 2014

Debatten om svenska skolan är ännu mer okunnig än svenska skolans elever.

Och det vill inte säga lite!
(läs gärna min artikel om svenska skolan, som jag skrev för några år sedan, där ges lite mer kött på benen)

 


Få människor har väl lyckats undgå att läsa om svenska skolelevers katastrofala resultat i den senaste PISA-undersökningen. För att ge en bakgrund citerar jag från Skolverkets hemsida:
Svenska 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras. Sverige har den sämsta resultatutvecklingen av alla OECD-länder. De svenska eleverna presterar numera under OECD-genomsnittet inom alla tre kunskapsområden i den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012.
Försämring på alla tre områden Inget av de andra 33 OECD-länderna i PISA 2012 har en lika stor resultatförsämring som Sverige. Från att ha presterat över OECD-genomsnittet i PISA 2000 ligger resultaten nu långt under genomsnittet på alla tre områden.
Matematetik – De svenska resultaten har sjunkit från 494 poäng i PISA 2009 till 478 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 494 poäng. Alla andra nordiska länder når bättre resultat än Sverige.
Läsförståelse – Resultaten har sjunkit från 497 poäng i PISA 2009 till 483 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 496 poäng. Tre OECD-länder -Slovakien, Chile och Mexiko - har sämre resultat.
Naturvetenskap – Resultaten har sjunkit från 495 poäng i PISA 2009 till 485 poäng i PISA 2012. Genomsnittet för OECD-länderna är 501 poäng. Sex OECD-länder presterar sämre än Sverige.
Försämring störst bland lågpresterande
I läsförståelse är det framför allt de lågpresterande eleverna som tappar. Den grupp som presterar svagast ligger idag 35 poäng under OECD-genomsnittet för motsvarande grupp. I PISA 2000 presterade motsvarande elevgrupp 20 poäng över OECD-genomsnittet. Ungefär samma bild syns i naturvetenskap. I matematik tappar alla elever nästan lika mycket. Skolverket bedömer att problemet med bristande likvärdighet i den svenska skolan kvarstår.
– Lärarna måste få resurser, förutsättningar och ansvar att höja kvalitén i undervisningen. Både nationellt och lokalt behöver mer göras för att förbättra likvärdigheten. Nu behöver skolorna långsiktiga förutsättningar för att förbättra kunskapsresultaten, säger Anna Ekström.
Egentligen talar ovanstående för sig själv. Trots Björklunds välmenande försök att förbättra den svenska skolan, och trots ökade resurser inom flera områden, så har det gett föga resultat. Snarare så går det utför i allt snabbare takt.

Tidigare har Skolverkets och skolpolitikernas reaktion på rapporter av den här typen varit att hugga huvudet av budbäraren, dvs att påstå att resultaten är missvisande, eftersom det är fel saker som mätts, eller liknande. Den här gången är man tydligen så chockad att det kulturelitistiska filtret (dumhetsfiltret) krackelerat och släppt fram åtminstone delar av sanningen.

Vissa försök har dock gjorts att avfärda PISA-rapporten som missvisande. En förklaring har varit, menar vissa, att eftersom resultatet på det prov som låg till grund för PISA-rapporten, inte påverkade betyget, så gjorde inte eleverna sitt bästa. Detta bygger på intervjuer med elever som deltog. En annan möjlig förklaring är att de frågor och uppgifter som förekom i Pisa-provet, inte är relevanta eller inte passar in i den svenska kursplanen (eleverna är således inte vana vid den typen av frågeställningar). Jag kan tänka mig att det kan ligga något i båda dessa invändningar. Men, oavsett PISA-rapporten så är det ett faktum att kunskapsstandarden i svenska skolan (och i de flesta skolor i Europa) har sjunkit dramatiskt. Det finns mängder av indikationer på detta (se t ex min sida om svenska skolan, som länkas till ovan). Det stämmer också med min egen lärarerfarenhet, vilken sträcker sig bakåt till 1963 (när jag hade mitt första lärarvikariat) och fram till 2010.

Hittills har jag talat om relevanta och ärliga försök att försöka förstå Sveriges dåliga resultat i Pisa-sammanhanget. Allt måste prövas. Det är ju så vetenskap fungerar. Alltså måste också PISA-rapporten granskas och kritiseras.

Men, de försök som synts mest i våra media har inte haft med relevans eller ärlighet att göra. I stället så har den politiska korrektheten (och därmed dumheten) firat triumfer av oanade dimensioner. Uttrycket ”Kultureliten – Europas byfånar” tycks vara mer relevant än någonsin.

Låt oss nu titta på några av de förklaringar som diverse politiker och ”experter” och andra tyckare fört fram i media. Jag avstår från att ge en massa länkar, eftersom det i så fall skulle ta ytterligare tid att skriva denna artikel. Tid som jag inte har just nu. Men den som följt med det allra minsta i media har själv sett alla de argument jag nämner i det följande:

1. Det hela är orsakat helt eller delvis av Alliansens skolpolitik (tidiga betyg, för höga krav på eleverna, för få vuxna i skolan etc).

Denna förklaring har framför allt förts fram av oppositionen, t ex Socialdemokraternas skolpolitiske talesman Ibrahim Baylan. Och det är föga förvånande. Allt dåligt är borgarnas fel och allt gott kommer från vänsterhåll. Dessvärre håller knappast denna förklaring. PISA-undersökningen mäter kunskaper hos 15-åringar. Citaten ovan från Skolverkets hemsida handlar om PISA 2012. De elever som gick i årskurs nio 2012, började årskurs ett 2003 (och eventuell förskola flera år tidigare). Alliansen kom till makten 2006 och det måste rimligen ha tagit några år innan deras skolpolitik fick något som helst praktiskt inflytande på skolarbetet. Låt oss säga att det tog 3 år (förmodligen var det inte förrän efter att Alliansen blev omvald som deras politik verkligen började påverka skolarbetet). De elever, vars resultat redovisades i PISA 2012, har således gått minst 4-5 år i en skola helt styrd av socialdemokratisk skolpolitik. Dessutom så har dessa barns lärare helt eller nästan helt gått i en skola, och genomgått en lärarutbildning, vilka inte formats av Alliansen utan av socialdemokraterna (och i någon liten mån av tidigare borgerliga regeringar).

Att då påstå att dagens skolproblem till 100 procent är Alliansens fel, vilket Baylan gjort (han kanske inte exakt använt uttrycket ”100 procent”, men ändå är det vad han i praktiken antytt), är ofattbart oärligt, korkat och så fel som det kan bli. Mona Sahlin har ju vid minst ett tillfälle erkänt att det fanns stora brister i den socialdemokratiska skolpolitiken, och det är ju ärligt. Det beundrar jag henne för. Om socialdemokraterna skall framstå som trovärdiga kan de inte komma med sådana dumheter som Baylan gör. Han börjar nästan komma upp i Thomas Östros (tidigare ekonomisk talesman för S) klass när det gäller att säga dumma saker (varje gång Östros framträdde i TV så gissar jag att sossarna tappade 10 000 röster eller mer).

Svenska skolan fram till 1969 var en mycket bra skola. Kvalitetsmässigt låg vi internationellt sett mycket högt. Ja vi var kanske t o m världsledande i detta avseende. Den gamla skolan (som jag kallar den) var formad av duktiga lärare och pedagoger och ämnesexperter. Den tidens S-politiker stod med båda fötterna på jorden. Gunnar Sträng och Tage Erlander m fl var förankrade i verkligheten. Och sedan kom Olof Palme, som jag ser som en oerhört destruktiv kraft i Sverige. En katastrof för vårt land. Han var ideolog och manipulatör och drog ner den politiska debatten till en avgrund av personangrepp och obehaglig stämning. Jag slutade ganska snart att titta på valdebatter efter att Palme börjat få inflytande (hans uppenbara hat mot staten Israel var en ytterligare orsak till att jag inte ville ha något som helst med Palme att göra). Borta var de relativt godmodiga debatterna mellan folkpartiets Bertil Ohlin (som var professor i nationalekonomi och nobelpristagare i ekonomi) och Tage Erlander, där Ohlin på sin skånska dialekt upprört kunde utbrista inför Erlanders vilja att spendera stora summor på välfärden, ”Men Errrrlander, det här kommerrr ju att kosta miiiljaaaarrrrrrrder!”. Visst kunde det hetta till ibland men det var aldrig den genuint obehagliga stämning som Palme så ofta framkallade.

Redan innan Palme kom till makten hade han stort inflytande på den socialdemokratiska skolpolitiken, och den nya, ideologiserade, svenska skolan var nog till stora delar hans barn. Han var utbildningsminister 1967-1969 och var den som formulerade uttrycket ”skolan – en spjutspets mot framtiden”. Nu var han givetvis inte ensam om att skapa den nya skolan. Stellan Arvidsson (vilken hämtade mycket inspiration från DDR), var här en av de verkliga dödgrävarna och Ingvar Carlsson, som sedan efterträdde Palme, var under en tid utbildningsminister och tilldelades då av elaka tungor valspråket ”Mot bättre vetande” (för den som inte är så kvick i huvudet kan jag berätta att detta uttryck kan tolkas på två sätt). Om den gamla skolan var en lärdomsskola, vars uppdrag var att överföra en generations kunskaper till nästa generation, och även att fostra en god karaktär, så var den nya skolan framför allt en värderingsskola, vars uppgift var att överföra värderingar (och vilka dessa värderingar skulle vara, behöver vi ju inte tvivla på – marxism, ateism, materialism, hat mot Israel etc, etc). Även om också kunskaper skulle överföras (även i ideologins värld måste mat produceras, läkare utbildas etc) så skedde en rejäl standardsänkning som sedan fortsatt i decennier.

Sossarna har under nästan 40 år format den nya skolan (med smärre treåriga avbrott för borgerliga regeringar, vilka inte på något sätt bröt med den socialdemokratiska skolpolitiken). Alliansen har nu i snart 8 försökt att skapa en bättre fungerande skola genom att delvis gå tillbaka till den gamla skolan. Detta har uppenbart inte fungerat. Personligen trodde jag aldrig att det skulle fungera. Det finns, enligt min mening, flera orsaker till detta. Den viktigaste faktorn, som vi knappast kan göra något åt, är att det vi idag ser är den Västerländska civilisationens undergång. Alla civilisationer hittills har förr eller senare gått under, så varför skulle inte vår civilisation försvinna. Vi ser idag alla tecken på detta. Moralupplösning. Europas invånare tror inte längre på sin egen kultur, som man enbart uttrycker förakt för. Att vara stolt över sitt land och värna om sitt land räknas idag som rasism och ännu värre. Lojalitet och trofasthet, och ärlighet är sådant som Europas kulturelit hånskrattar åt. Och sanning har numera ersatts av politiskt korrekta floskler. Det hjälper inte att ändra skolan om föräldrarna och hela det övriga samhället motarbetar dessa förändringar (självklart generaliserar jag här, men det måste man om man skall förstå historiska skeenden).

Att ge Allansen hela skulden för de dåliga resultaten vid PISA 2012, får man ta för vad det är – valpropaganda. Men dålig sådan, eftersom den utgår från att människor är idioter. Eller också kanske den är bra, under förutsättning att människor verkligen är idioter. Jag utesluter inte att de flesta människor är så korkade att de faktiskt går på denna propaganda. Det är ju inte direkt smickrande för människosläktet, om så skulle vara fallet.

2. Orsaken till svenska elevers dåliga resultat är existensen av friskolor. Försvann alla friskolor så skulle vi åter få en toppenskola.

Återigen ett argument som till största delen är ideologiskt. Vänstern hatar friskolor, eftersom man i sådana skolor kan påverka eleverna åt ”fel håll”. Eftersom vänsterns åsikter är omöjliga att motivera utifrån logik och fakta, kan inte vänstern tillåta en fri debatt eller skolor där vänsterns världsbild ifrågasätts. Därför hatar man speciellt ”konfessionella” skolor, där inte ateismen är den styrande principen. Och därför har det aldrig funnits något fritt kommunistland!

Alla friskolor är inte bra. Men alla kommunala skolor är inte heller bra. Man kanske till och med kan säga att svenska skolan är inte bra (vilket styrks av PISA-rapporten). Jag ogillar starkt att riskkapitalbolag kan driva skolor och plocka ut vinster på hundratals miljoner per år. Men man måste inte tillåta detta, även om man tillåter friskolor. Jag hoppas på en ny lagstiftning, där sådant blir omöjligt. Men jag gillar frihet. I den kommunala skolan predikas ateism, materialism etc, och framställs som objektiva fakta. Detta har inte något stöd i skollagen (snarare tvärtom) men däremot har det stöd i läroplanerna och de flesta läromedel, där den ateistiska världsbilden framställs som den enda möjliga sanningen (exakt så formulerar man sig givetvis inte, men läser man mellan raderna är det exakt vad man i praktiken säger, och det är exakt det intrycket som eleverna får, vilket naturligtvis är meningen). Eftersom svenska kommunala skolan inte är objektiv, måste det finnas alternativ. Om man skall förbjuda fria skolor, då måste det i så fall ske en stor förändring i den skola som drivs av samhället. Då måste skolan vara absolut objektiv, när det t ex gäller religion och filosofi och politik. Den får i så fall inte driva linjen att alla religioner är myter och sagor (formuleringar som finns i flera av religionsläroböckerna). Förmodligen är en sådan skola en omöjlighet, eftersom det är människor involverade. Och ingen människa är objektiv (och inte jag heller – men det påstår jag inte). Alltså är bästa garantin för objektivitet (som vanligt) att det finns alternativ att välja mellan.

Enligt de bestämmelser som finns, så ställer man samma krav på friskolor som på kommunala skolor när det gäller kunskaper, elevvård etc. Alltså finns ingen som helst anledning varför friskolor skull leda till en sänkt standard. Påståendet att friskolor utarmar den vanliga skolan är fel. Varje skola får betalt per elev. Vill kommunala skolan ha fler elever så får den skärpa sig och bli bättre. Så enkelt är det.

3. I citaten från Skolverkets hemsida ovan så framgår att försämringen är störst bland lågpresterande. Under senaste tiden har flera debattörer påstått att det är segregeringen som ligger bakom de dåliga resultaten.

Det är helt korrekt att vi har synnerligen olika resultat i olika skolor i vårt land. Dåliga resultat är ofta kopplade till s k ”socialt utsatta områden”. Till den senare gruppen hör i allmänhet invandrartäta områden, varav några av de mest kända finns i Malmö (t ex Rosengård m fl), Göteborg (Bergsjön m fl) och Stockholm (Husby m fl).

Och då kommer vi in på något mycket intressant, som visar på hur hjärndödande den politiska korrektheten är. Ingen har vågat nämna att de dåliga resultaten i de alltmer växande invandrartäta områdena huvudsakligen beror på invandrarna själva. I stället har förklaringarna varit; svenskarnas vidriga rasism, invandrarna är frustrerade över att känna sig utanför, själva skolsystemet är dåligt, läroböckerna är dåliga, lärarna är dåliga, lärarna behandlar invandrarelever orättvist etc, etc. Dvs på typiskt Godhetskörsmanér så skyller man allt på andra. Min övertygelse är dock att det inte riktigt är så enkelt. Visst finns det dåliga läroböcker, visst finns rasistiska svenskar (men muslimer är mycket, mycket värre rasister än normala svenskar, eftersom rasism är inbyggd i själva islam – om detta skriver jag i ett flertal artiklar på min hemsida och blogg). Men 99 procent av förklaringen till invandrarungdomars dåliga skolresultat ligger hos dem själva. Detta är min absoluta övertygelse.

Observera alla invandrargrupper har inte dåliga resultat i skolan. Asiatiska invandrare (jag talar då om invandrare från länder som Indien, Kina, Vietnam, Japan och liknande och inte om invandrare från muslimska länder som Pakistan, Bangladesh etc) har i snitt bättre skolresultat än genomsnittet i USA och många andra länder (där sådana mätningar är tillåtna – i Sverige får man numera inte göra den typen av statistik, men det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda här). På samma sätt ligger brottsligheten hos asiatiska invandrare i Danmark och Norge långt under genomsnitten (ca 1/3 av snittet), medan invandrare från muslimländer har en brottslighet som ligger långt över snittet (3 ggr eller mer – i Norge förekommer, enligt de senaste uppgifterna, somaliska invandrare 20 gånger oftare i brottsregistret i förhållande till sin andel av befolkningen jämfört med medelvärdet – det finns inte heller här någon anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige).

Allt talar för att muslimska invandrarungdomar presterar mycket dåligt i svenska skolan (givetvis finns undantag, men det är inte dem vi talar om här). Det är inte rasistiskt att säga så. Av två skäl. För det första är inte islam en ras, och negativa omdömen när det gäller islam och muslimer kan därför definitionsmässigt inte vara rasism. För det andra så handlar det om vad som är sant. Om vi verkligen vill förbättra svenska skolan måste vi utgå från sanningen och inte från vad som är politisk korrekt. Vill vi hjälpa invandrarungdomar att bli bättre i skolan måste vi förstå vad problemet är. Annars kan vi inte hjälpa dem (om de nu själva vill – många av dessa ungdomar är nog föga intresserade av att lyckas bättre i skolan, eftersom de har helt andra prioriteringar).

Enligt Migrationsverkets egen statistik så är 4/5 av de somalier som kommer hit analfabeter. Liknande siffror gäller de som kommer från Afghanistan. Är det inte ganska självklart att en 15-årig analfabet, som kommer hit och sätts i en vanlig svensk skolklass, presterar sämre än en genomsnittlig, etnisk svensk elev (jag talar här inte om blonda och blåögda utan om sådana som har sina rötter här sedan flera generationer tillbaka – förr brukade man säga att det tar tre generationer att integreras in i ett nytt land, under förutsättning att man vill integreras – så får man visserligen inte säga, eller ens tänka, idag, men det kan ju vara sant i alla fall). Om vi har en klass med nästan bara invandrarelever från Somalia och liknande länder, vore det väl anmärkningsvärt om denna klass hade lika goda resultat som en ”normal” svensk klass. Eller hur? Det vore ju inte ens en gång trovärdigt! Det har väl inget med rasism att göra. Det handlar i stället om ett av de många problem som finns med den massinvandring vi har till Sverige just nu. Och det handlar framför allt om att många av dessa invandrare kommer från kulturer som är så annorlunda att de lika gärna kunde komma från ett annat universum, med 5 rumsdimensioner och 2,5 tidsdimensioner, där tiden går på tvären och matematiken används till matlagning.

Ovanpå detta kommer många andra faktorer som jag diskuterar på olika ställen. Kusinäktenskap är en viktig sådan. I vissa delar av Turkiet är 40 procent av alla äktenskap kusinäktenskap. Enligt Wikipedia utgör kusinäktenskap 70 procent av äktenskapen i Saudiarabien och siffrorna för Irak och Afghanistan ligger runt 30-40 procent. Enligt BBC News från 16/11 2005 är 55 procent av de pakistanier som bor i Storbritannien (UK) gifta med kusiner (first cousins). Enligt denna artikel så är sannolikheten 13 gånger (dvs 1 300 procent) större för brittiska pakistanier, jämfört med ”etniska britter” att föda barn med genetiska missbildningar (fysiska eller psykiska, t ex förståndshandikapp) och trots att dessa barn bara utgör 3 procent av de barn som föds i UK, så utgör pakistaniernas barn 33 procent av alla barn som föds med sådana missbildningar!

Jag vet inte om läsaren såg den här nyheten ”Bebis anklagad för mordförsök”. Det hela utspelade sig i Pakistan och när man läser artikeln så dyker osökt tanken ”en hjärndöd kultur” upp. Eller vad skall man annars kalla det? Hur skulle man kunna ursäkta någonting så ofattbart korkat?! Om nu den här nyheten är sann, vilket mycket talar för att den är (jag har läst samma sak i många seriösa, utländska media) talar det inte gott för den genomsnittliga intelligensnivån i Pakistan.

Enligt en forskningsrapport från Indien, daterad 1983, med den politiskt inkorrekta titeln ”Consanguinity Effects on Intelligence Quotient and Neonatal Behaviours of nsari Muslim Children” (Blodsbandseffekter på Intelligenskvot och Neonatalt Beteende hos nsari Muslimska Barn) så har de barn som lever i en kultur med inavel (som den muslimska) statistiskt signifikant lägre intelligenskvot än de barn som kommer från kulturer där man inte tillämpar kusinäktenskap. Orsaken till att man i Indien forskat i detta ämne, är att Indien hyser det näst största antalet muslimer i världen (efter Indonesien) och att problemet därför är angeläget att försöka råda bot på.

Kusinäktenskap är inte något problem så länge som det handlar om enstaka fall. I Sverige är sådana äktenskap tillåtna, eftersom de är så ovanliga. Men när man i generation efter generation konsekvent gifter sig med kusiner så får man efter ett antal generationer en skadlig inavel. Att påstå detta är inte rasism utan biologi. Och det är väl ingen som vill förneka att turkar etc är biologiska varelser. Den som förnekar det förnekar i så fall att de är människor, och det vore verkligen rasism av grövsta slag.

Att kusinäktenskap i många led är genetiskt skadligt är inte en åsikt utan ett faktum. En bekant, som arbetat med hönsavel, berättade för mig att man använder just ”kusinäktenskap” (dvs att man parar genetiskt närstående individer med varandra) vid avelsarbete för att bli av med defekta anlag i en population. Genom att konsekvent avla nära släktingar med varandra kommer dolda, dåliga anlag fram och blir synliga.
I praktiskt avelsarbete använder man inte kusiner utan syskon (eftersom det är ännu mer effektivt) vid den här typen av avelsarbete, som är vanligt vid bl a hönsavel. I en hönspopulation finns givetvis dåliga anlag, som poppar upp då och då. Genom att konsekvent, under en längre tid, para syskon med varandra, kommer de skadliga anlagen upp till ytan och man får så småningom ett stort antal individer, som uppvisar olika typer av genetiska defekter (se nästnästa stycke för förklaring). De individer, som är fullt friska efter många generationer av syskonparning, saknar dåliga anlag och används för det fortsatta avelsarbetet. Och de sjuka individerna avlivas. På så sätt kan man effektivt få bort de dåliga anlagen ur en population.

Detta var ju i princip vad Hitler försökte göra genom det s k T4-programmet, där mer än 200 000 (varav ca 20 000 barn) förståndshandikappade, långtidssjuka etc tyskar avlivades (vilket skedde långt innan Förintelsen hade påbörjats – detta hade inget med antisemitism att göra utan var snarare darwinism tillämpad på människan). Metodiskt fungerar detta med syskon-/kusinparning givetvis också på människor (människan är ju en biologisk varelse), men anses av uppenbara skäl för djupt omoraliskt (samtidigt som man med gott samvete avlivar ofödda barn på löpande band och betraktar sig själv som höjden av godhet och moral och hävdar att man dödar barnen för deras eget bästa — genom argument som ”rätten att födas önskad” etc). Enda möjliga alternativet, när det gäller kusinäktenskapens skadliga genetiska konsekvenser, är att förbjuda sådana äktenskap, eller att en kultur frivilligt avstår från dem. Tyvärr fungerar inte det senare alternativet på islam, eftersom islam har svårt att ta till sig vetenskapliga argument – i Pakistan har t ex ganska många hjälparbetare, som vaccinerar barn mot olika svåra sjukdomar, mördats.
Låt oss ta lite kort genetik. För varje ”egenskap” (ögonfärg etc – nu förenklar jag väldigt) har man ett anlag från vardera föräldern. Vissa anlag är dominanta medan andra är recessiva. Får man ett dominant anlag för en viss egenskap från den ena föräldern och ett recessivt anlag för samma egenskap från den andra föräldern, kommer det dominanta anlaget att undertrycka det recessiva. Anlaget för bruna ögon är t ex dominant medan anlaget för blå ögon är recessivt. Får man ett brunt anlag från ena föräldern och ett blått från den andra, får man bruna ögon. Endast om man får blå anlag från båda föräldrarna blir man blåögd. När det gäller anlag som vare sig är dominanta eller recessiva, så blir resultatet ett mellanting av de båda anlagen. När man t ex korsar ärtor med röda blommar och ärtor med vita blommor blir resultatet ärtor med skära blommor. Allt detta upptäckte Gregor Mendel redan på 1800-talet.

I alla populationer finns genetiska defekter beroende på mutationer, kopieringsfel etc. Defekta anlag är i allmänhet recessiva, dvs när ägget befruktas, så kommer eventuella dominanta, friska anlag att uttryckas medan sjuka anlag undertrycks. På så sätt kommer individen i fråga att vara frisk, men samtidigt bärare av recessiva, skadade anlag, som kan komma att uttryckas i senare generationer. I en ”normal” population (utan inavel) är det ganska ovanligt med defekta anlag och sannolikheten för att två anlag (för en viss egenskap) med samma defekt skall mötas är liten. Det är ju bara om två likadana, recessiva anlag möts som anlaget kommer att uttryckas. Men när individer från en liten, begränsad grupp, som avlats inbördes under en längre tid, får avkomma, är sannolikheten oerhört mycket större att två defekta anlag möts (eftersom individerna i denna grupp har väldigt lika anlag), och i detta fall får vi en avkomma med en eller flera genetiska defekter. Och det är precis detta som inträffar om man generation efter generation praktiserar kusinäktenskap.

Nu har jag förvisso skrivit det absolut, totalt otillåtna! Men för mig är det sanningen som gäller. Det jag skriver är sant. Flera läkare jag känner har erkänt problemet för mig, men de kan inget göra, eftersom deras karriär omedelbart skulle ta slut om de bara antydde vad jag skriver ovan.

Det här visar ju ganska tydligt hur den politiska korrektheten fungerar. Nästan alla i Godhetskören är ju ateister eller i varje fall funktionella ateister (även om de t ex råkar vara ärkebiskopar). I stort sett 100 procent av körmedlemmarna anser att evolutionen till hundra procent är förklaringen till människan och allt vad som kännetecknar henne, och att det inte finns något att tillägga, när det gäller människan. Människan är således till 100 procent en biologisk varelse styrd av arv (genetik) och miljö. Men varför skulle det då vara förbjudet att tala om genetiska problem (som kusinäktenskap är). Det handlar ju om ett reellt problem. Och problemet ligger inte hos mig eller hos Sverige, utan hos de kulturer där detta tillämpas. Jag anser att vi skulle göra dessa kulturer en tjänst om vi hjälpte dem att inse nackdelarna med kusinäktenskap. I BBC-artikeln jag hänvisar till ovan skriver man:
Vi behöver alla bli delaktiga i att övertala människor att anta en annan livsstil.

Enligt Ann Cryer, som är parlamentsledamot från Keighly, ett samhälle med en stor pakistanskt befolkning, så lever den pakistanska gruppen i förnekelse när det gäller problemet.
Hon säger till Newsnight att hon tror att det är dags för en öppen debatt i ämnet. ”På samma sätt som att vi säger att rökning, alkohol, fetma etc utgör en hälsofråga och försöker övertala människor att ändra sin livsstil”, säger hon.

Jag tror att samma sak borde tillämpas på detta problem hos den asiatiska kulturen. De måste anamma en annan livsstil. De måste leta utanför familjen efter makar och hustrur till sina ungdomar.

(Även i England finns givetvis politisk korrekthet. Cryer nämner "den pakistanska gruppen" och "problem hos den asiatiska kulturen" och aktar sig noga för att koppla det hela till islam. Och det har jag förståelse för. Att överhuvudtaget säga det hon säger kräver stort mod och hon riskerar kanske sin politiska karriär – hade en svensk politiker sagt något liknande hade mediedrevet omedelbart gått igång. Men, uttrycket "den asiatiska kulturen" är missvisande. Undersökningar, och verkligheten, visar att genomsnittsintelligensen i länder som Sydkorea, Japan och Kina ligger över genomsnittsintelligensen för t ex Europa. Detta gäller definitivt inte de muslimska grupperna, vilket verkligheten tydligt visar. Och det är därför som det hela inte har med rasism att göra. Det handlar inte om asiater eller araber, som kan ses som rasbegrepp, utan om islam, som är en ideologi.)
Den ytterligare faktor när det gäller de studiesvaga invandrarbarnens (varav de flesta kommer från muslimska familjer) statistiskt dåliga skolresultat är direkt kopplat till islam som religion och kultur. Enligt islams heliga dokument är det förbjudet för en muslim att integreras in i en icke-muslimsk kultur. Även om de muslimska invandrarbarnen på lågstadiet är nyfikna och öppna som alla andra barn, och vill lära sig, så påverkas de av sin egen kultur. När de kommit upp i åk 8 och högre, ja då har många av dem blivit väldigt arroganta och ointresserade. De accepterar inte undervisning om Förintelsen eller evolutionen, ja överhuvudtaget så är de negativa till all undervisning om Västvärldens historia och mycket annat. Vetenskap är Satans påfund och anses hota islam, och ingenting är värt något utom islam (därför finns med få undantag nästan ingen vetenskap värd namnet i islamvärlden). Dessa elever har i princip samma möjligheter som etniskt svenska elever att bli professorer i fornfransk fonetik eller doktorera på torskens vänstra ögonlock, men tar inte tillvara på detta, fångna som de är av sin egen kulturs efterblivenhet och andra negativa sidor (läs mer om islams inställning till vetenskap och kunskap här).

Så sanningen, käre läsare, är att en hel del av de dåliga resultaten när det gäller svenska skolans elever, beror på invandrareleverna; på deras avsaknad av förkunskaper, att många av dem är underbegåvade (på grund av kusinäktenskapen, dvs inavel, i deras kultur), och att många inte vill vara en del av det svenska samhället, och att man i hemmen har en allmänt negativ inställning till västerländsk kunskap och vetenskap och tradition. Andra och tredje generationens invandrarelever har visserligen vuxit upp i Sverige, och har därför kanske i någon mån samma förkunskaper som andra elever, men konsekvenserna av kusinäktenskapen kvarstår (så länge som dessa kulturer fortsätter att tillämpa den typen av äktenskap). Och deras inställning till västerländsk vetenskap etc är säkert oförändrat negativ. Dessutom så är andra och tredje generationens invandrare mer problematiska (när det gäller brottslighet och liknande) än första generationens, enligt många poliser och socialarbetare (läs t ex här). De muslimska invandrarna får betala ett högt pris för sin ovilja att bli en del av Sverige i form av arbetslöshet och utslagenhet.

Observera, jag påstår inte att alla problem i svenska skolan har med invandringen att göra! Det jag försöker säga är att vissa invandrargrupper utgör en icke försumbar del av problemet och att man också måste ta med denna faktor i analysen. Huvudproblemet är dock inte invandringen, utan att den västerländska kulturen är på väg att falla samman. Att gå under. En stark kultur, skulle aldrig släppa in så många invandrare, från så främmande kulturer, och skulle man det så skulle man definitivt inte vara så kravlös och undfallande inför dessa kulturer som man är idag. Något sådant hade aldrig kunnat ske för 50 år sedan. Detta är ju precis vad den brittiske historikern Arnold Toynbee, som analyserat alla världens stora kulturer, säger (fritt formulerat), "En kultur går i allmänhet inte under för att den mördas, den begår självmord". Och det är precis detta vi ser idag i vårt land och i Europa. Och skolans kollaps är bara en del av detta.

Om vi vill ha en bättre skola i Sverige, måste vi börja med att utgå från vad som är sant. Valpropaganda, politisk korrekthet och vackra ord, kan inte skapa en bättre skola. Endast sanningen kan hjälpa oss. Ett samhälle som i likhet med Sverige konsekvent förnekar det som är sant, kommer på sikt att gå under. Själv fruktar jag att det redan är för sent. Västerlandets nedräkning har redan börjat.

Några spridda nedslag i skolans värld:

Lärarnas tidning berättade den 12/6 2012 om en gymnasielärare i Malmö som av sin rektor anmäls till Skolverket för att han satt för låga betyg. Förmodligen var han ärlig och gav eleverna de betyg de verkligen förtjänade (det är min gissning). Han säger själv i artikeln:
Arbetsgivaren var inte intresserad av att se mitt betygsunderlag. De har endast utgått från statistiken och säger att det är “orimligt” många F [icke godkänd i det nya systemet].
Att i stort sett ingen annan skola har så dålig statistik kan bero på flera faktorer. Kanske är det just väldigt många invandrarelever på den här skolan. Dessutom är det nog så att de flesta lärare ser till att i stort sett alla elever blir godkända. Så slipper de bråk. Jag har lång erfarenhet från svenska skolan så jag vet vad jag talar om.
I DN kunde man för en tid sedan läsa om en journalist som arbetat som lärare under en termin i Botkyrka (en kommun med många problem av den typ jag beskriver ovan). Han berättade om totalt kaos på lektionerna och hot mot lärarna. Det var deprimerande att ta del av det han skrev. I samma tidning kunde man den 11/6 2014 läsa en uppföljning med rubriken ”Lärarfacken: Bilden av skolkaoset stämmer”. Man skriver där:
Våldsamma elever, kaos i klassrummet och avsaknad av både ledning och resurser. Lärarfacken känner igen bilden som Thomas Peterssons ger av den svenska grundskolan i onsdagens DN. ”Det är en bild som stämmer, tyvärr. Men det är fullständigt oacceptabelt att en lärare ska behöva möta en sådan här situation” säger Eva-Lis Sirén, ordförande Lärarförbundet.
Att den Västerländska kulturen befinner sig i skymningslandet är inte svårt att inse. Och inte blir man direkt uppmuntrad av det som P1-Morgon tog upp den 13/6 2014. Inslaget handlade om gymnasieelever som inte kan klockan. Det gällde fordonsprogrammet (där går ofta de minst studiemotiverade, varav många är de minst studiebegåvade, pojkarna – att vara lärare där kräver en personlighet med drag av både Moder Théresa och Hannibal Lecter och Adolf Hitler). Enligt programmet så var det flera elever i fordonsprogrammets årskurs 1 som inte kunde läsa av en analog klocka (dvs en klocka med visare). Många av eleverna förstod inte heller hur måttenheterna millimeter, centimeter och decimeter förhåller sig till varandra. Man skulle gärna vilja veta var dessa elever kommer att jobba när de är klara med sin inbillning, förlåt utbildning, så man inte av misstag lämnar in bilen där.

Apropå Godhetskören så har nu Göran Hägglund, i samband med att kampanjerna inför höstens val har börjat, föreslagit att man skall ha idrott varje dag i skolan. Det är lösningen på problemen, menar han. I och för sig ligger det något i vad han säger. Man har dragit ner på idrotten i skolan. I gymnasiet lyser den nästan helt med sin frånvaro. Eleverna behöver fysisk aktivitet. Det kommer att gynna även de teoretiska studierna.

Men att Hägglunds förslag skulle lösa problemen i svenska skolan tror jag inte på. Det skulle behövas helt andra åtgärder. I skolan måste finnas en disciplin som är omutlig. Elever som insisterar på att störa undervisningen skall skiljas från klassen. Vad man sedan skall göra med en sådan elev kan diskuteras, men det är i så fall en egen artikel. Eleverna måste veta att det finns absoluta och icke förhandlingsbara bestämmelser i skolan, som inte går att rucka på vad dessa än gör och tycker; hur mycket de än hotar, bråkar och skriker. De måste veta att sätter man sig upp mot dessa regler, ja då får man inte vara kvar (om man inte är beredd att böja sig för de ordningar som finns). Ingen elev har rätt att förstöra undervisningen för andra elever. Och ingen elev har rätt att hota lärare som undervisar om Förintelsen, evolutionen, västerländsk historia etc. Ingen! Inte ens muslimska elever har denna rätt (fast nu hädar jag väl, antar jag).

Ingen elev har rätt att förstöra för andra!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen! Ingen!

Dessutom gör man dessa elever en stor tjänst genom att näpsa dem. De kommer att vara tacksamma efteråt. Dagens mesiga, ynkliga skola förstör de stökiga elevernas hela framtid, genom att den tillåter dessa elever att förstöra för sig själva (och för andra).

Det första man måste ha i en skola värd namnet är disciplin. Ett ord som alla vänstermänniskor hatar (trots att disciplinen i kommunistländer alltid varit järnhård). På engelska heter lärjunge ”disciple”. Disciplin har med lärjungaskap att göra (ordet kommer från latinets discipulus, vilket betyder "lärjunge, elev") och är helt enkelt den ordning som är nödvändig för att man skall kunna lära sig något. Den skola som beskrivs i DN-artikeln ovan, är en skola där vuxenvärlden abdikerat i all sin ynkedom och låtit eleverna ta över. Ett samhälle där något sådant kan ske, och inte utgör sällsynta undantag utan snarare är regel, är ett dödsdömt samhälle. Och ingen människa med integritet och sanningskärlek, och som står upp för det goda och det rätta, kommer att gråta om ett sådant samhälle försvinner. Det man kanske kommer att gråta över är vad som kommer i stället. Kalifatet Sverige kommer knappast att uppfylla Godhetskörens våta framtidsdröm.

Bevisen är överväldigande. Svenska skolan är i kris, eftersom det svenska samhället är i kris. Men kristen är mycket allvarligare än vad någon politiker tycks ana. Sov gott!