torsdag 18 september 2014

Vad är godhet?

Den här gången tänkte jag "sända" en gammal repris. För ett och ett halvt år sedan skrev jag en artikel, där jag diskuterade godhetsbegreppet. Huvudpunkten var att vi kristna låter ateisterna definiera innebörden av ordet godhet. I stället för att gå till Bibeln, låter vi Aftonbladet bestämma hur vi kristna skall ställa oss till u-hjälp, invandring och liknande frågor (som ytterst handlar om godhet).

Kristendomen talar mycket om kärlek. Man kan säga att om man med ett enda ord skulle försöka fånga kristendomens innersta väsen så är nog ordet "kärlek" det första ord som dyker upp i tankarna. När man studerar Bibeln ingående så finner man emellertid att kärlek alltid är kopplad till ordet sanning. Kärleken kommer, om den kopplas till sanning, att verka för en bättre värld.

I den judiska kulturen finns uttrycket ”Tikkun Olam”, som betyder att ”reparera världen”. Detta uttryck ingår i den dagliga judiska bönen. Tikkun Olam tolkas som att världen inte är perfekt och att vi människor är kallade av Gud att hjälpa till att göra den bättre. Även om man inte använder själva uttrycket Tikkun Olam inom kristendomen så finns detta i hög grad även där (den judiska Skriften, dvs Gamla Testamentet, är ju en helig skrift inom kristendomen och Jesus var dessutom jude fullt ut). Oräkneliga människor har därför, inspirerade av Jesu undervisning, gett sina liv åt att lindra lidandet på jorden; genom att bygga sjukhus, ta hand om gatubarn, bygga skolor för att genom ökad kunskap i ett land kunna höja levnadsstandarden där, etc.

Den sanna kärleken är inte en kravlös, menlös, sliskig sirap (vilket den blir om den isoleras från sanningen). Kung Salomo skriver i Höga Visan:
Ty kärleken är stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket; dess glöd är såsom eldens glöd, en HERRENS låga är den (8:6).
Höga Visan handlar på ytan om kärleken mellan man och kvinna, men symboliserar också Guds kärlek till människan. Guds kärlek är inte en likgiltig välvilja, utan liknas vid en eld. Den är passionerad. Den utgår från sanningen och bygger upp och skapar något gott.

Kärlek utan sanning blir bara en sötsliskig sirap, som kanske gör att man själv känner sig god. Men den åstadkommer inget bestående gott. Resultatet blir kanske applåder på den politiskt korrekta teaterscenen, men inget mer. Sanning utan kärlek blir å andra sidan iskall lagiskhet, som inte förvandlar människor i deras inre, även om sanningen kanske kan lösa vissa typer av problem, åtminstone ytligt och kortsiktigt. Men tillsammans så reparerar kärleken och sanningen världen. Kärlek och sanning i förening skulle man kunna kalla för vishet. Kärleken talar om för oss vad det yttersta målet är och sanningen hjälper oss att nå detta mål så effektivt som möjligt. Då helas trasiga hjärtan. Brustna relationer återupprättas. Munnar mättas. Och världen formas, såsom Gud hade tänkt att världen skulle vara.

Den godhet vi ser idag, den politiska korrekthetens godhet, definierad av kultureliten på Södermalm i Stockholm, kan inte skapa en bättre värld, eftersom den inte är baserad på sanning. Den är på samma nivå som att av "snällhet" köpa knark till sina drogberoende barn i stället för att hjälpa dem ur deras beroende. Den sanna kärleken kan förvandla föräldrar till rasande lejon, som utan fruktan konfronterar knarklangare och mesiga politiker. Den sanna kärleken vägleds inte av vad som är politiskt korrekt, eller av fruktan för vad andra skall tycka, utan den vägleds av det som är sant.

Det gör mig väldigt ont att se hur kristenheten idag i alltför hög grad låter kultureliten bestämma vad som är gott och ont. I stället för att låta kristendomens manual, Bibeln, avgöra. Jag känner mig tyvärr alltmer främmande för mycket som jag hör från kristna. Det är bara ett ogenomtänkt upprepande av vad man hört på TV och läst i våra dominerande media. Den godheten drivs inte av kärleken och sanningen, utan av fruktan för vad andra skall tycka. Ängsligt sneglar man sig omkring så att man inte råkar säga fel saker och därmed fryses ut från gemenskapen. I stället för att vara sanningens röst. Staden på berget som lyser så att alla kan se det. Sanningens fyr som vägleder vilsna människor på livets ocean.

När man vill påverka finns det vissa effektiva trick. Ett sådant är att kapa ord, vilka har en inbyggd positiv klang (ungefär som ateisterna kapat ordet humanist och numera kallar sig Humanisterna). T ex ord som godhet, generositet, tolerans, mångfald, öppenhet och även då humanism. I och med att man har fått något slags monopol på ett visst ord, kan man sedan lätt manipulera människor. Till den som inte håller med, säger man då bara, "Så du vill inte vara god?!" Vilket översatt betyder, "Eftersom du inte håller med mig är du inte god (utan ond)". Och med "god" menas då "tycka samma sak som vi (=Godhetskören)". Man kan också manipulera människor genom att på analogt sätt kapa negativt laddade ord som rasism, fascism, snålhet, intolerans etc. När företrädare för de självutnämnda goda säger "Eftersom du är emot den nuvarande invandringspolitiken är du rasist och intolerant", så betyder detta egentligen, "Eftersom du inte håller med mig är du ond". Om man inte håller med kultureliten (Godhetskören) är man således definitionsmässigt ond och om man håller med kultureliten är man definitionsmässigt god. Punkt slut. Och det är av detta skäl som vi inte har någon verklig debatt i vårt land när det gäller svåra frågor. Kulturelitens manipulerande omöjliggör varje meningsfull diskussion om hur vi bäst kan hjälpa människor (detta förstärks dessutom av att media och politiker utgör en del av kultureliten). Och så får vi det debattklimat som vi har just nu i Sverige, och som t ex danskarna fascinerat betraktar (de äcklas av den svenska självgodheten – tror du mig inte läs lite danska media så får du se – det är bara att gå till deras hemsidor, t ex Berlingske).

Som kristen måste man fråga sig vad det innebär att vara god? Innebär det att tanklöst anamma medias definition av godhet (som inte får ifrågasättas – bara att ifrågasätta denna definition gör att man automatiskt klassificeras som ond)? Eller innebär det att söka svaret i kristendomens källor? Att fråga Jesus? Jag kan t ex inte se att Jesus befaller oss som kristna att förstöra vårt eget land och vår egen kultur, för att hjälpa andra (jag hävdar med bestämdhet att man kan hjälpa människor utan att förstöra sitt eget land!!!). Men rätta mig gärna om jag har fel. Jag tar tacksamt emot bibelverser som bevisar att jag har fel. Jag lovar att ändra mig i så fall!

I den artikel jag nämnde inledningsvis så diskuterar jag denna fråga, vilken jag upplever såsom synnerligen aktuell just nu.

Så, om du vill, läs artikeln! Klicka här!

tisdag 16 september 2014

Efter valet 2014 – några tankar

Ja, så är valet över för den här gången och hela Sverige är chockat över utgången. Trots att man (lika med journalister, kulturpersonligheter, idrottsmän, politiker, korvbrödsbagare och alla andra) gjorde allt för att smutskasta och varna för Sverigedemokraterna, så fick detta parti 13 procent (12,9 om man skall vara noggrann) av rösterna i hela riket. Och inte nog med det, SD blev tredje största parti. Före valet tävlade SD med MP om vem som skulle bli det tredje största partiet och nu blev SD nästan dubbelt så stora som MP. I kväll, när jag zappade lite mellan olika tv-kanaler, var studiosofforna fulla av paneler som intervjuade olika politiker och som sedan diskuterade dessa intervjuer med olika experter. Hur kunde det gå så här?

"Visa att du är en av #87procent" genom att lägga upp en selfie på dig själv, skriver Aftonbladet.
Man har varit noga med att påpeka att även om SD mer än fördubblade sina mandat så var det trots allt 87 procent ”som inte röstade på deras människosyn”. Aftonbladet föreslog t o m (se bilden ovan) att alla svenskar (dvs alla goda svenskar som definitionsmässigt avskyr SD) borde skriva 87 på handen och sedan ta en selfie (som det numera heter) och lägga ut på Facebook och andra sociala plattformar. För att visa hur goda de är. Det känns lite frestande att då också påpeka att det var 93,2 procent som inte röstade på MP och 96,9 procent som inte röstade på F!. Plus att 75,8 procent valde att inte rösta på M och 68,8 procent valde att inte rösta på S.

Man river sig i sina huvuden och förstår ingenting. Dvs, det finns journalister som tycks förstå en del och också uttrycker det, men dessa drunknar i mängden av artister som jonglerar sina tankar på de hjärndödas stora teaterscen. Flera har frågat sig varför de skandaler inom SD som man försökte vaska fram dagarna innan valet inte tog luften ur SD. För det första handlade det mest om stormar i vattenglas. De flesta avslöjanden rörde dessutom sådant som hänt för länge sedan. Dagen innan, eller var det två dagar innan, valet avslöjades att Jimmy Åkesson är spelberoende och att han spelat bort ungefär en halv miljon på nätcasino. Det verkar ju i och för sig vara en svaghet att slänga bort så mycket pengar på något så meningslöst, men han har inte gjort något olagligt och han har inte spelat bort andras pengar. Sedan kan man ju fundera över hur man fått reda på detta (förmodligen är det sant, eftersom Åkesson inte förnekat det). Det måste ju vara någon som hackat sig in i nätcasinots databas eller som gjort något annat olagligt på Internet. Om polisen på något olagligt sätt skulle få fram graverande fakta mot en bov, så får dessa inte användas, även om de är sanna. Man tycker att samma sak borde gälla den som olagligt gräver fram fakta på det här sättet. Men journalister tycks stå över lagen, i sina egna ögon i alla fall.

Dessutom kan jag i viss mån förstå Åkesson. Han är ju Sveriges mest hatade person just nu. Föraktad av alla kändisar, kulturpersonligheter, politiker, journalister etc, etc (och om någon känd person inte skulle förakta honom, skulle vederbörande omedelbart förpassas ut i kylan) och baktalad och hotad och jag vet inte vad. Utan att göra några andra jämförelser så påminner det lite grand om förföljelsen mot Ulf Ekman på 1980- och 1990-talet (observera, jag sade, ”utan att göra några andra jämförelser”). Även om Jimmy Åkesson ser lugn ut i alla intervjuer är det säkert en tung börda att bära och kräver stort personligt mod och stor integritet (oavsett vad man sedan tycker om hans åsikter). Kanske är nätspelande en flykt från verkligheten. Åkesson kan ju knappast gå ut på stan och roa sig. Det vore säkert både farligt och obehagligt (även om han har livvakt med sig), och nätcasino kan man spela hemma. Och det är säkert avkopplande. Som att gå in i en annan värld. En flykt från en jobbig vardag.

(En läsare hade följande kommentar till det jag skriver om Åkessons spelande: "En liten reflektion från ditt senaste inlägg där du nämner Jimmie Åkessons spelande på nätcasino: han har väl OMSATT, inte SPELAT BORT, en halv miljon?! En viss skillnad... han kanske t.o.m. gått på plus?" Och visst kan det vara så. Man kan under alla förhållanden vara säker på att media vinklar till det så negativt som det bara går i allt de skriver om Åkesson. Jag läste f ö att Åkesson åtminstone någon gång vunnit en storvinst under sitt spelande.)

Något mer hittade man inte (hade man gjort det kan vi nog vara säkra på att detta skulle basunerats ut med största löpsedelstypsnittet). Förvisso har man hittat en del domar och sådana saker mot olika företrädare för SD runt om i landet, men sådant kan man nog hitta i alla partier. Någon som blivit arg på att man inte granskat de andra partierna på samma sätt har roat sig med att ställa samman en lista över politiker, som dömts för brott sedan 2004, från de av Godhetskören tillåtna partierna (listan inkluderar inte politiker som har skulder hos Kronofogden eller som blamerat sig med olämpliga uttalanden – det finns många exempel på företrädare från olika partier som uttalat t ex starkt antisemitiska åsikter). Jag garanterar inte listans korrekthet, men allt går att kontrollera om man vill. Domar är ju offentliga handlingar.

”Hur kunde SD gå så framåt med tanke på allt negativt som skrivits om dem och hur de särbehandlats negativt i alla sammanhang?” Ja, några journalister har faktiskt insett sanningen, nämligen att eftersom många människor vet hur negativa (och orättfärdiga och vinklade) media är när det gäller SD (och mycket annat också för den delen; Israel, kristna, Livets Ord etc), så är sådana här skriverier inget att bry sig om. Förmodligen har den mediala behandlingen av SD gjort att många människor ser SD som en underdog, som är stigmatiserad och förföljd. Och då reagerar människor genom att ta parti för SD. Media har med andra ord bundit ris åt sin egen rygg. Alla som kunde tänka sig att rösta på SD visste att media skulle försöka få fram en skandal alldeles innan valet bara för att sänka SD. Så därmed hade det vapnet mist sin kraft. Och därmed föll media på eget grepp. Vilket är rätt åt dem!

Intressant är att få kommentatorer och experter har försökt förklara SD:s framgång med den mest uppenbara förklaringen, nämligen att det finns allt fler människor i vårt land som är genuint oroade över den stora inströmningen av framför allt muslimer. Vad detta skall få för konsekvenser, inte bara ekonomiskt, utan när det gäller brottslighet (vissa invandrargrupper är groteskt överrepresenterade när det gäller exempelvis våldsbrott), otrygghet och mycket, mycket annat. Och att detta faktiskt inte handlar om rasism. Det tycks nästan som att överhuvudtaget oroa sig för Sveriges framtid automatiskt definieras som ett uttryck för grov rasism. Och det är ju bara dumheter. Det är inte ens värt att ta på allvar.

När man granskar flödet av väljare mellan de olika partierna så visar det sig att M har förlorat 26 procent (tror jag det var) av sina väljare i förra valet till SD. Jag ser det som Reinfeldts eget fel. Han missbedömde människor och var en dålig taktiker. I sitt sista sommartal så erkände han att invandringen till Sverige skulle komma att kosta pengar, mycket pengar och att detta skulle påverka vår välfärd. Och han bad människor att öppna sina hjärtan och plånböcker för de som har det svårt. Och visst, det är en fin uppmaning. Men man kan hjälpa människor utan att omvandla Sverige till en islamistisk stat (som det kommer att bli om invandringen fortsätter oförändrat). Skulle vi hjälpa människor på plats, skulle vi kunna hjälpa mångdubbelt fler utan att förstöra vårt eget land. Vilket vi håller på med just nu.

Reinfeldt har genom sin ansvarslösa invandringspolitik, där han prioriterat andra människors bästa framför svenska folkets bästa (vilket är trolöshet mot huvudman), lett vårt land in i en oerhört farlig situation. Men, oavsett hans personliga åsikter kunde han ha varit lite mer taktisk. Då hade han förmodligen inte förlorat lika många väljare. Han kunde t ex i sitt sommartal sagt något i stil med,
Jag vet att det finns många människor som är djupt oroade över den stora invandringen till Sverige just nu. Jag är övertygade att det handlar om en äkta och ärlig oro. Men samtidigt måste vi under en så här svår situation göra vår plikt som medmänniskor. Jag lovar att försöka göra allt för att vi skall kunna lösa den här situationen på bästa sätt, så att Sverige inte kommer att skadas ekonomiskt.
Eller något liknande. Jag är övertygad om att betydligt färre tidigare M-väljare hade röstat på SD i det här valet om han uttryckt sig mer taktiskt. Reinfeldt har gång på gång uttryckt förakt gentemot SD:s väljare (han har också uttryckt förakt mot Sverige och bl a sagt att innan invandrarna kom hit fanns bara barbari här) och förklarat att de som röstar på SD är missunnsamma och rasistiska. Aldrig någonsin (vad jag vet) har han erkänt att det finns många människor i Sverige som känner en växande oro inför de skaror av muslimer som slår sig ned i vårt land. Aldrig har han uttryckt någon förståelse för vanliga människor. Hur de tänker och känner. Han har inte tagit människors oro på allvar. Det är en skillnad på att bo på Södermalm i Stockholm, där det inte finns några muslimska invandrare, och att bo i ett litet samhället i Skåne med 800 invånare som tvingats ta emot 300 invandrare, och sedan på nära håll fått se följderna av multikulturalismen, när två inkompatibla kulturer möts och där den ena kulturen (islam) är oförmögen och ovillig att på något som helst sätt kompromissa med den redan existerande kulturen (den svenska). Reinfeldt har varit totalt oförstående när det gäller vanliga människor och deras oro för Sveriges framtid.

Idag har man kunnat ta del av valresultaten kommun för kommun (Aftonbladet har en utmärkt sökmotor för detta) och man ser då att F! har sitt starkaste fäste på Södermalm i Stockholm (vilket bekräftar det jag skrivit i artikel efter artikel). I Maria 13 Mariaberget Ö, dvs själva epicentrum (styrka 9 på godhetsskalan) av Godhetskören fördelades rösterna till Riksdagen på följande sätt:
V 10,3%, MP 27,0%, F! 16,6% SD 2,6%
Knappast representativt för Sverige, eller hur?. Jag skrattade faktiskt högt när jag såg de här siffrorna. Denna patetiska stadsdel (som jag förvisso älskar – det är min favoritstadsdel i Stockholm och jag har bott där i många år) med sin rödvinspimplande salongsvänster och sina stödgalor för Ships to Gaza och Hata Israel. Och sitt genuina förakt för alla åsikter som man själv inte delar. Vänsterintellektualismens själva högborg. Där alla tycker lika och där man bara träffar människor med de rätta åsikterna, vilka läser de rätta böckerna, prenumererar på de rätta tidningarna och lyssnar på den rätta musiken (dvs badar i allt som är inne just nu). Och där den som har fel åsikter ändå aldrig skulle våga berätta vad de verkligen tycker, av rädsla för att bli utfrusna ur gemenskapen. Dvs ett samhälle som starkt påminner om den forna Sovjetstaten, där nästan allting baserades på lögn och propaganda. Där kom förtrycket uppifrån, medan det på Södermalm (och Sverige rent generellt) kommer från människorna själva. Den senare formen av (själv)förtryck kallas grupptryck.

I vilka kommuner har då SD sina starkaste fästen? Ja bl a i många skånska kommuner. I t ex Svalöv fördelades rösterna enligt följande:
S 22,3%, M 12,4%, SD 18,8%
Och Örkelljunga
S 19,6%, M 10,6%, SD 23,2%
I dessa två samhällen är alltså SD nästa största respektive största parti.

Hur kan man då förklara denna diskrepans mellan Söders charmiga höjder och Skåne? Tja, det är nog inte så svårt. I många kommuner i Skåne har man konfronterats med verkligheten. Man har med egna ögon kunnat observera mångkulturens alla problem. I min förra artikel skrev jag om Målilla i Småland och om de problem som den stora invandringen medfört med nedskräpning, förstörelse, hur invandrare tränger sig före i köer, snattar etc, etc (islam är ju inte den religion som direkt uppmanar sin anhängare att anpassa sig – tvärtom så uppmanar den sina anhängare att ta för sig, de tillhör ju herrefolket som skall erövra hela världen). När man ser sådant på nära håll så inser man Sveriges framtid när vi har en majoritet av muslimer här (vilket vi kommer att ha vare sig vi vill eller ej). Och då kanske man väljer det enda parti som överhuvudtaget vågar tala om dessa svåra frågor.

De som bor på Södermalm och liknande ställen har aldrig sett mångkulturen på nära håll. För dem handlar det om en romantisk dröm om ett spännande, färgrikt samhälle, fullt av valmöjligheter. Problemet är att när islam väl blir i majoritet i vårt land, så upphör all valfrihet och alla måste ordna in sig i ledet (eller halshuggas – IS visar vad islam kommer att innebära även i Europa). Godhetskören på Södermalm har ingen aning om vad islam är för något och vad som väntar Sverige om 40 år. Ingen som helst aning. Och de skulle aldrig komma på tanken att själva undersöka islam. Det vore att kränka muslimerna. Och man behöver ju inte heller granska islam, eftersom Aftonbladet garanterar att islam tillhör de goda krafterna på vår planet. Och då är det ju så! Journalisterna nitälskar ju, som vi alla vet, för Sanningen. För mig innebär f ö att rösta på F! något ofattbart. Jag förstår inte hur någon kan ta ett sådant parti på allvar (om det nu inte bara handlar om taktik- eller missnöjesröstning).

Nåja, detta om detta. Avslutningsvis så har de goda partierna klart uttalat att de inte på något sätt kommer att inkludera SD i politiken. Inte direkt smart. Jag förutspår att SD av detta skäl kommer att få minst 20 procent i nästa val (eller mer), eftersom folk blir arga på en sådan bristande demokrati. Att totalt försöka negligera det tredje största partiet, dvs 13 procent av Sveriges befolkning, är ett allvarligt brott mot demokratins principer. Stefan Löfvén, tillträdande statsminister, har klart uttalat att han inte kommer att ha något med SD att göra. Han vann dock en poäng hos mig i och med att han vägrade att ta in V i regeringen. Om man nu anklagar SD för deras förflutna, vad skall man då säga om V, som i alla år stödde Sovjetunionen. Ett land som mördade 100 miljoner av sin egen befolkning (och miljontals människor i sina satellitländer, som Polen, Baltikum etc)? Kanske insåg Löfvén i alla fall att hans hårda attityd mot SD skulle vara inkonsekvent om han samtidigt hårdflörtade med V. Det ger jag honom en poäng för. Ärligt talat tycker jag betydligt bättre om Löfvén än om Reinfeldt.

I en intervju i danska Berlingske Tidene uttryckte Dansk Folkeparti förvåning över att inget parti vill samarbeta med SD trots deras starka valresultat. Partiets talesman Kristian Thulesen Dahl säger:
Demokratin blir inte respekterad. Det är obegripligt att övriga partier kan hålla SD utan inflytande. Man respekterar inte väljarna och tittar bort från resultatet. Det är odemokratiskt.
Ja man säger t o m i intervjun att det är ”groteskt” att SD hålls utanför. Nu kan ju inte detta fortgå hur länge som helst. I nästa val (eller om det blir ett eventuellt omval, vilket en del tror) så kommer med all sannolikhet SD att få ännu fler röster. Och förr eller senare kommer konsekvenserna av invandringen (både de ekonomiska och de kulturella/samhälleliga) att komma ikapp. Man kan inte bortse från verkligheten hur länge som helst. Till slut blir differensen mellan den politiskt korrekta verklighetsbeskrivningen (som inte bygger på sanning utan på önsketänkande) och sanningen så stor att den politiska korrekthetens falska världsbild rasar som ett korthus.

En del kommentatorer har talat om ett splittrat Sverige efter valet. Och det är nog profetiskt. När man ser vilka starka känslor som nu rivs upp med anledning av valresultatet, antar man i förlängningen livslånga vänskapsrelationer som bryts, äktenskap som upplöses och vänskap och kärlek som övergår i hat på grund av olika syn på invandring etc. Jag läste i Aftonbladet om en kvinna som beskrev hur hennes kärlek till sin man avtog alltmer varje gång han uttryckte stöd för SD. Inget hat är så starkt som det mellan personer som haft en nära relation. Just därför att man känner sig personligt sviken när man glider ifrån varandra. Därför är inbördeskrig (där grannar, ja kanske familjemedlemmer, strider mot varandra) ofta mycket grymmare än konventionella krig (där soldater som inte känner varandra skjuter på varandra – i allmänhet hatar de inte varandra, utan gör bara sitt jobb). Gode Gud bevara Sverige från ett framtida inbördeskrig!

Även om vi nu inte går mot ett inbördeskrig så kan mycket väl klyftorna mellan olika grupper i samhället till slut bli så stora att landet faller sönder. Här har våra politiker att stort ansvar. Bl a genom att inte exkludera 13 procent av Sveriges befolkning från varje form av inflytande (i själva verket visar en del statistik att det är betydligt fler som stöder SD:s syn på invandring, även om de inte röstar på SD – det kan röra sig om kanske upp mot 50 procent). Hittills finns inga tecken på att våra politiker kommer att ta ett sådant ansvar. De har fullt upp med att kråma sig på Godhetens teraterscen och visa upp sin fantastiska godhet (som bara ser ut som godhet, men i själva verket är destruktivitet) och stora tolerans (som inte inkluderar den som har en avvikande åsikt).

torsdag 11 september 2014

Inför valet 2014 – del 5 (3 dagar kvar till valet)

Ja så är det bara några dagar kvar till valet. Just nu jobbar media febrilt med att gräva fram lik i Sverigedemokraternas garderob, för att på så sätt få människor att inte rösta på dem. Med tanke på att man säkert gör allt vad man kan för att hitta lik i garderoben, är resultatet anmärkningsvärt magert. Lade man ner lika mycket möda på att hitta komprometterande saker hos de andra partiernas representanter är jag övertygad om att man skulle kunna hitta en hel del smaskiga godbitar.

Den så hatade sajten Avpixlat.info har de senaste veckorna, som motvikt, grävt i tidningsarkiv och domar (utdömda domar är ju offentlig handling) och funnit en hel del intressanta saker om Alliansens och den Rödgröna Rörans partier. T ex hur en socialdemokratisk landstingsfullmäktigekandidat i Värmland, tillika LO-lokalordförande och ABF-ledamot, dömts för flerfaldig misshandel av sina egna barn, vid tillfället 10 och 15 år gamla. Eller vad sägs om Centerpartiets riksdagskandidat Dayana Jadarian, som nu tvingats lämna partiet efter att ha spritt grov antisemitism på sin Facebooksida (på samma sätt tvingas de SD-medlemmar som sprider rasism att lämna partiet, så det tycks ju som att SD fungerar som de andra partierna i detta avseende). Vi får inte heller glömma bort den socialdemokratiske fullmäktigekandidaten i en västsvensk kommun, som dömts tre gånger för sexuellt ofredande av småpojkar, och som fortfarande står på valsedlarna (S menar att de inte känt till domarna mot honom och att det nu är för sent att ända valsedlarna). Det finns många, många fler exempel på representanter för de, enligt Godhetskören, rumsrena partierna, som har avslöjats såsom långt ifrån så oförvitliga och hederliga som man förväntar sig av den som säger sig representera svenska folket i vårt demokratiska system. Och som dessutom säger sig stå på det godas sida. Det sista fallet (med småpojkarna) kunde man läsa om i GP (Göteborgsposten) den 10/9 2014.

Många människor, ja kanske de allra flesta, har något eller några lik i lasten. Människan är inte perfekt och skulle vi kräva att våra politiker vore felfria så skulle det nog bli ganska tomt på den politiska arenan. Huruvida man lämpar sig som politiker handlar nog mer om hur man förhåller sig till de fel man begått (kanske för flera år sedan) och de man eventuellt begått nyligen.

Det påminner mig för övrigt om när SVT för 10-15 år sedan, inför ett riksdagsval, granskade valarbetare i diverse olika valstugor. Man talade inte om att man kom från SVT och man använde dold mikrofon och dold kamera (så vitt jag vet är sådant förbjudet – står möjligen journalister över lagen?, skulle jag vilja veta). Jag kommer inte ihåg några detaljer och minns inte om man granskade alla partier. Hur som helst så framställde man sig som en vanlig väljare som villa ställa några frågor och ledde snabbt in samtalet på invandrare. Jag minns i alla fall att det var några representanter för Moderaterna som uppvisade avgrunder av fördomar och rasism. Stor skandal i media! Men å andra sidan inte ägnat att förvåna. Det finns nog mycket rasism i Sverige även i de etablerade partierna. Men just nu slåss ju människor om att framställa sig som maximalt goda och håller därför inne med eventuella avvikande åsikter. De vet ju att deras politiska framtid tar slut om de skulle råka säga fel saker.

Frågan är vilket som är bäst, ett öppet samhälle, där allt kan luftas och dryftas, eller det slutna Sverige av idag, där vissa ämnen är tabubelagda, och där den som bara antyder någon otillåten frågeställning riskerar att förlora både arbete, politiska uppdrag och sina vänner (som därmed visar att de inte var några vänner). Jag tror det första är att föredra. Då kan man i en öppen debatt bemöta åsikter man inte tycker om. Och har man rätt (t ex att dagens massinvandring är bra för Sverige), ja då kan man bevisa detta med statistik och andra fakta. Och det är ju så det skall gå till i en demokrati.

Nyligen avslöjade media att en företrädare för SD bl a sagt att ”islam är som en cancer”. Detta har av i stort sett alla media basunerats ut som ett rasistiskt påstående för att bevisa att SD är ett nazistiskt parti. Men om vi nu vill vara logiska och inte bara ideologiska, så kan vi direkt konstatera att påståendet inte kan vara rasistiskt. Islam är nämligen ingen ras (handlar inte om biologi) utan en ideologi/religion. Om att kalla islam för cancer är rasism, då är i så fall, med tvingande logisk nödvändighet, också att kalla nazismen för cancer, ett uttryck för rasism. Det finns för övrigt mängder av artiklar i våra media där man kallar SD för en cancer. Jag såg en sådan rubrik bara häromdagen. Rasismen är tydligen ganska vanlig i vårt land, även hos den självutnämnt goda sidan, om nu all kritik av religioner och ideologier är rasism. Vilket det alltså inte är.

Det är således inte rasism att likna islam vid cancer. Jag har själv den åsikten (att islam är som en cancersvulst). Däremot anser jag inte att muslimer är en cancersvulst. De är människor precis som alla andra och har samma värde och samma rättigheter som alla andra, precis som att nazisterna under WW2 hade samma värde som alla andra människor (men det nazisterna gjorde var inte bra, det var ondskefullt och vidrigt). Även om muslimerna har lika stort människovärde som en svensk eller som vem som helst, så har de inte rätt att komma hit och ta vårt land ifrån oss. De har inte mer människovärde än en etnisk svensk (vilket verkar vara den allmänt accepterade åsikten bland kultureliten).

Såvitt jag vet är SD:s officiella åsikt att man är mot islamister men för islam (de som formulerat SD:s politik är förmodligen inte troende och förstår därför inte hur en religion fungerar – om man inte tror på något övernaturligt kan man omöjligen till fullo förstå sig på religioner). Problemet är att SD, i likhet med alla andra partier, inte förstår vad islam är. Jag som personligen ägnat flera år åt att sätta mig in i islams heliga skrifter, har kommit fram till helt andra slutsatser än de företrädare för Godhetskören som uttalar sig positivt om islam (och som inte lagt ned tid på att seriöst undersöka islam). Islam och islamismen går inte att skilja åt. Islamisterna är de sanna muslimerna, om man med sanna muslimer menar de som tar sin tro på allvar och som till punkt och pricka följer Koranen och Muhammeds undervisning i hadítherna. Islamisterna anser sig själva vara de sanna muslimerna (och det är de också, eftersom de bevisligen följer islam till punkt och pricka). För övrigt, vilket jag nämnt i andra artiklar, så finns många indikationer på att IS har stort stöd bland t ex Europas muslimer. Ytterst få muslimer i Europa (ja knappt några) har uttryckt skarp kritik mot IS (undantag finns, bl a så har en mullah utfärdat en fatwa mot IS, men han utgör ett extremt undantag). Att makthavarna i Irak, Jordanien etc ser IS som ett hot, är inte i första hand för deras korantolkning, utan för att makthavarnas egen maktställning hotas av IS (givetvis har det också med ekonomi att göra – arabvärldens kungar och presidenter och vad de kallas lever verkligen som kungar förväntas leva, dvs i ofattbar, extrem lyx, och det skulle snabbt ta slut om IS fick makten i deras respektive länder).

Företrädarna för Godhetskören (kultureliten=kulturdräggen) i vårt land talar i mun på varandra i sin iver att berätta för svenska folket att IS inte har något alls med islam att göra. Hur vet de det? De vet ju ingenting om islam mer än vad det berättas för dem från olika försvarare av islam. De har aldrig läst Koranen eller hadítherna eller sharíalagen. IS är de sanna muslimerna, dvs de är korantrogna muslimer som följer sin herre och mästare (Muhammed och dennes uppdragsgivare Allah). IS är helt enkelt pingstmuslimerna eller livetsordsmuslimerna eller väckelsemuslimerna eller vad vi nu vill kalla dem för (därmed antyder jag inte att det finns några läromässiga likheter mellan kristna samfund och IS). När de halshugger kristna i Irak gör de exakt vad Koranen och hadítherna befaller dem att göra. De följer islams heliga skrifter lika noggrant som den som köpt en komplicerad byrå från Ikea följer den medföljande manualen. När islam erövrat ett område får ”Bokens folk” (kristna och judar) behålla sin tro om de antingen lämnar området, böjer sig under islam och betalar en straffskatt (jizya) och lever i ett apartheidliknande tillstånd som dhimmis (kommer en muslim på trottoaren måste man kliva ut i gatan och släppa fram muslimen etc, etc) eller blir muslimer. Eftersom de kristna i Irak etc inte vill fly (från sina hus och åkrar, det är ju allt de äger) och eftersom de inte vill bli muslimer (varför skulle de bli det?) och inte vill betala straffskatt, så skall de halshuggas. Alla andra (dvs de som inte är kristna eller judar) får välja mellan att bli muslimer om de inte redan är det, eller dö. Punkt slut. Detta är exakt, exakt, exakt vad islams heliga dokument säger, klart och tydligt så att det är omöjligt att missuppfatta. Det finns inget tolkningsutrymme här. Så kom inte och snacka om att IS inte har något med islam att göra! De visar exakt vad islam är och står för!!! Och de ger oss en föraning av vad som väntar Sverige om 50 år eller kanske kortare tid än så. Och våra politiker verkar inte ha bråttom nog att se till att detta framtidsscenario går i fullbordan. Helst så snart som möjligt!

Självklart kan man ha synpunkter på att någon säger att islam är som en cancer. Självklart är detta sårande för muslimer (men de tar sig samtidigt rätten att kalla kristna och judar för de mest fruktansvärda saker). I en demokrati måste det vara tillåtet att komma med skarp kritik mot religioner och ideologier, och även kritik som sårar! Annars är det inte demokrati! Under inga som helst förhållanden är det rasism att kalla islam för cancer. Det kan det inte vara, som jag visat ovan! I så fall är det som sagt lika mycket rasism att kritisera nazismen, och det faller väl ändå på sin egen orimlighet. Eller? Sedan kan man tycka att det är onödigt att jämföra islam med cancer. Visst man måste inte säga allt som är sant. Allt är inte lämpligt att säga. Men att kritisera islam, även mycket skarpt, måste vara tillåtet. Islam påstår ju sig vara den yttersta sanningen och har som mål att ta över hela världen och tvinga in alla människor i sitt system. Nog måste det väl ändå vara tillåtet att seriöst granska en religion som kommer med sådana anspråk?!

Dessutom, hur mycket fruktansvärda saker har inte sagts om kristendomen? Richard Dawkins beskriver i sin bok Illusionen om Gud (utgiven på Leopard Förlag – var annars) Gamla Testamentets Gud på följande sätt:
Mycket talar för att Gamla Testamentets Gud kan betraktas som världslitteraturens mest osympatiska karaktär; avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförlåtande kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en kvinnohatande, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, sonmördande, pestspridande, storhetsvansinnig, sado-masochistisk, nyckfullt illvillig översittare.
Jag har aldrig läst någon kritik av denna formulering, vare sig i recensioner eller allmänt. Tvärtom har många recensenter i Sverige höjt den till skyarna. Man undrar vad som skulle hänt om någon hade skrivit liknande formuleringar om islam. Då hade hela kulturdräggen gått i taket. Boken hade med all sannolikhet dragits in och förlaget hade fått be om ursäkt. Etc, etc.

Hård kritik av den kristna tron är mycket vanlig i dagens Sverige och jag har mängder av exempel på detta i andra artiklar (obs, jag har inget emot att man kritiserar den kristna tron – är den sann håller den för kritik och är den inte sann, ja då är det dags att skrota den). Och även ren skändning. Ta bara ICA-reklamen i påskas (kristendomens heligaste högtid) där man drev med Nattvarden (kristendomens kanske heligaste handling) och kopplade den till sex! Och sedan knappt bad om ursäkt. Ja man bad inte om ursäkt. Reklamen drogs visserligen in, men någon verklig ursäkt kom aldrig. Kritiken från kulturdräggen mot denna skändning av den kristna tron lös nästan helt med sin frånvaro och speciellt de som normalt försvarar islam mot varje form av kritik var helt tysta. Detta kära läsare kallas ondska!!! Det skulle vara intressant att se vad som skulle hända om ICA gjorde en motsvarande parodi (eller vad man skall kalla det) om islam mitt under Ramadan. Nåja, det vet man ju vad som skulle hända. För övrigt så förknippar jag nu ICA-Stig med kristendomshat och byter kanal så fort ICA-reklamen sänds. Det kanske inte direkt var tanken med reklamfilmen i påskas. Med en sådan reklambyrå behöver ICA inga fiender.

Slutsatsen blir att det är fullt tillåtet att i princip säga precis vad som helst om den kristna tron utan att detta räknas som kränkning eller rasism. Samtidigt räknas i princip all kritik av islam som värsta sortens rasism och kränkning. Förklara det, det som kan. Men det kan man inte, eftersom ondskan inte låter sig förklaras. Den är bara ond. Den vill förstöra allt. Dvs allt som är gott. Jag ser dessvärre inte islam som en god faktor i världen utan som lika ondskefull och destruktiv som Hitlers nazism! På min hemsida har jag en artikel där jag jämför bl a islam och nazismen och visar att dessa två ideologier är intill förväxling lika.

Normalt skulle man tycka att när människor från en annan kultur oombedda slår sig ner i ett annat land, och dessutom försörjs av medborgarna i detta land, så skulle de anpassa sig till det land de kommer till. Och de skulle dessutom vara tacksamma. Men så är det inte annat än i undantagsfall. Och maktens företrädare i Sverige tycker tydligen det är så det skall vara. Svenska folket skall anpassa sig till islam och inte tvärtom.

Låt mig avsluta med ett exempel från verkliga livet. I LV (Länstidningen Norr/Vimmerby Tidning) kunde man den 5/9 2014 läsa en artikel med rubrik, ”De har tröttnat på nonchalansen”. Artikeln handlar om samhället Målilla i Småland och ett asylboende där, kallat Moliljan. Jag citerar:
De reagerar på nonchalansen. Från de asylsökandes sida, och framför allt från Migrationsverkets.
Micke Lindqvist och Gert Schuld känner sig inte respekterade, aldrig någon gång tidigare har det varit som nu att bo vid Moliljan.
– Kalla oss inte rasister, säger Gert Schuld. Vi vill bara ha den respekt man kan förvänta sig och att Migrationsverket ska lyssna till våra problem.
– Vi har de asylsökande springandes i våra trädgårdar, de stjäl av våra grönsaker och blommor, förstör och tar lyktor och konstverk, vägrar stå i kö i affären, går mitt i gatan och vägrar flytta på sig även om det kommer en bil. Bland annat. Och när det var absolut eldningsförbud i hela länet – ja, då träffade vi på två killar med tändare som skulle elda i skogen.
– För att inte tala om hur skräpigt det blivit här. Cigarettpaket, blöjor, porslinsmuggar, bestick, ja, allt möjligt kastas, tillägger Micke och visar ett fotografi på hur matrester slängts ut genom Moliljans fönster och i naturen bredvid. De samlar uppenbarligen på sig mer mat från matsalen än de orkar äta upp. Det är fruktansvärt dålig respekt mot de landsmän som sitter hungriga kvar i ett flyktingläger.
Det är ju konstigt att en tidning vågar ta med sådana här synpunkter. Men detta är vardagen för svenskar som bor i samhällen där det finns många s k nysvenskar (så värst mycket nysvenskar verkar de inte vara, snarare gammelaraber och gammelafrikaner). Jag läste nyligen om ett samhälle i Skåne med 800 invånare som hade tagit emot 300 invandrare. Efter någon månad fick man stänga Pressbyråkiosken på grund av alla hot och rån och snatterier och vandalisering. Plus liknande nedskräpning som talades om ovan.

Så beter sig inte flyktingar. Riktiga flyktingar! De är tacksamma för att de får en fristad. De här människorna (självklart finns undantag) är fräcka, arroganta, otacksamma och beter sig rent ut sagt som svin! De kommer förvisso från en annan kultur, men då är det deras sak att försöka lära sig hur man beter sig i ett annat land. Islam är en aggressiv erövrarkultur och många muslimer betraktar sig redan som herrefolket i Sverige. Och de beter sig verkligen som så. Och de uppmuntras till detta genom svenska folkets ofattbara ynklighet som i stället för att tala om för invandrarna vad som gäller här, backar och ber om ursäkt för Sveriges kultur och allt annat. Detta förstärker muslimernas dåliga sidor. Hos DB Schenker, det stora åkeriföretaget i Sverige, kunde man idag läsa på på deras hemsida:
Leveranser till postnummer i Rinkeby stoppas tills vidare
DB Schenker stoppar tills vidare leveranser till postnummerområdena 163 70, 163 71, 163 72 och 163 73 i Rinkeby.
Det beror på att vi inte kan garantera säkerheten för vår personal. Vi ser därför ingen annan möjlighet än att åberopa ansvarsbefrielse enligt bestämmelserna om Force majeure.
Publiceringsdatum: 2014/09/11
Två av deras chaufförer har överfallits i området och en av dem misshandlades svårt. Detta kära vänner är det Sverige som väntar oss, när islam breder ut sig alltmer.

Personligen anser jag att invandrare som beter sig på det här sättet omedelbart skall utvisas. Det skall inte ens behövas någon rättegång utan bör räcka med att deras skuld är fastställd.

Låt mig avsluta med vad en av min läsare skrev till mig för några år sedan. Han är äldre än jag och har personliga minnen från tiden under Andra Världskriget (jag föddes 1942 och var således bara 3 år när kriget tog slut – jag har dock starka minnen av att man använde ransoneringskort när man skulle handla, vissa varor var tydligen ransonerade ytterligare några år efter krigsslutet). Under kriget kom en hel del flyktingar till Sverige. När det gällde att ta emot judar före kriget så var det i stort sett stopp. Man var rädd för hur svenska folket skulle reagera om det kom för många judar hit. Konstigt att man inte är rädd för hur svenska folket skall reagera när man idag tar in horder av muslimer i vårt land. Hur som helst så skrev min läsare:
Jag minns väl situationen i min lilla hemstad Gränna under de senare åren av andra världskriget. Alla hotell var fulla av flyktingar och alla privata hem som hade möjlighet därtill upplät husrum. Det var südettyskar, det var danskar, norrmän och andra grupper som flytt undan vidrigheter. Dessa människor uppfattades alla av lokalbefolkningen som verkliga flyktingar i behov av hjälp. I den situationen var det som vi idag kallar integration (då okänt ord) inte ett problem, lokalbefolkningen hade vidöppen famn för alla dessa hjälpbehövande människor. Då fanns tacksamhet bland flyktingarna – detta ord har jag sällan eller aldrig hört (förlåt om jag missat något) i dagens flyktingdebatt. Idag har "flyktingarna" en annan attityd. Om de inte redan på förhand lärt sig den svenska kravmentaliteten tillägnar de sig den snabbt efter hitkomsten. Kommer "flyktingarna" från muslimska länder faller svenska politiker och "tyckare" i press och TV på knä i stum beundran inför dessa människor. Och diskuterar man kriminalitet uppträder alltid den skäggige och på svenska något brytande professorn i kriminalitet vid BRÅ och försvarar invandrargruppen.
En sak en säker, de som kom hit då var tacksamma för att vi tog emot dem och de gjorde allt för att försörja sig själva och inte ligga svenska folket till last. Och de gjorde också allt för att anpassa sig till svenska seder och bruk. Och de begick knappast rån eller gruppvåldtäkter och brände vare sig bilar eller skolor.

Man undrar hur länge svenska folket kommer att fortsätta att acceptera förstörelsen av vårt land?! Alltför länge misstänker jag. Ack vårt arma land, som förmodligen är räddningslöst förlorat. Det skall bli intressant att se vad folk kommer att säga om 50 år.

måndag 8 september 2014

Inför valet 2014 – del 4 (en knapp vecka kvar till valet)

Royal Society är namnet på Storbritanniens vetenskapsakademi. Den grundades redan 1660 och har haft många berömda medlemmar; Isaac Newton, Michael Faraday, James Clark Maxwell, Charles Darwin, Ernest Rutherford och Paul Dirac för att nu nämna några. Alla dessa tillhör de absolut främsta inom sina respektive områden. Valspråket för denna illustra akademi är ”Nullius in verba”, vilket är latin och betyder ungefär ”Genom ingens ord” (On the word of no one). Innbörden är att man inte skall godta något bara för att en viss person (eventuellt en auktoritet) säger att det är så. Man skall enbart acceptera såsom varande sant, det som kan bevisas genom logiska argument, grundade på fakta. Och de fakta man utgår från måste i sin tur vara baserade på objektiva experiment och observationer, vilka kan granskas, kontrolleras och upprepas av andra forskare. Detta är själva essensen av det som kallas vetenskap (jag talar i första hand om naturvetenskap – inom beteendevetenskaperna tvingas man dessvärre att också använda andra och mindre säkra metoder).

(Jodå, jag vet att jag tagit upp detta med "nullius in verba" i tidigare artiklar, men många läsare kanske bara läser just den här artikeln. Dessutom brukar man ju säga att "repetition är all kunskaps moder".)

”Nullius in verba” innebär således att det som är sant är sant oberoende av vem som säger detta. Om ett visst påstående är sant, så är det sant även om det står i Hitlers Mein Kampf! Och det är i så fall lika sant som om Moder Théresa eller påven eller Fredrik Reinfeldt eller Albert Einstein skulle ha sagt samma sak (under förutsättning att det verkligen är sant).

I den svenska debatten tycks man tillämpa motsatsen till ”Nullius in verba”. Skulle t ex en kristen hävda att 2+2=4, så skulle många ateister omedelbart avfärda detta som lögn, eftersom allt som en kristen säger, i deras ögon per definition måste vara fel. Skulle en Sverigedemokrat säga att Stockholm är huvudstad i Sverige, skulle på samma sätt Godhetskören omedelbart kalla detta för århundradets lögn, enbart för det sagts av en Sverigedemokrat (jag överdriver givetvis – men läsaren förstår säkert vart jag vill komma). Ändå inser (förhoppningsvis) alla människor att det är Royal Society och inte Godhetskören i Sverige som har den korrekta definitionen av sanning (om vi nu med sanning menar ”det som stämmer överens med fakta, dvs såsom det i själva verket är”). Absoluta sanningar är absolut sanna, och står över ideologier och trender och majoritetens åsikt, och vad som är politiskt korrekt. Sanningen i ett påstående kan inte heller avgöras genom att t ex kasta tvivel över den person som uttalat detta påstående, och hänvisa till vederbörandes förment låga moral eller stora okunnighet (hur vanligt är inte detta som debattknep – där retorik alltför ofta får ersätta logik). Inga debattknep kan motbevisa det som är sant (däremot kan debattknep, använda av en skicklig debattör, få åhörarna att tro att denne debattör har rätt fast han/hon har fel, men det är en helt annan historia)!

Detta var en liten inledning och grundmålning inför att jag nu skall citera lite grand från sajten Avpixlat.info. Denna sajt betraktas ju av media som rasistisk och full av fördomar etc. Jag håller inte med om detta, men låt oss inte spilla tid på att penetrera den frågan här. Då tappar vi fokus. Ovan har jag försökt visa att det inte spelar någon roll vem som uttalar ett påstående, när det gäller att bedöma om påståendet är sant eller falskt. Är det sant så är det sant vare sig det står i Expressen eller Aftonbladet eller sänds i SVT eller skrivs på Avpixlat eller står som klotter i en tunnelbanenedgång eller står på min hemsida. Och om den absoluta sanningen är att ett påstående är falskt, ja då är det falskt även om SVT eller DN eller våra partiledare påstår att det är sant. Ja till och med om 100 procent av mänskligheten hävdar att det är sant, så är det i alla fall falskt.

För några dagar sedan hade Avpixlat en ganska intressant artikel där man tog upp tio skäl mot Sveriges nuvarande invandringspolitik. Jag hävdar att alla dessa angivna skäl är relevanta (fast förvisso inte politiskt korrekta). Här följer dessa 10 punkter plus lite av mina egna kommentarer.

1. Svensk invandringspolitik är extrem. Se min föregående blogg, där jag klart och tydligt, utifrån odiskutabla fakta, visar att så är fallet.

2. Invandringen gör Sverige fattigare. Eftersom den kostar oerhört mycket pengar. Detta har både Fredric Reinfeldt och Anders Borg erkänt under senaste månaderna. Svenska folket kommer att få dra åt svångremmen rejält för att betala vad invandringen kostar. Ja inte bara rejält, utan på sikt kommer konsekvenserna att bli förödande för vårt land.

3. Invandringen har skapat en ny underklass. 1990 fanns 3 ”utanförskapsområden” i Sverige. 2006 hade de ökat till 156 och 2013 till 186. I dessa områden frodas kriminalitet och gängförtryck plus att de som bor där inte har det speciellt bra. Och dessa områden breder ut sig alltmer och polisen är i princip maktlös.

4. Invandringen gör Sverige till ett farligare land. Detta på grund av att vissa invandrargrupper är extremt överrepresenterade när det gäller brottslighet och då speciellt våldsbrott (framför allt gäller detta muslimer och bland dessa framför allt de som kommer från Somalia, men även från andra länder i Mena – dvs Mellanöstern/Nordafrika plus Somalia). Om detta har jag skrivit i många andra artiklar. Där finns också mängder av källor som visar att detta inte bara är ett tomt påstående (jag skulle verkligen, av hela mitt hjärta önska att det vore ett tomt påstående).

5. Invandringen gör Sverige mer muslimskt. Som jag skrev i en tidigare artikel så är det vanligaste mansnamnet i Oslo nu Muhammed. Något säger väl detta i alla fall. Och vad kommer att hända när Sverige har 50 procent muslimer? Ja du, käre läsare, fundera lite över det! Tror du paradiset kommer till Sverige då? Eller helvetet? Tja, titta på hur det ser ut i muslimvärlden så kanske du får en föraning vad som väntar vårt land!

6. I journalistkåren finns ett stort stöd för partier som stödjer en extrem invandringspolitik. Detta förklarar varför medias rapportering inte handlar om analys och nyhetsrapportering utan snarare om propaganda för det gränslösa samhället, vilket är marxisternas våta dröm. De tror nämligen att i det kaos som då uppstår så kommer marxismen att resa sig och skapa det nya paradiset (där givetvis alla oliktänkande omedelbart kommer att mördas i godhetens namn). Och det är ju därför marxister och islamister kan samarbeta. Muslimerna hoppas att på samma sätt kunna utnyttja kaoset för att skapa det världsomspännande kalifatet. Problemet är att om detta kaos nu skulle inträffa (vilket inte kan uteslutas helt) så skulle marxister och islamister omedelbart börja kriga mot varandra. Den som har minsta lilla gnutta hjärnsubstans kvar inser givetvis att dessa två ideologier är 100 procent inkompatibla.

7. Sverige är inte demokratiskt (när det gäller invandringsfrågor, eftersom svenska folket inte får reda på sanningen om invandringen och dess konsekvenser både på kort och lång sikt). Våra folkvalda politiker och våra journalister (undantag finns men alltför få) bedrar hela svenska folket och manipulerar landet mot en kommande mardröm.

8. Den viktigaste frågan för 7 av 8 riksdagspartier är tydligen att fortsätta den extrema invandringspolitiken. De flesta politiker är helt fångna i den politiska korrekthetens hjärngrepp och överbjuder varandra i sin iver att framstå som så goda som möjligt. Ju mer invandrare man säger sig vilja ta emot, och ju mer förmåner man säger sig vilja ösa över dessa, desto mer applåder får man. Än så länge har inte SM i godhet avgjorts, men vi börjar antagligen närma oss finalen.

9. Invandringsförespråkare är hycklare. De bor inte själva på de ställen där vanliga invandrare bor. Och speciellt inte där muslimska invandrare bor. De bor på Högalid på Söder i Stockholm och liknande platser, och de enda invandrare de kommer i kontakt med är kinesiska docenter i nanoteknologi. När en badstrand vid Hornsbergs strandpark i Stockholm (det är i de trakterna som många av Godhetskörens medlemmar bor) för några månader sedan togs över av (jag citerar här från en artikel i Avpixlat):
omkringliggande förorternas mångkulturella klientel. Som väntat har en våg av misshandel, öppen knarkhandel, omfattande störomål [jag har aldrig hört detta ord förut men tydligen så existerar det, fast inte i Svenska Akademiens Ordlista] dygnet runt, sanitär olägenhet och allmänt hotfull stämning samtidigt kommit som ett brev på posten, och stadsdelens invånare är nu fullständigt chockerade över denna lilla glimt av klassisk kulturberikning.
Och nu, när kultureliten själv fick möta mångkulturen, ja då snålade man inte på resurserna:
Enligt den lokala polisledningen har nu “all ledig tid och personal” beordrats till platsen, vilket har resulterat i dygnetruntpatrullering på den lilla badplatsen av både vanlig polis, tunnelbanepolis och ridande polis. Men endast det bästa är gott nog åt innerstadens journalister, politiker och i övrigt Miljöpartiröstande elit, så utöver detta lät man även civilpoliser förstärkta med personal från Kronofogdemyndigheten kontrollera samtliga bilar som körde in i området(!).
Även Sjöpolisen kom dit med Stridsbåt 90. Och man fortsatte att patrullera en avsevärd tid framåt, så att ”buset” inte skulle komma tillbaka. Samtidigt har polisen i Landskrona, när de ser brott begås i invandrartäta områden, order att sitta kvar i sina bilar för att inte provocera invandrarna och få ett upplopp på halsen (och speciellt inför valet vill man inte ha några upplopp – det kunde ju gynna SD). Detta enligt Helsingborgs Dagblad. (titta också på det här videoklippet för fler detaljer – 3,5 min).

När det gäller Hornsbergs strand så läs gärna vad som skrivits i den lokala tidningen Vårt Kungsholmen. Där försöker man förvisso låtsas som att det mer handlar om lite stökighet i största allmänhet (folk som är glada och högljudda och kanske lite på lyran), men läs kommentarerna under artikeln, där vanligt folk i området skriver, så får du kanske en sannare bild (dvs inte politiskt korrekt tillrättalagd) av verkligheten.

10. Visionen om folkhemmet har ersatts av visionen om det mångkulturella samhället. Och inget pris är för högt när det gäller att betala för den nya visionen. Vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Svenska folket skall offras på den etniska mångfaldens altare, medan kultureliten, som är drivande bakom detta projekt, själv lever i sina isolerade ghetton, skyddade från mångkulturens verkliga problem av Stridsbåt 90 och poliser och väktare. Ynkligt! Vidrigt!

Man kan förvisso ha olika synpunkter på hur mycket invandring Sverige (och Europa) tål. Och hur mycket vi skall vara beredda att minska vår levnadsstandard etc för att hjälpa andra människor. Och hur vi skall hjälpa dem (ta hit så många som möjligt eller hjälpa mångdubbelt fler på plats). Alla dessa viktiga frågor borde man rimligen kunna diskutera. Men tyvärr är detta inte tillåtet! Då får man omedelbart rasiststämpeln på sig och riskerar att få sparken från jobbet, förlora sina politiska uppdrag och förlora många av sina vänner (eller snarare de man trodde var ens vänner).

Men oavsett vilka åsikter man har i dessa frågor, så finns det i alla fall några grundläggande saker när det gäller invandring, som man borde kunna enas om. Och dessa saker är nödvändiga att införa om vi inte vill få en galopperande rasism i vårt. Visst kan media och politiker, genom manipulation och falsk information, hålla folket lugna ytterligare en tid. Men inte hur länge som helst. Och då kan vad som helst hända. Det som skrämmer mig är att jag ibland tänker på hur det var i Tyskland innan nazisterna kom till makten. Hur var det möjligt att ett förbrytargäng som Hitler och hans hejdukar kunde få total makt i Tyskland på bara några år?. Jo politikerna hade förberett marken. Människor var desperata och såg Hitler som Räddaren. De var beredda att underkasta sig nazisterna bara det blev ordning och reda i Tyskland. Även kapitalisterna resonerade på detta sätt. De trodde att de skulle kunna kontrollera Hitler när han fått makten, men där missbedömde de honom totalt. Sanna mina ord, vi är inte långt ifrån en liknande situation i Sverige (och hela Europa). Tiden närmar sig när Europas urbefolkning (ett uttryck som kanske börjar bli relevant) desperat kommer att längta efter en Ledare som kan få ordning och hindra att Europa hamnar under islams vidriga förtryckarsystem. Och människor kommer att vara beredda att ge upp demokratin bara för att det egna landet skall räddas.

Det talas om att vår invandringspolitik måste vara rättvis och generös mot invandrare. Jadå, men invandringspolitiken måste också vara rättvis och rättfärdig och generös mot svenska folket (urbefolkningen) för att inte skapa ett snabbt växande hat mot invandrare. Den måste också vara realistisk. Låt mig nu ge några exempel på saker som måste ändras:

1. Invandrare som begår brott (hur grova kan diskuteras – personligen tycker jag det skall gälla alla brott bortsett från parkeringsböter och liknande) innan de fått sitt PUT (permanent uppehållstillstånd) skall omedelbart utvisas utan någon som helst pardon (det skall inte spela någon roll om de riskerar fattigdom eller hårda straff när de återvänder hem – det skulle de ha tänkt på innan de begick brottet).

2. Invandrare som fått sitt PUT och som begår grova brott (våldtäkt, mord, rån, grov misshandel och liknande) skall alltid utvisas utan pardon och utan hänsyn till vad som väntar dem när de återvänder hem. Det skulle de ha tänkt på innan de våldtog eller rånade eller misshandlade eller mördade.

3. Det skall vara betydligt svårare och ta längre tid, än som det är nu, att få ett svenskt medborgarskap. Då kommer också ett svenskt medborgarskap att ses som mer värdefullt och inte bara en biljett till livslång försörjning utan krav på motprestationer. Den som beslås med att ljuga om sin bakgrund skall normalt inte kunna få ett svenskt medborgarskap. Den som slängt sitt pass och andra liknande dokument, skall inte släppas in i landet (annat än i mycket speciella undantagsfall). Enligt vissa uppgifter slänger så mycket som 80 procent (eller mer) av asylinvandrarna sina pass och papper när de väl kommit in i Sverige (några läsare har skrivit till mig och påpekat att det antagligen snarare handlar om 95 procent eller mer, men säger jag 80 procent så överdriver jag i alla fall inte). Detta borde omöjliggöra för dem att få stanna här.

4. Speciellt med tanke på att man bara efter några år i vårt land kan få ett svenskt medborgarskap, borde man lagstifta om att medborgarskapet, under de första 10 åren, kan återkallas vid grov kriminalitet (och detta skall gälla även om de inte har dubbla pass – i så fall blir de statslösa, men de har sig själva att skylla). Det svenska medborgarskapet är synnerligen eftertraktat. Visste invandrare att de riskerar att inte kunna bli svenska medborgare. eller förlora medborgarskapet om det begår grova brott, skulle de allra flesta sköta sig. Och de som inte sköter sig har vi ingen anledning låta stanna här.

Om vi säger att det efter förändrad lagstiftning skulle ta 7 år att få ett svenskt medborgarskap, och att detta medborgarskap sedan kan dras in under ytterligare 10 år om man begår grova brott, så tror jag att vi skulle få se en dramatisk minskning av vissa invandrargruppers brottslighet (som är groteskt hög för vissa grupper, främst då muslimska invandrare). Unga människor (det gäller generellt) är överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott (t ex våldsbrott) och har man skött sig i 17 år (7+10 år) är nog risken ganska liten att man sedan hamnar i en brottskarriär. Då har man förmodligen ett jobb, man har gift sig och har barn, och man har vant sig vid att leva ett normalt, hederligt liv. Detta skulle vara en hjälp för vissa invandrargrupper.

5. Som det nu är kan invandrare som saknar dokument inte utvisas. Så riskerar man utvisning är det bara att slänga sina dokument (om man inte gjort det tidigare), så får man stanna här resten av sitt liv. Detta är absurt och måste ändras. Sverige borde ingå avtal med något afrikanskt land att ta emot papperslösa invandrare från Sverige. Detta skulle kunna vara en del av ett handelsavtal eller att vi helt enkelt betalar en viss summa för var och en de tar emot.

6. När det gäller vissa invandrares ”borttappade” svenska pass så har media faktiskt tagit upp detta problem (läs vad Merig Wager, som tidigare arbetade på Migrationsverket, skriver på sin blogg om denna skandal). Hur vissa invandrare ”tappar” sitt pass kanske 20 gånger eller mer under kort tid (det handlar huvudsakligen om icke-västliga invandrare) och hela tiden får nya pass. Man vet att ett svenskt pass är eftertraktat och kan användas för att smuggla ytterligare invandrare in i EU. Det kan säljas för stora summor pengar. Hur mycket beror givetvis på köparen. Jag har sett siffror på ända upp till 80 000 kr och man förstår frestelsen
Förr kunde en skicklig förfalskare med ganska enkla verktyg (tuschpenna, linjal och lite annat) göra ett fungerande falskt pass, men idag, när man använder alla möjliga tekniker i passtillverkningen, bl a chips och inlagda metalltrådar, är det oerhört mycket svårare att förfalska ett pass. Ja det är nästan omöjligt. Alltså tvingas man att stjäla riktiga pass, där passinnehavaren har ett liknande utseende som den som skall använda det falska passet (förr var fotot inklistrat i passet och kunde lätt bytas ut – numera är ju fotot printat på själva papperet i passet, dvs utgör en integrerad del av passet och är mycket svårt att byta ut eller ändra). Pass som tillhör blåögda, blonda svenskar är därför tämligen oanvändbara i flyktingindustrin (som det de facto handlar om). Det är därför pass tillhörande invandrare från Afrika och Mellanöstern har så högt värde. Och det är därför som just sådana invandrare frestas att "tappa" sina pass.
Farsen kring de svenska passen är oacceptabel. Varje år tappas ca 50 000 pass bort och totalt rör det sig om 250 000 pass eller mer. Och enligt lagen kan en person tappa bort sitt pass hur många gånger som helst och få nya pass till samma låga kostnad (f n 350 kr). Poliser har berättat om hur de är så förbannade (ursäkta uttrycket) att de knappat kan behärska sig, när de skall lämna ut det 20:e passet på några månader till en och samma person. Invandrarna kan ju inte tro att vi är kloka här i Sverige. Och det är vi ju inte heller.

Den svenska passlagstiftningen måste ändras, med det snaraste. Fick jag bestämma skulle man ha ungefär följande system. När man tappar sitt pass första gången får man ett nytt pass för samma kostnad som det första. Nästa pass kostar runt 1 000 kr och fjärde passet 10 000 kr. Dessutom skall man inkallas till polisförhör efter att man tappat passet för tredje gången. Och sedan skall det vara stopp. Sedan blir det inga fler pass under t ex en tioårsperiod (och sedan börjar systemet om igen, dvs man skall normalt endast kunna få ut 4 pass per 10 år). Under den period man är stoppad på ytterligare pass skall man kunna få ett tillfälligt resedokument (som inte skall vara gratis, utan ganska dyrt) om man måste göra någon resa (detta dokument skall bara vara giltigt under den begränsade tid som resan beräknas vara). Jag har för mig att Kanada har något liknande system. Det är ju fullständigt ofattbart hur vi kan ha en så korkad lagstiftning som vi har. Jag skäms över att tillhöra svenska folket. De måste vara Jordens dummaste folk (hur kan man annars förklara ovanstående?). Att man kan tappa sitt pass ett obegränsat antal gånger och få ett nytt har väl inget med godhet och kärlek och snällhet att göra. Det är bara dumhet och feghet och ynklighet!

7. Nu hörde jag, jag vet inte för vilken gång i ordningen, om några somalier, som bara några veckor efter att de fått sina uppehållstillstånd, reste tillbaka till Somalia på ”semester” (förmodligen betald av oss skattebetalare). Om de nu flytt från Somalia med fara för sina liv (annars har de inga asylskäl), hur kan de då, bara några månader senare resa tillbaka dit? Om faran tydligen är över i Somalia, borde de ju inte få stanna här. Då har de inga flyktingskäl längre. Jag anser att de omedelbart skulle förlora sitt PUT och inte få återvända hit. Återigen, svenskarna, jordens dummaste folk (eller kanske snarare – våra politiker, jordens dummaste politiker – jojo, visst finns undantag, men ack så få).

8. Invandrare skall inte ha några förmåner som inte vanliga svenskar har. De skall inte ha förtur till arbeten eller utbildningsplatser. Detta är fullständigt livsfarligt och kommer att leda till att vi får rena nazistpartier i vårt land. Det invandrarhat som sådant här ger upphov till kommer också att gå ut över de värdefulla invandrare (ja du drar helt rätt slutsats, jag anser inte att alla invandrare är värdefulla för vårt land) som finns i vårt land.

9. En stor del av invandringen till Sverige är så kallad anhöriginvandring. Den som har fått PUT har rätt att ta hit sina anhöriga. Jag vet inte exakt var gränsen går för att kallas anhörig (om det inkluderar mormor och morfar och kusiner), men jag misstänker att gränsen är synnerligen frikostigt vald. 2013 fick 40 000 anhöriga uppehållstillstånd i Sverige (enligt Migrationsverkets hemsida). En liten del av dessa är förstås ”kärleksinvandrare” (Migrationsverket använder denna term), dvs när en svensk medborgare har gift sig med någon från ett annat land och de bestämmer sig för att bo i Sverige, eller någon adopterar ett barn från ett annat land. Den absolut största delen är dock anhöriga till flyktingar och invandrare. Vem betalar då för anhöriginvandringen? Jag tycker det är rimligt att den som blivit svensk medborgare också har rätt att ta hit sin familj. Men det är en sak när det gäller egna barn och maka eller make, där måste kanske Sverige vara generöst. Men vill man ta hit fler anhöriga (mormor, farfar, kusiner), ja då skall man stå för detta själv ekonomiskt. Morfar skall inte ha någon svensk pension (han har ju inte bidragit till systemet) utan måste försörjas av den som tagit hit honom. Och om denne inte försörjer morfar ja då skall principen vara att morfar skickas tillbaka (annat än i speciellt ömmande fall). Så är det i många länder. När det gäller somaliska anhöriga (och kanske också fler grupper) så har jag läst att samhället betalat deras flygresa hit (jag vet inte om det alltid är så eller om det var ett undantag). Det anser jag vara helt fel. Principen skall vara att den som vill ta hit sina anhöriga, men inte har pengar till deras flygbiljett, då får ta ett lån för att betala resan (själva låneproceduren kan samhället hjälpa till med), som de sedan måste betala tillbaka. Dessvärre är jag inte riktigt säker på hur anhöriginvandringen fungerar. Det är lite svårt att få reda på sådant här, eftersom Migrationsverket uppenbarligen manipulerar statistiken för att den inte skall lysa i ögonen på folk. Om någon av mina läsare är insatt i detta, vore jag tacksam för information.

Tillägg: En läsare har informerat mig om att det tydligen är tänkt att invandrare som får ta hit sina anhöriga skall stå för deras uppehälle. Men detta tillämpas tydligen inte i praktiken på grund av "ömmande skäl" och liknande undantag. Det är bara någon enstaka procent av asylinvandrarna som betalar för sina anhöriga. Och när det gäller pension för invandraranhöriga (som inte kallas pension utan äldrestöd) så betalar svenska staten detta för alla anhöriginvandrade. Så var det med den saken.

10. Invandrare skall inte gå före i vårdköer för att de är invandrare. Däremot kan de givetvis gå före om de har akuta problem, precis som att en vanlig svensk går före när han är akutsjuk. Men de skall inte gå före för att de är invandrare. I nästa bloggartikel skall jag ge ett skrämmande exempel på detta.

11. Sista punkten. Invandrare, som inte betalat ett öre i skatt, och som inte bidragit med någonting till Sverige (som 65-åriga anhöriginvandrare som kommer hit), skall aldrig kunna ha en högre pension (vilket i detta fall kallas äldrestöd) än en etnisk svensk. Inte heller skall de kunna ha andra ekonomiska förmåner som en vanlig svensk inte har.

Låt mig ta ett exempel från min tid till sjöss. Befälhavaren på ett fartyg kallas kapten. Och kapten blir man genom att man börjar som matros och sedan läser till styrman och så till sjökapten, och sedan arbetar i många år till sjöss för att skaffa sig erfarenhet. Men vi har en ytterligare grupp sjöbefäl förutom befälhavare och styrmän, nämligen maskinister. Man börjar som motorman och sedan läser man till maskinist och slutligen till sjöingenjör. Och efter åratal till sjöss blir man till slut maskinchef, dvs chef för maskinavdelningen. Maskinchefen, eller chiefen som han ofta kallas, är högsta chefen ombord för maskinavdelningen. Men han är underställd kaptenen, som är högsta chef för hela fartyget (det kan bara finnas en högsta chef). När det gäller löner till sjöss så ökar dessa ju längre man jobbat inom yrket (ålderstillägg), precis som i land. Detta kan leda till att en äldre chief kan ha högre lön än en yngre kapten på samma fartyg. Trots att kaptenen är chef för chiefen. Eftersom principen är att högste chefen (som ju har yttersta ansvaret) alltid skall vara bäst betald inom företaget (eller fartyget eller vad det handlar om), så säger sjöavtalet att i så fall skall kaptenens lön höjas så att den ligger en viss fastställd summa över chiefens lön (vad den är idag och om systemet fortfarande finns kvar vet jag inte – när jag arbetade till sjöss som telegrafist var det jag som hade hand om löneberäkningar ombord, det ingick i telegrafistens jobb – därför är jag väl insatt i hur det var på den tiden).

Detta system upplevdes som rättvist av alla ombord. På samma sätt måste pensioner och bidrag vara rättvisa. Att svenska fattigpensionärer kan ha lägre ersättning från svenska samhället än nyanlända äldre invandrare, som aldrig betalat skatt eller någonting till Sverige, är inte rätt (jag har gett flera exempel på detta i andra artiklar). Till detta kommer dessutom att invandrarna får i stort sett gratis tandvård, sjukvård etc, medan den svenske pensionären får gå där med sina tandstumpar, eftersom han inte har råd att göra något åt saken. Detta är fel. Det är orättfärdigt. Det är så fel som det bara kan bli! Ja, det är rent ut sagt ondskefullt! Och en sak är säker, våra toppolitiker, som sett till att det är på detta sätt, går före i alla vårdköer etc plus att de tjänar så mycket pengar att de har råd till all tandvård etc de önskar. Sveriges behandling av svenska pensionärer är skamlig!

Om invandrarna får förmåner som inte etniska svenskar får, kommer detta som sagt att leda till en ökande främlingsfientlighet i vårt land. Vår släpphänthet när det gäller de invandrare, som missbrukar vår välvilja genom att begå brott, utnyttja vårt välfärdssystem på ett felaktigt sätt etc, kommer på sikt att skada vårt land allvarligt. Det kommer bl a att skapa oerhörda och antagligen oöverstigliga motsättningar mellan olika grupper i Sverige. Detta betyder inte att de invandrare som vi släpper in i vårt land inte skall behandlas väl. Men de skall inte behandlas bättre än infödda svenskar (obs med infödda svenskar menar jag inte anbart blonda och blåögda utan sådana som bott här en längre tid, känner gemenskap och solidaritet med Sverige och är skötsamma).

De som nu är arga på invandrare borde i stället vara arga på våra politiker, vilka säljer ut sitt eget folk. Jag har full förståelse för att människor flyr till Sverige, där de kan leva i ett fritt land, och bli rikligen försörjda om de inte själva kan försörja sig. Jag har full förståelse för detta. Men jag förstår inte våra politiker, som tycks älska alla världens människor utom sitt eget folk. Och älska alla andra länders kulturer utom den svenska kulturen som de bara tycks ha förakt till övers för (Fredric Reinfeldt, Mona Sahlin, Maud Olofsson m fl har i diverse olika sammanhang klart visat hur mycket de föraktar sitt eget land och sin egen kultur – jag har källor till detta i andra bloggar, sök på deras namn!). Detta har jag svårt att förstå.

Om vi blev mindre godtrogna mot de invandrare som utnyttjar vår välvilja och blev stenhårda mot de som missbrukar det svenska systemet, så skulle vi få en betydligt mindre invandrarfientlighet i vårt land. Plus att vi dessutom skulle få ett betydligt bättre land att bo i (även för de invandrare som kommit hit). Den som inte förstår varför, förstår nog inte även om jag skulle försöka motivera detta påstående, så därför skall jag inte ens försöka.

Fortsätter vi på den inslagna vägen, kommer under alla förhållanden invandrarfientligheten att växa, och jag förutspår att SD i nästa val, om 4 år, kommer att ha 25 procent av rösterna, eller kanske mer. Jag har svårt att tro att majoriteten av svenska folket vill leva i ett kalifat, där alla som inte är kristna eller judar får välja mellan att bli muslimer eller halshuggas. Där kvinnor tvingas bära niqab eller liknande, och där yttrandefrihet och åsiktsfrihet och religionsfrihet är ett minne blott. Och där homosexuella stenas och tjuvar får händerna avhuggna och den som har sex utanför äktenskapet halshuggs. Men visst, är det så ni vill ha det – kära Svenska Folk – rösta på Alliansen eller den Rödgröna Röran!

Fortsättning följer...

tisdag 2 september 2014

Inför valet 2014 – del 3

I föregående blogg lovade jag att med fakta underbygga mina påståenden att asylinvandringen till Sverige är orimligt hög. I föreliggande artikel försöker jag uppfylla detta löfte.

Jag skall försöka göra det hela så kort som möjligt. Den här artikeln handlar inte i första hand om argumentering utan om att med kalla fakta styrka mitt resonemang i andra, tidigare artiklar. Först några källor:
1. På Statistiska Centralbyråns (SCB) hemsida kan man se Sveriges folkmängd (plus en del andra fakta som folkökning och invandringsöverskott) mellan 2006 och 2013. Klicka här för att läsa!

2. Man kan ladda hem ett dokument (på engelska) från EU:s statistikbyrå, vilket visar antalet asylsökande till olika länder inom EU plus andra länder i Europa som Schweiz, Norge etc. Man beställer på nedan angiven sida och sedan skickas dokumentet som en pdf-fil till den angivna mailadressen – det tar någon timme att få hem dokumentet. Den intressanta sidan är sidan 4, som innehåller en tabell, där man för de olika länderna kan följa antalet asylsökande från första kvartalet 2013 till och med första kvartalet 2014, dvs från 1/1 2013 till och med 31/3 2014. Om du störs av att tabellen är ”på tvären” kan du högerklicka i dokumentet och välja ”Rotera medurs”. Klicka här för att beställa dokumentet!
Det finns en intressant blogg som heter Affes Statistik-blogg. Där presenteras politiskt inkorrekt statistik. Ibland finns där riktigt intressanta fakta, som bättre än långa utläggningar belyser sakernas tillstånd. Affe redovisar alltid sina källor. För säkerhets skulle kontrollerar jag alltid den här typen av uppgifter (åtminstone genom stickprov). Även om man inte avsiktligt vill bedra (vilket ju våra vanliga media vill i högsta grad) så kan det bli fel ändå (något som alla som skriver vet av egen erfarenhet). Nyligen hade Affe gjort ett mycket talande diagram, som visar på asylinvandringen till Europas länder under sista kvartalet 2013 och första kvartalet 2014, dvs från 1/10 2013 – 31/3 2014. Diagrammet bygger på data från den EU-rapport som refereras till i punkt 2 ovan. Men i denna rapport kan inte de uppgifter som presenteras i diagrammet utläsas direkt, utan man måste räkna fram dem. För att inte läsaren skall kunna säga ”det där tror jag inte på, det är bara påhitt”, så skall jag detaljerat redovisa hur man kan kontrollera Affes diagram (jag kunde naturligtvis gjort ett eget diagram över t ex invandringen under första kvartalet 2014 – dessa siffror finns ju direkt i diagrammet, men av lathet så använder jag Affes diagram).


Om vi tittar på Sverige så ser vi i bilden ovan siffrorna för kvartal fyra 2013 (Q4 2013) och kvartal ett 2014 (Q1 2014). Näst sista raden gäller Sverige. Siffrorna är redovisade månadsvis, men för Q1 2014 så finns också summan för hela kvartalet angiven (i kolumnen längst till höger). För att få totala antalet under Q4 2013 summeras för de tre månaderna (okt, nov, dec) dvs:
7910+5530+5325=18765
Och så adderar vi till detta antalet asylsökande för Q1 2014, dvs 12 945 och får då:
18765+12945=31710
Antalet invånare i Sverige den 31/12 2013 var enligt Statistiska Centralbyrån (källa 1 ovan) 9 644 864, dvs 9,644864 miljoner (kommat i det sista talet är alltså ett decimalkomma). Eftersom den 31/12 2013 ligger mitt emellan kvartal fyra 2013 och kvartal ett 2014, tar vi denna siffra som representativ för Sveriges folkmängd under den aktuella perioden. Nu skall vi räkna fram antalet asylsökande per miljon invånare i Sverige under perioden 1/10 2013 till 31/3 2014 och får då:
31710/9,644864=3288
Enligt Affes diagram är siffran 3 320. Skillnaden mellan mitt resultat och Affes beror förmodligen på att han använt en annan siffra för Sveriges folkmängd. Kanske har han också avrundat. Men skillnaden är helt betydelselös i sammanhanget.

Jag har inte kollat alla siffrorna i Affes diagram, men jag gjorde ett stickprov på Danmark. Om man räknar enligt ovan utifrån EU-statistiken, så får jag för Danmark 604 asylsökande per miljon invånare under samma period. Affe anger 605, dvs i princip samma som jag kommer fram till. Återigen kan det handla om avrundningar eller bero på var Affe hämtat underlaget för folkmängderna i Europas länder. Den siffra jag använt för Danmark har jag hämtat från svenska Wikipedia (uppslagsord ”Danmark”) som anger 5,6 miljoner 1/7 2014. Detta är av uppenbara skäl antagligen en något för hög siffra. Följande lista, hämtad från EU:s hemsida, visar folkmängderna i Europa 1/7 2103, och där uppges Danmarks folkmängd vara 5,5 miljoner (vilket kanske är en något för låg siffra). Hur som helst så spelar decimaler ingen roll här, eftersom det är så stor skillnad mellan hur många asylsökande som kommer till Sverige jämfört med övriga länder i Europa.

Den intresserade och kanske tvivlande läsaren kan använda ovan nämnda källor för att själv kontrollera Europas övriga länder. Hittar du något fel är jag tacksam om du meddelar mig detta.

De källor jag angett ovan kan knappas anklagas för att vara tvivelaktiga. Det handlar ju om officiella källor.

Låt mig nu presentera slutresultatet – Affes diagram:


Behövs några kommentarer? Observera att siffran för Sverige är 2,6 gånger högre än för tvåan i diagrammet, Schweiz. Vårt land är helt enkelt unikt och extremt när det gäller invandring. Visserligen handlar siffrorna ovan om asylsökande, men observera att alla asylsökande från Syrien (som just nu utgör merparten) automatiskt får PUT (permanent uppehållstillstånd). Man kan också misstänka att det endast är ett fåtal av övriga asylsökande som avvisas. Och många av de som avvisas kommer tillbaka igen, eller stannar kvar som illegala invandrare.

Observera, att om du tittar på tabellen på sidan 4 i EU-dokumentet (källa 2) så ser du att det längst till höger står (på tvären om du redan roterat sidan), ”Sweden by far the country with the highest number of asylum applicants per million inhabitants in Q1 2014, followed by Switzerland and Luxembourg” (Sverige, utan jämförelse det land med det högsta antalet asylsökande per miljon invånare under kvartal ett 2014, följt av Schweiz och Luxemburg). Så även EU erkänner officiellt det anmärkningsvärt höga antalet asylsökande till Sverige. Jag förmodar att våra politiker känner sig goda i proportion till staplarna i diagrammet. Våra nuvarande svenska politiker är med andra ord, i sina egna ögon, absolut godast i hela världen!!! Frågan är om svenska folket kommer att instämma i denna bedömning om 50 år.

I tidningarna har man till och med kunnat läsa om asylsökande som tagit taxi genom hela Europa till Sverige, eftersom de varit fast beslutna att komma hit (de har hört hur väl mottagen man blir här). Självklart är detta extremt ovanligt, men något som är vanligt är att invandrare söker sig till Sverige hellre än till andra EU-länder (vilket avspeglas i siffrorna ovan). Detta beror givetvis på att de vet att det är betydligt lättare att få stanna i Sverige och att man här behandlas bättre och mer generöst än i något annat land (ja till och med i vissa avseenden bättre än Sveriges egna medborgare behandlas). Man kan kasta sitt pass innan man söker asyl utan att det påverkar möjligheten att få stanna här. Samma sak gäller om man avslöjas med att ljuga om sin bakgrund. Man kan begå grova brott, t o m mord, och kan ändå få stanna här (om man t ex riskerar dödsstraff eller tortyr i sitt hemland, om man skickas tillbaka, får man alltid stanna här oavsett vad man gjort). Och dessutom blir man försörjd livet ut om man inte får något arbete eller inte vill arbeta, plus att man får ta hit familj och mor- och farföräldrar etc, etc. Man får gratis sjukvård, gratis tandvård, och får i princip lika mycket pension som många svenskar har (även om man kommer hit som gammal och aldrig bidragit till det svenska samhället med ett enda öre).

Ingen människa som kan tänka självständigt kan tro att detta inte kommer att påverka vårt land. Och med tanke på att merparten som kommer hit är muslimer (det skulle vara intressant att se någon statistik på detta – men sådan statistik är givetvis förbjuden numera), så kommer denna massinvandring att sluta med en stor katastrof för vårt land. Och ett lidande som det grundlurade svenska folket än så länge är lyckligt omedvetet om.

PS. Är det någon som undrar varför jag har planer på att flytta till Portugal? Ja det finns tre faktorer; Två av dem heter fado och klimatet. Den tredje faktorn torde framgå ganska klart av diagrammet ovan. DS.

måndag 1 september 2014

Inför valet 2014 – del 2

För mig är invandringsfrågan en ödesfråga för vårt land och den absolut viktigaste frågan i det kommande valet.

Min inställning när det gäller invandring och u-hjälp är att Sverige (och andra länder som har kapacitet att hjälpa) skall verka för att skapa en bättre värld. Dels genom att kortsiktigt hjälpa människor som befinner sig i fattigdom och förtryck och annat lidande och som behöver omedelbar hjälp, dels genom att på lång sikt verka för att världen skall förändras till det bättre, så att fattigdom, ojämlikhet och förtryck minskar och så småningom försvinner helt. Världen förändras genom att vi hjälper fattiga länder att lyfta sig själva, inte genom att vi skickar mat och filtar och liknande. Det senare kan avhjälpa akut nöd men ger ingen varaktig förbättring av människors levnadsvillkor. Hörnstenarna för en bestående hjälpinsats är att skapa ett bra utbildningssystem, bra och effektiv sjukvård, förbättring av jordbruksmetoder etc, och att vi genom diverse åtgärder motverkar olika sorters förtryck (genom sanktioner och andra politiska åtgärder och ibland också genom direkta militära insatser, som när det gäller Islamska Statens vidriga framfart i Irak och angränsande länder).

Det långsiktiga målet måste vara att hjälpa u-länderna att lyfta sig själva. När det gäller att hjälpa människor som individer, t ex vid akut nöd, så anser jag att detta bäst sker genom att vi hjälper dem på plats eller i närområdet i stället för att låta dem komma till Sverige och slå sig ner. Då kan vi hjälpa 100-tals gånger fler människor (det kostar inte 2 000 till 5 000 kr/dygn att hjälpa en enda person i t ex Somalia eller dess grannländer). Dessutom undviker vi på så sätt de oöverstigliga kulturkollissioner som blir följden av att i ett relativt litet land som Sverige ta emot hundratusentals människor från kulturer som inte har något alls gemensamt med den europeiska kulturen. Ja, som är helt inkompatibla med vår kultur.

Genom att låta flyktingar från länder som Somalia, Afghanistan etc stanna i Sverige permanent, så gör vi dessutom dessa länder en björntjänst, eftersom detta dränerar länderna på deras mest dugliga medborgare. Att lämna sitt land och med fara för sitt liv ta sig till en annan del av världen, kräver ett visst mått av både initiativförmåga och mod och skicklighet. De dugligaste och mest begåvade medborgarna i ett land utgör ett viktigt kapital för landet. När dessa individer försvinner, utarmas landet ifråga.

Men allt detta har jag redan skrivit om i både bloggartiklar och på hemsidan, så min inställning torde vara helt klar i dessa frågor. Jag får hänvisa dit (använd sökmotorn för att hitta) för mer detaljer. I den här artikeln tänkte jag knyta an till den just nu pågående invandringsdebatten, som egentligen inte handlar om invandring i sig (hur många skall vi ta emot etc), utan om huruvida det skall vara tillåtet att diskutera invandringsfrågor.

Som jag påpekat så många gånger tidigare så tycks den intellektuella eliten i Sverige lida av någon slags godhetsnoja. De verkar känna, att ju mer de förstör Sverige och Sveriges (och därmed även sina egna barns) framtid, desto godare är de. Det får mig att tänka på en ganska nyutkommen bok, Pathological Altruism (av Barbara Oakley, Ariel Knafo m fl). Boken, som kan köpas på Amazon, innehåller ett antal artiklar skrivna av psykologer etc, och handlar om just denna godhetsnoja, som äntligen fått ett vetenskapligt namn (dvs patologisk altruism). I förordet läser vi (läs gärna mer om boken på Amazon och på nätet, eventuellt återkommer jag med en recension av den):

Fördelarna med altruism (medmänsklighet, oegennytta, osjälviskhet, dvs motsatsen till egoism) och empati är uppenbara. Dessa egenskaper är så högt värderade och utgör en så stor del av både sekulära och religiösa gruppers agenda, att det nästan känns som hädelse att antyda att dessa egenskaper kan orsaka skada. Som de flesta goda saker kan emellertid altruism perverteras och dras ut till det osunt extrema. Pathological Altruism presenterar ett antal nya, utmanande teser som undersöker en mängd skadliga effekter av altruism och empati.
Begreppet patologisk altruism (PA) är ett ganska nytt begrepp, som inte skrivits speciellt mycket om, eftersom ämnet är ytterst känsligt. Vi vill ju alla vara goda och vill också, vilket kanske är ännu viktigare för oss, att andra skall tycka att vi är oerhört goda, och helst beundra oss för denna enorma godhet. PA kan definieras som ett ärligt försök att hjälpa andra, men som i stället skadar både andra och en själv, och innebär ”ett osunt fokus på andra på bekostnad av de egna behoven”.

I boken diskuterar man hur extrem altruism (när man t ex ger bort allt man äger och kanske förstör sin egen och sina barns framtid) ger upphov till en endorfinchock i kroppen, vilken ger ett rus fullt i klass med vad en knarkare kan uppleva. Själv brukar jag ibland använda ordet ”gorgasm” (godhetsorgasm) för detta tillstånd. När man lyssnar på en del av våra politiker i Almedalen, och det väller fram tirader av paradord ur deras munnar (tolerans, nysvenskar, inkludera, öppenhet etc) i en aldrig sinande ström, så beter de sig nästan som att de när som helst kommer att få orgasm där i talarstolen. Man ser riktigt hur varma vågor av extremt välbehag sköljer genom deras kropp, och man kan föreställa sig hur oerhört imponerade de är över sin egen ultimata godhet. ”Wow, sade jag verkligen det? Tänk att jag är så god! Oj vad de skall beundra mig. Jag måste vara godast i världen!” Intressant att min intuitiva analys stämmer ganska väl överens med vad bokens författare, utifrån mer vetenskapliga studier, kommit fram till.

Självklart är altruism och empati goda egenskaper. Det tycker jag verkligen. Jag försöker inte på något sätt förlöjliga människor som eftersträvar det goda. Tvärtom så behövs fler människor som står upp för det goda. Men allt som glimmar är inte guld! Och allt som kallas gott är inte godhet. I Nordkorea anser sig regimen vara inkarnationen av den sanna godheten. Det tycks som att alla människor, även genuint onda sådana, har behov av att känna sig goda och även framställa sig som goda.

I den kristna tron är altruism och empati bland de finaste egenskaper en människa kan ha. Dessa två, i kombination med mod och rättfärdighet, är det som formar verkliga hjältar. Att kanske med fara för eget liv rädda ett barn som håller på att drunkna kan givetvis aldrig vara fel. Tvärtom!

Men, i den kristna tron finns två grundpelare som man aldrig kommer förbi; kärlek och sanning! Och dessa två kan inte skiljas från varandra. Kärlek utan sanning blir bara en sötsliskig sirap och sanning utan kärlek blir iskall lagiskhet och paragrafrytteri. Altruism och empati måste underställas kärlek och sanning. Det är inte säkert att all självuppoffring är kärlek. Den kan också vara kärlekens absoluta motsats.

Enligt Bibeln, och det är också vad de flesta människors samveten säger dem, så har man ett ansvar för sin egen familj (bl a sina barn) och sitt eget land. Altruism blir patologisk, och destruktiv om man i sin iver att hjälpa andra, förstör för sina egna barn och sitt eget land. Aposteln Paulus skriver i brevet till Titus:
Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott (1 Ti 5:8).
Den som säljer ut sina egna barns bästa för att hjälpa andra är alltså, enligt Paulus, sämre än den som aldrig har trott. Man kan givetvis tolka detta på lite olika sätt, men en möjlig tolkning, ja kanske den mest troliga, är att Paulus här menar att man tappar sin frälsning om man inte sörjer för den egna familjen (den som aldrig trott kan omöjligen vara frälst, dvs kristen, eftersom man blir kristen genom sin tro på Jesus – och är man, som Paulus uttrycker det, ”sämre än den som aldrig trott” så tolkar jag det som att man inte är frälst).

Det där med altruism är tydligen inte så enkelt. Man kan offra sig själv, och kanske uppleva självbelåtenhetens ljuvliga berusning, utan att man egentligen hjälper någon. Ja resultatet kanske till och med blir att man inte bara förstör för sig själv, utan också förstör för de man säger sig vilja hjälpa. Låt oss ta ett exempel. Efter att Titanic sjunkit, flöt det omkring många överfulla livbåtar bland isflaken. En del människor hade inte haft möjlighet att komma med i någon livbåt utan hade hamnat i vattnet. I iskallt vatten stelnar man snabbt till och efter bara några minuter har de flesta människor förlorat förmågan att bidra till sin egen räddning. De som inte hade flytväst, sjönk därför ganska snart. De som hade flytväst, och ännu inte försjunkit i medvetslöshet, försökte ta sig ombord på livbåtar i närheten. Om det fanns plats tog man givetvis ombord dem, men om båten var full, ja kanske till och med överfull, så fick de ingen hjälp, och försökte de aktivt ta sig ombord, hindrades de. Kan tyckes grymt, men hade man låtit dem ta sig ombord, hade ju livbåten riskerat att sjunka och därmed hade alla i båten dött. Och det kan väl knappast kallas godhet. Och det hade ju inte hjälpt någon. Den som nu hindrades att ta sig upp i livbåten, hade ju ändå dött när livbåten sjönk. Tyvärr måste man ibland fatta sådana hemska beslut. Att ta ombord en person för mycket i livbåten, så att alla dör, är ett exempel på patologisk altruism.

Nu kan ju någon i livbåten givetvis välja att offra sig för någon annan. Om jag finns i livbåten, och det kommer ett barn simmande, kanske jag skulle valt att hoppa i vattnet och låta dem ta ombord barnet i stället. Jag är ju drygt 70 och har levt ett liv och upplevt mycket underbart. Personligen tycker jag barnet har större rätt att leva än vad jag har. Nu vet jag ju inte om jag verkligen skulle göra ett sådant offer. Sådant vet man bara när man ställs inför en verklig situation (de flesta hoppas att vara en hjälte, men verkligheten visar vilka som är hjältar). Under alla förhållanden är den som räddar någon genom att offra sitt eget liv en sann hjälte. Men, den som är befälhavare i livbåten har ingen rätt att kommendera någon annan att offra sitt liv (det enda liv denne har rätt att offra är sitt eget). Att offra sig, måste alltid vara ett val man själv gör.

När det gäller skutan Sverige, som uppvisar oroväckande likheter med Titanic, så kan Fredric Reinfeldt och de andra politikerna välja att offra sina egna liv och sin egen ekonomi på invandringens altare. Men de kan inte kommendera andra människor att offra sig. De måste fråga svenska folket om svenska folket verkligen är beredda att sänka sin levnadsstandard dramatiskt (välfärd, pensioner, sjukvård), och på sikt ge bort sitt land till en annan kultur (den muslimska). Denna fråga har inte öppet ställts till svenska folket såvitt jag vet!

Förmodligen skulle politikerna svara att den har visst ställts, genom att man kan välja vart fjärde år. Folk har valt Alliansen och då får de också ta Alliansens politik. Det låter ju rimligt, men är inte någon acceptabel förklaring. Hade man öppet redovisat kostnader och konsekvenser av massinvandringen till Sverige, och sedan gått till val på detta, hade det varit en sak. Men nu har man i stället smugit och manipulerat och försökt att få det att se ut som att invandringen är ekonomiskt lönsam och att den inte kommer att påverka vårt land på något sätt – annat än positivt. Dessutom har man försökt hindra all debatt rörande dessa frågor. Ja det har inte ens varit tillåtet att ställa frågor rörande invandringens konsekvenser.

Om vi verkligen vill vara goda, måste vår godhet och hjälpsamhet vara kopplad till sanning och till vad som är rätt och fel. Man måste i verkligheten ofta göra prioriteringar. Att offra sina egna barn för att rädda andra barn är inte rätt! Det är fel! Det är ondska! Att offra av sig själv och sitt eget välstånd, kan självklart vara helt rätt! Men det kan också vara helt fel! Hur mycken u-hjälp har inte varit totalt bortkastad! Hasse och Tage hade en gång en sketch, där de definierade den typen av missriktad u-hjälp som, ”Man tar från de fattiga i de rika länderna och ger till de rika i de fattiga länderna”. En mästerlig sammanfattning av en alltför stor del av u-hjälpen, där de pengar som vanliga svenskar skänkt, hamnat i fickorna på rika diktatorer och tjänstemän (visste du att Arafat, när han dog, var en av världens rikaste regenter? – den som inte är helt hjärndöd inser nog direkt var de pengarna kom från). Det finns mängder av rapporter som visar hur mycket (eller snarare lite) av u-hjälpen som kommer de verkligt behövande till del. En stor bov i det hela är den utbredda korruptionen i många fattiga länder (och det är just precis därför som dessa länder är så fattiga).

Jag skulle kunna berätta mängder av självupplevda (från min tid som sjöman) historier om detta. T ex hur det stod långa rader av fina svenska jordbruksmaskiner på kajen i ett afrikanskt land (jag vill minnas att det var Elfenbenskusten) jag besökte (skänkta av Sida eller något liknande organ). De var fullständigt oanvändbara, fick jag veta, på grund av att jordarna i landet i fråga inte kunde bearbetas på samma sätt som i Sverige. Svenska maskiner passade helt enkelt inte där. Och nu stod de på kajen och rostade sönder.

Vi måste således på allvar fundera över hur vi bäst skall kunna hjälpa människor. Så att vi hjälper rätt människor, dvs de mest behövande, och så att vi kan hjälpa så många som möjligt. Hade vi haft obegränsade ekonomiska resurser hade vi kunna hjälpa alla, men nu är våra resurser inte obegränsade. Det är bara att titta på hur sjukvården och äldrevården ser ut i vårt land, så inser man att våra ekonomiska resurser är synnerligen begränsade. För att inte tala om skolan. Tyvärr tycks det nästan omöjligt att föra en seriös debatt om hur vi bäst skall hjälpa människor utan att förstöra vårt eget land och vår egen framtid. Om någon försöker ta upp dessa frågor så framställs vederbörande omedelbart som rasist och nazist. Vilket är oerhört tragiskt, eftersom detta på sikt kommer att minska både vår förmåga och vår vilja att hjälpa andra. Det finns ju trots allt en verklighet, och förr eller senare kommer denna ikapp även våra mest omhuldade lögner och ideologier.

Precis när jag skriver detta är tidningarna fulla av upprörda kommentarer till en debattartikel i DN den 30/8 2014. Kristdemokratiska ungdomsförbundets (KDU) ordförande, Sara Skyttedal, vågade nämligen i denna artikel sig på att efterlysa en seriös och faktabaserad diskussion om hur många invandrare Sverige faktiskt kan ta emot. Hon menar att vi måste få andra länder att också ta sitt ansvar. Som det nu är så tar Sverige emot mångdubbelt fler asylinvandrare än något annat europeiskt land (både i absoluta och relativa termer). Reaktionerna lät inte vänta på sig. Även från det egna partiet. ”Skäms och skräms när jag som kristdemokrat läser detta.” ”Förmodligen det sämsta jag läst.” ”Jag mår illa.” Ja så lyder några av kommentarerna (dessa kommentarer höjdes till skyarna i media och på Twitter etc såsom varande modiga och befriande – tja så värst mycket mod krävs inte för att yla med vargarna). Ja du Sara, du visste nog inte riktigt vad du gav dig in i. Eller också visste du det, och i så fall lyfter jag på hatten för dig!

Beträffande omfattningen av invandringen till Sverige så återkommer jag i morgon eller övermorgon med en kort artikel, där jag ger några ovedersägliga fakta.

Reaktionerna på Skyttedals debattartikel visar klart och tydligt på det nästan omöjliga i att för närvarande föra en seriös diskussion när det gäller invandring. En diskussion som ändå verkligheten till slut kommer att tvinga oss att föra, vare sig vi vill eller ej.

Alla knep används för att inte behöva se verkligheten i vitögat. På SVT kunde man nyligen läsa om att Sveriges kommuner förra året gick med rekordöverskott. Och bäst av alla gick Botkyrka kommun (som har massor av invandrare – det var givetvis precis detta man i sin nästan oändliga godhet ville bevisa). Överskottet var 9 590 kr per invånare (dvs totalt 844 miljoner kr, eftersom Botkyrka enligt kommunens egen hemsida, har 88 000 invånare). Vad man glömde att berätta (och inte hade räknat in) var att Botkyrka under förra året tog emot 16 000 kr i bidrag per invånare från övriga kommuner och staten (det är ju staten som betalar största delen av vad invandrarna kostar). Totalt fick man således ca 1,4 miljarder utifrån, vilket innebär att kommunen totalt gick back med ca 556 miljoner (844 miljoner minus 1,4 miljarder)! Dvs kommunen gick inte back, om man räknar in bidragen från staten och från andra kommuner. Men vill man verkligen veta hur det går för Sverige (och inte bara hur det går för Botkyrka eller någon annan enskild kommun), kan man inte hålla på med sådana här knep (det är ju ungefär så de stora bolagen trixar när de skall presentera sina halvårsrapporter). Då måste man se till hela bilden och inte bara en viss kommuns isolerade budget. Man måste se till hela Sveriges ekonomi. Och då ligger Botkyrka på kraftigt minus (vilket förmodligen också gäller de flesta andra svenska kommuner).

För några månader sedan basunerade man på samma sätt ut vilket klipp invandringen var för Sandvikens kommun och hur mycket pengar kommunen tjänat. Även där glömde man att ta hänsyn till statsbidragen och bidragen från andra kommuner. Konsten att lura svenska folket – the noble art of politics.

Nu har ju Reinfeldt, som inte är helt korkad, insett att avslöjandets tid närmar sig. Man kan inte mörka sådana här saker hur länge som helst, även om nästan alla media glatt löper med i den stora lögnen. Sverige är ju ändå någon slags demokrati, om och ganska skakig just nu, och på grund av bl a Internet är det nästan omöjligt att helt tysta sanningens röst. Så i ett tal nyligen berättade han för svenska folket att invandringen inte alls är den kassako som man tidigare trott, och han bad svenska folket att öppna sin hjärtan och sina plånböcker för att vi inte skall behöva minska vår flyktingmottagning, utan snarare kunna öka den. Så talar en god man!

Migrationsverket har nyligen aviserat att man sammanlagt behöver ytterligare 48 miljarder för flyktingmottagning i år och kommande mandatperiod. Observera, Migrationsverket behöver inte 48 miljarder. De behöver 48 miljarder mer än vad de redan tilldelats! Normalt hade givetvis en sådan stor förändring av budgeten orsakat en våldsam debatt i Riksdagen och i media och mycket kritik från oppositionen (vilket SvD påpekat i en ledare). Men nu har det nästan varit helt tyst. Ja inte bara tyst. Socialdemokraternas finanspolitiska talesman/-kvinna/-person, Magdalena Andersson, har gjort ett uttalande, där hon menar att de av alliansregeringen aviserade extra kostnaderna för asylmottagandet på 48 miljarder kr, inte behöver tas med i budgeten, eftersom de asylsökande kommer att betala dessa kostnader själva genom att de kommer i arbete. Ja det låter ju bra, eller hur? Under förutsättning att alla dessa invandrare får arbete och att man bortser från all anhöriginvandring, där t ex 60-åriga analfabeter från Somalia kommer hit. Och att man generellt sett bortser från det mesta. Inte ens Anders Borg eller Fredrik Reinfeldt tycks hålla med Magdalena Andersson, eftersom de ju numera erkänner att invandringen kostar oerhört mycket pengar för svenska folket. Det har gått ganska långt när en socialdemokratisk talesman försöker trolla bort förlustsiffror i en borgerlig budget. Godhetsnojan tycks kunna få mer eller mindre normala människor att fortsätta i tangentens förlängning, i en bana ut i dumrymdens oändlighet. Den kurdiske nationalekonomen Tino Sanandaji analyserar Anderssons utspel i sin blogg. Väl värt att läsa.

Det är lätt för Reinfeldt och hans likar att be svenska pensionärer och ensamstående mammor att öppna sina plånböcker. Många av dessa lever ganska nära existensminimum och invandringen kommer att göra att pensioner och bidrag ytterligare kommer att minska (utom för politikerna och invandrarna förstås). För många svenskar kommer massinvandringen till Sverige att innebära en rejält sänkt levnadsstandard. Reinfeldt har en lön och en förmögenhet som en vanlig svensk bara kan drömma om. För 5 år sedan eller mer så såg jag f ö att en svensk statsministerpension låg runt 93 000 kr/månad. Idag är den säkert mer (plus att jag starkt misstänker att våra toppolitikers pensioner är värdesäkrade på ett helt annat sätt än vanliga människors pensioner – jag skulle bli förvånad om där t ex finns någon så kallad ”broms”). Dvs Reinfeldt kommer, förutom att han förmodligen samlat ihop en rejäl förmögenhet, att på sin ålders höst håva in runt 100 000 kr per månad brutto plus att han kommer att resa runt som föreläsare och säkert få 200 000 kr per föredrag, plus att han kommer att sitta i ett antal bolagsstyrelser etc. Han kommer också att ha privat sjukvård och tandvård och behöver inte bekymra sig om några vårdköer, etc, etc. Och han kommer definitivt inte att bo i Rosengård eller Husby. Och skulle Reinfeldt bli sjuk idag, kommer han inte att dela rum med 4 andra, snarkande patienter. Inte heller behöver han vänta i månader eller halvårsvis på operation. Det är gräddfilen som gäller hela dagen. Det är lätt att då tycka att vi andra, som kanske har en åttondel av Reinfeldts lön (idag tjänar han 156 000 kr/mån) och kommande pension, skall öppna våra plånböcker.

I decennier har de självutnämnda Godhetens företrädare i vårt land hävdat att asylinvandringen är en kassako. Och de har blivit oerhört upprörda när någon dristat sig att ifrågasätta detta påstående. Vem som helst, som inte är fullständigt hjärndöd, eller hypnotiserad intill medvetslöshet av ideologiska droger, kan direkt inse att den typ av asylinvandring som vi har och har haft de senaste 15 åren, inte kan vara en kassako. Två tredjedelar av invandrarna från Somalia, Afghanistan etc är analfabeter (enligt uppgifter från Migrationsverket). Många av dem är sjuka och traumatiserade och i behov av vård. Och en stor ström av anhöriga i form av föräldrar och morföräldrar kommer till vårt land, för att omedelbart bli pensionärer. Hur skulle detta kunna vara en kassako? Ja möjligen för de som driver flyktingförläggningar.

Nu säger inte jag att invandringen måste vara en kassako. Självklart kan vi hjälpa människor även om detta kostar. Även om vi inte tjänar på det. Men då skall vi erkänna vad det kostar. Och svenska folket skall få säga hur mycket de är beredda att betala för att hjälpa andra människor. Men så går det inte till i Sverige.

I Norge är man inte lika politiskt korrekt som i Sverige. Där finns, och har sedan flera år tillbaka funnits, en debatt värd namnet, och det är tillåtet att ha synpunkter på invandring och närbesläktade ämnen. I den norska tidningen Aftenposten fanns för ett par år sedan (19/11 2011 – men det finns ingen anledning att tro att artikeln blivit inaktuell, snarare är den mer aktuell än någonsin) en artikel med rubrik ”Alla oljerikedomarna kan gå förlorade”. Underrubriken lyder Låg yrkesaktivitet bland invandrare kan leda till enorma kostnader för Norge under de nästa 10 åren. Integrationspolitiken måste förändras för att undgå allvarliga nationalekonomiska problem”. Artikeln bygger på en rapport från NHO (Näringslivets Huvudorganisation i Norge). I artikeln tar man upp att Norges Statistiska Sentralbyrå har förutsagt att andelen invandrare i befolkningen kommer att fördubblas från 2011 till 2015! Och man påpekar att speciellt den manliga gruppen bland invandrarna har stora problem att ta sig genom utbildningssystemet (detta gäller framför allt invandrare från Somalia, Afghanistan etc och inte i lika hög grad invandrare från Iran och definitivt inte invandrare från länder som Kina och Korea). Samma sak gäller för manliga invandrarelever i Sverige, det vet alla lärare. Men i vårt land är det, till skillnad från Norge, förbjudet att ens nämna något sådant.

Nu finns det andra synpunkter på invandringen än de ekonomiska. Hur Sverige kommer att förändras som land, när vi går mot en muslimsk majoritet är en sådan? Hur kommer detta att påverka trygghet, brottslighet, kvinnosyn, syn på homosexualitet, syn på judar och mycket, mycket annat. Och om det nästan är förbjudet att diskutera invandringen i ekonomiska termer, så är det fullständigt, absolut tabubelagt att ta upp dessa andra aspekter (t ex att islam påbjuder att homosexuella skall dödas och att den som lämnar islam skall dödas). Då är man inte bara rasist, utan jämfört med en sådan avskyvärd ondska (dvs att påstå att islam är oförenlig med den typ av demokrati och tolerans som vi tar för självklar i Västvärlden) så framstår Hitler som en av mänsklighetens stora humanister och välgörare (mer om detta i en kommande blogg).

Apropå andelen invandrare i Norge, så tycks det som att norska statistikbyrån fick mer rätt än de förmodligen själva trott. På norska motsvarigheten till SVT/SR, dvs NRK:s hemsida (norsk public service), kunde man läsa den glada rubriken ”Nu är Muhammed det vanligaste namnet i Oslo ”. I artikeln får vi också läsa att Jørgen Ouren på Statistisk sentralbyrå säger, med anledning av den glada nyheten, ”Det är väldigt spännande”. Jo visst är det spännande. Frågan är dock om det är speciellt positivt för Norge. Det är klart att ett litet inbördeskrig är ju alltid spännande. En avkoppling från den vardagliga tråkigheten. Men en sak är säker, den dag muslimerna är i majoritet i Norge, kommer Norge att bli ett muslimskt land med sharíalagar. Och om de riktiga norrmännen inte accepterar detta, ja då blir det krig.

Ett stort tack till Europas politiker, som så visligt, under de senaste 30 åren, konsekvent har lett sina länder mot undergången! Tack! I stället för att värna om ert eget folk och era egna länder, valde ni att i den missriktade godhetens namn offra ert eget folk och förstöra ert eget land! Europas befolkning kommer att minnas er insats i tusen år (fast knappast med tacksamhet).