tisdag 26 augusti 2014

Några reflektioner inför valet 2014

Så här inför riksdagsvalet, som jag ser som ett ödesval för vårt land, har jag tänkt skriva ett par artiklar, som på olika sätt anknyter till valet. Här kommer den första.

En av vår tids mest kända ateister har utan tvekan varit den brittisk-amerikanske journalisten och författaren Christopher Hitchens (död i cancer 2011). Han har, förutom att han skrivit ett stort antal böcker, också varit flitigt förekommande i debatter, och var något av en kändis i England och USA. Hitchens hade en betydligt mer sympatisk framtoning än Richard Dawkins (som har en ganska obehaglig utstrålning när han debatterar), eftersom den förstnämndes inlägg ofta var humoristiska. Han var utan tvekan en duktig debattör, men av den typ som jag inte har mycket till övers för, eftersom inläggen förvisso ofta var fyndiga och välformulerade, men mer handlade om att vrida och vända på orden och använda semantiska knep än att på allvar försöka närma sig den sanning som trots allt finns. För mig förkroppsligade han retorikens mörka baksida, där retorik blivit ”konsten att vinna en diskussion fast man har fel”. Christopher Hitchens brukade kalla de tre stora monoteistiska religionerna judendom-kristendom-islam för ”ondskans axel” (man får väl ändå vara glad att han i alla fall räknade in islam där också – de flesta ateister uttrycker sällan någon kritik mot andra religioner än den kristna). Enligt Hitchens var dessa tre religioner roten till allt ont i världen. Han var också oerhört kritisk till Moder Théresa. Och trots att han hade judisk bakgrund så var han emot staten Israel och tog kraftfullt avstånd från sionismen. Kort sagt så stod han för allt som jag inte står för.

Christopher Hitchens har jag känt till sedan lång tid tillbaka, och läst om och hört honom många gånger. Det jag inte visste var att han har en bror, Peter Hitchens, som också är känd och som också är journalist.

Jag har läst lite på Wikipedia om båda bröderna och det är ganska intressant att se hur de utvecklades åt helt olika håll. Båda var i sin ungdom marxister och ateister. Så småningom drog de åt var sitt håll. Peter blev kristen och alltmer konservativ. Han är precis som jag emot globalisering och för dödsstraff (jo, jag vet precis vad du tänker nu, men du tänker fel – jag talar inte om dödsstraff för misshandlade kvinnor, som efter åratal av misshandel till slut sticker kökskniven i sitt kräk till karl när han hotar att döda barnen – det jag tänker på är t ex den person som 1989 kidnappade 10-åriga Helén Nilsson i Hörby och höll henne fången i en källare i nästan en vecka, där han våldtog och torterade henne och sedan slog ihjäl henne och dumpade kroppen i en svart sopsäck plus att han också hann med att mörda en vuxen kvinna innan han åkte fast). Peter Hitchens har fått oerhört mycket kritik i England för att han inte velat böja sig för den politiska korrekthetens vindar, vilka även blåser i England. Men rakryggad har han stått på sig och varken gjort pudlar eller hukat sig. Han har försvarat sin kristna tro och sina konservativa åsikter. Och han har också mött sin bror i ett antal debatter, både inför publik och skriftligt. Brödernas olika åsikter ledde till att de bröt med varandra, men tydligen försonades de igen innan Christopher dog.

Peter Hitchens är en man värd all respekt, i mina ögon i alla fall (den som vill ha fler detaljer om bröderna Hitchens rekommenderas att läsa på Wikipedia, företrädesvis engelska Wikipedia, vilken som vanligt innehåller mycket mer information än den svenska versionen). Givetvis respekterar jag också Christopher Hitchens. Han hade all rätt att ha de åsikter han hade och all rätt att stå upp för dem, vilket han gjorde. Skillnaden är att det idag knappast krävs något mod för att offentligt stå upp för ateism och att vara negativ till Israel. Dessa ståndpunkter ingår ju i den politiskt korrekta Godhetskörens påbjudna åsiktspaket och ger per automatik tillgång till alla mediakanaler, plus att man får alla applåder och hyllningar.
Jag kan inte låta bli att reflektera över de två bröderna Hitchens. Ofta påstås, från ateistiskt håll, att människor som tror på Gud är mindre intelligenta, har lägre utbildning och/eller har mindre personlig integritet än ateister. Eller också att gudstron är ett arv från hemmet, dvs från påverkan under barndomen. Christopher och Peter Hitchens visar, tycker jag i alla fall, att detta knappast kan stämma. Bröderna var förmodligen ungefär lika intelligenta. De hade i stort sett samma uppväxt (de växte ju upp i samma hem och åldersskillnaden var bara 2 år). De hade med all sannolikhet ungefär samma bakgrund när det gäller utbildning (båda var ju journalister) och allmänbildning. Och de hade från början ungefär samma världsbild – marxism och ateism. Och ändå utvecklades de åt helt olika håll. Den ene blev radikal ateist och den andra blev varmt troende kristen. Detta antyder att det är helt andra faktorer än intelligens och uppväxt och utbildning som avgör om man blir kristen eller ej.
En av mina läsare tipsade mig nyligen om en artikel den 17/8 2014 i den brittiska tidningen Daily Mail, skriven av Peter Hitchens (det var på så sätt jag fick höra talas om honom). Den handlar om många saker, bl a hur Överhuset i England har förändrats under 1900-talet. I England har man nämligen två parallella parlament; Överhuset (House of Lords) och Underhuset (House of Commons). Tidigare valdes man inte till Överhuset utan platsen där var ärftlig. Om man hade titeln Lord, hade man automatiskt en stol i Överhuset. Underhuset fungerar och fungerade ungefär som i Sverige, dvs medlemmarna tillsätts genom val.

Givetvis är det lätt att förfasa sig över en så antik och odemokratisk relik som Överhuset, där platserna ärvs. Men det fanns faktiskt en god och förnuftig tanke bakom detta. Eftersom medlemmarna där inte behövde behaga någon eller muta någon (med t ex orealistiska vallöften eller pengar) och inte hade någon partipiska eller annan ideologisk piska över sig, och inte var möjliga att rösta bort, kunde de ärligt stå för sina åsikter. De var så att säga inte påverkbara vare sig genom lock eller pock. Detta gjorde att Överhusets medlemmar (i bästa fall) hade en integritet som inte var möjlig att ha om man satt i Underhuset (böjer man sig inte under t ex partipiskan, åker man ju ut i nästa val). Givetvis fanns det medlemmar i Överhuset som var ganska korkade och okunniga och som kanske också lät sig mutas. Men alla system har svagheter, och för övrigt finns precis samma problem och risker i ett demokratiskt valt parlament (där korruption också kan vara utbrett, och jag talar då inte bara om ekonomisk korruption utan också om ideologisk sådan). Generellt så var medlemmarna i Överhuset äldre än i Underhuset och de var oftast mer konservativa. Detta gjorde det svårare för politikerna att ändra på saker och ting, eftersom man måste få igenom sina förslag i båda Husen. Men det garanterade också mer kontinuitet och att nya förslag blev mer genomtänkta och utprovade innan de implementerades. Risken för ogenomtänkta förändringar, baserade på ideologi eller politiska vindkast, minskade på så sätt.

USA har också två parlament, Senaten och Kongressen, vilket är modellerat efter det brittiska systemet.

Sverige hade tidigare ett liknande system. Ända fram till 1971 hade vi ett s k tvåkammarsystem. De två parlamenten (riksdagarna) kallades Första Kammaren och Andra Kammaren. Första kammaren svarade lite grand mot Överhuset i England, fast ledamöterna valdes in. Val till Andra Kammaren skedde vart tredje år och till Första Kammaren vart sjätte år (eftersom man satt längre där kunde man också arbeta mer långsiktigt). För att ett förslag skulle gå igenom krävdes att det godkändes i båda kamrarna. De två kamrarna delade lika på makten och den ena Kammaren kunde genom ett veto blockera ett beslut som tagits i den andra Kammaren. Även här var tanken att landet skulle få en bättre kontinuitet och att alltför tvära och ogenomtänkta (och kanske för landet skadliga) kursändringar skulle förhindras.

Att tvåkammarssystemet avskaffades 1971 är symptomatiskt. 1968 skedde de stora studentupproren i Europa och Europas nedmontering påbörjades. Palme var en av de drivande krafterna i Sverige (i mina ögon var han en farlig manipulatör och har förstört Sverige mer än kanske någon annan person i modern tid). För att få igenom det moderna projektet i Sverige insåg Palme och hans likar (Alva Myrdal var förmodligen den allra värsta av dem, hon betydde med all sannolikhet lika mycket som Palme när det gällde att förstöra vårt land) att man måste börja med att avskaffa tvåkammarsystemet. En helt politiskt korrekt, men för vårt land ack så ödesdiger, slutsats. En viktig del av detta projekt, ja till och med en förutsättning, var att förändra skolan för att skapa den nya, socialistiska människan. Den gamla skolan, som bidragit till att skapa Sveriges välstånd gick ut på att överföra tidigare generationers kunskaper (både allmänbildning och praktiska och teoretiska kunskaper) till nästa generation, plus att den skulle ge unga människor en god karaktär (ansvar, ärlighet, sanning, rättvisa, mod, trofasthet mm). Den nya skolan skulle visserligen också överföra kunskaper, men nu skulle kunskaperna också förmedla ett ideologiskt perspektiv, ja de skulle tjäna ideologin (en av biologiämnets viktigaste uppgifter blev nu att genom evolutionsundervisningen få de kristna eleverna att tappa sin tro och på sikt göra Sverige till ett ateistiskt land). Som Palme uttryckte det, så skulle skolan vara en ”spjutspets mot framtiden” (och framtiden definierades givetvis av Palme och gänget kring honom). Eleverna skulle bli goda socialister och helst också ateister, och detta skulle skolan verka för på olika sätt. Enligt Alva Myrdal så skulle lärarna inte längre vara kunskapsförmedlare utan handledare och inspiratörer. Det utsades klart och tydligt att lärarna egentligen inte behövde ha mer kunskaper än eleverna. I så fall fanns ju risken att de förtryckte eleverna med sina överlägsna kunskaper (exakt så uttryckte man sig faktiskt!). Sviterna av dessa hjärndöda tankegångar lider vi fortfarande av.

Grundskolan, kom att bli en nationell katastrof, vars konsekvenser vi fortfarande lider under. När man hör Socialdemokraternas talesman i skolfrågor, Ibrahim Baylan, skylla svenska skolans problem helt och hållet på Alliansen, ja då tappar man all respekt för politiker. Åtminstone om man känner till hela bakgrunden. Jag har ju av och till arbetat som lärare ända sedan 1962 och med egna ögon kunnat följa utvecklingen, som kan sammanfattas i en klatschig slogan, ”Från utbildning till inbillning”. Elaka tungor brukade för övrigt säga att Ingvar Carlssons valspråk, när han var socialdemokratisk utbildningsminister, var ”Mot bättre vetande!”.

Den katastrofala omdaningen av skolan hade förmodligen inte kunna ske om vi hade haft kvar det gamla tvåkammarsystemet. Visserligen kom den nya skolan 1969, två år innan tvåkammarsystemet avskaffades, men med all sannolikhet hade detta system i praktiken upphört att fungera redan då. Även många andra förändringar (fri abort, avskaffande av värnplikt etc, etc) hade nog inte blivit som de blev, om vi fortfarande haft ett tvåkammarsystem. Avskaffandet av detta system möjliggjorde nedmonteringen av landet Sverige. Och det visste Palme. Han var utan tvekan intelligent. Tyvärr var hans agenda ödesdiger för Sveriges framtid.

Och det är ju precis detta som är problemet. Det är därför vi idag har politiker som inte har några åsikter alls. Idag ser man ytterst få människor som sticker ut. Alla är en i mängden, och alla tycker som mängden, och förfasar sig över den som inte underordnar sig. Så går det när man ersätter objektiva kunskaper och förutsättningslöst sanningssökande med ideologins slutna och statiska åsiktspaket. Så gott som alla politiker (undantag finns och har funnits – Göran Persson var ett sådant undantag och Jimmy Åkesson är ett sådant undantag) är livrädda för att säga något som gör att de får media på sig. De slickar hit och bugar dit, och kryper och ljuger och slingrar sig, och gör pudlar om och när de avslöjas med att ha otillåtna åsikter, och skutan Sverige, våldtagen av den politiska korrekthetens gissel, kontrollerat av hjärndöd vänsterideologi, fortsätter framåt, utan vare sig karta och kompass, mot katastrofen som väntar.

Ovanstående ger jag som en bakgrund till Peter Hitchens artikel. Jag tycker den är mycket bra skriven, relevant och viktig och har därför översatt valda delar. Hitchens kommer också lite grand in på detta med invandring och ett lands kultur och språk och identitet (Läs originalartikeln här)
Avskaffa Överhuset och bli av med alla kryp och tvivelaktiga givare.
Av Peter Hitchens

Låt oss avskaffa Överhuset. Jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men när fakta förändras så förändrar jag mitt tänkande. Och det har förändrats.

Före Blair-revolutionen var Överhuset fullt av oberoende själar, som inte var skyldiga någon någonting, som inte kunde påverkas av Downing Street. Det fanns ingen logik i detta, som ofta är fallet i vårt land, men det fungerade.

Överhuset var en sådan bra tanke att till och med revolutionärer brukade vara avundsjuka på den. Fram till 1913 var Senaten i USA modellerad efter det brittiska Överhuset – och dess medlemmar valdes därför inte. Jag kan inte se några tecken på att Amerika har blivit bättre styrt sedan man började välja senatorer. Och jag kan se mängder av tecken på att Storbritannien har styrts sämre sedan Blairiterna tog över landet.

Nu verkar det som att man endast kan komma in i Överhuset efter att man krupit för de stora partierna, eller efter att ha skänkt dem högar av kontanter, eller båda dessa saker på en och samma gång. Det är givetvis bara en tillfällighet, naturligtvis, att krypare och donatorer blir adlade, men så är det.

Som det nu är så är Överhuset en värdelös och ganska skamlig relik, fyllt till brädden med exakt den sorts människor som inte borde ha någonting alls med makt att göra.

Jag avskyr det hela, eftersom jag minns hur det en gång var. Jag kan också erinra mig allt spott och spe jag fick ta emot, när jag varnade för att förändringen skulle göra saker och ting värre, och för att jag försvarade det gamla, ärftliga systemet.

Jag är ganska säker på att nästa Regering kommer att sopa Överhuset åt sidan och ersätta det med en vald senat. Såvida vi inte enas om att påtvinga dem en bättre idé, så kommer detta inte att innebära någon positiv förändring.

Eftersom en sådan senat kommer att utses av de stora partierna, och gissa vad slags människor som kommer att stå högst upp på deras listor – jamen självklart, donatorer och krypare, naturligtvis.

Precis som i Underhuset, kommer vi att presenteras med intetsägande, lydiga, i förväg utvalda kandidater och uppmanas att godkänna dessa i val, som avgörs av stora summor pengar och dominerande media, där människor med integritet inte har en chans.

De valda ombuden kommer sedan att göra vad Regeringen befaller dem att göra, i utbyte mot inkomster och betalda utgifter i en skala som de flesta människor inte ens kan drömma om. Detta är vad vi i vårt land kallar ’demokrati’.

Det bästa vi kunde göra vore att ta tillbaka det gamla ärftliga systemet, men våra media och de politiska klasserna är alltför dumma och ondskefulla för att tillåta detta.

Så vad sägs om en vald brittisk senat, men en som är väldigt olik det underdåniga Underhuset?

Här är några förslag: Den som har tillhört eller skänkt pengar till något parti under de senaste fem åren, skall vara absolut diskvalificerad [dvs icke valbar]. Varje senator som senare går med i, eller skänker pengar till, ett parti, eller tar emot någon form av betalning, favör, titel eller tjänst för Regeringen, skall automatiskt tvingas avsäga sig sin plats i senaten.

Jag skulle vilja föreslå en minimiålder av 50 och speciella stolar reserverade för hemmafruar, krigsveteraner, brottsoffer och pensionärer, dvs alla som är föraktade och ignorerade av vårt existerande etablissemang.

Men framför allt måste vi förstöra de tre zombiepartiernas tyranni. Jag talar då om Labour, Liberal Democrat and Tory, som inte talar för någon annan än för sig själva och som har förstört landet.



Starka gränser räddar världen.

Naturligtvis hade Sir John Major rätt i att immigranter i allmänhet kommer för att få det bättre för sig själva.

Jag har alltid beundrat modet och beslutsamheten hos människor som reser tusentals, och ofta farliga, mil, i sitt sökande efter ett bättre liv för sig själva och sina familjer.

Men vadå? Argumenten mot massmigration har inget att göra med den personliga kvaliteten hos migranterna. Det har att göra med vår vilja att bevara vår egen kultur, våra egna lagar och vårt språk. Det har också något att göra med vår önskan att inte få lönedumpning genom en stor pool av billig, lättutnyttjad arbetskraft.

Det är också värt att ta i beaktande att de länder, som dessa människor flyr från, lider utav förlusten av sina modigaste och mest företagsamma unga män och kvinnor.

Globalisering handlar enbart om rikedom. Den känner till priset på allt och värdet av ingenting. Utan gränser kommer världen – ja den håller redan, efter vad vi kan se, på – att bli en ylande öken av avgaser, plast och betong, där ingen känner sig hemma och det enda språket är pengar.
Hitchens avslutar med:
Jag tror inte heller att våra ledare bryr sig speciellt mycket om demokrati, där eller här. De säger bara att de gör det.
Som jag ser det så gäller Peter Hitchens beskrivning av vår tids politiker i lika hög grad Sverige. Och generellt sett så gäller problemet hela Västvärlden. Grundläggande så är det demokratin som är själva problemet. Den moderna demokratin har bara existerat i drygt 100 år. Och det finns inget som säger att Västvärldens demokratier kommer att bestå. Den största faran för det demokratiska systemet är utan tvekan människans dumhet, vilken så tydligt framgår av dagens infantila politiska debatt. Alltför många människors feghet gör inte precis saken bättre. Demokratin är synnerligen skör, vilket visas av att så fort det blir krig så ersätter man demokratin med samlingsregeringar eller ger presidenten (eller vad nu den högste styrande ledaren kallas) extraordinära befogenheter (detta gällde både England och USA under Andra Världskriget – och även Sverige). En demokrati är helt enkelt för svag för att leda ett land i en allvarlig kris. Då kan man inte hålla på med tjuv- och rackarspel i maktens korridorer. Det är t ex svårt att se hur Mexiko skulle kunna bli av med sina förödande knarkkarteller inom demokratins ram, när kartelledarna kan lägga ner miljarder på försvarsadvokater, och där vittnen och deras familjer hotas och mördas, och där åklagare mördas och de poliser som vägrar ta mutor mördas tillsammans med hela sin familj etc, etc. Inför en sådan kompakt ondska står sig demokratin slätt. Tyvärr! I sådana lägen måste man tillgripa extraordinära åtgärder (förhoppningsvis tillfälliga sådana).

Speciellt gäller detta den typ av demokratier som vi ser i det moderna Europa, där det enda som bestämmer heter politisk korrekthet. Där media har mer makt än politikerna och där många av politikerna antingen är obegåvade dumbommar eller beräknande politruker. Givetvis finns också bra politiker, men frågan är om de är tillräckligt många för att leda Europas länder i rätt riktning. Det jag observerar när det gäller Europas utveckling antyder snarare att vi är på väg mot en katastrof av fruktansvärda mått. Inte minst på grund av den växande andelen muslimer, vilka kommer att visa sin sanna natur när de börjar närma sig majoritet i Europas länder. Att det är absolut förbjudet att ens knysta om detta, talar inte gott för demokratin.

Alla våra politiker talar i mun på varandra när det gäller att fördöma IS (Islamiska Staten) och deras illdåd. Men de talar också i mun på varandra för att förklara att IS har absolut ingenting med islam att göra. Dessvärre vet de inte vad de talar om, eftersom de aldrig gjort sig besväret att ta reda på vad islam verkligen står för. Det anser de sig inte behöva, eftersom Aftonbladet säger att islam tillhör de goda krafterna i världen. Och då finns inte mer att tillägga. Problemet är att Koranen och islams övriga heliga skrifter inte håller med Aftonbladet. Och måste man välja auktoritet, när man skall definiera islam, tycks det mig mer förnuftigt att utgå från islams egna heliga skrifter än från Aftonbladet. Och läser man islams heliga skrifter (vilket jag ägnat åratal åt) så framgår klart att IS är de sanna muslimerna. De gör EXAKT vad Muhammed befaller sina efterföljare, dvs varje muslim, att göra. EXAKT, EXAKT, EXAKT!!! In i minsta detalj. Varje muslim är skyldig att delta i, eller stödja, jihad. Men vad spelar fakta för roll i ett samhälle där politisk korrekthet upphöjts till själva definitionen av sanning?! Det är därför som merparten av våra politiker inte är kapabla att leda vårt land. Ett land måste ledas utifrån sanningen som princip. När ideologi och politisk korrekthet upphöjs till absolut sanning, ja då är undergången nära.

På något sätt känns det som att demokratin arbetar på sin egen undergång. I långa loppet är det svårt att tro att Europas befolkning kommer att acceptera en allt snabbare islamisering av våra länder och då öppnas Pandoras ask, och en avgrund av nya partier kommer att poppa upp. Partier jämfört med vilka SD kommer att framstå som en del av Miljöpartiet.

Invandringsfrågan, är som jag ser det, den just nu absolut viktigaste frågan under det här valet. Genom sin totala ovilja att ens diskutera eller tillåta diskussion rörande invandringens nuvarande omfattning och karaktär, idiotförklarar samtliga politiker från de etablerade partierna hela svenska folket! Förutom att de idiotförklarar sig själva!

Jag tänker inte föreslå hur människor skall rösta. Men en sak är i alla fall säker, det finns bara ett enda riksdagsparti som vågar ta upp invandringsfrågan. Deras politiker mordhotas. De hindras från att komma fram i media etc (motvilligt släpps de fram ibland för att det inte skulle bli alltför uppenbart att Sverige inte längre är en demokrati med yttrande- och åsiktsfrihet). De får klä spott och spe på alla sätt och vis. De marginaliseras i kommunpolitiken över hela vårt land. Etc. Jag känner inte Jimmy Åkesson, så jag kan inte uttala mig om honom som person. Men en sak vet jag, han är i alla fall modig. Han är ingen fegis, vilket nästan alla andra toppolitiker tycks vara. De övriga partiernas ledare har klart uttryckt att de kommer att marginalisera SD oavsett hur valresultatet blir. Får SD en vågmästarroll, ja då tänker man ingå olika oheliga allianser för att hindra SD från att kunna påverka. Allt för att översvämma vårt land med jihadister i hundratusental. Det senare kanske inte är avsikten, men det blir resultatet, oavsett vad avsikten är.

Bara på grund av den odemokratiska behandlingen av SD, skulle jag kunna tänka mig rösta på detta parti. Men det har inget med SD att göra. Det är för att näpsa de odemokratiska krafter, som inte respekterar vanliga människors ökande oro för vilka konsekvenser massinvandringen till Sverige kommer att få. Om V (som jag har föga sympati för) behandlades på samma sätt, skulle jag kunna tänka mig att rösta på detta parti. Jag tror nämligen på demokratin och för mig innebär demokrati rätten att ha även åsikter som jag själv inte delar. Eller som Voltaire förmodligen inte sade, ”Jag hatar dina åsikter, men jag är beredd att dö för att du skall få uttrycka dem” (detta citat tillskrivs ofta Voltaire, men tycks inte komma från honom).

Oavsett övriga politiska frågor så står det helt klart att det enda parti som har en invandringspolitik som stämmer överens med min egen uppfattning är SD. Punkt slut.

Jag kan inte stillatigande se på när mitt land förstörs. Våldtas och utarmas av främmande inkräktare (jag talar då inte om riktiga flyktingar, jag talar om de muslimer som kommer hit och vars avsikt är att ta vårt land ifrån oss, därtill befallda av sina heliga skrifter – detta gäller i princip varje muslim, eftersom varje muslim är befalld att erövra hela världen och tvinga alla människor att böja sig under islam – tror du mig inte läs då den sista tredjedelen av den här artikeln). Den dag IS börjar operera i Europa är jag övertygad om att majoriteten av Europas muslimer kommer att solidarisera sig med IS. Jag kan ju ha fel här, men jag är ganska övertygad om att jag tyvärr har rätt (jag skulle sannerligen önska att jag hade fel).

Det intressanta är att skulle man fråga Fredrik Reinfeldt och de andra toppolitikerna, så skulle de alla säga att jag är landsförrädare. En dålig svensk, som man måste skämmas över. Helst skulle de förmodligen vilja utvisa mig. En följdfråga blir då hur dessa politiker definierar begreppet landsförräderi. Det skulle vara väldigt intressant att få ta del av deras definition. Kanske är det något jag inte förstått här. Personligen anser jag att de som står för dagens invandringspolitik är landsförrädare i en klass, jämfört med vilken Stig Wennerström (Sveriges kanske värste spion någonsin) framstår som en varm fosterlandsvän, som enbart verkade för Sveriges bästa.

lördag 23 augusti 2014

Den tröttsamma, tröttsamma, tröttsamma ondskan…

Även om det sista Gazakriget, eller vad man nu vill kalla det för, tycks vara slut, så fortsätter Hamas raketattacker. I senaste Israel Report från Livets Ord kan man läsa följande:
Fram till nu har Israel låtit Hamas bestämma konfliktens takt genom att acceptera varje vapenvila de bett om och bara svarat på Hamas initiativ, dvs rakethoten och tunnlarna. Detta håller nu på att slita ut befolkningen som lever utanför Gaza, som måste stanna inom ett avstånd på femton sekunder från sina skydd. Det är omöjligt att leva ett normalt liv under sådana omständigheter.

Medan kriget mot Hamas i Gaza fortsätter, har terrororganisationens avdelning i Judéen och Samarien (Västbanken) planerat och förberett en rad terrorattacker. På måndagen släppte Israel informationen att 93 Hamas-medlemmar arresterats under perioden av ett par månader, anklagade för inblandning i denna terrorkampanj. Målet var att öppna en front mot Israel i Judéen och Samarien, som skulle leda till hårt israeliskt gensvar, som i sin tur skulle destabilisera den Palestinska Myndigheten (PA) och störta dess ledare Mahmoud Abbas.

Terrorattackerna mot israeliska mål skulle leda till många offer och inkluderade attacker mot judar på Tempelberget. Det skulle fungera som en start på vad Hamas kallade "den tredje intifadan" som inte är något annat än ett terrorkrig. Under ledning av den Turkiet-baserade palestinske araben Saleh al-Arouri, hade Hamas inrättat 46 terrorceller i Judéen och Samarien och kommit över 30 automatgevär, sju raketavfyrare och en massa ammunition.

Kommentar:
Ibland kan man höra västerländska politiker, ganska motvilligt, säga att "Israel har rätt att försvara sig" - innan de kommer med sin kritik mot Israels handlingar. Det är som om att uttala det självklara ger dem moralisk amnesti för deras obalanserade kritik. Västvärlden behöver komma bort från hyckleri och dubbelmoral och se fakta som de är. Då blir bilden glasklar: Hamas är onda! Det är verkligen så enkelt. Men frågan är om Västvärldens politiker och journalister alls bryr sig om sanningen - för den är verkligen inte så svår att upptäcka.
I Aftonbladet och SVT/SR fortsätter som vanligt demoniseringen av Israel. Rubriken i dessa media kan vara ”Israel bombar åter Gaza” och sedan, i texten, kan man läsa helt kort om att Israels bombardemang var ett svar på raketbeskjutning från Gaza. Den 19/8 avsköt t ex Hamas 50 raketer mot Israel mellan kl 16 och 24. Hamas bryter ständigt vapenvilorna och sedan får Israel hela skulden, åtminstone i medias rubriker. Jag har överhuvudtaget svårt att förstå hur man kan vara så vinklad som vad Aftonbladet, SVT/SR och vissa andra media är. Det är obegripligt! Det är en ondska av så ofattbar dignitet att tanken svindlar! Public Service! Tvi vale! Snarare Högalid Service (det är på Högalid på Södermalm i Stockholm som många av de vänsterintellektuella och vänsterjournalister bor) eller varför inte Hamas Service. Men någon service gentemot den svenska allmänheten (general public) handlar det knappast om.

Konflikten i Mellanöstern kan inte förstås utan att man förstår hur islam fungerar. Titta på det här filmklippet (knappt 7 minuter långt), där en islamist, som säger sig befinna sig i Sverige, intervjuas i den kristna arabiska TV-kanalen al Hayat! Intervjun är för ovanlighetens skull översatt till svenska. Observera hur reportern på al Hayat verkligen ställer den här islamisten mot väggen (till skillnad mot svenska journalister som intervjuar muslimer och då nöjer sig med ödmjuka frågor om den underbaraste och fridsammaste och mest kärleksfulla av alla religioner). Översättningen är korrekt, vilket även Aftonbladet erkänner (om det hade varit fel översatt kan man vara säker på att Aftonbladet hade gjort stor sak av detta).

Om det är någon tidning som varit föredömliga under det pågående Gazakriget så har det varit SvD (och givetvis också Världen idag, men det är så självklart så det behöver vi inte nämna). Där har man kunnat läsa ett flertal artiklar som också försökt se situationen ur Israels perspektiv, och där man synnerligen skarpt kritiserat Hamas. Häromdagen kunde man läsa en mycket bra artikel, en av de bästa jag läst, som tar upp väsentliga och viktiga aspekter på Israel och Hamas och även PLO. Många av synpunkterna som där förs fram har jag själv diskuterat på min hemsida och blogg, men artikeln är en mycket bra sammanfattning. Om du inte hinner gå till länkarna ovan, läs åtminstone den artikeln! Författaren var tidigare judisk fredsaktivist, som verkade för att Israel skulle lämna Gaza, men har nu bytt ståndpunkt inför verkligheten. Han menar att Israel kanske borde återockupera Gaza – både för det judiska folkets skull, men också för det palestinska folkets skull. Klicka här för att läsa artikeln!

I The Times of Israel kunde man den 11/8 2014 läsa en artikel med rubrik, ”Hamas sägs ha avrättat dussintals tunnelbyggare”. Läs själv artikeln! Även om detta kanske inte är helt bekräftade uppgifter så ligger det helt i linje med hur Hamas behandlar det palestinska folket.

För någon dag sedan kunde man läsa om att Hamas avrättat 18 palestinier, vilka påstods ha spionerat för Israels räkning. Hamas har själva gått ut med detta som en nyhet. Och som jag påpekat i tidigare artiklar, så uppvisar Hamas en brottslig likgiltighet inför sitt eget folks bästa genom att använda palestinierna som mänskliga sköldar. Det råder ingen som helst tvekan om att palestinierna skulle få det oerhört mycket bättre och tryggare under israeliskt styre än vad de har det nu.

Orsaken till att man avrättat dessa spioner är, enligt Hamas, att tre höga chefer inom Hamas dödades av Israel för ett par dagar sedan, och att de avrättade skulle försett Israel med uppgifter om var dessa ledare befann sig. Man undrar om de avrättade fick någon rättegång, värd namnet. Eller rättare sagt, det undrar man inte alls. Det kan de inte rimligen ha fått. Varje gång det av Godhetskören så hatade USA avrättar en massmördare (som i mina ögon därmed får sitt välförtjänta straff – jag talar således inte om misshandlade kvinnor som i självförsvar sticker en kniv i sitt kräk till karl – jag talar om mördare som planerat och avsiktligt kanske torterat och sexmördat flera barn eller liknande), tuggar den svenska journalistkåren fradga av raseri. Och fördömelserna haglar över USA. Avrättningar i USA föregås alltid av åratal av juridiska processer och överklaganden inför olika typer av domstolar. Ofta handlar det om minst 5 och ibland upp till 20 år av processande innan avrättningen sker. Och här avrättar man 18 personer dagen efter det brott de anklagas för! Och ingen journalist på SVT/SR eller Aftonbladet har något att säga. Ingen!!!! Ingen!!! Inga fördömanden! Ingenting! Ynkligt! Som sagt, Godhetskörens omsorg om det palestinska folket tycks vara synnerligen begränsad. Däremot framstår stödet för Hamas som monumentalt.

Det är uppenbart att den svenska Godhetskören inte är intresserad av palestiniernas väl och ve. Deras högsta prioritet ligger i utplånandet av landet Israel. Vilket är märkligt med tanke på att många av Godhetskörens medlemmar kallar sig liberaler. Israel är ju trots allt den enda verkliga demokratin i hela Mellanöstern. Där kan homosexuella och transpersoner leva som de vill. Där kan ateister leva i trygghet och även muslimer (så länge de inte försöker mörda judar). Men detta tycks inte betyda någonting för Godhetskörens medlemmar. Det tycks som att Godhetskören har många dirigenter. Några av dem heter uppenbarligen Lenin och Marx. Vem chefsdirigenten är behöver vi inte fundera en sekund på. Han har ingen vanlig taktpinne, utan en eldgaffel. Med andra ord så är det Djävulen själv. Och hela Godhetskören låter sig ledas i ondskans symfoni. Som tycks gå mot sitt crescendo.

söndag 17 augusti 2014

Media håller svenska folket i ett hjärngrepp!

Enligt den tyske filosofen Immanuel Kant finns det två sätt att ljuga:
1. Lögn
2. Vilseledande sanning
Vill man verkligen bedra människor är nr 2 det i särklass mest effektiva.


Så tycks ”Gazakriget” vara slut för den här gången. Mer eller mindre. Under loppet av 29 dagar avfyrade Hamas ca 3 350 raketer mot Israel. Mot köpcentra, mot skolor, mot förskolor och mot bostadsområden inne i Israel. Tack vare att Israel lagt ned miljarder på antiraketsystemet Iron Dome (som sköt ner mängder av palestinska raketer), plus att man byggt tillräckligt med skyddsrum, så har inte fler än tre civila dödats, förutom 64 israeliska soldater, vilka dödades i strid. Den palestinska raketbeskjutningen har dock inte lämnat Israel opåverkat. Omkring 75 % av israelerna, som bor i kommuniteter nära gränsen till Gaza, lämnade under de pågående striderna sina hem på grund av de palestinska raket- och tunnelhoten. Vi får heller inte glömma att raketer hela tiden skjuts mot Israel fast givetvis inte i samma omfattning som den senaste månaden. Men även ett sådant lågintensivt bombardemang tär på människors psyke. Den israeliska sjukvården rapporterar att många israeliska barn i de utsatta områdena är traumatiserade av att hela tiden leva under hot från raketer. Även under mer fredliga perioder tvingas befolkningen, speciellt i Gazas närhet, att springa till skyddsrummen med jämna mellanrum. Ibland mitt i natten. Detta är ju självklart helt oacceptabelt. Inget land på jorden skulle acceptera något sådant. Men av Israel kräver Sverige och andra islamkramande nationer just detta!

Under de pågående operationerna i Gaza upptäckte och förstörde den israeliska armén 32 tunnlar, som ledde till Israel, och där avsikten varit att ta sig in i Israel för att utföra massakrer och kidnappningar. Israel har hittat lager av israeliska militäruniformer (äkta eller möjligen kopierade), som terroristerna skulle bära för att lättare kunna ta sig in i kibbutzer och samhällen. Där skulle man mörda så många judar som möjligt (inklusive barn – man undrar om Allah ger pluspoäng ju fler barn man mördar – det tycks ju nästan så med tanke på hur den palestinska sidan beter sig) plus att man planerat att ta gisslan. Avsikten med gisslan är givetvis att man vill ha något att köpslå med för att få palestinska terrorister frigivna från israeliska fängelser.


De palestinska tunnlarna utgör ett stort hot mot civilbefolkningen i Israel. Avsikten med dessa tunnlar är att kunna smuggla in palestinska terrorister, iklädda israeliska uniformer, i Israel för mörda och skada och såra och skapa kaos. Därför var det en absolut nödvändighet att dessa tunnlar förstördes. Israel planerar också ett nätverk av sensorer i marken runt gränserna mot Gaza som skall registrera försök att bygga nya tunnlar. Bilden ovan, som kommer från IDF (Israel Defence Forces), visar några av dessa tunnlar. De är mycket ambitiöst gjorda och har utan tvekan kapacitet att få in tusentals Hamassoldater i Israel. Man vill inte ens tänka tanken på vad som skulle hända om ett sådant scenario blev verklighet.

Israelerna har känt till dessa tunnlar under en längre tid och det har pågått diskussioner om att man förr eller senare måste göra något åt dessa. Så oavsett vad som hänt hade Israel inom en inte alltför avlägsen framtid ändå varit tvungna att gå in i Gaza för att förstöra dessa tunnlar. Att bygga sådana anordningar, vilket innebär en direkt förberedelse för anfallskrig, berättigar ett land att agera, enligt internationell lag. Men nu hann ju palestinierna före, genom att man trappade upp raketangreppen mot Israel till en oacceptabel nivå (egentligen är redan en raket en oacceptabel nivå). Vad skulle hända om Ukraina sköt en enda raket in i Ryssland? Ja, vi vet alla svaret på den frågan. Men Israel förväntas acceptera vilka angrepp som helst.

De siffrorna som angetts, när det gäller dödade palestinier, handlar om flera hundra barn och sammanlagt 1 500 eller fler offer. Plus alla skadade. Plus all förstörelse. Men siffrorna är mycket osäkra. Hamas har uppgett att totalt 1 939 palestinier dött och att mer än 300 av dessa var barn (den högsta siffra jag sett när det gäller dödade barn är 486) plus ca 10 000 skadade. Enligt Hamas är merparten av de dödade och sårade civila (FN har uppgett siffran 72 procent och enligt Palestinian Center for Human Rights är den 84 procent). Israel å sin sida hävdar att någonstans runt hälften av de palestinska offren varit stridande Hamassoldater. Eftersom Hamassoldaterna ofta uppträder i civila kläder är det lätt att räkna dem som civila offer om de dödas eller såras.

Oavsett om det handlar om 84 procent eller 50 procent så slår dessa siffror snarare tillbaka mot Hamas själva än mot Israel. De visar tydligt hur lite Hamas gjort för att skydda sin egen befolkning (det var ju Hamas som angrep Israel och inte tvärtom, så Hamas kan inte skylla på att de blev tagna på sängen). Även media (få svenska och många utländska) har tagit upp att Hamas överdriver och ljuger när de anger palestinska offer (så länge uppgifterna är till nackdel för Israel publiceras de gärna av svenska media, utan någon som helst kontroll eller förbehåll). Det finns goda skäl att betvivla procentsatserna när det gäller civila offer. Och skulle siffrorna stämma något så när, så slår detta dessutom hårt mot Hamas trovärdighet som företrädare för det palestinska folket. I så fall visar dessa siffror snarare att Hamas är sitt eget folks största fiende, och att de bara utnyttjar det palestinska folket i sina ondskefulla planer att utplåna staten Israel. Hamas har i stort sett inte gjort något alls för att förbereda sitt folk för ett anfallskrig mot Israel. Tvärtom, så hoppas man uppenbarligen att så många palestinier som möjligt skall dö eller såras. Ju fler offer desto mer tycker ju svenskarna och många andra aningslösa, hjärndöda, hjärntvättade människor synd om palestinierna och ger Israel hela skulden. Det är därför som Hamas placerar sina raketramper och andra installationer nära skolor, sjukhus etc. Och det är därför de tycker det är bra ju flera palestinier som dödas. Dessa betraktas som martyrer och kommer därför enligt islam till paradiset, så egentligen gör man dem en tjänst.

Antalet dödade och sårade civila palestinier, både när det gäller vuxna och barn, säger helt enkelt att Hamas inte gjort något alls för att skydda sina barn eller sin civilbefolkning. Under Blitzen, när Nazityskland bombade London och andra brittiska städer, evakuerades i princip alla barn till landsbygden, utanför räckvidden för de tyska bombplanen (vilka hade begränsad räckvidd). Plus att man hade tillgång till skyddsrum. Bl a så användes tunnelbanan i London som sådant. Tyvärr dog ändå alltför många barn (ca 5 000), vilket berodde på att tyskarnas bombardemang, till skillnad från israelernas, var direkt riktade mot civilbefolkningen för att skapa terror.

När det gäller Israels attacker så har dessa enbart varit inriktade på att slå ut Hamas raketramper och liknande. Men eftersom Hamas medvetet valt att ha sina vapendepåer, sina skyddsrum (för Hamassoldater), sina högkvarter etc under skolor, sjukhus och så vidare, och eftersom Hamas ofta hindrat civilbefolkningen att söka skydd, så har det ändå blivit alltför många civila offer. Israel har gång på gång förvarnat Gazas befolkning om angrepp via mobilsamtal och SMS och flygblad (vilket verkar till deras nackdel, eftersom överraskningsmomentet försvinner) och uppmanat människor att lämna sina hus eller ett visst område. Hamas har å sin sida uppmanat, och ibland tvingat, människor att stanna kvar.

Eftersom nästan alla svenska journalister (och många andra journalister med för den delen, både engelska och amerikanska etc) tycks vara antisemiter, så kommer Hamas undan med detta. Få svenska media har tagit upp hur Hamas använder civila som sköldar. SVT och SR tycks vara värst i Sverige när det gäller hatpropaganda mot Israel (Public Service – pyttsan!). Media i arabvärlden har varit mycket mer kritiska till hur Hamas utnyttjat civila än svenska media (jag har gett exempel på detta i tidigare bloggar).

Svenska och en del andra journalister har stor skuld när det gäller dödade palestinska civila, inkluderande barnen. Hade svenska journalister påtalat hur skamligt Hamas beter sig mot sin egen civilbefolkning, och skoningslöst kritiserat Hamas i detta avseende, är jag övertygad om att Hamas hade ändrat taktik. De kan omöjligen besegra Israel militärt. Israel kan när som helst gå in i Gaza och återockupera Gaza, om de skulle vilja. Hamas är beroende av världssamfundet för att komma någon vart. Det är uppenbart att deras taktik går ut på att framställa sig själva som offer och få världssamfundet att tro att Israel sysslar med apartheid och folkmord. I bästa fall, hoppas man, kommer världssamfundet att ingripa mot Israel, ungefär som man gjorde i Libyen, och montera ned staten Israel och låta palestinierna få hela området. Det näst bästa är att man får en internationell bojkott mot Israel, som får Israel att gå ned på knä ekonomiskt och sedan göra stora eftergifter. Men det senare är ingen slutlösning. Den icke förhandlingsbara slutlösningen för Hamas är Israels totala utplånande och mord på eller fördrivning eller förslavning av alla judar i området!

Eftersom Hamas är helt och hållet beroende av världssamfundets välvilja, skulle man aldrig våga fortsätta med taktiken att använda sin befolkning som sköldar, om detta kraftfullt och skoningslöst och konsekvent fördömdes av samtliga västerländska media och politiker. Därför har svenska och andra journalister (och politiker) en personlig skuld för varje dött palestinskt barn! JAG ANKLAGAR DÄRFÖR VARJE JOURNALIST PÅ SVT/SR, AFTONBLADET ETC, SOM RAPPORTERAT FRÅN GAZA DEN SENASTE MÅNADEN, OCH SOM INTE KRITISERAT HAMAS BEHANDLING AV DET PALESTINSKA FOLKET, FÖR ATT VARA MÖRDARE, BARNAMÖRDARE OCH ANTISEMIT!!! BARNENS BLOD KOMMER ÖVER DIG! DU ÄR MEDSKYLDIG TILL VARJE BARNS DÖD!

JUST DU! JAG PEKAR PÅ DIG!
Genom att vara kollaboratör i Hamas ondskefulla taktik, som slår mot det egna folket, drar journalistkåren en enorm skuld och skam över sig! Och en vacker dag kommer varje journalist att stå inför Gud som Domare och få svara för sina onda gärningar! För sina lögner och för sitt svek mot sanningen och allt som är rättfärdigt!

Hamas har under pågående konflikt gång på gång försökt isolera små grupper av israeliska soldater med avsikt att kidnappa dem och sedan kunna byta ut dem mot tusentals palestinska fångar som finns i israeliska fängelser (de sitter inte där för snatteri utan för att de mördat eller skadat israeler eller för att de förberett sådana dåd). Kidnappade soldater är oerhört traumatiskt i judarnas ögon och man gör allt för att förhindra sådant. Vid några tillfällen under den gångna månaden öste Israel artillerigranater över de palestinska ställningarna för att rädda inringade soldater, varvid en hel del civila palestinier dog. Men jag har full förståelse för att Israel gjorde så. Ett land är skyldigt att prioritera sina egna soldater framför fienden (och även framför civilpersoner som tillhör fiendesidan). Det skulle vara svårt att motivera de egna soldaterna att riskera sina liv för sitt land, om dessa soldater visste att deras eget land prioriterar fiendens liv mer än de egna soldaternas och den egna befolkningens liv.

( CNN skrev på sin hemsida för några dagar sedan apropå att Gaza är så tättbefolkat:
När det sker luftangrepp, när artillerigranater slår ner, så innebär att ha fler människor på ett litet område ofta högre dödssiffror. Även om palestinierna får och åtlyder varningar att lämna ett område innan ett luftangrepp skall äga rum, är det sannolikt att de inte har något säkert ställe att fly till. Det finns inga skyddsrum eller varningssirener i Gaza. Och det finns ingen möjligt att ta sig ut. Det finns ett stängsel runt Gaza [den ökända Muren]. Israel kontrollerar luftrummet runt Gaza och gränserna runt Gaza. Egypten kontrollerar den södra gränsen och den övergången är också stängd.
CNN är en genuint israelfientlig TV-kanal, i klass med svenska media och här snubblar de nästan på sina egna finter. Avsikten är uppenbarligen att kritisera Israel och framställa den palestinska sidan som offer (det palestinska folket är offer, det är sant, men det är inte Israel som ockuperar Gaza och förtrycker dess befolkning, utan Hamas). Man erkänner i alla fall att även Egypten håller sin gräns mot Gaza stängd. Varför då? Jo inte heller Egypten vill ha in terrorister i sitt land. Det har förekommit mängder av palestinska angrepp mot egyptiska polisposteringar etc. Muren, och att Israel kontrollerar luftrummet (man glömde nämna att Israel också kontrollerar havet utanför Gaza), finns till enbart på grund av den palestinska terrorismen. Den dag palestinierna ingår ett varaktigt och trovärdigt fredsavtal med Israel, rivs muren och blockaderna upphör. Israel måste skydda sig och sin befolkning. De tunnlar som nu avslöjats och förstörts har Hamas grävt just på grund av att muren och Israels andra försvarsåtgärder är så effektiva. Vilket visar att muren är nödvändig och att den dessutom måste kompletteras med ytterligare åtgärder för att förhindra att nya tunnlar grävs.

CNN skriver aningslöst ”Det finns inga skyddsrum eller varningssirener i Gaza” utan att själva förstå vad detta implicerar. Utan att rikta någon som helst kritik mot Hamas (vilket avslöjar dem, dvs CNN – Hamas är ju redan avslöjade) konstaterar man detta. Men frågan blir ju då, ”Varför finns det inga skyddsrum i Gaza?” Varför inleder Hamas ett angrepp mot Israel utan att ha vidtagit några som helst åtgärder för att skydda sin egen befolkning? Frågor som varje seriös journalist borde ställa. Att man inte ställer dessa frågor, gör att CNN får stå där i journalismens egen skamvrå och skämmas.

Flera utländska media har granskat hur media rapporterat från senaste Gazakriget. Inte bara texterna är starkt vinklade till Hamas fördel. När det gäller bilder (vilka ofta påverkar mer än text) så är det om möjligt ännu värre. Cirka 97 procent av bilderna (jag har sett lite olika siffror) föreställde antingen sårade eller döda eller gråtande palestinier – företrädesvis barn – eller förstörda bostadshus och sjukhus i Gaza, eller också visade de ”grymma israeliska soldater” i full stridsmundering med vapen i hand eller stridsvagnar eller stridsplan. Några futtiga, ynkliga procent av bilderna visade Hamassoldater med vapen i hand eller skadade israeler eller raserade byggnader i Israel (vilket tack och lov inte var så många på grund av att Israel, till skillnad från Hamas, skyddar sin egen civilbefolkning)! De exakta siffrorna spelar inte så stor roll. Var och en som läst tidningar de senaste veckorna har med egna ögon sett allt detta. DN hade bara för några dagar sedan ett jättebild av den förstnämnda typen. Många människor orkar inte läsa om det som sker i Gaza (de är trötta på det och resignerade) och bläddrar snabbt fram till sportsidorna eller serierna eller sidan med sudoko eller något annat avkopplande. Så det enda de minns efter att ha läst morgontidningen är givetvis bilderna. Och dessa bilder talar sitt tydliga språk. Israel är en grym, barbarisk stat, värre än Nazityskland, och sysslar med etnisk rensning, folkmord och apartheid, medan palestinierna, inklusive Hamas, bara vill ha fred och frihet.

Som jag skrivit om tidigare så är Hamas version av fred och frihet lika med Israels utplånande och fördrivning av, eller mord på, alla judar i området. Något som DN, Aftonbladet, SVT/SR och de flesta andra media underlåter att upplysa sina läsare och tittare om. Undantaget är möjligen SvD, som faktiskt haft en del artiklar där man kraftfullt kritiserat Hamas.

I utländska media har det förekommit en hel del mycket vass och avslöjande kritik mot Hamas. Läs t ex på den israeliska nyhetssajten Ynetnews. Där kan man bl a se några videoklipp. Ett av dem är filmat av en indisk reporter och visar hur Hamas sätter upp en raketramp mitt i ett bostadsområde. Det andra klippet från France 24 visar på ungefär samma sak. Och alldeles i bakgrunden ser man en FN-flagga vaja. Vilket är en annan anklagelse som Israel har fört fram. Dvs hur FN samverkar med Hamas och tillåter Hamas att sätta upp raketramper intill sina installationer, vetande att Israel då förmodligen kommer att undvika att slå tillbaka, för att inte anklagas för att angripa FN. Detta har förekommit i tidigare konflikter också och visar att FN inte är en opartisk fredsorganisation, utan att FN är en del av konflikten (och därmed har frånhänt sig varje möjlighet att medla – vilket inte heller är avsikten – FN:s inställningen idag är förmodligen att Israel skall utplånas). Och det är precis vad man kan förvänta sig av en organisation där skurkstater numera utgör majoriteten. UN, dvs den internationella förkortningen för FN, uttolkas i Israel som ”United Nothing”. Visste du för övrigt att Irak, under Saddam Husseins ledning, var ordförandeland i FN:s nedrustningskommission och Libyen, under Khadaffi, var ordförandeland för FN:s kommission för mänskliga rättigheter. Behöver mer sägas?!

En reporter som inte vill skylta med sitt namn (eftersom detta kan vara farligt) intervjuas i Ynetnewsartikeln och säger:
Hamas kontroll av de utländska journalisternas bevakning under Gazakriget var inte speciellt sofistikerad men mycket effektiv.

För det första bestämde Hamas att organisationens talesman endast fick intervjuas på gården till Al-Shifa sjukhuset. Resultatet blev att det bildades en lång kö av journalister, som väntade på en intervju, och under sin väntan fick de se skadade människor som anlände till sjukhuset för vård – detta skapade precis det intryck som Hamas försökte förmedla – ett tillstånd av svår nöd och en humanitär katastrof.

För det andra har Hamas aldrig tillåtit utländska journalister att besöka militära installationer som attackerats av Israel, vare sig dessa är baser, raketramper eller andra Hamasmål. Dödade och sårade medlemmar av organisationen fångades inte heller på film, och således, ur ett mediaperspektiv, existerade de inte ens. Allt detta tjänade Hamas mål att skapa ett intryck av att alla offer var civila.

För det tredje så stod det klart att Hamas avfyrade raketer från befolkade områden, men organisationen krävde att pressfotograferna inte dokumenterade detta för att inte avslöja Hamas taktik, eller var deras raketramper fanns.
I The Times of Israel kunde man den 28/7 2014 läsa en artikel med rubrik ”Hamas hotar journalister i Gaza som avslöjar utnyttjandet av civila”. Där skriver man bl a:
Reportrar hotas, får utrustning konfiskerad, stängs ute från känsliga områden… Men de rapporterar inte detta. ”De är alltför rädda”, säger en israelisk talesman, som beklagar denna kapitulation inför trakasserierna.

Flera västerländska media, som för närvarande arbetar i Gaza har trakasserats och hotats av Hamas för att de dokumenterat fall som visar hur terroristgruppen involverar civila i kriget mot Israel, sade israeliska talesmän, och uttryckte upprördhet över att vissa representanter för internationell media uppenbarligen låter sig skrämmas och inte rapporterar sådana incidenter.

Fotografer som dokumenterar beväpnade män i civila kläder och terrorister som skjuter raketer från områden nära skolor blir rutinmässigt utsatta för Hamas trakasserier… ”När de befinner sig här [i Israel] så klagar de [de utländska journalisterna] över restriktioner och censur etc. Men när de blir hotade i Gaza är de alltför rädda för att säga någonting, och allt sopas under mattan.
Man tycker att journalisterna borde bli uppretade och arga på Hamas när de hindras att rapportera vissa saker. Men kanske är deras antisemitism (maskerad som antisionism och medkänsla med det palestinska folket) starkare är deras sanningskärlek. I ideologins värld spelar ju sanningen föga roll. Det man säger och skriver avser endast att gynna ideologin, oavsett om det man säger är sant eller ej.

Har då Hamas strategi lyckats? Möjligen i Sverige. Men även här har, trots allt, media i någon mån tagit upp problemen med att Hamas utnyttjar civila som sköldar. I utländska media har sådant kritik varit betydligt vanligare. Och i arabiska media har den varit ganska massiv (om vi bortser från i Iran, som ju numera tycks stödja Hamas). Generellt kan man nog säga att Hamas misslyckats. Dessutom har förmodligen Hamas tappat stora delar av stödet från Gazaborna. Dessa vågar visserligen inget säga något när de intervjuas av västerländska journalister, eftersom detta skulle vara fullständigt livsfarligt. Vi får inte glömma bort att även om det dog strax under 2 000 palestinier under den sista kraftmätningen mellan Israel och Hamas, så har Hamas mördat betydligt fler palestinier än så (plus att Hamas och västerländska journalister kan lastas för den civila delen av dessa 2 000).

Den dåliga träffsäkerheten hos Hamas primitiva, men inte ofarliga, raketer bidrog givetvis till att hålla nere israeliska förluster och materiella skador. En del av de palestinska offren har f ö dödats eller skadats av Hamasraketer som farit iväg i en helt annan bana än som varit tänkt. En god vän till mig som bor i Jerusalem skrev följande i ett mail jag fick under den pågående konflikten:
Ganska fantastiskt att av alla raketer som skjutits mot Jerusalem så har de flesta landat i Betlehem, Hebron eller Ramallah. Jag tror vi har en osynlig hand över våran stad. Det står ju att Gud blick är på denna stad ständigt.
Man kan förutsäga att Hamas inte på något sätt gett upp sina planer när det gäller Israels utplånande. Redan nu har de satt igång med att tillverka nya vapen, bygga nya tunnlar, och smuggla in vapen och ammunition för nästa konfrontation. Och Israel å sin sida måste göra allt för att motverka Hamas slagkraft i kommande konflikter.

Men konflikten kommer inte att upphöra så länge islam utgör en faktor i Mellanöstern. Ett område som en gång tillhört islam, tillhör för alltid islam och måste återerövras om det en gång förlorats (detta gäller också Spanien och Portugal). Bibeln förutsäger också att när vi närmar oss den yttersta tiden så skall hela världen dra upp mot Israel för att tillintetgöra landet. Profeten Sakarja skriver:
Se, jag skall göra Jerusalem till en berusningens kalk för alla folk runt omkring; jämväl över Juda skall det komma, när Jerusalem bliver belägrat.
Och det skall ske på den tiden att jag skall göra Jerusalem till en lyftesten för alla folk; var och en som försöker lyfta den skall illa sarga sig därpå. Och alla jordens folk skola församla sig mot det (Sak 12:2-3).
Det tycks nästan vara precis upptakten till detta som vi ser just nu. Men, säger Sakarja, Gud kommer att ingripa och strida för sitt folk:
Och jag skall på den tiden sätta mig i sinnet att förgöra alla folk som komma mot Jerusalem (Sak 12:9).
Självklart har en ateist svårt att hålla sig för skratt när hen (nej vad säger jag, jag menar förstås han/hon) läser detta. Och jag har full förståelse. Men sanningen har många gånger blivit skrattad åt. Skrattet tenderar dock ibland att fastna i vrångstrupen när man får se sina förutfattade meningar krossade. Under alla förhållanden är det omöjligt att psykologiskt/vetenskapligt förstå hatet mot det judiska folket och landet Israel. Det trotsar varje försök att förstå på rationell grund. Som jag ser det kan antisemitismen endast förklaras andligt. Om det skulle vara dumhet och ointelligens som får våra journalister att rapportera som de gör från Mellanöstern, ja i så fall krävs en sådan ofattbar dumhet att de omöjligen skulle kunna hitta till jobbet själva. Och när de äter skulle de definitivt behöva någon som matar sig. Hur skulle de annars kunna veta om de skall stoppa maten i örat eller näsan eller munnen?

Kanadas premiärminister Stephen Harper besökte i början av detta år Israel och talade då i Knesset (Israels parlament). Han är uppenbarligen en modig man som vågar gå emot den politiska korrekthetens piska (klicka här för att höra Harpers tal).
Harper sade i sitt tal att det är rätt att stödja Israel därför att efter generationer av förföljelser förtjänar det judiska folket sitt eget hemland och de förtjänar att bo där tryggt och fredligt. Kanada stödjer Israel därför att det är rätt att göra det. Han talade även om en ny form av antisemitism och menade att ”på samma sätt som judiska affärer en gång bojkottades, påkallar samhällsledare i dag en bojkott av Israel. Vissa kallar till och med Israel för en apartheidstat. Tänk efter en stund och fundera över den konstiga logiken och illviljan i dessa uttalanden: en stat, grundad på frihet, demokrati och rättsstatsprincipen, som grundades så att judar kunde leva och blomstra som judar, och söka skydd från skuggorna av det värsta rasistiska experimentet i historien, och som fördöms, ett fördömande som maskeras genom åberopande av antirasism. Det är den nya antisemitismen.”

”Jag anser att historien om Israel är ett lysande exempel för världen. Det är en historia om ett folk som svarat på lidande genom att bygga ett samhälle, en levande demokrati och ett frihetsälskande land.
Ni har tagit det kollektiva minnet av död och förföljelse för att bygga ett optimistiskt och framåtsträvande land som värderar liv så högt att ni ibland frisläpper tusen brottslingar och terrorister för att rädda en av era egna.”