tisdag 28 april 2015

Det är inte lätt att gå alla till mötes

Häromdagen surfade jag runt lite på Internet och råkade hamna på en diskussionstråd på Flashback. Där diskuterade man min blogg. Även om meningarna var något delade var det överlag positivt. En av de som talade gott om min blogg tyckte dock att jag på senare tid verkade ha låst fast mig i det här med islam och invandring. Att det började bli alltmer tjatigt och enformigt. Han rekommenderade att i stället läsa mina äldre inlägg, eftersom de kändes friskare och hade mer flyt.

Det är ju ganska lustigt, eftersom jag precis, sedan ett par år tillbaka, börjat känna ungefär samma sak själv. Jag har ju också gett uttryck för detta i flera artiklar. I föregående blogg skrev jag t ex:
Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva på bloggen efter att jag flyttat. Som jag påpekat många gånger så har jag redan sagt det mesta när det gäller min syn på islam, invandring, ateismen, den kristna tron, svenska media, Godhetskören och mycket annat. Det finns inte speciellt mycket mer att tillägga. Det man [idag] läser i tidningarna är bara upprepningar av det som tidigare skett, och som jag redan kommenterat. Det är bara andra namn, andra orter och andra datum. Men principen är densamma hela tiden.
Så egentligen innehåller mina äldre inlägg (om man går ett par år bakåt i tiden) i princip allt som finns att säga om islam, massinvandringen till Sverige och dess konsekvenser och det allmänna tankeförfallet i vårt land.

Nu är det ju inte lätt att göra alla läsare nöjda. Med anledning av de tankar jag uttryckte i min förra bloggartikel, så påpekade en av mina läsare i ett mail att det ändå kändes skönt att få de senaste händelserna kommenterade, även om de i princip bara var upprepningar av det som skett tidigare. Vederbörande skrev:
När Siw Malmqvist för många år sen erbjöds rollen som Pippi Långström i någon musical var hennes första respons negativ. Hon tänkte att alla barn var välbekanta med henne och inget nytt kunde tillföras. Men så insåg Siw att det hela tiden fyller på med nya barn, för vilka Pippi kanske var okänd.
Kom att tänka på detta när du menar att allt har sagts. För mig är din blogg relativt ny. Visst, man kan hämta tidigare artiklar, men att läsa nyskrivet ligger betydligt närmre till hands.
Som sagt, det finns många aspekter på det mesta. När det gäller aktuella händelser och kommentarer så finns ganska många bra sajter att välja på. Alternativa media blir allt viktigare ju mer våra vanliga media sjunker ned i grupptänkande och en vilja att uppfostra människor till de rätta åsikterna i stället för att rapportera sanningen om vad som sker, och låta människor själva bilda sig en uppfattning. Politisk korrekthet och ideologiskt tänkande har idag till stora delar ersatt den sanningskärlek, objektivitet etc som normalt kännetecknar (eller i varje fall borde känneteckna) media i ett fritt, demokratiskt samhälle. När stora delar av verkligheten sopas under mattan och fakta förvrängs på olika sätt, vilket är vad som sker i Sverige idag, då kräver demokratin att människor kan få information från andra håll. Två sådana alternativa, svenska media jag kan rekommendera är (det betyder inte att jag håller med om allt som skrivs där, läsaren har själv ansvar att bedöma):

Avpixlat.info – Den av Godhetskören mest hatade av alla sajter (vilket är det finaste betyg man kan få). Kommentarfälten innehåller en del osympatiska inlägg, men läs artiklarna. De har oftast med källor, så man kan kontrollera det som sägs.
Dispatch International – En alternativ tidning, kan man säga.
Samtiden är en ytterligare nättidning (eller vad man skall kalla det). Där finns många bra artiklar, där politisk korrekthet och hjärndöd ideologi fått ge vika för Sanningen. Sidan uppdateras ofta. Här får vi bl a ta del av Nasrin Sjögrens vassa och visa penna då och då. Rekommenderas varmt.

På sajten MXp har Dag Selander nyligen lagt upp en lista på "20 svenska nätagenter (skribenter som står upp för sanningen om verkligheten)". Undertecknad har fått äran att vara med på denna lista. Klicka här för att se listan!

För den som vill ha en mer objektiv bild av Israel och situationen i Mellanöstern rekommenderar jag att läsa Jerusalem Post. Några ytterligare länkar hittar du i länksamlingen på min hemsida.

Över världen finns tusentals engelskspråkiga Internetsajter vilka rapporterar sådant som vanliga media (ibland, ganska välförtjänt, kallade ”fulmedia”) inte rapporterar. Självklart måste man använda sitt omdöme och kontrollera fakta. Men det gäller ju alla typer av media, inte minst SR/SVT och de stora tidningarna i Sverige. Allt måste prövas och bedömas.

Jag kommer säkert att få en del återfall och tjata om samma sak. Så blir några av mina läsare glada. Men jag skall försöka att inte tjata så mycket, för att glädja de andra läsarna. Ibland kan dock att tjata ha en viss funktion. Jag tänker då på den romerske senatorn Cato, som avslutade alla sin tal i den romerska Senaten med "För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras". Han fick till slut sin vilja igenom. Cato betraktade Karthago som Roms huvudfiende allt sedan Hannibal 100 år tidigare hade försökt erövra Rom. Personligen menar jag att vår tids politiker och kulturelit utgör ett lika stort hot mot Sveriges säkerhet och välstånd som Karthago gjorde mot Roms framtida säkerhet. Jag vill inte förstöra några människor. Det jag vill förstöra är kulturelitens etc inflytande och hindra dem att föröda sitt eget land. Vilket de är på god väg att göra.

För övrigt anser jag att Godhetskörens inflytande bör genomskådas!

lördag 4 april 2015

Nu lämnar jag Sverige!

Kära läsare (och ni andra)!

Som kanske märkts så har det varit lite stiltje på min blogg de senaste månaderna. Ett av skälen till detta är att jag tillbringat några månader i mitt älskade Lissabon för att lyssna på fado och njuta av livet och ett skönare klimat, och samtidigt koppla av från allt man kan bli upprörd över i Sverige (t ex våra ryggradslösa politiker som säljer ut sitt eget land till islam och som i den falska godhetens namn tillåter ett allt otryggare samhälle att utvecklas, där gamlingar inte längre vågar öppna när det ringer på dörren och där hundratals områden i Sverige idag inte längre tillhör Sverige – polisen kan bara åka in i dessa områden med stora, tungt beväpnade insatsstyrkor).

Jag har nu skaffat en lägenhet i Lissabon. Denna ligger precis där jag vill att den skall ligga, vilket är stadsdelen Graça, som ligger på den högsta av Lissabons kullar. Till lägenheten hör två balkonger med utsikt över den vackra Tejofloden, som flyter genom Lissabon. Det är bara några minuters promenad till mina favoritfadoställen. Jag planerar att flytta dit någon gång i höst, om allt går som det skall. Dessvärre går ju inte allt som det skall när man fyllt 70. I varje fall inte alltid. Men vi får hoppas att det blir som jag tänkt den här gången.

Bilden (klicka på bilden för att göra den större) är visserligen inte tagen från min lägenhet, men den är tagen från en plats inte långt ifrån där jag kommer att bo. Lissabon är en stad efter mitt hjärta. Det är ju också Stockholm, där jag bott i många år, men tyvärr så har det Stockholm jag ser idag föga likhet med det Stockholm jag minns. Att komma till Lissabon är att komma 50 år bakåt i tiden i vissa avseenden. Och det passar mig perfekt.
Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva på bloggen efter att jag flyttat. Som jag påpekat många gånger så har jag redan sagt det mesta när det gäller min syn på islam, invandring, ateismen, den kristna tron, svenska media, Godhetskören och mycket annat. Det finns inte speciellt mycket mer att tillägga. Det man läser i tidningarna är bara upprepningar av det som tidigare skett, och som jag redan kommenterat. Det är bara andra namn, andra orter och andra datum. Men principen är densamma hela tiden. När det gäller min hemsida, som innehåller artiklar av mer bestående värde, kommer jag att försöka ha den kvar och även skriva nya artiklar (jag har många planerade sådana). Bloggen kostar ju inget att ha kvar, så den får väl ligga där den ligger. Jag har några nya bloggartiklar planerade, som jag kommer att skriva innan jag flyttar. Inget hindrar givetvis att jag fortsätter att skriva från Lissabon, men vi får se hur det blir med den saken.

Tyvärr är min visualisering av det framtida Sverige synnerligen mörk, men jag hoppas verkligen att jag har fel. Inte bara för min egen skull utan framför allt med tanke på kommande generationer. Hur ett folk (det svenska folket) frivilligt kan välja att ge bort sitt land till en förtryckande ideologi (jag tänker då på islam) är för mig helt ofattbart. Min hjärna kan helt enkelt inte ta in detta. Speciellt med tanke på vilket fruktansvärt lidande detta kommer att åsamka de egna barnen. Men svenska folket har tydligen sagt sitt (87 procent röstade ju i sista valet på fortsatt massinvandring av muslimer till Sverige), och då får det bli så.

Nu kan man förstås ifrågasätta vad svenska folket verkligen röstade på. Valet handlade inte om att svenska folket, utifrån sann kunskap om konsekvenserna av invandringen till Sverige, om vad islam står för etc, valde som de gjorde, utan svenska folket lurades av manipulerande, ljugande, trixande, vinklade journalister att rösta ungefär som journalisterna ville att de skulle rösta. Så det största ansvaret faller över våra journalister och politiker och vår kulturelit, dvs de som normalt skulle värna om sitt folk och sitt land (eftersom de borde förstå mer av det som sker än vanliga människor), och som nu i stället har förrått sitt folk och sitt land. Precis som att journalisterna, politikerna och kultureliten förrådde tyska folket på 1930-talet och fick dem att anamma Adolf Hitler (denne kom ju till makten inom det demokratiska systemet, vilket han sedan snabbt avskaffade), med katastrofala konsekvenser som följd (långt innan Hitler blev Rikskansler så hade han starkt stöd från både Kapitalet och många kulturpersoner – t ex så tillhörde två nobelpristagare i fysik, Johannes Starck och Philipp Lenard, hans främsta vapendragare).

Jag vill i alla fall önska mina läsare en riktigt Glad påsk!!! Även om jag personligen har svårt att känna någon större glädje när jag tänker på mitt arma lands framtid. Min tröst och mitt hopp är att Gud har allt i sin hand.