Att fakta i målet – det man verkligen påstår – inte har mera fog för sig än teorin om att jorden är platt spelar ingen roll. Och i Sverige är det fritt fram, också i skolorna.
”Skapelsekonspirationen” är en initierad skildring av dumhet och dogmatism, skriven av en god pedagog. Med återhållen vrede och ett stänk av det vemod som kommer av dyrköpta erfarenheter förklarar och vederlägger Kornhall sina forna trosfränders dimridåer.
Inte ett ord av kritik eller tveksamhet. Sjöberg köper hela boken med hull och hår. Det föraktfulla, aggressiva språket i recensionen avslöjar att Sjöberg tillhör gruppen av militanta, religionshatande ateister. Att tro på ID (intelligent design) jämställs t ex med att tro att jorden är platt. Sjöberg tycks lyckligt omedveten om att det finns nobelpristagare i fysik som tycker sig se en Designer bakom Universum.
Sjöberg nämner i recensionen att han och Kornhall är gamla kompisar från Fältbiologerna ("Det sista jag hörde av Per Kornhall var ett vykort från Goa, Indien..."). Detta framstår som mycket märkligt. Det kan knappast vara normalt att kompisar recenserar varandra (däremot är det normalt att kompisar beundrar varandra).
Ett par veckor tidigare (12/5 2008) recenserade Thomas Anderberg Kornhalls bok i DN. Rubriken var "Per Kornhall: Skapelsekonspirationen/Chris Hedges: Amerikanska fascister” (Anderberg recenserade två böcker samtidigt) med underrubrik ”Den kristna konspirationen”. Jag saxar några stycken ur den recensionen också:
Också språket är förgiftat (Anderberg talar här om bibeltroende kristna). "Kärlek" har å ena sidan krympts till att omfatta dem som delar samma tro, men å andra sidan vidgats så att "kärlek" kommit att innebära såväl psykisk som fysisk "tuktan" av kvinnor och barn. "Frihet" har omvandlats att betyda den "frihet" man får när man tagit emot Kristus och befrias från världens sorger för att i stället lyda Honom.
Rustade på detta sätt går man till storms mot det sekulära samhället med en krigsmetaforik utan motstycke. "Så låt oss kristna rikta om kanonerna lite grand och börja skjuta på själva grunden för ateismen - evolutionen", som den svenske ID-anhängaren Krister Renard uttrycker det. I striden mot det samhälle som tillåtit "historiens största folkmord", det vill säga aborter, och som röjt undan förutsättningarna för kärnfamiljen och kyrkan, utnyttjar man alla till buds stående medel: forskningsfusk, lögner, förtal.
Även här dryper meningarna av förakt, aggressivitet, hånfullhet och överlägsenhet gentemot bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?). Den kristna kärleken är bara ”psykisk och fysisk tuktan” etc (jag förmodar Anderberg räknar in Moder Théresas versamhet här). Det är uppenbart att också Anderberg tillhör de militanta, kristendomshatande ateisternas skara. Anderbergs recension är ett enda lovord till boken. Inte en enda invändning eller ”men…” som recensenter nästan alltid får med på slutet, hur positiv en recension än är, för att visa att de trots allt är överlägsna den författare eller artist som de recenserar. Det är anmärkningsvärt. Men, eftersom Kornhalls bok är så ultimat politiskt korrekt som en bok kan vara (100 poäng på en hundragradig skala), blir givetvis lovorden översvallande.
Jag kan inte minnas att jag någonsin läst en recension som varit så helt förbehållslöst positiv som dessa två recensioner. Det brukar alltid finnas någon invändning typ, ”Persongalleriet är kanske lite svagt…” eller ”trots bokens alla förtjänster känns det som man läst ungefär samma bok flera gånger tidigare…” Men inte här. Inte ett enda ”Men…” Märkligt!
Jag mailade Anderberg och skrev följande: ”Du skriver i din recension av Per Kornhalls bok "Skapelsekonspirationen", att de som tycker sig se en designer bakom universum, livet och de olika arterna "utnyttjar alla till buds stående medel: forskningsfusk, lögner, förtal". Eftersom du givetvis inte själv befinner dig på denna djupa nivå av moraliskt förfall, så förstår jag att du egentligen vill ta reda på hur det förhåller sig, men att du inte hunnit än. För att spara dyrbar tid åt dig, kan jag nämna att jag skrivit en kommentar till Kornhalls bok.” Och sedan gav jag en länk till min artikel om Skapelsekonspirationen. Det har nu gått 11 dagar sedan jag skickade mailet och jag har ännu inte fått något svar. Herr Anderberg kommer nog knappast att läsa min artikel. Varför skulle han det? Han vet ju redan hur det förhåller sig. Objektivitet innebär att enbart ta del av politiskt korrekta artiklar. Eller hur?
Ibland kallar man recensenter för "kritiker" (filmkritiker, litteraturkritiker etc). Den typ av litteraturrecensent vi sett prov på ovan borde snarare kallas "litteraturbeundrare" för någon seriös kritik handlar det knappast om.
Jaa, politisk korrekthet är verkligen fascinerande. Det är intressant hur blind man kan vara inför sina egna förutfattade meningar (det gäller givetvis mig också). Samtidigt är det djupt tragiskt att debattnivån på sådana viktiga tidningar som DN och SvD inte är högre. Vem vet, Kornhall kanske så småningom kommer att få nobelpriset i litteratur. Jag menar, kunde Yassir Arafat få fredspriset, så varför inte…?
