fredag 21 mars 2008

Idyllen Sverige -- eller vart är vi på väg?

För några dagar sedan fick jag ett mail från en utlandssvensk.

Jag har bott en stor del av mitt vuxna liv i europeiska länder utanför Sverige. Nu råkar jag sedan sex år bo i XXXXX (för att bevara brevskrivarens anonymitet skriver jag inte ut vilken europeisk stad det handlar om). Min dagliga kontakt med gambla Svitjod består i ett par minuters skummande av ett halvdussin svenska tidningars nätupplagor.

Och: Stilla veckan i år inleddes med en rutinmässig redogörelse för en dödsmisshandel i Stockholm.
Och i dag var två små barn ihjälhuggna i Arboga.

Tja...

I morgon blir det väl en gruppvåldtäkt i Karlskoga.
På skärtorsdag en mordbrand i Nässjö.
Och fram på annandagen - då helgkräkarna lagt sig - en ny dödsmisshandel...

Detta sedan åratal!

Icke en enda kommentar från ledarskribent, politiker, författare, lärd eller olärd....
Icke en enda insändare.
ICKE EN ENDA kommentar från etablissemang eller allmoge... !

Jo, tända ett ljus och snyfta.

I stället vältrar sig pressen i välbehag över tyska (ny-)nazister, israeliska illdåd, amerikanska galenskaper, ryska maffialedare och kåta franska politiker (om Frankrike över huvud taget uppmärksammas) etc., etc., etc...

Smaka på dessa siffror:

2006 - våldtäkter:
Norge 840
Danmark 527
Sverige 4189

2006 - Mord:
Norge 33
Danmark 29
Sverige 245

Norsk statistik från Norsk Politi
Dansk statistik från Dansk Politi
Svensk statistik från BRÅ

Befolkning
Norge 1/1 2008 4 737 171 (Statistisk sentralbyrå) = multiplikator 1,938
Danmark 1/1 2006 5 427 000 (Danmarks Statistik)= multiplikator 1,692
Sverige 1/1 2007 9 182 727 (SCB)

Både Danmark och Norge är föredömliga demokratier (t o m Sverige har ett och annat att lära av dem - jag har själv bott och arbetat i Danmark!), och jag tror inte det finns anledning att betvivla riktigheten i officiell statistik från dessa länder.

Du är emot svordomar och vulgariteter.
Jag med.
Men jag måste fråga: Vart i H-E är vårt gamla fosterland på väg??

Just åt ovan nämnda H-E?


Jag (o)roade mig med att kontrollera ovanstående siffror på Brå (Brottsförebyggande Rådet) och Wikipedia. Enligt Brå:s preliminära statistik för 2007 begicks detta år 262 mord. På Wikipedia hittade jag följande siffror för år 2004 (vilket var det senaste året som hade fullständigt statistik):

Mord per 100 000 invånare:
Tyskland 0,98
Danmark 0,79
Norge 0,78
Sverige 2,39

Både Brå och Wikipedia bekräftar således brevskrivarens statistik. Sverige ligger inte några få procent över Norge och Danmark och Tyskland när det gäller mord och våldtäkter. Antalet mord per 100 000 invånare är ca tre gånger större i Sverige än i Norge och Danmark. Detta mina vänner är 200 procent! Tala om statistisk signifikans!!! Det är speciellt intressant att jämföra med Danmark och Norge, eftersom dessa länder är så lika Sverige, både kulturellt och ekonomiskt. Och vi svenskar som har sådant förakt för Danmark. Vi kanske skulle börja med städa i vårt eget hus, innan vi klagar på hur smutsigt grannen har det. Om Danmark har lite dammtussar på golvet tycks det som att någon tömt en hel gödselhög i vårt svenska vardagsrum.

Siewert Öholm skriver i Världen Idags näringsbilaga 19/3 2008:

Med förbluffande träffsäkerhet lyckas de stora och tongivande medierna gemensamt avgöra vad som skall tigas ihjäl och vad som skall lyftas. Trots olika ägare, trots mediets art, tidningar, tv eller radio, bibringas vi i Sverige betydligt snävare verklighetsbeskrivningar än i andra demokratiska länder. Jämför gärna både BBC, Sky News, CNN och FOX i USA.
Svenska tittare/läsare kan, hur man än gräver i sina minnesbilder, knappast hitta ett enda inslag som seriöst beskriver argument mot samkönade äktenskap, eller som berättar om den ekonomiska utvecklingen i USA som något mer än kris och Irakkrig, eller som beskriver konflikten i Mellanöstern utifrån något annat än islamiskt/palestinskt perspektiv. Artiklar och program kring HBT-frågor (homosexualitet bisexualitet och transsexualitet) är av en sådan mängd och så enfaldigt ensidiga att man bara kan jämföra det med utbudet från totalitära regimers propagandaministerier.


Man skulle ju också kunna lägga till i uppräkningen ovan; intelligent design och kristna teologiska frågor. Även där är beskrivningen så enfaldigt ensidig att man tar sig för pannan.

Det tycks som att vi har ett systemfel i vårt land och att media har en mycket dyster roll i detta tragiska faktum. På min hemsida har jag många artiklar som diskuterar media och deras roll i Sverige (här hittar du ett antal av dem).

Glad påsk förresten!!!

lördag 15 mars 2008

Starka känslor i omlopp!

Det tycks som att min blogg inte riktigt har kommit igång på allvar. Jag har haft alldeles för mycket att göra på sistone. Men nu tänkte jag i alla fall att skriva ett inlägg.

Häromdagen var jag ute på en gymnasieskola (jag vill inte säga vilken skola det var, eftersom det hela, som strax kommer att framgå, är ganska pinsamt för vissa lärare där) för att tala om intelligent design (ID). Några elever skulle skriva ett projektarbete om den till synes eviga frågan om skapelse versus evolution. En del av arbetet bestod i att bjuda in en talare som skulle lägga fram argumenten för ID. Och den talaren var således jag. Som vanligt väckte detta mycket skarpa reaktioner från en del lärare. Jag klipper lite ur ett tackmail från en av de elever som anordnat det hela:

..sen tyvärr så "fick" inte vissa komma p.g.a. att deras lärare inte lät dem gå. Hehe...nästan lite skrattretande hur kaotiskt det blev igår och idag imorse alltså. Affischer blev nedrivna av lärare, lärare hotade rektorn med att säga upp sig, kallade detta för idioti framför mig, och manade sina elever att inte komma, samtidigt som de mer eller mindre skällde ut min handledare i projektarbetet för att ens tillåta och godkänna något som detta. Jag kanske berättade lite, men detta är bara en liten del av vad som hände.


Visst är det fascinerande?! Hur kan man hota med att säga upp sig bara för att skolan bjuder in en talare som är kritisk till evolutionen? Den läraren kom dessutom inte till föreläsningen. Han ansåg sig väl inte behöva det, eftersom han ”visste” vilken idiot jag måste vara. Jag menar, endast en idiot skulle ju kunna tvivla på att universum, livet och människan har sitt ursprung i slump och blinda naturlagar. Eller hur….? Det tycks ju i alla fall vara så många evolutionister resonerar. Man kan också fråga sig hur lärare kan gå omkring och riva ned affischer som elever satt upp, och som utgör en del av dessa elevers projektarbete? Denna fanatism talar knappast gott för evolutionssidan.

Samtidigt vill jag passa på att uttrycka min stora respekt för skolans rektor, som stod på sig, och trots arga lärare försvarade elevernas (självklara) rätt att få höra den andra sidans synpunkter (utan förvanskningar – när en biologilärare redogör för ID, vilket förekommer, handlar det ofta mer om biologilärarens missuppfattning av ID än om vad ID verkligen står för).

Jag har svårt att förstå och respektera en biologilärare, som vill förbjuda elever att ta del av vissa åsikter och sedan inte ens försöker sätta sig in i det han vill förbjuda. En biologilärare skall ju föreställa att vara en professionell yrkesutövare, en företrädare för vetenskapen. Det blir ju då ganska förvånande när en sådan lärare beter sig som en fundamentalistisk ideolog eller trosutövare. Biträdande rektor på skolan var med under hela föredraget och efteråt kom hon fram och pratade lite med mig. Jag fick uppfattningen att hon höll med om ganska mycket av det jag sade. Så jag kan ju inte ha varit alltför extrem i min argumentering.

Man kan undra varför denna rädsla? Jag talade i ca en timme och sedan var det en timmes frågestund. Dessa elever har bombarderats med evolutionistiskt och ateistiskt tänkande genom hela sin skoltid, både i skolan och av media. Dessutom kan biologiläraren använda hur många biologitimmar han vill till att försöka smula sönder mina argument. Hur kan man då vara så rädd för att låta mig under ett par timmars tid belysa ursprungsproblemet ur ett annat perspektiv? Om eleverna skulle byta sida enbart på grund av mitt föredrag, måste det uppenbart vara något fel på evolutionssidans argument. Eller också måste jag vara den skickligaste retoriker och demagog som någonsin levat (vilket jag definitivt inte är).

Psykologer och psykiatriker lyssnar inte bara på vad en patient säger under ett terapisamtal. De observerar också hur patienten reagerar på vissa frågor. Reaktionerna kanske säger mer än deras svar. På samma sätt kanske de militanta evolutionisternas reaktioner på varje form av kritik mot evolutionsteorin säger mer än de ord de säger och skriver.

På min hemsida skriver jag mycket om just ID och har även lite exempel på den debatt som försiggår i ämnet (klicka här!).