fredag 27 juli 2012

Sverige – ett bedraget land

Då och då får jag mail från personer som ifrågasätter att jag citerar från eller länkar till sajten Avpixlat.info. Andra frågar och undrar om man som kristen verkligen kan läsa på denna sajt utan att tappa sin trovärdighet som kristen.

Mitt svar är väldigt enkelt. Bakom alla media, vare sig det handlar om det som ibland kallas ”gammelmedia”, dvs de etablerade tidningarna, public service och liknande, eller om det rör sig om oortodoxa media som vissa Internetsajter (t ex Avpixlat.info), så finns det människor. Och människan är en ofullkomlig varelse. Samtidigt som människan har många goda egenskaper, ja rent av fantastiska egenskaper (självuppoffrande kärlek, generositet, genialitet etc) så har hon också egenskaper som egoism, prestige, girighet, avundsjuka, dumhet, flockmentalitet med mera. Därför måste man ta allt som sägs och skrivs med en nypa salt, och detta gäller även gammelmedia. Tidigare kunde man generellt sett lita på vissa media, som hade en erkänt hög standard (BBC, Östgötakorrespondenten m fl). Tyvärr har det skett en oerhörd standardsänkning hos nästan alla media. Den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke över allt som skrivs och sägs, och ideologisk förblindelse får allt oftare ersätta sanningen i det som skrivs om kontroversiella ämnen som Mellanösternkonflikten, kristen tro, intelligent design, abort, homoadoptioner, invandring etc.

Beträffande avpixlat.info så måste man givetvis själv bedöma det som står där. Många av artiklarna har länkar till vanliga media, vilket visar att det som skrivs i varje fall inte är taget ur tomma luften. Men som sagt, när jag läser vad Aftonbladet skriver om t ex Livets Ord eller Israel, så måste detta också betraktas med mycket stor skepsis (jag har nästan oräkneliga exempel på min hemsida som handlar om massmedias ohederlighet gentemot kristna församlingar och kristendomen i allmänhet, för att inte tala om Israel). Så visst, allt måste bedömas kritiskt, även min hemsida och blogg. Genom mångfalden av tankar och argument som snurrar runt både i gammelmedia och Internetmedia (och andra icke mainstream media, som t ex tidningen Världen idag och Tv-kanalen Axess) kommer vi förhoppningsvis närmare sanningen än genom att enbart ta del av likriktade gammelmedia. Den senare gruppen av media kännetecknas dessvärre mer av enfald än mångfald. Allt i den politiska korrekthetens namn.

När det gäller den kontroversiella frågan om invandring är det inte bara Avpixlat.info som har icke politiskt korrekta synpunkter. I dagens Världen idag (27/7 2012) fanns en mycket välskriven (som vanligt) artikel skriven av Nasrin Mosavi Sjögren (all heder åt denna modiga och ärliga kvinna). Titeln var ”Ett bedraget land”. Låt mig ge några citat (jag rekommenderar verkligen att läsa hela artikeln).
Vi invandrare ses ständigt som ömkansvärda välgörenhetsprojekt att förbarma sig över. Som första generationens invandrare har dessa frågor varit mitt naturliga fokus.

Men det som började som ett barns uppriktiga undran kring varför vuxna inte såg och förstod, har vid det här laget utvecklats till en fullvuxen intellektuell kvinnas närmast paniska förtvivlan över ett älskat land som aktivt arbetar på sin egen undergång. Med politiker som blundar för verkligheten som om de fick betalt för det och en journalistkår som medvetet undanhåller all information som riskerar att få den förljugna kulissbilden av ett välmående land att krackelera. Allt för att undanhålla den egna befolkningen sanningen om hur lurade de blir på den trygghet och solidaritet de alltid har trott på.

För ett par dagar sedan gick polisen ut med en efterlysning på Twitter, där de uppgav att offret beskrev att rånaren hade romskt utseende. Genast började det absurda drevet, som slutade med att poliserna fick göra avbön i rikstäckande media för att de hade oförskämdheten att prioritera yrkesheder och brottsoffer framför den påbjudna vanföreställningen om att det varken finns nationaliteter eller etniciteter.

Det gör mig enormt ledsen och arg att se hur de generösa och vänliga svenskarna blir så bedragna. Hur mycket de politiskt korrekta än inbillar sig att de skyddar värnlösa flyktingar genom detta fundamentala svek, är sanningen en helt annan. I realiteten ser människor den skriande diskrepans som råder mellan den officiella berättelsen och den faktiska verkligheten. I detta mellanrum föds verklig rasism, som får människor att betrakta samtliga invandrare som fiender.
Det tycks som att Mosavi Sjögren ser på invandringsproblemet på precis samma sätt som vad jag själv gör. Det är intressant att den som vågar publicera en så politiskt inkorrekt artikel är en kristen tidning.

Men skall inte kristna älska alla? Och ha en öppen famn för alla människor som lider? Jovisst, absolut! En av våra starkaste kallelser är att minska lidandet i världen. Men jag kan inte se att kristen kärlek är ekvivalent med att förstöra sitt eget land. Dessutom, att vara kristen är att stå upp för det som är sant, oavsett vad andra anser! Och oavsett majoritetens åsikter. Äkta kärlek är alltid kopplad till Sanning! Vi skall hjälpa dem som verkligen behöver hjälp, och inte lycksökare som kommer hit för att utnyttja svenska folkets godtrogenhet (och sedan skrattar åt oss bakom vår rygg). Jag talar inte här om alla invandrare. Jag talar om lycksökarna bland dem. Som faktiskt finns och som inte är få. Om Sverige fortsätter med sin hjärndöda invandringspolitik så kommer detta på sikt, precis som Mosavi Sjögren skriver, att leda till ett oerhört invandrarhat hos nästan alla svenskar. Och detta kommer att slå också mot de skötsamma invandrare som är en stor tillgång för vårt land.

Jag betraktar de politiker som driver vår nuvarande invandringspolitik som rena landsförrädare. Oavsett vad de innerst inne tycker (jag har svårt att tro att Reinfeldt inte förstår vad som håller på att ske med vårt land) är deras rädsla för mediadrevet tydligen större än deras kärlek till det egna landet. Denna rädsla menar jag är obefogad. En liten gruppering av människor ligger bakom vår invandringspolitik och den utopiska drömmen om det paradisiska, mångkulturella samhället (det finns inte ett enda historiskt exempel på ett fungerande sådant samhälle enligt Jonathan Friedman, amerikansk professor i Socialantropologi vid Lunds Universitet). Det är precis som sagan om Kejsarens nya kläder. Alla såg att han var naken, men ingen vågade säga något, eftersom man då automatiskt klassades som dum i huvudet (de smarta skräddarna påstod nämligen att tyget i kejsarens kläder var osynligt för obegåvade människor och att säga att kejsarn var naken bevisade således att man var dum). Men det lilla barnet bryr sig inte om sådant. Och när ett litet barn ropade ”Men han är ju naken…” så föll alltihop och skräddarna avslöjades som de bedragare de var.

Jag älskar verkligen den här sagan, eftersom den är så sann, så sann, så sann… H C Andersen måste ha varit ett oerhört geni som så in i minsta detalj beskriver den politiska korrekthetens gissel. Det skulle förmodligen räcka med att en eller ett par tongivande politiker ställde sig upp och sade sanningen om invandringen (ungefär som Nasrin Sjögren ovan) så skulle hela korthuset falla. Journalisterna skulle få stå där med skammen och Godhetskören skulle avslöjas som de lögnare och bedragare de är. Men det modet har tydligen ingen politiker idag (med vissa undantag – och dessa undantag neutraliseras effektivt genom att man demoniserar dem, men denna metod skulle knappast fungera om en verkligt tung politiker som Reinfeldt tog bladet från munnen).

Nasrin Mosavi Sjögren är mycket mer svensk, i mina ögon, än någon av våra partiledare, med undantag för Jimmie Åkesson.

Om jag skriver det Sjögren skriver i sin krönika ovan (vilket jag gör på många ställen), skulle jag direkt stämplas som nazist och rasist (vilket många anser att jag är – detta kan dock lätt tillbakavisas, läs t ex det jag skriver om Förintelsen på min hemsida). Det är inte lika lätt för Godhetskören (någon krönikör kallade dem för ”de intellektuella reptilhjärnorna”) att avfärda Mosavi Sjögren. Hon är ju nämligen själv invandrare och därmed höjd över all kritik. Men förmodligen betraktas hon som förrädare, och ingen riktig invandrare, av Godhetskören.

Som jag sagt så många gånger, anser jag att Sverige skall hjälpa lidande och förföljda människor. Men inte genom att förstöra vårt eget land. Vissa grupper passar helt enkelt inte in här. Kulturskillnaderna när det gäller vissa invandrargrupper (somalier, afghaner, sudaneser och muslimer i allmänhet) är för stora och de är omöjliga att överbrygga. Jag vill inte ha vandrande tält som sjuksköterskor, lärare, expediter etc. Och jag vill inte att en motbjudande religion som islam skall ha ett inflytande i vårt samhälle. Vi kan hjälpa dessa grupper också, men inte i vårt land. Genom att hjälpa dem på plats, eller i närområdet (om det egna landet är för farligt), kan vi hjälpa mångdubbelt fler. Som jag sagt så många gånger förut så skulle vi kunna hjälpa 680 000 barn (denna siffra är underdriven, snarare handlar det om dubbla antalet) i Indien (som ingenting har och som inte har möjlighet att skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig till Sverige) för samma summa som mottagandet av 2400 ensamkommande unga män (kallade ”barn” i media) kostar. Så många kom till vårt land förra året (jag har för mig att Finland tog emot omkring 90 st samma år). Och dessa ensamkommande unga män har var och en hostat upp runt 100 000 kr för att ta sig hit, en ofattbar summa för de flesta i Somalia, Afghanistan etc. Var har de fått de pengarna ifrån? En vanlig människa i dessa länder kan inte spara ett enda öre, eftersom allt man tjänar går åt för den dagliga överlevnaden. Inte ens en hel släkt skulle kunna skrapa ihop så mycket pengar inom överskådlig tid.

Centerpartiet föreslår i en debattartikel i GP den 27/7 2012 att nya regler införs vid offentlig upphandling så att krav kan ställas på att det företag som vinner kontraktet måste anställa ett ansenligt antal långtidsarbetslösa (vilket i praktiken till stora delar innebär invandrare, vilket man explicit nämner i artikeln). Man skriver bl a:
Arbete är den bästa vägen till integration och öppnar dörrar till språk och förankring i samhället [här talar man således om invandrare och inte långtidsarbetslösa i största allmänhet]. Men trots lovvärda ambitioner kan delar av regeringens politik ha förstärkt utanförskapet för långtidsarbetslösa. Det går inte att undgå hur bland andra utrikes födda dominerar statistiken över utanförskapet i samhället. Utanförskapet får genomslag på skolresultaten, arbetslösheten och i diskussionen kring ökningen av barnfattigdomen. I stor utsträckning handlar det om utrikes födda, särskilt flyktinginvandrade och deras anhöriga, som under årtionden levt på undantag i samhället – oavsett vem som regerat landet.

Vi vill förstärka efterfrågan på arbetsmarknaden för dem som nu befinner sig kvar i ett utanförskap och för det krävs krafttag.
Jag kan direkt upplysa Centerpartiet om att den bristande integrationen av muslimska invandrare inte har med svensk politik att göra. Det beror i stället på att det enligt islams heliga skrifter är förbjudet för en muslim att integreras in i ett icke muslimskt samhälle. En muslim får inte ens ha icke-muslimska vänner enligt sharíalagen. De muslimska invandrarna kommer inte att integreras förrän Sverige är ett muslimskt land. Och våra politiker tycks arbeta övertid på att det skall bli så. Frågan är vad som driver dem. Eller kanske ingenting driver dem. Den politiska korrektheten håller skutan Sverige i ett järngrepp och dumhet och fruktan för massmediadrevet styr helt enkelt landet mot sin undergång utan att det finns någon egentlig rorsman.

I artikeln säger representanterna för Centern således att flyktinginvandrade och deras anhöriga i årtionden levt ”på undantag” (dvs levt på socialbidrag – utan att ha bidragit med ett enda öre till välfärdssystemet). Eftersom man ser detta som ett problem, erkänner man därmed indirekt att det handlar om ett stort antal personer (annars skulle det ju inte vara något problem). Men invandringen skulle ju totalt vara en kassako för vårt land, har vi blivit lovade av våra framsynta politiker. Speciellt har Centern stått för denna syn. Det tycks inte som detta stämmer med verkligheten, i varje fall inte när det gäller flyktinginvandring.

Dessutom så bäddar man här för ytterligare invandrarhat. Ungdomsarbetslösheten har drabbat många etniska svenska ungdomar också. Om det här förslaget går igenom, kommer således företag som vill få ett kontrakt att tvingas prioritera invandrare (eftersom de är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa) framför etniska svenskar när man anställer. Hur detta kommer att påverka de etniska svenskarnas inställning till invandring kan vem som helst (utom Godhetskören) räkna ut. Det värsta är att det också kommer att påverka inställningen till de etablerade invandrare, som har arbete, och som följer svensk lag och som inte planerar att ta över Sverige och införa islams skräckvälde. Och det tycker jag är tragiskt.

Rubriken till artikeln är ”Nya upphandlingskrav kan skapa 20 000 nya jobb”. För att få ett kontrakt, måste man anställa ett visst antal långtidsarbetslösa. Om man behöver nyanställa för att klara ett visst kontrakt, måste således en stor del av de man anställer vara långtidsarbetslösa. Jag kan inte förstå varför detta skulle skapa 20 000 nya jobb. Om företag får offentliga kontrakt (som jag antar det handlar om) skapas ju nya jobb redan som det är. Såvitt jag kan förstå innebär förslaget bara att andra får jobbet i stället. 20 000 (om siffrorna stämmer) långtidsarbetslösa får nu arbete i stället för vanliga arbetslösa, vilket leder till att dessa vanliga arbetslösa i stället blir långtidsarbetslösa. Dessutom är det ju inte säkert att företaget behöver nyanställa. Kanske har man överskott på arbetskraft och har gått och väntat på ett kontrakt (hellre än att friställa). Skall man också då tvingas nyanställa, fast man inte behöver? Ja, det verkar inte helt genomtänkt.

Dessutom är det inte säkert att dessa långtidsarbetslösa är kvalificerade för de arbeten det handlar om. Somaliska getherdar, som dessutom är analfabeter, är det definitivt inte (tycker du jag är elak? – nej jag är sann, många av de somalier som kommer hit är analfabeter och har endast erfarenhet av synnerligen enkla arbeten). Illa genomtänkt, men politiskt korrekt. De som skrivit artikeln, upplever säkert de där underbara rysningarna av godhet när huden knottrar sig och varma vågor går igenom hela kroppen. Det måste vara underbart att vara så god. Så tråkigt att det finns en verklighet att ta hänsyn till.

Läst häromdagen i Aftonbladet om en dansk 19-åring som försvunnit uppe i svenska fjällen. Han kallades i rubriken ”dansk man”. Och det är han ju, eftersom han är myndig. De flesta ensamkommande s k ”barn” är över 19 år (när man i Norge ålderbestämde ensamkommande ”barn” genom bl a handledsröntgen, visade det sig att 90 procent ljög om sin ålder, dvs var över 18). Hur kan media då kalla dem barn när man kallar en dansk 19-åring för man? Jo för att väcka sympati och medkänsla. Ensamkommande, skäggiga män väcker inte samma ”ta hand om”-känslor. Ensamkommande barn ger associationer till en liten värnlös 5-årig flicka med smutsiga kinder som står och gråter och inte har någon mamma eller pappa. Skäggprydda unga män ger helt andra associationer. I mina elaka stunder, som inträffar allt oftare, brukar jag kalla de ensamkommande barnen för ”talibarn” (om läsaren förstår vad jag menar). För övrigt har jag noterat att fler och fler media nu börjat skriva ”ensamkommande ungdomar” i stället för ”ensamkommande barn”. Ja, det finns ju en sanning och ju tidigare man böjer sig för denna, desto mindre kommer man att förlora ansiktet i långa loppet.

Bakom begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” finns en verklighet som inte är lika behjärtansvärd. Självklart finns det sådana unga män (och ett fåtal unga kvinnor och ett ännu mindre fåtal under 18 år) som är tacksamma för att ha fått en fristad i vårt land och som verkligen vill anpassa sig och göra rätt för sig. De kan gärna få stanna för min del. Men det finns också en mörkare sida som tidningarna medvetet förtiger. Dessa ensamkommande unga män är inblandade i ett alltför stort antal våldtäkter, stölder, rån, hot etc. Och även mord. De uppvisar inte sällan en ofattbar fräckhet där de kommer med ohemula krav på specialmat och särbehandling. De vägrar att ta arbeten de erbjuds. Och dessutom skrattar de åt oss svenskar för att vi är så dumma och lättlurade. Sådant nämns aldrig i media. Jag känner många poliser, och dessa har berättat de mest otroliga historier för mig, utifrån sin egen erfarenhet, när det gäller ensamkommande unga män. I något kommande inlägg kommer jag att berätta några sådana historier. Det minsta vi kan göra för de invandrare som vill vara en del av Sverige och som är lojala med vårt land, är att omedelbart kasta ut de invandrare som uppvisar otacksamhet genom att begå grova brott. Och detta skall också gälla talibarnen!

I den danska tidningen BT konstaterar man att varannan i Danmark det senaste året våldtäktsdömd är invandrare (dvs en våldsam överrepresentation), och de grupper som är extremt överrepresenterade är irakier, iranier, turkar samt somalier (dvs muslimer). En dansk forskare menar (förmodligen är han medlem i Godhetskören) att danska kvinnor måste lära sig skillnaden på hur man uppför sig i olika kulturer (det är således de danska kvinnornas fel att de blir våldtagna, eftersom de inte lärt sig hur den muslimska kulturen fungerar). Personligen tycker jag de irakier, iranier etc (dvs muslimer), som våldtar danska (och svenska) kvinnor borde lära sig veta hut. De skall inte komma hit och påtvinga sin kultur på oss. De skall lära sig hur vår kultur fungerar och sedan anpassa sig till vår kultur eller också försvinna härifrån tillbaka till den mörka Medeltiden, som de kommer ifrån. Självklart kan den svensk eller dansk etc som är intresserad ta del av somalisk etc kultur, men etniska nordbor skall inte vara skyldiga att känna till muslimsk kultur för att undgå våldtäkt och andra övergrepp (i våra egna länder). Det är en helt annan sak när vi besöker muslimska länder. Då anser jag att vi skall anpassa oss. Vi är gäster där och måste ta seden dit vi kommer. På samma sätt skall invandrare ta seden dit de kommer, när de invandrar till Sverige och Danmark.

Att påstå att danska kvinnor mer eller mindre får skylla sig själva, eftersom de inte känner till den muslimska kulturen, är oerhört kränkande för invandrarna, anser jag. Då betraktar man dem som djur, som ingenting begriper, och som bara följer sina lustar och känslor och instinkter, och som inte har förmåga att förstå andra kulturer och att lära sig något (dvs samma inställning som när en skötare går in i en tigerbur). Om vi anser att muslimska invandrare är lika mycket människor som vad vi nordbor är (vilket jag anser), då måste vi också kräva samma sak, och i lika hög grad, av invandrarna, som vi kräver av oss själva!!! Genom att ständigt ursäkta invandrare (och då speciellt vissa grupper), som beter sig illa och överse med detta, visar Godhetskören i själva verket ett djupt förakt mot alla invandrare. De visar därigenom att de inte betraktar invandrare som vuxna, fullvärdiga människor med förmåga att förstå och ta hänsyn till andras åsikter och kultur.

Krister Renard
Agent i Sanningens tjänst.

torsdag 26 juli 2012

BBC ger sig inte

I min förra bloggartikel berättade jag om PBC:s (Palestinian Broadcasting Corporation), förlåt jag menar förstås BBC (British Broadcasting Corporations) – de har ju inte bytt namn än i alla fall, oerhörda vinkling när det gäller Israel i samband med den pågående olympiaden (jag talar om BBC:s hemsida). Har du inte läst föregående blogg, ber jag att du först gör det innan du läser den här artikeln.

I förra bloggen skrev jag om att BBC först låtsades som att Israel inte har någon huvudstad överhuvudtaget (alla andra länder hade enligt BBC:s hemsida en huvudstad utom Israel – och inte nog med det, man påstod att Palestinas huvudstad var Östra Jerusalem fast det inte ens finns något land som heter Palestina). Se bild i föregående blogg.

Sverige har alltså, enligt BBC, en huvudstad (Capital) medan Israel inte har någon huvudstad utan bara ett administrativt säte (Seat of Government).

Efter mängder av klagomål ändrade BBC i texten, vilket jag beskrev i föregående blogg (bilden ovan visar hur det ser ut efter att man ändrat – bilden i föregående blogg visar hur det såg ut från början). Jag var dock inte särskilt observant. Personalen på BBC ändrar sig inte i första taget utan obstruerar ständigt. Hatet mot Israel är antagligen så starkt att de hellre förlorar sina jobb än är objektiva när det gäller Israel. Att argumentera med BBC om Israel är ungefär som att argumentera med en maffiaadvokat av värsta slag. Man kan inte vinna, lika lite som man kan vinna mot en psykopat. Det jag inte lade märke till var att BBC, när det gäller Israel, nu kallar Jerusalem för "Seat of Government" (ungefär "Säte för administrationen"). Se bild ovan! När det gäller Palestina (som inte finns som land) skriver man "Intended seat of government East Jerusalem" (planerat säte för administrationen Östra Jerusalem). När det gäller övriga länder används begreppet "Capital" (huvudstad).

Om Sverige plötsligt skulle hävda att Kumla är vår huvudstad skulle världspressen, inklusive BBC, acceptera detta utan några problem. Varför kan då inte BBC acceptera att Jerusalem är Israels huvudstad? Inget annat folk har samma rätt till Jerusalem som det judiska folket. Med vad rätt förnekar då BBC (och många engelsmän) judarna rätten till Jerusalem? Och accepterar de inte Jerusalem kunde de åtminstone ange Västra Jerusalem som Israels huvudstad (det vore också fel men i alla fall mer korrekt än att reducera Jerusalem till administrativt säte).

BBC tar sig således rätten att legitimera de palestinska områdena som en erkänd statsbildning (normalt görs detta av det internationella samfundet, vilket sker genom att fler och fler länder erkänner ett område som ett nytt land – under inga som helst förhållanden kan ett nyhetsmedia legitimera ett land) samtidigt som man försöker bestämma vad som är Israels huvudstad, eller snarare att Israel inte har någon huvudstad, utan enbart ett administrativt säte. Det råder ingen som helst tvekan om att många aktörer, inklusive BBC, just nu arbetar på att delegitimera Israel som land. Detta är steg nummer ett i Israels uplånande. I och med att Israel inte längre är ett erkänt land kommer världssamfundet att anse sig ha mandat att anfalla Israel.

Hur mycket jag än tycker om England och engelsmän, stöts jag bort av den starka antisemitism som finns där. Att engelsmännen var med och besegrade Nazityskland och befriade en del koncentrationsläger motsäger inte deras antisemitism (givetvis fanns undantag, Churchill var inte antisemit och flera engelska officerare slogs tillsammans med judarna 1948). Engelsmännen slogs inte mot Hitler för att han förföljde judar utan för att England var hotat av Tyskland och man slogs för sin överlevnad (hade inte Churchill funnits hade antagligen England ingått fred med Tyskland och låtit Hitler ta hand om sina judar bäst han ville). Antisemitismen fanns och finns där hela tiden.

När t ex polska motståndsrörelsen under kriget meddelade den polska exilregeringen i London vad som försiggick i Auschwitz, kontaktade omedelbart den polska exilregeringen den engelska militärledningen och även flera engelska politiker. Man begärde att Auschwitz skulle bombas eller att man skulle bomba järnvägarna som transporterade judar till gaskamrarna och att man skulle varna nazisterna via BBC för att de skulle ställas inför rätta för sina illdåd efter kriget, men möttes av kalla handen av engelsmännen. Inte förrän i slutet av kriget vaknade engelsmännen till och varnade via BBC tyskarna för att fortsätta utrota judar – konsekvenserna skulle i så fall bli ödesdigra för de som deltog i detta massmord. Jag är inte säker på att engelsmännen gjorde detta för att de inte längre var antisemiter. Snarare tror jag att det i främsta hand berodde på att de insåg att deras likgiltighet under kriget inför judarnas öde kunde slå tillbaka mot dem efter kriget. Historiens dom kunde ju bli att England uppenbarligen sympatiserade med Hitler i judefrågan. Nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels var för övrigt övertygad om att de flesta engelsmän gillade vad tyskarna gjorde med judarna, även om de inte vågade erkänna detta öppet (detta framgår bl a av hans dagbok, som finns bevarad).

Engelsmännens skamliga behandling av judarna i Palestinamandatet efter Andra Världskrigets slut visar att deras antisemitism fanns kvar trots att de kände till Förintelsens alla fasor. De gjorde allt för att hindra judar att emigrera till Palestina, samtidigt som de i brott mot sitt mandat, illegalt släppte in horder av araber (som idag påstår sig ha bott i området "sedan urminnes tider"). När de lämnade Palestina, strax innan Israel utropades som självständig nation, överlämnade engelsmännen vapen, ammunition och fort till araberna (och hoppades uppenbarligen att araberna skulle göra processen kort med judarna). Nu fanns det givetvis undantag. Det fanns som nämnts ovan engelsmän som stannade kvar och slogs tillsammans med judarna mot araberna. Ett av Englands främsta flygaräss under kriget, George Beurling (han var ursprungligen från Canada), dog i en olycka när han levererade stridsflygplan till det nybildade israeliska flygvapnet.

Det intressanta är att engelsmännen, trots att de hela tiden gått muslimernas ärenden, inte mötts av någon tacksamhet från muslimerna. Mängder av mullor i England öser idag förbannelser över det engelska folket och lovar att halvmåneflaggan snart skall vaja över 10 Downing Street.

Jag har många gånger, både i England och Canada, mött antisemiter och Förintelseförnekare. Engelsmannen David Irving är en av de internationellt mest kända Förintelseförnekarna. Samtidigt är engelsmän oerhört arabvänliga (av för mig oförståeliga skäl). Kanske att detta nu håller på att svänga med tanke på alla muslimer som nu bor i England och som tar för sig mer och mer. Kanske att engelsmännen så småningom får smaka på islams sanna natur.

Det som skett med BBC under de senaste decennierna fyller mig med stor sorg. Hur har ett av världens ledande nyhetsmedia kunnat falla så djupt och reduceras till en propagandacentral för palestinier och araber (vars mål är att förinta landet Israel och mörda så många judar de kommer åt). Alla muslimer kanske inte har detta som mål, men alltför många, eftersom antisemitism ligger i själva islams natur. Islams heliga skrifter är fulla av judehat och uppmaningar till mord på judar (och även kristna), vilket jag visat i mängder av bloggartiklar och på min hemsida.

Det tycks som att världen går allt snabbare mot onda tider. Det känns skönt att man skall dö snart!

fredag 20 juli 2012

Idrott skall vara höjd över all politik och ideologi – utom när det gäller Israel

Betrakta nedanstående bild (klicka på bilden för att förstora) från BBC:s hemsida, hämtad för några dagar sedan från den avdelning som handlar om den kommande Olympiaden i London 2012.



Palestinas huvudstad är således, enligt BBC, Östra Jerusalem medan Israels huvudstad (som är Jerusalem) inte nämns. Och då hör till saken att det inte ens existerar någon palestinsk stat, och en stat som inte existerar kan knappast ha någon huvudstad.

Palestinierna hävdar att de bebott det område, som idag kallas Israel plus Västbanken och Gaza, ”sedan urminnes tider” (ett uttryck som intill tröttsam upprepning används av muslimerna och som västerländska media kritiklöst accepterar, trots att det inte stämmer med fakta). Det som idag kallas Israel (plus Västbanken) var ett judiskt land redan 1240 f Kr, dvs nästan 1900 år innan det fanns några araber där (palestinierna är för övrigt inget eget folk, de är helt enkelt araber som bott i området kortare eller längre tid – de allra flesta har sina rötter där mindre än 100 år bakåt i tiden). Idag hävdar araberna (och många västerländska media) att judarna är inkräktarna, som den ursprungliga befolkningen, dvs araberna, i sin stora välvilja möjligen skulle kunna tillåta bo i landet om de underkastar sig islam och lever under förtryck (Hamas är mer inne på linjen att de skall utrotas).

I 1917 års svenska bibelöversättning förekommer i Gamla Testamentet (vilket är exakt samma sak som judarnas Heliga Skrift, bortsett från att böckerna står i annan ordning) ordet "Jerusalem" 529 gånger. ”Davids stad” (en synonym för Jerusalem) förekommer 49 gånger och ”Sion”, som i allmänhet syftar på Tempelberget i Jerusalem, förekommer 113 gånger i samma text. Det finns ingen stad på jorden som är så starkt förknippad med det judiska folket som Jerusalem! I Koranen förekommer inte ordet ”Jerusalem” explicit en enda gång (ange i så fall vilken sura och vers tack – men det kan du inte, eftersom ordet inte finns där). Det finns en sura, 17:1, som handlar om Muhammeds nattliga himmelsfärd, som enligt islams uttolkare nämner Jerusalem indirekt (Al Aqsa). Men det är en ren tolkning. Versen lyder:
Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken! Han är förvisso den Hörande, den Seende. (Zetterstéens översättning från 1917)
"Tjänaren" i texten är uppenbarligen Muhammed. Vad som menas med "det allra avlägsnaste templet" (al-masdjid al-aksa), eller som det står i en annan översättning "den mest avlägsna böneplatsen", är långt ifrån klart, men enligt den islamska tolkningen så avses det som idag brukar kallas Tempelberget i Jerusalem. Al-Aqsa-moskén har fått sitt namn efter denna vers, men denna moské tillkom på 700-talet dvs ca 100 år efter att ovanstående vers skrevs. Denna moské är således i efterhand döpt efter ovanstående sura och bevisar inte på något sätt att den ursprungliga texten avser en plats i Jerusalem.

Trots att bevisen för judisk anknytning till Jerusalem är överväldigande (att förneka detta kräver oanade nivåer av hjärndödhet alternativt oärlighet alternativt ideologisk förblindelse) och trots att det knappast finns några som helst bevis för att islam har någon anknytning till Jerusalem (annat än att man med våld erövrade staden 634 e Kr), hävdar palestinierna att detta varit deras stad ”sedan urminnes tider” och att judarna inte har någon som helst anknytning till staden (detta påstod t ex Arafat gång på gång). Hur fräck får man vara egentligen? Men det värsta är inte arabernas fräckhet. De har ju i alla fall ett syfte med att ljuga. Det värsta är Godhetskörens ofattbara naivitet, när man köper detta budskap.

Allt fler västerländska media har som sagt börjat acceptera den arabiska historieversionen, vilket t ex framgår av bilden ovan. Vid flera tillfällen har man i västerländska media (bl a BBC) ifrågasatt om det överhuvudtaget funnits ett judiskt tempel i Jerusalem.

När jag ser bilden ovan grips jag av en stor sorg. En gång i tiden hade BBC:s program en oerhört hög nivå. Under mina år till sjöss (jag har säkert berättat om detta i tidigare bloggar) lyssnade jag och många andra ombord varje dag på BBC:s nyheter, som sändes på kortvåg (för dig som är ung kan jag nämna att kortvåg är radiovågor som ligger mellan 4 Mhz – uttalas ”megahertz” – och 30 Mhz och som i princip täcker hela jorden – innan kommunikationssatelliter fanns användes kortvågsbanden flitigt). Man kunde, tack vare att sändningarna var på kortvåg, lyssna på BBC oavsett var på jorden man befann sig. BBC var på den tiden oerhört noggranna när det gällde att vara objektiva, och åsikter var absolut förbjudna i själva nyhetsprogrammen. Där skulle man bara rapportera vad som hänt, utan några kommentarer (precis som det skall vara).

Idag har BBC tyvärr reducerats till en proarabisk propagandacentral (ungefär som SR och SVT), vilket kanske inte är så konstigt när man i programtablåerna och eftertexterna ser vad många av deras reportrar heter i förnamn (Muhammed, Abdullah, Omar etc). Detta gör mig sorgsen. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende men kan gå fort att förlora. Jag har sett diverse elaka förslag på nätet om att BBC (British Broadcasting Corporation) borde byta namn till PBC (Palestinian Broadcasting Corporation). Kanske mina läsare har några lämpliga förslag när det gäller motsvarande namnbyte för SR och SVT?

Vi kan idag se hur muslimer medvetet utbildar sig till journalister och infiltrerar västerländska media. På så sätt får man ett allt större inflytande över den offentliga debatten. Det är precis samma strategi som vänsterrörelserna tillämpade på 1970-talet och framåt, när man uppmanade sina medlemmar att bli journalister, lärare, poliser och militärer. Skälet är ganska uppenbart. Vill man påverka och på sikt ta över ett samhälle, underlättar det betydligt om man har så många anhängare som möjligt utspridda i statsapparaten och dess bihang. Det är av detta skäl muslimer (med undantag för druserna, som inte räknas som riktiga muslimer av de "riktiga" muslimerna) inte får göra militärtjänst i Israel eller bli poliser. Med tanke på att vi i Sverige ger bl a muslimer förtur till polishögskolorna, vill jag rekommendera svenska poliser att också ha ett öga bakåt vid eventuella kommande konfrontationer mellan polis och muslimska grupper i vårt land.

Bilden ovan avslöjar tyvärr tillståndet på BBC när det gäller objektivitet och sanningskärlek. Givetvis har många skrivit och klagat på de osanna påståendena om Jerusalems status, och eftersom BBC åtminstone (till skillnad från SR och SVT) försöker hålla ett sken av objektivitet (jag tror till och med att de vill vara objektiva, men har svårt att stå emot trycket från alla araber som smugit sig in på redaktionerna), har de ändrat texten så att man nu som Israels huvudstad anger ”Jerusalem, though most foreign embassies are in Tel Aviv” (Jerusalem, fastän de flesta utländska ambassader ligger i Tel Aviv), vilket formellt är korrekt. Beträffande Palestina så står det nu ”Intended seat of government: East Jerusalem. Ramallah serves as administrative capital” (Avsedd plats för regering: Östra Jerusalem. Ramallah tjänar som administrativ huvudstad).

Läsaren kan själv kolla genom att gå till BBC:s sida som räknar upp de länder, som deltar i Olympiaden 2012, och se vad som skrivs om Israel respektive Palestina. Klicka på respektive flagga!

Det var ju bra att de rättade, men ovanstående visar hur man instinktivt och per automatik missgynnar Israel, och först när man får påpekanden om felaktigheter så ändrar man (SR och SVT ändrar aldrig någonsin om de inte fälls av Granskningsnämnden, vilket är extremt ovanligt – Granskningsnämndens ledamöter tycks vara handplockade för optimal politisk korrekthet). Just här var BBC ju nästan tvingade att ändra, eftersom det är lätt att bevisa vad som gäller.

Apropå Olympiaden i London så har Israel begärt att man under öppningsceremonin skall hålla en tyst minut för offren vid massakern under Olympiaden i München 1972, där palestinska terrorister mördade 11 israeliska idrottsmän. Detta med anledning av att massakern skedde för 40 år sedan. IOC har vägrat att göra detta (vilket är lika väntat som FN:s antiisraeliska hållning – båda dessa organisationer styrs ju till största delen av icke-demokratiska skurkstater). NBC:s sportkommentator, Bob Costas, har dock sagt att han i sitt program kommer att framföra en protest under ceremonin.

Hatet mot Israel och det judiska folket är omöjligt att förstå med intellektets hjälp. Trots att psykologer och sociologer vetenskapligt studerat människa och samhälle i hundratals år, har man ännu inte kommit ett enda steg närmare att kunna förklara eller förhindra våld och hat. Hösten 1990 hade man ett symposium i Oslo på temat "hatets anatomi". Ledande psykologer, sociologer, politiker, författare etc hade samlats för att försöka förklara vad hat egentligen är och hur det uppstår (även USA:s förre president Jimmy Carter var där). En av de slutsatser man kom fram till var att det är omöjligt att finna en rationell förklaring till företeelser som Nazitysklands judeutrotningar eller röda khmerernas illdåd i Kampuchea.

Ondskans ursprung låter sig tydligen inte förklaras med hjälp av psykologins inomvärldsliga mekanismer. Orsaken till detta är att ondskan, enligt min mening, inte är ett psykologiskt eller medicinskt problem, utan ett andligt problem. Välkommen till Sagan om Ringen! I verkligheten finns både orcher och andra obehagliga varelser (du som läst eller sett Sagan om Ringen vet vad jag menar). I den verkliga världen ser visserligen ondskans hantlangare inte lika läskiga ut som orcherna i sagans värld. Men ondskan, iklädd en vacker skepnad, är desto farligare. Det är därför som Djävulen i Bibeln kallas Lucifer – Ljusets Ängel. Han var den vackraste av alla Guds skapelser. Det är därför ondskan är så förförande.

Allt eftersom islams inflytande i Västvärlden ökar, kommer Europa och USA att bli alltmer fientliga gentemot den judiska staten Israel. Enligt Bibeln kommer hela världen att någon gång i framtiden (det kan röra sig om några 10-tals år eller kanske 50 år eller mer, ingen vet) dra upp mot Israel för att utplåna landet och det judiska folket (kanske var Natos angrepp på Khadaffis Libyen en generalrepetition inför detta – Sosialistiskt Venstreparti i Norge krävde för övrigt vid partistämman 2011 att Världssamfundet skall ingripa mot Israel nästa gång landet "angriper" Gaza, däremot har detta parti så vitt jag vet inte krävt att Världssamfundet skall ingripa mot President Assad i Syrien, som håller på och bombar ihjäl sitt eget folk).

När Israel någon gång i framtiden angrips av alla världens nationer, kommer enligt Bibeln, Gud att träda fram öppet och strida för sitt folk. Hur det då går för ondskans arméer kan man läsa om i Uppenbarelseboken. Bibeln säger mycket klart att den som förbannar Israel själv skall bli förbannad!

onsdag 18 juli 2012

Kan schizofrenibegreppet utvidgas från individplanet till sociala grupper?

Ordet schizofreni kommer från grekiskan och betyder ungefär ”kluvet psyke”.

För en tid sedan kunde man i Expressen (se bild ovan – klicka på den för att förstora) få tips om hur man lever utomlands som pensionär (något som är aktuellt för mig, eftersom jag planerar att flytta till Portugal). I 6 punkter tipsade Göran Andersson, vd för företaget Sparsam Skatt, om vad man skall tänka på när man flyttar från Sverige (Sparsam Skatt hjälper människor som vill flytta till varmare breddgrader med tips om vilka blanketter som skall fyllas i och hur man betalar så lite skatt som möjligt efter flytten etc). I punkt 6 säger Andersson:
Försök lära dig språket i det land du flyttar till och visa respekt för landets kultur.
Visst har Andersson rätt. Skall man bosätta sig i ett annat land, skall man visa respekt för landets kultur (vilket inte utesluter att man äter svensk julmat) och lära sig språket, så gott det nu går.

Liknande uttalanden kommer med jämna mellanrum från SD och ibland också från Folkpartiet, men då handlar det inte om svenska pensionärer utan om invandrare som kommer till Sverige. Folkpartiet står för språkkravet men vågar inte gå så långt att de öppet säger att invandrare skall visa respekt för svensk kultur, det överlåter man åt SD. Varje gång Björklund eller Jimmy Åkesson antyder att invandrare skall lära sig svenska och/eller respektera svensk kultur höjs ett skri av upprördhet från den svenska Godhetskören. Hur kan man vara så oförskämd att man säger något sådant! Vad skall de stackars invandrarna tycka? Det är ju rena rasismen och nazismen!

Visst är det märkligt! Ingen reagerar över det självklara rådet att svenskar som flyttar utomlands skall lära sig språket och respektera kulturen i det land de flyttar till. Även om nu Göran Andersson var gästskribent i Expressen så accepterades hans text i tidningen. Och så vitt jag vet väckte artikeln inget ramaskri någonstans i vårt avlånga land.

Men, skulle någon, i en artikel säga att invandrare som flyttar till Sverige skall respektera svensk kultur och lära sig vårt språk, då skulle helvetet bryta lös. Om det var en offentlig person som sade detta, skulle antagligen hela dennes professionella framtid spolieras och han/hon skulle fortsättningsvis betraktas som oberörbar.

Varför är det rasism att begära samma sak av människor som flyttar till Sverige, som vi begär av svenskar som flyttar till andra länder? Och speciellt då när det gäller icke arbetskraftsinvandrare. De senare gör ju skäl för sig ekonomiskt. Men när det gäller människor som kommer hit som flyktingar och som får ta hit hela sina familjer, får full sjukvård och full pension och försörjs av svenska samhället, utan att de bidragit med ett enda öre till systemet, då måste vi definitivt kunna ställa krav. Att de skall respektera svensk kultur, svenska värderingar och svensk lag är självklart. Och accepterar de inte detta, skall de kastas ut från vårt land som fort som det bara går!

Kluvenheten i denna fråga är ett tydligt exempel på social schizofreni.

Och nu till nästa exempel. För några år sedan kom det ut en bok med titeln Den Jesus som aldrig funnits, författad av Roger Viklund. Den kanske inte höjdes till skyarna precis i media, men den rönte ändå att förhållandevis stort intresse.

På Ad Libris hittade jag följande kundrecension:
Har läst de mesta böcker som finns i ämnet och denna bok är den för närvarande bästa. Den är mycket tydlig i sin framställning och den vederlägger varje påstående väl. Sen om det stämmer eller inte låter jag vara osagt. Men för er som är intresserade i ämnet rekommenderar jag verkligen denna bok.
Ingen i Godhetskören blev så vitt jag vet upprörd över Viklunds bok. Ingen kristen hotade författaren till livet. I boken upprepar Viklund gammal 1800-talsliberalteologi, som få teologer idag ställer upp på. Böcker av den har typen ges regelbundet ut i vårt land (ca en vart tionde år) och har egentligen ingen påverkan (annat än att de redan otroende får vatten på sin kvarn).

I år har det kommit ut en bok som heter Did Muhammed exist? (Har Muhammed verkligen existerat?), skriven av islamkännaren Robert Spencer. Temat i boken är följande; När araberna i slutet av 600-talet påbörjade sin erövring av Nordafrika, Östafrika, delar av Europa och Asien existerade inte islam. Spencer hävdar att under de första 90 åren av arabisk expansion nämns inte islam eller Muhammed i någon enda känd arabisk skrift. Först i senare dokument finner man referenser till islam och Muhammed. Spencers teori är att när araberna lagt stora områden under sig, insåg de att det behövdes en religion eller kultur som kunde förena alla de erövrade områdena. Annars skulle man på sikt få splittringar och till slut skulle hela imperiet falla sönder. Alltså hittade man på islam och Muhammed (kanske utgick man från någon religion som redan fanns och sedan bättrade på den för att den skulle fungera som enande kraft). Jag har ännu inte läst denna bok, även om jag köpt den, så jag kan ha missuppfattat något, men ungefär som ovan resonerar Spencer.

Jag tar inte ställning till om Spencer har rätt eller ej. Politiskt korrekta media i USA, där Spencer är bosatt, har till stora delar låtsats som att boken inte existerar (det är ju det mest effektiva sättet, med tanke på att Spencer är oerhört kunnig i islam och backar upp det han skriver med mängder av argument som kanske inte är så lätta att vederlägga). I Sverige har den inte alls nämnts och inget förlag har erbjudit sig att översätta den till svenska, såvitt jag vet.

På olika sociala media (Twitter, Facebook etc) har reaktionerna (till skillnad mot Viklunds bok) varit desto häftigare. Vänsterrörelser har öst galla över Spencer och muslimer har hotat att halshugga honom. Nu finns ju inte hans bok i svenska bokhandlar (såvitt jag vet) men den kan beställas på Amazon.uk. En sak är helt säker, om Did Muhammed exist skulle ges ut på svenska, så skulle Godhetskören (plus muslimerna i vårt land) gå i taket.

Återigen – schizofreni på det sociala planet.

På Wikipedia läser vi angående schizofreni:
Diagnosen schizofreni baseras på patientens självrapporterade upplevelser, i kombination med observationer från psykiatrer eller psykologer. Det finns inget objektivt biologiskt test för schizofreni, även om studier tyder på att genetik och biokemi är viktiga orsaksfaktorer.
För den sociala schizofrenin gäller (enligt min tolkning):
Diagnosen social schizofreni baseras på vad de olika samhällsgrupperna själva rapporterar (avslöjar) i det de skriver och säger, i kombination med observationer från uppmärksamma iakttagare. Det finns inget objektivt biologiskt test för social schizofreni, även om studier tyder på att feghet och ideologisk förblindelse är viktiga orsaksfaktorer.
Nordamerikas indianer brukade säga att den vite mannen talar med kluven tunga. Analogt skulle jag vilja säga att Godhetskören talar med kluvet psyke.

Ha en bra kväll/dag!

fredag 6 juli 2012

Higgspartikeln – dagens stora nyhet

(I vanlig ordning har jag lyckats skriva en lång artikel. Men det blir bara så. Sorry! Fast jag vet inte vad jag skulle ta bort nedan. Om läsaren skall ha en chans att något så när förstå innebörden av Higgspartikeln måste man ge en tillräcklig bakgrund. Den som tycker det är för långt kan nöja sig med att läsa slutet. Men då missar man mycket.)

Ett par av mina läsare har under de senaste dagarna mailat mig och bett att jag skall skriva något om Higgspartikeln. Upptäckten av denna partikel har ju varit den stora nyheten de senaste dagarna. Ibland har tidningarna kallat den ”Gudspartikeln” för att ytterligare dramatisera det hela.

Det är egentligen ganska intressant att upptäckten av en elementarpartikel kan ge upphov till stora rubriker i vanliga dagstidningar. Normalt brukar inte allmänheten intressera sig speciellt mycket för sådana här intrikata detaljer. Man kanske kan se det som positivt, att vanliga människor tycks ha ett visst intresse för naturvetenskapens fundamentala frågor.

Jag har för ett antal år sedan skrivit en universitetslärobok i fysik (Den moderna fysikens grunder – från mikrokosmos till makrokosmos, utgiven på Studentlitteratur 1995), som tar upp speciell relativitetsteori, kvantmekanik och partikelfysik. Där diskuterar jag bl a Higgspartikeln. Så när jag skriver föreliggande artikel kan man kanske säga att jag har en viss sakkunskap.

Risken med att populärt försöka förklara svåra vetenskapliga teorier är att det ofta blir mer fel än rätt (speciellt om man inte ger en tillräcklig bakgrund). Mycket av populärvetenskapen gränsar till rent lurendrejeri. Förklaringarna som ges är så förenklade att det kanske varit bättre att man aldrig tagit del av dem. Då hade man åtminstone vetat att man inte vet. Problemet är att det enda språk, som fullt ut kan uttrycka den atomära världens egenskaper, är matematikens. Så fort man försöker beskriva denna värld med ”vanliga ord” uppstår paradoxer och andra begreppsmässiga problem (bl a beroende på att vardagslivets språk inte är lika exakt som vetenskapens, där varje begrepp är exakt definierat). Men oavsett allt detta, skall jag i alla fall försöka att ge en idé om vad Higgspartikeln är och vad dess eventuella upptäckt innebär.

Först en nödvändig bakgrund. 1897 upptäcktes den första atomära partikeln (sådana partiklar kallas också elementarpartiklar – detta namn är dock missvisande, eftersom det antyder att partiklarna inte går att dela upp i mindre enheter, vilket vi idag vet inte stämmer) av den engelske fysikern J J Thomson. Hans analys av det experiment han gjorde, visade att de observerade partiklarna, som så småningom kom att kallas elektroner, var negativt elektriskt laddade och med all sannolikhet hade mycket liten massa.

Så småningom upptäcktes den positivt laddade protonen (egentligen hade man observerat den redan 1886, men förstod då inte vad det var man observerade), som har ca 2000 gånger större massa än elektronen, men lika stor (fast motsatt) elektrisk laddning (protonen är alltså positivt laddad). Man gissade att dessa partiklar på något sätt byggde upp atomerna, men förstod inte hur. Genom kombination av experiment och teoretiska beräkningar kom man så småningom fram till den moderna atommodellen (flera forskare var involverade, bl a Ernest Rutherford och Niels Bohr), enligt vilken elektronerna kretsar i cirkulära eller elliptiska banor kring protonen eller protonerna (atomkärnan). Ganska snart insåg man att det måste finnas en ytterligare partikel i atomkärnan, som var elektriskt neutral och hade ungefär samma massa som protonen. Den kom att kallas neutron. Elektronen och protonen var lätta att observera, eftersom de var elektriskt laddade och därmed lämnade spår efter sig i olika detektorer (dimkammare etc). Att bevisa neutronens existens var betydligt svårare, eftersom en neutral partikel inte kunde observeras direkt vid den här tiden, och det dröjde ända till 1932 innan neutronens existens ansågs bevisad.

Aldrig någonsin tidigare hade man haft en så enkel och tillfredsställande modell för all materia. Alla kemiska föreningar (det finns nästan oändligt många sådana, t ex så har varje individ av djur och växter – om de inte är klonade – sin egen DNA-molekyl) kan förklaras som kombinationer av atomer tillhörande ca 100 olika grundämnen (väte, syre, järn, kol etc – vatten består t ex av två väteatomer bundna till en syreatom). Detta visste man redan 1869. Upptäckten att dessa ca 100 grundämnen i sin tur var uppbyggda av endast tre olika byggstenar kändes som en enorm triumf för vetenskapen. Tyvärr visade det sig så småningom att allt inte var riktigt så enkelt, vilket vi strax återkommer till.

En normal väteatom består av en kärna, innehållande en proton, samt en elektron som kretsar kring denna proton. En heliumatom består i sin tur av två protoner och två neutroner i kärnan och två elektroner som kretsar kring denna. Nästa grundämne, litium, innehåller i sin vanligaste variant tre protoner och 4 neutroner i kärnan med tre elektroner kretsande kring denna. Och så fortsätter det. Kolatomens kärna innehåller 6 protoner och 6 neutroner och kring kärnan kretsar 6 elektroner. Blyatomen har i sin vanligaste form 82 protoner och 126 neutroner i kärnan. Kring denna kretsar 82 elektroner i olika banor. Etc, etc.

Ovanstående atommodell, där atomen påminner om ett litet solsystem, ligger egentligen långt från sanningen. I själva verket är det mycket mer komplext än vad som framgår ovan, men modellen ger ändå en viss bakgrund till det följande. Under de första årtiondena av 1900-talet så trodde man verkligen att atomen var som ett solsystem i miniatyr. Det fanns till och med de som funderade över om kanske vårt solsystem helt enkelt var en atom i en jättes kropp och atomerna i våra kroppar var solsystem i vilka myriader av levande organismer levde, och att detta kanske fortsatte i all oändlighet utåt och inåt.

Eftersom protonen och neutronen väger ca 2000 gånger mer än elektronen, bestäms atomens massa nästan helt av antalet protoner och neutroner. Proton och neutron har ungefärlig atomvikt lika med 1 (enligt definition). Vanligt väte har således atomvikt 1 (en proton) medan helium har atomvikt 4 (2 protoner och 2 neutroner), litium 7, kol 12 och bly 208 (jag avser då de litium- respektive blyvarianter som nämnts i förra stycket)

Alla atomer är i sitt fria tillstånd elektriskt neutrala, eftersom de innehåller lika många elektroner som protoner, vilka har lika stor och motsatt laddning (som tar ut varandra). Tillsätter man en (eller flera) extra elektron(er), eller tar bort en eller flera elektroner, blir atomen elektriskt laddad och kallas jon. Sådana förekommer bl a i samband med vissa typer av kemiska föreningar.

Det som bestämmer ett ämnes kemiska egenskaper är antalet elektroner i skalet (som är lika med antalet protoner i kärnan). Alla ämnen med samma antal elektroner har samma kemiska egenskaper. Detta beror på att det endast är elektronskalen som deltar i kemiska reaktioner. Antalet neutroner i kärnan påverkar inte de kemiska egenskaperna. Detta antal kan variera för ett och samma ämne. Olika varianter av samma grundämne (där atomvikten skiljer sig åt genom att antalet neutroner varierar, medan alla varianter har samma antal protoner och elektroner) kallas isotoper. Det finns t ex två tyngre väteatomer. I den första, kallad deuterium, består kärnan av en proton och en neutron, vilket ger atomvikt 2. Väte har en ytterligare isotop, tritium, som har en proton och 2 neutroner i kärnan, dvs atomvikten 3. En viss procent av allt väte i naturen är deuterium och en ännu mindre procent är tritium. Vatten består som bekant av två väte- och en syreatom (H2O). Genom centrifugering kan man isolera de vattenmolekyler som innehåller de tunga väteisotoperna. Sådant vatten kallas tungt vatten, eftersom detta har högre densitet än vanligt vatten, och är viktigt i kärnkraftssammanhang.

Tyngre isotoper av grundämnen är ofta instabila och sönderfaller med halveringstider som ligger mellan bråkdelar av sekunder och miljarder år. Ett exempel är kol-14, som har två extra neutroner i kärnan (dvs 6 protoner och 8 neutroner lika med atomvikt 14). Halveringstiden för kol-14 är ca 5700 år, vilket innebär att hälften av kol-14-atomerna i ett preparat sönderfaller på 5700 år. Kol-14-metoden är som bekant en viktig dateringsmetod.

Elektronen, protonen och neutronen tycktes kunna förklara alla existerande grundämnen och därmed ge en fullständig förklaring till all materia. Så småningom insåg man emellertid att det måste finnas ytterligare partiklar.

Elektronerna hålls kvar i sina banor av elektrisk attraktion mellan elektron och atomkärna (precis som att månen hålls kvar i sin bana kring jorden genom gravitation). Olika laddningar attraherar ju varandra (elektronen är negativ, protonen positiv).

Det visade sig vara svårare att förklara hur en atomkärna kunde hålla ihop. Den består av neutrala neutroner och positiva protoner. Varför drev inte neutronerna bort från kärnan, om de inte hölls kvar av någon kraft? Gravitationen kunde inte vara förklaringen, eftersom den är så svag att den inte spelar någon roll i atomära sammanhang. Och varför for inte protonerna i kärnan iväg från varandra med våldsam fart? De är ju positiva och lika laddningar repellerar varandra. Och eftersom protonerna i kärnan ligger mycket nära varandra, blir denna repulsiva kraft oerhört stark. Man insåg så småningom att det måste finnas en ytterligare kraft i verksamhet, som man kom att kalla stark kraft. Den var starkare än den elektriska repulsionen i kärnan och kunde då hålla ihop denna. Man förstod att denna kraft endast verkade på mycket korta avstånd och att den inte verkade på elektroner, utan bara på protoner och neutroner (idag vet vi att den verkar på många flera partiklar – de partiklar som påverkas av den starka kraften kallas hadroner).

För att denna kraft skulle fungera, måste det finnas en ytterligare partikel, som man kom att kalla för pi-meson (meson betyder mellanviktare, eftersom den hade en förutsagd massa som låg mellan elektron och proton). Pi-mesonens existens bevisades 1936, ett år efter att den förutsagts, genom observationer av kosmisk strålning. Äntligen tycktes det som att man hade en heltäckande förklaring till atomerna.

Till en början kunde man endast framställa ett fåtal partiklar (som elektron, proton och några till) genom olika apparater. Man var därför begränsad till att passivt observera bl a kosmisk strålning för att upptäcka nya partiklar. Det besvärande var att man nu upptäckte fler och fler partiklar, som inte verkade behövas för att förklara materian. När man på 1940-talet började konstruera de första acceleratorerna för att framställa partiklar (cyklotronen), ökade det kända antalet elementarpartiklar snabbt. Och inga av dessa verkade ha någon funktion annat än att förvilla fysikerna. Någon lär till och med ha sagt att ”förr fick man nobelpris när man upptäckte en ny partikel, nu för tiden borde man få böta i stället”.

Runt 1960 kände man till ungefär 250 partiklar, varav bara en handfull behövdes för att förklara den atomära världen. 1961 gjorde den genialiske partikelfysikern Murray Gell-Mann en viktig upptäckt. Gell-Mann visade att alla de kända partiklarna kunde ordnas i olika ”familjer” med hjälp av en abstrakt matematisk teori, som kallas gruppteori (Gell-Mann kallade sin modell för ”den åttafaldiga vägen”, vilket ger associationer till buddhism och new age – i efterhand har Gell-Mann beklagat att han använde detta namn). Gruppteorin formulerades i början av 1800-talet av en ung fransk matematiker. Evariste Galois. som dog endast 20 år gammal i en duell.

Att man i efterhand kan ordna redan kända partiklar enligt någon viss modell eller teori, är i sig inte så anmärkningsvärt. Man kan alltid i efterhand anpassa en teori så att den stämmer in på nästan vilka observationer som helst. Men det fantastiska var att Gell-Mann, med hjälp av Galois gruppteori, kunde förutsäga existensen av en ny, okänd partikel, som han kallade Omega-minus. Han kunde till och med, utifrån gruppteorin, ange vilken massa och laddning (och flera ytterligare egenskaper) den nya partikeln måste ha. Han kunde också ge riktlinjer för ett experiment som skulle kunna framställa Omega-minuspartiklar (om de existerade).

Detta experiment utfördes i januari 1964 och bekräftade Gell-Manns förutsägelse. Den funna partikeln hade, inom mätnogrannheten, den massa, laddning etc, som den skulle ha enligt Gell-Mann. Detta var en fantastisk triumf för den teoretiska fysiken och utgjorde ett mycket starkt stöd för Gell-Manns teori.

Med en mycket abstrakt matematisk teori, formulerad i början av 1800-talet, och som inte innehöll några kunskaper om den atomära världen, kunde man således 150 år senare ordna alla kända elementarpartiklar i olika grupper, och som en följd av detta förutsäga existensen av ytterligare en partikel, som också visade sig existera och ha de förutsagda egenskaperna. För mig är detta ett mycket starkt bevis för att verkligheten är matematisk till sin själva natur, vilket i förlängningen utgör ett indicium för existensen av en Intelligens bakom vårt universum. Det är av sådana skäl som så många fysiker tror på en Designer. Einstein talade i många sammanhang om att det bakom vårt universum måste finnas ett överlägset intellekt.

Låt oss nu återvända till Higgspartikeln. Förutom att det finns materia och energi (vilka är kopplade till varandra genom Einsteins berömda formel E=mc2) så finns också naturkrafter, genom vilka materia och energi växelverkar. Vi känner idag till fyra naturkrafter; stark kraft, elektrisk (elektromagnetisk) kraft, svag kraft och gravitation. Den starka kraften verkar i atomkärnans inre (jag förenklar lite, eftersom föreliggande artikel annars skulle bli på 100 sidor) och håller ihop kärnan. Den elektriska kraften är ca 100 gånger svagare än den starka, och är den kraft som håller kvar elektronerna runt kärnan (plus att den också är verksam vid kemiska bindningar och dessutom i vissa fall direkt iakttagbar genom våra sinnen – t ex åskväder, elmotorer etc). Kemiska reaktioner innefattar, som nämnts ovan, bara elektronskalen (dvs elektrisk kraft), medan kärnkraft innebär processer i atomkärnan. Att man får så mycket mer energi genom kärnkraft än genom kemiska processer (t ex bilmotorn) beror på att den starka kraften är så oerhört mycket starkare än den elektriska.

Den svaga kraften är verksam vid vissa typer av radioaktivt sönderfall medan gravitationen endast är märkbar vid mycket stora massor (astronomiska proportioner). Den sistnämnda är tio upphöjt till 40 gånger svagare än den starka kraften (0,0000…totalt 39 nollor…01).

Tidigare talade man om elektriska, magnetiska etc fält. Det var fälten som åstadkom de olika krafterna. Detta var egentligen bara ett sätt att maskera vår okunnighet. Den stora frågan var, hur vet t ex en magnet att det finns en annan magnet i närheten? Det måste den ju veta för att attraheras eller repelleras. Magneterna måste på något sätt tala om för varandra att de finns och hur starka de är. Idag vet vi att dessa krafter utbyts genom kraftpartiklar. En elektriskt laddad partikel som protonen sänder hela tiden ut kraftpartiklar som påverkar andra elektriskt laddade objekt.

En enkel liknelse (som inte är helt korrekt men ändå ger en känsla för det hela) är två personer i varsin roddbåt, ca 10 m från varandra. Båda står vända mot varandra. Den ena personen har en tung boll, som han/hon kastar mot personen i andra båten. Kastarens båt kommer då att röra sig bakåt på grund av rekylen från bollkastet. När den andra personen tar emot bollen, kommer han/hon, på grund av bollens tröghet, att röra sig bakåt, dvs båtarna rör sig bort från varandra (repulsion). Ju tyngre boll, desto starkare blir denna effekt. Den här modellen, där kraft överförs genom ”partiklar” (bollar) kan bara förklara repulsion, men som sagt, det är bara en enkel modell och inte hela sanningen.

Förutom dessa 4 naturkrafter finns inga andra krafter i universum. Om jag binder ett rep runt dig och drar i det, är den elektriska kraften förklaringen till det som sker. Atomerna i repet hålls ihop av elektrisk kraft, som utövar dragkraften. Om jag tar någon i hand, är det den elektriska kraften som är aktiv. Atomerna i våra händer nuddar aldrig varandra, utan när vi känner av den andra personens handslag är det helt enkelt elektrisk repulsion mellan elektronskalen som vi uppfattar (också det en pedagogisk förenkling).

Varje naturkraft överförs således genom kraftpartiklar. För de fyra kända naturkrafterna gäller:
Stark kraft – gluoner
Elektrisk kraft – fotoner
Svag kraft – vektorbosoner (W- och Z-partiklarna)
Gravitation – gravitoner
Inom partikelfysiken skiljer man mellan fermioner och bosoner. Fermioner (elektroner, protoner m fl) har "halvtaligt" spinn (udda multipler av 1/2), dvs 1/2, 3/2 etc medan bosoner (t ex fotoner och mesoner) har heltaligt spinn (0, 1 etc). Begreppet spinn förklaras nedan. Skillnaden mellan fermioner och bosoner är oerhört viktig, eftersom dessa två partikeltyper uppför sig fundamentalt olika.
För att göra en kort historia lång så har våra experimentella och teoretiska studier lett fram till det vi idag kallar Standardmodellen. Den sammanfattar våra kunskaper om atomära partiklar och de tre naturkrafterna; stark kraft, elektromagnetisk kraft och svag kraft utifrån teorier och observationer.

De olika kraftpartiklarnas existens är bevisad, med undantag för gravitonen, som ännu inte har observerats. Men gravitationen ingår, som framgår av föregående stycke, inte i Standardmodellen och påverkar således inte vårt resonemang om denna modell.

Ganska snart insåg man att vissa elementarpartiklar var uppbyggda av ännu mer elementära partiklar. Genom att skjuta protoner mot protoner i mycket hög fart, kunde man se att protonens elektriska laddning inte var jämnt fördelad i partikeln utan koncentrerad till tre centra. Detta, plus vissa teoretiska funderingar, ledde till kvarkteorin. Enligt denna finns en grupp partiklar som kallas kvarkar och som bygger upp många av de kända partiklarna, t ex proton och neutron (elektronen kan inte delas i mindre delar). Protonen, som har laddning +1 (i en viss enhet som kallas elementarladdningen) består t ex av två uppkvarkar och en nedkvark. Uppkvarken har laddningen +2/3 medan nedkvarken har laddningen –1/3, vilket ger totala laddningen +1 (+2/3+2/3-1/3=3/3=1). Neutronen, som har laddningen noll, består av två nedkvarkar och en uppkvark (+2/3-1/3-1/3=0). Enligt standardmodellen finns 6 kvarkar. Vi går dock inte in ytterligare på detta.

Den starka kraften verkar endast på partiklar som är uppbyggda av kvarkar. Sådana partiklar kallas hadroner (vilket redan nämnts ovan). Proton och neutron är således hadroner. Övriga partiklar (bortsett från kraftpartiklarna) kallas leptoner, t ex elektronen. Dessa påverkas inte av den starka kraften och består inte av kvarkar.

Ingen har ännu sett en ”naken” kvark, dvs en ensam kvark. Enligt teorin kan kvarkarna endast uppträda i par eller tripletter (tre stycken tillsammans). För att kunna åstadkomma en fri kvark, skulle krävas energier som ligger långt utöver vad vi för närvarande har tillgång till. Ändå kan man nog säga att bevisen för existensen av kvarkar är överväldigande.

När Paul Dirac 1928 förenade Einsteins speciella relativitetsteori med kvantmekaniken ledde detta till förutsägelsen av en helt ny partikeltyp, vars existens snart verifierades experimentellt. Det visade sig att varje partikel har en ”tvilling”, som kallas antipartikel och som har motsatt laddning etc (massan är dock samma hos tvillingarna). Elektronens antipartikel, som kallas antielektron eller positron, har laddning +1 (elektronen har ju –1). Positronens antipartikel är elektronen (antiantipartikeln blir ju partikeln själv). Vissa partiklar är sina egna antipartiklar, som fotonen.

Antiprotonen har således samma massa som protonen men är minusladdad. Att framställa antipartiklar är idag rutin i våra laboratorier. Genom att låta en positron (antielektron) kretsa kring en antiproton, får man antiväte (som har framställts i laboratorier) och man tror att det kan finnas hela galaxer i universum som består av antimateria. Kanske finns en AntiKrister någonstans därute. Eller kanske, med tanke på hur kritisk jag är till mycket i vår galax, att jag kommer från en antigalax och har förirrat mig hit till Jorden. Så det kanske är jag som är AntiKrister (jag hoppas dock att jag inte är Antikrist).

Eftersom det är jobbigt att åstadkomma snygga tabeller och liknande i en blogg så hänvisar jag läsaren till en kort artikel på min hemsida, där jag kortfattat beskriver Standardmodellen.

Allt som är sagt hittills utgör en bakgrund, utan vilken det jag nu skall säga om Higgspartikeln vore nästan helt meningslöst.

När Standardmodellen formulerades hade man ännu inte hittat alla partiklar som ingick i modellen. En del var således teoretiskt förutsagda men ännu inte observerade. Men allt eftersom så har man fyllt i luckorna. Toppkvarken förutsades t ex 1973 och observerades 1995. Varje sådan observation av en förutsagd partikel utgör en ytterligare stark bekräftelse av Standardmodellen. Den partikel som återstått att finna är den s k Higgspartikeln.

1964 förutsade tre forskare, utifrån olika argument, oberoende av varandra, existensen av en ny typ av fält och en partikel associerad till detta fält (det finns också teorier som enbart har ett fält och ingen partikel – dessa kallas Higgslösa fält). En av dem var Peter Higgs. Eftersom Higgs förutsägelser beträffande den nya partikeln var mer detaljerade än kollegornas, fick partikeln och fältet namn efter honom.

Jag skall nu försöka förklara Higgspartikeln lite närmare.

Vi börjar med den enkla versionen: Higgsfältet och Higgspartikeln introducerades för att förklara varför partiklar har masssa. Fotonen (allt ljus och annan elektromagnetisk strålning består av fotoner, plus att fotoner dessutom överför den elektriska kraften) har ingen massa (vilomassa för att vara noggrann – jag avstår från att förklara begreppet vilomassa, den intresserade kan läsa på Wikipedia eller googla), medan de flesta vanliga partiklar (elektron, proton etc) har vilomassa. Higgsfältet förklarar (med eller utan Higgspartikel) existensen av massa och varför vissa partiklar har massa medan andra inte har det. Mekanismerna bakom detta kan jag tyvärr inte ge. En meningsfull förklaring skulle ta alltför stor plats. Teorin om Higgsfält betraktas redan som bevisad och hade man inte funnit motsvarande partikel så hade teorin om Higgslösa fält, som jag nyss nämnde, blivit aktuell.
Och nu kommer den lite svårare och mer korrekta versionen: Resonemanget ovan är starkt förenklat. I själva verket förklaras det mesta av universums massa utan att man behöver tillgripa Higgsfält eller Higgspartikel. Protoner och neutroner, som innehåller nästan hela atomens massa, får sin huvudsakliga massa på ett helt annat sätt. Som framgår ovan så består proton och neutron av tre kvarkar. Dessa är bundna till varandra genom bindningsenergi (som är oerhört stor – det är därför det är så svårt att få fram isolerade kvarkar). Enligt Einsteins formel, E=mc2, är energi och materia hopkopplade. All energi har massa och all massa har energi. Kvarkarnas bindningsenergi (i proton och neutron) förklarar det mesta av dessa partiklars massor utan att man behöver introducera någon Higgspartikel eller något Higgsfält. När det gäller elektronen, atomens tredje beståndsdel, som inte består av kvarkar bundna till varandra, så är Higgspartikeln eller ett Higgsfält nödvändigt för att förklara dess massa.
Men insåg tidigt att det skulle bli svårt att framställa Higgspartiklar. Dels var denna partikel tung, dels sönderfaller den mycket snabbt. Det förstnämnda kräver kraftigare partikelacceleratorer än man hade tillgång till när denna partikel förutsades. Och det sistnämnda kräver oerhört känsliga mätinstrument. I och med den uppgraderade acceleratorn vid Europeiska Kärnforskningscentret CERN (utanför Genève), kallad LHC (Large Hadron Collider), som togs i bruk 2009, trodde man sig nu äntligen ha möjlighet att framställa Higgspartiklar (här kan läsaren se en kort film, "The Bottle to Bang", som beskriver hur LHC fungerar).

Anläggningen är enorm. Där arbetar ca 10 000 fysiker, datatekniker och annan personal från olika länder. Acceleratorn består av två cirkulära vakuumrör i en tunnel, ca 160 meter under marken. Omkretsen är 27 km!!! Med hjälp av magneter och elektriska fält accelererar man där protoner i två motriktade partikelstrålar till hastigheter som ligger mycket nära ljusets. De två strålarna får sedan frontalkrocka på vissa ställen, genom att magneter snörper ihop strålarna, varvid rörelseenergin bl a omvandlas till nya partiklar. Man observerar vilka partiklar som då bildas (det handlar om enorma energier). Mätanläggningerna kan väga i storleksordningen 10 000 ton! Man har också tillgång till världens kraftfullaste datorer för att analysera mätdata. Två olika experiment för att upptäcka Higgspartikeln har pågått samtidigt vid CERN. Experimenten har hittills kostat ca 20 miljarder kronor (J J Thomson, som upptäckte elektronen, byggde själv sin apparat för några tior – på den tiden kunde man göra banbrytande fysikaliska upptäckter, som gav nobelpris, hemma vid köksbordet – tyvärr är den tiden förbi).

Det är viktigt att skilja mellan vad våra dagstidningar skriver och vad forskarna säger. Det man är ganska säker på är att man hittat en ny partikel. Dess massa ligger nära den förutsagda massan för Higgspartikeln. Standardteorin säger också att Higgspartikeln (om den existerar) har spinn lika med noll. Spinnet hos den nya partikeln är ännu inte uppmätt.

Vad är då spinn? Ja precis som att jorden, dels rör sig i sin bana kring solen på ett år, dels snurrar kring sin egen axel på ca ett dygn (ungefär 23h 56min), så rör sig elektronerna kring atomkärnan samtidigt som de roterar kring sin egen axel. Många atomära partiklar har spinn, men inte alla. Higgspartikeln har således inget spinn (=0).
Egentligen är begreppet spinn mer komplicerat än vad som framgår av min förenklade förklaring. Man kan snarare säga att spinn innebär att atomära partiklar uppför sig som om de roterade kring sin egen axel (fast det egentligen handlar om något helt annat, som endast kan uttryckas på matematikens språk). För den som verkligen vill veta mer om sådana här saker finns populära böcker som är ganska bra. Fysikern Paul Davies har skrivit några sådana. Det krävs 100-tals sidor för att i ord förklara det som en enda rad matematiskt språk kan förmedla (för den som förstår detta språk).
För att vara säker på att de nygjorda observationerna verkligen handlar om Higgspartikeln måste vi nu verifiera att de observerade partiklarna har alla de egenskaper som Standardteorin förutsäger. Därför är vi ännu inte helt säkra på att det verkligen är Higgspartikeln vi upptäckt. Mycket talar dock för att så är fallet. Tidskriften Nature skriver:
Det sätt på vilket de nya partiklarna växelverkar med andra partiklar stämmer med vad som förväntas av Higgs boson (som partikeln också kallas – boson är en typ av partikel), även om ytterligare mätningar behövs för att fastställa dess identitet. Speciellt vill fysikerna avgöra om partikeln har spinn noll som förutsagts, enligt Incandela (Joe Incandela är ansvarig för CMS som är ett av de två experiment som letat efter Higgspartikeln).

Det sätt på vilket partikeln sönderfaller till andra partiklar är också nyckeln till att verifiera dess exakta egenskaper. Den nya bosonen tycks sönderfalla något oftare till par av gammastrålar än vad teorin förutsäger, säger Bill Murray, en fysiker vid Atlas (det andra Higgs-experimentet vid CERN). Men han är snabb att lägga till att mätdata fortfarande är mycket preliminära.
Ovan har jag försökt ge en begriplig bakgrund till Higgspartikeln. Tyvärr är allting väldigt komplicerat och den bild jag gett är alltför kortfattad och alltför förenklad. Men det är ju dilemmat med all populärvetenskap. Sammanfattningsvis så kan man säga, att om det verkligen visar sig vara Higgspartikeln man funnit, så kan man betrakta Standardmodellen som så bevisad som en vetenskaplig teori kan vara bevisad (men man måste hela tiden ha i bakhuvudet att vetenskap är kunskap under utveckling).

Tydligen har vissa journalister i vanlig ordning dragit väldigt långtgående (och felaktiga) slutsatser utifrån det eventuella fyndet av Higgspartikeln. I GP skrev man den 4/7:
Den förklarar varför alla andra partiklar i världsalltet har massa. Det innebär med andra ord att partikeln - kort och gott - förklarar universums existens. Utan massa skulle det inte finnas stjärnor, planeter eller människor.
Det här är ju rent nonsens. Visst, upptäckten av Higgspartikeln är intressant, eftersom den utgör den slutgiltiga bekräftelsen av Standardmodellen. Men att den skulle förklara universums existens är fullständigt befängt. Att vi kan förklara varför partiklar har massa, förklarar inte hur ett universum kunnat uppkomma ur ingenting och varför vårt universum fått de ytterst speciella egenskaper (naturlagar, naturkonstanter) som är nödvändiga för att liv skall kunna existera. Intelligenskvoten hos den som skrivit detta kan inte vara speciellt hög, alternativt att vederbörande är fundamentalt okunnig eller haft synnerligen bråttom och slarvat. Det kan ju också handla om ideologisk förblindelse. Äntligen blir vi av med Gud! Gudspartikeln får ersätta Gud. Hurra!

Universums existens är knappast ett vetenskapligt problem. Det ligger snarare i gränslandet till filosofi och metafysik. Det vi kallar naturlagar, som utgör grunden för vetenskapen, uppstod enligt bigbangteorin i samband med att vårt universum uppstod. Vi har ingen förklaring till varför vi fick de naturlagar vi fick. Och eftersom de naturlagar vi känner till uppstod samtidigt med universum så kan de inte användas för att studera det som fanns före universum. Bigbangteorin handlar inte om hur universum startade, utan om universums utveckling från och med ca 10 upphöjt till minus 40 sekunder efter att det uppkom.

En av mina läsare skrev följande i ett mail:
Läste i morse [5/7] i GP om att man hittat den efterlängtade Higgspartikeln(?), och att man därmed har de 12 bevis som kan förklara evolutionen, människan, lianer (ursäkta min dåliga återgivelse). Man räknar med ett snart Nobelpris.
Tyvärr har jag inte kunnat hitta detta på GP:s hemsida. Kanske man skämts och tagit bort det, vad vet jag. Men antagligen finns många som ser det ungefär på detta sätt. Om vi bortser från lianer (vad de nu har med saken att göra) så är det svårt att förstå på vad sätt Higgspartikeln skulle bevisa evolutionen och människans uppkomst genom evolution (som jag antar det handlar om). Tvärtom, förutsägelsen och upptäckten av Higgsbosonen utgör snarare att starkt bevis för att universum är matematiskt till sin innersta natur. Detta talar emot att universum skulle vara resultatet av en kombination av enbart slump och naturlagar (hur kan det f ö ha funnits några naturlagar innan universum fanns? – det vi kallar naturlagar sammanfattar ju helt enkelt de egenskaper som universums olika beståndsdelar har, och ingenting kan ju knappast ha några egenskaper?).

Som sagt, de förutsägelser som Higgs och hans kollegor gjorde för nästan 50 år sedan, och den experimentella bekräftelsen av dessa (om nu de observationer som gjorts visar sig hålla), utgör en stor triumf för fysiken. All heder åt Higgs och de andra inblandade fysikerna. Men att detta skulle innebära någon banbrytande ny kunskap, eller nya insikter, är inte sant (de insikterna gjordes för 50 år sedan). Och namnet ”Gudspartikeln”, som ibland används om Higgsbosonen är så missvisande som det bara kan bli.

Medias enorma entusiasm över Higgspartikelns upptäckt delas inte, enligt en artikel i Östgötakorrespondenten, av professor Karl-Fredrik Berggren vid Linköpings universitet (han är också ordförande i Svenska fysikersamfundet). Han tycker (precis som jag) att upptäckten fått för stora proportioner. Inte heller gillar han namnet Gudspartikeln. Han säger (och det får bli min avslutning):
– Det är bara trams. Higgspartikeln är bara en bit i ett pussel.

söndag 1 juli 2012

Ett par fältstudier och en konklusion

(Nedanstående artikel lade jag upp den 25/6. I morse fick jag mail från några av mina läsare, som påpekade att artikeln var borta. Google som tillhandahåller blogghotellet har ändrat i användargränssnittet och i vissa avseenden försämrat detta rejält. Jag råkade klicka på fel "knapp" häromdagen och trodde jag hade raderat alla mina artiklar. Så var tack och lov inte fallet, men tydligen lyckades jag radera just denna artikel. Det verkar som att den här artikeln är synnerligen viktig, eftersom det varit en kamp att åstadkomma den. Jag fick t ex datorstrul när artikeln var nästan klar, datorn startade plötsligt om när jag satt och skrev, och sedan kunde jag inte öppna Worddokumentet, där den fanns. Efter flera timmars arbete lyckades jag till slut få fram den. Nåja, här är den igen. Det är bra med backuper!)

Låt mig inleda med att citera svenska Wikipedias artikel om den Koptiska kyrkan:
Koptisk-ortodoxa kyrkan är den orientaliskt ortodoxa kristna kyrkan i Egypten. Koptiskan används traditionellt som kyrkospråk. Medlemmarna kallas kopter. Enligt traditionen är kyrkan bildad av evangelisten Markus omkring 42 e.Kr.

Kateketskolan i Alexandria är den äldsta kateketskolan i världen. Den grundades 190 av den lärde Pantanaeus, och den blev en viktig institution för religiös undervisning vid vilken Athenagoras, Clemens av Alexandria, Didymus den blinde och Origenes undervisade. Origenes anses vara teologins fader och var verksam med jämförande bibelstudier och bibelkommentarer. Origenes skrev mer än 6000 bibelkommentarer utöver sin berömda Hexapla, det första exegetiska verket som är vetenskapligt. Vid skolan gavs även undervisning i matematik, naturvetenskap och humaniora.

Araberna erövrade Egypten 641. Under tiden då Koptiska kyrkan stått under Bysantinska riket hade den lidit; egyptier hade torterats och dödats för att de ansågs vara heretiker. När araberna attackerade dem under befälhavaren Amr ibn al-As kämpade imperiets armé, men folket som förföljts var inte ovänliga mot sina nya härskare [här har uppenbarligen något blivit fel i texten, men man förstår ändå ungefär vad som menas]. De fick ställning som dhimmi ("skyddsfolk") och kallades Bokens folk, och de tilläts utöva sin religion under skydd av sharia.

Trots de politiska omvälvningarna förblev Egypten ett huvudsakligen kristet land, men långsamt skedde en konvertering till islam. Vid slutet av 1100-talet var landet i stort sett muslimskt, med en kristen minoritet. Detta skedde efter kalifen Al-Hakim bi-Amr Allahs förföljelser, och efter att arabiska blev tillåtet som liturgiskt språk av påven och patriarken Gabriel ibn-Turaik.
Egypten var således ett kristet land långt innan islam kom dit. Bysantinska riket, som nämns ovan, kallades också det Östromerska riket. Som påpekas ovan så behandlades kopterna illa när Egypten styrdes från Östrom. Bakgrunden till detta var att det under de första århundradena efter kristendomens uppkomst hade uppstått ett antal irrläror inom kristendomen (gnosticism, arianism etc – här kan du läsa mer om dessa), som hotade att splittra den unga religionen (ja som inte bara hotade utan också verkligen åstadkom stor skada). Detta ledde till bittra strider. Ofta med ord, men dessvärre också ibland med fysiska medel. Mycket tragiskt och helt oförenligt med Jesu klara undervisning. Dvs att man försvarar sanningen är inte fel (irrlärorna, som verkligen var irrläror och mycket väl kunde ha krossat kristendomen, var oförenliga med både Jesu ord, Apostlarnas undervisning och traditionen från Kyrkofäderna), men att använda fysiskt våld i sammanhanget går inte att motivera utifrån Jesu undervisning. Tyvärr har onda saker gjorts i Jesu namn (men inte befallda av honom – detta diskuterar jag i min artikel om kyrkohistoria på min hemsida), men nu är det inte det jag skall ta upp i föreliggande artikel.

Egypten var följaktligen ett av de länder där människor först anammade den kristna tron (inte genom våld utan genom omvändelse). Detta skedde mycket tidigt. Kanske bara något årtionde efter Jesu korsfästelse och uppståndelse. Mer än 500 år senare erövrade muslimerna (araberna) Egypten. Detta skedde med svärdet och inte genom att egyptierna frivilligt valde att bli muslimer. Wikipedia beskriver ovan, det som jag själv många gånger skrivit om i olika artiklar, dvs att kristna och judar betraktades som Bokens folk och tilläts att behålla sin tro. Kravet var att de underkastade sig islam och blev s k dhimmis. Så långt låter det kanske inte så farligt. Men som vi strax skall se så var det mycket värre än vad det låter (Wikipedia tenderar att framställa islam alltför välvilligt – läs gärna denna korta kommentar till vad Wikipedia skriver ovan.)

Bokens folk utgörs, förutom av judar och kristna, också av zoroastrer (den senare är en nästan utdöd persisk religion). Dessa tre grupper har en helig ”bok” som är äldre än Koranen och har därför, enligt Koranen, rätt att behålla sin tro om de underkastar sig islam. Givetvis fanns stora grupper i Egypten och andra länder i området som varken var kristna eller judar (observera dock att Wikipedia skriver att Egypten var ett "huvudsakligen kristet land"!). Dessa har enligt islam, till skillnad från Bokens folk, inte rätt att behålla sin tro, utan måste bli muslimer eller dö.

Begreppet Bokens folk (dhimmis) låter som sagt förhållandevis tolerant, och används ofta av Godhetskören när de vill visa att det inte finns något tvång inom islam. Kravet för islams beskydd är att man följer ett antal mycket kränkande regler, som varierade något från land till land och också berodde på hur välvillig regenten var för tillfället. Dessa regler innebar att man inte fick bygga nya kyrkor. Ja man fick inte ens reparera redan befintliga kyrkor. Man fick inte uttrycka sin tro så att muslimerna stördes, dvs man fick inte ringa i kyrkklockor, man fick inte sjunga så högt att det hördes ut etc. Dhimmis var förbjudna att äga vapen och att rida på häst. De fick inte bygga hus som var högre än muslimernas hus. När man mötte en muslim på trottoaren var man tvungen att kliva ned från trottoaren och gå ut på gatan, som kanske var en stinkande gyttjepöl (allt detta finns detaljerat beskrivet i sharíalagen). Allt gick ut på att visa på muslimernas överhöghet över Bokens folk. För att erhålla islams ”beskydd” (dvs att man slapp bli ihjälslagen – utom ibland) tvingades Bokens folk dessutom att betala en straffskatt, jizya (denna är förordnad i Koranen).

Beroende på prästerna och den lokale härskaren kunde dhimmilagarna ta sig mer eller mindre vidriga uttryck. Jizya, dvs straffskatten, kunde t ex i vissa muslimska samhällen uppgå till 200 procent av inkomsten, vilket i praktiken var samma sak som att kristna och judar tvingades att bli muslimer för att överleva. Att titta en muslim i ögonen betraktades som en skymf (det tolkades som att en ynklig hund öppet utmanar sin herre och härskare) och kunde leda till att man blev ihjälslagen och gärningsmannen gick då alltid fri. Att leva som dhimmi handlade således om apartheid av värsta slag (enligt Godhetskören är allt vad muslimerna gör charmigt, så jag antar att man skulle kunna kalla denna typ av diskriminering för charmpartheid). I vissa muslimska länder var förtrycket mindre än i andra. I t ex Marocko, som av olika skäl hörde till de mer toleranta muslimska länderna, kunde judar och kristna leva ganska drägligt under vissa perioder.

Islam hade uppenbarligen en period av viss tolerans, när också vetenskap blomstrade inom islam (dock inte på grund av islam utan trots islam, eftersom själva tänkandet i islam inte uppmuntrar till vetenskapliga aktiviteter). Tack vare att muslimerna erövrade Alexandria (för den som inte vet det så är detta en egyptisk stad) med sitt berömda bibliotek, fick de tillgång till antikens lärdomsskatter. Dessvärre brände de ned biblioteket i minst två omgångar, men många viktiga böcker räddades undan av mer förnuftiga araber (och kristna). Det var bl a dessa böcker som inspirerade araberna till att göra vissa begränsade vetenskapliga upptäckter, som sedan på omvägar förmedlades till Europa (Här finns en längre artikel om detta intressanta ämne).

Till en början hade de militära ledarna inom islam stor makt (av uppenbara skäl – utan dem hade man inte kunnat erövra de områden man erövrade). Så småningom började emellertid prästernas inflytande öka och på 1100-talet hade prästerna tagit makten nästan helt och hållet (islam är egentligen mer ett politiskt system än en religion). Då upphörde all vetenskap och filosofi inom islamvärlden och man frös tiden och stannade i utvecklingen. Man kan säga att hela islamvärlden idag befinner sig mentalt på 1100-talet när det gäller människosyn, kvinnosyn, samhällssyn, världsbild, humanism, moral etc. Samtidigt använder man modern teknologi, vilket leder till samhällen fulla av motsägelser och absurditeter.

Wikipedia skriver, ”långsamt skedde en konvertering till islam. Vid slutet av 1100-talet var landet i stort sett muslimskt, med en kristen minoritet. Detta skedde efter kalifen Al-Hakim bi-Amr Allahs förföljelser, och efter att arabiska blev tillåtet som liturgiskt språk av påven och patriarken Gabriel ibn-Turaik.” Dvs precis som jag skriver så drogs de muslimska tumskruvarna åt allt mer och på 1100-talet fanns bara en liten kristen minoritet kvar, medan resten hade konverterat (ofta av tvång eller nödvändighet) till islam.

Ovanstående utgör en bakgrund till dagens ämne. Egypten (och Nordafrika, Syrien etc) var kristna områden innan islam påbörjade sin utbredning. Dessa länder erövrades av islam med svärdets hjälp och invånarna tvingades (mer eller mindre) att konvertera till islam.

Detta faktum nämns nästan aldrig i dagens media, utan läsaren eller tittaren eller lyssnaren får ofta intrycket att islam alltid (sedan urminnes tider) har härskat i Egypten etc, och tack var muslimernas oerhörda godhet och tolerans har man tillåtit en judisk och kristen minoritet (som egentligen inte har något där att göra) att existera. Men det är inte sanningen. Den är att islam är som en gökunge, som knuffar ut de andra ungarna ur boet. Islam har erövrat Egypten från egyptierna och mer eller mindre med tvång infört islam som statsreligion (om inte legalt så i praktiken).

Godhetskören, som ju vill vara mästare i godhet, talar ofta om Nordamerikas indianer, och hävdar att dessa har större rätt till Nordamerika än den vite mannen. Och jag håller med. Behandlingen av Nordamerikas och Sydamerikas ursprungsbefolkningar är en skamlig historia, som den vite mannen har all anledning att skämmas för (det finns också andra förtryckare av indianerna – i många länder i Sydamerika förtrycks indianerna av de svarta i lika hög grad som de svarta någonsin har förtryckts av de vita). Men om nu indianerna har större rätt till den amerikanska kontinenten än den vite mannen, eftersom de var där före den vite mannen, så måste i konsekvensens namn de kristna kopterna ha större rätt till Egypten än vad araberna (och islam) har. Kopterna och kristendomen fanns ju i Egypten långt innan araberna kom dit. Men sådan logik biter givetvis inte på Godhetskören. Det blinda hatet tar inte intryck av några som helst logiska eller faktabaserade argument.

I Världen idag kunde man för några veckor sedan läsa en artikel med rubriken "Kristna skall konvertera eller lämna landet”. Landet i fråga är Egypten.
Egyptisk nättidning citerar Muslimska brödraskapets presidentkandidat:

Enligt den populära egyptiska nyhetssajten El Bashayer säger Muhammad Mursi, Muslimska brödraskapets presidentkandidat, att alla kristna i landet ska konvertera till islam, tvingas lämna landet eller acceptera att betala en särskild skatt för icke-muslimer [precis i skrivande stund, den 24/6 läste jag på Text-TV att Mursi vunnit presidentvalet i Egypten. Kanske dags för Mel Brooks att göra en ny parodifilm, ”Det våras för mullorna”?].
Den arabiska våren, ja. Vår för vem? För de kristna tycks det snarare handla om höst eller iskall vinter. Så nu är det inte nog med att de kristna, som fanns i Egypten 500 år innan islam ens var påtänkt, skall leva som en förtryckt minoritet. Nu skall de kastas ut eller konvertera (dvs upphöra att vara kristna) eller betala jizya. Godhetskören brukar ofta tala om den vers i Koranen som säger att det inte finns något tvång i religionen. Här ser vi tolkningen av denna vers tillämpad i praktiken.

Den aktuella versen hittar vi i Sura 2:257. Problemet är att man aldrig citerar hela versen. Man säger bara ”Koranen hävdar klart och tydligt att det finns inget tvång i religionen…” Och det låter ju bra. Men låt oss se hur versen fortsätter, "Det finns inget tvång i religionen, den rätta vägen är tydligt skild från förvillelsen..." Det är helt uppenbart att "den rätta vägen" syftar på islam, som således är "tydligt skild från förvillelsen". Den senare omfattar med andra ord alla andra religioner, och då bl a kristendom och judendom. Koranen tar således totalt avstånd från alla andra religioner och kallar dem "förvillelser” (detta tycker Godhetskören är charmigt men när kristna kallar islam för en förvillelse, vilket islam är enligt Bibeln, då tuggar Godhetskören fradga av raseri och beskyller de kristna för att vara intoleranta och fulla av hat). Vad jag tror att Koranen försöker säga här är ungefär, "det är så uppenbart att islam är den rätta vägen, att varje uppriktig människa frivilligt måste välja att bli muslim när han/hon får islam presenterad för sig". Alltså finns inget tvång, eftersom alla ärliga människor frivilligt kommer att vilja bli muslimer när de får ta del av Koranens budskap. Hur det skall gå för dem som inte frivilligt väljer islam, återkommer vi strax till.

Muhammad Mursi vann således det egyptiska presidentvalet. Det skedde med knapp majoritet. Aftonbladet hade med anledning av detta en artikel den 24/6 med rubriken ”Läget spänt i Egypten efter Mursis valseger”. Man konstaterar där att Mursis seger går tvärtemot viljan hos demonstranterna på Tahrirtorget i Kairo, vilka var de som triggade den arabiska ”våren”. Samtidigt skriver man om Mursi, ”Mursi förespråkar en vidsynt, modern form av islamistisk agenda som ska ta Egypten, med sina omkring 80 miljoner invånare, Arabvärldens folkrikaste nation, in i en ny demokratisk era”. ”Vidsyntheten” hos den moderna islamismen innebär således att de kristna egypterna skall lämna landet eller bli muslimer eller betala en straffskatt för att de är kristna. I mina ögon låter det vare sig vidsynt eller modernt. Det låter snarare som intolerant och medeltida.

Godhetskörens standardbortförklaring är att Muslimska brödraskapets version av islam inte är ett uttryck för den ”sanna islam”, som är tolerant och kärleksfull och barmhärtig. Tja, vad är den ”sanna islam” då? Det måste rimligen vara den islam man hittar i Koranen, hadítherna och sharíalagen, dvs islams heliga skrifter. Ingen har anklagat Muslimska brödraskapet för att vara avfälliga muslimer (dvs islams motsvarighet till K G Hammar och hans gelikar), som kompromissar med Koranen för att passa in islam i vad som är politiskt korrekt i Västvärlden. Nej, de följer exakt vad islams heliga skrifter befaller de troende att göra. Muslimska brödraskapet är inte islamister, detta begrepp är något som Godhetskören hittat på för att blanda bort korten (eller möjligen i någon form av missriktad välvilja). Många muslimer erkänner inte begreppet islamism, eftersom de menar att det västvärlden kallar islamism i själva verket är den sanna islam. Det Muhammad Mursi säger ovan är inte ett uttryck för någon extrem form av islamism, utan för den ”sanna islam”. Det han säger är exakt vad Koranen och hadítherna och sharíalagen föreskriver.

Någon vecka senare hade Världen idag en annan artikel på samma tema, men den här gången handlade det om Syrien (vanliga media tar inte upp sådant här, annat än i extrema undantagsfall, eftersom det inte är bra reklam för islam). Rubriken var ”kristna uppmanas lämna syrisk stad”.
Efter ett ultimatum från en befälhavare för den väpnade oppositionen flyr nu kristna från staden Qusayr i västra Syrien. De kristna fruktar att bli måltavlor, förgöras eller drivas ut, säger Neville Kyrke-Smith, direktor för brittiska Aid to the Church in Need till Catholic News Agency.

General Abdel Salam Harba, militär ledare för en väpnad gren inom den syriska oppositionen, gav förra fredagen ett ultimatum till den kristna i staden Qusayr, nära Homs, att de måste lämna staden, rapporterar Vatikanens nyhetsbyrå Fides. Två katolska präster som lämnat staden uppger för Fides att de hört utrop från minareter med uppmaningar till kristna att lämna staden.

Källor i staden uppger att islamistiska extremister inom oppositionen betraktar de kristna som "otrogna", beslagtar deras tillhörigheter och utför massavrättningar, skriver Barnabas Fund.

Men alla oppositionella grupper står inte bakom utspelet mot de kristna. I ett uttalande till Fides på måndagen i förra veckan, från upprorsledarna i staden, sägs att de "levt sida vid sida med våra älskade kristna bröder och systrar i årtionden". Där konstateras också att de flesta kristna familjer, liksom många muslimska familjer, lämnat Qusayr för två månader sedan efter intensiv granatbeskjutning mot staden från regeringstrogna styrkor, skriver Barnabas Fund.
Som påpekas i artikeln så står inte alla muslimer bakom hoten mot de kristna. Självklart finns muslimer som är fina människor och som vill leva i fred med kristna och judar. Problemet är att islam, enligt min inte så ringa mening, genom sin våldspropaganda tar fram det sämsta hos människan (Koranen är full av uppmaningar till våld mot kristna och judar och andra i islams ögon förhatliga grupper – läs själv Koranen och bilda dig en egen uppfattning i stället för att lita enbart på vad Godhetskören säger eller vad jag säger). Många muslimer upplever sig säkert som schizofrena när de skall försöka jämka ihop sina personliga åsikter med sin religion. Problemet är att de riskerar att dödas om de protesterar mot mullornas skräckvälde.

Precis som Egypten så var Syrien ett kristet land långt innan islam fanns. Bibeln berättar t ex om hur aposteln Paulus (som hette Saulus innan han blev kristen) blev omvänd när han var på väg till Damaskus. Så även här har islam kommit som en inkräktare för att sedan ta över landet och betrakta de som var där före islam som att de inte hör hemma i landet. Det kallas fräckhet. Oerhörd fräckhet, och talar inte gott för islam!

På senare tid har antalet muslimska attacker mot kristna och kristna kyrkor i Nigeria trappats upp. Norra Nigeria är huvudsakligen muslimskt medan södra delen av landet huvudsakligen är kristet.

Nu säger visserligen Koranen att de kristna har rätt att behålla sin tro i ett muslimskt land, enligt vad som beskrivits ovan. Men det finns många kryphål som gör att muslimerna ändå kan angripa de kristna och ha full sanktion för detta i Koranen. De kan t ex hävda att de kristna inte underkastat sig islam fullt ut (ett påstående som nästan är omöjligt att motbevisa – under historiens gång har det ibland räckt med att en jude eller kristen inte klivit åt sidan när en muslim kommit gående, eller sagt emot en muslim, för att utlösa massakrer med hundratals döda (oftast på judar men även kristna).

Observera att Nigeria inte är ett muslimskt land. Muslimerna är inte ens i majoritet (de kristna utgör över 50 procent av befolkningen enligt de senaste uppskattningarna). Men det ligger i islams natur att härska. Alla måste böja sig för islam (i Sverige utgör muslimerna än så länge en minoritet – ändå försöker de inskränka vår lagstadgade yttrande- och tryckfrihet och blir alltmer fräcka i sina krav på särbehandling). Och vi ser samma tendens i Egypten. I presidentvalet deltog endast 51 procent av egypterna. Det var bara ett par hundra tusen fler (av 50 miljoner röstberättigade) som röstade på Mursi än på den andre presidentkandidaten. Trots detta kräver Muslimska brödraskapet att få bestämma 100 procent av landets framtida utveckling (de kristna har inte ens rätt att existera som jämlikar i Mursis Egypten). Det låter inte speciellt demokratiskt.

Den 18/6 kunde man läsa följande på SVT text:
Nigeria: Islamister bakom kyrkattentat

Islamistgruppen Boko Haram uppgav i dag att den låg bakom de våldsamma attackerna mot tre kyrkor i Nigeria i går.

Minst 52 människor dödades och tre gånger så många skadades när självmordsbombare utlöste sina sprängladdningar vid kyrkor i staden Kaduna.

En talesperson för Boko Haram säger att dåden var en hämnd för kristnas våld mot muslimer. Men de allra flesta dödsoffren krävdes när kristna gick till motattack [fetstil tillagt av Krister].
Ofta när SVT och andra av den politiska korrekthetens basuner rapporterar om muslimska våldsdåd mot kristna är man mycket noga med att påpeka att kristna minsann inte är ett dugg bättre (ja snarare ännu värre). Om kristna slår tillbaka står det ofta i rubriken att kristna angripit muslimer, och sedan i artikeln kan man möjligen läsa att det hela utlöstes av att muslimer hade dödat ett antal kristna (det är exakt samma sak när man rapporterar från Israel). Ovanstående artikel är inget undantag, även om rubriken är förvånansvärt korrekt (kanske var det någon sommarvikarie som ännu inte fått lära sig hur en slipsten skall dras, som satte rubriken).

Det är inte lätt att förstå vad meningen "En talesperson för Boko Haram säger att dåden var en hämnd för kristnas våld mot muslimer. Men de allra flesta dödsoffren krävdes när kristna gick till motattack" betyder. Ingick offren för de kristnas motattack i de 52 som dog vid självmordsattackerna? Om om svaret är nej på den frågan, måste dödsoffren när kristna gick till motattack vara betydligt fler än 52. Detta har jag mycket svårt att tro. Men som sagt, SVT etc slår knut på sig själva i sin iver att svärta ner kristna och judar och höja islam till skyarna. Och då blir det inte alltid logiskt.

Men visst, det förekommer säkert att kristna till slut blir så ursinniga att de slår tillbaka. Detta är emellertid inte förenligt med Jesu lära (som förmedlas genom Evangelierna och som definierar den kristna tron). Inte heller är det förenligt med någon av de andra skrifterna i Nya Testamentet (jag återkommer strax till detta). Men även om det inte är förenligt med vad Jesus lärt oss, är det mänskligt att försvara sig och även att kanske slå tillbaka när ens far eller mor eller son eller dotter mördats. Men det är så gott som aldrig de kristna som börjar.

Faktum är att fler kristna i världen mördas varje år för sin tro, än under de värsta förföljelserna i Romarriket. Kristna martyrer dör för sin rätt att tro och för sin rätt att predika evangeliet. Muslimska martyrer dör när de mördar icke-muslimer för att tvinga dem (mot deras vilja) att bli muslimer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ja muslimer mördar även andra muslimer för den delen – det är kanske inte för inte som den före detta muslimen Wafa Sultan kallar Allah för ”hatets Gud”. Hatet tycks inom islam ha samma framträdande plats som kärleken i den kristna tron. Det finns en avgrund mellan kristendomen och islam när det gäller tolerans, omsorg om de svaga och sjuka, kärlek, respekt etc (sedan kan det finnas kristna som inte lever upp till detta, men kristendomen definieras inte av pastorer, biskopar eller kristna generellt utan av Jesus Kristus). Angrepp på kristna, judar och andra icke-troende är helt förenligt med Koranens budskap. Ja inte bara förenligt, muslimerna uppmanas därtill av sina heliga skrifter. Låt oss titta på några koranverser:

I sura 9:29 läser vi:
Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion, även om de är Bokens Folk [dvs judar, kristna och zoroastrer] tills de i villig underkastelse betalar Jizya [den straffskatt som diskuterats ovan] och erkänner sig underkuvade.
Sura 8:28 säger har följande att säga om ”fridsfursten” Muhammed:
Det tillkommer ej profeten [dvs Muhammed] att taga fångar, förrän han anställt ett blodbad på jorden.
Jesus utgöt sitt blod för att sona våra synder. Muhammed uppmanar oss att utgjuta andra människors blod.

Och sura 9:5 har följande uppmuntrande budskap:
Men när de fridlysta månaderna gått till ända, så döda månggudadyrkarna, varhelst i finnen dem.
Till månggudadyrkarna räknas de kristna, eftersom de enligt Muhammed tror på tre Gudar; Fadern, Sonen och den Helige Ande (muslimerna har uppenbarligen inte förstått vad treenigheten innebär – Gud är en men uppenbarar sig för människan i tre olika former, som var och en är en person skild från de andra men ändå i enhet med helheten).

Om du nu tillhör Godhetskören och läser detta, så vet jag precis vad du tänker. Jag genomskådar ditt mörka hjärta. Du tänker så här, "Ja, men det finns lika mycket uppmaningar till våld i Gamla Testamentet som det finns i Koranen. Så det så." För det första stämmer inte detta, men då kommer vi in på teologi, som kräver stort utrymme för att förklara. Det enklaste motargumentet är att Koranen säger sig vara Guds sista uppenbarelse till människan. Den anses av muslimerna vara överlägsen Nya Testamentet och ännu tydligare visa vem Gud (Allah) är. Alltså måste Koranen jämföras med Nya Testamentet. Och vid en sådan jämförelse kommer Koranen till korta när det gäller höghet, kärlek, moral, tolerans, medmänsklighet etc, etc. Så käre medlem i Godhetskören, om du påstår att det finns verser i Nya Testamentet som innehåller motsvarande uppmaningar till våld som de Koranverser jag citerar ovan, ange då bok, kapitel och vers eller tig!!!

Vi ser tendenserna hos islam. Man erövrar ett land, eller infiltrerar landet, och när man är tillräckligt många eller har tillräcklig makt så gör man om samhället till ett muslimskt samhälle, där icke muslimer antingen får leva i underdånighet i ett apartheidliknande tillstånd eller dödas eller fördrivs. Och sedan ger man sken av att muslimerna härskat i detta land "sedan urminnes tider” (det är muslimernas standarduttryck som dumma västerlänningar köper utan att tänka) och att de kristna eller judarna är inkräktare i området, fast det i själva verket är tvärtom.

Det vi ser just nu i Europa i allmänhet och i Sverige i synnerhet, är inledningen till ovanstående. När muslimerna uppnått den ”kritiska massan” genom att föda många fler barn än de etniska européerna, och genom massinvandring påhejad av Godhetskören, vars medlemmar har en uppenbar dödslängtan, så kommer det att gå här som i Libanon (som var ett kristet land innan palestinierna kom dit på 1980-talet och förstörde landet). Antingen tar islam över utan motstånd (med tanke på svenska folkets ofattbara feghet och aningslöshet är det väl antagligen så det kommer att gå till i Sverige) eller också blir det inbördeskrig (vilket är det troliga scenariot i England och Frankrike, eftersom dessa länder inte består av ynkryggar i samma höga grad som Sverige – England är ju obesegrat i krig och muslimerna där anar nog inte vad som kommer att drabba dem när och om de försöker ta över landet).

Käre läsare, ser du verkligen fram mot detta? Jag tror att få ser fram mot ett islamistiskt Sverige. Inte ens stämledarna i Godhetskören vill nog ha en sådan framtid för Sverige, hur mycket de än tycks hata sitt fosterland. Men om man nu inte ser fram mot det jag beskriver, varför får vägen mot undergången fortsätta och till och med eskalera? Jo, därför att man inte tror att det jag skriver stämmer. Men i så fall – motbevisa mig! Och inte med politiskt korrekt nonsens utan med fakta och logik. Tack!

Om du kan motbevisa mig i det jag skriver i olika artiklar om vår invandringspolitik och om islam, så lovar jag att jag resten av mitt liv skall skriva artiklar som kommer att få till och med Centerpartiets partiledare Annie Lööf att framstå som talesman för Sverigedemokraterna!