lördag 29 september 2012

Västvärldens motbjudande kryperi…

Det är intressant att notera hur västvärlden reagerar inför de våldsamma muslimska reaktionerna med anledning av filmen ”Islams oskuld” (se tidigare blogg). Beträffande reaktionerna så visar det sig att filmen funnits tillgänglig en längre tid på Youtube (ett par månader innan upploppen började om jag inte missuppfattat saken). Att reaktionerna kommer så plötsligt, långt efter att filmen lagts upp, tyder på att de är regisserade av mullorna. Ett sätt att skrämma Västvärlden till underkastelse. Och det tycks ju fungera.

För någon vecka sedan besökte en delegation från Gulfstaterna EU för att tala om filmen, och representanterna för EU bad så mycket om ursäkt för den kränkning som islam hade utsatts för. Varför skall EU be om ursäkt? Det är ju ofattbart! EU har inte gjort filmen och de har överhuvudtaget inget att be om ursäkt för. Även president Obama har mer eller mindre bett om ursäkt. Återigen – Varför då? Om nu någon skall be om ursäkt, så är det väl de som har gjort filmen och ingen annan (fast jag anser inte att de heller behöver be om ursäkt – det filmen säger är sant, även om filmen i sig är av dålig kvalitet). När ledande politiker i Väst ber muslimerna om ursäkt för ”Islams oskuld”, så ber de egentligen inte om ursäkt för filmen i sig. Det kan de inte göra, eftersom de inte gjort filmen. I själva verket så ber de om ursäkt för den yttrande-, åsikts- och tryckfrihet som vi har i Västvärlden!!! Detta fyller mig med fasa och jag ser framför mig hur yttrandefriheten gradvis kommer att monteras ner i Västvärlden på grund av rädsla för islam. Jag fruktar att det bara kommer att dröja några år innan jag får ett mail från Blogger och mitt webbhotell, där de ber mig att ta bort alla sidor som innehåller kritik mot islam.

Om det är någon som skall be om ursäkt så är det muslimerna och islams ledare. De borde t ex be om ursäkt för de personer som mördats under demonstrationerna (hittills handlar det om ca 40 personer). Om islam vore så kärleksfull och underbar som muslimerna själva säger, så borde delegationen från Gulfstaterna i stället bett EU om ursäkt för all skadegörelse som skett i Europa och för alla poliser som skadats under demonstrationerna där. Faktum är att vissa grupper i Libyen faktiskt tagit avstånd från mordet på USA:s ambassadör där. Denne var tydligen populär bland libyerna, eftersom de upplevde att han hjälpt dem under upproret mot Khadaffi. Men detta är undantag.

Det krypande vi idag ser i Västvärlden gentemot islam är mycket farligt, eftersom det uppmuntrar muslimerna att flytta fram sina positioner. Detta kan i sin tur leda till en farlig utveckling, där till slut rena nazistpartier får makten (i t ex Sverige), eftersom majoriteten av invånarna i Väst till slut tröttnar på islam och muslimernas fasoner.

Jag hittade på en australiensk nyhetssajt följande inlägg med anledning av våldsamma muslimska demonstrationer i Sydney:
Ett öppet brev:
Peter FitzSimons, 16 september, 2012
Till de muslimska demonstranterna…
Har vi Sydneybor uppfattat detta rätt?
På grund av att någon misslyckad person på andra sidan Stilla Havet har gjort någon slags amatörvideo, som förolämpar er speciella gud, så anser ni följande vara berättigat:
Ta över Sydney CBD (Central Business District, dvs centrum av Sydney).
Avsiktligt förstöra egendom.
Kasta sten på poliser som inte gör något annat än sin plikt.
Vifta med skrattretande affischer med texter som ”Halshugg alla som förolämpar profeten”.
Vi måste fråga, ”Har ni någon som helst idé om vad era handlingar leder till? Förstår ni inte att resultatet av sådana oansvariga, skrämmande handlingar är att ge bränsle åt varje rasist i hela landet, så att varje dålig stereotyp bild de någonsin haft om er förstärks, och att detta kommer att ge allvarliga konsekvenser för de hundratusentals fredliga och laglydiga muslimer som finns i Australien?
Kortfattat, VAD ÄNDA IN I H-VETE TÄNKTE NI PÅ?!
Inse detta, och det snabbt: en del av er kanske kommer från länder där denna typ av handling är acceptabel. Men den är inte acceptabel i detta land. I detta land har ni rättighet att tillbe vilken förbaskad gud ni vill. Andra har rättighet att tillbe sina gudar.
Och jag har rättighet att säga att dessa påhittade vänner är nonsens. Men ni har inte rättighet att skapa kaos som ni gjorde igår, enbart för att ni inte gillar en misslyckad video!
Rasisterna har sagt i åratal, ”Om ni inte giller det sätt på vilket vi gör saker här, res tillbaka dit där ni kommer ifrån.” Resultatet av det ni gjorde igår – när det gäller de personer som skämde ut sig i Sydney centrum, inte den stora gruppen av australienska muslimer – är att stora delar av landet nu känner samma sak som rasisterna. Bra jobbat!
Bitte Assarmo, som inte tillhör den politiskt korrekta kultur”eliten” skrev för ett par veckor sedan ett mycket bra inlägg på Newsmill om hur svenska journalister kryper för de islamistiska fundamentalisterna. Jag saxar:
De senaste dagarna har svenska medier rapporterat i parti och minut om det ökande våldet i den muslimska världen och om mordet på den amerikanska ambassadören i Libyen. Och det står helt klart vad som ligger bakom våldet, enligt svenska medier. ”Film om Muhammed orsakade attackerna”, skriver Ekot och de flesta andra medier hänger villigt med. Att våldsverkarna själva skulle ha något ansvar tycks, enligt svenska medier, otänkbart. Ett och annat ambassadörsmord är väl ingenting, inte när Muhammed blivit kränkt i all sin helighet.
I Rapports 19.30-sändning den 13 september kunde vi höra Lisbeth Åkerman med gravallvarligt tonfall tala om skymfandet av Profeten Muhammed som om denne varit hennes egen och hela Sveriges profet. Som om islamisternas sanning nödvändigtvis också är vår. Och sedan hon och utrikeskorrespondenterna hastat över våldet med några bilder av brinnande amerikanska flaggor och ett gäng unga män som skanderar "Död åt USA! Död åt Israel!" gick nyhetsankaret snabbt över till det som, enligt Rapport, är det viktigaste, nämligen att "allt tyder på att det är antimuslimska, kristna kopter i USA som ligger bakom filmen."
Faktum är att Rapport uppmärksammade själva filmklippet betydligt mer än det våld som nu ges uttryck för i arabvärlden. Plötsligt är "nidfilmen" minst lika allvarlig som våldet, och islamologen Jonas Åkerback beskrev hur hela den muslimska världen nu skakas av det faktum att den profet som enligt deras tradition är felfri och perfekt nu smutskastas.
Det finns faktiskt inget annat våld utom just det islamistiska våldet som ursäktas med att våldsverkarna blivit ”kränkta” och ”provocerade”. När Jan Hjärpe i sin artikel på Newsmill fortsätter att tala om att provokationer kan utlösa mer våld, och påminner om det omoraliska i att provocera islam, vet man inte om man ska skratta eller gråta. När hörde vi sist en islamolog tala om det moraliskt förkastliga i att arabvärlden bränner flaggor, uttrycker judehat och förföljer och fördriver människor av annan religion? Som sagt, det är skillnad på religion och religion. Och det är en attityd som är både infantil, stötande och direkt farlig. Infantil är den därför att Sverige är ett fritt och sekulärt land där Muhammed inte är – och inte heller ska vara – mer vördad än någon annan. Det blir hejdlöst barnsligt när ett svenskt nyhetsankare uttalar hans namn som om hon böjde knä inför en gudom och direkt skrämmande när en islamolog som Jan Hjärpe mer eller mindre uppmanar till lydnad inför överheten.
Stötande är den därför att krypandet inför islamistisk fundamentalism är en skymf både mot det demokratiska svenska samhället och mot de många muslimer som kommit hit för att slippa just den här typen av aggressionsyttringar. Det finns oerhört många muslimer som gärna sväljer förolämpningar mot Muhammed och mot islam, precis som landets kristna sväljer den ena förolämpningen efter den andra mot Kristus och kristendomen, eftersom de vet att åsikts- och yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati. Nu likställs dessa muslimer med en minoritet extrema fundamentalister, som använder våld istället för dialog.
Om nu Muhammed verkligen vore så god och felfri som hans anhängare vill framställa honom, då skulle frukten av hans lära se helt annorlunda ut. Då skulle vi inte se pöbelhopar som springer omkring och bränner flaggor, lynchar kristna eller andra icke-muslimer som råkar komma i vägen, och vrålar av hat och raseri. Sådana är inte kärlekens frukter! Jesus säger i Matteus 12:33:
Ni måste döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
Frukten av islam talar inte precis för att islams Profet skulle vara så god och felfri som hans anhängare påstår. Bollen ligger hos muslimerna, inte hos Väst eller hos mig. Det är inte jag som säger att islams frukt är dålig. Det är islams anhängare som visar detta genom sina handlingar. Och om nu, som islams tillskyndare hävdar, de våldsamma demonstrationerna med anledning av filmen "Islams oskuld" (och rent generellt muslimsk terror) inte är representativa för islam, varför hör vi då inte ett tydligt ramaskri från den stora majoriteten av muslimer? Där de sanna muslimerna skarpt tar avstånd från de som missbrukar Allahs namn och Profetens budskap till att göra onda saker. Den nästan totala tystnaden från 1 miljard muslimer talar sitt tydliga språk och får i varje fall mig att misstänka att våld och hat och hot är fullt förenliga med Profetens bud, ja att Profeten till och med uppmanar till sådana handlingar. Vill man förvissa sig om att så verkligen är fallet, är det bara att läsa Koranen och hadítherna. Där framgår klart vilket fruktansvärt öde som väntar Västvärlden när islam väl har etablerat sig i våra länder.

Om islam verkligen vore så god och kärleksfull och fridsam som mullorna och Västvärldens intellektuella "elit" hävdar, då skulle vi i stället för hat och hot och mord och våld och terror se sjukhus och barnhem växa upp i fattiga länder, byggda i Muhammeds namn, och dessa sjukhus och barnhem skulle då inte bara vara öppna för muslimer utan för alla människor, oavsett kön, religion, folkgrupp, politisk åskådning etc, på samma sätt som det i alla fattiga länder finns sjukhus etc byggda i Jesu namn, vilka är öppna för alla människor. Om islam verkligen vore kärlekens och fridens religion, förväntar jag mig också att Stormuftin av Jerusalem uppsöker Överrabbinen i Jerusalem och erbjuder judarna att bygga en synagoga på Tempelbergets topp, med motiveringen att "Tempelberget är ju också en helig plats för er". När jag får se detta ske, då skall jag erkänna att islam tillhör de goda krafterna på jorden (även om detta knappast skulle leda till att jag blev muslim).

Journalisters och politikers och andra medlemmars av kultur”eliten” krypande inför islamisterna är äckligt, motbjudande, fegt och ondskefullt (särskilt med tanke på hur de samtidigt häcklar och hånar den kristna tron). Och som Assarmo skriver, så är kultur”elitens” kryperi inför islam ett oerhört svek mot de muslimer som har flytt till Väst för att undkomma förtrycket i sina hemländer. Det tycks som att Västvärldens ”elit (=drägg)” är beredda att sälja den Västvärldens frihet, som har kostat så mycket blod att erövra, för att anpassa Europa till islams krav. Detta är inget annat än rent landsförräderi och detta ställer jag inte upp på!

Det är ett förräderi mot alla de miljoner allierade soldater, som under Andra Världskriget offrade sina liv, eller som blev handikappade för livet, för att försvara just den frihet som Europas s k intellektuella nu är på väg att sälja ut! Det vi ser just nu hos kultur”eliten”, och som blir alltmer tydligt, är hur den nakna ondskan alltmer börjar visa sitt fula tryne. Ärligt talat är jag nästan mer arg på de som förråder Västvärldens frihet än jag är arg på islamisterna. De senare förstår jag åtminstone hur de tänker och fungerar. Hur journalister, politiker etc tänker är för mig en gåta. Hur kan dessa människor krypa inför en ideologi som står för allt som kultur”eliten” säger sig inte stå för? Svaret är kanske att kultur”eliten” egentligen inte står för det de säger sig stå för (frihet, jämlikhet, yttrandefrihet), utan att de i stället gått över till den mörka sidan utan att berätta det för oss. Det börjar bli ruggigt spännande det här! Fortsättning följer.

torsdag 27 september 2012

Rädslans kultur

Jag tänkte bara tipsa om en ny artikel jag skrivit på min hemsida. Den utgår från ett avsnitt av programmet Tendens som sändes i P1 för ca fem år sedan – det finns en länk med så man kan höra hela programmet (ca 30 min). Där intervjuas Jonathan Friedman, amerikansk professor i socialantropologi vid Lunds Universitet och även professor vid ett universitet i Paris samt Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi vid Stockholms Universitet. Både Friedman och Arnstberg är (ö)kända för sin frispråkighet. Programmet handlar om politisk korrekthet och många kloka och viktiga saker sägs. Bl a så säger Friedman:
Den politiska korrekthetens värld är en instängd, likriktad värld, även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld där demokratin är överflödig, eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten, per definition, är antidemokrater som skall exkluderas.


Klicka här för att läsa artikeln!

tisdag 25 september 2012

Islams oskuld – Filmen

Först lite om den senaste Muhammed-filmen, "The Innocence of Islam" ("Islams oskuld"), vilken hittills orsakat upplopp, mord, demonstrationer etc både i islamvärlden och i andra delar av världen. En 13 minuter lång "trailer" för filmen kan ses här (på nätet finns flera länkar till "hela filmen" men dessa innehåller trailern som upprepas 4 - 5 gånger, så eventuellt finns ingen fullängdsverion – eller så kanske upprepningarna utgör ett nytt konstnärligt grepp, vad vet jag). Youtube har valt att låta trailern ligga kvar trots kritik från muslimer och muslimska organisationer. De känner säkert trycket att stå upp för yttrandefriheten. Tidigare har de flera gånger tagit bort islamkritiskt material efter kritik från muslimer (samtidigt som de vägrat ta bort obduktionsbilder på mordoffer, inklusive barn, hänvisande till tryckfriheten). De kanske till slut förstod att de inte längre skulle framstå som seriösa om de varje gång gav efter när muslimerna försöker inskränka vår yttrandefrihet, samtidigt som de "står upp för yttrandefriheten" när andra grupper och individer kränks.

Filmen får nog klassificeras som en B-film, med B-handling och B-skådespelare. Men oavsett om filmen är välgjord eller om den kritiserar islam eller kommer med påståenden som till och med är falska om islam, så måste den ändå kunna visas. Yttrandefrihet, åsiktsfrihet och tryckfrihet garanterar rätten att yttra, tycka och trycka även felaktiga saker (så länge man inte personligen kränker nu levande, icke-offentliga personer). Det spelar ingen roll vad jag tycker om filmen. Den måste ändå ha rätt att visas. Den är inte på något sätt värre än många filmer och böcker om den kristna tron. Men titta gärna på den för att själv bilda dig en uppfattning.

Filmen är tydligen gjord av kopter som bor i USA. Kopterna är inte så positiva till islam med tanke på hur de behandlats och fortfarande behandlas i Egypten. Risken finns att filmen kommer att leda till svåra förföljelser för den koptiska folkgruppen i Egypten. Så de egyptiska kopterna hukar sig just nu och darrar i väntan på vad som eventuellt skall komma.

Muslimerna och den politiskt korrekta kulturdräggen (idag är jag på stridshumör och då brukar jag använda detta uttryck, som jag f ö tycker är helt adekvat – av en kulturelit kan man nämligen begära att de skall stå upp för sanning, objektivitet och konsekvens och det gör definitivt inte medlemmarna av kulturdräggen) hävdar att det mesta filmen säger om islam och Muhammed är fel. Låt oss därför granska några förment felaktiga påståenden från filmen (för att det inte skall bli för långt tar jag bara upp ett argument per påstående och jag tar bara två påståenden):

1. Muhammed hade mycket blod på sina händer.

Här väljer jag berättelsen om Umm Qirfa som exempel, eftersom just denna händelse visas detaljerat i filmen:

Wikipedia skriver:
(bakgrunden är att en av Muhammeds medhjälpare (Zayd) under ett försök att plundra Wadi al-Qura blivit skadad – när skadan läkt återvänder han för att hämnas).
Efter tillfrisknandet från skadan och efter morgonbönen, fick truppen order att rida mot fienden. Han anföll Wadi al-Qura och tillfogade dem stora förluster. Några dödades och andra tillfångatogs. Allt som allt så dödades 30 ryttare, inkluderande ledaren som var en gammal kvinna vid namn Umm Qirfa [enligt den muslimska traditionen var hon över 100 år – av nästa stycke framgår att hon inte dödades omedelbart].
Han tog med Umm Qirfa, Uyeinas tant, tillbaka till Muhammed. Zayd tog också Umm Qirfas dotter som fånge och gav henne till Muhammed, som gav henne till Meckaborna i utbyte mot muslimska fångar [Muhammed, som vid den här tiden bodde i Medina, låg i krig med Mecka] (enligt Sahih Muslims samling av hadíther).
Enligt den muslimske historikern och teologen al-Tabari (838–923 e Kr) och den orientalistiske forskaren William Muir så knöts ett rep runt vart och ett av Umm Qirfas ben och dessa rep bands sedan till två kameler. Och så drevs kamelerna åt var sitt håll, varvid hon slets i två stycken.

De närmare omständigheterna kring hennes död nämns emellertid inte i någon samling av hadíther, vilket har fått vissa forskare att betvivla äktheten när det gäller detaljerna om hur dog. En annan version av denna historia säger att ledaren för raiden [mot Wadi al-Qura] var Abu Bakr [Muhammeds kanske trognaste vapendragare – det var han som gav bort sin 6-åriga dotter till Muhammed, vilket diskuteras nedan]. Muhammed hade inga invändningar när det gällde hur Umm Qirfa dödades, enligt al-Tabari (läs artikeln på engelska Wikipedia för närmare detaljer och källhänvisningar – sök på uttrycket ”Second Expedition of Wadi al-Qura”).

Även om inte alla forskare är helt överens om alla detaljer, så berättas ovanstående av flera olika arabiska historiker. Ingen tvivlar på att muslimerna överföll Wadi al-Qura i ett försök att plundra detta samhälle och sedan återvände för att hämnas efter att anfallet slagits tillbaka första gången, och att man då tog en gruvlig hämnd med många dödsoffer och att allt detta hade Muhammeds välsignelse. Ja att det var han som hade sänt ut dessa expeditioner.

Att Muhammed hade mycket blod på sina händer torde stå helt klart. En av hans fruar hette Safia (Safiyya). Hon var judinna och blev Muhammeds hustru efter att han låtit mörda hennes judiske man, hennes far och bror plus många andra från den judiska stam, från vilken Safia kom (hela stammen utplånades i princip – alla män och äldre pojkar halshöggs och de flesta kvinnor och barn blev slavar – totalt mördades 600-800 judar vid detta tillfälle). Detta beskrivs också av Wikipedia (läs artikeln under sökuttrycket ”Safiyya bint Huyayy” för källor).

Oavsett ovanstående detaljer så förnekar inte rättrogna muslimer sin Profets blodiga karriär. I varje fall inte internt. Den före detta muslimen Wafa Sultan, som vuxit upp som muslim i Syrien men nu bor i USA, berättar i sin bok A God Who Hates (se litteraturförteckningen på min hemsida) från sin skoltid:
Den som bläddrar igenom den muslimska historien, från det att Muhammed först kungjorde sin nya religion fram till i dag, kommer att se hur blodig den varit. Muslimerna själva har spillt mer av varandras blod än av andras. Som små skolbarn berättade vi om krig och dödande, som vi hade lärt oss från våra historieböcker och islams undervisningsböcker, med samma entusiasm som vi lekte kurragömma. Vi njöt lika mycket av att upprepa frasen, ”sedan drog han sitt svärd och högg av hans huvud” som ett amerikanskt barn njuter av en chokladkaka, men vi upplevde ingen känsla av fruktan när vi gjorde så, inte heller ifrågasatte vi det legitima i allt detta dödande (sid 212).
Vi [muslimerna] har inte förmåga att bygga en rymdfarkost, men jag minns fortfarande hur vi dansade och ropade av glädje när den amerikanska rymdfärjan Challenger exploderade, varvid hela besättningen omkom (sid 231).
Som sagt, en våldsam Profet med ett blodigt förflutet har skapat ett blodtörstigt och orättfärdigt folk. Detta visas inte minst av de våldsamma protester som följt på filmen "Islams oskuld". Till och med i politiskt korrekta gammelmedia (som man ibland säger idag – man tänker då på SVT, SR, Aftonbladet etc) har krönikörer frågat sig varför inte vanliga muslimer tar avstånd från dessa våldsamma demonstrationer, där fullständigt oskyldiga människor skadas och dödas. I Gulfstaterna har man i några tidningar skarpt kritiserat våldet och hatet i samband med demonstrationerna, men såvitt jag vet så har europeiska muslimer inte haft något att säga i sammanhanget. Vilket visar på islams sanna natur.

2. Muhammed gifte sig med Aisha när hon var 6 år och äktenskapet fullbordades när hon fyllt 9.

Detta påstås i den aktuella filmen och är helt korrekt enligt den muslimska historieskrivningen. I Hadith enlig Bukhari (som allmänt anses vara den mest tillförlitliga samlingen av hadíther) Bok 62, Hadith 64 läser vi (det finns f ö flera hadíther i samma samling vilka säger precis samma sak):
Berättade Aisha; att Profeten gifte sig med henne när hon var sex år gammal och sedan fullbordade äktenskapet när hon var nio år gammal. Hisham sade; Jag har fått mig berättat att Aisha stannade hos Profeten i nio år (dvs till hans död).
(För dig som inte tror mig, ladda ner Sahih al-Bukharis samling av hadíther här – översatta till engelska)

Läsaren inser säkert hur uttrycket ”fullbordade äktenskapet” skall tolkas. Att ha samlag med nioåriga flickor betraktas idag som pedofili. Nu menar islams försvarare att man vid den här tiden i arabvärlden såg annorlunda på sex med unga flickor. Såvitt jag kan förstå så stämmer inte detta. Sex med så unga flickor var inte allmänt accepterat i den kultur Muhammed kom från. Utan det var snarare så att Muhammed gjorde detta till prejudikat. Idag är det inte ovanligt i Mellanöstern att rika män från t ex Gulfstaterna köper unga flickor från fattiga hem i Jordanien och Syrien. Sedan när flickorna blir för gamla (dvs blir mogna kvinnor) dumpar männen dem (för att skiljas i den muslimska kulturen räcker det, enligt sharíalagen n3.1 och framåt, att mannen säger till kvinnan att han vill skiljas – något mer behövs inte – det står till och med följande, "...när någon frågar, 'Har du en hustru?' och han svarar 'Nej'" så räknas detta som att han därmed är skild) och sedan återvänder de hem och lever resten av sina liv som utstötta och kan givetvis inte gifta om sig, eftersom de inte är oskulder. En stor mänsklig tragedi! Men Godhetskören betraktar väl detta som en charmerande och uppfriskande kulturskillnad.

Såvitt jag kan se stämmer alla påståenden om islam och Muhammed, som görs i filmen. Allt tyder på att Muhammed var en vanlig människa som fick oerhört mycket makt och sedan missbrukade denna. Han mördade, gjorde plundringståg, hade tillgång till hur många kvinnor han ville. Han hade sex med en nioårig flicka och tog sin adoptivson Zayds hustru (vilket påstods i filmen och vilket också beskrivs i Koranen själv i Sura 33 vers 36-38 (i Zetterstéens översättning – det kan skilja några versnummer mellan olika översättningar). Att en sådan man kommit att inspirera nästan en miljard människor och håller dem i mental och kulturell fångenskap är djupt olyckligt. Både för dem själva och för resten av världen.

Inom islam talas ofta om hur god och ädel Muhammed var. Detta sägs gång på gång. Ingenting tyder dock på att han var speciellt god och ädel. Det mesta tyder på motsatsen, speciellt om man tänker på hur hans anhängare beter sig (våld, hat, hot, förakt för andra, intolerans, otacksamhet, kvinnoförtryck etc, etc). När det gäller den som verkligen är god och ädel behöver man inte hela tiden tjata om hur underbar den personen är. Man är inte god eller ädel för att man själv eller andra säger att man är god och ädel. Man är god och ädel för att man är god och ädel. Och det visar man genom sitt eget liv, inte genom ord! När jag läst om t ex Moder Théresa så har jag aldrig någonsin sett att man skrivit "den goda och ädla Moder Théresa" eller liknande. Hennes handlingar och hennes eget liv säger tillräckligt.

Hur stor är inte skillnaden mellan Guds verklige Profet, Jesus Kristus och islams grundare Muhammed! Jesus inspirerade människor till att göra goda saker och att älska även sina fiender. Han sände inte ut sina trogna för att plundra och mörda och förslava. Han uppmanade inte sina anhängare att tvinga människor att bli Hans lärjungar. Han lärde oss älska, inte hata. Han lärde oss tolerans och inte förtryck. Och han visade genom sitt eget liv att hans lära fungerade.

På min hemsida finns en klargörande jämförelse mellan Jesus och Muhammed. Läs den gärna!

fredag 21 september 2012

Landet Orättfärdigheten

Det var en gång ett land där orättfärdigheten satt i högsätet. Där det onda kallades gott och det goda ont och där lögnen hade ersatt sanningen. Jag skall nu berätta en saga från detta land (det tragiska är att sagan tyvärr är sann).

Läsaren känner säkert till Kortedalafallet, där ett antal muslimska ungdomar svårt misshandlade en äldre man. Det hela utspelade sig i Kortedala, som är en invandrartät förort till Göteborg. Offret är en 61-årig sjukpensionär. Han svävade länge mellan liv och död och kommer att få men för livet. Såvitt man kan förstå var den brutala misshandeln oprovocerad från offrets sida. Ungdomarna hade retat hans hund när han var inne och handlade i en butik och när han kom ut hade han tillrättavisat dem. Då gav de sig på 61-åringen och sparkade honom bl a i huvudet när han låg på marken. Tänk, vilka modiga ungdomar! Vilka hjältar! Att våga ge sig på en 61-årig sjukpensionär när man är sju stycken! Wow! Vilket mod! Eller rättare sagt vilken ynkedom! Vilka stinkande svin som gör något sådant! Även fast jag är kristen tycker jag att de faktiskt förtjänar detta epitet. Eller det kanske är just för att jag är kristen som jag tycker det. Som kristen tror jag ju att människan inte bara är ett viljelöst offer för omständigheterna, utan har en fri vilja och kan välja att göra onda eller goda saker. Därför har människan ansvar för sina handlingar. I Psaltaren 15:4 läser vi om vem som får bo i Guds hydda (bildligt talat). Det är bl a ”… den som aktar den förkastlige för intet”. Och om förövarna till misshandeln i Kortedala inte är förkastliga människor, vem är i så fall förkastlig?

Offrets skador beskrivs på följande sätt:
Målsäganden fick av misshandeln komplicerade benbrott av skallbenet, ansiktsskelettet och överkäken samt blödningar ovanför och under alla hjärnhinnor samt i hjärnan vilket krävt långvarig och kvalificerad sjukhusvård däribland flera akuta operationer. Vidare har misshandeln medfört bl a synnedsättning på ena ögat nedsatt minnesfunktion och afasi. Skadorna med brott av skallbenet och blödningarna i hjärnan samt ovan och under hjärnhinnorna har varit livshotande.
Offret har fått ett permanent rör inopererat i halsen, fler operationer är att vänta. Han har nedsatt orienteringsförmåga i tid och rum och har förlorat minnet till stor del – de två senaste åren är borta och han minns inget från själva misshandeln eller att han legat länge på sjukhus.
Till saken hör att inom islam så betraktas hundar som orena och i England har det vid flera tillfällen hänt att muslimska busschaufförer vägrat låta blinda med ledarhund åka med (vilket väckt en del debatt i brittiska media). Att ungdomarna gav sig på hunden kan således haft en koppling till deras kultur (om de nu har en sådan – enligt Godhetskören så existerar ju ingen svensk kultur). Dessutom, att tillrättavisa en muslim är förenat med livsfara. Även i Sverige och även om de inte har makten här än, så betraktar många muslimer det bara som en tidsfråga innan de är de rättmätiga ägarna av Sverige. Hela världen tillhör nämligen i deras ögon islam (detta är vad Koranen och islams heliga skrifter säger). I muslimska länder lever icke-muslimer som dhimmis, dvs i ett apartheidliknande tillstånd. Enligt dhimmilagarna, som finns uttryckligen formulerade i sharíalagen, måste en icke-muslim gå ut i gatan när han/hon möter en muslim på trottoaren. En dhimmi får inte titta en muslim i ögonen utan måste ödmjukt titta ner i marken. Och att säga emot en muslim, eller till och med tillrättavisa denne, är absolut förbjudet. Detta tillämpas inte just nu (delvis tillämpas det i länder som Iran och Saudiarabien), men tidigare, i de länder där islam hade absolut makt, kunde en muslim sparka ihjäl en kristen eller en jude, som t ex inte hade lämnat trottoaren fri eller mött muslimens blick utan att titta ner. Inget straff utmättes för detta. När och om islam får makten i hela världen, kommer detta system med 100-procentig säkerhet att återinföras. Hur vet jag det? Jo det är anbefallt enligt islams heliga skrifter.

Ursprungligen så var sju ungdomar misstänkta för misshandeln men endast två av dem åtalades. De åtalade har hävdat att de handlade i nödvärn. Det låter ju väldigt troligt, eller hur? Dom har nu fallit och de åtalade slapp ofattbart nog frihetsstraff. Göteborgs Tingsrätt dömde de två åtalade enligt följande:
– XXXXX, f. 1996. Syrier (Kurd) och född i Sverige, för grov misshandel till ungdomsvård med särskild föreskrift och ungdomstjänst i 70 timmar.
– YYYYY, f. 1996. Turk och född i Sverige, för grov misshandel till ungdomsvård med särskild föreskrift och ungdomstjänst i 100 timmar.
Dessutom skall de två dömda betala skadestånd till offret med 130 777 kronor. Deras respektive föräldrar ska inom skadeståndets del betala 8000 kronor vardera så som vårdnadshavare.

Jag misstänker att även om dessa två herrar skulle underlåta att inställa sig till samhällstjänsten så kommer inget att hända (teoretiskt omvandlas då straffet till fängelse, men, men, jag tvivlar på att detta skulle inträffa). Och låter de bli att betala skadeståndet så kommer inte heller något att hända (de får visserligen kronofogden efter sig, men det handlar nog om en kort tid – man vill ju inte förstöra framtiden för så unga människor, eller hur?).

Båda dessa unga män är straffmyndiga enligt svensk lag (detta blir man vid 15 års ålder). Även om domstolar skall bedöma åtalade personer som är mellan 15 och 18 är mildare (vilket är rimligt inom vissa gränser), är den aktuella domen djupt orättfärdig och visar att Sverige är ett Mördarland, där mördare och våldsmän har samhällets hela stöd och sympati (att de överhuvudtaget får någon som helst påföljd beror antagligen på att våra politiker, hur mycket de än sympatiserar med gärningsmännen, förstår att det skulle bli revolution i vårt land om man helt underlät att straffa brottslingar), medan offren behandlas med total likgiltighet och förakt. Förmodligen anser vår käre Statsminister att offret i detta fall har sig självt att skylla. Han har ju tillrättavisat muslimer och det är ju oförlåtligt. Det tycks som att etniska svenskar redan lever som dhimmis i sitt eget land. Och det tycks som att också domstolarna går på den linjen.

Namn på de två dömda och även en bild på dem kan ses här. Bilden visar de två dömda under en paus i rättegången och är tagen av en kompis och sedan upplagd på Facebook. Titta gärna på bilden. Man riktigt ser hur de två männen känner sig skyldiga och djupt ångrar att de förstört annan människas liv. Nej skämt åsido, i själva verket så skrattar de åt dig och mig. De är garanterat inte ens tacksamma för vårt löjliga rättssystem. Men visst, de tycker säkert att det är bra att vi är så dumma och fega.

När jag ser den här bilden skäms jag så det hettar i mina kinder. Och jag är knappast ensam över det. På nätet finns många upprörda bloggar som tar upp domen mot de två ungdomarna. Jag skäms över att vara etnisk svensk, åt att tillhöra ett så fegt, ynkligt, motbjudande folk, som tycker det är fullt ok att sådana här killar går fria. Oj vad de här killarna måste förakta oss svenskar, och det med all rätt. Hur har svenska folket kunnat förvandlas till jordens fegaste folk? Genetisk degeneration? 100 års intensiv socialdemokratisk indoktrinering i kombination med sprit och droger och oändliga tv-såpor? Ja, inte vet jag, men tragiskt är det.

Kent Ekeroth (SD) skrev i en debattartikel på svt.se, ”Den som är kapabel till fruktansvärda brott måste också anses kapabel att ta konsekvenserna av sina handlingar”. Läs gärna hela hans artikel. Tyvärr verkar det som att de enda politiker som har ”normala” åsikter är SD. Resten av politikerpacket talar i mun på varandra när de överbjuder varandra i politiskt korrekta floskler. Vi tycks obevekligt gå mot ett inbördeskrig i vårt land, alternativt att muslimerna tar över av demografiska skäl (om ca 50 år är de i majoritet i vårt land – hurra, hurra, hurra….).

Tror läsaren att jag är upprörd? Jag är så skitförbannad (ursäkta uttrycket men inget annat uttryck kan fånga vad jag känner) så att jag nästan inte kan sitta still när jag läser domen ovan. Och det är inte bara jag som är arg. Sådant här bäddar för invandrarhat och konfrontationer mellan speciellt muslimer och etniska svenskar. Och allt det är våra ynkliga politikers fel. Det skulle för övrigt vara intressant att se vad som hade hänt om invandrarungdomar hade invalidiserat en av våra toppolitiker i en liknande situation. Då skulle det nog inte handla om samhällstjänst som påföljd. Jag tänker på när Anna Lindh mördades och gärningsmannen fick livstids fängelse (vilket jag tycker var rätt) trots att han bedömdes som mentalt otillräknelig. Ungefär samtidigt mördades två 20-åriga flickor på Hallandsåsen mycket brutalt. Gärningsmännen, två killar i 18-årsåldern, fick groteskt korta straff, vilket signalerar till svenska folket att de två flickorna var noll och intet värda. Det tycks som sagt vara skillnad på person och person.

Domen i Kortedalafallet är också ett svek mot de ungdomar som befinner sig i periferin av samhället. De här två killarna skrattar antagligen högt idag åt det svenska, ynkliga samhället. Och de har säkert fått uppfattningen att nu är det grönt ljus att ge sig på vem som helst som de retar sig på. Antagligen känner de sig som oövervinneliga just nu. När de väl fyllt 21 kommer de knappast lika lindrigt undan om de begår liknande brott, men då är det för sent. Då är de redan fast i en brottskarriär. Många, som en gång var på glid i ungdomen, har i efterhand sagt, ”Varför stoppade ingen mig innan det var för sent?” Det som kortsiktigt kanske ser ut som snällhet (fast det i själva verket bara är mesighet) kan visa sig vara ondska sett i det långa perspektivet!

Apropå brottslighet och signalement på misstänkta brottslingar som inte är etniska svenskar, så har väl läsaren knappast kunna undgå att läsa om tunnelbanerånet på Sandsborgs station, där rånoffret lämnades på spåret, och sedan blev påkörd av ett tåg och allvarligt skadad (bl a så fick man amputera halva ena foten). Tack och lov för övervakningskameror! Jag skulle önska det fanns hundratals miljoner av dem i Sverige. Gärningsmannen syntes tydligt på bilderna och polisen lade ut dessa på sin hemsida (till Godhetskörens stora fasa). Huruvida några tidningar publicerade dem vet jag inte. Det här fallet var så vidrigt och många människor blev så upprörda, att polisen hade allmänheten på sin sida. Personal på en Lidlbutik kände igen personen på bilderna och på grund av detta så kunde han gripas. Han har nu erkänt och kommit med idiotiska bortförklaringar varför han lämnade offret på spåret (huruvida offret självt hade ramlat ner på spåret på grund av fylla eller om gärningsmannen knuffade ner honom, vet jag inte).

Detta fall illustrerar tydligt det jag skrivit i tidigare artiklar när det gäller signalement. Trots att brottet var sällsynt grovt (att offret inte dog när han kördes över av ett tunnelbanetåg får man nog betrakta som ett mirakel) har några personer ur Miljöpartiet kritiserat att polisen lade upp bilderna från övervakningskameran. De menar att bilderna är kränkande mot gärningsmannen. Jag tror att de flesta normala människor anser, precis som jag, att om man så grovt kränker en annan människa att man lämnar denne på tunnelbanespåret att köras över av nästa tåg, då får man faktiskt finna sig i att själv bli kränkt!!!

Personligen undrar jag hur sådana människor (de i Miljöpartiet) fungerar i huvudet. Jag har t o m lättare att förstå gärningsmannen än miljöpartisterna. De måste komma från ett helt annat universum, som har sju och en halv rumsdimensioner och 3 tidsdimensioner, varav en går baklänges och en sidledes (vad nu det innebär). Vad jag menar är att dessa människor, precis som de som ligger bakom domen mot gärningsmännen i Kortedala, resonerar på ett sätt som jag upplever som Alien, dvs som inte har någonting att göra med den verklighet vi faktiskt lever (vare sig vi vill eller ej).

Hur som helst så ser vi att signalement och publicerade bilder på gärningsmän kan vara effektiva när det gäller att få fast den skyldige. I det här fallet är det tveksamt om gärningsmannen överhuvudtaget hade åkt fast om inte bilderna publicerats. Men för Godhetskören är det tydligen viktigare att värna om grova brottslingars integritet än att klara upp brott (vilket i förlängningen innebär att värna om offrens integritet). Personligen anser jag att de demokratiska rättigheterna endast tillhör de som ställer upp på demokratin genom att följa lagen. Den som inte vill följa lagen, dvs struntar i sina skyldigheter, skall inte heller åtnjuta några rättigheter. Rättigheter kräver en motprestation i form av ansvar. Någon sade en gång så här: "I New York finns Frihetsgudinnan, för att påminna oss om den frihet som finns i USA. Det kanske börjar blir dags att bygga en Ansvarsgudinna (Statue of Responsibility) för att påminna om att demokratin inte bara ger oss frihet utan också kräver att medborgarna tar sitt ansvar." Ibland pratar vi om hållbar utveckling. Frihet utan ansvar kan inte fungera i långa loppet.

Domen i Kortedala är ett typexempel på vårt perverterade rättssystem, där man inte längre frågar sig om en dom är rättfärdig eller ej. Rättvisa har utvecklats till ett spel mellan åklagare och försvarsadvokat, där brottet och brottslingen spelar föga roll och där offret och offrets lidande och lidandet hos offrets anhöriga inte spelar någon roll alls. Om försvaret är skickligare än åklagarsidan blir brottslingen fri eller får ett orättfärdigt milt straff, även om han är skyldig och är åklagaren skickligare än försvarsadvokaten, ja då blir brottslingen fälld även om han är oskyldig. Och de inblandade juristerna är lika nöjda oavsett om verklig rättvisa skipats eller ej. Det enda de intresserar sig för är om lagens bokstav följts. Det påminner som sagt om ett spel – Rättsspelet. Nu kanske någon säger, ”Ja men det är så det måste fungera. Mänskliga känslor har ingen plats inom juridiken.” Känslor kanske inte har plats, men rättvisa har det. Och detta skipas alltför sällan av våra domstolar. Jag tror att hela vårt rättssystem skulle behöva reformeras, så att man prioriterar gärningen och offrets lidande etc mer än gärningsmannens bästa. Och att rättegången inte handlar om att försvaret och åklagaren använder knep och juridiska finter för att lura varandra. Sådant har inget med rättvisa att göra.

Om vi ser till USA har detta spel uppnått ännu högre höjder. Upptäcker försvaret att polisen glömt att t ex fråga den åtalade om han vill ringa till någon anhörig, så blir rättegången ogiltig och den åtalade försätts på fri fot och kan inte åtalas för brottet i fråga på nytt. Jag kan inte förstå vad den åtalades skuld har med polisens eventuella fel att göra. Har polisen gjort fel, skall polisen åtalas och kanske straffas för detta. Men gärningsmannen skall ha det straff han skall ha, oavsett polisens eventuella brister. Det är därför jag kallar det för att spel. ”Haha, du såg inte att min löpare hotade din dam. Hahaha, nu slår jag din dam.” Visst, när man spelar schack är sådant kul och spännande. Men att rättvisan skall fungera på liknande sätt känns obehagligt.

Det var kanske inte så anmärkningsvärt att Förintelsen till stora delar leddes och planerades av höga jurister. Dessa hade ju genom sin juridiska specialisering gjort sig av med alla normala, mänskliga känslor, och för dem handlade Förintelsen bara om en steril process, där det mänskliga lidandet etc var oerhört avlägset. Vid Wannseekonferensen 1942, där Hitlertysklands "Endlösung" beslutades, var åtta av de elva deltagarna akademiker, två av dem var t o m både juris och filosofie doktorer (enligt Simon Wiesenthal i TV1 den 29/1 1995). Inte en enda av dessa högutbildade personer opponerade sig mot förintandet av ett helt folk.

Att som svenska domstolar nästan helt bortse från offrets lidande och enbart se till gärningsmännens bästa, är så långt från rättvisa man kan komma. Har man förstört en annan människas liv måste priset att betala vara oerhört högt för den som gjort detta. Oerhört högt! Och även om man bara är 16 år. En 16-åring vet mycket väl att man inte får misshandla människor.

Det påminner mig om när jag på 1970-talet var lärare på Sjöbefälsskolan i Stockholm. I kollegiet fanns en lärare som var ganska så vänster. Han pratade ofta om hur synd det var om bovarna och hur hemska poliserna var och allt annat flum som var så populärt på 70-talet. Men så bar det sig inte bättre än att han under en helg blev överfallen och knivskuren när han åkte tunnelbana i Stockholm. Han klarade sig utan några större men, men det var en förvandlad person som kom till lärarrummet måndagen därefter. Nu var det en annan låt i skällan. Det var hårda straff och mer poliser och mer övervakning. Så det går fort att ändra sig när man väl konfronteras med verkligheten. Att sitta vid sitt skrivbord och teoretisera om verkligheten kan leda väldigt fel.

Jag vet att man inte skall önska onda saker för andra människor. Men ibland skulle man faktiskt önska att de politiker som skapat vår parodi på rättssystem själva skulle råka illa ut. Och sedan få se hur den som förstört deras liv, skrattande lämnar rättssalen utan i stort sett något straff alls. De vore i alla fall mer rättvist att de, som själva skapat systemet, fick smaka på dess konsekvenser, än att vanliga människor, som inte vill ha ett sådant system, råkar illa ut.
The time is out of joint – Oh cursed spite
that ever I was born to set i right
[Ur led är tiden – Ve att jag är den
som föddes att den vrida rätt igen]
(Shakespeare, Hamlet akt 1 scen 5).

tisdag 18 september 2012

Talmud och judendomen

Idag tänkte jag slå ett slag för Talmud (en av judendomens viktigaste skrifter). Utgångspunkten är ett debattinlägg i tidningen Dagen, som påstod att Talmud har en dold agenda, enligt vilken judar t ex har rätt att ljuga för hedningar. Ett annat påstående var, att om en hedning dödar en jude så följer dödsstraff, medan om en jude dödar en hedning så straffas detta inte med dödsstraff.

Jag har nu skrivit en ganska lång artikel, där jag förklarar de viktigaste skrifterna inom judendomen och sedan granskar ovanstående påståenden utifrån vad Talmud själv säger.

Så vill du veta lite om den judiska tron och vad Talmud etc innebär, så rekommenderar jag denna artikel, som du hittar genom att klicka här.

fredag 14 september 2012

Det finns en tomhet

Jag fick idag ett mail från en av mina läsare, med anledning av min förra bloggartikel. Han skriver:
Häromåret stod jag och G. i en paus på Dramaten och läste ett utdrag ur ett tacktal av Ingemar Bergman: "Jag skildrar tomheten hos den moderna människan, kalla det den bortglömda illusionen om Gud om du vill, men det finns definitivt en tomhet."
Det finns ett rum i varje människas hjärta som bara Gud kan fylla. Den moderna människan, som gjort sig av med Gud, försöker desperat att fylla detta tomrum så gott det går med nöjen och relationer och tidsfördriv. Och kanske även sprit och droger. Men tomheten finns ändå kvar.

När man är ung och frisk och har många vänner kanske inte tomheten gör sig bemärkt. Men förr eller senare blir även en ung människa äldre och sedan gammal, och de flesta drabbas förr eller senare av olika sjukdomar och åkommor. Och då blir det allt svårare att bortse från tomheten. Och då kommer ensamheten och bitterheten krypande som tomhetens kompanjoner.

Den ateistiska världsbilden skapar tomma människor, eftersom den inte tar hänsyn till människans sanna natur. Jag läste för övrigt att ungefär 1 miljon människor tog sina liv år 2011. Det är betydligt fler än vad som dog i krig och trafikolyckor tillsammans under samma period. Människan kan inte leva ett meningslöst liv. Och logik och naturvetenskap och ateism kan inte ge oss någon mening. De kan inte ens förklara varför det gör så ont i vårt hjärta.

onsdag 12 september 2012

Ateismens kritik av kristendomen – en enda stor missuppfattning

Genom enbart intellektuella argument kan man bli ateist, dvs genom diskussion kan man vinna människor för ateismen.

Man kan inte vinna människor för kristendomen genom diskussion, lika lite som man kan vinna den person man älskar genom satslogik eller intellektuella övningar. Att bli kristen handlar inte om logiska argument, utan om kapitulation inför Guds kärlek. Kristen tro är inte i första hand hjärna utan hjärta (vilket inte utesluter att man som kristen också kan använda sin hjärna — många av mänsklighetens främsta vetenskapsmän har varit kristna, t ex Isaac Newton och Michael Faraday).

Ateisternas oförmåga att fatta detta, beror på att deras mentala "glasögon" filtrerar bort de delar av verkligheten som inte kan förstås med enbart logikens hjälp. Därmed filtrerar de bort allt som är viktigt för människan och som skiljer henne från djuren; sann kärlek, mening, poesi, musik, ja all konst som innebär något mer än att bara fotografiskt avbilda verkligheten.

Samtidigt lever de flesta ateister som om det fanns mening och kärlek och poesi och musik och allt annat som är så viktigt för människan. Ingen människa kan konsekvent leva efter den sterila världsbild som ateismen skapar, och en världsbild som inte går att leva efter ger jag betyget "Icke Godkänd".

lördag 1 september 2012

Dagens fruktsallad

I ett blogginlägg jag skrev för några dagar sedan visade jag hur tidningarna tar bort vissa viktiga detaljer ur signalement (hudfärg, mellanösternutseende och liknande) för att vissa invandrargruppers överrepresentation när det gäller personrån, våldtäkter och liknande inte skall komma till allmänhetens kännedom. Många tror inte att det är så och tycker att jag överdriver. Låt mig därför ge ett tydligt exempel på detta fenomen.

Den 29/8 rånades hamburgerrestauranten MAX i Vivalla (en förort till Örebro). På polisens hemsida finns följande att läsa:
Rån mot MAX

Rån mot MAX hamburgerrestaurang i Vivalla. En ensam gärningsman som gömt sig kvar efter stängningsdax hotar personalen med ett stickvapen. Han får med sig bl.a kontanter. Gärningsmannen är mörkhyad [fetstil tillagt av mig], ca 180-190 cm med smal kroppsbyggnad. Han var iklädd en mörk jacka och jeans. Bar på en axelväska. Ingen person skadades.
Iakttagelser och tips mottages av polisen på 114 14.
Jämför detta med det signalement som Nerikes Allehanda ger:
Gärningsmannen är cirka 190 centimeter lång med smal kroppsbyggnad. Han var rånet iklädd en grön tröja eller jacka och bar en axelväska.
(jag citerar bara själva signalementet, eftersom artikeln är ganska lång. Ingenstans i texten nämns något om att rånaren var mörkhyad).

”Ja men hudfärg spelar väl ingen roll. Det är ju rena rasismen”, tänker kanske någon (ivrigt påhejad av Godhetskören). Inte? Spelar ögonfärg någon roll? Spelar kroppslängd någon roll? Spelar en synlig tatuering på halsen någon roll när man ger ett signalement? Självklart! Varje detalj spelar roll. Ju mer detaljer man anger, desto större chans att få tag på gärningsmannen. Men som jag påpekat så många gånger förut så är det viktigare att upprätthålla bilden av det mångkulturella samhällets alla välsignelser än att gripa brottslingar.

I min föregående artikel om signalement nämnde jag den somalier som i Köpenhamn begick en grov våldtäkt på en 10-årig dansk flicka. Jag beskrev där hur danska media angav ”somaliskt utseende” i signalementet medan svenska media tog bort denna detalj. Detta trots att det fanns stor risk att gärningsmannen flytt över sundet till Sverige. Den typen av politisk korrekthet är mycket, mycket omoralisk. Tänk om vederbörande inte åkt fast. Kanske hade han begått nya våldtäkter, vilket han inte skulle kunna ha gjort om han hade åkt fast. I så fall hade journalisterna haft stor skuld till de offer som då drabbades.

Hur som helst så har nu dom fallit. Gärningsmannen, som förmodligen förstört livet för sitt offer (flickan våldtogs både vaginalt, analt och oralt – men Godhetskören tycker väl antagligen att detta är charmerande, eftersom det är en somalier som gjort det – allt som muslimer gör är i Godhetskörens ögon charmigt eller pikanta kulturskillnader) heter Ahmed Omar Mohamed. Straffet bestämdes till sex års fängelse för våldtäkt, grov våldtäkt och olaga frihetsberövande. Efter avtjänat straff skall han utvisas på livstid (jag undrar vad han hade fått för straff i Sverige?). När brottet begicks var Mohamed 16 år, vilket rätten tagit hänsyn till. Hade han varit över 18 hade straffet blivit betydligt hårdare.

Danska medier har skrivit mycket om domen, medan svenska medier tiger. Varför då? Ja, efter att man nu lyckats skapa sympati för somalierna, efter vad som hänt i småländska Forserum, vill man ju inte förstöra detta genom att berätta om sådana här triviala saker.

Apropå Forserum så är detta bara början på en tragisk utveckling som jag varnat för i många artiklar. När vissa invandrargrupper (som t ex muslimer i allmänhet och somalier och afghaner i synnerhet) växer alltmer, och börjar ta för sig alltmer, kommer detta att skapa stora konflikter i vårt land (som tyvärr också kommer att gå ut över de invandrare som är positiva för Sverige). Det kan inte uteslutas att rena nazistpartier väntar bakom knuten. Dessutom är det inte så enkelt som media framställer det.

Jag sympatiserar verkligen inte med ungdomar som mobbar eller till och med kastar sten på somaliska flickor (om nu detta är sant). Men saken är mer komplicerad. I något sammanhang (jag kommer inte ihåg om det var i radio eller på TV), där man diskuterade svårigheten för vissa invandrargrupper att integreras, och givetvis skyllde detta på de intoleranta svenskarna, som bland annat anklagades för att flytta sina barn från skolor med mycket invandrarbarn, till privata skolor (plötsligt antyder man att det faktiskt finns etniska svenskar, när det passar, medan man i nästa andetag förnekar att det finns etniska svenskar, när det passar) fick i alla fall en svensk kvinna komma till tals. På den skola där hennes dotter gick fanns många somaliska invandrare. Enligt henne så stod de flesta av invandrarbarnen i klungor på rasterna och ropade ”hora” eller ännu värre saker efter de svenska flickorna. Ibland tafsade de på de svenska flickorna och ibland uppträdde de hotfullt mot andra elever. Till slut bytte hon skola för sin dotter. Som sagt, saken har flera sidor. Media nämner bara en.

Den 30/8 kunde man i den ”kristna” tidningen Dagen (själv brukar jag kalla den för Gårdagen) läsa rubriken ”Främlingsfientlighet via SEA”. SEA står för ”Svenska evangeliska alliansen”, en samkristen organisation som står för biblisk kristen tro. Nu anklagar man denna organisation för att vara främlingsfientlig. Det är ju fullständigt absurt. Jag känner personligen Stefan Gustavsson, generalsekreterare för SEA. Att påstå att Stefan skulle vara rasist eller främlingsfientlig är så fel som det bara kan bli. Däremot säger Stefan, precis som kristna gjort i alla tider, sanningar som inte folk vill höra. Låt mig citera ett kort stycke ur Dagenartikeln:
För en kort tid sedan publicerade Mats Tunehag, styrelsemedlem i Evangeliska alliansen, en bloggtext där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor” och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.
Inte heller Mats Tunehag är rasist eller främlingsfientlig. Däremot är han väldigt kunnig när det gäller islam. Låt oss granska vad författarna till inlägget påstår.

1. ”…där islam stämplas som en ”arabisk beduin-religion som fastnat i 600-talets sedvänjor.”

Påståendet är helt korrekt. Det är väl självklart att islam är en ”arabisk beduin-religion”. Vad är den annars? Den uppstod ju bland araber/beduiner på just 600-talet. Att den fastnat i 600-talets sedvänjor behöver man inte vara Sherlock Holmes för att observera. Möjligen skulle man kunna justera påståendet och säga att islam fastnat på 1100-talet (men arabvärlden på 600-talet och på 1100-talet var ganska så lik). Den moral och människosyn och den inställning till vetenskap, logik, förnuft etc som finns i islamvärlden idag (och speciellt då i arabländerna) har de facto stannat på 1100-talet. Jag har skrivit en flertal artiklar om detta (läs t ex den här artikeln).

Att sedan arabvärlden använder modern teknologi är något helt annat. Man kan använda teknologi och samtidigt mentalt leva på 1100-talet. Visserligen blir resultatet paradoxalt, när man som i Saudiarabien flyger moderna jaktplan samtidigt som man hugger händerna av tjuvar och dödar muslimer som konverterat till kristen tro och inte låter kvinnor köra bil (det tycks dock vara en förändring på gång när det gäller kvinnliga bilförare).

2. ”…och samtidigt påstås, lika okunnigt som kränkande, att lögn och bedrägeri är en dygd för muslimer i kampen för att utbreda islam.”

När jag var liten brukade man retas och säga, ”Den som sat han vat”, dvs den som t ex retade dig för att du tappade bollen, kanske själv tappade bollen en minut senare. Detta kan verkligen tillämpas på de okunniga personer som skrivit ovanstående. För det första kränker de Mats Tunehag genom det de skriver (men det är klart att kränka en etnisk svensk är ju vällovligt) och för det andra är de monumentalt okunniga. Nu är det i och för sig så att politiskt korrekta påståenden inte behöver grundas i kunskap eller sanning. De är sanna eftersom de är politiskt korrekta, ungefär som att den som höll med Stalin eller Hitler definitionsmässigt alltid hade rätt. Men låt oss nu försöka ta reda på hur saker och ting verkligen förhåller sig.

Stämmer det att ”lögn och bedrägeri är en dygd när det gäller att utbreda islam”? Ja det stämmer! Hur vet jag det? Jo genom att gå till islams heliga skrifter. Islam är inte helt lätt att tolka. Förutom Koranen finns de s k Hadítherna. Dessa är samlingar av saker som Muhammed sagt och är lika bindande som Koranen själv. Vidare finns s k Siras, som är samlingar av berättelser om Muhammed och andra muslimska tidiga ledare. Dessa är inte bindande men vägledande. En ytterligare faktor är surornas (de olika böckerna i Koranen, det finns 114 st) tidsordning. Vissa suror säger emot varandra och då gäller den sist skrivna suran. Problemet är att surornas ordning i Koranen inte är temporal. T ex så anses sura 9 vara den sista eller möjligen den näst sist skrivna suran (nr 113 eller 114).

Sharíalagen, som formulerats av islams främsta teologer, utgör den slutgiltiga tolkningen av islam, som tar hänsyn till Koranen, surornas tidsordning, Hadítherna och Siras. Den anger hur islam rent praktiskt skall tillämpas på livets olika områden, både i stort och smått. Hur skall man förhålla sig till vetenskap? Hur skall man behandla muslimer som lämnar sin religion? Hur skall man behandla icke-muslimer? Vad är straffet för homosexualitet? Vad gäller när en kvinna har flytningar? Etc, etc (här hittar läsaren en kortfattad beskrivning av islams olika begrepp och tolkningsprinciper).

Min version av sharíalagen heter i engelsk översättning Reliance of the Traveller, och är sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri. Jag har valt denna version, eftersom den är mest allmängiltig (skiljer sig minst från de andra versionerna – skillnaderna är dock små, alla versioner är överens om att den som lämnar islam skall dödas och att homosexuella skall dödas). I den avdelning av sharíalagen som handlar om sanning och lögn läser vi i r8.2:
Talet är ett medel för att uppnå mål. Om ett lovvärt mål kan uppnås både genom att säga sanningen och genom att ljuga, är det olagligt att uppnå målet genom att ljuga, eftersom det inte finns något behov av att ljuga. När det är möjligt att uppnå ett sådant mål genom att ljuga men inte genom att säga sanningen, är det tillåtet att ljuga om att uppnå målet är tillåtet, och obligatoriskt att ljuga om målet är obligatoriskt [fetstil tillagt av mig].
Att erövra hela hela världen och lägga den under islam är ett obligatoriskt mål, enligt Koranen och enligt vad sharíalagen säger. Alltså är det obligatoriskt för varje troende muslim att förneka detta. I varje fall när de talar med journalister och politiker i Västvärlden (skulle muslimerna i Europa öppet säga som det är, skulle européernas inställning till islam dramatiskt förändras och då skulle målet äventyras). Tunehag har således helt rätt och författarna till artikeln i Dagen har helt fel. Punkt slut.

Du som tror att jag ljuger (jag måste ju ljuga, eller hur, eftersom det jag skriver inte är politiskt korrekt och allt som inte är politiskt korrekt är definitionsmässigt lögn), skaffa ovanstående bok själv (kan köpas från Amazon.uk och är förvånansvärt billig). Jag betvivlar att författarna till Dagenartikeln har studerat vare sig Koranen eller sharíalagen.
Dessa författare är Per Hammarström, historiker vid Mittuniversitetet, Pingströrelsen och Anders P Lundberg, sociolog Linnéuniversitetet, Svenska kyrkan samt Kristian Steiner, fredsforskare Malmö högskola, Vineyardrörelsen. När jag ser vilka högskolor som författarna representerar och deras specialiteter blir jag full av skratt. Fredsforskare, jo ja tackar jag – jag misstänker att Mittuniversitetet spelar i ungefär samma division som Södertörns Högskola, dvs är en enda röra av vänsternissar, militanta ateister och israelhatare och liknande (jag talar här om de humanistiska institutionerna).
Ändå (eller kanske just på grund av detta) uttalar dessa författare sig om saker de inte är insatta i, med sådan självsäkerhet och sådant förakt mot oliktänkande. Och här ser vi hur fördummande den politiska korrektheten är. Sanningen spelar ingen roll, fakta spelar ingen roll. Och så får man en världsbild som fjärmar sig alltmer från den verkligt verkliga verklighet som trots allt finns. Man kommer att tänka på några rader från Goethes skådespel Faust, ”Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka”. Det är bättre att hålla sig till sanningen än att surfa på den politiska korrekthetens våg. Visserligen blir surfaren applåderad just nu, men ack så kortsiktigt. Snart så står man där med skammen och alla hånskrattar åt en. Nu finns förvisso en och annan i Godhetskören som har ett särskilt bra väderkorn, och när de märker att vinden håller på att byta riktning, ja då byter de snabbt åsikt, och hoppas att ingen kommer ihåg vad de stod för tidigare.

Man ondgör sig också i artikeln över att vissa människor är rädda för att islam skall ta över Europa. En av dessa är för övrigt undertecknad! Det är bara det att många, många mullor har själva den uppfattningen. De aktar sig för att säga detta till västerländska journalister, men när de predikar på fredagen i moskén eller talar till sina egna, framgår det klart och tydligt att de är övertygade om att Europa inom kanske 30 år kommer att vara en muslimsk kontinent. Flera demografer har precis samma uppfattning, vilket jag skriver om i andra artiklar. Enligt Norsk Statistisk Sentralbyrå, kommer Oslo att ha en muslimsk majoritet om ca 28 år!

Wikipedia skriver om fobi, "För att betraktas som en fobi behöver rädslan som upplevs vid eller inför exponeringen vara orimlig eller överdriven i intensitet". Agorafobi (torgskräck) eller klaustrofobi (cellskräck) är exempel på verkliga fobier (vanligtvis). Det är inte på något sätt farligt att vistas vare sig på öppna torg eller i trånga utrymmen (även om det senare kan upplevas som obehagligt). Arachnofobi (skräck för spindlar) kan vara, men är inte nödvändigtvis en fobi i egentlig mening. I varje fall om man bor i ett land där det finns livsfarliga spindlar. Churchills skräck för nazisterna var definitivt ingen fobi, den var synnerligen befogad. Som jag ser det så är rädslan inför den massiva invandringen av muslimer till Sverige och Europa befogad, av skäl som jag nämnt ovan och i mer i detalj i ett flertal andra artiklar på min blogg och hemsida. Det som media kallar islamofobi är en synnerligen relevant rädsla inför en kultur och en stor grupp människor som utgör reella hot mot vårt land, vår kultur och vår yttrande-, tryck-, åsikts- och religionsfrihet. Rädslan för islam är varken orimlig eller överdriven. Snarare kan man säga att Godhetskörens aningslöshet när det gäller islam är orimlig och överdriven, eftersom den totalt bortser från fakta. Trots att man aldrig läst Koranen etc anser man sig veta att islam är en av de goda krafterna i världen. Kanske kunde man kalla detta för islamofreni eller islamonaivi (om man tillåter sig att leka lite med orden).

Dagen efter att Dagen publicerat ovanstående artikel, fick SEA tillfälle att svara på kritiken. Detta visar att Dagen i alla fall vill ha en seriös debatt. Något man inte kan säga om de vanliga drakarna (möjligen med undantag för Svenska Dagbladet). Det är ytterst ovanligt att kristna får gå i svaromål i DN, Aftonbladet etc. Egentligen är det ju inte så konstigt. Den politiskt korrekta synen är osann och bygger inte på fakta, och är därför omöjlig att försvara i en ärlig debatt. Alltså måste man tysta motståndarna. Tack och lov för Internet! Jag misstänker att nästan alla journalister hatar Internet. Men det skulle de givetvis aldrig erkänna.

Efter mitt chockerande korta förra blogginlägg, försöker jag nu återupprätta mitt dåliga rykte. Jag tänkte därför avsluta med att citera en lång bloggartikel jag fick i ett mail. Där stod inte var den var hämtad från, men jag tyckte den var så bra att jag ändå vill publicera den (den läsare som kanske vet varifrån den kommer får gärna berätta det, så jag kan ge författaren äran).




"Kastratkristendom är ett nästan uteslutande vitt fenomen. Den kastratkristne är vit och skäms för det. Fastän han egentligen “inte tror att raser finns” är han kulturmarxistiskt övertygad om den vite mannens skuld i allt. Vilket för övrigt passar honom utmärkt. Den kastratkristne saknar nämligen ryggrad. Självaktning är en börda som han mer än gärna avstår. Att krypa för andra och göra avbön för att han finns ligger honom liksom för.

Den kastratkristne känner heller ingen tacksamhetsskuld mot gångna generationer, ingen stolthet över det egna arvet. Han saknar pietet, den dygd grekerna satte högst. Kulturmarxismens lögnaktiga smutskastning av Västs förflutna stör honom inte det allra minsta. Snarare tvärtom. Den kastratkristne är masochist och finner i förödmjukelsen av det egna både tillfredsställelse och anledning till högmod. Gud vill den vite mannens död, tror han, och utifrån denna bisarra föreställning står han förvisso högre i rang än andra. Fariseiskt döljer han sin effeminerade vekhet bakom en lära han förvridit till oigenkännlighet. Enkelt uttryckt förkroppsligar den kastratkristne Nietzsches varje (felaktiga) föreställning om kristendomen.

Innan den kastratkristne ens öppnat munnen förråder han sig genom sin hållning. Den kastratkristne kan helt enkelt inte stå rak i ryggen. Sådant ser militäriskt ut och antyder antingen fascism eller manlighet. Troligtvis bägge delarna. Och det hade inte Snäll-Jesus tyckt om. Inte för att den kastratkristne hade orkat stå rakt, orkat stå på sig, orkat stå upp för det som behöver det ens om Snäll-Jesus hade krävt det. Men så är heller inte sanningslidelse och kongruens den kastratkristnes utmärkande drag. Däremot skenhelighet.

Om nu Snäll-Jesus kan ge litet av hjältemodets och överlägsenhetens glans åt kastratkristen ynkedom och ansvarslöshet, så duger det gott och väl. Jesus blir på så sätt mest en passande undanflykt. En undanflykt man både utnyttjar och tror på i ett sorgligt mänskligt virrvarr av motstridiga motiv. Av allt detta följer hur som helst att kastratkristna alltid är lätt framåtböjda, i ständig avbön över att vara vita och kristna, kanske rentav män. I värsta fall vita heterosexuella män.

På ett abstraktare plan, på idéplanet (men utan att gå in för mycket på teologiska spörsmål), röjer sig den kastratkristne därigenom att han aldrig anser sig ha några som helst skyldigheter mot verkligheten. Detta märker man tidigt i samtal med honom. Det må gälla massinvandringen eller något annat minerat samtalsämne. Den vanliga tråkiga verklighet vi andra lever i bekommer honom liksom inte och utgör aldrig något giltigt argument i hans ögon. Den kastratkristne står helt enkelt över sånt där. Jesus är ju hans kompis, och Jesus brydde sig inte heller om sånt. Jesus föredrog utopiernas rike. Han var snäll, han var radikal och han älskade De Utsatta. Rätt sorts utsatta, förstås — Aftonbladet har den senast uppdaterade listan. Ja, Jesus var idel gosig kärlek och kunde dessutom gå på vatten. När han inte delade ut gratis bröd eller predikade socialism, genus, rasupplösning och allmänt gränsöverskridande. Inte bet verkligheten på honom, inte.

Den kastratkristnes Jesus-bild är förstämmande tidsbunden, ytlig och geléartad. Den är nämligen en spegelbild av honom själv.
Liksom alla andra egenrättfärdiga världsförbättrare föraktar den kastratkristne den vanliga, tarvliga verkligheten. Den där vulgära världen där konkreta människor föds, lever och dör. Där enkla, faktiska sammanhang råder, långt från utopiernas abstrakta lyckorike. Där ens mor och bror kommer före främlingen. Där hierarkier, gränser och diskriminering (urskiljning) hör till verklighetens själva fundament. Där man först måste så för att senare kunna skörda. Där ansvar och skyldigheter går före rättigheter. Där utsatthet inte är en ideologisk kategori som tillskrivs vissa grupper för att förgöra andra. Där brottslingen förtjänar straff och offret medkänsla. Annorlunda uttryckt föraktar den kastratkristne själva den ordning, den verklighet som Gud skapade och upprätthåller.

Han föraktar likaledes de naturliga förpliktelser som följer av denna ordning och verklighet. Till exempel aktning för ens föräldrar och fosterland (fjärde budet). Tio Guds bud har gett vika för abstrakta, utopiska projekt med smak av 68. Den kastratkristne är i allt väsentligt en skapelse av kulturmarxismen. Och delar därför kulturradikalas och satanisters förakt för Guds ordning. Precis som dessa grupper – men på sitt eget, mesigare sätt – för den kastratkristne krig mot Guds egen skapelseordning. I Jesu namn! En skapelseordning som är oförenlig med den fariseiskt snällistiska ideologi han kallar kristendom och som därför måste bort. Fakta talar sitt tydliga språk: Expressen och TV4 kan alltid räkna med kastratkristnas stöd i kriget mot verkligheten. Och förklaringen är lika enkel som den kan synas hård. Den kastratkristne är i själva verket inte kristen alls, sakligt betraktat.

Han åberopar förvisso ofta sin egen spegelbild, som han då kallar för Jesus. Och han talar ibland om “kristna värden som demokrati, jämlikhet och tolerans”. Men det är för världens makter och för kulturradikala utopier som han knäfaller. Inte Andra Personen i Treenigheten. Den kastratkristne är enkelt uttryckt ett missfoster. En dubbelnatur. En vandrande självmotsägelse. Detta förklarar varför den kastratkristne uppfattas som så ynklig, malplacé och omanlig. För övrigt lättlurad och intolerant, pietetslös och allmänt opålitlig, om än fullkomligt förutsebar i sin underkastelse under pk-överheten, väcker den kastratkristne bara förakt.

I sitt eget effeminerade, fariseiska sinne ser den kastratkristne detta förakt som ytterligare ett bevis på sin egen förträfflighet genom självutplåning. Han är SNÄLL, precis som Woodstock-Snäll-Jesus. Nu kanske någon elak tunga invänder att varken kyrkofäderna, Luther eller Pius IX kände till kategorin snäll, men vad gör väl det? Kastratkristna läser inte kyrkofäderna. Utom prettokristna [”pretto” är ett inneuttryck för ”pretentiös”] kastratkristna, och de håller sig då till noga utvalda, nogsamt tillrättalagda, lagom harmlösa utdrag som godkänts av Dem Som Vet. — Man kan aldrig vara för noga. — I övrigt blir det mest Expressen och TV4. Eller DN, SVT och Signum för prettokristna .

Den kastratkristne må inbilla sig att han genom sin krökta rygg, sin förkärlek för Rätt Sorts Utsatta Grupper och sitt undergivna leende kommit nära Jesus. I DNs och SVTs ögon är den kastratkristne mest en kastrerad mes och därmed ofarlig. Vilket förstås var hela poängen med kastratkristendomen i förstone. Och denna gång är det DN som har rätt."




Det finns vissa saker i ovanstående man kan ställa sig frågande inför, som t ex "rasupplösning". Det är ju svårt att veta vad vederbörande menar. Självklart har jag inga synpunkter på att man gifter sig med andra etniska folkgrupper så länge det handlar om kärlek. Möjligen avser vederbörande en medveten politisk strävan efter att blanda folkgrupper för att utplåna de etniska grupper som finns idag (det kan ju nämligen vara lika mycket rasism som motsatsen). Men oavsett detta så tycker jag att det ligger oerhört mycket i vad vederbörande skriver. Författaren svingar förvisso vilt – riktiga rallarsvingar – men man kan ändå inte bortse från det som sägs. Just detta hur man känner sig god ju mer man föraktar sin egen kultur och sitt eget land, och till och med bereder väg för en angripare som i framtiden kommer att förtrycka oss, framgår så tydligt när man ser debattörer i TV och hör hur deras röst vibrerar av beundran inför alla vackra floskler som flödar ur deras mun. Man ser ibland hur de har svårt att hålla tårarna tillbaka, eftersom de blir så rörda över sin egen godhet. Allt detta leder till ett högmod över den egna ”godheten”. Och det är ju precis det som är hela kontentan av begreppet Godhetskören. Ovanstående för osökt tankarna in på den enkla sanning jag så ofta brukar citera:
Halv kristendom tolereras men föraktas
Hel kristendom respekteras men förföljs
Kastratkristendomen passar Djävulen bra, eftersom den inte är någon kristendom alls. Eller som biskop Nils Bolander skriver i sin dikt ”Dödsruna”:
Fingret i luften, Känna sig för,
varifrån fläktarna smeka,
och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.
Att vara kristen är att älska människor. Men äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Att vara kristen innebär inte att förstöra sitt eget land. Det finns många sätt att hjälpa lidande människor på. Genom att hjälpa på plats, kan vi t ex hjälpa många, många gånger fler människor (för vad de s k ensamkommande flykting”barnen”, som inte är barn, kostar per år – antal: ca 2 500 st/kostnad: 2 000 till 5 000 kr per dygn – skulle vi kunna hjälpa bortåt en miljon verkliga barn i Indien). Kristen kärlek, barmhärtighet och medkänsla riktar sig framför allt mot de svaga och utstötta. En somalier eller afghan, som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit, kan knappast räknas in bland de svaga och utstötta. 100 000 kr är en fabulös förmögenhet i dessa länder och inte ens en hel släkt skulle kunna skrapa ihop en sådan summa. Och de invandrare som våldtar, rånar, bränner bilar, stjäl, missbrukar vårt sociala skyddsnät och hotar yttrandefriheten i vårt land hör definitivt inte till de svaga. Och om de blir utstötta är det självförvållat.

Att ta emot skaror av somalier och liknande, är att ta emot människor som kommer från så annorlunda sammanhang att katastrofen för vårt land väntar bakom dörren. De kan inte integreras även om de skulle vilja. De vill inte integreras även om de skulle kunna. Och de får inte integreras även om de skulle vilja och kunna (enligt islams heliga skrifter är det förbjudet för en muslim att integreras i ett icke-muslimskt land). Historiens dom över vår tids aningslösa och fega politiker, som utan att rådfråga invånarna, förvandlar vår kontinent till oigenkännlighet, kommer att bli hård. Risken är stor att vi så småningom står inför ett förödande inbördeskrig i hela Europa.

Ett folk som föraktar sin egen kultur, sitt eget land och sin egen etnicitet, förtjänar inte att ha ett eget land. Gud kommer då att ta vårt land ifrån oss och ge det till någon annan, som uppskattar det mer! Och det är rättfärdigt att så sker.

Fado

På min hemsida har jag en artikel om den portugisiska musikstil som betytt och betyder så mycket för mig – fado. Under de senaste dagarna har jag gjort en omfattande omarbetning av denna artikel. Vill du veta lite om vad fado är, rekommenderar jag min artikel som en lämplig introduktion. Du har också möjlighet att lyssna på några utvalda fados.

Du hittar artikeln om du klickar här.

(det här blogginlägget är nog mitt nya rekord i korthet – eller vad sägs?)