Jag fick nyligen i ett mail frågan varför vissa arter inte har förändrats under miljontals år. Mitt svar blev:
Ja det är ju en av svårigheterna med ursprungsteorier. Om en art förändras snabbt beror det på omständigheterna. Om den inte förändras, utan är konstant under årmiljoner, ja då beror det på omständigheterna. Har människans en gudslängtan, ja då råkade det bli så under evolutionens gång. En evolutionär nyck med andra ord. Hade hon inte haft någon gudslängtan, ja då hade man haft en förklaring till detta också. Vad man än observerar så bekräftar och bevisar det evolutionen. Frågan är därför om evolutionsteorin är falsifierbar. Om inte, utgör den inte naturvetenskap.
Evolutionen är oförmögen till prediction (förutsägelse), vilket ligger i sakens natur, men likväl innebär en svaghet. Det evolutionsteorin sysslar med är retrodiction (dvs att i efterhand försöka förklara varför det blev som det blev). Problemet är att det alltid finns oändligt många, logiskt sammanhängande modeller, vilka i efterhand kan förklara kända fakta. Det är därför som förmågan att förutsäga nya och oväntade fenomen utgör ett av den sanna naturvetenskapens adelsmärken (t ex relativitetsteorins förutsägelse att massa och energi är ekvivalenta storheter, något som var helt oväntat). Därför finns det stor anledning att förhålla sig avvaktande till teorier som enbart kan förklara det vi redan vet.
Evolutionsteorin har stora likheter med nationalekonomi (som aldrig lyckas förutsäga vad som skall hända, men i efterhand försöker förklara den senaste ekonomiska kollapsen). Det kan således även av detta skäl ifrågasättas om evolutionsteorin verkligen är en naturvetenskaplig teori. Mycket talar för att den till stora delar utgör en ideologi.
Det höga tonläget hos alltför många av evolutionsteorins försvarare bevisar att den utgör en ideologi!
Med önskan om en fin påskhelg
Krister R
onsdag 31 mars 2010
torsdag 25 mars 2010
Vetenskap kunskap under utveckling
Läroböcker, media etc framställer så gott som alltid evolutionsteorin som en absolut sanning, som inte kan eller får ifrågasättas. Den som på något sätt uttrycker tvivel på evolutionsteorin betraktas i den politiskt korrekta debatten som okunnig/ointelligent/rättshaverist/ond. Man kan erkänna att det kanske finns detaljer vi ännu inte känner till. Men att grundläggande delar av evolutionsteorin skulle visa sig otillräckliga eller rent av felaktiga betraktas som helt uteslutet. Förutom evolutionsteorin har ingen annan vetenskaplig teori tilldelats status av absolut sanning och gjorts immun mot seriöst ifrågasättnade (bl a genom att ifrågasätta kritikerna i stället för att ifrågasätta teorin). Något som borde utlösa varningsklockor hos seriöst tänkande människor.
När det gäller människans härkomst menar man sig veta ganska säkert hur det hela gått till. Därför var det intressant att läsa i Svenska Dagbladet den 24/3 2010, där man redovisar sensationella nya rön beträffande människans utveckling.
Att man gör nya rön, är knappast något anmärkningsvärt. Observationen av en ny, okänd grupp människor, motbevisar givetvis inte evolutionsteorin. Men det visar att lite ödmjukhet kanske är på sin plats även när det gäller evolutionsteorin. Än kanske inte sista ordet är sagt när det gäller de olika arternas ursprung. Absoluta sanningar existerar inte i den vetenskapliga världen. Alla teorier handlar om tillfälliga sanningar, eller som man ibland säger användbara modeller. Biologins alltför enkla, sterila och naiva vetenskapstolkning innebär helt enkelt en form av tunnelseende. Sådant hör inte hemma inom vetenskapen, men kännetecknar ideologier!
När det gäller människans härkomst menar man sig veta ganska säkert hur det hela gått till. Därför var det intressant att läsa i Svenska Dagbladet den 24/3 2010, där man redovisar sensationella nya rön beträffande människans utveckling.
Ny människoart upptäckt
En tidigare okänd människoart, som levde för bara 40 000 år sedan, har upptäckts i södra Sibirien.
Arten var samtida med både neandertalarna och våra egna förfäder under den senaste istiden.
Bakom studien står forskare från flera länder, bland andra den svenske evolutionsbiologen Svante Pääbo vid Max Planck-institutet i Leipzig.
Upptäckten har föga förvånande väckt stor upphetsning i den vetenskapliga världen.
Den visar att totalt fem (!) människoarter inom släktet Homo, var samtida med varandra i Eurasien för 40 000 år sedan.
Förutom neandertalarna, Homo neanderthalensis, och vår egen art, Homo sapiens, fanns den äldre Homo erectus kvar i sydöstra Asien, och på ön Flores i Indonesien levde de märkliga små hobbitarna, Homo floresiensis. Nu tillkommer alltså ytterligare en art.
– Det är ganska fantastiskt. Det innebär att vi måste sätta frågetecken framför många föreställningar vi har om oss själva, säger Lars Werdelin, paleontolog på Riksmuseet i Stockholm.
Att man gör nya rön, är knappast något anmärkningsvärt. Observationen av en ny, okänd grupp människor, motbevisar givetvis inte evolutionsteorin. Men det visar att lite ödmjukhet kanske är på sin plats även när det gäller evolutionsteorin. Än kanske inte sista ordet är sagt när det gäller de olika arternas ursprung. Absoluta sanningar existerar inte i den vetenskapliga världen. Alla teorier handlar om tillfälliga sanningar, eller som man ibland säger användbara modeller. Biologins alltför enkla, sterila och naiva vetenskapstolkning innebär helt enkelt en form av tunnelseende. Sådant hör inte hemma inom vetenskapen, men kännetecknar ideologier!
fredag 5 mars 2010
Medelmåttornas julafton
Med anledning av min blogg om SJ-chefens och andra toppekonomers fantasilöner, fick jag ett mail från en av mina läsare, som skriver om sina egna erfarenheter och tankar i ämnet. Jag har fått vällovligt tillstånd att publicera mailet på min blogg.
Personligen är jag övertygad om att man mycket väl skulle kunna få skickliga ledare i affärslivet utan dessa enorma fantasilöner. Slutenheten i den ekonomiska världen, där du bara kan komma in om du har de rätta kontakterna, leder till intellektuell inavel. Och inavel leder, som vi alla vet, till degeneration. Endast degenererade hjärnor skulle t ex kunna uppfinna de krystade ekonomiska verktyg och instrument som åstadkom den senaste ekonomiska kollapsen.
Ditt senaste inlägg handlade om lönesättning för direktörer och liknande personer. Fattar inte att svenska folket accepterar den situation vi har idag och som vi haft sedan ett antal år tillbaka. För det första: rekryteringen sker oftast i mycket slutna kretsar och en utnämning innebär ingalunda att man kan vara säker på att få högsta kompetens. På den tiden jag var i karriären utlystes professurerna och alla som kände sig kallade fick söka. Därefter bedömdes meriterna (inklusive undervisningsprov) av 3-4 sakkunniga och långa utlåtanden presterades. Nästa steg var fakulteternas bedömning av de sökande på grundval av de sakkunnigas uttalanden. När fakulteten röstade var det alltid den yngste fakultetsledamoten som först avgav sin röst. Detta för att undvika påverkan. Fakultetens beslut gick sedan till universitetskanslern och kanslers beslut till regeringen som slutligen utnämnde. På den tiden jag sökte var professorslönen, trots kvalitetsbedömning, lägre än för underläkarna på sjukhusen!! Lägst betalda, men oftast med högst utbildningskostnader (inklusive avhandlingskostnader, tryckningen fick man själv bekosta) var teologprofesssorerna som bara var tacksamma för att få finnas till. Trots lönesättningen saknades det aldrig sökande till professurerna.
För demokratins och nivelleringens säkerställande tas nu utnämningsbesluten istället av universitetsstyrelserna. Nya systemet har givit en inflation av professurer, ofta utan den gamla kvalitetssäkringen, men den socialt eftertraktade titeln har man fått. Är Du ung, är Du kvinna och politiskt korrekt är Du i princip predestinerad till en tjänst. För det andra: jag är överens med Dig om att bra personer skall ha bra löner. Men det finns en gräns för bra lön; bortom denna gräns blir lönens storlek helt absurd och utan verklighetsanknytning. Låt alla som så önskar söka SJ chefens tjänst, låt specialister bedöma kvalifikationerna och ge sedan en bra lön, men en lön som har anknytning till realiteter. SJ chefens och många andra chefslöner ligger idag långt utanför verkligheten. Lönen svarar inte till varken boendekostnader, levnadskostnader eller andra vardagliga utgifter (detta har ju de aktuella personerna dessutom oftast speciella tillägg för). Ibland jämför man sig med amerikanska löner på motsvarande positioner. Det är OK, men då skall också de svenska cheferna betala enligt amerikanska systemet och ej utnyttja det svenska sociala välfärdssystemet. All sjukvård, all skolgång etc, vad avser hela familjen, skall betalas av direktören själv enligt amerikanskt mönster. Den stora frågan för mig är alltid: var gör de av alla pengar dessa girigbukar? En stor del av tillgångarna torde på olika sätt transfereras till den yngre generationen. Därmed säkras alla inne-restauranters och inne-klubbars fortlevnad och överlevnaden av vår nya högadel säkras. Att påstå att dessa jättelöner plus bonusar är nödvändiga för att få kvalificerade personer är nonsens. Det var patetiskt att höra Ulf Adelson försvara SJ chefens lön. Men som alltid: hjälper Du mig nu hjälper jag Dig senare.
John-Gunnar Forsberg
professor emer, LU
Personligen är jag övertygad om att man mycket väl skulle kunna få skickliga ledare i affärslivet utan dessa enorma fantasilöner. Slutenheten i den ekonomiska världen, där du bara kan komma in om du har de rätta kontakterna, leder till intellektuell inavel. Och inavel leder, som vi alla vet, till degeneration. Endast degenererade hjärnor skulle t ex kunna uppfinna de krystade ekonomiska verktyg och instrument som åstadkom den senaste ekonomiska kollapsen.
tisdag 2 mars 2010
En Gud som hatar
Käre läsare! jag vill rekommendera dig att läsa följande utomordentliga recension av Wafa Sultans nyutkomna, viktiga bok A God Who Hates. Wafa Sultan är f d muslim och psykiatriker, numera bosatt i USA (annars hade hon knappast levat idag). Hon driver en kamp mot islam och menar att felet med islam är inte mullorna eller islamisterna, utan Allah själv hatets Gud som hon kallar honom. Du hittar recensionen här
Här hittar läsaren ett inslag från Al-Jazeera, där Wafa Sultan debatterar med en mullah
Här hittar läsaren ett inslag från Al-Jazeera, där Wafa Sultan debatterar med en mullah
Fantasilöner och inkompetens
Såg just på TV att SJ:s chef hade fördubblat sin lön under de senaste 8 åren – från 2 miljoner kronor om året till ca 4 miljoner om året (sedan kan man också undra hur mycket bonus han får ut varje år – fast det kan ju hända att statliga bolag inte delar ut bonus längre). Samtidigt har en lokförares lön ökat med 23 procent under samma period.
Vad skulle kunna motivera en så hög lön som 4 miljoner per år? Jo en oerhörd skicklighet när det gäller att leda sitt företag och att få driften att fungera. Talar då verkligheten för att SJ:s VD är så skicklig som man skulle förvänta sig med hänsyn till lönen? Knappast! För någon vecka sedan var all tågtrafik inställd mellan Stockholm och Göteborg i fem dagar (minst). Fortfarande går tågtrafiken på halvfart. En stor del av vintern har det varit stora problem med inställda tåg och förseningar.
Nu kan man förstås invända att vi har haft en extrem vinter och att Banverket bär en stor del av skulden. Tja, men även innan denna extrema vinter var det problem. Jag skulle t ex åka till Stockholm någon gång före jul. Det var kallt och fuktigt. Uppsalapendeln gick (den dras med lok) men på en elektronisk anslagstavla stod att all trafik mot Sala etc var inställd ”på grund av kall och fuktig väderlek” (den senare trafiken körs med moderna tåg, där man inte har särskilda lok utan varje vagn är drivande). Man tar sig för pannan. Jag skrattade högt när jag såg texten. Det torde vara allmänt känt att vi har kall och fuktig väderlek vissa tider på året. Då borde rimligen tågen konstrueras för detta. Tänk om trafikflygplan skulle explodera uppe på den höjd de normalt flyger på, och så skulle Boeing eller Airbus säga, ”Jaså var det så lågt tryck däruppe, det hade vi ingen aning om. Hur skulle vi kunna veta det?” De flesta skulle i så fall omedelbart idiotförklara Boeing eller Airbus. Hur kan det då komma sig att man accepterar tåg som inte fungerar när det är kallt och fuktigt?
Lokdragna tåg har sin elektriska utrustning inuti loket, skyddad från väder och vind (även X2000 har lok). Moderna tågsätt har stora delar av sin elektriska utrustning monterad under vagnarna, där den utsätts för is och fukt och vi får problem med kortslutningar etc. Den typen av tåg är uppenbarligen inte lämpade för vårt land. Eller så måste man vara mycket noggrann med fuktskydd etc. Man kan inte bara köpa sådana tåg, avsedda för t ex Italien, och sedan utan ombyggnad sätta in dem i trafik i Sverige.
Visserligen har inte SJ konstruerat dessa tåg, som inte klarar vissa väderlekar, men SJ har köpt in dem. Tydligen utan att prova dem tillräckligt i vårt klimat. Detta är inkompetens i högsta potens. Även om VD för SJ inte personligen testar tågsätt, har han yttersta ansvaret för att det sker och på rätt sätt. Att SJ har tågsätt som inte klarar vårt klimat, visar klart och tydligt att dess VD inte har en kompetens som motsvarar hans lön.
Nu beror ju en hel del av problemen, som sagt, på Banverket (växelfel, signalfel och liknande). Men jag är övertygad om att VD för banverket säkert också har en fantasilön på åtskilliga miljoner om året. Uppsplittringen mellan tågoperatör och Banverk ger cheferna möjligheten att skylla på varandra, men jag tycker inte att vi skall ge dem den chansen. Kan de inte samarbeta, tyder det på inkompetens.
Det är tydligen problem med tågväxlar när det kommer mycket snö. Uppvärming av växlarna hjälper inte helt när det snöar mycket. Man kan då tycka att man måste konstruera om växlarna i så fall, så att de klarar vårt klimat. Eller också ha så mycket personal att man manuellt kan frilägga växlarna från is, åtminstone på de viktigaste banavsnitten.
Tänk om vi i tidningarna hade läst om hur tågen gått tidtabellenligt under hela denna ovanligt svåra vinter. Och så hade vi kunnat läsa om hur den skicklige VD:n för SJ och den duktige VD:n för Banverket arbetat tillsammans i flera år för att komma tillrätta med alla problem. Artikeln beskrev hur man anställt extrapersonal för att hålla växlarna rena, hur man designat om tågsätt inköpta från utlandet, så att de klarar vårt klimat, hur man haft en forskningavdelning som dramatiskt förbättrat växlarnas tålighet mot snö och is etc, etc. Då hade dessa direktörer varit värda sina höga löner.
Jag ställer härmed upp en princip. Kristers princip. Den säger, ”Man skall inte alls ha en hög lön för att man har ett svårt och ansvarsfullt jobb. Däremot om man har ett svårt och ansvarsfullt jobb och dessutom klarar av det med glans, då skall man ha en mycket hög lön”. Och med klara av menar jag då att saker och ting fungerar som de skall. The proof of the pudding is in the eating. Om man tvingas ställa in tågen mellan Stockholm och Göteborg (SJ:s kanske viktigaste sträcka) en hel vecka, har man definitivt inte klarat av sitt jobb.
Nu talar jag ovan om anställda direktörer, som inte själva byggt upp något. Om en person, utifrån en idé eller uppfinning, startar ett företag och arbetar som en slav i kanske flera decennier utan att kunna ta ut någon lön, och att sedan det börjar gå bra, då tycker jag denna person förtjänar hur mycket som helst. Han har ju byggt upp någonting från ingenting och har dessutom tagit risken att misslyckas. Trots att jag tycker illa om Microsofts produkter, unnar jag faktiskt Bill Gates hans förmögenhet (med viss tvekan, eftersom han lär ha använt tvivelaktiga affärsmetoder ibland). Han har byggt upp någonting från ingenting. Dagens rövardirektörer kommer till dukat bord. Till ett företag som har färdiga produkter som de är ensamma om och kanske order för flera år framåt. Direktören i fråga har inte uppfunnit någonting, utan är egentligen bara en administratör. Han tar ingen som helst personlig risk. Vad som än händer går han därifrån som en vinnare. Självklart skall han ha en skälig lön, men inte dagens miljonlöner och bonusar.
Är det för övrigt självklart att en VD (dvs en administratör och pappersvändare) skall ha högre lön än ett avancerat företags tekniske chefskonstruktör? Om man bytte VD skulle förmodligen ingen märka skillnaden. Skulle man däremot byta chefskonstruktör, skulle kanske företaget gå omkull ganska snart. Varför anses det självklart att ekonomer och administratörer skall vara de bäst betalda i ett företag (de som inte sysslar med det som är företagets egentliga verksamhet, utan som mer är att se som en serviceavdelning)? Teknikerna skulle med all sannolikhet kunna sköta företagets ekonomi (i varje fall hjälpligt), men ekonomerna skulle definitivt inte kunna utveckla nya mobiltelefoner, bilar etc. Kan detta märkliga förhållande bero på att det är ekonomerna som sätter lönerna?
Överhuvudtaget utgör den här typen av toppekonomer en maffia. De sitter i varandras styrelser och om styrelseledamot A rekommenderar att styrelsen skall ge sin VD, B, en jättelön, så kanske B (som sitter i styrelsen för företaget där A är VD) rekommenderar samma sak för A. Det hela är synnerligen oetiskt. Ingen av dessa rövardirektörer tar någonsin ansvar. Går det företag de leder dåligt eller går omkull får de en fallskärm på 50 miljoner och går skrattande därifrån (medan de anställda får ta konsekvenserna). Om en vanlig företagare går i konkurs får han kanske gå från hus och hem. Då kan man tala om att ta ansvar.
Personligen anser jag att om ett företag går omkull, skall man ta tillbaka alla bonusar som betalats ut till företagets ledning.
Så fick jag skriva av mig lite av min ilska mot vår moderna tids rovriddare rövardirektörerna.
Vad skulle kunna motivera en så hög lön som 4 miljoner per år? Jo en oerhörd skicklighet när det gäller att leda sitt företag och att få driften att fungera. Talar då verkligheten för att SJ:s VD är så skicklig som man skulle förvänta sig med hänsyn till lönen? Knappast! För någon vecka sedan var all tågtrafik inställd mellan Stockholm och Göteborg i fem dagar (minst). Fortfarande går tågtrafiken på halvfart. En stor del av vintern har det varit stora problem med inställda tåg och förseningar.
Nu kan man förstås invända att vi har haft en extrem vinter och att Banverket bär en stor del av skulden. Tja, men även innan denna extrema vinter var det problem. Jag skulle t ex åka till Stockholm någon gång före jul. Det var kallt och fuktigt. Uppsalapendeln gick (den dras med lok) men på en elektronisk anslagstavla stod att all trafik mot Sala etc var inställd ”på grund av kall och fuktig väderlek” (den senare trafiken körs med moderna tåg, där man inte har särskilda lok utan varje vagn är drivande). Man tar sig för pannan. Jag skrattade högt när jag såg texten. Det torde vara allmänt känt att vi har kall och fuktig väderlek vissa tider på året. Då borde rimligen tågen konstrueras för detta. Tänk om trafikflygplan skulle explodera uppe på den höjd de normalt flyger på, och så skulle Boeing eller Airbus säga, ”Jaså var det så lågt tryck däruppe, det hade vi ingen aning om. Hur skulle vi kunna veta det?” De flesta skulle i så fall omedelbart idiotförklara Boeing eller Airbus. Hur kan det då komma sig att man accepterar tåg som inte fungerar när det är kallt och fuktigt?
Lokdragna tåg har sin elektriska utrustning inuti loket, skyddad från väder och vind (även X2000 har lok). Moderna tågsätt har stora delar av sin elektriska utrustning monterad under vagnarna, där den utsätts för is och fukt och vi får problem med kortslutningar etc. Den typen av tåg är uppenbarligen inte lämpade för vårt land. Eller så måste man vara mycket noggrann med fuktskydd etc. Man kan inte bara köpa sådana tåg, avsedda för t ex Italien, och sedan utan ombyggnad sätta in dem i trafik i Sverige.
Visserligen har inte SJ konstruerat dessa tåg, som inte klarar vissa väderlekar, men SJ har köpt in dem. Tydligen utan att prova dem tillräckligt i vårt klimat. Detta är inkompetens i högsta potens. Även om VD för SJ inte personligen testar tågsätt, har han yttersta ansvaret för att det sker och på rätt sätt. Att SJ har tågsätt som inte klarar vårt klimat, visar klart och tydligt att dess VD inte har en kompetens som motsvarar hans lön.
Nu beror ju en hel del av problemen, som sagt, på Banverket (växelfel, signalfel och liknande). Men jag är övertygad om att VD för banverket säkert också har en fantasilön på åtskilliga miljoner om året. Uppsplittringen mellan tågoperatör och Banverk ger cheferna möjligheten att skylla på varandra, men jag tycker inte att vi skall ge dem den chansen. Kan de inte samarbeta, tyder det på inkompetens.
Det är tydligen problem med tågväxlar när det kommer mycket snö. Uppvärming av växlarna hjälper inte helt när det snöar mycket. Man kan då tycka att man måste konstruera om växlarna i så fall, så att de klarar vårt klimat. Eller också ha så mycket personal att man manuellt kan frilägga växlarna från is, åtminstone på de viktigaste banavsnitten.
Tänk om vi i tidningarna hade läst om hur tågen gått tidtabellenligt under hela denna ovanligt svåra vinter. Och så hade vi kunnat läsa om hur den skicklige VD:n för SJ och den duktige VD:n för Banverket arbetat tillsammans i flera år för att komma tillrätta med alla problem. Artikeln beskrev hur man anställt extrapersonal för att hålla växlarna rena, hur man designat om tågsätt inköpta från utlandet, så att de klarar vårt klimat, hur man haft en forskningavdelning som dramatiskt förbättrat växlarnas tålighet mot snö och is etc, etc. Då hade dessa direktörer varit värda sina höga löner.
Jag ställer härmed upp en princip. Kristers princip. Den säger, ”Man skall inte alls ha en hög lön för att man har ett svårt och ansvarsfullt jobb. Däremot om man har ett svårt och ansvarsfullt jobb och dessutom klarar av det med glans, då skall man ha en mycket hög lön”. Och med klara av menar jag då att saker och ting fungerar som de skall. The proof of the pudding is in the eating. Om man tvingas ställa in tågen mellan Stockholm och Göteborg (SJ:s kanske viktigaste sträcka) en hel vecka, har man definitivt inte klarat av sitt jobb.
Nu talar jag ovan om anställda direktörer, som inte själva byggt upp något. Om en person, utifrån en idé eller uppfinning, startar ett företag och arbetar som en slav i kanske flera decennier utan att kunna ta ut någon lön, och att sedan det börjar gå bra, då tycker jag denna person förtjänar hur mycket som helst. Han har ju byggt upp någonting från ingenting och har dessutom tagit risken att misslyckas. Trots att jag tycker illa om Microsofts produkter, unnar jag faktiskt Bill Gates hans förmögenhet (med viss tvekan, eftersom han lär ha använt tvivelaktiga affärsmetoder ibland). Han har byggt upp någonting från ingenting. Dagens rövardirektörer kommer till dukat bord. Till ett företag som har färdiga produkter som de är ensamma om och kanske order för flera år framåt. Direktören i fråga har inte uppfunnit någonting, utan är egentligen bara en administratör. Han tar ingen som helst personlig risk. Vad som än händer går han därifrån som en vinnare. Självklart skall han ha en skälig lön, men inte dagens miljonlöner och bonusar.
Är det för övrigt självklart att en VD (dvs en administratör och pappersvändare) skall ha högre lön än ett avancerat företags tekniske chefskonstruktör? Om man bytte VD skulle förmodligen ingen märka skillnaden. Skulle man däremot byta chefskonstruktör, skulle kanske företaget gå omkull ganska snart. Varför anses det självklart att ekonomer och administratörer skall vara de bäst betalda i ett företag (de som inte sysslar med det som är företagets egentliga verksamhet, utan som mer är att se som en serviceavdelning)? Teknikerna skulle med all sannolikhet kunna sköta företagets ekonomi (i varje fall hjälpligt), men ekonomerna skulle definitivt inte kunna utveckla nya mobiltelefoner, bilar etc. Kan detta märkliga förhållande bero på att det är ekonomerna som sätter lönerna?
Överhuvudtaget utgör den här typen av toppekonomer en maffia. De sitter i varandras styrelser och om styrelseledamot A rekommenderar att styrelsen skall ge sin VD, B, en jättelön, så kanske B (som sitter i styrelsen för företaget där A är VD) rekommenderar samma sak för A. Det hela är synnerligen oetiskt. Ingen av dessa rövardirektörer tar någonsin ansvar. Går det företag de leder dåligt eller går omkull får de en fallskärm på 50 miljoner och går skrattande därifrån (medan de anställda får ta konsekvenserna). Om en vanlig företagare går i konkurs får han kanske gå från hus och hem. Då kan man tala om att ta ansvar.
Personligen anser jag att om ett företag går omkull, skall man ta tillbaka alla bonusar som betalats ut till företagets ledning.
Så fick jag skriva av mig lite av min ilska mot vår moderna tids rovriddare rövardirektörerna.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)