Samma människor, som i åratal ifrågasatt äktenskapet som samlevnadsform, kämpar nu med näbbar och klor för att samkönade äktenskap skall tillåtas. Plötsligt har det förhatliga äktenskapet blivit en av de allra viktigaste frågorna. Man nöjer sig inte heller med möjligheten att gifta sig borgerligt, utan rätten att gifta sig i kyrkan tycks vara den allra viktigaste frågan och upphöjs till en grundläggande mänsklig rättighet. Detta trots att kyrklig vigsel tidigare, av samma människor, sågs på med extra stort förakt.
När dessa personer nu talar sig varma för äktenskapet, handlar det om hyckleri av allra värsta slag. De är egentligen inte alls intresserade av äktenskapet som samlevnadsform, utan utökningen av äktenskapsbegreppet (samkönade äktenskap är bara början, nästa steg är månggifte och så småningom också äktenskap med djur) är helt enkelt ett steg i nedmonteringen av den förhatliga familjen. Kan man inte förbjuda familjen, kan man ju i stället skapa parodier av familjer och få människor att försöka leva i konstellationer som omöjligen kan fungera i långa loppet och som defintivt inte ger eventuella barn den trygghet de behöver för att utvecklas till harmoniska vuxna. På så sätt hoppas man antagligen att familjen skall försvinna som faktor i vårt samhälle.
Man har också aviserat att man i vår kommer att införa en lag som tillåter insemination av ensamstående kvinnor. Man avser således att planerat föra in barn i en situation där de inte har någon kontakt med, eller relation till, sin pappa. Detta är för mig höjden av ondska! Ett totalt åsidosättande av barnets rättigheter. Att växa upp utan sin pappa är mycket, mycket skadligt och traumatiskt för ett barn. Jag har själv en sådan uppväxt, så jag vet! Visserligen kommer barnen att få reda på vem deras pappa är när de fyller 18 (om de vill), men då är det för sent. De kan aldrig få den naturliga relation till sin pappa som är nödvändig för en harmonisk utveckling.
Feministiskt initiativ har i ett uttalande krävt att abort skall räknas som en av de "grundläggande mänskliga rättigheterna". Intressant! Men barnets rätt att leva då? Är inte det en grundläggande rättighet? I lumpen fick vi lära oss att fi (fienden) var ond och skulle bekämpas med alla till buds stående medel. Det känns nästan symboliskt att Feministiskt initiativ förkortas "fi".
Om den borgerliga allians vi har just nu aktivt bidrar till att införa samkönade äktenskap och insemination av ensamstående kvinnor, kommer jag aldrig någonsin mer att rösta på något av dessa fyra partier (c, fp, m och kd). Detta är ett löfte! Att kd överhuvudtaget kan vara med och verka för något sådant, låt vara under vissa protester, är oacceptabelt. Enda möjligheten för kd att fortsatta att vara en trovärdig politiskt faktor är att omedelbart lämna regeringen. Alternativet är förmodligen att kd åker ut ur Riksdagen vid nästa val och sedan kommer att få föra en politisk skuggtillvaro i många år.
fredag 21 november 2008
onsdag 12 november 2008
Stjäla, slakta och förgöra
Jesus talar i Johannesevangeliet om Tjuven som kommer för att ”stjäla, slakta och förgöra”. Han avser då Djävulen, all ondskas fader, som bara kan hata och mörda. Ondskans olika representanter här på jorden och under historien, jag tänker t ex på marxismen, nazismen, islamismen m fl, kan på samma sätt bara stjäla, slakta och förgöra. De kan aldrig bygga upp något – i den mån de bygger upp, är det slutgiltiga målet i alla fall att förstöra. Kommunismen åstadkom, förutom massmord på hundratals miljoner människor, fattigdom och elände. Nazismen lämnade en rykande ruinhög efter sig. I arabvärlden har islamismen (den politiserade islam) skapat samhällen som till stora delar befinner så på en medeltida nivå och där fattigdomen är monumental, trots alla oljeinkomster (visst finns undantag; man använder västerländsk teknologi som man köper för sina oljepengar och några enstaka Gulfstater har hög levnadsstandard för de egna medborgarna – samtidigt som gästarbetare där lever på en helt annan nivå). Tittar vi på de palestinska områdena så ser vi ett folk som fått mer ekonomiska bidrag per invånare från världssamfundet än något annat folk på jorden. Ändå är fattigdomen total och människor lever i elände och fruktan.
För några dagar sedan (10/10 2008) detonerade en bilbomb i Bagdad. 28 människor dog och mångdubbelt fler blev svårt skadade (många av de skadade kommer att få leva resten av sina liv i under lidande och misär och svår smärta – blinda, utan armar utan ben etc). Bomben detonerade precis när en skolbuss full med skolbarn passerade och flera barn dödades (minst fem) eller skadades. När polis och civila rusade fram för att hjälpa de skadade efter den första explosionen, sprängde en självmordsbombare sig i den folksamling som uppstod, (enligt Reuters) och dödade ännu fler. Ungefär samtidigt sprängde sig en annan självmordsbombare i luften någon annanstans i Irak. Attentatsmannen var en 13-årig flicka.
Vad är det för djävulska människor som hjärntvättar 13-åriga flickor att spränga sig i luften. Vad är det för djävulska människor som spränger skolbarn i luften? Jo det är Djävulens representanter här på jorden. De som går hans ärenden, de som stjäl, slaktar och förgör!
Läsaren minns säker bombningen på Bali 2002, där muslimska extremister sprängde ett diskotek fullt av utländska turister. Över 200 människor dog, varav 6 svenskar. För att inte tala om alla skadade, som har fått sin framtid förstörd. Tre av huvudgärningsmännen dömdes så småningom till döden och avrättade häromdagen. När deras kroppar överlämnades till anhöriga utbröt svåra kravaller. En stor folkmassa hötte med nävarna och skrek att de avrättade var martyrer för islam och utlovade en fruktansvärd hämnd.
Att det finns enstaka psykopater som av olika skäl mördar är en sak. Men när hela befolkningen i flera byar betraktar tre massmördare som martyrer, dvs som hjältar, då handlar det om den rena, djävulska ondskan. Martyrer för vad? Muslimer mördas nästan aldrig för sin tro (jag känner i alla fall inte till några exempel på detta – ge mig gärna motexempel om jag har fel). De tre Balimördarna fick helt enkelt sina rättmättiga straff för sitt illdåd. De dödades inte för sin tro, utan för att ha mördat 200 människor. Kristna mördas dagligen för sin tro, eller snarare för sin rätt att tro, medan muslimska martyrer dör när de försöker tvinga sin tro på andra människor. Detta är skillnaden mellan kristen tro och islam i ett nötskal. Sedan kan vi ju diskutera vad vi menar med islam i detta sammanhang. Visst finns det muslimer som är toleranta och som vill leva i fred och samförstånd. Den oroväckande frågan är hur stor andel av världens muslimer som sympatiserar med islamismen. Jag har en känsla av att den siffran är alltför hög för att det skall kännas bra. Risken är stor för att de moderata muslimerna totalt kommer att tappa sitt inflytande.
Jag har i tidigare bloggar berättat lite grand om förföljelse av kristna i Västvärlden och i övriga världen. Det som sker i England just nu kanske ger en indikation på vad vi har att vänta oss i Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid.
1. Ashar Mall, kristen och värd för ett program på satellitkanalen Venus TV, har nyligen uppmanats att be om ursäkt efter att evangelisten Daniel Scott i programmet talat om muslimska missförstånd av vissa bibliska begrepp (försoning, förlossning och frälsning).
2. Mahboob Masih får inte längre leda ett kristet radioprogram som sänds på stationen Awaz FM. Denne berättade i sitt program om de anspråk som Jesus gör om sig själv i Bibeln (t ex att han är Guds son), vilket muslimer klagat över (eftersom Koranen säger att Jesus inte är Guds son). Trots att Masih bett om ursäkt (för vad, kan man undra) får han inte fortsätta som värd för programmet.
Snart får väl inte en kristen pastor predika över Jesu korsfästelse utan att kastas i fängelse. Koranen säger nämligen att Jesus inte korsfästes (sura 4:156), och genom att säga att Jesus korsfästes, påstår man ju indirekt att Koranen har fel. Och det kan vi ju inte tolerera eller hur?! Muslimer kräver således rätten att tala för sin tro och kritisera andra religioner, medan man inte tillerkänner andra grupper samma rättigheter. Att alltför många muslimer har denna inställning är en sak, även om den kanske inte direkt talar till islams fördel. Men vad som är märkligare är att västvärldens s k intellektuella, och även många politiker, ställer upp på detta. Det är synnerligen anmärkningsvärt och svårförklarligt. Det tycks nästan som att den västerländska kulturen idag har en slags inneboende dödslängtan. Den brittiske ekonomihistorikern Arnold Toynbee ansåg att civilisationer alltid har en möjlighet att övervinna de problem man möter. "Civilisationer dör av självmord, inte av mord", skrev han i en av sina böcker. Det är kanske precis detta som sker just nu i Västvärlden!
Det finns många, många andra exempel. I en tidigare blogg har jag berättat om hur den nye universitetsrektorn i Lund, Per Eriksson, kritiserades för sin kristna tro av några forskare. Dessa ansåg en troende kristen (kan det finnas några andra kristna) vara olämplig att leda ett universitet. Man kan undra om de vågat komma med liknande kritik om Per Eriksson varit muslim?! Självklart hade de inte det. Det hade ju varit synnerligen politiskt inkorrekt! Då hade de intellektuella omedelbart skyndat till yttrande- och åsiktsfrihetens försvar.
Även om det sker just nu tycks vara svårt att förstå, är det precis vad Jesus lovat sina efterföljare. I Matt 24:9 säger Han, "Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull". I andra Timoteusbrevet skriver Paulus, "Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas". Förföljelsen av de kristna utgör ett av de starkaste argumenten för att kristendomen är sann och för att Bibeln är Guds ord! Ondskan tål helt enkelt inte människor som lever gudfruktigt, dvs som inte talar illa om andra, som inte missbrukar droger, som inte är otrogna, som tror på trohet i relationer, som anser att det finns absolut rätt och fel etc. Alla måste böja sig för ondskan, eller…
För några dagar sedan (10/10 2008) detonerade en bilbomb i Bagdad. 28 människor dog och mångdubbelt fler blev svårt skadade (många av de skadade kommer att få leva resten av sina liv i under lidande och misär och svår smärta – blinda, utan armar utan ben etc). Bomben detonerade precis när en skolbuss full med skolbarn passerade och flera barn dödades (minst fem) eller skadades. När polis och civila rusade fram för att hjälpa de skadade efter den första explosionen, sprängde en självmordsbombare sig i den folksamling som uppstod, (enligt Reuters) och dödade ännu fler. Ungefär samtidigt sprängde sig en annan självmordsbombare i luften någon annanstans i Irak. Attentatsmannen var en 13-årig flicka.
Vad är det för djävulska människor som hjärntvättar 13-åriga flickor att spränga sig i luften. Vad är det för djävulska människor som spränger skolbarn i luften? Jo det är Djävulens representanter här på jorden. De som går hans ärenden, de som stjäl, slaktar och förgör!
Läsaren minns säker bombningen på Bali 2002, där muslimska extremister sprängde ett diskotek fullt av utländska turister. Över 200 människor dog, varav 6 svenskar. För att inte tala om alla skadade, som har fått sin framtid förstörd. Tre av huvudgärningsmännen dömdes så småningom till döden och avrättade häromdagen. När deras kroppar överlämnades till anhöriga utbröt svåra kravaller. En stor folkmassa hötte med nävarna och skrek att de avrättade var martyrer för islam och utlovade en fruktansvärd hämnd.
Att det finns enstaka psykopater som av olika skäl mördar är en sak. Men när hela befolkningen i flera byar betraktar tre massmördare som martyrer, dvs som hjältar, då handlar det om den rena, djävulska ondskan. Martyrer för vad? Muslimer mördas nästan aldrig för sin tro (jag känner i alla fall inte till några exempel på detta – ge mig gärna motexempel om jag har fel). De tre Balimördarna fick helt enkelt sina rättmättiga straff för sitt illdåd. De dödades inte för sin tro, utan för att ha mördat 200 människor. Kristna mördas dagligen för sin tro, eller snarare för sin rätt att tro, medan muslimska martyrer dör när de försöker tvinga sin tro på andra människor. Detta är skillnaden mellan kristen tro och islam i ett nötskal. Sedan kan vi ju diskutera vad vi menar med islam i detta sammanhang. Visst finns det muslimer som är toleranta och som vill leva i fred och samförstånd. Den oroväckande frågan är hur stor andel av världens muslimer som sympatiserar med islamismen. Jag har en känsla av att den siffran är alltför hög för att det skall kännas bra. Risken är stor för att de moderata muslimerna totalt kommer att tappa sitt inflytande.
Jag har i tidigare bloggar berättat lite grand om förföljelse av kristna i Västvärlden och i övriga världen. Det som sker i England just nu kanske ger en indikation på vad vi har att vänta oss i Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid.
1. Ashar Mall, kristen och värd för ett program på satellitkanalen Venus TV, har nyligen uppmanats att be om ursäkt efter att evangelisten Daniel Scott i programmet talat om muslimska missförstånd av vissa bibliska begrepp (försoning, förlossning och frälsning).
2. Mahboob Masih får inte längre leda ett kristet radioprogram som sänds på stationen Awaz FM. Denne berättade i sitt program om de anspråk som Jesus gör om sig själv i Bibeln (t ex att han är Guds son), vilket muslimer klagat över (eftersom Koranen säger att Jesus inte är Guds son). Trots att Masih bett om ursäkt (för vad, kan man undra) får han inte fortsätta som värd för programmet.
Snart får väl inte en kristen pastor predika över Jesu korsfästelse utan att kastas i fängelse. Koranen säger nämligen att Jesus inte korsfästes (sura 4:156), och genom att säga att Jesus korsfästes, påstår man ju indirekt att Koranen har fel. Och det kan vi ju inte tolerera eller hur?! Muslimer kräver således rätten att tala för sin tro och kritisera andra religioner, medan man inte tillerkänner andra grupper samma rättigheter. Att alltför många muslimer har denna inställning är en sak, även om den kanske inte direkt talar till islams fördel. Men vad som är märkligare är att västvärldens s k intellektuella, och även många politiker, ställer upp på detta. Det är synnerligen anmärkningsvärt och svårförklarligt. Det tycks nästan som att den västerländska kulturen idag har en slags inneboende dödslängtan. Den brittiske ekonomihistorikern Arnold Toynbee ansåg att civilisationer alltid har en möjlighet att övervinna de problem man möter. "Civilisationer dör av självmord, inte av mord", skrev han i en av sina böcker. Det är kanske precis detta som sker just nu i Västvärlden!
Det finns många, många andra exempel. I en tidigare blogg har jag berättat om hur den nye universitetsrektorn i Lund, Per Eriksson, kritiserades för sin kristna tro av några forskare. Dessa ansåg en troende kristen (kan det finnas några andra kristna) vara olämplig att leda ett universitet. Man kan undra om de vågat komma med liknande kritik om Per Eriksson varit muslim?! Självklart hade de inte det. Det hade ju varit synnerligen politiskt inkorrekt! Då hade de intellektuella omedelbart skyndat till yttrande- och åsiktsfrihetens försvar.
Även om det sker just nu tycks vara svårt att förstå, är det precis vad Jesus lovat sina efterföljare. I Matt 24:9 säger Han, "Då skall man utlämna er till att plågas och dödas, och alla folk skall hata er för mitt namns skull". I andra Timoteusbrevet skriver Paulus, "Så kommer var och en som vill leva gudfruktigt i Kristus Jesus att förföljas". Förföljelsen av de kristna utgör ett av de starkaste argumenten för att kristendomen är sann och för att Bibeln är Guds ord! Ondskan tål helt enkelt inte människor som lever gudfruktigt, dvs som inte talar illa om andra, som inte missbrukar droger, som inte är otrogna, som tror på trohet i relationer, som anser att det finns absolut rätt och fel etc. Alla måste böja sig för ondskan, eller…
fredag 7 november 2008
Var tredje minut mördas en kristen
Förföljelsen av kristna i västvärlden är sällan fysisk. Än så länge handlar det om åsiktsförtryck och i vissa fall diskriminering, det senare inom framför allt den akademiska världen (där rätten att tänka politiskt inkorrekta tankar rimligen borde vara större än i övriga samhället, men där det dessvärre tycks vara tvärtom). Men i många delar av världen pågår rent fysisk förföljelse av kristna. Uppskattningar som gjorts visar att ca var tredje minut så mördas en kristen någonstans i världen (se t ex denna video). Det innebär att ca 175 000 kristna mördas varje år för sin tro, dvs antagligen fler än under de romerska kejsarnas förföljelser mot de kristna.
Det intressanta är att det nästan bara är kristna som mördas för sin tro. Det är visserligen sant att också muslimer och hinduer mördas. Men muslimer och hinduer mördas i stort sett aldrig av kristna. I Indien mördar muslimer hinduer och hinduer mördar muslimer (eftersom en djup fiendskap råder mellan dessa två grupper av politiska och historiska och i någon mån religiösa skäl). Muslimska grupper har bl a utfört ett stort antal sprängattentat i Indien (bilbomber, självmordsbombare etc), vilket lett till att hinduerna hämnas på olika sätt. Indiska muslimer mördar hinduer för att muslimerna vill bli självständiga, vilket är orimligt, eftersom muslimerna redan fått har en stor del av det ursprungliga Indien, dvs det som idag heter Pakistan. Islam tycks vara omöjligt att mätta. Islamisterna ger sig inte förrän de erövrat hela Indien och sedan hela världen. Och hinduerna ger som sagt igen, på grund av muslimernas våldsdåd.
Om vi talar om Indien kan vi lite förenklat säga att de muslimer som dör för sin tro, dör när de försöker tvinga andra att bli muslimer, eller när de försöker erövra landområden från andra grupper och folk. Hinduer dör på grund av muslimska attacker eller när de hämnas på muslimer för tidigare attacker. Kristna intar här en absolut särställning. Kristen tro innebär inget tvång. Inte heller någon vilja att ta någons land (jag talar då om kristna i Bibelns mening – som jag ser det finns inga andra kristna; man är inte kristen för att man säger sig vara kristen eller för att man är med i en kristen församling – man är kristen för att man har Jesus som herre i sitt liv och lever i lydnad inför Hans bud). Kristna dör för sin rätt att få vara kristna. I många islamländer mördas kristna när de vägrar att omvända sig till islam. Eller också mördas de för att de lämnat islam och blivit kristna. Vissa muslimländer har officiellt religionsfrihet, men i praktiken mördas man om man konverterar till någon annan religion. I andra länder spelar man med öppna kort. Irans parlament antog t ex i september 2008 en lag som påbjuder dödsstraff för den som lämnar islam. Detta är helt i enlighet med Sharíalagen och innebär att Iran återvänder till medeltiden efter en kort sejour i tjugoförsta århundradet.
Men låt oss återvända till Indien. Just nu pågår där sedan en tid tillbaka svåra förföljelser av kristna. Låt mig ge facit efter en dryg månad av övergrepp:
57 döda (varav flera pastorer)
18 000 personer (inkluderande barn) skadade
4 640 hus nedbrända
53 000 människor hemlösa
149 kyrkor förstörda
13 skolor förstörda
315 byar attackerade
(källa All India Christian Council – AICC)
Enligt den indiske människorättsexperten Moses Parmar är en av orsakerna det ”djävulska kastsystemet” – som jag redogör för här och här). Allra längst ned på skalan står bl a ”de kastlösa” (oberörbara) daliterna. Många av dessa är idag kristna. Kristendomen insisterar på att alla människor har samma värde och har därför upprättat daliternas människovärde. De har idag tillgång till utbildning genom de många kristna skolor som startats. Eleverna får där bl a lära sig engelska som i Indien är maktens språk och som öppnar vägen till riktiga jobb. Daliterna har tidigare utgjort billig arbetskraft för rika hinduiska jordägare etc, vilka nu är rädda att förlora sina stora ekonomiska vinster. Och dessutom rädda för att andra kastlösa grupper också nu kommer att vilja bli kristna. Genom att dessa grupper ofta tvingats ta lån till skyhöga räntor (för att överhuvudtaget överleva) har de levt under slavliknande förhållanden (skuldslavar). På grund av de höga räntorna växer skulden hela tiden, eftersom de inte ens har råd att betala räntan och de blir bara skyldiga mer och mer pengar. Förföljelsen av de kristna utförs i allmänhet av en annan kastlös grupp, ”stamfolket”, som av hinduiska fundamentalister, utifrån olika påhittade skäl, hetsas att angripa de kristna. Bland annat har man påstått att de kristna tvångsomvänder hinduer till kristendomen och att stamfolket riskerar att förlora vissa statsbidrag på grund av de kristna. Båda dessa påståenden är helt felaktiga. Daliterna (som det huvudsakligen handlar om) är av tradition icke-religiösa och har således aldrig varit hinduer. Att kristna omvänder daliter från hinduism till kristendom är således inte sant. Men även om nu daliterna hade varit hinduer, kan jag inte se något problem i alla fall. Religionsfrihet innebär att alla människor har rätt att fritt välja religion och även byta religion när de vill. Indisk lag garanterar alla medborgare i Indien denna rättighet. Dessutom är kristendomen ingen ny företeelse i Indien. Inte heller är kristendomen en västerländsk företeelse. I delstaten Kerala har t ex kristen tro funnits i 2000 år (ca 20 % är kristna – där finns intressant nog också en judisk minoritet som är ättlingar till judar som flydde från Palestina för 2000 år sedan).
Du som läser detta kanske undrar varför media varit så tysta när det gäller förföljelsen av kristna i Indien (enda undantaget är en kort artikel i Svenska Dagbladet, såvitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel). Det undrar jag med. Samma sak gäller generellt när kristna förföljs. Iraks kristna lever synnerligen farligt. Förutom att de mördas av talibaner och liknande terrorgrupper, så förföljs de också av ”vanliga” irakier. Faktum är att de levde tryggare under Sadam Husseins tid vid makten. Många av de som flyr från Irak är kristna, något som media noggrant undviker att rapportera. De kristna irakier som nu skickas tillbaka från Sverige, löper mycket stor risk att förföljas och även dödas.
På Västbanken och Gaza förföljs kristna palestinier (och mördas). Efter Andra Världskriget var 60% av invånarna i Betlehem kristna. Idag handlar det om några få procent. Även detta förtigs av svenska media, som ju är mycket återhållsamma när det gäller kritik av islam och muslimer. I de palestinska områdena pågår just nu en medveten kampanj att få kristna att antingen konvertera till islam eller att fly.
För någon vecka lyssnade jag på något program på P1 (jag kommer inte ihåg vilken dag eller klockslag). Jag blev storligen förvånad när SR:s mellanösternkorrespondent (eller som jag brukar säga ”SR:s Hamasrepresentant”), Cecilia Uddén, berättade om en före detta muslim som omvänt sig till kristendomen och som sedan mördats för detta. Jag höll på att ramla av stolen. Vaaa!!!??? Säger Cecilia Uddén något som är negativt om islam. Omöjligt! Med stor spänning väntade jag på vad som nu skulle komma. Jag förstod ju att hon hade ett ess i rockärmen. Och mycket riktigt, hon började berätta om en kristen familj vilken hotat någon släkting som konverterat till islam. 1-1, dvs oavgjort med andra ord. De kristna är inte ett dugg bättre än muslimerna. Quod erat demonstrandum (vilket skulle bevisas).
Detta visar hur djupt orättfärdig Cecilia Uddén är. Hon antyder således att för varje kristen som hotas för sin tro, så finns det en muslim som hotas för sin tro. Ingenting kunde vara mer fel. Visst hotas muslimer i västvärlden. Men det är inte från kristet håll. Ofta är det radikala muslimska grupper som hotar andra muslimer, eftersom de senare inte är radikala nog. Eller också är det nynazister som hotar muslimer. Muslimer hotas inte av kristna på palestinskt område eller någon annanstans i världen (det utgör i så fall extrema undantagsfall och de som kommer med sådana hot gör detta i total olydnad mot Jesus!). Det finns ingenting i Bibeln eller Jesu undervisning eller någon kristen doktrin som befaller kristna att hota eller till och med mörda andra. Jesus befaller oss kristna att älska även våra fiender. När det gäller islam är det precis tvärtom. Koranen befaller muslimer att tvinga människor att konvertera till islam. Koranen och även Hadith befaller rättrogna muslimer att döda icke-muslimer. Sharíalagen säger klart och tydligt att kristna, judar och zoroaster (en gammal persisk religion), vilka av Koranen kallas ”Bokens folk”, har rätt att behålla sin tro, men de måste underordna sig islam och leva i en slags apartheidliknande relation till muslimerna. Alla andra folk, säger Sharíalagen, måste bli muslimer eller dö! Varje rättrogen muslim måste lyda detta, annars kommer han/hon att plågas i evighet i Helvetet (se denna artikel för en mer ingående diskussion av ovanstående).
Apropå islam så stenades i slutet av oktober en kvinna, Aisha Ibrahim Duhulow, till döds i staden Kismayo i Somalia (i denna stad härskar islamisk milis). Brottet var otrohet (vad nu det innebär, kanske hade hon blivit våldtagen, vad vet jag). Det är möjligt att svenska media skrivit om detta, men det har jag i så fall missat). Enligt lokala journalister utfördes steningen av ett 50-tal män framför ögonen på ca tusen människor. När åskådare försökte ingripa mot steningen öppnade milisen eld och dödade en liten pojke. Enligt uppgifter som kommit fram senare var flickan bara 13 år gammal (Världen idag 3/11 2008). Visst är det fint med islam?! Obs, att stena otrogna kvinnor har inget med fanatiska islamister att göra. Detta är klart och tydligt påbjudet i Sharíalagen! Varje muslim i hela världen är skyldig att följa denna lag, annars kommer vederbörande att hamna i Helvetet. Enda orsaken till att muslimer inte tillämpar detta i Sverige är att de just nu inte har möjlighet att göra det. Men den tiden kanske kommer. Jag vill påminna om min tidigare blogg den 5/10 där jag diskuterar SVT:s program Halal-TV. En av programledarna där sade sig stödja att otrogna kvinnor stenas. Och det gör alla rättrogna muslimer, även om svenska media anser att detta är förtal. Muslimerna vet när man skall ligga lågt och när det är tillfälle att visa ens sanna natur. Den aningslösa västvärlden sitter på en vulkan som väntar på att explodera. Islams absoluta mål är att erövra västvärlden och införa kalifatet (sharíalagar etc). Och detta mål är icke förhandlingsbart. Man bidar sin tid och har all tid i världen. Det spelar ingen roll om det tar hundra eller femhundra år. Om inte på annat sätt så tar islam över på grund av demografiska faktorer. Inom 50 år är muslimerna i majoritet i Västeuropa (på grund av invandring och höga födelsetal).
Det intressanta är att det nästan bara är kristna som mördas för sin tro. Det är visserligen sant att också muslimer och hinduer mördas. Men muslimer och hinduer mördas i stort sett aldrig av kristna. I Indien mördar muslimer hinduer och hinduer mördar muslimer (eftersom en djup fiendskap råder mellan dessa två grupper av politiska och historiska och i någon mån religiösa skäl). Muslimska grupper har bl a utfört ett stort antal sprängattentat i Indien (bilbomber, självmordsbombare etc), vilket lett till att hinduerna hämnas på olika sätt. Indiska muslimer mördar hinduer för att muslimerna vill bli självständiga, vilket är orimligt, eftersom muslimerna redan fått har en stor del av det ursprungliga Indien, dvs det som idag heter Pakistan. Islam tycks vara omöjligt att mätta. Islamisterna ger sig inte förrän de erövrat hela Indien och sedan hela världen. Och hinduerna ger som sagt igen, på grund av muslimernas våldsdåd.
Om vi talar om Indien kan vi lite förenklat säga att de muslimer som dör för sin tro, dör när de försöker tvinga andra att bli muslimer, eller när de försöker erövra landområden från andra grupper och folk. Hinduer dör på grund av muslimska attacker eller när de hämnas på muslimer för tidigare attacker. Kristna intar här en absolut särställning. Kristen tro innebär inget tvång. Inte heller någon vilja att ta någons land (jag talar då om kristna i Bibelns mening – som jag ser det finns inga andra kristna; man är inte kristen för att man säger sig vara kristen eller för att man är med i en kristen församling – man är kristen för att man har Jesus som herre i sitt liv och lever i lydnad inför Hans bud). Kristna dör för sin rätt att få vara kristna. I många islamländer mördas kristna när de vägrar att omvända sig till islam. Eller också mördas de för att de lämnat islam och blivit kristna. Vissa muslimländer har officiellt religionsfrihet, men i praktiken mördas man om man konverterar till någon annan religion. I andra länder spelar man med öppna kort. Irans parlament antog t ex i september 2008 en lag som påbjuder dödsstraff för den som lämnar islam. Detta är helt i enlighet med Sharíalagen och innebär att Iran återvänder till medeltiden efter en kort sejour i tjugoförsta århundradet.
Men låt oss återvända till Indien. Just nu pågår där sedan en tid tillbaka svåra förföljelser av kristna. Låt mig ge facit efter en dryg månad av övergrepp:
57 döda (varav flera pastorer)
18 000 personer (inkluderande barn) skadade
4 640 hus nedbrända
53 000 människor hemlösa
149 kyrkor förstörda
13 skolor förstörda
315 byar attackerade
(källa All India Christian Council – AICC)
Enligt den indiske människorättsexperten Moses Parmar är en av orsakerna det ”djävulska kastsystemet” – som jag redogör för här och här). Allra längst ned på skalan står bl a ”de kastlösa” (oberörbara) daliterna. Många av dessa är idag kristna. Kristendomen insisterar på att alla människor har samma värde och har därför upprättat daliternas människovärde. De har idag tillgång till utbildning genom de många kristna skolor som startats. Eleverna får där bl a lära sig engelska som i Indien är maktens språk och som öppnar vägen till riktiga jobb. Daliterna har tidigare utgjort billig arbetskraft för rika hinduiska jordägare etc, vilka nu är rädda att förlora sina stora ekonomiska vinster. Och dessutom rädda för att andra kastlösa grupper också nu kommer att vilja bli kristna. Genom att dessa grupper ofta tvingats ta lån till skyhöga räntor (för att överhuvudtaget överleva) har de levt under slavliknande förhållanden (skuldslavar). På grund av de höga räntorna växer skulden hela tiden, eftersom de inte ens har råd att betala räntan och de blir bara skyldiga mer och mer pengar. Förföljelsen av de kristna utförs i allmänhet av en annan kastlös grupp, ”stamfolket”, som av hinduiska fundamentalister, utifrån olika påhittade skäl, hetsas att angripa de kristna. Bland annat har man påstått att de kristna tvångsomvänder hinduer till kristendomen och att stamfolket riskerar att förlora vissa statsbidrag på grund av de kristna. Båda dessa påståenden är helt felaktiga. Daliterna (som det huvudsakligen handlar om) är av tradition icke-religiösa och har således aldrig varit hinduer. Att kristna omvänder daliter från hinduism till kristendom är således inte sant. Men även om nu daliterna hade varit hinduer, kan jag inte se något problem i alla fall. Religionsfrihet innebär att alla människor har rätt att fritt välja religion och även byta religion när de vill. Indisk lag garanterar alla medborgare i Indien denna rättighet. Dessutom är kristendomen ingen ny företeelse i Indien. Inte heller är kristendomen en västerländsk företeelse. I delstaten Kerala har t ex kristen tro funnits i 2000 år (ca 20 % är kristna – där finns intressant nog också en judisk minoritet som är ättlingar till judar som flydde från Palestina för 2000 år sedan).
Du som läser detta kanske undrar varför media varit så tysta när det gäller förföljelsen av kristna i Indien (enda undantaget är en kort artikel i Svenska Dagbladet, såvitt jag vet – rätta mig gärna om jag har fel). Det undrar jag med. Samma sak gäller generellt när kristna förföljs. Iraks kristna lever synnerligen farligt. Förutom att de mördas av talibaner och liknande terrorgrupper, så förföljs de också av ”vanliga” irakier. Faktum är att de levde tryggare under Sadam Husseins tid vid makten. Många av de som flyr från Irak är kristna, något som media noggrant undviker att rapportera. De kristna irakier som nu skickas tillbaka från Sverige, löper mycket stor risk att förföljas och även dödas.
På Västbanken och Gaza förföljs kristna palestinier (och mördas). Efter Andra Världskriget var 60% av invånarna i Betlehem kristna. Idag handlar det om några få procent. Även detta förtigs av svenska media, som ju är mycket återhållsamma när det gäller kritik av islam och muslimer. I de palestinska områdena pågår just nu en medveten kampanj att få kristna att antingen konvertera till islam eller att fly.
För någon vecka lyssnade jag på något program på P1 (jag kommer inte ihåg vilken dag eller klockslag). Jag blev storligen förvånad när SR:s mellanösternkorrespondent (eller som jag brukar säga ”SR:s Hamasrepresentant”), Cecilia Uddén, berättade om en före detta muslim som omvänt sig till kristendomen och som sedan mördats för detta. Jag höll på att ramla av stolen. Vaaa!!!??? Säger Cecilia Uddén något som är negativt om islam. Omöjligt! Med stor spänning väntade jag på vad som nu skulle komma. Jag förstod ju att hon hade ett ess i rockärmen. Och mycket riktigt, hon började berätta om en kristen familj vilken hotat någon släkting som konverterat till islam. 1-1, dvs oavgjort med andra ord. De kristna är inte ett dugg bättre än muslimerna. Quod erat demonstrandum (vilket skulle bevisas).
Detta visar hur djupt orättfärdig Cecilia Uddén är. Hon antyder således att för varje kristen som hotas för sin tro, så finns det en muslim som hotas för sin tro. Ingenting kunde vara mer fel. Visst hotas muslimer i västvärlden. Men det är inte från kristet håll. Ofta är det radikala muslimska grupper som hotar andra muslimer, eftersom de senare inte är radikala nog. Eller också är det nynazister som hotar muslimer. Muslimer hotas inte av kristna på palestinskt område eller någon annanstans i världen (det utgör i så fall extrema undantagsfall och de som kommer med sådana hot gör detta i total olydnad mot Jesus!). Det finns ingenting i Bibeln eller Jesu undervisning eller någon kristen doktrin som befaller kristna att hota eller till och med mörda andra. Jesus befaller oss kristna att älska även våra fiender. När det gäller islam är det precis tvärtom. Koranen befaller muslimer att tvinga människor att konvertera till islam. Koranen och även Hadith befaller rättrogna muslimer att döda icke-muslimer. Sharíalagen säger klart och tydligt att kristna, judar och zoroaster (en gammal persisk religion), vilka av Koranen kallas ”Bokens folk”, har rätt att behålla sin tro, men de måste underordna sig islam och leva i en slags apartheidliknande relation till muslimerna. Alla andra folk, säger Sharíalagen, måste bli muslimer eller dö! Varje rättrogen muslim måste lyda detta, annars kommer han/hon att plågas i evighet i Helvetet (se denna artikel för en mer ingående diskussion av ovanstående).
Apropå islam så stenades i slutet av oktober en kvinna, Aisha Ibrahim Duhulow, till döds i staden Kismayo i Somalia (i denna stad härskar islamisk milis). Brottet var otrohet (vad nu det innebär, kanske hade hon blivit våldtagen, vad vet jag). Det är möjligt att svenska media skrivit om detta, men det har jag i så fall missat). Enligt lokala journalister utfördes steningen av ett 50-tal män framför ögonen på ca tusen människor. När åskådare försökte ingripa mot steningen öppnade milisen eld och dödade en liten pojke. Enligt uppgifter som kommit fram senare var flickan bara 13 år gammal (Världen idag 3/11 2008). Visst är det fint med islam?! Obs, att stena otrogna kvinnor har inget med fanatiska islamister att göra. Detta är klart och tydligt påbjudet i Sharíalagen! Varje muslim i hela världen är skyldig att följa denna lag, annars kommer vederbörande att hamna i Helvetet. Enda orsaken till att muslimer inte tillämpar detta i Sverige är att de just nu inte har möjlighet att göra det. Men den tiden kanske kommer. Jag vill påminna om min tidigare blogg den 5/10 där jag diskuterar SVT:s program Halal-TV. En av programledarna där sade sig stödja att otrogna kvinnor stenas. Och det gör alla rättrogna muslimer, även om svenska media anser att detta är förtal. Muslimerna vet när man skall ligga lågt och när det är tillfälle att visa ens sanna natur. Den aningslösa västvärlden sitter på en vulkan som väntar på att explodera. Islams absoluta mål är att erövra västvärlden och införa kalifatet (sharíalagar etc). Och detta mål är icke förhandlingsbart. Man bidar sin tid och har all tid i världen. Det spelar ingen roll om det tar hundra eller femhundra år. Om inte på annat sätt så tar islam över på grund av demografiska faktorer. Inom 50 år är muslimerna i majoritet i Västeuropa (på grund av invandring och höga födelsetal).
söndag 2 november 2008
Kristofobin breder ut sig
Jag ber om ursäkt för att jag är så dålig på att blogga. Men det var precis vad jag misstänkte när jag startade min blogg. Tiden räcker helt enkelt inte till. Senaste månaden har jag ägnat åt att skriva en mycket omfattande artikel (med ett antal bilagor) om Förintelsen. Detta föranlett av en resa jag gjorde i september till Auschwitz och Treblinka (två av nazisternas värsta utrotningsläger). För att skriva artikeln har jag läst en massa litteratur i ämnet. Detta har varit oerhört påfrestande psykiskt. Att frottera sig med ondskan på nära håll gör ont, fruktansvärt ont. Men nu är i alla fall min artikel helt klar (jag lade ut den för flera veckor sedan, men jag har sedan dess ändrat och lagt till nästan varje dag). Jag vill verkligen rekommendera min artikel – "Besök i helvetet”. Jag betraktar den som kanske det allra viktigaste jag skrivit. Det känns som att människor blir allt mer likgiltiga inför Förintelsen och tycker att det är dags att glömma. Men det är livsfarligt att glömma. Historien kan upprepas när som helst. Vi har ju sett liknande händelser för inte så länge sedan (Kampuchea, Rwanda, Jugoslavien).
Idag tänkte jag skriva lite grand om kristofobin i vårt land (och i hela västvärlden).
För någon månad sedan valdes en ny rektor vid Lunds Universitet, Per Eriksson. Det framkom så småningom att denne tidigare varit medlem i en pingstkyrka (numera är han med i Evangeliska Frikyrkan, där man också tror på Gud – huugha!). Sex lärare vid universitet skrev omedelbart ett protestbrev, där man begärde att någon annan skulle väljas till rektor. En av dem, universitetslektor Cecilia Hägerhäll, sade i Sydsvenska Dagbladet:
Det tycks som att Hägerhäll har vissa problem med demokratibegreppet plus att hon framstår som djupt okunnig i vissa avseenden. Det finns nämligen mängder av framstående forskare som är troende kristna. Det finns inte någon som helst motsättning mellan att vara bibeltroende kristen (kan det finnas någon annan kristen?) och att vara framgångsrik vetenskapsman/kvinna. På min hemsida har jag många, många exempel på detta. Tack och lov tog inte regeringen något intryck av protestskrivelsen, utan fastställde i veckan Per Erikssons utnämning. Att universitetslärare på fullt allvar kan ifrågasätta om en troende kristen skulle kunna vara universitetsrektor, väcker farhågor. Man undrar vart Sverige är på väg.
Kristofobin är inte bara verksam i Sverige. Nyligen så tvingades Michael Reiss, direktor för utbildningsfrågor vid Royal Society (Englands motsvarighet till vetenskapsakademin och kanske den mest berömda av alla vetenskapsakademier) att avgå. Kravet på hans avgång kom från tre nobelpristagare, efter att Reiss nyligen vid en vetenskapsfestival sagt att kreationisters argument borde bemötas i skolan och att ”en lärare bemöter kreationismen bäst om denne ser kreationismen som en världsåskådning och inte som en missuppfattning”. Reiss är professor vid London Institute of Education och utbildad präst i Anglikanska Kyrkan. I sitt tal påpekade Reiss mycket noga att han inte ansåg att man skulle undervisa om kreationism utan att han avsåg de fall när elever väckte frågor om skapelse. En av de som krävde Reiss’ avgång, Harold Kroto (nobelpristagare i kemi 1996) motiverade sitt ställningstagande på följande sätt, ”Jag anser inte att någon som har en personlig religiös världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället i dessa frågor.” Man undrar om Kroto anser att någon som har en ateistisk världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället? Kroto må vara nobelpristagare, men någon filosof är han definitivt inte. Vetenskap är inte ekvivalent med ateism. Vetenskap tar överhuvudtaget inte ställning i religiösa frågeställningar. Intressant är att Richard Dawkins, som ofta framstår som nästan besatt av hat mot Gud och kristna, var kritisk mot behandlingen av Michael Reiss. Han tyckte att kravet på Reiss avgång ”kommer lite för nära en häxjakt för min smak”.
Vem vet vad framtiden bär i sitt sköte. Kanske kommer troende kristna (kan det finnas några andra kristna?) att förbjudas att verka som lärare, läkare, piloter etc. Man kanske befarar att en kristen pilot ber till Gud i stället för att försöka rädda ett störtande plan. Själv är jag ganska så kunnig i flyghistoria, eftersom det är ett av mina intressen. Jag kan i sammanhanget nämna att några av Andra Världskrigets främsta flygaress var troende kristna. Två av Englands skickligaste jaktpiloter blev präster efter kriget. Att en troende kristen skulle vara en sämre lärare, pilot etc är fullständigt nonsens. Snarare tvärtom. En kristen läkare har en helt annan grund för en human människosyn än vad en ateist och evolutionist har. Enligt evolutionsteorin har människan inget som helst värde överhuvudtaget, annat än vad en viss individ väljer att tillskriva henne. Och det valet kan ju göras på många sätt. Hitler var en ivrig evolutionist, som dessutom älskade djur. Himmler likaså. I Nazityskland fanns mängder av lagar som garanterade djurens rätt (men inga som garanterade människornas rätt). Det påminner inte så lite om dagens Sverige, där den som skjuter en varg kan straffas lika hårt som den som mördar en människa. Nu säger jag inte att alla evolutionister är nazister. Självklart inte. Men en sak är säker, alla nazister var evolutionister!
När företrädare för vetenskapen försöker framställa vetenskapen som inneboende ateistisk, har de slagit in på en farlig väg. Vetenskap riskerar då att bli ideologi. Ett av många medel för att avkristna samhället. Just nu är trycket att vara politiskt korrekt när det gäller intelligent design och religion oerhört starkt. På sikt kommer detta antagligen att slå tillbaka på ateisterna själva, helt enkelt därför att de har fel. Till slut kommer människor att reagera över de överdrivna anspråk på tolkningsföreträde som ateismens representanter har.
Oavsett vilken världsbild jag har, skall detta inte påverka min vetenskapliga integritet. Vetenskapen är en metod, vars regler formulerats av människor. Definitionsmässigt utesluter man allt som kan störa vår förmåga att dra säkra slutsatser. Därför har det övernaturliga ingen plats i vetenskapens modeller. Men inte heller ateismens världsbild har någon plats i dessa modeller. Huruvida det finns en övernaturlig verklighet eller ej, är en fråga som helt ligger utanför vetenskapens domän. Vetenskapen är definitionsmässigt oförmögen att se Gud. Detta är emellertid ingen brist hos Gud. Det är en brist hos vetenskapen (om nu Gud finns). Vetenskapen förser oss med användbara modeller av den fysiska, inomvärldsliga verkligheten. Den är oförmögen att ge oss absoluta sanningar, vilket ateisterna tycks mena. Låt oss inte dra växlar på vetenskapen som den inte kan leva upp till! Det är inte till gagn för vetenskapen. Tvärtom!
Tidigare har jag skrivit några bloggar plus en längre artikel på min hemsida (se länk högst upp till höger) om Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen. Nu inträffade det som jag väntat på. Kornhall tilldelades av Föreningen Humanisterna (ateisternas förening) årets Hedeniuspris. Motiveringen lyder:
Visserligen hade jag förväntat mig att han skulle få priset (det är ju inte så mycket som händer på ateistfronten, så skriver någon en bok som företräder ateismen är det en jättehändelse i denna lilla värld). Men ändå, det föranleder frågan, ”Måste man vara orättfärdig bara för att man är ateist?” Det borde ju inte behöva vara så. Man tycker att den som dragit slutsatsen att Gud inte finns borde kunna vara lika mycket demokrat och sanningssökare som den som dragit någon annan slutsats. Nu vet jag inte hur noggrant man läst boken. En enkel kontroll skulle t ex visat hur oärligt Kornhall handskas med citat. I min artikel om hans bok ger jag ett antal exempel på hur han citerar min hemsida helt ryckt ur sitt sammanhang, och hur hans källhänvisningar är så oklara att det är omöjligt för läsaren att kontrollera från vilka artiklar citaten är hämtade. Bara detta borde diskvalificerat boken för Hedeniuspriset. Ingemar Hedenius var en ärlig sanningssökande person, som jag högaktar, och jag är övertygad att han just nu roterar i sin grav över att förknippas med Kornhalls bok. Om jag vore ateist (vilket jag var fram till 1978) skulle min reaktion inför Kornhalls bok var densamma som evolutionsfilosofen Michael Ruse’s reaktion efter att ha läst Richard Dawkins bok Gudsillusionen, ”När jag läser Dawkins bok skäms jag över att vara ateist…”
Den humor man talar om i prismotiveringen lyser såvitt jag kan se helt med sin frånvaro. Det enda jag hittar i Kornhalls bok är ett vitriolliknande hat och inget annat. Ett totalt förakt för alla andra åsikter utom Kornhalls egna. Genom att ge Kornhall Hedeniuspriset kastar Humanisterna en skugga över Hedenius goda namn plus att de dessutom avslöjar sig själva. De står inte alls på sanningens och rättens sida. De står för åsiktsförtryck och tankediktatur och lögn. Jag förstår inte varför.
De recensioner Kornhall fått har varit uppseendeväckande positiva. DN, SvD och Dala-Demokraten var översvallande. Inte en enda negativ kommentar. Jag kan inte minnas att jag någonsin i hela mitt 65-åriga liv läst så odelat positiva recensioner av en bok (och då inkluderar jag böcker av nobelpristagare). Detta har jag kommenterat i tidigare bloggar. Intressant är att den enda recension som varit lite kritisk (även om den huvudsakligen var positiv) fanns i tidningen Folkvett, som ges ut av Föreningen Vetenskap och Folkbildning (som dessvärre tycks ha starka kopplingar till ateismen). Recensionen var skriven av Sverker Johansson, fysiker och lärare vid Jönköpings Universitet. Att Johansson inte helt ryckts med i lovprisningarna av Kornhalls bok, kanske har att göra med att han är fysiker och inte biolog.
Att en bok som är så full av hat och förakt mot andra människor, fått ett så positivt bemötande i stort sett överallt är på sätt och vis förvånande. Men på sätt och vis inte. Den politiska korrekthetens tryck är mycket, mycket stort i vårt land. Även framstående forskare rycks med i den intellektuella pöbelhopen. Utan några andra jämförelser erinrar jag om att två av Hitlers ivrigaste medlöpare var fysikerna Johannes Starck och Philipp Lenard, båda nobelpristagare i fysik. Så även framstående vetenskapsmän kan gå vilse i ideologiernas träskmarker. Det kanske vore bättre om evolutionisterna och biologerna lämnade de filosofiska spekulationerna åt filosoferna.
Jag kan inte låta bli att nämna att jag för några veckor sedan var på Jönköpings Universitet och talade om intelligent design. I studentkårens veckobrev nämndes min föreläsning. Den som skrev brevet visste tydligen inte om hur kontroversiellt ämnet är. Så några timmar senare, när vederbörande fått reda på sin fadäs, kom en ”Viktig rättelse”.
Det påminner lite om Katolska Kyrkans syndabekännelse ”mea culpa, mea maxima culpa (min skuld, min stora skuld)”. Det påminner också om intellektuella som gjorde avbön under Maos kulturrevolution, där de bekände vilka eländiga borgerliga förrädare de varit och bad ordförande Mao om förlåtelse. Som sagt, politisk korrekthet är ett intressant fenomen. Det tragiska är att det är så fördummande. Jag tror, att när historien fäller sin dom över 2000-talets första decennium, så kommer detta att kallas ”dumhetens och förljugenhetens decennium”. I sovjetstaten var lögnen satt i system. Tidningarna ljög. Skolan ljög, föräldrar ljög för sina barn och barnen för sina föräldrar. Äkta makar ljög för varandra och man ljög till och med för sig själv, när man intalade sig att man levde i ett paradis på jorden. Det känns som vi börjar närma oss detta tillstånd även i vårt land. Lögnen är satt i system. Men lögnen avslöjas alltid. För eller senare kommer ett barn att med hög röst ropa, ”Men han har ju inga kläder på sig. Han är ju naken”. Och de vuxna kommer att skämmas över sin ynklighet.
Idag tänkte jag skriva lite grand om kristofobin i vårt land (och i hela västvärlden).
För någon månad sedan valdes en ny rektor vid Lunds Universitet, Per Eriksson. Det framkom så småningom att denne tidigare varit medlem i en pingstkyrka (numera är han med i Evangeliska Frikyrkan, där man också tror på Gud – huugha!). Sex lärare vid universitet skrev omedelbart ett protestbrev, där man begärde att någon annan skulle väljas till rektor. En av dem, universitetslektor Cecilia Hägerhäll, sade i Sydsvenska Dagbladet:
Han tillhörde en rörelse där man menar att Bibeln är Guds ord, punkt. Och pingstpastorn Åke Green säger att homosexualitet är en synd. Det är inte en sådan person som passar att vara rektor. Pingstkyrkan är ju en rätt extrem vetenskapsfientlig rörelse. Hade han varit buddhist hade det varit mycket mer okontroversiellt.
Det tycks som att Hägerhäll har vissa problem med demokratibegreppet plus att hon framstår som djupt okunnig i vissa avseenden. Det finns nämligen mängder av framstående forskare som är troende kristna. Det finns inte någon som helst motsättning mellan att vara bibeltroende kristen (kan det finnas någon annan kristen?) och att vara framgångsrik vetenskapsman/kvinna. På min hemsida har jag många, många exempel på detta. Tack och lov tog inte regeringen något intryck av protestskrivelsen, utan fastställde i veckan Per Erikssons utnämning. Att universitetslärare på fullt allvar kan ifrågasätta om en troende kristen skulle kunna vara universitetsrektor, väcker farhågor. Man undrar vart Sverige är på väg.
Kristofobin är inte bara verksam i Sverige. Nyligen så tvingades Michael Reiss, direktor för utbildningsfrågor vid Royal Society (Englands motsvarighet till vetenskapsakademin och kanske den mest berömda av alla vetenskapsakademier) att avgå. Kravet på hans avgång kom från tre nobelpristagare, efter att Reiss nyligen vid en vetenskapsfestival sagt att kreationisters argument borde bemötas i skolan och att ”en lärare bemöter kreationismen bäst om denne ser kreationismen som en världsåskådning och inte som en missuppfattning”. Reiss är professor vid London Institute of Education och utbildad präst i Anglikanska Kyrkan. I sitt tal påpekade Reiss mycket noga att han inte ansåg att man skulle undervisa om kreationism utan att han avsåg de fall när elever väckte frågor om skapelse. En av de som krävde Reiss’ avgång, Harold Kroto (nobelpristagare i kemi 1996) motiverade sitt ställningstagande på följande sätt, ”Jag anser inte att någon som har en personlig religiös världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället i dessa frågor.” Man undrar om Kroto anser att någon som har en ateistisk världsåskådning är lämpad att representera det vetenskapliga samhället? Kroto må vara nobelpristagare, men någon filosof är han definitivt inte. Vetenskap är inte ekvivalent med ateism. Vetenskap tar överhuvudtaget inte ställning i religiösa frågeställningar. Intressant är att Richard Dawkins, som ofta framstår som nästan besatt av hat mot Gud och kristna, var kritisk mot behandlingen av Michael Reiss. Han tyckte att kravet på Reiss avgång ”kommer lite för nära en häxjakt för min smak”.
Vem vet vad framtiden bär i sitt sköte. Kanske kommer troende kristna (kan det finnas några andra kristna?) att förbjudas att verka som lärare, läkare, piloter etc. Man kanske befarar att en kristen pilot ber till Gud i stället för att försöka rädda ett störtande plan. Själv är jag ganska så kunnig i flyghistoria, eftersom det är ett av mina intressen. Jag kan i sammanhanget nämna att några av Andra Världskrigets främsta flygaress var troende kristna. Två av Englands skickligaste jaktpiloter blev präster efter kriget. Att en troende kristen skulle vara en sämre lärare, pilot etc är fullständigt nonsens. Snarare tvärtom. En kristen läkare har en helt annan grund för en human människosyn än vad en ateist och evolutionist har. Enligt evolutionsteorin har människan inget som helst värde överhuvudtaget, annat än vad en viss individ väljer att tillskriva henne. Och det valet kan ju göras på många sätt. Hitler var en ivrig evolutionist, som dessutom älskade djur. Himmler likaså. I Nazityskland fanns mängder av lagar som garanterade djurens rätt (men inga som garanterade människornas rätt). Det påminner inte så lite om dagens Sverige, där den som skjuter en varg kan straffas lika hårt som den som mördar en människa. Nu säger jag inte att alla evolutionister är nazister. Självklart inte. Men en sak är säker, alla nazister var evolutionister!
När företrädare för vetenskapen försöker framställa vetenskapen som inneboende ateistisk, har de slagit in på en farlig väg. Vetenskap riskerar då att bli ideologi. Ett av många medel för att avkristna samhället. Just nu är trycket att vara politiskt korrekt när det gäller intelligent design och religion oerhört starkt. På sikt kommer detta antagligen att slå tillbaka på ateisterna själva, helt enkelt därför att de har fel. Till slut kommer människor att reagera över de överdrivna anspråk på tolkningsföreträde som ateismens representanter har.
Oavsett vilken världsbild jag har, skall detta inte påverka min vetenskapliga integritet. Vetenskapen är en metod, vars regler formulerats av människor. Definitionsmässigt utesluter man allt som kan störa vår förmåga att dra säkra slutsatser. Därför har det övernaturliga ingen plats i vetenskapens modeller. Men inte heller ateismens världsbild har någon plats i dessa modeller. Huruvida det finns en övernaturlig verklighet eller ej, är en fråga som helt ligger utanför vetenskapens domän. Vetenskapen är definitionsmässigt oförmögen att se Gud. Detta är emellertid ingen brist hos Gud. Det är en brist hos vetenskapen (om nu Gud finns). Vetenskapen förser oss med användbara modeller av den fysiska, inomvärldsliga verkligheten. Den är oförmögen att ge oss absoluta sanningar, vilket ateisterna tycks mena. Låt oss inte dra växlar på vetenskapen som den inte kan leva upp till! Det är inte till gagn för vetenskapen. Tvärtom!
Tidigare har jag skrivit några bloggar plus en längre artikel på min hemsida (se länk högst upp till höger) om Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen. Nu inträffade det som jag väntat på. Kornhall tilldelades av Föreningen Humanisterna (ateisternas förening) årets Hedeniuspris. Motiveringen lyder:
I Hedenius anda och med stark förankring i den sanningssökande upplysningstraditionen har han under 2008 tagit sig an en av vår tids mest försåtliga osanningar: intelligent design. Med gedigen vetenskaplig grund parad med mångårig egen erfarenhet av trosrörelsen har Per Kornhall förmågan att både genomskåda och åskådliggöra intelligent designs bristande vetenskaplighet, liksom det propagandamaskineri med vilket den förfäktas. Per Kornhall har med humor, intellektuell skärpa och med stor pedagogisk begåvning bidragit till upplysning i vår tid.
Visserligen hade jag förväntat mig att han skulle få priset (det är ju inte så mycket som händer på ateistfronten, så skriver någon en bok som företräder ateismen är det en jättehändelse i denna lilla värld). Men ändå, det föranleder frågan, ”Måste man vara orättfärdig bara för att man är ateist?” Det borde ju inte behöva vara så. Man tycker att den som dragit slutsatsen att Gud inte finns borde kunna vara lika mycket demokrat och sanningssökare som den som dragit någon annan slutsats. Nu vet jag inte hur noggrant man läst boken. En enkel kontroll skulle t ex visat hur oärligt Kornhall handskas med citat. I min artikel om hans bok ger jag ett antal exempel på hur han citerar min hemsida helt ryckt ur sitt sammanhang, och hur hans källhänvisningar är så oklara att det är omöjligt för läsaren att kontrollera från vilka artiklar citaten är hämtade. Bara detta borde diskvalificerat boken för Hedeniuspriset. Ingemar Hedenius var en ärlig sanningssökande person, som jag högaktar, och jag är övertygad att han just nu roterar i sin grav över att förknippas med Kornhalls bok. Om jag vore ateist (vilket jag var fram till 1978) skulle min reaktion inför Kornhalls bok var densamma som evolutionsfilosofen Michael Ruse’s reaktion efter att ha läst Richard Dawkins bok Gudsillusionen, ”När jag läser Dawkins bok skäms jag över att vara ateist…”
Den humor man talar om i prismotiveringen lyser såvitt jag kan se helt med sin frånvaro. Det enda jag hittar i Kornhalls bok är ett vitriolliknande hat och inget annat. Ett totalt förakt för alla andra åsikter utom Kornhalls egna. Genom att ge Kornhall Hedeniuspriset kastar Humanisterna en skugga över Hedenius goda namn plus att de dessutom avslöjar sig själva. De står inte alls på sanningens och rättens sida. De står för åsiktsförtryck och tankediktatur och lögn. Jag förstår inte varför.
De recensioner Kornhall fått har varit uppseendeväckande positiva. DN, SvD och Dala-Demokraten var översvallande. Inte en enda negativ kommentar. Jag kan inte minnas att jag någonsin i hela mitt 65-åriga liv läst så odelat positiva recensioner av en bok (och då inkluderar jag böcker av nobelpristagare). Detta har jag kommenterat i tidigare bloggar. Intressant är att den enda recension som varit lite kritisk (även om den huvudsakligen var positiv) fanns i tidningen Folkvett, som ges ut av Föreningen Vetenskap och Folkbildning (som dessvärre tycks ha starka kopplingar till ateismen). Recensionen var skriven av Sverker Johansson, fysiker och lärare vid Jönköpings Universitet. Att Johansson inte helt ryckts med i lovprisningarna av Kornhalls bok, kanske har att göra med att han är fysiker och inte biolog.
Att en bok som är så full av hat och förakt mot andra människor, fått ett så positivt bemötande i stort sett överallt är på sätt och vis förvånande. Men på sätt och vis inte. Den politiska korrekthetens tryck är mycket, mycket stort i vårt land. Även framstående forskare rycks med i den intellektuella pöbelhopen. Utan några andra jämförelser erinrar jag om att två av Hitlers ivrigaste medlöpare var fysikerna Johannes Starck och Philipp Lenard, båda nobelpristagare i fysik. Så även framstående vetenskapsmän kan gå vilse i ideologiernas träskmarker. Det kanske vore bättre om evolutionisterna och biologerna lämnade de filosofiska spekulationerna åt filosoferna.
Jag kan inte låta bli att nämna att jag för några veckor sedan var på Jönköpings Universitet och talade om intelligent design. I studentkårens veckobrev nämndes min föreläsning. Den som skrev brevet visste tydligen inte om hur kontroversiellt ämnet är. Så några timmar senare, när vederbörande fått reda på sin fadäs, kom en ”Viktig rättelse”.
Ett mycket olyckligt misstag skedde i dagens nyhetsbrev. Det är inte Studentkåren som arrangerar föreläsningen om intelligent design, något som inte framgår av texten…
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att detta stycke slunkit igenom. Något liknande kommer aldrig mer att inträffa.
Det påminner lite om Katolska Kyrkans syndabekännelse ”mea culpa, mea maxima culpa (min skuld, min stora skuld)”. Det påminner också om intellektuella som gjorde avbön under Maos kulturrevolution, där de bekände vilka eländiga borgerliga förrädare de varit och bad ordförande Mao om förlåtelse. Som sagt, politisk korrekthet är ett intressant fenomen. Det tragiska är att det är så fördummande. Jag tror, att när historien fäller sin dom över 2000-talets första decennium, så kommer detta att kallas ”dumhetens och förljugenhetens decennium”. I sovjetstaten var lögnen satt i system. Tidningarna ljög. Skolan ljög, föräldrar ljög för sina barn och barnen för sina föräldrar. Äkta makar ljög för varandra och man ljög till och med för sig själv, när man intalade sig att man levde i ett paradis på jorden. Det känns som vi börjar närma oss detta tillstånd även i vårt land. Lögnen är satt i system. Men lögnen avslöjas alltid. För eller senare kommer ett barn att med hög röst ropa, ”Men han har ju inga kläder på sig. Han är ju naken”. Och de vuxna kommer att skämmas över sin ynklighet.
Etiketter:
ateism,
kristofobi,
Per Kornhall,
politisk korrekthet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)