måndag 16 februari 2009

Vad är en människa?

Igår såg jag ett gripande program om Johnny Cash. Programmet handlade egentligen om den succéskiva han spelade in under en konsert i fängelset Folsom Prison. Även om Cash var mycket framgångsrik, hade han stora personliga problem; droger, depressioner och mycket annat. Något som bar honom genom hela livet var hans djupa, personliga gudstro, som kom att påverka honom på många sätt. Han skrev bl a en bok om kristen tro, spelade in en film om Jesus (på plats i Israel) och uppträdde flera gånger på Billy Grahams kampanjer. I programmet citerade man Johnny Cash när han sade följande tänkvärda ord (ungefär):

En människa behöver kontakt med sin själ,
en själ behöver kontakt med sin Skapare

Ateisterna förnekar både människanns själ och att det finns en Skapare. Inte konstigt att världen ser ut som den gör! Och att så många människor mår som de mår

måndag 9 februari 2009

Med facit i handen

Under Israels operationer mot Hamas i Gaza för ett par veckor sedan, berättade media om hur Israel med avsikt bombade skolor och sjukhus i Gaza och t o m använde vit fosfor mot civila, något som är strängt förbjudet. Och det handlade inte om att media viskade om detta. Det var största löpsedeltypsnittet och man fullkomligt basunerade ut sin vrede mot Israel. Vissa reportrar gick så långt att de jämförde Israels agerande i Gaza med Förintelsen.

Låt mig börja med att kommentera det sistnämnda. Vid Förintelsen dog ca 70 procent av Europas judar. I vissa länder (som t ex Lettland) mördades nästan hela den judiska befolkningen. Befolkningen i Gaza växer snabbare än befolkningen i Israel, något som motbevisar påståendet att Israel begår massmord på palestinier.

IDF (Israel Defence Forces), UNWRA och FN undersöker just nu påståendena att Israel begått krigsförbrytelser i Gaza. Ett av de påståenden som cirkulerade under det att kriget pågick var att Israel hade bombat FN-skolan i Jabalya i Gaza och att 43 personer, som hade sökt skydd i skolan, dog (uppgiften kom bl a från WHO). Nu har FN och UNWRA själva kommit fram till att skolan aldrig träffades överhuvudtaget och ingen som befann sig inne i skolan dog (enligt en intervju med John Ging, direktor för UNWRA i Gaza, i tidningen Globe and Mail). Däremot hade Israel riktat sina vapen mot Hamas, som ställt upp sina raketramper strax utanför skolan. 43 personer dog, men utanför skolan. Och förmodligen var de flesta av de som dog terrorister och inte oskyldiga civila.

Kommer tidningarna nu att använda lika stora bokstäver på sina löpsedlar när de berättar att Israel inte besköt FN-skolan i Jabalya? Självklart inte! De flesta tidningar kommer överhuvudtaget inte att berätta något alls. Och de som eventuellt gör det, kommer att ha en liten notis bland annonserna för begagnat omslagspapper (givetvis finns undantag som Världen idag och några till). Resultatet blir att vanliga människor går omkring med det bestående intrycket att Israel under Gazakriget (eller vad vi skall kalla det) urskiljningslöst bombat skolor, barnsjukhus etc och att detta varit med avsikt. Tidningarna bidrar således till Hamas’ lögnpropaganda. Och jag har svårt att tro att detta är omedvetet.

En intressant iakttagelse är att media tycks lita helt och fullt på de uppgifter om dödade som Hamas och andra palestinier uppgett. Samtidigt så visar man att man inte litar på uppgifter från Israel, eftersom man alltid säger, ”Enligt Israel…” Varför litar man på den palestinska sidan men inte på Israel kan man undra?

I efterhand har det kommit uppgifter från Gaza som säger att Hamas skjutit – antingen skjutit ihjäl eller skjutit i benet – flera hundra palestinier (Fatahanhängare), som man ansett vara förrädare. Detta passade man på att göra under pågående krig, förvissad om att media skulle koncentrera sig på andra saker (t ex Israels ”brott mot mänskligheten”).

Jag är övertygad om att vi kommer att få ta del av många fler rapporter som rentvår Israel från anklagelser om krigsförbrytelser. Och inget av detta kommer att nämnas i de flesta media, och definitivt inte i s k public service, som P1 och SVT (PS=Palestinian Service). Public Service, jo jag tackar jag! Service för vem?

Även om Israel vann kriget, kan man nog säga att Hamas vann propagandakriget. Bilder på döda barn och brinnande privatbostäder har varit det som dominerat mediarapporteringen och sådana bilder har ett enormt propagandavärde. Och det handlar om bilder som palestinier tagit själva, eller låtit journalister ta under kontrollerade former. Dvs bilder som palestinierna i praktiken ”regisserat” och som man vill skall publiceras i europeiska media.

Det kan vara intressant att titta lite på kriget i Libanon för ett par år sedan, eftersom vi redan har facit i detta fall. I media förekom mängder av påståenden om israeliska massakrer på civila. Ett exempel är den s k massakern i flyktinglägret i Jenin 2002 (som Arafat den Onde kallade ”ett nytt Stalingrad”). Media hävdade att 900 palestinier, varav de flesta civila, dog. Israel påstods bryta mot alla krigets lagar under operationerna. I själva verket var det 53 palestinier och 23 israeler som dog. Flera dygn innan Israel gick in i Jenin uppmanade man invånarna att de skulle lämna lägret. Att många hus förstördes har en mycket enkel förklaring. Palestinierna är experter på försåtmineringar. När en dörr öppnas exploderar en bomb och liknande. Därför tvingas israelerna att spränga sig in i husen. Ett hus i taget. Detta går mycket långsamt, i Jenin kunde man bara rycka fram ca 50 m per dygn, men är nödvändigt för att skydda de israeliska soldaterna. Situationen i Gaza var liknande och tyvärr leder ”strid i stad”, som det brukar kallas, till stor ödeläggelse. Men så är krig dessvärre. Och det visste Hamas mycket väl när de öste raketer över Israel. Dvs fullt medvetet drog man ett fruktansvärt lidande över den palestinska befolkningen, väl vetande att detta lidande skulle fungera som ett effektivt propagandamedel.

Uppgifterna i media omedelbart efter att operationerna i Gaza var avslutade, talade om upp mot 1400 döda, varav minst hälften var civila, ja kanske att t o m 90 procent var civila, och där dessutom 400 var barn. Fruktansvärda siffror, om de nu är sanna. Mycket tyder dessvärre på ett siffrorna inte stämmer. När Israel gick in i Gaza och snabbt vann terräng, beordrades hamassoldaterna att klä sig i civila kläder, vilket (som påpekats i tidigare bloggar) räknas som krigsförbrytelse. Detta bidrag givetvis till att många civila dog, men många av de som dog i civila kläder, var i själva verket hamassoldater klädda i civila kläder. Den troliga siffran just nu, som givetvis kan ändras eftersom alla sådana siffror är osäkra, säger att ca 1000 palestinier dog totalt. Av dessa var ca två tredjedelar hamassoldater. Med tanke på att Gaza är så pass tättbefolkat, tyder detta på att Israel måste ansträngt sig till det yttersta för att undvika civila offer (vilket man alltid gör – judendomen hyser stor respekt för mänskligt liv, till skillnad från islamismen).

Just nu håller palestinierna på att reparera de bombade tunnlarna och snart är vapensmugglingen i full gång igen. Om inte EU eller FN eller USA eller någon annan aktör gör något åt saken, dvs får stopp på Hamas aggressioner, kan man inte se något slut på konflikten. Och då kommer allt att fortsätta igen, och igen och igen och igen… Judarna tänker definitivt inte lägga sig ned och dö utan motstånd. Det gjorde man i Auschwitz, Treblinka etc, men aldrig, aldrig mer!!!

lördag 7 februari 2009

Om att offra till Kejsaren

Jag har nyligen läst en mycket intressant bok, 21 kyrkofäder av Peter Halldorf. Den handlar om den kristna trons framväxt och de gestalter (kyrkofäderna) som starkt bidragit till att den sanna kristendomen, i enlighet med Jesu undervisning, bevarats. På sidan 92 skriver Halldorf:
De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning berodde alltså inte på att myndigheterna hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I romarriket fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i kejsarkulten som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Detta fick mig att haja till. Det känns ju väldigt likt, vad som pågår i Västvärlden, och inte minst i Sverige, just nu.

Till saken hör att romarnas kejsardyrkan inte var speciellt förpliktigande. För att uppfylla kraven slängde man två rökelsekorn in i en eld som brann framför en bild av kejsaren. Det var allt! När man gjort detta fick man ett skriftligt intyg på att man fullgjort offret. Offret behövde bara göras en enda gång. Men för kristna och judar var det otänkbart att göra ett sådant offer. ”Du skall inga andra gudar hava vid sidan om mig!” är ju det första budet i Gamla Testamentet. Judarna var, genom en särskild lagstiftning, befriade från att offra till kejsaren. Men denna folkgrupp var en sådan liten minoritet att de ändå inte kunde hota romarriket. Till en början åtnjöt de kristna samma förmån som judarna, men när deras antal började öka kraftigt, upplevdes det alltmer som ett hot, att denna växande skara inte underkastade sig kejsarkulten.

På vad sätt har vi idag en motsvarighet till kejsardyrkan? Ja, det finns många exempel. Låt oss ta samkönade äktenskap. För tio år sedan var de s k intellektuella i Sverige helt ointresserade av kyrklig vigsel. De öste sitt förakt och sin galla över denna typ av vigsel, som ansågs förlegad, vidskeplig och i största allmänhet ett hån mot allt vad intellekt och sunt förnuft heter. Ingen av dessa människor hade den minsta tanke på att gifta sig i kyrkan. Nu plötsligt, i samband med samkönade äktenskap, har kyrklig vigsel blivit den viktigaste av alla frågor, ja nästan viktigare än kärnkraft och ekonomi. Alla samfund skall tvingas att viga samkönade par eller förlora sin vigselrätt. Att vara negativ till samkönade äktenskap väcker oerhört starka och upprörda känslor, ja rent av hat. Trots att förmodligen ingen homosexuellt person skulle vilja vigas på t ex Livets Ord, tycks det vara av största principiella betydelse att man på Livets Ord (och i andra bibeltroende kristna samfund) böjer sig och går med på att viga homosexuella. Alla måste böja sig!!! Alla!!! Eftersom man vet att mängder av människor i Sverige innerst inne tycker att samkönade äktenskap känns fel, har man inte råd med någon diskussion. Om alla tror att alla andra anser någonting vara normalt, blir detta någonting antagligen accepterat (hur onormalt det än är). Men det kanske räcker med att några få höjer sin röst, så brakar allt. Detta är ju faran med allt som bygger på lögn. ”Men han har ju ingenting på sig, han är ju naken”, som det lilla barnet sade i sagan om Kejsarens nya kläder.

Det var ju ungefär på samma sätt i Tyskland under nazismens framväxt och de begynnande judeförföljelserna. Det fanns säkert många människor som innerst inne var tveksamma till hur judarna behandlades. Men de flesta trodde antagligen att alla andra stödde förföljelserna. Eftersom ingen vågade säga något. Och när människor såg hur framträdande tyska läkare, psykiatriker, jurister, ja t o m nobelpristagare i fysik (Philip Lenard och Johannes Stark) öppet uttalade sitt stöd för Hitler och menade att nazismen var Tysklands räddning och att judarna måste bort, låg det nära till hands att döva de egna tankarna. ”De måste ju rimligen begripa, de som har så hög utbildning”. Men inbillning är inte samma sak som utbildning.

I någon framtida bok om 2000-talets kyrkofäder (varav K G Hammar definitivt inte är en) kanske vi kommer att läsa någonting i stil med:
De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning i Sverige berodde alltså inte på att myndigheterna eller de intellektuella hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I Sverige fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i tillbedjan av materialism, omoral och den heliga evolutionen, som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Det finns många andra exempel, förutom samkönade äktenskap, på motsvarighet till kejsardyrkan i vår tid. Evolutionen är ett sådant. Alla måste tro att allting kommit till genom slumpen i kombination med naturlagar och därmed i förlängningen tro, att det inte finns fri vilja eller rätt och fel. Allt är tillåtet, utom att säga att det finns rätt och fel. Trots att det finns nobelpristagare i fysik och andra framstående forskare som tycker sig se en Designer bakom Universum, livet och de olika arterna, måste man böja knä inför evolutionen och evolutionens prästerskap. Åtminstone officiellt. Sedan kan man ju tro vad man vill, bara skenet upprätthålls. I fikarummet kan forskarna diskutera problem inom evolutionsteori och cellbiologi, men utåt hävdar man att evolutionen är ett faktum. Ytterligare exempel på kejsarkult är hur vi förhåller oss till abort och till Israel, vilket jag diskuterar i olika artiklar på min blogg och på min hemsida.

I boken 21 kyrkofäder läser vi vidare (sid 92):
Den första organiserade kampanjen mot de kristna över hela riket initierades av kejsar Decius under perioden 250-251. Kejsarens ambition var att en gång för alla knäcka kyrkan.

I januari 250 e Kr utfärdade kejsar Decius ett påbud med följande innehåll:
Alla rikets invånare var skyldiga att offra för kejsaren och kejsarens välgång inför närvarande ämbetsmän i respektive samhälle, detta var ”för rikets säkerhet”, en viss dag (datumet kunde variera från plats till plats och ordern kan ha varit att offrandet skulle vara avslutat inom en viss tidsperiod efter att ett samhälle hade mottagit påbudet). Efter att man offrat fick man ett certifikat (libellus) som visade att man uppfyllt påbudet. Vägran att offra innebar tortyr och dödsstraff.

Påbudet var speciellt riktat mot de kristna. Det räckte alltså att offra en enda gång. Och det är väl ungefär så det är idag. Om kristna bara en enda gång offentligt kan erkänna att det inte finns någon synd (och därmed ingen frälsning och att Jesus därför inte är vår Frälsare), att det inte finns rätt och fel (gör vad du vill, när du vill och varför du vill och tänk inte på någon annan), att Israel är den stora Satan, att alla religioner är lika sanna (dvs lika osanna), att abort är till för barnets bästa och att evolutionen är ett absolut faktum som är för evigt sant, ja då kan men sedan få nådigt tillstånd att sjunga några psalmer och kanske till och med be några böner. Då har man böjt knä för Kejsaren. Det intressanta är, att det som den svenska intellektuella eliten (eller som jag brukar säga, ”kulturdräggen”) kräver att de kristna skall förneka, är just det som är kristendomens själva kärna. Och det var ju också det som Kejsaren krävde av fornkyrkans kristna. De skulle erkänna att Kejsaren var gud – något som är omöjligt för en sann kristen. Dessutom är påståendet att Kejsaren är gud ett falskt påstående. De romerska kejsarna var inga gudar. De var vanliga människor, med goda och onda sidor, som åt och sov och fortplantade sig, och som förr eller senare dog och ruttnade precis som vem som helst. Att tillbe Kejsaren är därför inte bara hädelse, det är en lögn.

Det tycks som att de intellektuellas ambition just nu är ”att en gång för alla knäcka kyrkan”. Svenska Kyrkan har man ju snart lyckats med, även om där fortfarande finns kvar isolerade öar av bibelförankrad kristendom. Nu vänder man sin vrede mot frikyrkorna och försöker med en kombination av skrämsel och vädjan få dessa att också överge kristendomen. Vissa samfund har man uppenbarligen haft viss framgång med. Men precis som att Kejsaren fick vissa kristna att böja knä, så var andra beredda att dö för sin tro. Detta ledde till att kejsarna så småningom fick ge upp och i stället acceptera kristendomen som officiell romersk religion. Kristendomen är alltid som bäst under förföljelse. Martyrernas blod är missionens bränsle.

Därför anser jag inte att kristna skall böja sig i vår tid. För någonting! Kristna är kallade att vara ett salt i världen. Att stå upp för det som är rätt och att tala om vad som är fel. Den dag kristna inte längre står upp för sanningen, är de inte en del av lösningen på världens problem. Då är de en del av dessa problem, ja en del av ondskan. Dagens kejsare nöjer sig inte förrän de kristna har avsvurit sig sin tro helt och hållet. Då är det lika bra att inte kompromissa alls. Den som inte kompromissar kanske blir förföljd. Men hellre förföljd än föraktad!

söndag 1 februari 2009

Gazakonflikten — summa summarum

Så är Israels operationer i Gaza avslutade – för den här gången. Massmedias orättfärdighet har varit monumental. Det intressanta är att SVT trots allt varit något mer nyanserade än t ex P1. Man inbillar ju sig annars att en förment seriös radiokanal som P1, mer än någon annan kanal, skall stå för objektivitet och opartiskhet och låta alla sidor komma till tals. I SvD och DN har man släppt igenom flera artiklar som skarpt kritiserat Hamas och låtit representanter för Israel komma till tals. Även SVT har i någon mån gjort detta och varit förvånansvärt objektiva (vilket inte skall tolkas som att de varit opartiska), vilket följande exempel visar:
På text-tv häromdagen var en av rubrikerna att Israel hade skadat ett antal skolbarn. I själva artikeln kunde man sedan läsa att Hamas raketbeskjutit Israel och även dödat en israelisk soldat, och att Israel hade gensvarat på detta. Givetvis hade Hamas avlossat sina raketer omgivna av barn (kanske intill en skola, där man antagligen hindrat barnen att fly undan). Man tycker att rubriken borde varit att Hamas avlossat raketer mot Israel. I texten skulle det sedan berättats om hur Israel besvarade detta. Kausalitet handlar ju om orsak och verkan och inte om verkan och orsak. Invasionen i Normandie var t ex inte det som orsakade Andra Världskriget.

Hur som helst är det mycket anmärkningsvärt att P1 idag tycks vara den minst objektiva och mest partiska av alla kanaler (detta gäller inte bara rapporteringen om Israel utan också hur man behandlar kristen tro och intelligent design och liknande ämnen, som inte är politiskt korrekta – just nu). Ja P1 är inte bara minst objektiv bland publicserviceorgan, utan till och med mindre objektiv än de flesta dagstidningar och betalkanaler. Personligen anser jag att P1 skulle fråntas sin status av public service, eftersom man inte lever upp till sitt uppdrag.

Efter att striderna avslutats visas nu allt fler bilder från förödelsen i Gaza (under själva konflikten fanns få utländska journalister inne i Gaza). Man talar om alla döda barn (givetvis en stor tragedi) och förödelsen, men man talar om detta som att Hamas inte fanns och aldrig avlossat några raketer, och som att Israel oprovocerat attackerat Gaza med målet att döda så många barn som möjligt. Cecilia Uddéns (denna människa är en skam för allt var sann journalistik heter) rapporterar ständigt från Gaza och berättar snyfthistorier om lidande barn och den snälle skräddaren som är ledsen över sitt bombade skrädderi. Men aldrig någonsin varför det är som det är! P1:s uppgift är att ge lyssnaren en förståelse för vad som försiggår i Mellanöstern. Jag säger inte att det är fel att också peka på det lidande som krig alltid för med sig. Men om man inte gör några som helst försök att förklara varför Israel nu gick in i Gaza, sysslar man inte med rapportering utan indoktrinering (en sådan förklaring måste rimligen innebära att man ger en tillräcklig bakgrund till det som sker just nu).

Ett konkret exempel på mediavinklingen hämtar jag från Expressen den 10/1 2009, dvs mitt under pågående konflikt. Man har där ett helt uppslag (sid 12-13) med titeln ”Född mitt i invasionen” med underrubrik ”De hotade att begrava oss levande”. Och så var det bilder på israeliska stridsvagnar och en bild på en jättesöt liten flicka med stora, frågande ögon som längtar efter sin pappa. Längst ned på sidan ger man en översikt över kriget i ”faktarutor” (eller mer korrekt; "indoktrineringsrutor"). I rutan som sammanfattar den 19/12 läser vi:
Den sex månader långa vapenvilan mellan Israel och Hamas går ut. Båda sidor vägrar förlänga avtalet. Israel fortsätter sin blockad och Hamas avfyrar fler raketer mot israeliska samhällen.

Det är ju fantastiskt att man överhuvudtaget nämner att Hamas avfyrar raketer. Man får väl kanske vara tacksam för det. Men framställningen blir väldigt missvisande. Man antyder att båda sidor har lika stor skuld. Ja genom att nämna Israel först, ”Israel fortsätter sin blockad och Hamas avfyrar…”, ger man intrycket av att Hamas’ raketer är ett svar på Israels blockad. I själva verket är det precis tvärtom. Israel blockerar Gaza för att hindra Hamas att smuggla in ännu fler raketer (om FN skötte sitt uppdrag och inte vore en del av konflikten, borde FN sätta stopp för vapensmugglingen, då hade vi sluppit det som skedde nu). Man undviker i artikeln att nämna att Hamas inte erkänner vare sig Israels existens eller rätt att existera. Ja, Hamas erkänner inte ens det judiska folkets rätt att existera (leva), eftersom man gång på gång klartgjort sitt mål att utplåna alla jordens judar. Det ju är detta som är orsaken till konflikten och till den kritiserade mur som Israel nu omgärdar sig med. Skulden ligger hos Hamas och de militanta islamisterna till 100 procent! Intressant att den journalist som skrivit artikeln heter Kassem Hamadé. Denne är ökänd för sina vinklade artiklar i diverse olika frågor. Kanske Hamadé är Expressens svar på P1:s Cecilia Uddén.

Med andra ord en urusel artikel, som inte på något sätt bidrar till att ge läsaren en korrekt bild av Gazakriget (eller vad vi nu skall kalla det). Artikelns mål var uppenbarligen att demonisera Israel och inget annat.

Hamas gömmer sig bland civila, deras soldater och vapen transporteras i FN-ambulanser, de har ofta inte uniform utan bär civila kläder eller är t o m utklädda till läkare och sjukskötare, de använder civila byggnader som vapenförråd och bunkrar, de utnyttjar civila, inkluderande barn, som sköldar etc, etc. Enligt internationell lag är det förbjudet för stridande part att uppträda utan uniform, att gömma sig bland civila, att utnyttja sjukhus, ambulanser etc för att lagra och transporter vapen etc. Att bryta mot detta räknas som krigsförbrytelse. Genom att konsekvent överträda internationell lag bär Hamas det juridiska ansvaret för alla civila offer och då också barnen. Hamas bär skuld till detta!!! Enbart Hamas!!! Inte Israel!!! Israel har försvarat sig mot en aggression som pågått i många år. Även om inte så många israeler dött de senaste åren (bl a tack vare att man byggt ”Muren”) är det oerhört traumatiskt att hela tiden höra larm och sedan ha 15 sekunder på sig att ta skydd (vilket gäller för t ex invånarna i Sderot). Judiska barn lever under en fruktansvärd press. Ingen stat kan acceptera något sådant från ett grannland (inte ens Sverige – antagligen det fegaste av alla länder i världen). Att inte fler israeler dött beror inte på Hamas bristande vilja utan på Hamasledarnas monumentala oduglighet.

Att Israel valde att slå till just nu har säkert flera skäl. Dels att man hade fått nog. Man hade gång på gång varnat Hamas att fortsätta att skjuta raketer. Även Egypten och andra arabiska ledare hade varnat Hamas (något som P1 undvikit att nämna). En ytterligare faktor var att Iran håller på och förser Hamas med raketer som når mycket längre och har bättre precision (de når ända till Tel Aviv) och bär större sprängladdning. Dessa raketer smugglas in genom tunnlarna mot Egypten och man ville täppa till dessa tunnlar. Antagligen ville man också kunna avsluta operationen innan USA:s nye president installerades. Dels ville man inte försätta honom i en svår situation omedelbart efter tillträdet, dels vet man inte var Obama står riktigt när det gäller Mellanöstern. En ytterligare orsak kan vara att man vill tvinga FN eller andra arabstater att få slut på vapensmugglingarna i tunnlarna. Det finns vissa indikationer på att arabstater är beredda att skicka trupper, som skall se till att vapensmugglingarna upphör. Jag hyser ingen större tilltro till detta. Världssamfundet garanterade att Hizbollah skulle neutraliseras efter Libanonkriget för några år sedan. Idag styr Hizbollah över hela södra Libanon och har mer vapen och raketer än någonsin. Så mycket för den garantin.

Media har visserligen nämnt att vapen smugglas i dessa tunnlar, men för det mesta berättar man bara om att mat och mediciner (vill man vara speciellt känslosam säger man ”barnmediciner”, det ger ju de rätta associationerna, eller hur?) smugglas genom tunnlarna. Som om Israel skulle ha dragit igång sin offensiv om det enbart var mediciner och mat som smugglades genom tunnlarna. Operationen i Gaza har kostat Israel flera miljarder, pengar som man kunde använt till bättre saker. Israelerna har inget som helst emot att palestinierna får mat och medicin. Tvärtom, eftersom ett välmående Gaza vore en mindre grogrund för terrorism. Vapensmugglingen genom tunnlarna har varit huvudorsaken till Israels offensiv. Utan dessa tunnlar hade Hamas inga raketer att skjuta mot Israel.

Det har påståtts att Israel avsiktligt bombar skolor etc och att Israel använder olagliga vapen, t ex fosforbomber (vilket användes av de allierade under Andra Världskriget). Jag är övertygad om att detta omöjligen kan stämma. Ingen har anklagat israelerna för att vara korkade. Även om de nu skulle vara så onda som P1, Expressen etc, vill göra gällande, skulle de aldrig vara så dumma att de avsiktligt skulle bomba skolor eller använda vit fosfor. De har ju allt att förlora på det. Dessutom behöver de inte använda olagliga vapen, eftersom Hamas inte har något att sätta emot det som Israel har i sitt förråd av lagliga vapen. Det är möjligt att Israel använt någon typ av bomber eller granater innehållande vit fosfor, eftersom detta ämne ingår i lys- och rökgranater (vilka används av alla länder, inkluderande Sverige). Det skulle givetvis kunna hända att det finns fosfor kvar när en sådan granat slår ned, men det skall mycket otur till för att människor skall bli skadade. Jag är nästan helst säker på att det handlar om propaganda, som västerländska, naiva (eller medvetet onda) journalister går på. Jag mailade en person jag känner, som bor i Israel och som har gjort värnplikten där, vad han trodde om saken. Han svarade:
Jag håller med om att bombning av civila är förkastligt. Jag har inte läst källorna, och jag antar att det är ord mot ord IDF-Hamas [IDF står för "Israel Defence Forces", dvs Israels Försvarsstyrkor] om vad som verkligen hände. Personligen har jag svårt att tro att IDF skulle göra så. Det finns visserligen rötägg överallt, även bland officerare, och IDF som organisation har svårt för självkritik. Men jag vet av personlig erfarenhet vad de officiella IDF-guidelines är, och jag vet att bombning av civila mål som används av militär kräver okej och underskrift av ganska många chefer plus ett antal intelligence-indikationer. Många officerare har veto-rätt om de anser att de inte är 100% säkra.

Jag vet också att israeliska piloter vid flera tillfällen valt att inte angripa mål de beordrats att angripa eller avbrutit ett pågående angrepp, när de bedömt att civila liv är i fara. Vissa precisionsvapen går att destruera eller styra åt annat håll efter att de avlossats, om man efter avskjutandet upptäcker att finns civila i riskzonen. Detta har gjorts flera gånger under Gazakonflikten. Jag vågar påstå att Israel gjort mer än något annat land någonsin gjort för att undvika civila offer under den här konflikten. I både Afghanistan och Irak har vi under de senaste åren haft tusentals civila offer, utan att världssamfundet reagerat lika skarpt som man gjort mot Israel just nu. Det handlar om mångdubbelt fler offer än i Gaza och på Västbanken under de sista 10 åren. Jag är inte ensam om att påstå att Israel undviker civila offer så långt det är möjligt. En högt uppsatt brittisk officer, som bl a varit befälhavare för de brittiska styrkorn i Afghanistan, hävdade precis detta i en intervju i BBC, som kan ses här. BBC har tydligen skärpt sig lite, efter all kritik om partiskhet när det gäller Mellanöstern, annars hade de knappast släppt igenom denna intervju.

Det finns vittnesmål i palestinska tidningar som berättar om hur palestinska familjer utnyttjats som sköldar av Hamas. Man har installerat raketramper runt deras hus, förvarat vapen i deras källare etc. Och har någon i familjen protesterat har man skjutit honom i benen eller helt enkelt skjutit ihjäl honom, beroende på vilket humör man varit på. Hamas är den nakna ondskan, som saknar all respekt för människoliv. För dem betyder ett dött barn ingenting. Jo döda israeliska barn är en njutning för dem, och när deras egna barn dör, ser de detta som en propagandaseger. Hamas är en värdig representant för paraplyorganisationen SSSF (se tidigare bloggar).

Al-Jazeera TV hade 22/1 2009 ett program med titeln ”Idag är Hamas’ gängmedlemmar lössläppta som ett djurflock på Gazas gator, mot Fatahs medlemmar”. I programmet berättar man om hur Hamas’ baser och fängelser har förstörts och hur Hamas nu använder Gazas skolor, Al-Nassersjukhuset, radiologiska avdelningen vid Shifásjukhuset, Al-Aqsauniversitetet och andra platser som moskéer till förhörscentra och tortyrkammare, där man torterar Fatahmedlemmar och medlemmar i andra palestinska grupperingar. Vid flera tillfällen har man stuckit ut ögonen på PLO-medlemmar, efter att man anklagat dem för förräderi. Man undrar varför man inte hör om sådana saker i svenska media. Eller varför man inte hör något om UNWRA:s partiskhet i konflikten (vilket omöjliggör för FN att bidra till en lösning, eftersom judarna betraktar UNWRA, och därmed också FN, som en del av konflikten och inte som en möjlig medlare – UN i Israel står för ”United Nothing”).

Ja, jag skulle kunna sitta i timmar och skriva om detta. Det är djupt tragiskt, och visar på hur ondskan breder ut sig alltmer i vår tid, även i vårt land. Ett exempel på det spirande jude- och Israelhatet är det som hänt Lennart Eriksson. Denne sparkades från Migrationsverket på grund av att han hade en hemsida som var positiv till Israel. Trots att tingsrätten förklarade att avskedandet var olagligt, vägrade Migrationsverket att ta tillbaka avskedandet och erbjöd i stället ekonomisk kompensation för att bli av med Eriksson. Fallet har nu gått vidare till JO, men om jag inte missbedömt JO, så kommer Migrationsverket att få rätt. Samtidigt finns bilder på en annan tjänsteman vid samma verk, som visar hur denne deltar i en proarabisk demonstration, där man skanderar ”Död åt Israel! Död åt alla judar”. Det vore ju en sak om även han fick sparken. Jag tycker visserligen det vore fel, man har rätt att ha vilka privata åsikter man vill, men det skulle åtminstone vara konsekvent. Att Migrationsverket så uppenbart stöder den palestinska sidan är oroväckande på många sätt.

Något annat som är oroväckande är hur muslimska grupper (och även fascistiska och antifascistiska grupper, dvs olika underavdelningar till SSSF) försöker hindra demonstrationer som stöder Israel. Dvs själva utnyttjar de sina demokratiska rättigheter (t ex att demonstrera), men förnekar samtidigt andra denna rätt, något som är typiskt ondskan. I Malmö angrep man en demonstration för fred i Mellanöstern, som både stödde Israel och palestinierna, med äggkastning och vrål och hot. Poliserna var helt passiva och tillät motdemonstranterna att hindra det fria ordet i vårt land. En polischef, som varit ansvarig för polisbevakningen av demonstrationen, sade i en intervju att det är ”omöjligt att tillfredsställa båda sidor”! Vadå, båda sidor? Om en sida fått tillstånd att demonstrera och en annan sida vill hindra denna demonstrationen, handlar det väl inte om att ”tillfredsställa båda sidor”. Då är det polisens plikt att totalt, till 100 procent, stoppa den sida som vill hindra den lagliga demonstrationen. Om så behövs med våld. Polisen skall tillsammans med media vara demokratins försvarare. Skäms! Läs gärna den här bloggen, skriven av en jude, bosatt i Malmö, som var med under demonstationen. Han kallar numera Sverige för ”Före detta demokratiska Konungariket Sverige”.

Skrämmande läsning, och inte speciellt smickrande för Sverige, frihetens och toleransens paradis (dvs om vi får säga det själva). Snarare skammens och ynkedomens paradis, eller kanske snarare helvete. Jag börjar alltmer skämmas över att vara svensk. Över att vara medborgare i ett land som hyser de ynkligaste, fegaste, mest lögnaktiga människorna på jorden. Det är sant att människor är bedragna av media. Men det är lika sant att människor villigt låter sig bedragas och därmed drar en skuld över sig själva. Ungefär som att människor i Nazityskland var hjärntvättade av all propaganda. Men det lät sig villigt hjärntvättas.

Som tur är så är inte alla poliser lika ynkliga som de i Malmö. I onsdags (28/1) hade Livets Ord sin årliga minnesdag för Förintelsen. Israels ambassadör, flera Överlevare från Förintelsen och många människor hade samlats. Utanför stod pöbeln och skrek. När Israels ambassadör skulle börja tala, rusade några unga män upp och började ropa slagord mot Israel. Hela församlingen (flera tusen personer) reste sig då upp och började sjunga ”Vi välsignar dig, Israel…” Provokatörerna lyftes snabbt ut av civilklädd polis och medlemmar i Livets Ord (man behöver inte vara en mes för att man är kristen, tvärtom). Även demonstranterna utanför pacificerades fullständigt av polisen och någon skadegörelse blev det inte. Mycket bra gjort av polisen. Man undrar vad de demonstrerade mot? Förintelsen, eller att man minns den? Det var ju det som kvällen handlade om. Det tycks som att hjärndöd bara är halva ordet, när det gäller den här typen av människor (det kanske inte är så kristet att säga så, men det kanske är sant – kristendomen handlar ju faktiskt inte bara om kärlek, utan också om Sanning).

Min blogg och hemsida handlar om många olika saker. Jag har inte tid att hela tiden kommentera Mellanöstern. Jag har på olika ställen, bl a i min länksamling, länkar till sajter där Israel etc behandlas. Några ytterligare länkar, där man kan läsa mer utförligt om medias behandling av det som skett just nu, är följande:

Fred i Mellanöstern
tedekeroth.wordpress.com

Låg mig avsluta med att citera vad Israel tidigare premiärminister Golda Meir för 35 år sedan sade till araberna,
Vi kan förlåta er för att ha dödat våra söner. Men vi kommer aldrig att förlåta er för att ni tvingar oss att döda era.