söndag 23 december 2012

God Jul!

Jag har fått ett antal mail från trogna läsare som undrat över min bloggfasta. Orsaken till att jag inte uppdaterat min blogg sedan slutet av oktober är att jag genomgått en ganska stor operation för njursten med efterbehandling. Jag skall inte trötta mina läsare med några detaljer, men nu mår jag i alla fall bättre och räknar med att vara igång med bloggande och hemsidesartiklar ganska snart.

En del bloggare skriver korta bloggar varje dag. Jag har ju en annan taktik, nämligen långa (ibland oerhört långa) bloggar men inte så ofta (ca en i veckan). Detta passar mig mycket bättre. Politiskt inkorrekta argument kräver mycket mer utrymme än om man säger det som redan alla vet (eller tror sig veta) och instämmer i. Korta bloggar tenderar att bli en uppräkning av påståenden, som sedan inte motiveras närmare. Den typen av artiklar är jag inte intresserad av att skriva. Därför blir mina bloggar långa.

Givetvis har jag under min tystnad följt vad som händer både i Sverige och utomlands. På sätt och vis kan man säga att mitt blogguppehåll egentligen inte gjort så mycket. Det som hänt de sista månaderna är bara tröttsamma upprepningar av det förflutna. Så egentligen skulle jag bara kunna ändra datum på vissa äldre bloggar och publicera dem igen. Texten skulle vara helt aktuell (möjligen skulle man förutom datum behöva ändra vissa namn och orter) och de flesta skulle antagligen inte märka att det var en gammal blogg.

Nu är det snart jul och jag hinner inte skriva någon lång text just nu. Men jag vill tipsa mina läsare om en krönika i Aftonbladet av hela svenska folkets egen historiker, Herman Lindqvist. Du hittar den här.

Den sammanfattar ganska bra det gångna året och jag stämmer in i det mesta han skriver. Intressant att Aftonbladet publicerar en sådan krönika. Man anar en gryning. Man brukar ju säga att natten är som mörkast strax före gryningen. Kanske, kanske att pendeln håller på att svänga tillbaka. Kanske blev pepparkaksgubben i Laxå en droppe för mycket i den politiska korrekthetens skål (jag tänker på den pojke vid en skola i Laxå, som ville vara pepparkaksgubbe under luciatåget men där den välmenande läraren förbjöd detta med tanke på att någon med mörk hudfärg skulle kunna bli kränkt).

Jag får önska mina läsare EN GOD JUL och ett GOTT NYTT spännande ÅR 2013!!!

söndag 28 oktober 2012

Censur i godhetens namn

Idag vill jag tipsa om en artikel, med ovanstående titel, som jag nu lagt upp på min hemsida. Den utgår från ett tal som Rowan Atkinson (mer känd som Mr Bean) höll under en konferens om yttrandefrihet. Ett mycket viktigt tal, som du kan se på en videofilm (länk finns i artikeln) plus att jag översatt hela talet till svenska.

Bl a så säger Rowan Atkinson, apropå de människor som i toleransens namn vill begränsa yttrandefriheten:
"Jag är inte intolerant" säger många människor. Säger många högt utbildade, liberala personer med len röst. "Jag är bara intolerant mot intolerans." Och människor tenderar att nicka klokt och säga "Oh ja, visa ord". Och ändå, om man tänker djupare på detta odiskutabla påstående i mer än 5 sekunder, så inser man att vad man förespråkar är att man ersätter en slags intolerans med en annan. Vilket för mig inte representerar något framsteg alls.
Klicka här för att läsa artikeln!

Ha en bra morgon, dag, eller kväll, eller natt!

söndag 21 oktober 2012

Människoliv värderas olika i vårt land

Den senaste veckan har en insändare i tidningen DT (Dalarnas Tidningar, som utgör en sammanslagning av Falu-Kuriren, Borlänge Tidning etc) flitigt diskuterats på nätet och i andra sammanhang. Insändaren handlar om ”nyanlända svenskars ekonomi”. Skribenten anger där hur mycket en nyanländ invandrarkvinna som är arbetslös (vilket torde gälla 100 procent av flyktinginvandrarna) och har tre barn får i ekonomiskt stöd av samhället:
6510 kr/mån i etableringsersättning
4500 kr/mån i etableringstillägg
4500 kr/mån i bostadsbidrag
3754 kr/mån i barnbidrag
2456 kr/mån i underhållsstöd.
Detta blir sammanslaget 21 720 kr/mån skattefritt. Läsaren kan ju själv räkna ut hur mycket det blir för en somalisk kvinna som kanske har 10 barn (enligt CIA:s hemsida är fertiliteten i Somalia 6,26 barn per kvinna – alla de somaliska familjer i vårt land som jag läst om har haft 8 barn eller fler).

Ovanpå detta har kvinnan, enligt insändaren, rätt till retroaktiv föräldrapenning från det att barnet föddes, oavsett i vilket land barnet är fött (vilket, om det stämmer, är fullständigt sjukt!). Om man räknar på den lägsta ersättningsnivån 180 kr/dag under 480 dagar per barn blir detta 259 200 kr (för tre barn enligt exemplet ovan). Hon kan själv välja i vilken takt pengarna skall betalas ut.

Detta handlar om betydligt högre belopp än vad t ex en normal inkomsttagare får i pension i Sverige efter att under ett helt liv ha betalat skatt och pensionsavgifter (plus att arbetsgivaren också bidragit till pensionen).

Det är ju fantastiskt att DT vågade ta in något sådant. Nu har de dock fått kalla fötter och lagt till ett meddelande i röd text:
Ovanstående text är en insändare skriven av en privatperson. Texten baseras på fakta som är felaktig. Vi beklagar att insändaren publicerats och kommer att återkomma med korrekta uppgifter.
Folkpartisten Fredrik Malm (som jag generellt har stor respekt för, bl a för att han vågar stå upp för staten Israel och för det judiska folket) har på sin blogg kommenterat ovanstående, som han menar är felaktigt. Han skriver, ”Beräkningen baseras på en icke-existerande familj som har konstruerats enkom för att maximera påstådda bidrag per person i familjen.” Han förnekar således inte själva beräkningsunderlaget i insändaren, utan erkänner att detta är korrekt. När han själv ger sig in på en beräkning för ett, enligt honom mer realistiskt fall, kommer han fram till summan 21 541 kr/mån, dvs i stort sett samma resultat som insändaren i DT.

Beträffande denna summa så skriver Malm, ”Detta har man rätt till under högst två år, och förutsätter att den ensamma mamman deltar på heltid i utbildningar och andra insatser.” Visst, men vad händer efter dessa två år? Exempelvis en somalisk kvinna kommer, bortsett från extrema undantagsfall, garanterat inte att ha något arbete efter två år, vilket betyder att samhället kommer att fortsätta att försörja henne och hennes barn. För hur länge? Ja i många fall resten av livet, misstänker jag. Sedan kan man fråga sig vad Malm menar med ”förutsätter att den ensamma mamman deltar på heltid i utbildningar och andra insatser”. Hur kan en invandrarkvinna, som har flera barn, deltaga på heltid i utbildningar och andra insatser? Vem tar hand om barnen då?

När det gäller den retroaktiva föräldrapenningen menar han att detta inte stämmer alls och att dessutom reglerna från och med nästa år kommer att ändras så att 80 procent av dagarna måste tas ut innan barnet fyllt 4 år. Men varför ändrar man reglerna? Jo, kanske just därför att systemet missbrukats. Så kanske har insändaren i DT rätt även här (åtminstone i vissa fall, och varje sådant fall är ett fall för mycket).

Malm menar att kvinnan dessutom måste vara ensamstående för att få ersättningar av den här typen. Problemet är att många invandrarkvinnor är ”ensamstående”, kanske just av detta skäl. Enligt GP 28/10 2007 får varannan somalisk kvinna i Göteborg underhållsstöd, dvs barnens far bor inte med familjen. Med tanke på vilka belopp det handlar om måste frestelsen att ”fuska”, dvs att låtsas vara ensamstående, vara mycket stor. Mannen försörjs ju dessutom på sitt håll med våra skattepengar.

Den 28/3 2012 skrev man på SVT:s hemsida (utifrån ett inslag i Rapport):
Kombinationen av socialbidrag, bostadsbidrag och etableringsbidrag gör att drivkraften för unga och invandrare att gå in på arbetsmarknaden är alldeles för svag.

Det menar finansminister Anders Borg (M), som nu vill att villkoren ses över och kraven skärps.

– Det här är den svenska modellens Akilleshäl. Det är inbyggda drag i ett väl fungerande samhälle som vi måste göra någonting åt. Man måste bli tydligare med möjligheterna att ställa krav, säger han till SVT.

– Man ska delta i utbildningar, man ska komma till klasserna, man ska fullgöra sin praktik och man ska lära sig svenska och framför allt skaffa sig en svenska som gör att man har yrkeskunskaper, förklarar Anders Borg.
Man behöver inte vara vare sig psykolog eller speciellt intelligent för att inse att de generösa bidrag som vi öser över nyanlända ”svenskar” i princip är oerhört destruktivt (f ö förstår jag inte varför man kallar dem för svenskar – jag vägrar att acceptera att man är svensk bara för att man anlänt till Sverige, det gör ju begreppet svensk till ett fullständigt meningslöst begrepp). Dels vänjer det invandrarna vid att bli försörjda och ger ett vagt incitament när det gäller att själv försörja sig. En arbetslös somalier t ex, måste få en fullständigt orealistisk ingångslön för att det skall löna sig för honom att ta ett jobb. Och det är ju precis detta som Borg tar upp ovan.

Men läs gärna hela insändaren i DT och hela Malms blogginlägg och bilda dig en egen uppfattning.

Det råder nog ingen tvekan om att när somalier, afghaner etc åker hem och hälsar på i sina hemländer (på svenska skattebetalares bekostnad, enligt vad läckor från diverse socialkontor påstår) så berättar de för sina ivrigt lyssnade landsmän om paradiset Sverige, där man behandlas som en kung och pengarna bara hälls över en (ärligt talat kan de ju inte tro att vi är riktigt kloka). Jag har svårt att tro att det finns något land på jorden som är mer generöst än Sverige när det gäller ekonomiska förmåner för invandrare. Visst är det fint att vara generös. Men det vi talar om handlar inte om generositet. Det handlar om ren dumhet. Att behandla invandrare mer förmånligt än infödda svenskar är enligt min mening djupt orättfärdigt! Ja som jag ser det är det ondskefullt. Plus att det dessutom öppnar upp för verkligt främlingsfientliga partier, jämfört med vilka SD kommer att framstå som Annie Lööfs förlängda arm. Detta kommer i sin tur att slå tillbaka mot de invandrare som positivt bidrar till den svenska ekonomin.

Ett annat uppmärksammat fall på senare tid är den ”autistiske våldsmannen” i Malmö. Det hela började med en artikel i Sydsvenskan:
Annalisa Bengtsson angreps 2009, när hon hade varit hos tandläkaren. Mannen sparkade ner henne till marken och fortsatte sparka tills Annalisa Bengtssons vänsterarm krossades.
Mannen åtalades, men friades helt i hovrätten.
Hovrätten ser i sin dom den nu 25-årige mannens våld som: ”icke viljestyrda handlingar eller bristande impulskontroll”.
Sedan räknar man i artikeln upp en lång rad våldsdåd som begåtts av 25-åringen, som är bosatt i Malmö:
Juni 2004. 70-åring sparkad på Kirseberg.
December 2005. Två ungdomar överfölls på Aq-va-kul.
Juli 2005. Slag mot en 66-åring vid Skeppsbron.
Augusti 2006. Femårig flicka nersparkad på Södergatan.
Augusti 2006. Slag mot personal i daglig verksamhet.
Juli 2008. 60-årig kvinna med kryckor nedsparkad.
Mars 2009. Annalisa Bengtsson i centrala Malmö sparkad så att hennes arm krossades.
September 2009. Femårig flicka slagen i bakhuvudet på Aq-va-kul.
December 2009. Kvinna drogs under vattnet på Kockum fritid.
Mars 2012. Christoffer Carlsmose blev slagen i huvudet på Aq-va-kul så att han fick hjärnskakning.
Samtliga åtal mot 25-åringen har lags ned.

Mannen i fråga har personlig assistans som enligt Sydsvenskan kostar 400 000 kr/mån! Åtta personer, däribland 25-åringens pappa, uppges tjänstgöra som personliga assistenter åt 25-åringen (tyskarna brukar tala om "die dummen Schweden" – jodå jag vet att en del anser att detta uttryck aldrig använts allmänt i Tyskland, jag är dock inte så säker på att de har rätt).

När jag läste detta höll jag på att gå i taket. Jag tänkte för mig själv ”Gode Gud låt honom inte vara muslimsk invandrare, så att jag får mina fördomar bekräftade”. På Avpixlat.se kunde man läsa 25-åringens namn – Mohammad Mahdi. Suck!

400 000 kr/mån, dvs 4,8 miljoner om året! Och detta kommer han att kosta resten av sitt liv (om inget görs). Antag att han lever i 50 år med samma personliga assistans. Räkningen slutar då på 240 miljoner kronor! Sådana kostnader är inte acceptabla vare sig det gäller invandrare eller etniska svenskar. Jag undrar f ö om samhället skulle vara berett att behandla mig lika frikostigt. Jag som betalat skatt i hela mitt liv. Garanterat inte! Inte under några som helst förhållanden.

Fallet med den autistiske 25-åringen må vara ovanligt, men ett enda sådant fall är ett fall för mycket. Har man inte full kontroll över sina impulser, så måste samhället gripa in och se till att personen i fråga inte längre kan hota eller skada någon. Om det inte går på annat sätt får han låsas in på en institution.

Personligen tror jag inte att han hade betett sig som han nu gjort om han varit invandrare i Sverige för låt oss säga 50 år sedan. Då hade han åkt på ett rejält kok stryk varje gång han hoppade på någon, och efter några gånger hade han slutat (betingade reflexer talade redan Pavlov om, och till och med en loppa kan man få att uppträda på loppcirkus genom att använda betingade reflexer). Och frågan är, vilket som är mest humant (om vi nu skall vara fullständigt ärliga); att låta honom fortsätta att slå folk och kanske till slut slå ihjäl någon eller att bli inlåst resten av livet eller att få stryk några gånger och sedan lära sig vad som gäller. Men vi lever ju i ynklighetens och feghetens tid och personligen har jag synpunkter på pappor (om de nu var närvarande), som ser sin 5-åriga dotter sparkas ner och bara står och glor (som ju en s k ”god” svensk förväntas göra – personligen så skäms jag över att kallas svensk). Hade jag varit 30 år, och 25-åringen hade gett sig på min 5-åriga dotter, hade han definitivt hamnat på sjukhus, den saken är klar! Och jag kan inte se att detta är oförenligt med min kristna tro.

För övrigt så rapporterade Sydsvenskan idag följande om pappan till 25-åringen:
Nu skärper Socialstyrelsens kraven mot assistansbolaget – och uppvaktar även överförmyndarförvaltningen i Malmö.
Skälet: Efter det förra beslutet har Socialstyrelsen fått veta att 25-åringens pappa tidigare i år dömdes till fängelse för bland annat grov misshandel och narkotikabrott. Domen har överklagats till hovrätten. Men pappan, i vars hem 25-åringen bor, förekommer sedan tidigare nio gånger i polisens belastningsregister.
I ett nytt beslut begär Socialstyrelsen att assistansbolaget ska inkomma med en "ytterligare redogörelse" för hur assistansen ska säkerställas hos 25-åringen. Assistenternas kompetens i form av grundutbildning, erfarenhet och lämplighet ska redovisas.
Socialstyrelsen har informerat assistansbolaget om vålds- och narkotikadomen mot pappan, som i sin roll som personlig assistent står på bolagets avlöningslista.
– Jag blev chockad. Det här hade jag ingen aning om, säger assistansbolagets vd till Sydsvenskan.
Det tycks som att det här med personliga assistenter skulle behöva granskas närmare (detta gäller givetvis också i fallet etniska svenskar – den störste bedragaren i personlig-assistent-branschen var en etnisk svensk, den s k "rullstolsmannen", som lyckades lura till sig 13,5 miljoner kr). Det vi ser just i det här fallet är antagligen bara toppen av ett isberg. Undrar f ö vad pappan tänker. Han kan ju inte tro att vi svenskar är funtade som vi skall i huvudet. Och jag förstår honom helt.

Nu tänker kanske någon:
– Ja, ja, men man kan inte anlägga ekonomiska aspekter när det gäller människoliv. Så även om det du skriver är sant, så spelar det ingen roll. Vi kan inte värdera människor och människoliv i pengar.
– Såååå…? Det säger du! Men vad säger du om det här då?

I Aftonbladet den 19/10 2012 kunde man läsa följande artikel:
Cancersjuka i Sverige nekas medicin. På vissa sjukhus kan bara rika förlänga sina liv.
- Det är ett postkodlotteri, beskriver Jan-Erik Damber, professor i urologi vid Sahlgrenska i Göteborg.

Politiker och makthavare har inte berättat för medborgarna att de inte längre har rätt till de nya bra cancermedicinerna som kan förlänga liv, menar han. Medicinerna kostar mellan 30 000 och 50 000 kronor i månaden.
– Mycket händer inom cancerområdet. Ska vi fortsätta ge gamla och svårt sjuka medicinerna, eller ska vi avstå? Det är en svår diskussion, men vi måste påbörja den. Jan-Erik Damber är en av författarna till en debattartikel i Dagens Nyheter i dag, om att svenska sjukhus gör skillnad på fattiga och rika cancerpatienter. Vem som får varierar mellan olika landsting.
Debattörerna nämner flera exempel på cancermediciner inte alla får.
För kvinnor med återfall av hormonkänslig bröstcancer har medicinen Yervoy god effekt. Ändå finns den bara på vissa sjukhus. Andra landsting har inte pengar.
Män med spridd prostatacancer som får medicinen Zytiga för 30 000 kronor i månaden lever fyra månader längre, enligt en färsk studie.
– Och vi som arbetar i cancervården vet vad några månaders respit kan betyda, säger Jan-Erik Damber.
Detta är bara toppen av ännu ett isberg. Det är välkänt att vissa extremt dyrbara behandlingar aldrig eller sällan används, och speciellt då när det gäller äldre patienter. Och visst, det kan man förstå. Skulle man använda alla till buds stående metoder och mediciner på alla behövande patienter, oavsett kostnad, skulle hela samhällsekonomin kollapsa. Det går helt enkelt inte. Och som jag sagt så många gånger förr, så lever vi i en verklig värld, där vi måste fatta beslut som utgår från verkligheten. Det är inget anmärkningsvärt med det. Men då måste vi också fatta realistiska beslut när det gäller invandring och invandrare.

Som sagt, det är uppenbart att man kan lägga ekonomiska aspekter på människor och människoliv. Vi gör ju det på etniska svenskar, så varför inte också på invandrare. Det sätt på vilket samhället öser pengar över invandrare, samtidigt som man är ytterst njugg när det gäller etniska svenskar är så fel som det kan bli. Det är orättfärdigt. Det är omoraliskt. Det är ondskefullt. Det är fullt jämförbart med att ge grannens barn julklappar men inte de egna barnen (jag talar då inte om att de egna barnen kanske själva vill avstå från julklappar för att den fattiga grannens barn skall få – det är en helt annan sak).

Fredrik Malm skriver i sitt svar till insändaren i DT, att invandrare inte får mer i bidrag än etniska svenskar. I andra blogginlägg har jag exempel på att detta inte stämmer helt (det kanske stämmer i vissa fall). Jag anser personligen att invandrare, som inte bidragit ekonomiskt till vårt välfärdssystem, skall ha mindre i bidrag än en svensk medborgare som arbetat hela sitt liv och betalat skatt hela sitt liv. En svensk hemmafru får t ex endast den s k garantipensionen (plus eventuellt bostadsbidrag). Personligen anser jag att en hemmafru gjort ett mycket viktigt arbete för vårt land och därför borde ha mer än så. Men nu har hon inte det och då skall definitivt inte invandrare, som varken gjort något för Sverige eller bidragit ekonomiskt till systemet, ha mer. Det vore djupt orättvist! Och dessutom farligt med tanke på vilka känslor det väcker hos vanliga, normala människor.

Grundläggande så anser jag att vi hjälper fel människor. Den fråga jag alltid ställer mig i sammanhanget är hur t ex en somalier eller afghan kan skrapa ihop ca 100 000 kr för att ta sig hit (vilket det kostar enligt en artikel i Polistidningen). Det är omöjligt. Absolut omöjligt! Enligt poliser jag känner är det ganska vanligt (kanske t o m normalt) att klanhövdingen förser dem med pengarna. Sedan när de fått sitt PUT, så får de skicka hälften av allt de får och tjänar i Sverige (under resten av sina liv) till klanledaren. Det är en lönsam business, utan tvekan! Och det är ungefär som Tage Danielssons definition av u-hjälp, ”Man tar från de fattiga i de rika länderna och ger till de rika i de fattiga länderna”. Ju mer pengar klanhövdingen får, desto fler klanmedlemmar kan han skicka hit. Och desto mer pengar tjänar han.

Som jag skrivit så många gånger förr så anser jag att vi skall hjälpa lidande människor. Absolut! Jag gör det själv. Jag har flera fadderbarn och jag skänker regelbundet ganska stora summor till olika hjälporganisationer. Men hjälpen skall vara optimal, dvs vi skall använda våra pengar på bästa sätt. Och det innebär att vi i normalfallet skall hjälpa människor på plats. Då kostar det inte sådana enorma summor att hjälpa en enda person (400 000 kr/mån är ju skräckexemplet). Och då hjälper vi också rätt människor. De som verkligen behöver hjälp!

Låt mig nu än en gång avsluta med mitt paradexempel:

Antag att det kommer 2500 ensamkommande flyktingbarn (som i allmänhet varken är ensamkommande, barn eller flyktingar och dessutom är de alltför ofta oerhört fräcka och begår brott i stor skala) till Sverige varje år. Enligt noga kontrollerade uppgifter så kostar dessa mellan 2000-5000 kr/dygn de första två åren, innan de kan flytta till ett billigare boende (varefter samhället i allmänhet får fortsätta att försörja dem). För samma kostnad skulle vi kunna hjälpa 1,2 miljoner barn i Indien med friskt vatten, ett rejält mål mat om dagen och skolgång (kostar 7 kr/barn/dygn). Detta är livsavgörande för barnen. Och då talar jag om riktiga barn, som inte kan skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit.

Till dig som nu är jättearg på mig för det jag skriver, skulle jag vilja ställa följande fråga:

– På vad sätt är du så oerhört mycket godare än mig? Varför skulle det vara ett tecken på en större godhet att hjälpa 2500 unga män (som det nästan alltid handlar om), som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit (vilket är en ofattbar förmögenhet i de länder de kommer från) än att hjälpa 1,2 miljoner verkliga barn (7-9-åringar), som absolut ingenting har? Förklara gärna det för mig!

Men det kan du inte! Du har inga argument som stöder din åsikt. Det är därför du blir så arg och frustrerad. Det blir man när man ”vet” att man har rätt, men inte kan argumentera för sin sak. Det är oerhört frustrerande, det förstår jag (men vore det inte bättre att då skaffa dig åsikter du kan argumentera för). Problemet är att du instinktivt delar in mänskligheten i de onda och de goda (utan att ha några egentliga argument för detta). De goda är de som tycker precis som du och de onda är alla andra. Och som du ser det, så har de onda ingen rätt att uttala sig. Demokratin är bara till för de (enligt din definition) sanna demokraterna, dvs de som tycker precis som du. Problemet är att detta inte är definitionen av demokrati utan av diktatur! Jag ber att få återkomma till detta i mitt nästa blogginlägg.


Ett litet komplement: (130406)

Det tycks som att ovanstående räkneexempel dessvärre stämmer ganska så bra – tyvärr! Läs kommentarerna till Fredrik Malms bloggartikel (det finns många fler kommentarer idag än när jag skrev ovanstående). Läs också gärna följande artikel på Avpixlat.

söndag 14 oktober 2012

Det hypnotiserade folket

I följande artikeln utgår jag från min kristna tro och dess implikationer, dvs att det finns en övernaturlig verklighet, inkluderande en Gud och en Djävul, att det finns gott och ont i absolut mening och att det försiggår ett krig mellan det onda och det goda. Samt att den Gud vi talar om är den Gud som uppenbaras i Bibeln.

Ateisten menar att eftersom vetenskapen inte kan observera det övernaturliga, så är det därmed bevisat att inget övernaturligt existerar (det övernaturliga växelverkar definitionsmässigt inte med våra mätinstrument och kan därför inte observeras vetenskapligt). Låt mig då påminna om att en förnuftig observatör väljer mätinstrument beroende på vad som skall observeras. Man använder t ex inte ett mikroskop när man skall observera astronomiska objekt. Att hävda att Gud inte finns, eftersom vetenskapen inte kan observera Gud, är i fullt paritet med att påstå att planeten Mars inte finns, eftersom denna planet inte kan observeras i ett mikroskop. Att vetenskapen inte kan ”se” Gud är inte en brist hos Gud utan en brist hos vetenskapen! Vetenskapen är helt enkelt fel instrument för att observera Gud.

Den vetenskapliga metodens spelregler är formulerade av människor. Dessa regler har utvecklats och förfinats under årtusenden. Målet är att så objektivt som möjligt kunna observera verkligheten, analysera dessa observationer med logik och matematik, och sedan kommunicera resultaten till andra forskare. På så sätt kan vetenskapssamhället bygga vidare på tidigare kunskaper och alltmer kunskap och förståelse ackumuleras på detta sätt. Man kan säga att den moderna vetenskapen tog sin början när man insåg att vetenskapen måste begränsa sig till att studera sådant som kan observeras och mätas med objektiva instrument. För att detta mål skall uppnås måste man utesluta det övernaturliga (om nu något sådant existerar). Detta innebär en begränsning hos vetenskapen, men det är just denna begränsning som utgör vetenskapens styrka. Men om nu vetenskapen medvetet avstår från att studera det övernaturliga, kan man inte i nästa andetag använda vetenskapen för att motbevisa det övernaturliga. Den vetenskapliga metodens spelregler medför att vetenskapen är blind för det övernaturliga. Den kan varken bevisa eller motbevisa existensen av en övernaturlig verklighet. Frågan om det övernaturliga handlar om tro. Men inte en blind tro, utan en tro som kan baseras på t ex egna erfarenheter av Guds ingripanden.

Du som är ateist förnekar givetvis existensen av en övernaturlig verklighet (annars vore du ju inte ateist) och därmed blir det jag fortsättningsvis kommer att skriva meningslöst och absurt för dig. Jag har full respekt för ditt ställningstagande även om jag tror att du har fel – trodde jag inte det skulle jag givetvis omedelbart bli ateist. Så skyll dig själv om du fortsätter att läsa. Det är ingen idé att inkomma med klagomål.

Bibeln talar om en Gud som ingriper i historien och växelverkar med den fysiska verklighet som han själv skapat (varför skulle inte Gud kunna ingripa i det universum han själv skapat?). Därför lämnar den övernaturliga verkligheten spår i det vi kan observera med våra fysiska sinnen (även om den övernaturliga, kausala faktorn inte går att mäta direkt med några instrument). Fenomen, som i ateismens sterila universum är oförståeliga och absurda, får i den kristna världsbilden en förklaring och mening. Låt mig ge några exempel för att belysa vad jag menar.

Varifrån kommer antisemitismen? Denna har funnits i tusentals år och tycks aldrig ta slut. Idag ser vi i Sverige en starkt växande antisemitism, inte bara hos muslimska invandrare (som per definition är antisemiter, eftersom islams heliga skrifter är fulla av hatpropaganda mot det judiska folket), utan också hos vanliga svenskar. Även om dessa ofta maskerar sin antisemitism genom att hävda att de är antisionister, dvs kritiska mot staten Israel, så visar deras nästan hundraprocentigt ensidiga kritik av detta land och dess befolkning, att det i grund och botten handlar om ren antisemitism och inget annat.

De judar som lever i diasporan, dvs utanför Israel, hotar ingen. De är välanpassade medborgare i de länder de bor i. De är ofta högutbildade och bidrar på många sätt positivt till sina länder, både ekonomiskt, kulturellt, tekniskt och vetenskapligt (de är starkt överrepresenterade bland nobelpristagare, stora musiker, författare etc, etc). Varför detta hat? Hur kunde två kulturfolk, som de tyska och österrikiska folken, hemfalla åt Förintelsens ofattbara barbari, där man bl a slaktade ca 1,5 miljoner judiska barn (under slutet av kriget slängdes barnen ibland levande in i krematorieugnarna för att spara på den dyra gas, Cyklon-B, som användes vid gasningarna)? Hur kunde intelligenta, kultiverade människor, som var väl bevandrade i den västerländska kulturen, som lyssnade på Mozart och Mahler (som f ö var jude) och Johan Strauss (som också hade judisk bakgrund), och som läste Goethe och Schiller, hata ett folk så mycket att man begick sådana ofattbara grymheter? Många forskare har försökt hitta psykologiska, sociala etc (dvs vetenskapliga) förklaringar till hatet mot det judiska folket, men misslyckats. Om det scenario Bibeln målar upp är sant, får antisemitismen en möjlig förklaring. Judarna är Guds utvalda folk, genom vilket Frälsaren föddes, och därför är de hatade av den onda makt som Bibeln kallar Djävulen, och av de människor som står på dennes sida.

Observera, att man i det kristna perspektivet inte kan vara neutral i kampen mellan det onda och det goda. Antingen står man på Guds sida eller på Djävulens sida. Och väljer man bort Gud, väljer man automatiskt Djävulen i stället, vare sig man är medveten om detta eller ej. Det är ett binärt, digitalt system med andra ord. Det kanske är därför som så många moraliska begrepp är just tvåvärda; god – ond, kärlek – hat, rätt – fel etc.

När vi idag ser ett växande förakt för kristendomen i Europa, samtidigt som allt fler människor uttrycker den djupaste respekt för islam och menar att islam är den fredligaste, mest kärleksfulla och underbara av alla religioner (i stort sett alla intellektuella i vårt land tycks ha den åsikten), kan detta tyckas som en gåta. Det är ju bara att ta del av Jesu undervisning i Nya Testamentet och sedan läsa Muhammeds undervisning, såsom den framställs i islams heliga skrifter, så inser man att kristendomen står för kärlek och fred medan islam vare sig är fredlig eller kärleksfull, utan helt enkelt innebär ett politiskt system för att erövra hela världen och tvinga alla människor på jorden att bli muslimer eller dö. Vad kommer det sig att hela Europa – politiker, intellektuella, präster, journalister etc – tycks ha fullständigt hypnotiserats av islam? Och vad kommer det sig att feministerna inte har någonting att säga om islam? Enligt sharíalagen m3.2 är det t ex inte bruden som säger ”ja” vid bröllopet utan brudens manlige talesman (far, bror eller liknande). Kvinnan får inom islam inte välja vem hon skall gifta sig med, och det är således inte ens hon som säger "ja" vid bröllopet! Borde inte feministerna ha något att säga om detta? M10.3 och framåt säger att ”en man kan tillåta sin hustru att lämna huset för en lektion i den heliga lagen…” och säger sedan att mannen har rätt att förbjuda sin hustru att lämna hemmet. Och feministerna har inget att säga om detta heller. De bara tiger. Och beundrar.

Häromdagen sköt talibaner en 14-årig pakistansk flicka, Malala Yousufzai, i huvudet (hon svävar i skrivande stund mellan liv och död). Malala har under flera år arbetat för barns rättigheter (bl a att få gå i skolan), och har fått ett internationellt pris för detta, vilket talibanerna inte gillade (de enda rättigheter de verkar gilla är rättigheten att mörda och förstöra och plåga och förakta och hata). Och vare sig kvinnorörelsen eller Godhetskören tycks ha något att säga om saken. Nu tror jag i och för sig inte att de tycker det som skett är bra. Men varför hör vi dem inte, med av återhållen vrede darrande stämma, fördöma det som skett? När det gäller Israel har man inga sådana problem. Då darrar radio- och TV- reportrarnas (Cecilia Uddén, Jörgen Huitfeldt m fl) röster av illa dolt hat (så upplever jag det i alla fall).

Sharíalagen p17.3 säger ”Profeten (Allah välsigne honom och give honom frid) sade; ’Döda den som begår en homosexuell handling och den som låter det göras med sig’.” (detta är ett utdrag ur en hadith och därmed lika bindande som Koranen själv). Och homolobbyn tiger och beundrar. Och ber man feminister och andra politiskt korrekta personer att själva kontrollera vad som står i islams heliga skrifter, så vägrar de. De vet att det inte kan stå så som jag säger. Tvärtom så är islam, i deras ögon, den underbaraste av alla religioner! Och det behöver inte kontrolleras. Det bara är så! Eller också säger de att detta inte är representativt för islam. Inget kunde emellertid vara mer fel. Sharíalagen är den slutgiltiga tolkningen av islam och absolut bindande för varje rättrogen muslim. Varje rättrogen muslim ställer därför till hundra procent upp på det jag citerar ovan.

Samtidigt som våldtagna kvinnor stenas i Yemen och homosexuella hängs i Iran tuggar feministerna och homolobbyn och Godhetskören fradga över kristendomen och Bibeln. Kristendomen säger inte att homosexuella skall dödas (även om den säger att homosexualitet är en synd – men det är mycket som är synd, t ex att tala illa om andra människor). Kristendomen säger att Gud älskar de homosexuella lika mycket som han älskar någon annan. I Efesierbrevet kapitel 5 läser vi, apropå kristendomens kvinnosyn, ”Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den...” Observera att Jesus gav sitt liv för kyrkan, dvs för sin församling. Det Paulus kommer med här är således ett oerhört starkt krav på männen – de skall vara beredda att ge sina liv för sin hustru! Paulus skriver också i samma kapitel ”underordna eder varandra”, dvs det handlar om ett ömsesidigt underordnande i man-kvinna-relationen. Mannen skall således också underordna sig kvinnan! Och ändå gnisslar feministerna tänder för vad Paulus skriver. Och tjusas samtidigt av islams fruktansvärda kvinnosyn. Hur människor kan vara så inkonsekventa är rent logiskt en gåta.

Psykologiskt eller sociologiskt eller logiskt finns ingen förklaring till ovanstående; judehatet, kristendomshatet, den totala kapitulationen inför islam etc. Dessa företeelser är helt enkelt fullständigt absurda. I Bibelns perspektiv handlar det om striden mellan det goda och det onda, mellan Gud och Djävulen. Välkommen till den verkliga Sagan om Ringen! Välkommen till Star Wars? Har du redan gått över till den ”mörka sidan” eller håller du fortfarande fast vid Ljuset och Sanningen?

Detta var en bakgrund. Nu till dagens ämne.

Den frågeställning vi skall diskutera är varför våra politiker och den intellektuella ”eliten” i vårt land (och i princip hela Europa) inte inser konsekvenserna av den nuvarande invandringspolitiken, som inom några decennier kommer att få Europas länder att falla sönder eller bli offer för blodiga inbördeskrig. Hur kan man vara så blind inför det som sker just nu i vår världsdel? Hur kan man tro att ett mångkulturellt samhälle skall skapa ett paradis, när det historiskt sett inte finns ett enda exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle av den typ vi försöker skapa i Sverige.

Alltfler demografer erkänner att Europa med all sannolikhet kommer att ha en muslimsk majoritet år 2100 (förmodligen betydligt tidigare än så). Norska Statistikbyrån erkänner exempelvis att muslimerna kommer att vara i majoritet i Oslo inom ca 28 år (t o m Aftonbladet har citerat detta).

Vi tar hit växande skaror av analfabeter från Somalia och liknande (under de närmaste åren kommer minst 30 000 somaliska anhöriga att komma hit (plus att man räknar med att det nästa år kommer att komma runt 50 000 flyktingar hit, varav många från Somalia och liknande länder

Invandrare från länder som Somalia, Afghanistan etc har inga yrkeskunskaper som vi är intresserade av i vårt land (annat än i extrema undantagsfall). Deras förmåga att bli en del av det svenska samhället är minimal. De har helt andra referensramar än vi och har ytterst svårt att lära sig läsa och att förstå alla de symboler som vi européer tar för självklara. De kommer från en helt annat kultur, som mentalt befinner sig på 1100-talet, och som inte har någon som helst värdegrund gemensam med oss som bor här, dvs vi som är de rättmätiga ägarna till Sverige (vilket inte betyder att vi inte skall ta emot verkliga flyktingar, men vi bestämmer hur många och kan också ställa krav på dem som vill stanna här – dessutom menar jag att vi, bortsett från enstaka undantagsfall, skall hjälpa dem på plats, då kan vi hjälpa mångdubbelt fler). Dessa flyktinggrupper kommer att dramatiskt belasta Sveriges ekonomi på sikt. Många av dem kommer förmodligen aldrig att få ett normalt arbete utan måste försörjas av svenska folket under resten av sina liv. Många invandrare från dessa länder är dessutom handikappade, både fysiskt och mentalt. En av orsakerna till detta (om vi nu bortser från krigsinvalider och liknande) är att kusinäktenskap är synnerligen vanliga i Mellanöstern och andra muslimska länder. I Pakistan är t ex 50 procent av alla äktenskap kusinäktenskap. I Mellanöstern handlar det om ca 40 procent. Detta ökar dramatiskt, efter ett antal generationer, antalet medfödda genetiska missbildningar (att så är fallet vet alla genetiker), vilket kommer att kosta svenska samhället ofattbara summor på sikt. I en kommande artikel kommer jag att behandla detta.

Samtidigt vill Alliansen sänka skatter och spara in på sjukvård. Var och en måste inse att den ekvationen inte går ihop. Vissa invandrargrupper kommer att belasta välfärdssystemet så mycket att det märkbart, för att inte säga dramatiskt, kommer att sänka välfärdsstandarden (sjukersättning, pensioner, sjukvård etc). Släpper man in hundratusentals människor, som inte bidrar till ekonomin, är detta en självklar konsekvens. Vi lever i en verklig värld och inte i drömmarnas paradis. I den verkliga världen får allt vi gör konsekvenser.

Vi lägger ner vårt försvar (Sverige kan idag ställa upp med knappt 40 000 soldater, varav de flesta tillhör hemvärnet, medan Finland kan ställa upp med runt 400 000 riktiga soldater – 1995 hade Sverige över 900 000 tillgängliga soldater) och vi har en väldigt liten poliskår (vårt land har ca 20 000 poliser – Portugal, som har ungefär lika många invånare som Sverige, har 65 000 poliser), samtidigt som t ex Ryssland rustar upp i mycket stor omfattning. Vi sänker således dramatiskt vår säkerhetsnivå och gör oss väldigt sårbara, inte bara för angrepp utifrån utan också inifrån.

All statistik visar att vissa invandrargrupper är våldsamt överrepresenterade när det gäller grova våldsbrott. När det gäller våldtäkter så begås många fler våldtäkter av muslimska invandrare än av etniska svenskar, trots att muslimerna inte ens utgör 10 procent av befolkningen). Ändå fortsätter man ta in skaror av sådana invandrare. Hur resonerar man?

Jag skulle kunna fortsätta att räkna upp absurditeter när det gäller invandringspolitik, strafflagstiftning, svenska skolan, etc, etc. Men allt detta har jag i detalj diskuterat i andra artiklar på min hemsida och på min blogg.

Det verkar rimligt att tro att våra politiker och intellektuella genomsnittligt är normalbegåvade eller lite över detta (enstaka individer ligger förstås mycket över snittet). Hur kan dessa människor, som själva hittar till jobbet, som kan borsta tänderna själva och som t o m kan läsa en bok och förstå innehållet, samtidigt handskas med verkligheten på ett sätt som närmast framstår som hjärndött (och självdestruktivt)? Det är en gåta. Åtminstone om man begränsar sin analys till den fysiska verkligheten.

Varför tar dessa människor (som gör anspråk på att vara objektiva, vetenskapliga, sanningssökande etc, etc) inte reda på sanningen om islam? Godhetskören hävdar gång på gång att, ”Det finns minst lika många och starka uppmaningar till kärlek i Koranen som i Nya Testamentet”. Jag har skrivit en lång artikel om detta, där jag går igenom varje vers i Koranen som innehåller ordet kärlek, och visar att påståendet är helt felaktigt. När jag tipsat medlemmar i Godhetskören om min artikel i ämnet, har så vitt jag vet inte en enda person läst den. Varför då? Ja, det är intressant. Varför då? Det är sannerligen en gåta. Vi talar ju som sagt om intelligenta och bildade människor. Hur kan de vara så föga intresserade av sanningen? Det borde ju åtminstone finnas några bland alla journalister och tyckare som vill kontrollera fakta.

Jag tror att förklaringen till allt detta är att Gud har förblindat dem. Jesus säger med anledning av att fariséerna inte vill tro på honom, trots att de hade fått se så många tecken:
Han [Gud] har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de inte kan se med sina ögon och förstå med sitt hjärta och omvända sig och bli botade av mig. (Joh 12:39)
Bibeln talar om att Gud kan förblinda människor. Nu är nog människor i sig själva duktiga i att förblinda sig genom att vägra se sanningen (av t ex ideologiska skäl). ”Men hur kan Gud förblinda människor?", tänker kanske någon, ”Gud kan väl inte inkräkta på vår fria vilja?!” Det är sant att Gud, enligt Bibeln, inte kan inkräkta på människans fria vilja. Men när Bibeln talar om att Gud förblindar, så menar den att Gud hjälper människor att göra vad de innerst inne vill göra, men kanske inte riktigt orkar att fullfölja. Paulus skriver:
Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra (Rom 1:24).
Texten handlar om hur människan valde att följa sina sexuella begär på ett otyglat sätt i stället för att lyda Gud. För att människorna skulle inse att detta inte fungerade, "utlämnade" Gud dem åt deras lustar för att de skulle löpa linan fullt ut i hopp om att några kanske till slut skulle vakna till besinning, när de såg syndens fulla konsekvenser. Gud tvingade dem således inte att göra det som var fel. Han inkräktade inte på deras fria vilja, utan hjälpte deras fria vilja lite på traven, så att säga. Ibland kan ju föräldrar göra på ungefär samma sätt med sina barn (när lille Pelle envisas med att klättra upp på spisen, så låter mamma honom till slut bränna sig lite grand på plattan under kontrollerade former – så lär han sig – vilket är bättre än att han bränner sönder hela handen när hon inte är med).

Bibeln talar också om hur Gud använder andra folk för att straffa sitt eget folk – det judiska folket. Det finns oräkneliga exempel på detta i Bibeln, t ex:
Dina söner och döttrar skall ges till främmande folk, och dina ögon skall se det och ivrigt längta efter dem varje dag, men du skall stå maktlös. Ett folk som du inte känner skall äta frukten av din mark och allt ditt arbete. Du skall i alla dina dagar bli förtryckt och utsatt för våld. (5 Mos 28:32-33)

Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna [avgudar]. Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare, som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte längre stå emot sina fiender. (Dom 2:13-14)

Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sålde dem i filistéernas och ammoniternas hand. Dessa plågade Israels barn och for våldsamt fram mot dem det året. I arton år gjorde de så mot alla israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoréernas land, i Gilead. (Dom 10:7-8)

Då förkastade Herren alla Israels avkomlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand, till dess att han kastade bort dem från sitt ansikte. (2 Kon 17:20)

Jag skall förskjuta den rest som är kvar av mitt eget folk, och jag skall utlämna dem åt deras fiender. De skall bli ett byte och ett rov för alla sina fiender, Därför att de har gjort det som är ont i mina ögon och ständigt väckt min vrede alltifrån den dag deras fäder drog ut ur Egypten och ända till nu. (2 Kon 21:14-15)
Have I made myself clear? Bra, tack! Det är egentligen bara detta jag ville säga. Jag tror att Gud är mycket arg på Sverige och även hela Europa. Dessa länder lever i totalt uppror mot Gud. Sverige torde, vid sidan av Norge, vara det mest israelhatande landet i världen, bortsett från de muslimska länderna. Bibeln är kristallklar när den säger att den som förbannar Israel (dvs det judiska folket och landet) skall själv bli förbannad och den som välsignar Israel skall själv bli välsignad. Genom vår orättfärdiga inställning till Israel drar Sverige en förbannelse över sig!

Europas politiker pekar finger åt Gud i sitt uppror. Det verkar nästan som att de läser Bibeln från sidan ett och sedan medvetet stiftar lagar mot det som står där! Kanske är det så att måttet nu är rågat och att straffdomen är på väg. Kanske använder Gud muslimerna för att straffa svenska folket (och Europas folk). Vi som förbannar Israel och inte vet hur väl vi vill islam. Kanske tycker Gud det nu är dags för oss att få lida under det vi så länge flörtat med (på ett väldigt orättfärdigt sätt). Kanske är det nu dags för oss att få smaka på islams sanna natur! Och kanske har Gud förblindat Europas invånare, med politiker och journalister i spetsen, så att de inte inser vad som håller på att ske. Hur skulle man annars kunna förklara att normala, intelligenta, bildade människor inte ser vad som sker just nu.

Obs, jag säger inte att jag har rätt. Jag vet inte. Men jag tycker frågan är värd att ställa. Tänk om det är så som jag spekulerar om! Då kanske det vore dags för Europa att ångra sig i säck och aska och göra upp med sin orättfärdighet innan straffdomen går i fullbordan.

Den berömde detektiven Sherlock Holmes brukade säga att sanningen är den ytterst osannolika förklaring som återstår när man uteslutit alla andra, ännu mer osannolika förklaringar. För mig framstår den förklaring jag gett ovan, och som kanske framstår som ytterst ossanolik, som oerhört mycket mer sannolik än några av de andra teoretiskt möjliga alternativen; att våra beslutsfattare och proffstyckare skulle vara så korkade att de inte förstår vilka konsekvenser massinvandringen av muslimer kommer att få för vårt land, eller att de till och med medvetet skulle verka för en islamisering av Europa och Sverige. Inget av dessa två alternativ verkar troligt eller ens möjligt.

(Jag förstår att du som är ateist tycker ovanstående är knäppt. Men tänk om det ändå är som jag skriver! Om det finns en Gud, och om Bibeln är Guds Ord, ja då är det långt ifrån osannolikt att det scenario jag målar upp ovan kan bli verklighet. I Gamla Testamentet hittar vi många exempel på det jag talar om. Om man som kristen accepterar en Gud, som skapat ett universum ur intet, varför skulle man då inte kunna tro att denne Gud också kan ingripa i historien? I det kristna perspektivet är det jag skriver ovan fullt konsekvent och logiskt. Och jag gör inte anspråk på att företräda något annat perspektiv i denna artikel. Jag erkänner att jag inte vetenskapligt kan bevisa min utgångspunkt att Gud finns. Men ateisten är i samma båt. Han kan inte heller bevisa sin utgångspunkt med hjälp av vetenskap. Både kristen tro och ateism bygger på obevisbar tro!)

fredag 12 oktober 2012

Godhetskören avslöjad

Idag känner jag mig på bushumör. Jag kan inte låta bli att ge läsaren en länk till ett parodiskt fotomontage, från den nyligen timade partiledardebatten, som mycket talande beskriver Godhetskörens ljuvliga känslor över sin egen fantastiska godhet (montaget, även om det är en satir, bygger faktiskt på vad som sades under debatten). Det är tur att det finns humor. Det gör livet lättare att leva.

Klicka här! Obs! Varning för att det förekommer ett par svordomar!
Jag kan f ö nämna att Hibo, som Jan Björklund nämner, handlar om en 15-årig krigsskadad flicka som kom hit för ca 17 år sedan (hon hade bl a förlorat ett ben). Idag är Hibo 32 år och gift och har barn. Hon var (till skillnad från de flesta "flyktingar" som kommer idag) en verklig flykting enligt UNHCR:s och EU:s regelverk. Det säger ganska mycket om partiledardebattens nivå (när det gällde frågan om invandring), att Björklund tog upp ett 17 år gammalt och verkligt ömmande fall. Det är ju inte sådana fall den seriösa invandringsdebatten handlar om, vilket klart torde framgå av det jag skriver på min blogg och på min hemsida.

Hibo skulle f ö även ha fått asyl enligt SD:s nuvarande partiprogram!

Beträffande den SFI-lärare som nämns i montaget ber jag att få återkomma med en bloggartikel någon av de närmaste dagarna.
Ha en bra helg!

lördag 6 oktober 2012

Gycklarnas afton…

Egentligen borde man inte läsa några nyheter, eftersom man hela tiden blir så upprörd. Nu skall jag berätta varför jag är upprörd idag.

Läsaren kanske minns att jag nyligen skrev om misshandeln i Kortedala, där ett gäng unga invandrare misshandlade en 61-årig sjukpensionär så svårt att han kommer att få bestående men för resten av livet. Ungdomarna fick några timmas samhällstjänst plus att de skulle betala drygt 100 000 kr i skadestånd till sitt offer. Jag påpekade i min artikel att jag inte trodde att offret någonsin skulle få se ett enda öre av dessa pengar, och att samhället förmodligen inte skulle följa upp det hela.

Följande stärker mig i min förmodan.

För fem år sedan misshandlades en ung kille, Riccardo Campogiani, 16 år, av ett gäng överklasskillar. Det hela utspelade sig i Stockholm. För några dagar sedan kunde man läsa följande i Aftonbladet:
”Det går inte att glömma”
Riccardo Campogianis pappa om sorgen – fem år efteråt
Fem år har gått sedan Riccardo Campogiani, 16, sparkades ihjäl.
Familjen har fått 99 kronor i skadestånd – och graven har slagits sönder gång på gång [fetstil tillagt av mig].
– Jag påminns ständigt om det som har hänt. Det går inte att glömma, säger pappan Dado Campogiani.

Enligt domen skulle de tre gärningsmännen betala ett gemensamt skadestånd på 286 000 kronor till familjen [fetstil tillagt av mig]. Men de första fyra åren kom inte en krona. Först för en månad sedan betalades pengar ut.
Familjen fick totalt 149 kronor, som efter uttagsavgifter skulle bli 99 kronor.
– Det känns som ett hån. Som att spotta oss i ansiktet. Jag slängde papprena, säger Dado Campogiani.
Som sagt, det svenska samhället har inte mycket till övers för offren. Förövarna lägger man ned miljoner på för att ”bota och hjälpa dem”. Och visst, det är bra att man försöker få den här typen av människor att leva ett normalt, hederligt liv. Men – man måste sona det man gjort! Man måste betala ett pris! Och priset för att ta ett människoliv måste vara oerhört högt! I det här fallet dömdes de tre gärningsmännen till ca ett års ungdomsvård plus att betala skadestånd (enligt ovan). Personligen anser jag att ett år är alldeles för lite, speciellt med tanke på att man är ute efter halva strafftiden.
– Men vad tycker du de skulle dömts till då? (frågan ställs alltså till mig)
– Tja, tio år (utan möjlighet till permission) skulle tillfredsställa mig.
– Men då är ju deras liv förstört.
– Inte nödvändigtvis. Enligt praxis (om de sköter sig) är de ute efter 5 år. Det är rejält kännbart när man runt 20 år, men om de kan börja om när de är 25 har de ändå mycket kvar av sitt liv. Dessutom, de har själva förstört ett människoliv, och Riccardo kommer aldrig att få leva igen. Han gick miste om resten av sitt liv. Så ärligt talat skulle jag inte tycka att det var helt fel att de här herrarna fick sitta resten av sina liv i fängelse. Sig själv till skam och androm till varnagel, som man sade förr i världen.

Om jag vore diktator i Sverige (rösta på mig nästa val) skulle jag införa följande system (ungefär):

Döms någon till skadestånd i samband med misshandel, våldtäkt, incest, mord etc, men även bedrägeri, där man kanske totalt ruinerat en person, och har en stor förmögenhet som täcker detta belopp, så skall pengarna direkt tas därifrån. Så sker förmodligen redan idag. Men hur många personer av den här typen har stora förmögenheter?

I det fall att gärningsmannen/-männen inte omedelbart kan betala skadeståndet skall Svenska Staten gå in och betala pengarna, så att de efterlevande (eller offret om det rör sig om misshandel och liknande) omedelbart får pengarna i sin hand (utan avbränningar som bankavgifter etc). Sedan är Svenska Staten fordringsägare gentemot gärningsmännen, och Staten har helt andra resurser när det gäller att kräva in pengar än en förälder som är helt förkrossad i sin sorg. I fallet ovan får pappan betala 27 procent av pengarna i bankavgift om skadeståndet betalas av med 149 kr/mån, dvs han får i praktiken bara 73 procent av skadeståndet. Dessa 27 procent borde gärningsmännen stå för. Offret och offrets anhöriga skall hållas helt ekonomiskt skadelösa.

När gärningsmannen/-männen släpps ut efter avtjänat straff (som skall vara mycket långt om det handlar om grova brott), skall de ha hjälp att skaffa arbete. Sedan skall pengarna dras från deras inkomst så att existensminimum plus en rimlig summa återstår att leva på. Om vederbörande inte skaffar arbete, eller får arbete, eller inte vill arbeta eller helt enkelt vägrar att betala, skall det finnas straffarbetsanstalter (sådana fanns förr i Sverige), där personen i fråga (som hålls inlåst) får arbeta av sin skuld. Vederbörande skall ha marknadsmässig lön och sedan dras det av normala levnadsomkostnader (svarande mot en rimlig hyra, elkostnader, mat etc) från denna. Resten av inkomsten går till avbetalning på skadeståndet (egentligen skulle vederbörande betala de faktiska kostnaderna för anstaltsvistelsen, men eftersom dessa ligger på runt 2000 kr/dygn och uppåt, skulle i så fall inget bli över till skadeståndet, så det fungerar inte). Den skadeståndsskyldige får stanna på straffarbetsanstalten till dess att skadeståndet är fullt betalt eller att vederbörande fått ett normalt arbete och går med på att fortsätta att betala av på sin skuld (med ett rejält belopp per månad). Vägrar vederbörande att arbeta på anstalten, skall vederbörande sitta kvar där resten av sitt liv (vilket betyder att ingen skulle vägra, mer än möjligen den som mentalsjuk, men denne hamnar ju ändå inte i fångvården).

Tufft va?! Javisst, men det här typen av människor förstår inget annat språk! Det skulle kännas väldigt tillfredsställande att se sådana människor verkligen få ta konsekvenserna av vad de gjort. Då kanske de skulle tänka sig för nästa gång. Och då kanske hånflinet i deras ansikte skulle försvinna.

Sedan undrar man vad det är för typer av människor som gör sådant här. Och vilka det är som vandaliserar graven hela tiden. En del människor tycker kristendomen är hemsk som talar om ett evigt helvete. Jag tycker precis tvärtom. När man står inför den himmelske Domaren kommer hånflinet definitivt att försvinna. Den Domaren kan man inte lura, ens med hjälp av dyrbara maffiaadvokater (även deras hånflin kommer att försvinna när de står inför Guds domstol – den himmelska lagen går inte att vränga med några juridiska finter).

– Men, säger någon, du är ju kristen. Hur kan du ha så förskräckliga åsikter. Som kristen är man ju kallad att förlåta.
– Ja, i princip är det så. Problemet är att jag bara kan förlåta den som förbrutit sig mot mig. Förlåtelse innebär att efterskänka en skuld, och det är bara den man förbrutit sig mot som kan efterskänka denna. Riccardos pappa har auktoritet att förlåta de som mördade hans son. Riccardo själv har också det, men han kan inte längre berätta för oss om han är beredd att göra det eller ej. Men läsaren, eller jag, har ingen som helst rätt att uttala orden, "Jag förlåter de som mördade Riccardo". Vi kan förvisso uttala dessa ord rent fysikaliskt, men de betyder ingenting. Det finns ingen auktoritet bakom. I stället gör vi begreppet förlåtelse meningslöst, när vi missbrukar detta ord. Och dessutom, även om man förlåter, innebär inte detta att mördare inte skall betala priset för vad de gjort. Rättvisa måste ändå skipas. Och om Riccardos pappa skulle förlåta mördarna, känns det nästan som att han därigenom förråder sin egen son och ställer sig på mördarnas sida mot sin son.

Nyligen läste vi att Södertäljemaffian fått ett hårt slag, när flera av ledarna nu dömts till livstids fängelse. Detta efter Sveriges dyraste rättsprocess någonsin, där notan slutade på runt 200 miljoner kr.

Trodde vi ja! Nu har deras motsvarighet till advokater upptäckt att en av de personer som suttit nämndeman i rättegången också är suppleant i Polisstyrelsen (i Södertälje antar jag). Och eftersom man i Polisstyrelsen diskuterar polisiära saker, så kan det inte uteslutas att han hört saker där som kan ha påverkat hans objektivitet i det aktuella målet. Så nu måste hela rättegången tas om. Suck! För det första är det väldigt inkompetent att inte kolla sådant innan! Det kostar oss skattebetalare 200 miljoner kr extra. Personligen anser jag att de dömda borde betala kostnaderna för nästa rättegång, där de förhoppningsvis blir dömda och så borde den klantskalle som inte sett till att nämndemän och domare är utan jäv, få betala den första rättegången.

Det var tur att detta inte hände i USA. Då hade rättegången blivit ogiltigförklarad och någon ny rättegång får då inte hållas. Alltså hade skurkarna leende lämnat rättegångssalen. Förmodligen också med skadestånd i miljonklassen. Så är det som tur är inte i Sverige.

Problemet med den här typen av advokater är att de i princip alltid kan få en rättegång ogiltig. Lägger man tillräckligt med pengar kan man säkert hitta några kopplingar i varje rättegång som kan ses som jäv eller liknande. Kanske är någon av nämndemännen avlägsen släkting med någon av de utredande poliserna. Eller kanske domaren gick i samma skola som någon av poliserna eller offren eller gärningsmannen. Domaren kanske åkte tåg och råkade sitta bredvid en av de polismän som utredde det fall han skall döma i. Kanske utbytte de några ord, och eftersom det inte går att bevisa exakt vad som sades, måste rättegången tas om för att vara på den säkra sidan (men tänk om samhället vore berett att betala hundratals miljoner för vara på den säkra sidan när det gäller vanliga människor som är sjuka!). Jag antar att den typen av advokater (lagvrängare) alltid väntar tills rättegången är klar innan de avslöjar sådant här. Det blir ju liksom mer effektivt då. Läsaren kan dessutom själv räkna ut ungefär vilka summor i advokatarvoden det handlar om i den här typen av rättegång. Och nu får advokaterna lika mycket till i arvoden. Det kan inte uteslutas att detta kan haft betydelse för att de väntade tills rättegången var klar innan de tog upp detta med jäv.

Vid den berömda O J Simpsonrättegången (Simpson var skådespelare och fotbollsproffs och var god för hundratals miljoner när rättegången började – idag är han utfattig och dömdes nyligen till 35 års fängelse för rån) anlitade Simpson de dyraste och skickligaste advokater som fanns att få. Och de var verkligen skickliga. De lyckades hitta en bandinspelning där en av de poliser som gjorde brottsplatsundersökningen (det handlade om ett dubbelmord) uttalade sig på ett sätt som kunde tolkas som rasism, och eftersom Simpson är svart så ledde detta i förlängningen till att han blev helt frikänd (att hitta denna bandsinspelning var utan tvekan oerhört skickligt – tänk om så skickliga jurister stod på sanningens och rättens sida i stället!). En triumf för hans advokater, eftersom bevisen mot Simpson var överväldigande. Den som ser juridik som enbart ett spel eller en lek, där det gäller att med listiga knep lura motståndaren, applåderar förstås, medan den som älskar rättvisa och rättfärdighet gråter. Lagens bokstav kanske blev tillfredsställd av domslutet men rättvisa skipades definitivt inte. På samma sätt, när det gäller grova våldsbrott i Sverige, så skipas rättvisa alltför sällan (speciellt när vanliga människor är offren). Vi skryter ju gärna om hur humana vi är. Vad är det för humant i att mördare och våldsverkare nästan inte får något straff alls (som i Kortedala och vid mordet på Riccardo). Jag ser inget humant alls i detta. Det enda jag ser är ett samhälle som ställer sig på mördares och våldsmäns sida mot offren och deras anhöriga. Det enda jag ser är ONDSKA!

Begreppet rättvisa tycks idag vara lika ute som begreppet vishet. Kanske hör detta ihop, så att i ett samhälle, där visheten står högt i kurs, så skipas också rättvisa och vice versa!

måndag 1 oktober 2012

Mittenextremisternas julafton

På Sveriges Radios hemsida redovisades igår en sammanvägning av de största opinionsundersökningarna gjorda under september 2012. Det visar sig att Centern backat rejält samtidigt som SD får sin högsta siffra någonsin, 6,4 procent (SD har visserligen tidigare haft uppemot nio procent i enstaka opinionsundersökningar men här talar vi om ett medelvärde av samtliga sådana undersökningar under en månad). Beträffande KD läser vi:
Ett annat regeringsparti som fortsätter backa är Kristdemokraterna. Med sina 3,3 procent i september månads sammanställning är de fortsatt under fyra-procent-spärren i Svensk väljaropinion.

– Vi, tillsammans med flera andra partier, har uppfattats otydligt av väljarna. Man vet inte vilka frågor vi driver och vi är inte tillräckligt synliga. Och därför har vi en egen läxa att göra i att få en gemensam strategi inom hela partiet, och se till att vi är synliga mycket mer i mötet med väljarna, säger partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson.
”Vi har uppfattats otydliga av väljarna. Man vet inte vilka frågor vi driver och vi är inte tillräckligt synliga”, säger partisekreteraren. Underförstått, vårt partiprogram är definitionsmässigt helt rätt, det är bara det att vi inte lyckats kommunicera vårt fantastiska partiprogram. Dvs, det kan omöjligen vara fel på våra åsikter. Om bara folk visste vad vi står för, skulle vi få 100 procent av rösterna, så bra är vi helt enkelt. Problemet handlar inte om innehåll utan om kommunikation (det är precis så politiskt korrekta personer alltid resonerar).

Men tänk om det är själva innehållet, dvs programmet, det är fel på! Tänk om väljarna vet precis vad KD står för idag, och att det är just därför som de inte vill rösta på partiet! Detta gäller mig i allra högsta grad. Det gäller också många, många andra kristna som jag talat med. Ja ärligt talat de allra flesta. KD har lämnat sina rötter, de rötter som gav dem framgång i början, eftersom partiet då stod för någonting nytt, som människor ville ha. Konservativa, kristna värderingar där man tror på rätt och fel och där människans värde sitter i högsätet och där man står upp för familjen, Israel och individen (och inte bejakar den egoism som t ex kännetecknar Moderaterna). Idag har KD förvandlats till ett mittenparti bland andra, som tävlar med de andra partierna i politisk korrekthet. Dessutom kan man ha synpunkter på KD:s demokratisyn, med tanke på hur en del populära KD-politiker (som fortfarande står för KD:s ursprungliga värderingar) utmanövrerats av Göran Hägglund och klicken runt honom.

Partisekreteraren säger, ”därför har vi en egen läxa att göra i att få en gemensam strategi inom hela partiet”. Som jag tolkar det så innebär ”gemensam strategi” att se till att alla inom partiet har samma åsikter och de som inte kan anpassa sig måste kastas ut eller neutraliseras så att de inte har något inflytande. Det man då inte förstår är att många kristna, som fortfarande röstar på KD, gör det just på grund av ”dissidenterna”, dvs de KD-politiker som fortfarande står för KD:s ursprungliga värdegrund och inte delar Hägglunds och hans lärjungars åsikter.

KD har i denna anda nyligen stött ett förslag som skall minska effekten av personröster. Inom just KD har några av de politiker, som står för de gamla värderingarna, lyckats komma in i Riksdagen, just på grund av personröster, trots att KD-ledningen placerat dem långt ner på listorna för att minimera deras chanser att bli valda. Detta vill således KD:s ledning hindra i fortsättningen. vilket innebär ett förakt för gräsrötterna och en elitistisk maktsyn, som inte borde vara förenlig med ett parti som har ”krist” i partinamnet. Personligen tycker jag KD skulle ta bort ”krist” ur namnet och bara kalla sig ”Demokraterna”, eftersom partiets ledning inte tycks vilja ha någonting med den kristna världsbilden att göra.

Förresten, varför inte döpa om KD till Mittenextremisterna med slogan ”Rösta på ME – Vi står extremt i mitten!”

Göran Hägglund och hans trogna medarbetare trodde sig tydligen kunna vinna stora segrar genom att överge sina kärnväljare (genom att överge sin kristna profil) och i stället satsa på de väljare som nu röstar på andra mittenpartier. Nu blev det inte riktigt så. Dvs, kärnväljarna förlorade man till stora delar (även om dessa till en början var förvånansvärt trogna), men någon större framgång hos de tilltänkta väljarkategorierna fick man tydligen inte. Det finns ju redan partier som står för det KD står för idag, när det gäller de frågor som är viktiga för väljarna. Till och med Per Garthon, som knappast hyser någon större sympati för KD, skrev för några år sedan att han inte förstod hur KD tänkte. Han frågade sig varför de övergav just det som skiljde dem från andra partier, och som var deras styrka, nämligen värderingar och moraliska frågor, och sedan försökte kopiera andra partier. Inte heller jag förstår detta.

Personligen hoppas jag att KD åker ur Riksdagen, vilket förhoppningsvis leder till att Hägglund och hans klick försvinner från partiet. Det är ju tråkigt med tanke på de KD-politiker som trots motstånd från partiledningen kämpat för de gamla värderingarna – men tyvärr måste det nog bli så. Sedan kan kanske KD återhämta sig och bli vad KD en gång var tänkt att vara. Ett parti som vågar säga det som är sant. Som vågar stå för det som kanske inte direkt verkar vara populärt för stunden, men som på lång sikt kommer att attrahera människor, just på grund av att det är sant. Och som vågar ta orden kristen tro och kristen moral i sin mun utan att skämmas.

Under det pågående kyrkomötet lades häromdagen ett förslag om bojkott mot Israel. De enda som röstade nej till förslaget var KD:s representanter (som kallar sig Kristdemokrater i Svenska Kyrkan). Så visst gör KD nytta, men det jag talar om ovan är framför allt partiledningen. KD kan fortsätta att verka kommunalt och inom Svenska Kyrkan även om KD försvinner ur Riksdagen.

Om KD åker ur, drar de förmodligen hela Alliansen med sig (som det ser ut just kommer det att kräva massiv stödröstning av Moderater och andra för att hjälpa KD över fyraprocentspärren). Nu kommer jag inte att gråta över det heller. Det är sant att Alliansen gjort en del saker bra när det gäller ekonomin och svenska skolan. Men jag kan omöjligen förlåta dem för att de i praktiken lagt ned Sveriges försvar och därmed utsätter Sverige för överhängande fara (32 JAS Gripenplan kan inte vinna ett krig eller försvara ett land – dessa plans potential ligger i samverkan med en duglig flotta och armé). Samtidigt som vi rustar ner, rustar Ryssland upp massivt. Putin har bl a beställt över 1000 nya stridsplan av modeller som med all sannolikhet är mycket överlägsna Gripen. Och inte heller kan jag förlåta Alliansen för att de fortsatt med Sveriges vansinniga och farliga invandringspolitik! Det lär i och för sig knappast bli bättre när den rödgröna röran kommer tillbaka, men dem vet man ju åtminstone var man har. De står i alla fall för det de står för.

Sveriges avrustning med M som drivande faktor innebär en total omsvängning av M:s tidigare försvarspolitik. M är idag bara en kopia av S när det gäller ideologi – om man överhuvudtaget kan tala om ideologi (sedan kanske den praktiska ekonomin är annorlunda), och som sagt KD är bara ett ytterligare sekulärt mittenparti, och behövs därför inte. Ideologi och ansvar för det land man är satt att styra har ersatts med klamra-sig-fast-vid-makten-till-varje-pris-ologi. Det är väl så det blir när fler och fler politiker har politiken som yrke. Politikerbroilern lämnar knappast maktens grytor eller de enorma ekonomiska förmånerna frivilligt. Och då lägger man ner försvaret för att genom de pengar man sparar kunna sänka skatterna och på så sätt locka nya väljare. Man utsätter således Sverige för stor fara bara för att få behålla makten! Det kallar jag ansvarslöst och kortsiktigt.

Våra politiker, dvs de människor som skulle vara svenska folkets tjänare och värna om svenska folkets och Sveriges väl, har blivit dess herrar. Om nu Sverige inom 50 år kommer att vara ett muslimskt land (vilket är sannolikt, det kan givetvis dröja ytterligare 20 år men det är bara detaljer) – ja då tycker man att det hade varit klädsamt att fråga svenska folket om lov innan man påbörjade en så drastisk omdaning av vårt land. Denna kritik gäller samtliga politiska partier utom SD.

lördag 29 september 2012

Västvärldens motbjudande kryperi…

Det är intressant att notera hur västvärlden reagerar inför de våldsamma muslimska reaktionerna med anledning av filmen ”Islams oskuld” (se tidigare blogg). Beträffande reaktionerna så visar det sig att filmen funnits tillgänglig en längre tid på Youtube (ett par månader innan upploppen började om jag inte missuppfattat saken). Att reaktionerna kommer så plötsligt, långt efter att filmen lagts upp, tyder på att de är regisserade av mullorna. Ett sätt att skrämma Västvärlden till underkastelse. Och det tycks ju fungera.

För någon vecka sedan besökte en delegation från Gulfstaterna EU för att tala om filmen, och representanterna för EU bad så mycket om ursäkt för den kränkning som islam hade utsatts för. Varför skall EU be om ursäkt? Det är ju ofattbart! EU har inte gjort filmen och de har överhuvudtaget inget att be om ursäkt för. Även president Obama har mer eller mindre bett om ursäkt. Återigen – Varför då? Om nu någon skall be om ursäkt, så är det väl de som har gjort filmen och ingen annan (fast jag anser inte att de heller behöver be om ursäkt – det filmen säger är sant, även om filmen i sig är av dålig kvalitet). När ledande politiker i Väst ber muslimerna om ursäkt för ”Islams oskuld”, så ber de egentligen inte om ursäkt för filmen i sig. Det kan de inte göra, eftersom de inte gjort filmen. I själva verket så ber de om ursäkt för den yttrande-, åsikts- och tryckfrihet som vi har i Västvärlden!!! Detta fyller mig med fasa och jag ser framför mig hur yttrandefriheten gradvis kommer att monteras ner i Västvärlden på grund av rädsla för islam. Jag fruktar att det bara kommer att dröja några år innan jag får ett mail från Blogger och mitt webbhotell, där de ber mig att ta bort alla sidor som innehåller kritik mot islam.

Om det är någon som skall be om ursäkt så är det muslimerna och islams ledare. De borde t ex be om ursäkt för de personer som mördats under demonstrationerna (hittills handlar det om ca 40 personer). Om islam vore så kärleksfull och underbar som muslimerna själva säger, så borde delegationen från Gulfstaterna i stället bett EU om ursäkt för all skadegörelse som skett i Europa och för alla poliser som skadats under demonstrationerna där. Faktum är att vissa grupper i Libyen faktiskt tagit avstånd från mordet på USA:s ambassadör där. Denne var tydligen populär bland libyerna, eftersom de upplevde att han hjälpt dem under upproret mot Khadaffi. Men detta är undantag.

Det krypande vi idag ser i Västvärlden gentemot islam är mycket farligt, eftersom det uppmuntrar muslimerna att flytta fram sina positioner. Detta kan i sin tur leda till en farlig utveckling, där till slut rena nazistpartier får makten (i t ex Sverige), eftersom majoriteten av invånarna i Väst till slut tröttnar på islam och muslimernas fasoner.

Jag hittade på en australiensk nyhetssajt följande inlägg med anledning av våldsamma muslimska demonstrationer i Sydney:
Ett öppet brev:
Peter FitzSimons, 16 september, 2012
Till de muslimska demonstranterna…
Har vi Sydneybor uppfattat detta rätt?
På grund av att någon misslyckad person på andra sidan Stilla Havet har gjort någon slags amatörvideo, som förolämpar er speciella gud, så anser ni följande vara berättigat:
Ta över Sydney CBD (Central Business District, dvs centrum av Sydney).
Avsiktligt förstöra egendom.
Kasta sten på poliser som inte gör något annat än sin plikt.
Vifta med skrattretande affischer med texter som ”Halshugg alla som förolämpar profeten”.
Vi måste fråga, ”Har ni någon som helst idé om vad era handlingar leder till? Förstår ni inte att resultatet av sådana oansvariga, skrämmande handlingar är att ge bränsle åt varje rasist i hela landet, så att varje dålig stereotyp bild de någonsin haft om er förstärks, och att detta kommer att ge allvarliga konsekvenser för de hundratusentals fredliga och laglydiga muslimer som finns i Australien?
Kortfattat, VAD ÄNDA IN I H-VETE TÄNKTE NI PÅ?!
Inse detta, och det snabbt: en del av er kanske kommer från länder där denna typ av handling är acceptabel. Men den är inte acceptabel i detta land. I detta land har ni rättighet att tillbe vilken förbaskad gud ni vill. Andra har rättighet att tillbe sina gudar.
Och jag har rättighet att säga att dessa påhittade vänner är nonsens. Men ni har inte rättighet att skapa kaos som ni gjorde igår, enbart för att ni inte gillar en misslyckad video!
Rasisterna har sagt i åratal, ”Om ni inte giller det sätt på vilket vi gör saker här, res tillbaka dit där ni kommer ifrån.” Resultatet av det ni gjorde igår – när det gäller de personer som skämde ut sig i Sydney centrum, inte den stora gruppen av australienska muslimer – är att stora delar av landet nu känner samma sak som rasisterna. Bra jobbat!
Bitte Assarmo, som inte tillhör den politiskt korrekta kultur”eliten” skrev för ett par veckor sedan ett mycket bra inlägg på Newsmill om hur svenska journalister kryper för de islamistiska fundamentalisterna. Jag saxar:
De senaste dagarna har svenska medier rapporterat i parti och minut om det ökande våldet i den muslimska världen och om mordet på den amerikanska ambassadören i Libyen. Och det står helt klart vad som ligger bakom våldet, enligt svenska medier. ”Film om Muhammed orsakade attackerna”, skriver Ekot och de flesta andra medier hänger villigt med. Att våldsverkarna själva skulle ha något ansvar tycks, enligt svenska medier, otänkbart. Ett och annat ambassadörsmord är väl ingenting, inte när Muhammed blivit kränkt i all sin helighet.
I Rapports 19.30-sändning den 13 september kunde vi höra Lisbeth Åkerman med gravallvarligt tonfall tala om skymfandet av Profeten Muhammed som om denne varit hennes egen och hela Sveriges profet. Som om islamisternas sanning nödvändigtvis också är vår. Och sedan hon och utrikeskorrespondenterna hastat över våldet med några bilder av brinnande amerikanska flaggor och ett gäng unga män som skanderar "Död åt USA! Död åt Israel!" gick nyhetsankaret snabbt över till det som, enligt Rapport, är det viktigaste, nämligen att "allt tyder på att det är antimuslimska, kristna kopter i USA som ligger bakom filmen."
Faktum är att Rapport uppmärksammade själva filmklippet betydligt mer än det våld som nu ges uttryck för i arabvärlden. Plötsligt är "nidfilmen" minst lika allvarlig som våldet, och islamologen Jonas Åkerback beskrev hur hela den muslimska världen nu skakas av det faktum att den profet som enligt deras tradition är felfri och perfekt nu smutskastas.
Det finns faktiskt inget annat våld utom just det islamistiska våldet som ursäktas med att våldsverkarna blivit ”kränkta” och ”provocerade”. När Jan Hjärpe i sin artikel på Newsmill fortsätter att tala om att provokationer kan utlösa mer våld, och påminner om det omoraliska i att provocera islam, vet man inte om man ska skratta eller gråta. När hörde vi sist en islamolog tala om det moraliskt förkastliga i att arabvärlden bränner flaggor, uttrycker judehat och förföljer och fördriver människor av annan religion? Som sagt, det är skillnad på religion och religion. Och det är en attityd som är både infantil, stötande och direkt farlig. Infantil är den därför att Sverige är ett fritt och sekulärt land där Muhammed inte är – och inte heller ska vara – mer vördad än någon annan. Det blir hejdlöst barnsligt när ett svenskt nyhetsankare uttalar hans namn som om hon böjde knä inför en gudom och direkt skrämmande när en islamolog som Jan Hjärpe mer eller mindre uppmanar till lydnad inför överheten.
Stötande är den därför att krypandet inför islamistisk fundamentalism är en skymf både mot det demokratiska svenska samhället och mot de många muslimer som kommit hit för att slippa just den här typen av aggressionsyttringar. Det finns oerhört många muslimer som gärna sväljer förolämpningar mot Muhammed och mot islam, precis som landets kristna sväljer den ena förolämpningen efter den andra mot Kristus och kristendomen, eftersom de vet att åsikts- och yttrandefrihet är en förutsättning för demokrati. Nu likställs dessa muslimer med en minoritet extrema fundamentalister, som använder våld istället för dialog.
Om nu Muhammed verkligen vore så god och felfri som hans anhängare vill framställa honom, då skulle frukten av hans lära se helt annorlunda ut. Då skulle vi inte se pöbelhopar som springer omkring och bränner flaggor, lynchar kristna eller andra icke-muslimer som råkar komma i vägen, och vrålar av hat och raseri. Sådana är inte kärlekens frukter! Jesus säger i Matteus 12:33:
Ni måste döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
Frukten av islam talar inte precis för att islams Profet skulle vara så god och felfri som hans anhängare påstår. Bollen ligger hos muslimerna, inte hos Väst eller hos mig. Det är inte jag som säger att islams frukt är dålig. Det är islams anhängare som visar detta genom sina handlingar. Och om nu, som islams tillskyndare hävdar, de våldsamma demonstrationerna med anledning av filmen "Islams oskuld" (och rent generellt muslimsk terror) inte är representativa för islam, varför hör vi då inte ett tydligt ramaskri från den stora majoriteten av muslimer? Där de sanna muslimerna skarpt tar avstånd från de som missbrukar Allahs namn och Profetens budskap till att göra onda saker. Den nästan totala tystnaden från 1 miljard muslimer talar sitt tydliga språk och får i varje fall mig att misstänka att våld och hat och hot är fullt förenliga med Profetens bud, ja att Profeten till och med uppmanar till sådana handlingar. Vill man förvissa sig om att så verkligen är fallet, är det bara att läsa Koranen och hadítherna. Där framgår klart vilket fruktansvärt öde som väntar Västvärlden när islam väl har etablerat sig i våra länder.

Om islam verkligen vore så god och kärleksfull och fridsam som mullorna och Västvärldens intellektuella "elit" hävdar, då skulle vi i stället för hat och hot och mord och våld och terror se sjukhus och barnhem växa upp i fattiga länder, byggda i Muhammeds namn, och dessa sjukhus och barnhem skulle då inte bara vara öppna för muslimer utan för alla människor, oavsett kön, religion, folkgrupp, politisk åskådning etc, på samma sätt som det i alla fattiga länder finns sjukhus etc byggda i Jesu namn, vilka är öppna för alla människor. Om islam verkligen vore kärlekens och fridens religion, förväntar jag mig också att Stormuftin av Jerusalem uppsöker Överrabbinen i Jerusalem och erbjuder judarna att bygga en synagoga på Tempelbergets topp, med motiveringen att "Tempelberget är ju också en helig plats för er". När jag får se detta ske, då skall jag erkänna att islam tillhör de goda krafterna på jorden (även om detta knappast skulle leda till att jag blev muslim).

Journalisters och politikers och andra medlemmars av kultur”eliten” krypande inför islamisterna är äckligt, motbjudande, fegt och ondskefullt (särskilt med tanke på hur de samtidigt häcklar och hånar den kristna tron). Och som Assarmo skriver, så är kultur”elitens” kryperi inför islam ett oerhört svek mot de muslimer som har flytt till Väst för att undkomma förtrycket i sina hemländer. Det tycks som att Västvärldens ”elit (=drägg)” är beredda att sälja den Västvärldens frihet, som har kostat så mycket blod att erövra, för att anpassa Europa till islams krav. Detta är inget annat än rent landsförräderi och detta ställer jag inte upp på!

Det är ett förräderi mot alla de miljoner allierade soldater, som under Andra Världskriget offrade sina liv, eller som blev handikappade för livet, för att försvara just den frihet som Europas s k intellektuella nu är på väg att sälja ut! Det vi ser just nu hos kultur”eliten”, och som blir alltmer tydligt, är hur den nakna ondskan alltmer börjar visa sitt fula tryne. Ärligt talat är jag nästan mer arg på de som förråder Västvärldens frihet än jag är arg på islamisterna. De senare förstår jag åtminstone hur de tänker och fungerar. Hur journalister, politiker etc tänker är för mig en gåta. Hur kan dessa människor krypa inför en ideologi som står för allt som kultur”eliten” säger sig inte stå för? Svaret är kanske att kultur”eliten” egentligen inte står för det de säger sig stå för (frihet, jämlikhet, yttrandefrihet), utan att de i stället gått över till den mörka sidan utan att berätta det för oss. Det börjar bli ruggigt spännande det här! Fortsättning följer.

torsdag 27 september 2012

Rädslans kultur

Jag tänkte bara tipsa om en ny artikel jag skrivit på min hemsida. Den utgår från ett avsnitt av programmet Tendens som sändes i P1 för ca fem år sedan – det finns en länk med så man kan höra hela programmet (ca 30 min). Där intervjuas Jonathan Friedman, amerikansk professor i socialantropologi vid Lunds Universitet och även professor vid ett universitet i Paris samt Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi vid Stockholms Universitet. Både Friedman och Arnstberg är (ö)kända för sin frispråkighet. Programmet handlar om politisk korrekthet och många kloka och viktiga saker sägs. Bl a så säger Friedman:
Den politiska korrekthetens värld är en instängd, likriktad värld, även om den definierar sig som mångkulturell. Det är en värld där demokratin är överflödig, eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten, per definition, är antidemokrater som skall exkluderas.


Klicka här för att läsa artikeln!

tisdag 25 september 2012

Islams oskuld – Filmen

Först lite om den senaste Muhammed-filmen, "The Innocence of Islam" ("Islams oskuld"), vilken hittills orsakat upplopp, mord, demonstrationer etc både i islamvärlden och i andra delar av världen. En 13 minuter lång "trailer" för filmen kan ses här (på nätet finns flera länkar till "hela filmen" men dessa innehåller trailern som upprepas 4 - 5 gånger, så eventuellt finns ingen fullängdsverion – eller så kanske upprepningarna utgör ett nytt konstnärligt grepp, vad vet jag). Youtube har valt att låta trailern ligga kvar trots kritik från muslimer och muslimska organisationer. De känner säkert trycket att stå upp för yttrandefriheten. Tidigare har de flera gånger tagit bort islamkritiskt material efter kritik från muslimer (samtidigt som de vägrat ta bort obduktionsbilder på mordoffer, inklusive barn, hänvisande till tryckfriheten). De kanske till slut förstod att de inte längre skulle framstå som seriösa om de varje gång gav efter när muslimerna försöker inskränka vår yttrandefrihet, samtidigt som de "står upp för yttrandefriheten" när andra grupper och individer kränks.

Filmen får nog klassificeras som en B-film, med B-handling och B-skådespelare. Men oavsett om filmen är välgjord eller om den kritiserar islam eller kommer med påståenden som till och med är falska om islam, så måste den ändå kunna visas. Yttrandefrihet, åsiktsfrihet och tryckfrihet garanterar rätten att yttra, tycka och trycka även felaktiga saker (så länge man inte personligen kränker nu levande, icke-offentliga personer). Det spelar ingen roll vad jag tycker om filmen. Den måste ändå ha rätt att visas. Den är inte på något sätt värre än många filmer och böcker om den kristna tron. Men titta gärna på den för att själv bilda dig en uppfattning.

Filmen är tydligen gjord av kopter som bor i USA. Kopterna är inte så positiva till islam med tanke på hur de behandlats och fortfarande behandlas i Egypten. Risken finns att filmen kommer att leda till svåra förföljelser för den koptiska folkgruppen i Egypten. Så de egyptiska kopterna hukar sig just nu och darrar i väntan på vad som eventuellt skall komma.

Muslimerna och den politiskt korrekta kulturdräggen (idag är jag på stridshumör och då brukar jag använda detta uttryck, som jag f ö tycker är helt adekvat – av en kulturelit kan man nämligen begära att de skall stå upp för sanning, objektivitet och konsekvens och det gör definitivt inte medlemmarna av kulturdräggen) hävdar att det mesta filmen säger om islam och Muhammed är fel. Låt oss därför granska några förment felaktiga påståenden från filmen (för att det inte skall bli för långt tar jag bara upp ett argument per påstående och jag tar bara två påståenden):

1. Muhammed hade mycket blod på sina händer.

Här väljer jag berättelsen om Umm Qirfa som exempel, eftersom just denna händelse visas detaljerat i filmen:

Wikipedia skriver:
(bakgrunden är att en av Muhammeds medhjälpare (Zayd) under ett försök att plundra Wadi al-Qura blivit skadad – när skadan läkt återvänder han för att hämnas).
Efter tillfrisknandet från skadan och efter morgonbönen, fick truppen order att rida mot fienden. Han anföll Wadi al-Qura och tillfogade dem stora förluster. Några dödades och andra tillfångatogs. Allt som allt så dödades 30 ryttare, inkluderande ledaren som var en gammal kvinna vid namn Umm Qirfa [enligt den muslimska traditionen var hon över 100 år – av nästa stycke framgår att hon inte dödades omedelbart].
Han tog med Umm Qirfa, Uyeinas tant, tillbaka till Muhammed. Zayd tog också Umm Qirfas dotter som fånge och gav henne till Muhammed, som gav henne till Meckaborna i utbyte mot muslimska fångar [Muhammed, som vid den här tiden bodde i Medina, låg i krig med Mecka] (enligt Sahih Muslims samling av hadíther).
Enligt den muslimske historikern och teologen al-Tabari (838–923 e Kr) och den orientalistiske forskaren William Muir så knöts ett rep runt vart och ett av Umm Qirfas ben och dessa rep bands sedan till två kameler. Och så drevs kamelerna åt var sitt håll, varvid hon slets i två stycken.

De närmare omständigheterna kring hennes död nämns emellertid inte i någon samling av hadíther, vilket har fått vissa forskare att betvivla äktheten när det gäller detaljerna om hur dog. En annan version av denna historia säger att ledaren för raiden [mot Wadi al-Qura] var Abu Bakr [Muhammeds kanske trognaste vapendragare – det var han som gav bort sin 6-åriga dotter till Muhammed, vilket diskuteras nedan]. Muhammed hade inga invändningar när det gällde hur Umm Qirfa dödades, enligt al-Tabari (läs artikeln på engelska Wikipedia för närmare detaljer och källhänvisningar – sök på uttrycket ”Second Expedition of Wadi al-Qura”).

Även om inte alla forskare är helt överens om alla detaljer, så berättas ovanstående av flera olika arabiska historiker. Ingen tvivlar på att muslimerna överföll Wadi al-Qura i ett försök att plundra detta samhälle och sedan återvände för att hämnas efter att anfallet slagits tillbaka första gången, och att man då tog en gruvlig hämnd med många dödsoffer och att allt detta hade Muhammeds välsignelse. Ja att det var han som hade sänt ut dessa expeditioner.

Att Muhammed hade mycket blod på sina händer torde stå helt klart. En av hans fruar hette Safia (Safiyya). Hon var judinna och blev Muhammeds hustru efter att han låtit mörda hennes judiske man, hennes far och bror plus många andra från den judiska stam, från vilken Safia kom (hela stammen utplånades i princip – alla män och äldre pojkar halshöggs och de flesta kvinnor och barn blev slavar – totalt mördades 600-800 judar vid detta tillfälle). Detta beskrivs också av Wikipedia (läs artikeln under sökuttrycket ”Safiyya bint Huyayy” för källor).

Oavsett ovanstående detaljer så förnekar inte rättrogna muslimer sin Profets blodiga karriär. I varje fall inte internt. Den före detta muslimen Wafa Sultan, som vuxit upp som muslim i Syrien men nu bor i USA, berättar i sin bok A God Who Hates (se litteraturförteckningen på min hemsida) från sin skoltid:
Den som bläddrar igenom den muslimska historien, från det att Muhammed först kungjorde sin nya religion fram till i dag, kommer att se hur blodig den varit. Muslimerna själva har spillt mer av varandras blod än av andras. Som små skolbarn berättade vi om krig och dödande, som vi hade lärt oss från våra historieböcker och islams undervisningsböcker, med samma entusiasm som vi lekte kurragömma. Vi njöt lika mycket av att upprepa frasen, ”sedan drog han sitt svärd och högg av hans huvud” som ett amerikanskt barn njuter av en chokladkaka, men vi upplevde ingen känsla av fruktan när vi gjorde så, inte heller ifrågasatte vi det legitima i allt detta dödande (sid 212).
Vi [muslimerna] har inte förmåga att bygga en rymdfarkost, men jag minns fortfarande hur vi dansade och ropade av glädje när den amerikanska rymdfärjan Challenger exploderade, varvid hela besättningen omkom (sid 231).
Som sagt, en våldsam Profet med ett blodigt förflutet har skapat ett blodtörstigt och orättfärdigt folk. Detta visas inte minst av de våldsamma protester som följt på filmen "Islams oskuld". Till och med i politiskt korrekta gammelmedia (som man ibland säger idag – man tänker då på SVT, SR, Aftonbladet etc) har krönikörer frågat sig varför inte vanliga muslimer tar avstånd från dessa våldsamma demonstrationer, där fullständigt oskyldiga människor skadas och dödas. I Gulfstaterna har man i några tidningar skarpt kritiserat våldet och hatet i samband med demonstrationerna, men såvitt jag vet så har europeiska muslimer inte haft något att säga i sammanhanget. Vilket visar på islams sanna natur.

2. Muhammed gifte sig med Aisha när hon var 6 år och äktenskapet fullbordades när hon fyllt 9.

Detta påstås i den aktuella filmen och är helt korrekt enligt den muslimska historieskrivningen. I Hadith enlig Bukhari (som allmänt anses vara den mest tillförlitliga samlingen av hadíther) Bok 62, Hadith 64 läser vi (det finns f ö flera hadíther i samma samling vilka säger precis samma sak):
Berättade Aisha; att Profeten gifte sig med henne när hon var sex år gammal och sedan fullbordade äktenskapet när hon var nio år gammal. Hisham sade; Jag har fått mig berättat att Aisha stannade hos Profeten i nio år (dvs till hans död).
(För dig som inte tror mig, ladda ner Sahih al-Bukharis samling av hadíther här – översatta till engelska)

Läsaren inser säkert hur uttrycket ”fullbordade äktenskapet” skall tolkas. Att ha samlag med nioåriga flickor betraktas idag som pedofili. Nu menar islams försvarare att man vid den här tiden i arabvärlden såg annorlunda på sex med unga flickor. Såvitt jag kan förstå så stämmer inte detta. Sex med så unga flickor var inte allmänt accepterat i den kultur Muhammed kom från. Utan det var snarare så att Muhammed gjorde detta till prejudikat. Idag är det inte ovanligt i Mellanöstern att rika män från t ex Gulfstaterna köper unga flickor från fattiga hem i Jordanien och Syrien. Sedan när flickorna blir för gamla (dvs blir mogna kvinnor) dumpar männen dem (för att skiljas i den muslimska kulturen räcker det, enligt sharíalagen n3.1 och framåt, att mannen säger till kvinnan att han vill skiljas – något mer behövs inte – det står till och med följande, "...när någon frågar, 'Har du en hustru?' och han svarar 'Nej'" så räknas detta som att han därmed är skild) och sedan återvänder de hem och lever resten av sina liv som utstötta och kan givetvis inte gifta om sig, eftersom de inte är oskulder. En stor mänsklig tragedi! Men Godhetskören betraktar väl detta som en charmerande och uppfriskande kulturskillnad.

Såvitt jag kan se stämmer alla påståenden om islam och Muhammed, som görs i filmen. Allt tyder på att Muhammed var en vanlig människa som fick oerhört mycket makt och sedan missbrukade denna. Han mördade, gjorde plundringståg, hade tillgång till hur många kvinnor han ville. Han hade sex med en nioårig flicka och tog sin adoptivson Zayds hustru (vilket påstods i filmen och vilket också beskrivs i Koranen själv i Sura 33 vers 36-38 (i Zetterstéens översättning – det kan skilja några versnummer mellan olika översättningar). Att en sådan man kommit att inspirera nästan en miljard människor och håller dem i mental och kulturell fångenskap är djupt olyckligt. Både för dem själva och för resten av världen.

Inom islam talas ofta om hur god och ädel Muhammed var. Detta sägs gång på gång. Ingenting tyder dock på att han var speciellt god och ädel. Det mesta tyder på motsatsen, speciellt om man tänker på hur hans anhängare beter sig (våld, hat, hot, förakt för andra, intolerans, otacksamhet, kvinnoförtryck etc, etc). När det gäller den som verkligen är god och ädel behöver man inte hela tiden tjata om hur underbar den personen är. Man är inte god eller ädel för att man själv eller andra säger att man är god och ädel. Man är god och ädel för att man är god och ädel. Och det visar man genom sitt eget liv, inte genom ord! När jag läst om t ex Moder Théresa så har jag aldrig någonsin sett att man skrivit "den goda och ädla Moder Théresa" eller liknande. Hennes handlingar och hennes eget liv säger tillräckligt.

Hur stor är inte skillnaden mellan Guds verklige Profet, Jesus Kristus och islams grundare Muhammed! Jesus inspirerade människor till att göra goda saker och att älska även sina fiender. Han sände inte ut sina trogna för att plundra och mörda och förslava. Han uppmanade inte sina anhängare att tvinga människor att bli Hans lärjungar. Han lärde oss älska, inte hata. Han lärde oss tolerans och inte förtryck. Och han visade genom sitt eget liv att hans lära fungerade.

På min hemsida finns en klargörande jämförelse mellan Jesus och Muhammed. Läs den gärna!

fredag 21 september 2012

Landet Orättfärdigheten

Det var en gång ett land där orättfärdigheten satt i högsätet. Där det onda kallades gott och det goda ont och där lögnen hade ersatt sanningen. Jag skall nu berätta en saga från detta land (det tragiska är att sagan tyvärr är sann).

Läsaren känner säkert till Kortedalafallet, där ett antal muslimska ungdomar svårt misshandlade en äldre man. Det hela utspelade sig i Kortedala, som är en invandrartät förort till Göteborg. Offret är en 61-årig sjukpensionär. Han svävade länge mellan liv och död och kommer att få men för livet. Såvitt man kan förstå var den brutala misshandeln oprovocerad från offrets sida. Ungdomarna hade retat hans hund när han var inne och handlade i en butik och när han kom ut hade han tillrättavisat dem. Då gav de sig på 61-åringen och sparkade honom bl a i huvudet när han låg på marken. Tänk, vilka modiga ungdomar! Vilka hjältar! Att våga ge sig på en 61-årig sjukpensionär när man är sju stycken! Wow! Vilket mod! Eller rättare sagt vilken ynkedom! Vilka stinkande svin som gör något sådant! Även fast jag är kristen tycker jag att de faktiskt förtjänar detta epitet. Eller det kanske är just för att jag är kristen som jag tycker det. Som kristen tror jag ju att människan inte bara är ett viljelöst offer för omständigheterna, utan har en fri vilja och kan välja att göra onda eller goda saker. Därför har människan ansvar för sina handlingar. I Psaltaren 15:4 läser vi om vem som får bo i Guds hydda (bildligt talat). Det är bl a ”… den som aktar den förkastlige för intet”. Och om förövarna till misshandeln i Kortedala inte är förkastliga människor, vem är i så fall förkastlig?

Offrets skador beskrivs på följande sätt:
Målsäganden fick av misshandeln komplicerade benbrott av skallbenet, ansiktsskelettet och överkäken samt blödningar ovanför och under alla hjärnhinnor samt i hjärnan vilket krävt långvarig och kvalificerad sjukhusvård däribland flera akuta operationer. Vidare har misshandeln medfört bl a synnedsättning på ena ögat nedsatt minnesfunktion och afasi. Skadorna med brott av skallbenet och blödningarna i hjärnan samt ovan och under hjärnhinnorna har varit livshotande.
Offret har fått ett permanent rör inopererat i halsen, fler operationer är att vänta. Han har nedsatt orienteringsförmåga i tid och rum och har förlorat minnet till stor del – de två senaste åren är borta och han minns inget från själva misshandeln eller att han legat länge på sjukhus.
Till saken hör att inom islam så betraktas hundar som orena och i England har det vid flera tillfällen hänt att muslimska busschaufförer vägrat låta blinda med ledarhund åka med (vilket väckt en del debatt i brittiska media). Att ungdomarna gav sig på hunden kan således haft en koppling till deras kultur (om de nu har en sådan – enligt Godhetskören så existerar ju ingen svensk kultur). Dessutom, att tillrättavisa en muslim är förenat med livsfara. Även i Sverige och även om de inte har makten här än, så betraktar många muslimer det bara som en tidsfråga innan de är de rättmätiga ägarna av Sverige. Hela världen tillhör nämligen i deras ögon islam (detta är vad Koranen och islams heliga skrifter säger). I muslimska länder lever icke-muslimer som dhimmis, dvs i ett apartheidliknande tillstånd. Enligt dhimmilagarna, som finns uttryckligen formulerade i sharíalagen, måste en icke-muslim gå ut i gatan när han/hon möter en muslim på trottoaren. En dhimmi får inte titta en muslim i ögonen utan måste ödmjukt titta ner i marken. Och att säga emot en muslim, eller till och med tillrättavisa denne, är absolut förbjudet. Detta tillämpas inte just nu (delvis tillämpas det i länder som Iran och Saudiarabien), men tidigare, i de länder där islam hade absolut makt, kunde en muslim sparka ihjäl en kristen eller en jude, som t ex inte hade lämnat trottoaren fri eller mött muslimens blick utan att titta ner. Inget straff utmättes för detta. När och om islam får makten i hela världen, kommer detta system med 100-procentig säkerhet att återinföras. Hur vet jag det? Jo det är anbefallt enligt islams heliga skrifter.

Ursprungligen så var sju ungdomar misstänkta för misshandeln men endast två av dem åtalades. De åtalade har hävdat att de handlade i nödvärn. Det låter ju väldigt troligt, eller hur? Dom har nu fallit och de åtalade slapp ofattbart nog frihetsstraff. Göteborgs Tingsrätt dömde de två åtalade enligt följande:
– XXXXX, f. 1996. Syrier (Kurd) och född i Sverige, för grov misshandel till ungdomsvård med särskild föreskrift och ungdomstjänst i 70 timmar.
– YYYYY, f. 1996. Turk och född i Sverige, för grov misshandel till ungdomsvård med särskild föreskrift och ungdomstjänst i 100 timmar.
Dessutom skall de två dömda betala skadestånd till offret med 130 777 kronor. Deras respektive föräldrar ska inom skadeståndets del betala 8000 kronor vardera så som vårdnadshavare.

Jag misstänker att även om dessa två herrar skulle underlåta att inställa sig till samhällstjänsten så kommer inget att hända (teoretiskt omvandlas då straffet till fängelse, men, men, jag tvivlar på att detta skulle inträffa). Och låter de bli att betala skadeståndet så kommer inte heller något att hända (de får visserligen kronofogden efter sig, men det handlar nog om en kort tid – man vill ju inte förstöra framtiden för så unga människor, eller hur?).

Båda dessa unga män är straffmyndiga enligt svensk lag (detta blir man vid 15 års ålder). Även om domstolar skall bedöma åtalade personer som är mellan 15 och 18 är mildare (vilket är rimligt inom vissa gränser), är den aktuella domen djupt orättfärdig och visar att Sverige är ett Mördarland, där mördare och våldsmän har samhällets hela stöd och sympati (att de överhuvudtaget får någon som helst påföljd beror antagligen på att våra politiker, hur mycket de än sympatiserar med gärningsmännen, förstår att det skulle bli revolution i vårt land om man helt underlät att straffa brottslingar), medan offren behandlas med total likgiltighet och förakt. Förmodligen anser vår käre Statsminister att offret i detta fall har sig självt att skylla. Han har ju tillrättavisat muslimer och det är ju oförlåtligt. Det tycks som att etniska svenskar redan lever som dhimmis i sitt eget land. Och det tycks som att också domstolarna går på den linjen.

Namn på de två dömda och även en bild på dem kan ses här. Bilden visar de två dömda under en paus i rättegången och är tagen av en kompis och sedan upplagd på Facebook. Titta gärna på bilden. Man riktigt ser hur de två männen känner sig skyldiga och djupt ångrar att de förstört annan människas liv. Nej skämt åsido, i själva verket så skrattar de åt dig och mig. De är garanterat inte ens tacksamma för vårt löjliga rättssystem. Men visst, de tycker säkert att det är bra att vi är så dumma och fega.

När jag ser den här bilden skäms jag så det hettar i mina kinder. Och jag är knappast ensam över det. På nätet finns många upprörda bloggar som tar upp domen mot de två ungdomarna. Jag skäms över att vara etnisk svensk, åt att tillhöra ett så fegt, ynkligt, motbjudande folk, som tycker det är fullt ok att sådana här killar går fria. Oj vad de här killarna måste förakta oss svenskar, och det med all rätt. Hur har svenska folket kunnat förvandlas till jordens fegaste folk? Genetisk degeneration? 100 års intensiv socialdemokratisk indoktrinering i kombination med sprit och droger och oändliga tv-såpor? Ja, inte vet jag, men tragiskt är det.

Kent Ekeroth (SD) skrev i en debattartikel på svt.se, ”Den som är kapabel till fruktansvärda brott måste också anses kapabel att ta konsekvenserna av sina handlingar”. Läs gärna hela hans artikel. Tyvärr verkar det som att de enda politiker som har ”normala” åsikter är SD. Resten av politikerpacket talar i mun på varandra när de överbjuder varandra i politiskt korrekta floskler. Vi tycks obevekligt gå mot ett inbördeskrig i vårt land, alternativt att muslimerna tar över av demografiska skäl (om ca 50 år är de i majoritet i vårt land – hurra, hurra, hurra….).

Tror läsaren att jag är upprörd? Jag är så skitförbannad (ursäkta uttrycket men inget annat uttryck kan fånga vad jag känner) så att jag nästan inte kan sitta still när jag läser domen ovan. Och det är inte bara jag som är arg. Sådant här bäddar för invandrarhat och konfrontationer mellan speciellt muslimer och etniska svenskar. Och allt det är våra ynkliga politikers fel. Det skulle för övrigt vara intressant att se vad som hade hänt om invandrarungdomar hade invalidiserat en av våra toppolitiker i en liknande situation. Då skulle det nog inte handla om samhällstjänst som påföljd. Jag tänker på när Anna Lindh mördades och gärningsmannen fick livstids fängelse (vilket jag tycker var rätt) trots att han bedömdes som mentalt otillräknelig. Ungefär samtidigt mördades två 20-åriga flickor på Hallandsåsen mycket brutalt. Gärningsmännen, två killar i 18-årsåldern, fick groteskt korta straff, vilket signalerar till svenska folket att de två flickorna var noll och intet värda. Det tycks som sagt vara skillnad på person och person.

Domen i Kortedalafallet är också ett svek mot de ungdomar som befinner sig i periferin av samhället. De här två killarna skrattar antagligen högt idag åt det svenska, ynkliga samhället. Och de har säkert fått uppfattningen att nu är det grönt ljus att ge sig på vem som helst som de retar sig på. Antagligen känner de sig som oövervinneliga just nu. När de väl fyllt 21 kommer de knappast lika lindrigt undan om de begår liknande brott, men då är det för sent. Då är de redan fast i en brottskarriär. Många, som en gång var på glid i ungdomen, har i efterhand sagt, ”Varför stoppade ingen mig innan det var för sent?” Det som kortsiktigt kanske ser ut som snällhet (fast det i själva verket bara är mesighet) kan visa sig vara ondska sett i det långa perspektivet!

Apropå brottslighet och signalement på misstänkta brottslingar som inte är etniska svenskar, så har väl läsaren knappast kunna undgå att läsa om tunnelbanerånet på Sandsborgs station, där rånoffret lämnades på spåret, och sedan blev påkörd av ett tåg och allvarligt skadad (bl a så fick man amputera halva ena foten). Tack och lov för övervakningskameror! Jag skulle önska det fanns hundratals miljoner av dem i Sverige. Gärningsmannen syntes tydligt på bilderna och polisen lade ut dessa på sin hemsida (till Godhetskörens stora fasa). Huruvida några tidningar publicerade dem vet jag inte. Det här fallet var så vidrigt och många människor blev så upprörda, att polisen hade allmänheten på sin sida. Personal på en Lidlbutik kände igen personen på bilderna och på grund av detta så kunde han gripas. Han har nu erkänt och kommit med idiotiska bortförklaringar varför han lämnade offret på spåret (huruvida offret självt hade ramlat ner på spåret på grund av fylla eller om gärningsmannen knuffade ner honom, vet jag inte).

Detta fall illustrerar tydligt det jag skrivit i tidigare artiklar när det gäller signalement. Trots att brottet var sällsynt grovt (att offret inte dog när han kördes över av ett tunnelbanetåg får man nog betrakta som ett mirakel) har några personer ur Miljöpartiet kritiserat att polisen lade upp bilderna från övervakningskameran. De menar att bilderna är kränkande mot gärningsmannen. Jag tror att de flesta normala människor anser, precis som jag, att om man så grovt kränker en annan människa att man lämnar denne på tunnelbanespåret att köras över av nästa tåg, då får man faktiskt finna sig i att själv bli kränkt!!!

Personligen undrar jag hur sådana människor (de i Miljöpartiet) fungerar i huvudet. Jag har t o m lättare att förstå gärningsmannen än miljöpartisterna. De måste komma från ett helt annat universum, som har sju och en halv rumsdimensioner och 3 tidsdimensioner, varav en går baklänges och en sidledes (vad nu det innebär). Vad jag menar är att dessa människor, precis som de som ligger bakom domen mot gärningsmännen i Kortedala, resonerar på ett sätt som jag upplever som Alien, dvs som inte har någonting att göra med den verklighet vi faktiskt lever (vare sig vi vill eller ej).

Hur som helst så ser vi att signalement och publicerade bilder på gärningsmän kan vara effektiva när det gäller att få fast den skyldige. I det här fallet är det tveksamt om gärningsmannen överhuvudtaget hade åkt fast om inte bilderna publicerats. Men för Godhetskören är det tydligen viktigare att värna om grova brottslingars integritet än att klara upp brott (vilket i förlängningen innebär att värna om offrens integritet). Personligen anser jag att de demokratiska rättigheterna endast tillhör de som ställer upp på demokratin genom att följa lagen. Den som inte vill följa lagen, dvs struntar i sina skyldigheter, skall inte heller åtnjuta några rättigheter. Rättigheter kräver en motprestation i form av ansvar. Någon sade en gång så här: "I New York finns Frihetsgudinnan, för att påminna oss om den frihet som finns i USA. Det kanske börjar blir dags att bygga en Ansvarsgudinna (Statue of Responsibility) för att påminna om att demokratin inte bara ger oss frihet utan också kräver att medborgarna tar sitt ansvar." Ibland pratar vi om hållbar utveckling. Frihet utan ansvar kan inte fungera i långa loppet.

Domen i Kortedala är ett typexempel på vårt perverterade rättssystem, där man inte längre frågar sig om en dom är rättfärdig eller ej. Rättvisa har utvecklats till ett spel mellan åklagare och försvarsadvokat, där brottet och brottslingen spelar föga roll och där offret och offrets lidande och lidandet hos offrets anhöriga inte spelar någon roll alls. Om försvaret är skickligare än åklagarsidan blir brottslingen fri eller får ett orättfärdigt milt straff, även om han är skyldig och är åklagaren skickligare än försvarsadvokaten, ja då blir brottslingen fälld även om han är oskyldig. Och de inblandade juristerna är lika nöjda oavsett om verklig rättvisa skipats eller ej. Det enda de intresserar sig för är om lagens bokstav följts. Det påminner som sagt om ett spel – Rättsspelet. Nu kanske någon säger, ”Ja men det är så det måste fungera. Mänskliga känslor har ingen plats inom juridiken.” Känslor kanske inte har plats, men rättvisa har det. Och detta skipas alltför sällan av våra domstolar. Jag tror att hela vårt rättssystem skulle behöva reformeras, så att man prioriterar gärningen och offrets lidande etc mer än gärningsmannens bästa. Och att rättegången inte handlar om att försvaret och åklagaren använder knep och juridiska finter för att lura varandra. Sådant har inget med rättvisa att göra.

Om vi ser till USA har detta spel uppnått ännu högre höjder. Upptäcker försvaret att polisen glömt att t ex fråga den åtalade om han vill ringa till någon anhörig, så blir rättegången ogiltig och den åtalade försätts på fri fot och kan inte åtalas för brottet i fråga på nytt. Jag kan inte förstå vad den åtalades skuld har med polisens eventuella fel att göra. Har polisen gjort fel, skall polisen åtalas och kanske straffas för detta. Men gärningsmannen skall ha det straff han skall ha, oavsett polisens eventuella brister. Det är därför jag kallar det för att spel. ”Haha, du såg inte att min löpare hotade din dam. Hahaha, nu slår jag din dam.” Visst, när man spelar schack är sådant kul och spännande. Men att rättvisan skall fungera på liknande sätt känns obehagligt.

Det var kanske inte så anmärkningsvärt att Förintelsen till stora delar leddes och planerades av höga jurister. Dessa hade ju genom sin juridiska specialisering gjort sig av med alla normala, mänskliga känslor, och för dem handlade Förintelsen bara om en steril process, där det mänskliga lidandet etc var oerhört avlägset. Vid Wannseekonferensen 1942, där Hitlertysklands "Endlösung" beslutades, var åtta av de elva deltagarna akademiker, två av dem var t o m både juris och filosofie doktorer (enligt Simon Wiesenthal i TV1 den 29/1 1995). Inte en enda av dessa högutbildade personer opponerade sig mot förintandet av ett helt folk.

Att som svenska domstolar nästan helt bortse från offrets lidande och enbart se till gärningsmännens bästa, är så långt från rättvisa man kan komma. Har man förstört en annan människas liv måste priset att betala vara oerhört högt för den som gjort detta. Oerhört högt! Och även om man bara är 16 år. En 16-åring vet mycket väl att man inte får misshandla människor.

Det påminner mig om när jag på 1970-talet var lärare på Sjöbefälsskolan i Stockholm. I kollegiet fanns en lärare som var ganska så vänster. Han pratade ofta om hur synd det var om bovarna och hur hemska poliserna var och allt annat flum som var så populärt på 70-talet. Men så bar det sig inte bättre än att han under en helg blev överfallen och knivskuren när han åkte tunnelbana i Stockholm. Han klarade sig utan några större men, men det var en förvandlad person som kom till lärarrummet måndagen därefter. Nu var det en annan låt i skällan. Det var hårda straff och mer poliser och mer övervakning. Så det går fort att ändra sig när man väl konfronteras med verkligheten. Att sitta vid sitt skrivbord och teoretisera om verkligheten kan leda väldigt fel.

Jag vet att man inte skall önska onda saker för andra människor. Men ibland skulle man faktiskt önska att de politiker som skapat vår parodi på rättssystem själva skulle råka illa ut. Och sedan få se hur den som förstört deras liv, skrattande lämnar rättssalen utan i stort sett något straff alls. De vore i alla fall mer rättvist att de, som själva skapat systemet, fick smaka på dess konsekvenser, än att vanliga människor, som inte vill ha ett sådant system, råkar illa ut.
The time is out of joint – Oh cursed spite
that ever I was born to set i right
[Ur led är tiden – Ve att jag är den
som föddes att den vrida rätt igen]
(Shakespeare, Hamlet akt 1 scen 5).