torsdag 28 januari 2010

Feta löner i barmhärtighetens tjänst

Några pikanta detaljer om Röda Korset (i en tidigare blogg nämnde jag helt kort styrelseordförandes stora lön).

På Röda Korsets hemsida kan vi läsa, angående styrelseordförandes lön, ”Den totala ersättningen vid full tid uppgår från och med 2008 års Riksstämma till 822 000 kronor per år eller 68 500 kronor per månad”. Man deklarerar detta öppet, och tycks inte förstå att människor skulle kunna reagera. Observera, till denna summa tillkommer givetvis sociala avgifter och avsättning till tjänstepension (och den sistnämnda är säkert rejält tilltagen). Röda Korsets årliga kostnad, när det gäller styrelseordförande, inkluderande sociala avgifter, blir då ca 1,1 miljoner kronor plus tjänstepensionsavsättningen, som jag givetvis inte kan uttala mig om, men det kan säkert handla om några hundratusen till.

Jag kan nämna att styrelseordförande heter Bengt Westerberg (tidigare folkpartiledare). Förutom ersättningen från Röda Korset har han en årlig pension från Riksdagen på 336 000 kr plus styrelsearvode från Svenska Petroleuminstitutet på 228 000 kr per år, plus ett annat arvode från Lunds Universitet på 210 000 kr per år, plus 90 000 kr per år från Finansinspektionen, plus 48 000 kr per år från Patientförsäkringsföreningen. Sammanlagt håvar således herr Westerberg in en miljon sjuhundratrettiofyra tusen kronor årligen (minst), eller om vi så vill 144 500 kr/månad. Vi ser här f ö hur politiker lever ett liv oändligt avlägset från de villkor som vanliga människor lever under.

Röda Korsets generalsekreterare Christer Zettergren har en månadslön på 88 710 kr plus bilförmån (och som sagt, till denna kostnad måste läggas sociala avgifter etc).

Ibland brukar man lite elakt säga att, ”u-hjälp innebär att man tar från de fattiga i de rika länderna och ger till de rika i de fattiga länderna”. Något som tyvärr stämmer alltför ofta, där korrupta tjänstemän och politiker i mottagarländerna stoppar stora delar av u-hjälpen i egen ficka. Men när det gäller Röda Korset kan man uppenbarligen omformulera det hela lite grand, ”u-hjälp innebär att man tar från de fattiga i de rika länderna och ger till de rika i de rika länderna”.

Som komplement till ovanstående fakta om Röda Korset vill jag påminna läsaren om att en f d tjänsteman i organisationen just nu är åtalad för att ha förskingrat mångmiljonbelopp av givarnas pengar. Nu kan ju i och för sig sådant inträffa i alla organisationer, och kan kanske inte läggas Röda Korset till last. I varje fall inte direkt. Men kanske indirekt, genom att de signaler man sänder ut genom de höga chefslönerna, gör att man kanske vid anställningar av högre tjänstemän drar till sig personer med fel motiv. Girighet i stället för idealism!

Jag vill uppmana dig, som har ett hjärta för de fattiga och lidande i världen, att inte ge till organisationer som Röda Korset, där en liten klick skor sig på din goda vilja att hjälpa andra. Du kan ju själv fundera över hur många givare, som kanske vardera ger 200 kr/år, det går åt för att betala ovannämnda herrars löner och sociala avgifter. Om du inte orkar räkna ut det själv kan jag ge dig facit: 14 545 st (då har jag räknat med att Röda Korset avsätter 200 000 kr/år i tjänstepension för Westerberg och Zettergren vardera — jag skulle inte bli förvånad om det var betydligt mer), dvs i stort sett 14 500 givare går åt bara för att betala två personers årslöner i Röda Korset. För mig skulle det kännas meningslöst att ge till en sådan organisation.

Ge inte till den typen av organisationer!!! Kontrollera noga vem du ger till! Personligen ger jag bara till kristna organisationer, eftersom jag vet att de flesta som arbetar där är idealister. Självklart måste den som arbetar heltid med hjälparbete ha en lön. Men, inte en fet direktörslön. Visst kan en duktig organisatör utnyttja gåvorna bättre än någon som bara skapar kaos i den organisation vederbörande leder. Men som sagt, man kan göra ett bra jobb för en anständig lön. När det gäller Westerberg, som tjänar tillräckligt för att leva gott utan sin lön från Röda Korset, kan man tycka att han kunde arbeta gratis åt Röda Korset. För att visa att han verkligen är den idealist han gärna vill framstå som. Då skulle han ju skänka 822 000 kronor per år till de hjälpbehövande. Då vore han värd en guldstjärna i himlen.

Jag brukar rekommendera Hoppets Stjärna, eftersom denna organisation startades i och genom idealism. Givetvis finns många andra bra organisationer också (Erikshjälpen för att nämna en). Just när det gäller Haiti är dock Hoppets Stjärna i en särställning, eftersom de varit verksamma där i 30 år och har ett väl etablerat kontaktnät. Det är därför liten risk att gåvor till Hoppets Stjärna hamnar i fel fickor.

onsdag 27 januari 2010

Antisemtismen igen

Följande är saxat från Skånskan

1.

25/1 2010: Klasskamrater skulle ”halalslakta” Jacob.

MALMÖ. En dag kliver två klasskamrater fram till Jacob. Den ena pojken kallar honom jävla jude. Den andra säger att han skall halalslaktas

Hela artikeln kan läsas här: http://www.skanskan.se/article/20100125/MALMO/701259995/1057.

2.

27/1 2010: Judehatet får dem att lämna Malmö.


MALMÖ. Malmöbor med judisk bakgrund känner sig inte trygga och allt fler väljer att flytta. Skånska Dagbladet har talat med två familjer som flyr en växande antisemitism.
— Mina barn är inte säkra här. Det kommer bara att bli värre, säger Marcus Eilenberg.

Mäklarna har varit och fotograferat huset och bohaget skeppas snart iväg. Marcus Eilenberg, 32, fru och två små barn är på väg att emigrera till Israel.

Längre ned i artikeln läser vi, ”Han är besviken på Malmös politiker — med Ilmar Reepalu i spetsen — som inte tar öppet avstånd från antisemitismen.

Hela artikeln kan läsas här: http://www.skanskan.se/article/20100125/MALMO/701259997/1057/*/judehatet-far-dem--att-lamna-malmo

Jag läste förresten nyligen på nätet om att ungerska skolbarn gör listor på de judiska barnen i klasssen, och samlar sedan namnunderskrifter där de kräver att de judiska barnen skall slängas ut från skolan. Davidstjärnor målas på judiska skolbarns stolar och mycket annat. Det tycks som att Djävulen alltmer börjar sticka upp sitt fula tryne igen.

Tack gode Gud för att landet Israel finns och är en judisk stat, där judar kan leva utan att vara förtryckta och där de kan bejaka sin judiska kultur!

När jag läser sådant här skäms jag för att vara svensk. Vi som skryter över vår jämlikhet och trygghet. Jag har svårt att förstå hur politikerna kan låtsas som det regnar när det gäller antisemitism. Ilmar Reepalu är dessutom socialdemokrat. Inga talar så mycket och med så stora ord om allas lika värde och jämlikhet och om fred och kärlek som socialdemokraterna. Dvs talar om det. Men ord förändrar ingenting.

Personligen anser jag att de till Sverige invandrade muslimer, som hotar och förföljer judar, borde skickas tillbaka dit där de kommer ifrån. Har de hunnit bli svenska medborgare skall medborgarskapet tas ifrån dem. De har ingenting här att göra. Detta är inte rasism eller intolerans. Det är självbevarelsedrift.

Låt mig avsluta med lite statistik:

Det finnas ca 1,5 miljarder muslimer i världen. Sex muslimer totalt har fått nobelpriset. Såvitt jag vet är det bara en enda pristagare i naturvetenskap, den pakistanske fysikern Abdus Salam. Resten har fått litteraturpris eller "freds"pris (i den senare kategorin ingår "fredskämpen" Yassir Arafat — behöver jag säga mer?).

Det finns ca 12 miljoner judar i världen. Hur många av dessa har fått nobelpriset? Ja, får man tro muslimerna, lär det väl inte vara en enda. Rättrogna muslimer brukar kalla judar för grisar och apor. I själva verket har sammanlagt 165 judar fått nobelpriset! När det gäller nobelpriset i fysik är över 30 procent av pristagarna judar! Om det nu är någon som kan jämföras med grisar och apor, så tycks det i varje fall inte vara judarna. Grisar och apor får inte nobelpris!

Det tycks som att judendomen är oändligt överlägsen islam när det gäller att ta fram det bästa hos människan och inspirera till fritt och skapande tänkande.

tisdag 19 januari 2010

Än en gång en israelisk överreaktion

Israel anklagas ofta för att använda övervåld mot palestinierna. Senast var det under Gazakriget för cirka ett år sedan. Efter att Hamas och andra terrorgrupper avskjutit mer än 10 000 raketer mot israeliska städer, reagerade till slut Israel. Egypten hade varnat palestinierna för att fortsätta skjuta raketer och menade att de fick skylla sig själva om Israel slog tillbaka. Övervåld? Tja… Överreaktion? Tja… Men vad är det då att skjuta 10 000 raketer mot ett annat lands städer? Undervåld? Underreaktion? Och dessutom reaktion på vad? Jo på att Israel har oförskämdheten att existera.

Nu är det kanske dags för media att åter anklaga Israel för att ha överreagerat. Fast inte genom övervåld utan genom överbarmhärtighet. USA har sänt stora resurser till det jordbävningsdrabbade Haiti. Tusentals soldater för att hålla ordning (typiskt är att Venezuelas diktator Chavez har anklagat USA för att försöka ta över Haiti). Sammanlagt har man redan ca 10 000 hjälparbetare (inkluderande soldaterna) på plats. Man har skickat dit ett hangarfartyg med helikoptrar för att kunna transportera skadade, distribuera livsmedel, etc. Man har släppt ned stora kvantiteter mat från flygplan. Etc, etc. Storbritannien har skickat 64 brandmän och 8 frivilliga. Frankrike har sänt trupper för att söka efter överlevande. Många nationer, inklusive Sverige, har skickat både praktisk hjälp och pengar. Svenska folket har hittills gett 50 miljoner kronor till de drabbade och Regeringen har lovat att skänka 180 miljoner ovanpå detta. EU kommer att ge miljardbelopp till återuppbyggnaden. Israel, som har ca 7,5 miljoner invånare, har skickat ett team till Haiti med 220 personer, vilket inkluderar medicinsk personal, och man har redan upprättat ett stort fältsjukhus, som kommer att kunna behandla upp till 5 000 personer per dag. Förenta Nationerna kommer också att sätta upp ett fältsjukhus, men det är ännu inte i drift. Israels armé, är till skillnad från FN, känd för sin effektivitet (läs närmare om Israels hjälpinsats här).

Jag kan också nämna att församlingen Livets Ord i Uppsala har sänt iväg ett läkarteam på ett tiotal personer till Haiti (varav tre läkare och fyra sjuksköterskor). Undrar hur många läkarteam de församlingar som är kritiska till Livets Ord har sänt iväg? Nåja, det var en parentes. Undrar förresten hur många läkarteam Humanisterna i Sverige skickat iväg. Namnet förpliktigar ju. Jag talar alltså om ateisternas organisation i Sverige. De som klagar på kristna, och menar att kristendomen är roten till allt ont här i världen. Det som brukar känneteckna ateistiska organisationer vid sådana här katastrofsituationer, är deras totala frånvaro.

Läste förresten att det sök- och räddningsteam som Myndigheten för Samhällsskydd i Sverige skulle sända iväg till Haiti, och som man i stora ordalag berättat om i media, aldrig kom iväg. Eftersom man inte fick någon förfrågan från EU eller FN, valde man att stanna hemma. Det tycks som att kärleken är en starkare och effektivare drivkraft än byråkratiska principer.

Islamländerna då? Arabstaterna? Hittills ingenting (rätta mig om jag har fel)! I min förra blogg hoppades jag att de muslimska länderna skulle överraska mig den här gången. Dessvärre verkar det inte bli så, vilket jag inte heller förväntade mig. Den allmänt accepterade politiskt korrekta synen är ju att islam är en lika kärleksfull och fredsälskande religion som judendom och kristendom. Verkligheten visar definitivt att så inte är fallet. Pengar saknas inte. Det verkar vara medkänsla och kärlek som saknas.

Kommer svenska media att rapportera om Israels överreaktion i Haiti? Kommer de att berätta om det israeliska fältsjukhuset? Självklart inte! Kommer de att nämna muslimska länders snålhet när det gäller att lindra lidandet i världen (jag talar då inte om fattiga länder som Somalia, utan om länder som Gulfstaterna och Saudiarabien, som är mycket rikare än t ex Sverige)? Ja, den som lever får se.




Tillägg:

En läsare skrev till mig och berättade att TV4 häromkvällen faktiskt rapporterade om det israeliska fältsjukhuset. Utan några negativa kommentarer. Det var ju roligt att höra. Det skulle vara intressant att veta om SVT nämnt något om detta sjukhus. Och ännu roligare vore att läsa om en stor hjälpinsats från muslimska länder. Jag väntar med stor spänning... och föga hopp.




Ett ytterligare tillägg:


Med anledning av det jag skriver ovan om ateistiska organisationer fick jag ett mail med bl a följande text:
Det är oerhört roande att läsa ditt bloginlägg "Än en gång en israelisk överreaktion" där du hävdar att "Det som brukar känneteckna ateistiska organisationer vid sådana här katastrofsituationer, är deras totala frånvaro." Jag kan med glädje upplysa dig om följande:

http://content.usatoday.com/communities/religion/post/2010/01/atheists-haiti-earthquake-doctors-without-borders-red-cross/1

Länken leder till en sida som berättar att Richard Dawkins skänkt 10 000 USD till offren i Haiti. Och det är ju bra. Men jag kan inte se att detta på något sätt påverkar det jag skriver om de ateistiska organisationerna. Dessutom är det intressant att man anser det vara en nyhet, värd en artikel, att en ateist skänker pengar till välgörande ändamål. Att kristna gör det tas som självklart och brukar sällan ge rubriker.

Dawkins inser givetvis att han för att vara trovärdig i sin kritik av den kristna tron, själv måste göra lite goda saker. Huruvida han gör det av kärlek eller av beräkning eller för att han känner att han måste, vet jag inte, och det spelar ju inte så stor roll för de behövande på Haiti. Visst kan enskilda ateister vara givmilda. Jag säger inte att ateister som människor är sämre människor än andra. Det jag säger är att det som driver dem, om de gör goda saker, är inte deras ateism, utan deras medmänsklighet. Torbjörn Tännsjös teser, att vi skall abortera barn som riskerar att födas handikappade, och att det inte skall finnas någon övre tidsgräns för abort, är däremot en direkt och logisk konsekvens av hans ateism. Och om nu Tännsjö skänker pengar till nödlidande, vilket han kanske gör, är detta en konsekvens av hans medmänsklighet, som inte har något med hans ateism att göra. I det kristna perspektivet, som jag omfattar, och därför resonerar utifrån, är ju människan skapad av Gud och har ett samvete som säger vad som är rätt och fel. Detta gäller även ateister. Men inte kännetecknas ateismen, som världsbild, av samma givande som kristendomen. Hur många sjukhus, skolor, hem för gatubarn etc drivs av ateistiska organisationer? Även ateister erkänner ibland det jag säger ovan, vilket framgår av följande artikel på min hemsida: Är verkligen humanisterna humanister?

Att som Dawkins "stöta i basuner" när man ger gåvor är något som Jesus fördömer. Han säger i Matt 6:2-4:
När du ger allmosor, låt då inte stöta i basun för dig, som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människor skall prisa dem. Sannerligen de har redan fått ut sin lön. Nej, när du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Men tänk om ateisterna gör just det, dvs ger i det fördolda. De kanske till och med ger mer än de kristna, fast vi inte vet om det. Visst, teoretiskt är det möjligt. Men, ändå lyser deras organisationer med sin totala frånvaro vid alla katastrofer. Vilket betyder att de i varje fall inte engagerar sig rent praktiskt. Det räcker ju inte med att ge pengar. Någon måste ju också göra det praktiska arbetet. Men kanske ateisterna har uppfunnit en osynlighetsmaskin, så att de inte syns. Kanske är det ateistiska fältsjukhuset på Haiti osynligt, ungefär som klingonernas rymdskepp (i StarTrek). Det vore verkligen bibliskt. Frågan är dock hur troligt det är.

söndag 17 januari 2010

Mitt hjärta är tungt av sorg!

Det känns tungt att skriva det här. När man ser bilder och hör reportage från Haiti, är det som om hjärtat ville brista. Detta fruktansvärda lidande! Ett lidande som är nästan omöjligt att föreställa sig. Och i den mån man kan föreställa sig det, grips man av sådana känslor av vanmakt, förtvivlan, sorg och hopplöshet, att det känns som något skall brista inom en. Just nu ligger människor fastklämda i ruinerna, många med svåra skador. De har inte fått vatten på flera dagar och är döende. De flesta som ligger i ruinerna kommer antagligen aldrig att hittas, och deras ruttnande kroppar kommer att slitas sönder av grävskopar, när man så småningom börjar återuppbyggnaden. Jag kan inte låta bli att fundera över vad man tänker på i en sådan situation. Speciellt barnen. Vad tänker ett barn på som ligger fastklämt? Det är totalt mörkt, kanske är smärtan outhärdlig. Rädslan. Skräcken. Ensamheten. Törsten fruktansvärd. Ingen mamma eller pappa som kan trösta. En outsäglig fasa, omöjlig att förstå. Och skulle man förstå den, skulle man antagligen bli vansinnig. Kanske hade de tur som dog direkt!

Mitt lilla fadderbarn Daphkaël, 4 år gammal. Du som tror på bönens kraft, du får gärna be för henne!

Själv har jag ett fadderbarn på Haiti genom Hoppets Stjärna; en liten flicka som heter Daphkaël och är 4 år gammal. Mitt tidigare fadderbarn på Haiti, som hette Chandramise, fyllde 18 i somras och lämnade då fadderprogrammet. Eftersom hon fått tillfälle att gå i skola, hör hon till de lyckligt lottade. Hon har möjlighet att få ett riktigt arbete, och även om lönen är dålig, går den att leva på.

Givetvis går mina tankar just nu till Daphkaël och Chandramise, och jag ber till Gud att de måtte ha klarat sig oskadda. I varje fall utan fysiska skador. En katastrof av den här typen leder med all säkerhet till psykiska men, men sådant kan förhoppningsvis läka med tiden. Men även om båda två nu överlevt och är oskadda, är det problem med vattenbrist, matbrist och risk för epidemier. I sådana här situationer kommer dessutom både människans bästa och sämsta sidor fram. En del människor växer som människor och tar ansvar och gör allt för att hjälpa. Andra väljer det onda, och de ser nu ett gyllene tillfälle att stjäla, råna, mörda, våldta etc, nu när hela samhället i stort sett brakat ihop och blivit laglöst.

USA har tagit ett stort ansvar och satsat enorma resurser på att hjälpa Haiti. Vanliga människor i olika länder ger pengar till olika hjälporganisationer, vilka slussar hjälpen vidare till Haiti. Vi får hoppas att hjälpinsatsen kan börja fungera fullt ut så snart som möjligt. Det har tydligen varit tämligen oorganiserat hittills. Men det är inte heller så lätt att komma till ett land som är nästan totalt utplånat. Var skall man börja? Hur skall man bli maximalt effektiv? Myndigheterna på Haiti verkar vara helt handfallna, och nästan omöjliga att få kontakt med, vilket ju kan bero på att många politiker och tjänstemän dödats och att de offentliga byggnaderna förstörts och därmed det mesta av kommunikationerna. Det kan ju också ha med oduglighet att göra. I sådana här länder blir man knappast tjänsteman på grund av sina professionella kvalifikationer, utan genom att man känner rätt personer, som man dessutom mutar.

Jag är övertygad om att de flesta europeiska länder kommer att skänka mycket stora summor till nödhjälp och återuppbyggnad av Haiti. De flesta länder på den amerikanska kontinenten kommer självklart att hjälpa till. Med all säkerhet kommer USA att vara det land som bidrar mest (så var det också vid tsunamin för några år sedan – USA bidrog då med 1939 miljoner USD medan Sverige bidrog med 177 miljoner USD). Många asiatiska länder kommer givetvis också att bidra med stora summor.

Just nu är många flygplan med läkare, sjukvårdspersonal, mediciner, mat, tält, filtar etc på väg mot Haiti (bl a från Sverige). Även fartyg är på väg med hjälp. Många har redan kommit fram. Jag kan inte låta bli att undra hur många hjälpflygplan, som just nu är på väg från Saudiarabien, de rika Gulfstaterna etc (muslimska länder som är fabulöst rika). Jag skulle bli förvånad om de muslimska länderna kommer att bidra med några större summor, ja kanske bidrar de inte med någonting överhuvudtaget! Det går bra att i storvulna ordalag berätta om hur god, kärleksfull och fredsälskande islam är. Tyvärr har vi aldrig sett detta omsatt i praktiken. Så nu, kära muslimer, har ni chansen att visa hur fel jag har. Överraska mig – för en gångs skull! Så skall jag modifiera min kritik av islam.

Till dig som läser detta: Jag vill be dig, av hela mitt hjärta, ge så mycket du kan till de lidande på Haiti! Sträck dig ut till de nödlidande och ge av ditt överflöd! Är du osäker på om dina pengar verkligen kommer fram? Du vill inte att de hamnar i fickorna på maffia och korrupta tjänstemän? Eller går till organisationer där cheferna tjänar grova pengar på sitt arbete (ordförande i Röda Korset tjänade t ex, enligt Text-TV 20/1 2009, 822 000 kr/år — dvs om människor skänker 100 kr var krävs det 8220 givare bara för att betala vederbörandes lön, vilket jag tycker är sjukt)? Bra! Då är du som jag. Då kan jag rekommendera att du kanaliserar dina pengar via Hoppets Stjärna. Här har vi människor som arbetar ideellt (självklart har de lön, den som arbetar heltid med hjälparbete måste givetvis kunna köpa mat, men det handlar inte om några fantasilöner). De har redan ett mycket stort arbete på just Haiti (bl a flera tusen fadderbarn, skolprojekt etc). De är redan där och har lokal kännedom och kontakter, och kan direkt kanalisera hjälpen dit där den behövs utan att gå genom mellanhänder, som kan vara ärliga, men som också kan vara rena bovar och banditer. Klicka på den här länken, så kommer du till Hoppets Stjärnas hemsida! Håll kreditkoret i beredskap käre vän! De nödlidande på Haiti behöver dig! Du är deras hopp! Människorna på Haiti behöver inte ditt medlidande! De behöver din konkreta hjälp och sådan hjälp kostar pengar. Kom ihåg, verklig, äkta kärlek är inte i första hand en ljuv känsla av välbehag. Varma vågor som går genom din kropp. Det är handling. Bespara offren på Haiti din sympati! Utan handling är den bortkastad!!!

fredag 15 januari 2010

Dagens övning

Får jag be läsaren göra följande experiment:

1. Öppna Googles söksida. Skriv in uttrycket ”christianity is”. Du får nu upp en lista med ett tiotal förslag till vanliga sökalternativ som innehåller ”christianity is”. Obs! Tryck inte på enter- eller sökknappen.

Några förslag är

”christianity is false”
”christianity is bullshit”
”christianity is a lie”

etc. De allra flesta förslagen är direkt negativa mot den kristna tron.

2. Gör samma sak med ”buddhism is”, ”hinduism is”, och ”atheism is”.

Du får liknande förslag som ovan (möjligen något mindre negativa).

3. Till sist, gör samma sak med ”islam is”.

Vad blir resultatet? Ja, inte ett enda förslag kommer upp, trots att det finns mängder av islamkritiska sajter på Internet.

Jag trodde i min enfald, att de förslag som gavs av Googles sökprogram, var uttryck som människor ofta sökte på. Och det är ju möjligt att så är fallet – normalt. Men det är uppenbart att Google censurerar (i den mån de kan) allt som är kritiskt mot islam. Man undrar varför. Det är ju svårt att tro att Googles ledning är muslimer eller islamister. Vad beror det då på? Feghet? Politiskt korrekthet? Girighet (man vill inte störa sig med muslimerna eftersom det kan få ekonomiska konsekvenser)? Ja, inte vet jag. Det enda jag vet är att det är synnerligen otäckt. Det ser mörkt ut för Västvärldens framtid. Aningslöshet är första steget till undergång.


Efter att ha fått kommentarer från några läsare har jag insett att de förslag man får från Google tycks bero på flera faktorer.

1. Det beror på språket. Vilket är helt naturligt. Dvs söker man på svenska, "kristendom är" etc får man andra resultat. Då får man negativa förslag även när det gäller islam (om man använder Explorer). Men att så är fallet är inte så konstigt. Frågan kvarstår varför man, när man söker på "christianity is" etc, får de resultat jag redovisar ovan.

2. Det beror på vilken webläsare man använder. Jag har nu testat med Internet Explorer och Firefox (den senare använder jag normalt) och får då olika resultat. Med Firefox får jag inga förslag alls på svenska, medan jag med Explorer får förslag, som även är negativa mot islam.

Men oavsett detta. När man söker enligt anvisningarna i min blogg ovan, med Firefox som webläsare, får man de resultat jag redovisar.

Kanske någon av mina läsare kan förklara varför det blir olika resultat beroende på webläsaren. Kanske får man dessutom olika resultat om man har operativsystemet i ett annat språk? Kan det möjligen vara webläsaren som ger förslagen? Då kan man förstå varför olika webläsare ger olika förslag. I så fall skulle det vara Mozilla (som gör Firefox) som försöker skydda islam.

måndag 11 januari 2010

Tack och lov för Israel!!!

Israel är officiellt en judisk stat. Landet utgör ett hemland för alla världens judar, och varje jude i världen har rätt att flytta dit, och blir automatiskt israelisk medborgare direkt. Historien visar att det är absolut nödvändigt att det finns en plats där en jude har rätt att bo, utan att vara förtryckt. Där en jude har rätt att tillbe sin Gud, bära sina religiösa symboler och bejaka sin judiskhet utan att riskera förföljelse. Hade Israel existerat som judisk stat 1930, hade Förintelsen aldrig ägt rum. Till en början ville nazisterna bara bli av med judarna och var villiga att skicka dem till vilket land som helst, som var berett att ta emot dem. Problemet var att ytterst få länder ville ta emot några judar.

Sverige kom på den lysande idén att det skulle stå ett stort J i de judiska passen. Då kunde man lättare skicka tillbaka de judar som flytt hit. Man tipsade Gestapo om detta och tyskarna tyckte förslaget var utmärkt och införde det. Sverige – frihetens bålverk – vi som med våra järnleveranser till Nazityskland förlängde Andra Världskriget med ett år, enligt vad vissa historiker menar (vilket kostade miljoner människoliv). Vi som alltid kritiserar USA och Israel men nästan aldrig Sovjet (på den tiden) eller Kina eller Röda Khmererna när det begav sig. Hela världens lilla samvete. Världen mest självgoda folk, som i själva verket torde vara bland de ynkligaste, fegaste människor som finns på den här planeten. Vi kryper för alla blodiga diktaturer och riktar vår vrede mot demokratier (som förvisso är ofullkomliga, men det är vi sannerligen också).

England var mandatmakt (förvaltare) av Palestinamandatet (det som idag är Israel plus Västbanken plus Jordanien) från Första Världskrigets slut, när området erövrades från turkarna, och hade fått i uppdrag av Nationernas Förbund (FN:s föregångare) att se till att Palestinamandatet blev ett judiskt hemland. Engelsmännen, som av gammal hävd är och har varit arabvänliga, och dessutom alltid hyst avsmak för judar (självklart finns undantag, jag talar generellt), gjorde allt för att obstruera mot detta. Man släppte in så få judar som bara möjligt och kritiserades skarpt för detta av bl a USA. Ja man bröt direkt mot sitt uppdrag. Samtidigt släppte man in stora mängder arabiska invandrare i området. Till och med när man kände till den pågående Förintelsen gjorde man allt för att hindra judisk invandring till Palestina. Engelsmännen har en fruktansvärd skuld här anser jag. Att sedan miljoner engelsmän dog under kriget, som ju stoppade nazisterna, mildrar givetvis denna skuld, men ändå. Man hade mycket väl kunnat släppa in mångdubbelt fler judar i Palestinamandatet under kriget.

Media påstår rutinmässigt att judarna kom till Palestinaområdet under 1800-talets slut och framåt och trängde undan de araber som bott i området sedan urminnes tider. Detta är ren och skär lögn. Araberna erövrade området på 600-talet, medan den judiska närvaron där går tillbaka flera tusen år före att araberna kom dit – så araberna har inte alls bott där "sedan urminnes tider". De judar, som återinvandrade till Palestina i modern tid, odlade med stor möda upp stora landområden som tidigare varit obrukbar öken eller träsk. Eftersom träsken var malariainfekterade dog tusentals judar under arbetet. Dessutom hade man köpt dessa områden till ockerpriser från bl a turkiska storgodsägare. Allt eftersom det flyttade in judar, började araber flytta in (ofta illegalt) för att arbeta för judarna, som betalade mycket högre löner och dessutom behandlade sin arbetare bättre än vad de arabiska storbönderna gjorde. När staten Israel bildades 1948 flydde ca 750 000 araber från området (ungefär hälften av dessa var araber som invandrat illegalt till området och som kanske bara bott där under några få år – men som enligt media bott där "sedan urminnes tider"), därtill uppmanade av sina ledare. De fick veta att när Israel utplånats av de fem arabarméer som anföll direkt efter att landet proklamerats som ett självständigt land, så skulle de få komma tillbaka och ta över judarnas jordbruk och hus (och som bonus skulle de dessutom få slå ihjäl en och annan jude också). Nu gick det inte så, som vi alla vet.

Det finns mycket att säga om detta. När Israel proklamerades tvingades ca 700 000 judar att fly från arabiska länder. Dessa togs emot i bl a Israel, men en del tog sig till andra länder; USA, Canada etc. Alla dessa flyktingar och deras avkomlingar är idag integrerade i de länder de flydde till. Merparten av de arabiska flyktingarna och deras barn, barnbarn etc, idag ca 4 miljoner, lever fortfarande i flyktingläger eller har någon form av flyktingstatus. UNHCR är FN:s flyktingorgan för alla flyktingar i världen utom de palestinska. Enligt UNHCR:s definition av flykting är man flykting ända tills man får permanent uppehållstillstånd i ett land och har då inte längre rätt att återvända till det land man flytt från. De barn man föder i det land man flytt till, har inte flyktingstatus och har inte rätt att återvända till ursprungslandet. De palestinska flyktingarna har sitt eget flyktingorgan, UNRWA, som har en helt annorlunda definition av begreppet flykting. De palestinska flyktingarna, som fått permanent uppehållstillstånd i ett mottagarland har för all framtid rätt att återvända till det område i Israel som de flytt från. Detta gäller också deras barn, barnbarn (fastän dessa aldrig ens besökt Israel) etc i evig tid. Kan man uttrycka begreppet antisemitism tydligare än så?!

UNHCR försöker således hjälpa flyktingar att börja ett nytt liv i de länder de flytt till, medan UNRWA stöder kravet att varje palestinsk "flykting" skall ha rätt att återvända till exakt den plats han/hon flydde från 1948. Det UNRWA således strävar efter är Israels utplånande som judisk stat (om 4 miljoner araber skulle flytta in i Israel, skulle muslimerna få majoritet där – och judarna skulle omedelbart bli förtryckta i sitt eget land och tvingas fly). Intressant att notera är att UNRWA:s budget år 2000 var 293 miljoner USD, varav arabstaterna stod för endast 2 procent! Det tycks inte som att araberna har så värst mycket till övers för sina palestinska bröder och systrar.

Media ondgör sig regelbundet över att Israel är en judisk stat och att judar har lättare att bli israeliska medborgare än andra. Det är en märklig inställning. Norrmän och andra skandinaver har lättare att bli svenska medborgare än t ex somalier, kineser och andra, vilket är ganska självklart. Varför klagar man inte på det? Dessutom, i alla arabländer är det omöjligt för en jude att bli medborgare, eller ens att få uppehållstillstånd. Många arabländer deklarerar sig själva som islamska stater. Varför klagar inte media på det? Svaret är att media hatar judar. Att de sedan maskerar sitt hat i ordet antisionism, gör inte hatet mindre.

Ordet ”bosättare” väcker starka känslor, speciellt om man samtidigt nämner Västbanken. Hemska judar som trängt ut stackars palestinier som bott där "sedan urminnes tider". De få judar som idag bor i Hebron framställs som inkräktare och rasister. I själva verket har det bott judar där "sedan urminnes tider" ända fram till 1929. Detta år mördades 67 judar i Hebron av en arabisk pöbel och de överlevande tvingades fly. De fördrevs alltså. De judar, som nu flyttat tillbaka till Hebron, menar att de bara återtagit det som olagligt tagits ifrån dem. Detta nämns sällan eller aldrig i media (annat än vissa kristna media). Varför är det bara araber som har rätt att återvända?

Judar lever farligt i alla länder. Antisemitismen är stark, även i Sverige. Den kallas visserligen antisionism, eftersom det inte är riktigt rumsrent att vara antisemit – än. Minnet av Förintelsen är fortfarande för starkt för att antisemitism skall vara politiskt korrekt. Men det kan snart ändras, ja det håller redan på att ändras. Svenska judar varnas idag av judiska organisationer för att öppet visa sin judiska identitet (genom att t ex bära kippa) på gatan, eftersom de då riskerar att misshandlas. Tack och lov för att Israel finns idag! Där kan en jude bejaka sin judiska identitet och vara den han/hon är, utan att vara rädd. Och dit kan judar fly när de förföljs. Och där kan ju en svensk muslim eller nynazist försöka sig på att klå upp en jude. Det kommer vederbörande garanterat att ångra, den saken är klar.

Jag önskar Guds välsignelse över landet Israel och det judiska folket och ber för fred i Jerusalem! Sedan önskar jag också Guds välsignelse över det palestinska folket. Men jag tror inte att deras lycka ligger i Israels utplånande. Tvärtom! Israels utplånande skulle bli den största katastrof som någonsin drabbat palestinierna.

onsdag 6 januari 2010

Apropå dina- och mina reter

Jag vet att jag är lite sent ute, men jag kan inte låta bli att kommentera diskussionen om minareter, som var aktuell strax före jul, efter det att Schweiz infört förbud mot byggandet av nya minareter (torn för böneutrop som byggs intill moskéer).

Låt mig inleda genom att citera ett brev från påven Sixtus IV (1414-1484) till den osmanske sultanen Mehmed II (det var f ö Sixtus IV som grundande Uppsala Universitet). Anledningen till brevet var att sultanen nåtts av rykten att moskéer rivits i spanska Aragonien.
Store och mäktige härskare,
När vi fick Ert brev rörande förstörelsen av moskéer som, enligt Er, ägt rum på anstiftan av vår älskade son i Kristus, Ferdinand av Aragonien, i hans rike, så skrev vi omedelbart till honom för att, om det Ni skrev var sant, förbjuda att så skedde. Vi har nu upptäckt att allt det Ni hört bara var falska rykten, för inga moskéer har förstörts. Ej heller har några av Ert muslimska folk, som lever i fred och lugn i området, kommit till skada eller utsatts för något olagligt. Vad som hänt var, att när de, i strid med gammal sedvänja, vid dessa moskéer rest höga minareter och genom böneutropare prisat Mohammed från dess höjder, så var det ingalunda olagligt att denne fromme kung förbjöd vad som gick bortom sedvanan och som skandaliserade den kristna befolkningen. Han befallde så att dessa minareter skulle bringas ned i höjd med själva moskén, samt att bönetiderna bara fick kungöras genom trumpetstötar, i enlighet med urgamla överenskommelser. Detta är rimliga åtgärder som inte borde störa Er, eftersom Ni förbjuder såväl kyrktorn som kyrkklockor på de av våra kyrkor som finns i Era länder. Vi ber Er att med jämnmod acceptera de åtgärder som vidtagits utan avsikt att förolämpa och utan orättvisa mot Ert folk. Tillbakavisa lögnerna från onda män som vill att konflikt och rivalitet skall vinna över Ert eget förnuft, Er rättskänsla och Er måttfullhet ! Vi anbefaller åt Er alla de av våra fromma kristna som lever i Era länder: För allt Ni visar dem av ynnest och respekt skall vi vara Er mycket tacksamma (ur en bok om religiösa minoriteter under medeltiden av Edvard Synan).

Det fanns goda skäl till varför Sixtus IV var så artig och försiktig i sitt brev. Mehmed II var inte vem som helst. 1453 hade ottomanerna (turkarna) erövrat Konstantinopel under ledning av Mehmed II och hotade att erövra hela Europa. Det var inte förrän vid slaget om Wien 1683 som hotet från islam avvärjdes för lång tid framöver (för att ånyo bli aktuellt i början av 2000-talet).

Enligt den politiska korrekthetens apostlar, innebär förbudet att bygga minareter i Schweiz ett brott mot religionsfriheten. Vissa muslimska länder, bl a Iran, har utlovat en gruvlig hämnd mot Schweiz om förbudet blir verklighet.

1. Rätten att bygga minareter har inget med religionsfrihet att göra. Det står muslimer fritt att tillbe sin Gud och att utöva sin religion i Schweiz. Minareter är inte någon grundläggande del av islam. I Sharialagen (som är bindande för varje rättrogen muslim, och som innehåller islam tolkad och klar) står följande om böneutrop (det är det enda stället som nämner detta) i f.3.9 (1):
Det rekommenderas:

(1) att ge böneutropet från en hög plats i närheten av moskén.

Det är allt. Det är således inte alls nödvändigt att bygga minareter som dominerar stadsbilden, för att kunna vara en rättrogen muslim. Dessutom är inte böneutrop nödvändiga, för muslimer som bor i icke- muslimska länder. Och det är inte heller acceptabelt, I muslimska länder accepterar man inte att kristna ringer i kyrkklockor. Varför skulle man då i Väst acceptera muslimska böneutrop?

Problemet är att islam inte bara är en religion, utan islam är i minst lika hög grad ett politiskt system, som vill kontrollera hela samhället i alla frågor. Att bygga minareter, som helst skall vara de högsta byggnaderna i ett samhälle, är ett sätt att visa vem som dominerar, eller att förebåda vem som kommer att dominera. När Stockholms Sjöbefälsskola lades ner i början av 1980-talet (jag var lärare där i ca 7 år), ville muslimerna köpa fastigheten och göra om den till en moské. Sjöbefälsskolan i Stockholm låg på Stigbergsgatan ovanför Slussen. Sjöbefälsskolan var den byggnad i Stockholm som hade den högst belägna grunden (även om den inte är den högsta byggnaden där). Detta tilltalade givetvis muslimerna. Som tur är beviljades inte detta, utan huset tillhör numera Ersta Sjukhus. Jag vill också påminna om att världens högsta byggnad, Burj Khalifa, precis i dagarna invigts i Dubai. Den är 828 m hög! Kostnaden att bygga den har varit astronomisk. Man har svårt att förstå vitsen med att bygga något så högt. Man vill antagligen, genom denna byggnad, visa att islam idag dominerar världen (givetvis är byggnaden ritad och konstruerad av västerländska företag – trots att muslimerna i allmänhet betraktar sig som oändligt överlägsna oss "otrogna", tvingas de använda vår teknologi, läkarvetenskap etc).

Muslimernas strävan att bygga höga minareter i västerländska städer är helt enkelt ett sätt att dominera och har ingenting med religionsfrihet att göra. Dessutom är det så att alla städer i Väst har en stadsarkitekt som bestämmer vad som får byggas. Byggnader skall smälta in i en stads profil eller anknyta till stadens historiska bakgrund. En kristen församling som vill bygga en kyrka, får inte bygga vad som helst. Arkitekternas förslag måste godkännas av kommunen innan man får bygglov. Samma måste givetvis gälla muslimer i Västvärlden. Och minareter smälter definitivt inte in i t ex Stockholms stadsbild.

2. Från minareterna sker böneutrop i högtalare. Det första sker kl 04.00 på morgonen. De flesta människor skulle nog finna det oacceptabelt om kristna ville ringa i kyrkklockorna kl 04.00 på morgonen, varje dag, året runt. Varför skulle inte samma begräsningar gälla muslimer?

Dessutom har länderna i Europa kristna och inte muslimska traditioner. Att man på söndagar och vid vissa andra tillfällen ringer i kyrkklockorna är en del av våra traditioner. Böneutrop från minareter är inte en del av Europas traditioner och kultur, och hör inte hemma här.

3. När det gäller relationerna mellan kristna och muslimska länder krävs ömsesidighet. I många muslimska länder är det förbjudet att bygga nya kyrkor och speciellt att bygga kyrktorn. Sharialagen (som tillämpas fullt ut i länder som Saudiarabien) o11.5 (5-7) säger:
Icke muslimer

(5) får inte bygga högre eller lika högt som muslimska byggnader, fastän om de köper ett högt hus, så rivs det inte.

(6) är förbjudna att öppet förevisa vin eller grisskött (och att ringa i kyrkklockor och visa kors), recitera Torah eller Evangelierna högt, eller på allmän plats ha begravningar och fester.

(7) och förbjuds att bygga nya kyrkor.

I Saudiarabien får man inte ens föra in en Bibeln för personligt bruk. Men även i de muslimska länder som säger sig ha religionsfrihet (t ex Turkiet), är det i praktiken nästan omöjligt att få tillstånd att bygga en ny kyrka. Som sagt, lite ömsesidighet borde man kunna kräva. Då säger kanske någon, att de västerländska demokratierna borde föregå med gott exempel. Visst, det låter så fint, och det skulle kanske fungera om motparten var demokratisk. Så är dessvärre inte fallet, och om vi skulle tillåta fritt byggande av moskéer och minareter, skulle de muslimska länderna inte ta det som ett tecken på god vilja och själva göra en eftergift. De skulle i stället tolka det som ett tecken på Västvärldens svaghet och se det som en seger för islam. Och så skulle de omedelbart komma med nya krav. Icke-demokratiska ideologier och stater förstår bara om man sätter hårt mot hårt. Tyvärr!

Överhuvudtaget finns inte religionsfrihet i islamvärlden. I Betlehem var majoriteten 1948 kristna araber. Idag finns bara ett par procent kristna kvar. Muslimerna har tvingat bort de kristna och tagit över staden. Det är oerhört svårt att leva som kristen eller jude i muslimska länder. Det vore kanske på tiden att EU och andra västerländska maktfaktorer började ställa krav på muslimvärlden när det gäller religionsfrihet. Problemet är att intolerans för andra religioner är inbyggd i själva islams natur. Kristna, judar och soroastrer tolereras, enligt Koranen, under förutsättning att de betalar en speciell straffskatt, jizyia och underordnar sig islam (vilket innebar en slags apartheid fullt i klass med Sydafrikas berömda apartheid).

Islams (jag talar inte här om islamisterna utan om religionen islam) intolerans framgår klart och tydligt av Sharialagen. Jag citerar o9.0:
Skriftens bas för jihad (islams krigståg mot de otrogna), som ligger till grund för de lärdes konsensus, är sådana koranverser som:

(1) Strid är bestämt för dig (Sura 2:216)
(2) Döda dem varhelst du finner dem (Sura 4:89)
(3) Slåss mot avgudadyrkarna till det yttersta (Sura 9:36)

Islams absoluta, icke förhandlingsbara mål, är ett erövra hela världen och lägga den under islam och införa sharialagar. Erövrandet kan ske på många sätt; genom krig, genom invandring och en snabb befolkningsökning bland muslimer (demografisk erövring) etc. Sharialagen o8.7 (20) säger:

Handlingar som innebär hädelse är:
(20) eller att förneka att Allah avsåg Profetens budskap (Allah välsigne honom och give honom frid) att vara den religion som skall efterföljas av hela världen.

Det är alltså hädelse för en muslim att ha någon annan inställning än att hela världen skall erövras av islam. En rättrogen muslim tror således att han hamnar i helvetet och där plågas i evigheters evighet om han inte efterföljer detta.

Läsaren kan säkert själv dra sina slutsatser utifrån ovanstående. Observera, det är inte jag som säger ovanstående. Det är Sharialagen själv, som i sin tur bygger på Koranen och andra för muslimer styrande dokument. Det går inte heller att avfärda ovanstående genom att säga att man kan tolka detta på många olika sätt och att majoriteten av muslimerna i världen har en helt annan tolkning. Fel! Fel! Fel! Det kan man inte. Det som står betyder exakt vad det betyder. Men fråga inte mig, fråga en rättrogen muslim! Poeten Muhammed Omar, som numera bekänner sig som islamist, säger i en intervju i en av mina tidigare bloggar, när han får frågan om han inte står för en extrem form av islam:
Eftersom de [hans tidigare anhängare inom flumvänstern] inte vill framstå som islamofober försöker de få det till att jag har en egen variant av islam. En egen fascistisk version. Men sanningen är att mina åsikter hör till majoriteten inom islam.

Som sagt, det är inte jag som säger det!

tisdag 5 januari 2010

Istina eller pravda? – Sanning eller konsekvens?

På ryska finns två ord för sanning; istina och pravda. Läsaren känner antagligen till att den sovjetiska partitidningen hette just Pravda, dvs Sanning. Samtidigt vet säkert de flesta att denna tidning knappast stod för det man normalt menar med sanning. Hade namnet avspglat tidningens sanningssyn, borde den snarare hetat Posch (= lögn på ryska)

En person, som bodde i Sovjet under några år på 1970-talet, berättade för mig hur man i Pravda vid ett tillfälle visade bilder föreställande svältande svenska ungdomar som köade på Sergels Torg i Stockholm för att få lite mat (enligt bildtexten). I själva verket visade bilderna ungdomar som köade utanför Konserthuset för att få biljetter till en popkonsert. Men i kommunismens förljugna värld spelade givetvis sådana detaljer ingen som helst roll. För ondskans representanter gäller ju att ändamålet helgar medlen.

Hur kan då en journalist med självaktning manipulera sanningen på detta sätt utan att skämmas? Jo saken är mycket enkel. Pravda betydde i sovjetparadiset den upphöjda, esoteriska sanningen, den sanning som gagnar Partiet. Istina är den triviala sanningen, som helt enkelt handlar om verkligheten, dvs om hur det i själva verket är, det som stämmer överens med fakta. Pravda är den högre sanning, som endast är tillgänglig för de invigda, för eliten, för den som förstår det som verkligen sker, ja till och med förstår det som sker bakom det som synes ske. Eftersom det gagnade Partiet att framställa Västvärlden som fattig och svältande (till skillnad från arbetarparadiset Sovjetunionen), var det ”sant” (= pravda) att människor svalt i Sverige, även om det inte var sant rent faktamässigt (det var således inte ”istina”).

Det är lätt att i efterhand dra på munnen åt sådana här tokerier. Dessvärre fanns en mörk baksida. De sanningssägare som hamnade i Sibiriens dödsläger kunde säkert hålla sig för skratt, och samma gällde förmodligen de sovjetiska genetiker och biologer som arkebuserades eller förvisades till Sibirien för att de hade kritiserat bedragaren Lysenko (en rysk ”biolog” vars ”teorier” sade precis det som Stalin ville höra – dessvärre var de helt felaktiga). Lysenkos ”vetenskapliga” arbete var en ren katastrof och det dog decennier för den ryska biologin att återhämta sig, efter att Lysenko fallit i onåd.

Huuh så hemskt, tänker Svensson i sitt stilla sinne. Tänk så korkade människor kan vara! Tja, det kanske gäller dig också, Svensson! Ovanstående är knappast något unikt för Sovjetunionen. Den här typen av sanningssyn är något som i högsta grad karakteriserar ondskan, var och när den sticker upp sitt fula tryne.. Även i vårt eget land ser vi idag hur pravda alltmer blir det accepterade sanningsbegreppet i media och i den allmänna debatten (eller snarare parodi på debatt). Låt mig ge ett par exempel:
1. Även om den bild media ger av Israel är synnerligen vinklad (vilket jag diskuterar i många artiklar på min hemsida), är den sann i alla fall (pravda), eftersom den gagnar ”saken”, dvs är politiskt korrekt.

2. I den allmänna debatten hävdas att Koranen talar lika mycket om kärlek som Bibeln, dvs islam är minst lika kärleksfull och fredsälskande som kristendomen. Samtidigt uppvisar islam en anmärkningsvärd brist på kärlek och medkänsla. Vid tsunamin för några år sedan skänkte Norge ensamt, och Holland ensamt, mer pengar till offren än hela islamvärlden tillsammans (trots att merparten av offren var muslimer). Om det är något som kännetecknar islamvärlden när det gäller hjälp till nödlidande, så är det den nästan totala frånvaron av sådant engagemang. Och det kan inte bero på brist på pengar. Många muslimska länder är fabulöst rika. Det påstås ofta att Koranen innehåller motsvarigheter till Jesu ord om att älska sin nästa såsom sig själv. En noggrann genomläsning av Koranen visar emellertid att så inte är fallet (tyvärr), vilket jag diskuterar
i en lång artikel här.

Trots att Koranen inte talar om att älska alla människor såsom sig själv, är det i alla fall sant (pravda) att Koranen talar om att älska alla människor såsom sig själv och att islam är minst lika kärleksfull och fredsälskande som den kristna tron. I och med att det är politiskt korrekt är det nämligen sant (pravda) även om det inte är sant (stämmer med fakta – istina). Den politiskt korrekta ideologin står över triviala fakta. Den är sann även om den inte är sann. Sannare än sanningen själv. Verkligare än verkligheten själv. Därför behöver den politiskt korrekte aldrig undersöka verkligheten, genom att på allvar granska fakta. Det som är politiskt korrekt är automatiskt sant och höjt över varje form av kritik. Endast en ond, sjuk och förvriden hjärna kan ifrågasätta det politiskt korrekta. Det tycks i alla fall vara så man ser det.

I Sovjetparadiset byggde nästan allt på lögn. Media ljög, politikerna ljög, man ljög för varandra, ja till och med för sin egen fru eller man, och sina egna barn. Man ljög också för sig själv, när man intalade sig (mot bättre vetande) att man levde i det absoluta paradiset på jorden.

Det tycks som att vi i Sverige alltmer börjar acceptera denna perverterade sanningssyn. Journalister, politiker, vindflöjelspräster och välanpassade forskare (som kryssar tamt i vassen på jakt efter gunst och bröd – de som Arthur Koestler brukade kalla ”call girls”, dvs som prostituerat vetenskapen för att få en position) börjar bli alltmer pravdaiserade.

IRL betyder ”in real life”, dvs står för den verkliga verkligheten, där istina gäller. Cyberspace står för den rymd i vilken t ex datorspelaren befinner sig när han spelar. Ingen förnuftig människa skulle komma på tanken att tro att det som är sant i cyberspace också är sant i IRL. Det kanske är dags att definiera ytterligare en rymd, ett rum, nämligen pravdaspace eller PK-space (den politiskt korrekta rymden). Där alla våra önskningar är sanna, och där vi till och med kan bestämma vad som är sant, utan att bekymra oss om något så trivialt som fakta och sanning.

Pravdaspace kan, precis som cyberspace, vara fascinerande. Om en femåring lever i något slag pravdaspace, och förväxlar sina önskningar om verkligheten med verkligheten själv, är det möjligen lite charmerande eller gulligt. När en vuxen person gör det, är det motbjudande och tragiskt. Och farligt!!! Att lösa verkliga problem, kräver verkliga lösningar, grundade i fakta och sanning. Sedan kan vi givetvis diskutera vad som är sant och dra olika slutsatser utifrån detta. Men om vi inte ens är överens om vad begreppet sanning innebär, ja då blir varje debatt en pseudodebatt.

fredag 1 januari 2010

Jag borde kanske skämmas...

För att anknyta till min föregående blogg, så borde jag kanske skämmas över att jag skriver så sällan på min blogg. Men, nu har jag goda nyheter för de goda människorna, och bad news for the bad guys. Jag har nämligen blivit pensionär och behöver aldrig någonsin mer gå till jobbet. Och ändå trillar pengarna in. Kan man ha det bättre än så?

Så nu får ni huka er, gubbar och gummor i stugorna, för nu laddar han om, för att citera vår gamle statsminister Tage Erlander.

Nu hopppas jag kunna blogga och även skriva artiklar på min hemsida oftare än tidigare. Så håll i er, så får vi se vad 2010 har att erbjuda.

Jag får önska alla min läsare ett riktigt Gott Nytt Välsignat år 2010!!!

Eder förbundne tjänare

Krister R

(i sanningens tjänst)