tisdag 18 februari 2014

Ständigt denna islam

Många av kritikerna till den mer eller mindre oreglerade invandringen av muslimer till Sverige hävdar att muslimerna, inom en inte alltför avlägsen framtid, kommer att vara i majoritet i vårt land, och för övrigt också i hela Europa. Enligt den politiska korrekthetens företrädare stämmer denna förutsägelse inte alls. Även om muslimska familjer kanske initialt har, eller skaffar, fler barn än en genomsnittlig svensk familj (1,7 barn per etnisk svensk familj tror jag det är), så menar Godhetskören att invandrarna snart anpassar sig till sitt nya land och efter någon generation, när de integrerats, så har skillnaderna i födelsetal försvunnit. Mot detta kan invändas att motståndet mot integrationen ofta är större hos andra och tredje generationens muslimska invandrare än hos första generationen (detta diskuteras här – artikeln är lång så sök på ordet ”Bergsjön” för att komma rätt). Första generationen kanske initialt kände en viss tacksamhet för att de fick stanna i sitt nya land och blev omhändertagna (även om detta omhändertagande kanske hade sina brister), medan andra och tredje generationen har hunnit vänja sig vid den svenska undfallenheten och kravlösheten (maskerad som godhet och tolerans), plus att de blivit väl medvetna om sina rättigheter (som inte tycks vara förenade med några som helst motkrav), och på grund av detta förvandlats till lättkränkta kravmaskiner (först bränner man ner ungdomsgården och sedan klagar man över att man inte har något att göra och därför bränner bilar etc för att hämnas på det svenska samhället).

Man kan käbbla om detta hur mycket man vill. Men man kan också gå till den norska statistikbyråns (SSB) hemsida och läsa på denna länk. Här finns statistik över de vanligaste namnen (bland nyfödda) i Norge 2013, fördelade på olika fylken (en av mina trogna läsare har upplyst mig om att fylke i Norge är ungefär samma sak som län i Sverige). Klicka på ”Menn” på raden ”Oslo”. Du ser då de vanligaste namnen bland de pojkar som föddes i Oslo 2013. Mohammad leder överlägset.

Sedan kan du klicka på den här länken. Där ser du motsvarande siffror för nyfödda i Malmö hämtat från Sydsvenska Dagbladet (bläddra bland bilderna i början av artikeln – det är bild 2). Som framgår så är Mohammed det näst vanligaste namnet bland pojkar (Ali kommer på plats 8).

Man kan som sagt ha många åsikter om detta, men nog säger väl dessa siffror någonting. De utgör i varje fall inte något avgörande bevis mot påståendet att islam långsamt håller på att ta över Europas länder. Snarare visar dessa siffror att islam är i full färd med att etablera sig i Europa och skaffa sig ett allt större inflytande. Nu gäller ovanstående siffror storstäder som Oslo och Malmö och inte hela Norge eller Sverige (tack och lov!). Men det är också till storstadsregioner som muslimerna framför allt söker sig. Och det är så islam tar över land efter land. Man koncentrerar sig till vissa orter eller förstäder, och när man är i majoritet där tar man över. Och så tar man ett steg i taget. Jag påstår inte att detta är en medveten strategi hos den vanlige muslimen, det bara blir så. Man vill ju bo bland de sina (fast när etniska svenskar vill bo bland de sina kallas det rasism). Men hos islams prästerskap finns utan tvekan en medveten strategi när det gäller hur Europa skall erövras. Flera mullor har öppet (men inte inför västerländska journalister utan till sina egna) berättat precis hur det skall gå till och har också gjort vissa tidsuppskattningar. Någon mulla menade att islams flagga kommer att vaja över 10 Downing Street om 50 år. Exempel på detta finns i olika artiklar på min blogg och hemsida.

Erövringen av ett område påskyndas av att de etniska invånarna ganska snart inte längre kan eller vill bo kvar där av uppenbara skäl (när muslimer förtrycker icke-muslimer kallar Godhetskören detta för ”kulturell färgklick” eller ”förståeligt med tanke på hur förtryckta muslimerna är”), och så förklarar de militanta muslimerna området för ”Dar al-Islam” (dvs islamskt territorium – ett område som en gång deklarerats som Dar al-Islam får sedan aldrig överges, det tillhör för all framtid islam – därför har muslimerna fortfarande anspråk på södra Spanien och Portugal och därför kan det aldrig någonsin bli fred mellan Israel och arabsidan). Ondskan tar alltid ett steg i taget.

Det var ju så Hitler började sin karriär. Först återinförde man allmän värnplikt och började rusta upp i strid mot fredsvillkoren efter Första Världskriget. England och Frankrike protesterade men böjde sig. Sedan militariserade man Rhenlandet, som gränsar till Frankrike, och som var en avmilitariserad zon. Återigen protesterade England och Frankrike men accepterade. Nästa steg var att annektera Österrike. Än en gång böjde sig England och Frankrike (under protest). Och så krävde Hitler att få Sudetenland, ett tysktalande området, vilket gränsade till Tyskland men som tillhörde Tjeckoslovakien. England och Frankrike böjde sig, eftersom Hitler, när den brittiske premiärministern Chamberlain besökte honom, lovade att detta var hans sista territoriella anspråk ("Peace in our time", som Chamberlain triumfatoriskt basunerade ut när han kom tillbaka till England, samtidigt som Hitler skrattade åt "den senile gubbstrutten" från England). Hitler nöjde sig dock inte med Sudetenland utan passade på att ta hela Tjeckoslovakien medan han ändå var i farten. När Hitler sedan gick in i Polen, ja då reagerade äntligen England och Frankrike. Då först genomskådade politikerna Hitler (Churchill hade genomskådat Hitler redan från början – men även England hade sin Godhetskör vid den här tiden, vilka öste förakt och hån över Churchill, och kallade honom för nazistofob, dvs ändelsen "-fob" användes inte då på samma sätt som idag, men man använde motsvarande ord; "tyskskräck", "krigshetsare" etc – intet nytt under solen som man brukar säga). Men då var det försent. Hitler hade nu hunnit bygga upp sin armé och sitt flygvapen och sin flotta. Facit blev att 50 miljoner människor dog för att inte tala om alla som blev svårt invalidiserade. Plus allt annat lidande; hemlöshet, föräldralösa barn, svält och umbäranden.

Det är alltid så ondskan i princip opererar. Och det är precis detta som sker just nu i Afrika (t ex Centralafrikanska republiken, dit Sverige nu överväger att skicka trupp – vilket i sin tur ytterligare kommer att öka risken för muslimska terrordåd i vårt land). Och sedan, när islam dominerar eller erövrat området eller landet, heter det, ”detta område har tillhört islam sedan urminnes tider” (since time immemorial). I denna anda hävdar palestinierna att det området som idag kallas Israel tillhört islam ”sedan urminnes tider” och att judarna inte har någon som helst anknytning till området. Det är ett standarduttryck som muslimer använder och en västerländsk journalist skulle aldrig komma på tanken att undersöka om påståendet är sant eller ej. Att kontrollera om det en muslim säger verkligen är sant är enligt Godhetskören rasism av värsta slag.

När jag talar om ondska och att ondskan tar en sak i taget, så innebär inte detta att jag pekar ut muslimer som speciellt onda. Islam använder idag emellertid precis samma taktik som vad nazisterna gjorde för 70 år sedan. Det jag generellt talar om är ondskefulla ideologier (islam är minst lika mycket, om inte mer, ideologi som vad det är religion, med tanke på att islam kräver total politisk makt). Vem som helst som går in under en ond ideologi och låter sig hjärntvättas av denna, blir en ondskans tjänare. Hade Hitler erövrat Sverige, misstänker jag att många svenskar villigt och glatt hade blivit nazismens lojala tjänare. Mod och integritet tycks inte vara framträdande egenskaper hos svenskar i största allmänhet. I så fall hade knappast en förhållandevis liten grupp av s k intellektuella, jag tänker då på det jag brukar kalla Godhetskören, kunnat hålla hela landet i ett mentalt järngrepp med hjälp av den poltiska korrekthetens piska.

Om någon var kritisk mot Hitler och nazisterna, före och under WW2, eller är kritisk mot nazismen idag, så beskylls inte denne för att vara rasist. Är man däremot kritisk och rädd för islam, betraktas man idag, märkligt nog, som rasist och fascist. Att kritisera en ideologi eller religion har emellertid inget med ras eller rasism att göra. Det var inte tyska folket som ras som Churchill avskydde, utan de nazistiska ledarna och själva det nazistiska tankesystemet. Att det sedan fanns tyskar som under kriget begick fruktansvärda illdåd (och även njöt av det) är en annan sak. Sådana människor måste givetvis straffas, och det fruktansvärt hårt. En sådan inställning är ganska allmänt accepterad. Efter kriget så visade de allierade stor mildhet mot det tyska (och japanska) folket (samtidigt som grova krigsförbrytare bestraffades hårt), vilket jag tycker var beundransvärt. Tyskland fick enorma summor pengar från USA genom den s k Marshallhjälpen, vilken hjälpte Tyskland att snabbt komma på fötter igen.

Dvs, det jag försöker säga är att jag inte har något emot muslimer som människor och som individer. Det är islam jag är emot. Systemet islam. Ideologin islam. Starkt emot!!! Jag anser att islam idag hotar Europas frihet i lika hög grad som vad nazisterna hotade Europas frihet på 1930-40-talen. Och jag fruktar att islam kommer att ställa till med ungefär lika mycket elände i Europa som vad Hitler gjorde.

Enligt beräkningar som gjorts av SSB (Norska Statistikbyrån) så kommer Oslo att ha muslimsk majoritet om ca 28 år (läs här!). Bli inte arg på mig nu. Det är inte jag som säger detta. Det är den norska officiella statistikbyrån. Min fråga är – hur skall vi förhålla oss till detta? Eller skall vi inte förhålla oss alls. Detta kommer att få oerhörda konsekvenser för vanliga norrmäns och svenskars liv (allt talar för att liknande siffror också gäller Sverige). Mycket, mycket större konsekvenser än som följer på de flesta stora politiska beslut (ATP, kärnkraft, högertrafik, borttagen arvsskatt etc, etc). Du som läser detta, vill du verkligen att vi skall ha muslimsk majoritet i Sverige (och hela Europa) om kanske 50-90 år? Vill du verkligen det? Vill du verkligen det? Ärligt talat! Vill du verkligen det? Vill du att dina barn skall leva under sharíalagar? Där vid våldtäkt offret ofta åtalas (och eventuellt stenas) medan gärningsmannen går fri (han kunde ju inte stå emot hennes lockande sammetsögon). Alldeles nyligen läste jag om en muslimsk flicka, kommer inte ihåg vilket land det var, som riskerade att slås ihjäl av sin familj, eftersom hon blivit våldtagen. Hennes liv räddades genom att ung man var villig att gifta sig med henne utan att begära brudpenning. Ett djävulskt system! Där homosexuella stenas, där den som lämnar islam halshuggs och där det fria ordet är förkvävt. Är det verkligen vad du ser fram emot? Är det vad du vill lämna efter dig till dina barn och barnbarn? Jag har svårt att tro det.

– Nja säger du kanske, det ser jag förstås inte fram emot. Även om islam är det underbaraste och mest kärleksfulla och mest fredsälskande och mest toleranta som finns, och även om vi fått nästan all vetenskap och allt som är värt någonting från islam, så vill jag inte att sharíalagen skall gälla i Sverige. Men du förstår att de muslimer som vill ha sharíalagar, och som menar att den skall tillämpas, är bara en liten, liten, obetydlig miljarddels promille. Om ens det. De flesta muslimer är precis som du och jag. De vill bara leva ett gott liv i lugn och ro. Så du behöver inte vara orolig.

Jag skulle verkligen önska att du hade rätt. Det skulle falla en sten från mitt bröst om jag blev övertygad om detta. Men innan du slår dig till ro med dina lugnande bortförklaringar (eller skall vi kalla det för vad det är – självhypnos), så kanske du borde titta på den här korta filmsnutten (mindre än 1 minut). Den är hämtad från en artikel i norska nättidningen Dagbladet. Som vi ser så är publikens ansikten pixlade plus att filmen bara ger en kort glimt. På Avpixlats sajt så hittar vi en längre sekvens (knappt 4 minuter) av samma film, där ansiktena dessutom är just avpixlade (tyvärr är talet på engelska, men jag skall försöka ge ett kort sammandrag alldeles strax). Läs gärna också själva artikeln på Avpixlat. Länken går således till Avpixlats hemsida. Jag vet att många starkt ogillar denna sajt, men nu handlar det inte om att ogilla eller gilla, det handlar om vad som är sant (Avpixlat redogör ju bara för vad den norska tidningen Dagbladet skriver, och du kan ju själv se filmen med egna ögon). Filmen är inspelad från en konferens i oktober 2013, anordnad av en muslimsk organisation, Islam Net, vilka själva gjort inspelningen och lagt upp den på Youtube. I filmen visar publiken, genom handuppräckning, var de står när det gäller några av de frågor jag berört ovan. Konferensens namn var, som framgår, ”Skandinaviska fredskonferensen” (det är ju bra att man talar om fred, men det är ännu bättre om man i handling visar att man eftersträvar fred).

I filmen så inleder mannen i talarstolen med att nämna hur varje gång det är en muslimsk konferens så framför media kritik mot inbjudna föreläsares åsikter (homosexuella skall stenas etc) och anklagar dessa föreläsare för att vara fanatiker och extremister. Men, säger talaren, de här föreläsarna är inte alls några fanatiker. De framför bara åsikter som varje troende muslim har (och det är ju precis detta jag gång gång försöker tala om för folk). För att understryka detta frågar talaren publiken först hur många där som är ”vanliga sunnimuslimer” och inte några radikala extremister. Som framgår så räcker nästan hela publiken upp handen. Nästa fråga gäller hur många som anser att män och kvinnor skall sitta åtskilda i moskén (i detta avseende har ju islam och judendomen samma syn). Även här räcker nästan samtliga upp handen. Och så långt finns inte så mycket att säga. Men sedan ställer talaren frågan:
– Hur många av er anser att det straff som Koranen och Sunna föreskriver, vare sig det är döden eller stening för äktenskapsbrott eller vad det nu är, om det är från Allah och hans budbärare (Muhammed), så är detta det absolut bästa möjliga straffet för mänskligheten, och det är vad vi skall tillämpa i världen [Sunna innebär islams tradition såsom den framställs i hadith och sharíalagen]?
Nästan hela publiken räcker upp handen. Sedan vill talaren än en gång veta hur många i publiken som är ”vanliga” muslimer, och de närvarande svarar genom att räcka upp handen. Till slut frågar sig talaren vad politiker och media nu skall säga. ”Att vi alla är extremister? Att vi alla är radikaler som skall kastas ut från det här landet?” Sedan ropar han flera gånger ”Takfir” (tror jag i alla fall – takfir är det uttryck man använder inom islam när man förklarar någon att vara avfällig från islam).

Filmen visar precis på det jag skriver på så många ställen. Islamisterna har inte missförstått islam. De är inte avfälliga muslimer. På konferensen, där filmen spelades in, deltog ca 5 000 personer, vilka kom från olika moskéer i Norge, vilket talar för att publiken var ganska representativ för muslimer i Norge (och förmodligen också i Sverige). Sharíalagen är den korrekta och enda tolkningen av Koranen. Denna lag är bindande för varje rättrogen muslim. De som förordar stening av avfälliga muslimer, homosexuella etc är inte en obetydligt liten udda minoritet. De följer det Allah och Muhammed bestämt. Allt talar för att den absoluta majoriteten har dessa åsikter. Sedan är man givetvis taktisk också. Inom islam är det för övrigt tillåtet att ljuga om detta gagnar islam och obligatoriskt att ljuga om detta är nödvändigt för islam (i mitt lilla islamlexikon kan man läsa mer om detta – gå till ordet ”Taqiyya”). Att t ex, i dagens Sverige, ställa sig upp och säga att man anser att homosexuella skall stenas, skulle allvarligt kunna äventyra islams framtid i vårt land. Alltså döljer man detta så gott det går. Risken att en undersökande journalist skulle avslöja detta är minimal, med tanke på oviljan att på allvar granska religionen islam. Förvisso har det förekommit TV-program där man är kritisk mot islamister och deras agenda. Där kan man tillåta sig att berätta om stening av våldtagna kvinnor och liknande. Men, säger man, detta har absolut inget med islam att göra. Att berätta för svenska folket att samtliga av islams heliga dokument befaller att homosexuella skall stenas och liknande, vore nog en omöjlighet just nu.

Någon kanske invänder att filmen kan vara en förfalskning, gjord för att smutskasta islam. Det verkar inte troligt att man skulle göra sig så mycket besvär genom att hyra en så stor lokal och samla så många människor och få dem att se ut som muslimer. Det är i så fall oerhört skickligt gjort med tanke på hur heterogen publiken är (klädsel, utseende etc) och hur äkta allt känns. Dessutom skulle knappast en så pass stor norsk nättidning som Dagbladet gå på en sådan nit (de har nästan en miljon läsare). Det talaren säger stämmer också helt överens med vad Koranen, hadith och sharíalagen säger. De två förstnämnda dokumenten är absolut bindande för varje troende muslim, eftersom det dessa skrifter säger kommer direkt från Allah och hans apostel. Sharíalagen utgör bara tolkningen av Koranen och hadith. Att förkasta något ur dessa skrifter ställer en person utanför islam och vederbörande betraktas då som en kafir (avfällig). Straffet för detta brott, som kallas kufr, är döden! Hur vet jag det? Jo, jag har ägnat flera år åt att studera dessa skrifter (förvisso inte på heltid, men jag har förmodligen lagt ned flera tusen, timmar på detta projekt).

Läsaren får själv dra sina slutsatser utifrån ovanstående. Nu tänkte jag avsluta med att länka till en artikel i Aftonbladet med rubrik ”Massaker i nigeriansk by – över 100 döda. Den handlar om hur muslimer mördar kristna i stor skala i Nigeria, där norra delen är muslimsk och södra delen kristen, och där muslimerna sakta men säkert (ett steg i taget) utbreder sig söderut genom bl a massakrer på kristna. Aftonbladet skriver:
"Knivskar och slaktade"

De ska först ha samlat in en grupp män och dödat dem.
– De bad männen att samlas på ett ställe, knivskar och slaktade dem, berättar ett ögonvittne som lyckades fly undan attacken för AFP, enligt TT.
Därefter ska de ha gått från dörr till dörr och mördat alla som kom i deras väg.
– Alla döda kroppar ligger fortfarande kvar på gatorna, säger Abubakar Usman, boende i Izghe, till nyhetsbyrån Reuters.
– Vi flydde utan att begrava dem. Vi var rädda för att terroristerna fortfarande skulle gömma sig i buskarna.
Gärningsmännen uppges ha plundrat byn och tänt eld på flera hus.
Man berättar också att muslimska extremister mördat ett femtiotal kristna i en närliggande by. Den islamska terrorgruppen Boko Haram misstänks för dessa dåd. Boko Haram betyder för övrigt ”Västerländsk utbildning är synd” (ordet synd har här en starkare innebörd än motsvarande kristna begrepp, inom islam handlar det om kufr (som nämnts ovan), på vilket bara finns ett enda straff – döden!).

Den här gången anklagade inte Aftonbladet de kristna, vilket är ovanligt. Det politiskt korrekta vid sådana här händelser är annars att man först berättar om hur kristna dödat några muslimer (kanske i självförsvar eller som hämnd för att muslimerna dödat kristna, men detta nämns förstås inte), och sedan berättar man lite urskuldande om hur muslimer också dödat några få kristna. Underförstått är att det var de kristna som startade det hela, och de kristna var värst, och sedan kanske muslimerna av misstag råkade skada några kristna när de försvarade sig. Den här gången var det så många kristna offer och den muslimska aggressionen så uppenbar att Aftonbladet kanske insåg att det skulle kunna slå tillbaka mot dem själva om de försökte få den här händelsen till ett enbart kristet illdåd. Eller också kanske journalisten som skrev det fick ett ryck av rättfärdighet och för en gångs skull lät sanningen skina igenom.

Kristna förföljer inte muslimer. Om kristna dödar muslimer är det i självförsvar eller möjligen som hämnd (det senare är inte förenligt med den kristna tron, men kristna är inte mer än människor). Som kristen har man rätt, enligt vad jag menar i alla fall, att försvara sig och sin familj och överhuvudtaget försvara någon som attackeras. Jag talar då om försvar vid oprovocerade angrepp. Våld är i princip oförenligt med den kristna tron, såsom den formulerades av Jesus Kristus (och någon annan formulering kan omöjligen existera oavsett vad Sveriges ärkebiskop och Aftonbladet påstår). Vad kristen tro är, framgår av Jesu undervisning i Evangelierna (när det gäller att försvara sig så finns det kristna som menar att man inte får försvara sig under några som helst förhållanden, medan andra, i likhet med mig, anser att man har rätt att försvara sig och sina närmaste mot angrepp).

Våld är däremot en viktig del av islam. Muslimer är anbefallda att använda våld för att utbreda islam (om det inte går på annat sätt). I sura 9:29 läser vi:
Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion [lika med islam], även om de är Bokens Folk [dvs judar, kristna och zoroaster] tills de i villig underkastelse betalar Jizya [en straffskatt som dessa grupper måste betala för islams beskydd] och erkänner sig underkuvade.
I Hadith läser vi:
"...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat..." (Hadith enligt Bukhari, Volym 1, Bok 2, Nummer 24)
Kristendomen är fridens och kärlekens religion. Islam är våldets och hatets religion. Kristna förföljs. Muslimer förföljer. Kristna martyrer dör för sin rätt att tro. Muslimska martyrer dör när de spränger sig själva i luften för skrämma andra till underkastelse. Cirka 105 000 kristna mördas varje år för sin tros skull (enligt OSCE – Organization for Security and Cooperation in Europe), vilket är liktydigt med att en kristen dör martyrdöden ungefär var femte minut året runt (siffran är givetvis inte på något sätt exakt – uppskattningar av den här typen är svåra att göra – men under alla förhållanden så rör det sig om skrämmande siffror). Bortsett från länder som Nordkorea och Kina så är förföljelsen huvudsakligen lokaliserad till islamvärlden.

Låt mig avsluta med en karta över tillståndet i världen när det gäller förföljelse av kristna. Kartan nedan (som är hämtad från worldwatchlist.us) talar för sig själv. Klicka på kartan för att förstora! Betrakta och begrunda och var ärlig (jag utgår från att du på ett ungefär vet vilka länder i världen som är muslimska och var dessa länder ligger)! Jag vågar påstå att kartan visar på en stark korrelation mellan islam och förföljelse av kristna. Och en ännu starkare korrelation mellan ondska (se nästa stycke) och förföljelse av kristna.

Notera att det finns ett land i Sydamerika, Colombia, där kristna förföljs (trots att landet i fråga är ett katolskt land). Förklaringen är att kristna grupper där arbetar mot narkotikahandel och prostitution. Många gangsters och drogmissbrukare och prostituerade blir frälsta, vilket förstås inte narkotikakartellerna gillar. Kartellerna mördar därför kristna på löpande band. Samtidigt som dessa kristna grupper räddar mängder av colombianer från drogberoende och ett liv i brottslighet och prostitution. Som sagt; ondskan mördar, kärleken räddar!

fredag 14 februari 2014

Ur öl och blondiner skall sanningen komma

Ibland känns den politiska korrekthetens tryck så förkvävande att man känner sig helt tillspillogiven. Och den dumhet, som är kopplad till den politiska korrektheten, framstår som så monumental att man upplever sig som helt maktlös och en känsla av uppgivenhet kommer krypande. Nivån på debatten i vårt land är så ofattbart låg så det nästan inte går att förstå hur ett helt land kan infantiliseras så till den milda grad. Och det är ju ingen diktator som åstadkommit denna likriktning och frånvaro av verklig debatt, utan svenska folket har frivilligt gått in under detta. Förvisso manipulerade av den s k intellektuella eliten, som i mina ögon inte har något med vare sig elit eller intellekt att göra. Snarare handlar det om en antiintellektuell drägg! Det låter kanske hårt att säga så, men vad skall man säga om ett land, där debatter inte är debatter, dvs ett dryftande av olika åsikter, utan ett ömsesidigt betygande av lojalitet till den ”enda rätta läran”. Och där alla personer med avvikande åsikter avfärdas som rasister, nazister, onda, korkade etc, etc. Och där de personer, vars ansvar det är att hålla sanningens och objektivitetens fana högt, och vara demokratins och yttrandefrihetens försvarare, jag tänker då framför allt på journalister, i stället blivit demokratins och mångfaldens dödgrävare. Hur har vårt land kunnat hamna i ett sådant läge?

Trots allt finns vissa ljusglimtar. Nyligen intervjuades Jens Spendrup i P1. Han är, förutom chef för Spendrupkoncernen (som brygger öl och tillverkar läsk), också ordförande för Svenskt Näringsliv. På slutet fick han frågan om han var feminist. Fantastiskt nog så svarade han nej. Hur många skulle vågat det? Få! Man märkte hur frustrerad den kvinnliga intervjuaren blev. På frågan ”Varför?”, svarade Spendrup att han var skeptisk till alla ”ismer” (kommunism, kapitalism etc). Han försökte verkligen att rätta in sig i ledet, men klarade inte av att bekänna sig som feminist. Där gick gränsen. Han menade också att det vore bra med fler kvinnor i bolagsstyrelserna, men att kvinnorna själva måste kvala in där på egen duglighet och inte kvoteras in. Själv har jag svårt att förstå hur man skulle kunna ha någon annan åsikt (men självklart accepterar jag att alla inte tycker som jag – problemet är att motsidan inte accepterar att någon säger emot dem).

Jag anade att massmediedrevet nu skulle gå igång. Och det gjorde det. Ack vårt arma, stackars land, sönderslitet och torterat av dumhetens piska! Först kritiserades han för att han jämfört feminism och kommunism. Det gjorde han inte alls. Jag hörde hela intervjun. Han sade att han ogillade ”ismer”, eftersom dessa förenklar en komplicerad verklighet alldeles för mycket. På frågan vad han menade med ismer räknade han upp några, bl a kommunism. Det betyder inte att han likställer eller jämför feminism och kommunism. Kommunismen var bara ett exempel han tog för att illustrera begreppet "ismer", och var inte avsett att jämföra feminism och kommunism som ideologier.

Aftonbladet skrev några dagar senare följande (jag ger ingen länk eftersom alla tidningar är fulla av samma sak, det är bara att gå till någon dagstidning och söka på Spendrup så hittar du hur mycket som helst):
Förtroendet lågt efter Jens Spendrups uttalande
Kritiken har varit massiv mot Jens Spendrups uttalande om kvinnor i bolagsstyrelser.

Nu väcks frågan om han kan fortsätta som ordförande för Svenskt Näringsliv.
– Han representerar 60 000 företagare, frågan är om de vill ha en ordförande som representerar den typen av åsikter, säger entreprenören Douglas Roos.
Återigen samma visa – ”representerar den här typen av åsikter”. ”Den här typen av åsikter” sägs om alla åsikter som Godhetskören förbjudit. Om det inte var så tragiskt så skulle jag gapskratta. Den gode Einstein visste inte hur rätt han hade när han sade, ”Det finns två saker som är oändliga, människans dumhet och universum, men jag är inte helt säker på det sistnämnda”. Eller också visste han hur rätt han hade. Stackers Spendrup har gjort flera pudlar vid här laget, men frågan är om han inte gjort bort sig. Jaja, vi får väl se hur det hela slutar. Han kanske blir förvisad till Kärringön på Västkusten.

Det verkar dock som dumhetens fernissa håller på att krackelera. Men brukar ju säga att Lögnen hinner två varv runt jorden innan Sanningen hinner få på sig stövlarna. Men när Sanningen väl fått på sig stövlarna, ja då är den svår att stoppa. Det är därför Lögnen aldrig kan tillåta en fri debatt, eftersom den då ganska snart skulle avslöjas.

Spendrup är som tur är inte ensam om att ställa sig främmande för vår tids aggressiva feminism. En berömd bloggerska, kallad Blondinbella (heter Isabella Löwengrip), har också nyligen trampat i klaveret. Aftonbladet hade rubriken ”Blondinbella vägrar kalla sig feminist”. Det som utlöste det hela var tydligen när hon på bloggen spekulerade om sin sons framtida flickvän. Flera av hennes läsare reagerade då och tyckte det var fel att säga så. Det kunde ju lika gärna handla om hennes sons framtida pojkvän eller transvestitvän eller vad vet jag. Detta fick henne att uttala de förbjudna orden, ”jag är inte feminist!”.

Isabella Löwengrip, alias Blondinbella


Aftonbladet skriver, ”Blondinbella är inte feminist. Det har fått läsare och debattörer att rasa.” Återigen detta raseri så fort någon tycker annorlunda. På sin hemsida klargör hon i 6 punkter var hon står:
Jag säger det igen, jag är så otroligt trött på alla PK-människor som ska få allt korrekt och alla tillmötes jämt. Ni behöver inte vara här och analysera allt jag gör, ni vet redan mina ståndpunkter och åsikter men vill ni gnälla över allt igen (på samma ställe!) så här:

1. Jag är moderat och stolt kapitalist
2. Jag är inte feminist, utan tycker att feminister är ett gäng kränkta vita medelklass-kvinnor sittandes med rödvin runt ett bord och hittar på frågor att strida för. ”Hörni vad sägs om fler kvinnor i styrelser? ”Inte för att jag känner så många som vill sitta i en styrelse men ändå”. ”Hörni, det där med att få vara toppless inne på badhus, är inte det en kul grej att strida om? Vad säger ni har ni tid nästa vecka? (klunk)” ”Absolut, inte för att jag vill vara topless men det är nog bra ändå”.
3. Jag skulle aldrig i mitt liv använda ordet hen.
4. Jag tycker att det är en form av barnmisshandel att neka de rätten till sitt kön. (Tänker på kvinnan i Fittstim som vägrar berätta könet på sitt barn).
5. Jag skulle aldrig i hela mitt liv sätta på Gillis en klänning.
6. Jag älskar kungafamiljen (den brukar folk också ogilla så jag slänger in den med)
Jag gillar hennes kommentar i punkt 6. Det är rätt inställning! På dom bara!

På ett annat ställe skriver Blondinbella, apropå en kritisk artikel, där författaren menar att hon har feminismen att tacka för allt:
I slutet av artikeln så står det så här, att jag ska tacka feminismen för att jag kan driva min business. Att feminismen stred om kvinnlig rösträtt, preventivmedel och andra viktiga saker som man tar för givet idag är jag otroligt tacksam över. Men allt har sin tid. I Sverige idag är det jämställt. Vi är så pass jämställda att det har slagit över och det har skapats en rädsla för att våga vara man eller kvinna (ni hör ju, reaktionen på den meningen är ofta ”men man är inget kön” och mitt svar till dig är att; jo det är du och var stolt över det). Feminismen idag står inte längre enbart för jämställdhet. Utan även för ett förakt mot män. Och det är jag emot.
Vidare skriver hon:
Feminismen har ingenting mer att göra i Sverige. Enligt mig är ni klara här. Ni borde blicka utåt och hjälpa till med grundfrågor i länder där tillexempel kvinnlig rösträtt inte är lika självklart. Då gör ni nytta, på riktigt. Att hitta på frågor som ni gör i nuläget, eller slå in öppna dörrar hjälper ingen.
Här tar hon upp en intressant aspekt på feminismen. Gudrun Schyman et al har inget att säga om t ex islams kvinnosyn eller behandling av kvinnor. Inget alls!!! Samtidigt öser man galla och hat över svenska män som framställs som kvinnoförtryckande monster. Feminismen i den tappningen är ondska och inget annat.

På ett ställe använder Blondinbella uttrycket ”rabiesfeminister” för de vulgära feminister som kallar män för ”gubbslem” och som hävdar att det inte finns några biologiska kön (men om det inte finns biologiska kön, så finns det varken män eller kvinnor, och hur kan det då finnas feminism? – ondskan är som vanligt motsägelsefull in absurdum). Sammanfattningsvis så skriver hon:
I nuläget har jag inte feminismen att tacka för något alls. Min framgång har jag skapat själv. Och jag kan med gott samvete säga att jag inte blivit inkvoterad någonstans utan lyckats med allt på egen vilja. Ni feminister buntar ihop er under ett tak av offer – och skylla-ifrån-er-mentalitet. Ingenting ska man klara av själv längre. Och går det inte som man har tänkt sig så är det för att männen gaddar ihop sig. Det är precis det feminismen lär ut. Och när ska en sådan inställning någonsin göra nytta?
När jag läser vad Blondinbella skriver får jag tårar i ögonen. Jag skulle vilja krama henne av tacksamhet! Tänk att inte hela svenska folket är hjärndött (vilket man ju kan tro om man tittar på svensk TV och läser svenska tidningar)! Det ger ju ett visst hopp. Tänk att det finns människor med integritet! Som vågar tänka själva, Och som vågar uttrycka det de tänker. Som inte ängsligt tittar sig omkring och försöker känna av vad alla andra tänker och tycker, och sedan säger precis det man tror att de andra vill att man skall säga. Man säljer på så sätt ut både sanningen, sin självständighet och till och med sin egen mänsklighet, av rädsla för att inte få vara med i gruppen. Människan är sannerligen ett flockdjur. Ibland känner jag mig som misantrop. Blondinbella får mig att känna mig mycket bättre.

Hamlet frågade sig ”Att vara eller inte vara, det är frågan…” I Medelsvenssons tappning blir det, ”Att vara till lags är inte frågan – det är svaret!” Men då återstår en viktig fråga – vem och vad skall man vara till lags?

måndag 10 februari 2014

Kanadas premiärminister – ett undantag.

Det går ju galant det här. Nu hittade jag än en gång en intressant artikel att länka till. Det är ju perfekt när man är så lat som jag. Att i några få rader länka till vad andra med stor möda skrivit. Jag säger som Bernhard Shaw, ”Jag älskar arbete. Jag kan stå i timmar och se på när andra arbetar.”

Någon av mina läsare tipsade mig om en svensk hemsida, ”Nyheter från Israel – Rapporter, Analyser och Reportage”. Innehavaren av denna sajt heter Paul Widen. Lägg till den bland dina bokmärken om du är intresserad av att veta mer om vad som försiggår vid Medelhavets östra kant, än vad public service och andra politiskt korrekta media låter dig får veta.

Jag hittade där en artikel, vilken handlade om när Kanadas premiärminister, Stephen Harper, besökte Israel i januari 2014. Han är en av de få ledande internationella politiker som är positiv till Israel och stöder landet. Rubriken på artikeln är ”Jag ombads peka ut Israel”.

Jag citerar:
Stephen Harper fick många ögonbryn att höjas när han vägrade att öppet kritisera Israels bosättningspolitik på Västbanken. Under en presskonferens igår fick han en tydligt bitande fråga om huruvida hans stöd till Israel även innebär att han stöder byggandet av bosättningar, och sedan ytterligare en fråga om Kanadas officiella syn i frågan om Israels bosättningar. Harpers svar var tålmodigt men ändå dräpande:

”Låt mig återigen understryka det: jag är inte här för att kritiskt peka ut Israel. Jag tycker att det är intressant att jag igår under mitt besök hos den palestinska myndigheten inte ombads att kritiskt peka ut den palestinska myndigheten vad gäller dess sätt att styra eller rörande mänskliga rättigheter eller något annat. Jag ombads att peka ut Israel. När jag är i Israel ombeds jag att peka ut Israel, när jag är i den palestinska myndigheten ombeds jag att peka ut Israel och när jag är på besök i hälften av världens övriga länder ombeds jag att peka ut Israel.”
Läs gärna hela artikeln!

Den intellektuella motsatsen till elit (dvs majoriteten av mediafolk, politiker etc) brukar vara väldigt noga med, när de kritiserar Israel, att säga, ”Jag är inte antisemit. Jag är antisionist”. Bortsett från att de varken tycks veta vad dessa två ord egentligen betyder, så framkommer det ganska tydligt att de, i ordets verkliga mening, är antisemiter. Att man tar avstånd från just detta ord beror på att man inte vill förknippas med Hitler (däremot är man väldigt snar med att jämföra alla sina meningsmotståndare med Hitler). Men, om det nu vore sant att man inte är antisemit, utan bara är kritisk mot hur Israel behandlar palestinierna, varför tar man då i stort sett aldrig upp övergrepp från den arabiska sidan (egentligen finns inget palestinskt folk – det är bara en lek med ord – 1948 kallades de judar som bodde i området för palestinier och den judiska, engelskspråkiga tidningen hette då Palestinian Post)? Om man enbart vore kritisk till det som är fel, borde man kritisera allt som är fel.

Dessutom borde man då starkt kritisera den palestinska sidans oförsonlighet. I ett flertal artiklar på min hemsida och i min blogg ger jag exempel på detta. De olika palestinska organisationerna erkänner fortfarande vare sig att Israel existerar eller att Israel har rätt att existera (det är bara att titta på den palestinska flaggan så ser man att så är fallet – den visar enbart ett Storpalestina, där någon judisk stat inte längre existerar i området). I samtliga palestinska skolbokskartor saknas landet Israel (om inte detta ändrats de senaste månaderna, vilket ju vore väldigt bra i så fall). Den judiska staten kallas i dessa kartor för ”Entiteten” och området är vitt, dvs framställs som ett vakuum. De flesta palestinska organisationer driver linjen att judarna inte har någon som helst anknytning till området, utan är inkräktare, och att Jerusalem aldrig har varit huvudstad i en judisk stat (exakt samma sak har påståtts av olika ledande arabiska politiker, bl a Egyptens tidigare utrikesminister).
Jag kan nämna i sammanhanget att ordet Jerusalem förekommer 629 gånger i Gamla Testamentet i King James bibelöversättning. Dessutom förkommer ytterligare hänvisningar till Jerusalem som Sion och Davids stad. Däremot nämns inte Jerusalem explicit i Koranen och islam har därför inte någon som helst religiös anknytning till Jerusalem (annat än att de erövrat staden genom krig). Läs gärna den här artikeln på min hemsida, där jag bemöter ovanstående.
Hamas, Hizbollah och många andra palestinska organisationer har klart och tydligt uttalat att det i deras framtidsvision enbart existerar ett islamskt, judefritt Storpalestina. Hur ordet ”judefritt” skall tolkas, dvs huruvida judarna i området skall fördrivas eller mördas, tycks det råda lite delade meningar om. Men ändå. Hur kan man överhuvudtaget begära att Israel skall förhandla med en motståndare som har en sådan inställning (den Palestinska Myndigheten, med vilken Israel förhandlar, säger dessutom en sak till västerländska media och en annan sak när de talar arabiska till sina anhängare – dessutom har även de vid flera tillfällen sagt att en tvåstatslösning bara är en tillfällig lösning – se bild på deras officiella flagga nedan – och det är precis så islam alltid, alltid fungerar – de skall ha allt och accepterar inga kompromisser). Inget annat land i världen skulle acceptera att förhandla med en sådan part.

Engelska Wikipedia beskriver Fatahs flagga på följande sätt: "Den officiella Fatahflaggan har en gul eller vit bakgrund. Det officiella emblemet i centrum av flaggan visar två knytnävar som håller gevär, och en handgranat, ovanpå en karta över det historiska Palestina (dvs det Brittiska Mandatets gränser, inkluderande dagens Israel, Västbanken och Gazaremsan [understrykning tillagd av mig])." Observera Fatah grundades av bl a Yassir Arafat och är således mer eller mindre liktydigt med den palestinska myndighet som Israel förhandlar med.
Denna groteska asymmetri i vad man kräver av Israel och vad man kräver av palestinierna/araberna visar, enligt min ringa mening, att det handlar om ren och skär antisemitism (judehat) och inget annat. Godhetskörens förtigande av, och totala likgiltighet inför, den växande antisemitismen i Sverige (från bl a muslimiskt håll) utgör ytterligare bevis för det jag säger.

tisdag 4 februari 2014

Det spelas under täcket i vårt land

För några dagar sedan (1/2 2014) avslöjade Expressen att Socialdemokraterna samarbetar med Sveriges muslimska råd (SMR) sedan lång tid tillbaka. Artikeln hade den talande rubriken "Beviset: S lovar att samarbeta med SMR”. Det har under en längre tid ryktats om ett sådant samarbete, men detta har förnekats gång på gång av företrädare för Socialdemokraterna. Carina Hägg, tidigare riksdagskvinna för S, har i flera sammanhang påstått just detta, vilket inte tagits väl emot av S-ledningen. Hägg har nu, efter en kampanj inom partiet, först petats från valbar plats på kommande valsedlar till Riksdagen, och nu håller hon på att kastas ut från partiet. Enligt Hägg har bl a Carin Jämtin varit drivande bakom kampanjen att få bort henne.

Några dagar tidigare (29/1 2014) hade Göteborgsposten (GP) en artikel på samma tema med titeln "Tro och solidaritet måste lägga alla kort på bordet”. Författare är Sameh Egyptson, som är islamolog och religionsforskare.

Nu avslöjar således Expressen (och GP) hur Sossarna, i ca 15 år (ända sedan 1999) spelat under täcket med islam och bl a genom tidigare Broderskapsrörelsen, numera Tro och Solidaritet, åtagit sig att driva igenom lagstiftning om muslimska helgdagar, och överenskommelser på arbetsplatser med avseende på fredagsbönen och mycket, mycket annat. Man har också förbundit sig att få in fler muslimer i den svenska politiken.

Beträffande Broderskapsrörelsen så var den en gång i tiden en organisation för kristna socialdemokrater och fyllde en viktig uppgift. I takt med att sanning, i politikens och offentlighetens värld, alltmer ersatts av politisk korrekthet, så har också Broderskapsrörelsen urartat (de har så att säga följt Svenska Kyrkans i fotspåren). Det var länge sedan denna rörelse hade något med kristen tro att göra (om man med kristen tro menar det som Jesus förmedlade, och jag kan inte se hur man skulle kunna mena något annat). Och sedan tog man steget fullt och bytte namn till Tro och solidaritet. Tro på vad kan man undra. Och solidaritet med vad kan man undra. Knappast med kristendomen i alla fall. Och solidariteten verkar inte innefatta vare sig Sverige som land eller Sveriges ursprungliga befolkning. Jag misstänker att man delar sin religiösa världsbild med vår käre ärkebiskop, och i likhet med henne låter Aftonbladets hemsida definiera begrepp som godhet och kristendom. Därmed visar man att man definitivt lämnat den kristna tron och numera tillber sin egen, självdefinierade ”godhet”. Ja i princip upphöjer sig själv till gud.

Detaljer kring Broderskapsrörelsens samarbete med islam finns dokumenterat i ett dokument producerat av Broderskapsrörelsen själv, vilket har titeln "Delaktighet, identitet & integration” och är daterat april 1999.

Självklart är det inte fel att ha en dialog med invandrargrupper. Det är en sak. Men att spela under täcket och mer eller mindre i smyg försöka ge islam allt större inflytande på svensk politik och kultur, är oacceptabelt. Det har som sagt ryktats om ovanstående en längre tid men nu vet man således. Att inga media tidigare vågat ta upp det hela beror förmodligen på rädslan att bli kallad rasist, ett epitet som man per automatik hänger på alla som inte är beredda att ge bort vårt land till islam.

Det är inte heller fel att muslimer är delaktiga i svensk politik. Absolut inte. De bor ju här (vilket jag personligen beklagar, eftersom islam, som jag ser det, kommer att ställa till fruktansvärda problem för vårt land på sikt) och då skall de självklart få verka även politiskt (under förutsättning att de är svenska medborgare). Men samma regler, när det gäller att sitta i olika nämnder etc, som gäller för vanliga etniska svenskar, skall givetvis också gälla muslimer som är svenska medborgare!!! De skall vare sig diskrimineras eller ges förtur. De skall definitivt inte myglas in i politiken, som sossarna tydligen vill, utan skall bedömas utifrån sin duglighet och sina kunskaper och inget annat. En förutsättning skall dessutom vara att de fullt ut accepterar svensk lag och svenska kultur.
I artikeln i Expressen säger Carina Hägg, ”– Socialdemokraternas samarbete med islamister handlar om makt, den politiska dagordningen och mandat. Jag är oerhört glad att avtalet avslöjats. Det visar samtidigt att grunden till varför jag sparkas var en lögn. Nu måste partiledningen rensa upp, säger hon.”
Sossarnas och vänsterns oerhörda sympati för islam är svår att förstå. Rent ideologiskt befinner sig socialism och marxism så lång från islam som det bara är möjligt. Dessutom förstår man inte vad man håller på med. Att släppa fram islam är fullständigt livsfarligt. Allt eftersom muslimerna blir fler och fler kommer de att flytta fram sina positioner. Islam är en aggressiv, krigisk och manipulerande kultur (se min föregående bloggartikel). I alla länder, där islam fått inflytande, har det slutat på samma sätt. Inbördeskrig (lågskaligt med terrordåd eller högskaligt) och att islam till slut tar över och sedan är det slut med både demokrati, religionsfrihet, sexuellt frihet, jämlikhet, yttrandefrihet och alla andra friheter som vi säger oss värdera så högt. Om ett land, trots att fundamentalistiska muslimer försökt ta landet, inte fallit för islam så har detta så gott som alltid berott på att detta land har varit för starkt militärt och polisiärt (som t ex Jordanien och Tunisien, vilka visserligen är muslimländer, men som trots detta varit förhållandevis sekulariserade och demokratiska – i Jordanien slutade det hela med fullskaligt inbördeskrig med tiotusentals döda och sedan slängdes PLO helt sonika ut och hamnade då i Libanon, vilket förvandlade på några år detta förhållandevis välmående och toleranta land till en rykande ruinhög).

Miljoner allierade soldater dog för att försvara demokrati och frihet under Andra Världskriget. Och allt detta är man således nu beredd att mer eller mindre ge upp inför islam. I mina ögon är det som att spotta på alla allierade WW2-soldaters gravar. Eller kan man vara så aningslös så att man inte har lärt sig något av historien? Ja kanske är det så.

Sossarna gjorde en hel del bra saker under sina många år vid makten. De skapade ett folkhem med trygghet och också en mycket bra skola. Inget annat land har, såvitt jag vet, så framgångsrikt lyckats förena kollektivets och individens intressen. Men sedan förändrades sossarna vid mitten av 1960-talet. Från att ha haft kloka ledare som Erlander, Sträng etc, vilka stod med båda fötterna på marken, och vilka värnade om Sverige och svenska folket, och där många hade en gedigen erfarenhet från vanliga yrken på olika nivåer, så fick vi Olof Palme, som jag ser som en stor katastrof för vårt land. Det tyckte jag då och det tycker jag fortfarande. Han representerade den nya typ av politiker som, med vissa undantag, styrt vårt land sedan dess. Välutbildade, intelligenta, smarta och samtidigt fanatiska ideologer, som var/är beredda att kliva över lik för att skapa det nya paradiset som de drömt fram vid sitt skrivbord eller i favoritfåtöljen. Palme kom till makten 1969, men hade under många år innan haft ett stort inflytande såsom varande Erlanders påläggskalv. 1968/69 kom så den nya svenska, ideologiserade skolan, bl a inspirerad av Palmes politiska idéer, där svenska folket på sikt skulle hjärntvättas till de rätta åsikterna (ateism, materialism och historielöshet). Allt eftersom historieämnet, och även religionsämnet, fått mindre plats i läroplanerna, i kombination med att det man studerar inom dessa ämnen koncentrerats på sådant som stämmer med ideologin – typ ”innan arbetarrörelsen uppstod var det bara ett mörker i tusentals år och sedan kom arbetarrörelsen och ljuset tändes”, jag överdriver givetvis men något ligger det i vad jag säger) har vi fått ett folk som mer eller mindre saknar klassisk bildning och inte har någon verklig kunskap om, eller förståelse av, vare sig historia eller religion (vilket avspeglas i den infantila, offentliga debatt som förs i vår land). Och det var ju liksom det som var tanken. Ett historielöst folk är lätt att kontrollera och manipulera. Det är ju bl a därför som representanter för socialdemokratin och vänstern tuggar fradga så fort ordet ”friskolor” nämns. Ideologer har alltid fruktat människor som tänker själva.

Under 1970-talet drevs politikerna, speciellt de på vänsterkant, av ideologi. Huruvida detta är bra eller dåligt beror på om ideologin är bra eller dålig. Det ideologiska nitälskandet mattades så småningom av försvann, och numera har det ideologiska tänkandet till stora delar ersatts av den politiska korrektheten, som är minst lika förtryckande men mer svårgreppbar. Ideologierna var ju ofta klart formulerade i olika program, medan den politiska korrektheten huvudsakligen handlar om allas rädsla för alla. Man försöker passa in i mainstream så att säga. På så sätt driver skutan Sverige vind för våg. Det blir som ett skepp utan vare sig kompass eller sjökort. Kompassen ger ju kursen (ungefär som ideologin eller visionen ger kursen för ett land) medan sjökortet visar var grund och öar och hamnar finns (dvs visar vad som är sant och verkligt). Ett land som styrs av en ideologi kan vara ett starkt land, även om ideologin i sig är ond, eftersom man ändå står för någonting och är konsekvent. Ett land som styrs av politisk korrekthet, dvs fruktan för vad andra skall tycka, blir ett svagt land, som på sikt faller sönder av sig självt, alternativt lätt kan erövras av en inre eller yttre fiende. Speciellt om denna fiende har en ideologi eller religion som gör dem starka.

En skuta som driver vind för våg kan hamna var som helst. På samma sätt ser vi hur i Sverige, som driver vind för våg på den politiska korrekthetens hav, de mest absurda åsikter har blivit gångbara och nästan obligatoriska. Hade någon för 50 år sedan påstått att det inte fanns några biologiska kön, hade vederbörande med all rätt blivit utskrattad och dessutom bemötts med starka motargument (t ex från djurriket). Den som påstått att det inte finns någon svensk kultur hade mötts av samma reaktioner. Idag tas sådana, i mina ögon hjärndöda åsikter, på fullaste allvar och nästan ingen journalist skulle våga ifrågasätta det som sägs. Den politiska korrektheten gör att människor inte vågar använda sitt förnuft utan i stället försöker överbjuda varandra i att säga det som de tror att andra vill höra. Och den typen av fruktan leder obevekligt till dumhet, vilket inte är förvånande.

Sveriges sinnessjuka invandringspolitik och förbudet mot varje form av kritik mot denna, beror just på den typen av fruktan, i vars förlängning dumheten poppar upp. I stället för att klart och logiskt tänka igenom hur vi skall hjälpa så många lidande människor som möjligt på bästa sätt, utan att det får alltför negativa konsekvenser för vårt eget land, så överbjuder man varandra i godhetsfloskler, som egentligen inte betyder något. Men det låter bra, för den som inte kan eller orkar tänka analytiskt. Problemet är att vår nuvarande, ansvarslösa, ogenomtänkta invandringspolitik kommer att förstöra landet Sverige på sikt. Det förvånar mig f ö att Annie Lööf ännu inte föreslagit att papperslösa, dvs illegala, invandrare, skall ha förtur till de högsta politiska ämbetena i vårt land, inkluderande statsministerposten – det hade väl ändå blivit jackpott i godhetspoäng, eller hur?! Där hade hon slagit sossarna med hästlängder.

Man, låt oss återvända till svenska skolan. Att sossarna nu anklagar Alliansen för tillståndet i dagens skola är fullständigt befängt. Sossarna har under ca 40 års tid (från Palme vid mitten av 60-talet tills Alliansen tog över) konsekvent förstört den svenska skolan. Sedan har tyvärr Alliansen inte lyckats något vidare heller, vilket jag kunde förutspått. De är nämligen handlingsförlamade genom den politiska korrekthetens tryck, och vågar inte göra de drastiska förändringar som krävs för att man på allvar skulle kunna ändra skolan till det bättre. Men, det är inte det vi skall diskutera nu.

Just denna historielöshet och bristande förståelse av religioner gör att våra politiker, journalister och intellektuella (som själva är offer för svenska skolan) är helt oförmögna att förstå vad islam är (precis som det gör att de inte kan förstå konflikten i Mellanöstern). Vem som helst, som inte ligger i narkos, kan se att det finns en oerhörd korrelation mellan islam och elände av alla de slag (det är ju därför muslimer i miljoner flyr till Europa och inte tvärtom). Trots detta släpper man in horder av muslimer i vårt land och manipulerar till och med i smyg för att införa muslimska helgdagar och ge islam ett växande inflytande i vårt land. Ingen skall betvivla att detta på sikt kommer att leda till stort lidande för svenska folket.

I artikeln i Expressen finns en intervju med Sameh Egyptson (som författade artikeln i GP). Man skriver:
Sameh Egyptson, islamolog och religionsforskare vid Lunds universitet, menar att Sveriges muslimska råd inte är bra representanter för muslimer i allmänhet. – Flera ledande personer i Sveriges muslimska råd är islamister. De har velat införa sharialagar och de samarbetar med och stöder det islamistiska partiet Muslimska Brödraskapet. De demonstrerade till exempel för Muhammad Mursi när han avsattes, säger Sameh Egyptson.
I England har ledande politiker föreslagit att man skall tillåta sharíalagar för muslimer (liknande tankar har även framförts i Sverige). Till och med Ärkebiskopen av Canterbury (Englands motsvarighet till Antje Jackelén) har gjort uttalanden i den vägen (i förlängningen anar man dessutom att dessa lagar sedan kommer att tillämpas på alla, och inte bara på muslimer). Detta är så fel som det bara kan bli. Att ha olika lagar för olika befolkningsgrupper leder på sikt till oerhörda motsättningar och förmodligen inbördeskrig. Dessutom är det fel med tanke på de muslimer som flytt till Väst – jag avser då de som är verkliga flyktingar – tyvärr utgör dessa nog en minoritet av de muslimer som kommer hit. De har flytt för att undkomma islams förtryck. De kanske lämnat islam och blivit ateister eller konverterat till kristendomen eller är homosexuella (allt detta medför dödsstraff enligt sharíalagen). Skall de då mötas av samma förtryck när de kommer hit? Skall vi ha samma elände här? Hur kommer det sig f ö att det aldrig i debatten nämns att islam påbjuder dödsstraff för homosexualitet. Hur rimmar det med de homosexuellas rättigheter, som man samtidigt säger sig värna om (samma människor som nu försöker ge islam ett grepp över Sverige brukar tala sig varma för de homosexuellas rättigheter)?

Carina Hägg sade i intervjun i Expressen, ”Socialdemokraternas samarbete med islamister handlar om makt, den politiska dagordningen och mandat”. Och det är nog så det är. En gång i tiden hade Socialdemokraterna en ideologi och en bärande vision om att skapa ett land utan fattigdom och förtryck. Den gamla sortens sossar lyckades komma förvånansvärt långt i sin vision, även om visionen också fick visa negativa konsekvenser, där alla problem hade tekniska lösningar (jag tänker t ex på makarna Myrdal) och där det gällde att uppfostra människor till de rätta tankarna. Men ändå, man lyckades ganska väl. Sedan kom Palme och de gamla gedigna politikerna (som t ex hade insett att man inte kan höja arbetarklassens status genom att drastiskt sänka kraven i skolan) ersattes av yrkespolitiker som aldrig någonsin haft ett vanligt arbete. Till en början drevs dessa politiker av visioner (70-talet var ju visionernas årtionde) men så småningom fick vi dagens politiker, som varken har vision eller något annat (och som trodde att man gjorde alla arbetarbarn högskolebehöriga genom att sänka gymnasienivån till en nivå lägre än realexamen, vilken man tog i årskurs 9 i den gamla skolan). De är bara maktmänniskor, som är beredda att göra vad som helst (manipulation, lögn och hjärntvätt) för att behålla makten. Jag vill minnas att runt 70 procent av Sveriges muslimer röstar på S. Med tanke på det växande antalet muslimer i vårt land, så kan sossarna utan tvekan komma till makten i nästa val med muslimernas hjälp. Och utan deras hjälp fortsätter kanske Alliansen att regera. Men att vara beredd att äventyra sitt eget land för att få politisk makt, ja det är förkastligt Och föraktligt!

Jag har svårt att tro att de politiker som försöker ge islam ett allt större inflytande i vårt land vet någonting om islam. Annat än vad de läst i politiskt korrekta media. Och vill de veta mer ja då kommer någon från Södertörns Högskola (ett institut där politisk korrekthet och vänsteråsikter smäller mycket högre än objektivitet och vetenskaplighet) och berättar om islam. Politiker och journalister har garanterat aldrig läst sharíalagen (vilket jag har). Och det intressanta är, att om jag skulle säga till Carin Jämtin eller någon liknande, att enligt denna lag så skall den som lämnar islam dödas, och att samma sak gäller den som begår homosexuella handlingar, så skulle Carin Jämtin och alla andra politiskt korrekta ... (här kan läsaren sätta in ett lämpligt ord efter tycke och smak) säga, ”Det tror jag inte på”. Och skulle jag bevisa för dem att det faktiskt står så (vilket de aldrig skulle ge mig tillfälle att göra), då skulle de bara säga, ”Jo men det är bara en liten ynka miljontedels promille av muslimerna som följer detta.” Etc, etc.

Fundamentalistisk ideologi och idioti är ekvivalenta storheter. De är som gravitation och acceleration, vilka enligt allmänna relativitetsteorin är omöjliga att skilja åt genom några som helst observationer. Det tragiska är, att det är sådana människor som manövrerat sig in på de högsta politiska posterna i vårt land. Och i media, som totalt domineras av ideologi och politisk korrekthet (i stället för sanning och objektivitet). Och Alliansen tycks inte vara ett dugg bättre än sossarna. Inte ett dugg. Möjligen är drivkrafterna något annorlunda. Men det hjälper ju knappast vårt stackars land, som tycks vara dömt försvinna in i okunskapens, intoleransens och dumhetens mörker.