fredag 31 januari 2014

Idag är jag också ganska lat

Än en gång tänkte jag göra det lätt för mig genom att hänvisa till andra artiklar.

1. Först tänkte jag slå ett slag för min artikel om fado, som jag har på hemsidan. Eftersom jag befunnit mig i Lissabon de senaste två månaderna så har jag lagt till lite material där. Om du inte vet något om fado (vilket de flesta svenskar inte gör) har du här möjlighet att utöka din allmänbildning. Jag kan f ö nämna att svenska Wikipedia länkar till min fadoartikel från sin artikel om fado.

2. Svenska media, med några få undantag, torde höra till de mest vinklade i världen (givetvis överträffas de i detta avseende av media i Nordkorea och liknande länder, men detta påstående är knappast något att berömma sig över). I våra grannländer så är media inte lika begränsade av den politiska korrekthetens förkvävande blytäcke. Helsingforstidningen HUFVUDSTADSBLADET hade den 19/1 2014 en intressant artikel med rubriken ”Frommare kan ingen vara” (artikeln är en jpg-bild, eftersom jag inte hittat artikeln på tidningens hemsida). Författaren, Anna-Lena Laurén, har rest runt i norra Kaukasien och med egna ögon sett den pågående islamiseringen i området. Underrubriken lyder, ”De ryska myndigheterna försöker bekämpa islamiseringen i norra Kaukasien genom att grunda islamska läroinrättningar. Samtidigt kryper islamismen bakvägen in i de statliga strukturerna”.

Laurén har tidigare besökt området och ser den här gången en tydlig skillnad.
– Måste vi sitta i baksätet tillsammans? Är det ok om jag sätter mig där framme? Jag tittade förvånat på tjänstemannen, en drygt trettioårig kille med sekulär utbildning, två högskoleexamina och rätt goda kunskaper i tyska.
– Tyvärr måste fotografen sitta där.
– Okej.
Vi satte oss i baksätet. Jag hade inte varit minsta förvånad om jag hade befunnit mig i Afghanistan eller ens i en dagestansk bergsby. Nu befann vi oss i Dagestans huvudstad Machatjkala, en stad med en viss sekulär tradition, framför allt inom det utbildade skiktet. Under mina tidigare resor i Kaukasien har jag aldrig fått intrycket att religionen inte skulle spela någon roll. Det gör den. Men de flesta kaukasier jag möter brukar elegant kunna glida mellan världarna. Att man tror på gud som utgångspunkt är legio, men samtidigt har man sällan haft någon särskilt dogmatisk syn på hur viktigt det är att i varje tänkbar situation följa detaljerade regler för hur en god muslim förväntas uppträda. Kaukasier burkar vara bra på att anpassa sig till rådande kontext.
Nu har det alltså blivit ett problem att sitta på samma bilbänk som en kvinnlig journalist. För en person som för några år sedan inte ens bad sina böner
Under vår tre timmar långa färd konstaterar samma tjänsteman att muslimerna håller på att ta över norra Kaukasien…
– Armenierna är tvungna att stryka på foten. Vi muslimer föder fler barn och är mer krigiska till vår natur, säger tjänstemannen stolt. (fetstil tillagt av mig) Först tror jag att det är jag som missförstår honom. Men ju längre samtalet löper desto tydligare inser jag att denna tjänsteman, som är anställd av ungdomsministeriet för att bekämpa radikaliseringen bland ungdomar har ungefär samma världsbild som Jussi Halla-aho. Muslimerna håller på att ta över och slutmålet är ett världsomspännande kalifat. Det är uttryckligen så han säger.
Som sagt, det tycks som att utvecklingen mot det världsomspännande kalifatet går sin gilla gång. Här ser vi också tydligt skillnaden mellan islam och kristendomen. Inom kristendomen anses det eftersträvansvärt att bekänna sina synder och andra felaktiga handlingar (dvs när man gjort fel mot Gud eller mot sina medmänniskor) och att be om förlåtelse och göra bättring. Inom islam är det nästan omöjligt att be en annan människa om förlåtelse, eller ens att öppet erkänna att man gjort fel. Det vore att tappa ansiktet. Kristendomen är en fridens och fredens religion (och kom nu inte och tjata om att det skett mycket ont i kristendomens namn – detta har ingenting med Jesus att göra) medan islam är krigets och våldets och hatets religion (och kom nu inte med det vanliga att islamisterna missförstått islam – islamisterna har inte alls missförstått islam, det är de som följer Koranen och islams andra heliga skrifter). Vilket också tjänstemannen i reportaget stolt erkänner. Han skryter till och med över att muslimer är mer krigiska till sin natur (vad det nu är att skryta med). Och det var ju därför Hitler var så imponerad av islam, samtidigt som han föraktade den kristna tron (i den här artikeln tar jag upp denna aspekt).

Efter att islam uppstod på 600-talet påbörjades omedelbart erövringskrig (eftersom detta är ett av islams viktigaste bud). Nordafrika och Arabien erövrades snabbt. När man nådde Konstantinopel (nuvarande Istanbul) blev det stopp. Staden, som var enormt starkt befäst, stod emot islam ända till 1453 då den föll. Muslimerna använde vid detta tillfälle en jättelik belägringskanon, som de besköt Konstantinopels murar med under två månader. Trots att försvararna bara var ca 7 000 man medan den muslimske sultanen Mehmet II hade 100 000 man till sitt förfogande, krävdes flera försök att storma staden, varvid förlusterna bland muslimerna blev fruktansvärda.

Efter att Konstantinopel fallit försökte muslimerna tränga in i Europa men tack vare att Konstantinopel stått emot så länge hade Europa nu hunnit bli så starkt att muslimerna efter några smärre framgångar till slut fick ge upp. Och sedan har status quo mer eller mindre bevarats ända fram till våra dagar, när muslimerna nu åter vädrar morgonluft. Den här gången använder man inte konventionella vapen och soldater, eftersom man är totalt underlägsen Väst militärt. Utan nu har man funnit en smartare och säkrare taktik, nämligen att översvämma Europa med muslimska immigranter. Detta kan inte Europa stå emot, eftersom de europeiska ledarna och de intellektuella lider av patologisk altruism (”godhet” intill självutplåning – för att ”hjälpa” lidande människor är man beredd att förstöra sina egna länder och skapa ett helvete för den egna befolkningen).

Genom höga födelsetal och en växande aggressivitet (i takt med att man utgör en större och större andel av Europas befolkning, vågar muslimerna visa alltmer av islams sanna natur) räknar de muslimska ledarna kallt med att Europa inom 50-100 år kommer att vara en muslimsk kontinent med sharíalagar. Och det kan inte uteslutas att det är precis vad som kommer att ske. Den västerländska kulturen tycks vara en döende, alltmer perverterad kultur, där människor inte längre tror på någonting, inte ens sin egen kultur och där man bara hyser förakt för sitt eget land och sitt eget folk. Och där man dessutom öppet pekar finger mot Gud. Man stiftar till och med lagar för att visa sitt förakt mot Guds bud! Historien visar oss att en sådan kultur omöjligen kan stå emot en beslutsam angripare. Precis som att djurarter dör ut så dör kulturer ut. Ingenting säger att den västerländska kulturen kommer att undgå detta öde.

Jesus är (enligt den kristna tron lever Jesus även idag) en fridsfurste som befaller sina efterföljare att älska och inte hata. Och han säger mycket klart att vi inte bara är kallade att älska våra vänner utan också våra fiender (jag älskar muslimer som människor, men det betyder inte att jag är beredd att ge bort mitt land till islam). Han uppmanar sina lärjungar (dit alla kristna räknas) att sprida kristendomen genom att predika kärlek och även handla i kärlek. Muhammed var en krigsfurste som predikade hat och våld och hans efterföljare befalldes att erövra hela världen och tvinga in alla människor under islams terrorvälde. Ytterst sett är det inte jag som säger att det är så. Det är bara att läsa Nya Testamentet (dvs vad Jesus säger) och att läsa Koranen och hadítherna (de senare är lika bindande som Koranen för en rättrogen muslim) så ser man att det jag skriver är sant (du som nu anser att det jag säger är fel, utmanar jag att komma med citat från Nya Testamentet eller från islams heliga skrifter, som bevisar att jag har fel, vilket du inte kan, eftersom jag läst både Bibeln och Koranen mycket, mycket noga).

Moder Therésa gjorde helt enkelt det Jesus befallde henne att göra medan bin Ladin gjorde det som Muhammed befallde honom att göra. Båda var trogna lärjungar till sin Mästare, men det de gjorde var helt olika saker. Kärlek och liv respektive hat och död. På frukten känner man som sagt trädet. Det goda trädet bär god frukt och det onda trädet bär ond frukt.

tisdag 7 januari 2014

Idag är jag lat

Den här gången tänkte jag göra det lätt för mig. Nämligen länka till två intressanta och läsvärda artiklar.

Jag börjar med Mats Tunehags blogg. I en av sina senaste artiklar har han en tänkt intervju med Antje Jackelén (Sveriges nya ärkebiskop). I intervjun så är Jackelén, i stället för ärkebiskop, chef för IKEA och tituleras Ärkemöblerinnan Antje Jackelén. Hennes svar när det gäller IKEA är lika kryptiska och intetsägande som verklighetens Jackeléns svar när det gäller den kristna tron. Humor gör att man kan härda ut i en värld dominerad av dumhet och politisk korrekthet. Precis som den tyske prästen Dietrich Bonhoffer (som avrättades i slutet av kriget på Hitlers order) brukade säga, så har ondskan ingen humor. Läs Tunehags satiriska och mycket roliga artikel och härda ut. Kanske går solen upp en vacker dag (jag har f ö nyligen skrivit några bloggar om vår nye ärkebiskop – läs gärna dem också).

Nästa länk går till en läsvärd och mycket viktig artikel i Svenska Dagbladet. Den är skriven av en professor i tyska språket och analyserar orsakerna till den svenska skolans nedgång och fall. Grundläggande så blir slutsatserna i artikeln ungefär desamma som jag drar i en artikel på min hemsida. Tyvärr har jag svårt att se att solen skulle kunna gå upp över den svenska skolan. Även om det vore teoretiskt möjligt att vrida tiden rätt igen, för att citera Hamlet, så finns knappast någon politisk möjlighet att göra detta inom överskådlig framtid. Den politiska korrekthetens förkvävande blytäcke sätter effektivt stopp för varje försök till verklig förändring av svenska skolan. Vilket är djupt tragiskt med tanke på de förödande konsekvenserna det får för vårt lands framtid.

Ha en bra dag!

söndag 5 januari 2014

Signalement – igen och igen och...

I Aftonbladet den 14/11 2013 kunde man läsa en artikel med rubrik "Polisen jagar ensam barnrånare i Motala" (obs "barnrånare och inte "bankrånare"!). Jag saxar några spridda rader ur artikeln:
För andra gången på kort tid rånade ett barn en äldre person i Motala.

I kväll knuffade barnet omkull en kvinna i 70-årsåldern och stal hennes väska.

– Vi är tacksamma för alla upplysningar om det här från allmänheten, säger Fredrik Kliman, presstalesman vid polisen i Östergötland.

Fakta Polisen söker vittnen

Enligt kvinnan var det en pojke i 5-6-årsåldern.

– Hon uppger att det är en väldigt ung person. Vi är osäker på hur ung personen är men att det är en unge. Det gick väldigt fort i båda fallen, säger Kliman.

På onsdag kväll rånades en annan äldre kvinna vid samma tidpunkt efter mörkrets inbrott i Gamla stan. Även då fick rånaren, som beskrivs som ett barn, med sig en handväska.

– Motala har inte haft den här typen av problem på ett tag. Det kan finnas ett samband. Vi är därför tacksam för alla upplysningar från allmänheten.

Enligt de utsatta kvinnorna är barnet kortväxt och mörkt klädd.

Nu fortsätter polisen med inre spaning och har stora förhoppningar om att kunna hitta barnet.

– Vi betar av alla tips som vi får in och hoppas även att det ska finnas iakttagelser från gårdagens händelse. Har vi tur finns det övervakningsfilm att se på eftersom det skedde utanför en butik.
Polisen betar av alla tips och hoppas att det finns "iakttagelser från gårdagens händelse". Polisen förlitar sig således på tips från allmänheten. Med tanke på vilket intetsägande signalement allmänheten får genom artikeln i Aftonbladet, så är givetvis sannolikheten att polisen skall få användbara "upplysningar från allmänheten" minimal. Det man får reda på är att rånaren är "kortväxt", "ett barn", "att det är en unge", "en pojke i 5-6-årsåldern" och att denne är "mörkklädd". Det är ju ett väldigt allmänt hållet signalement och till föga nytta. Jag antar att det finns en hel del pojkar i 5-6-årsåldern i Motala. Och att ett barn är "kortväxt" är inte speciellt upplysande. Och "mörkklädd" är ju tämligen ointressant en timme efter rånet. Det tar ju inte speciellt många sekunder att byta kläder. Men man får väl utgå från att det som anges i signalementet är så mycket som den politiska korrektheten tillåter media att ange (utan att bli beskyllda för att vara rasister – fast jag kan ju inte riktigt förstå på vad sätt det är rasism att beskriva utseendet på en efterspanad person, om man nu verkligen vill ha tag på den personen).

Meningen "Motala har inte haft den här typen av problem på ett tag" verkar hämtad ur Grönköpings Veckoblad. Vadå "på ett tag". Menar de således att 5-åriga rånare är en vanlig företeelse, men att man under en kortare tid haft ett uppehåll i serierånen begångna av 5-åringar? Det har jag ju svårt att tro. Jag förstår inte vad som menas? De slår ju nästan knut på sig själva, de goda journalisterna, i sin iver att få till det.

I artikeln läser vi också, "Nu fortsätter polisen med inre spaning och har stora förhoppningar om att kunna hitta barnet". För den som inte är så insatt i polisiärt arbete kan jag berätta att "inre spaning" innebär att man sitter i polishuset och söker i olika typer av register, databaser, utredningar av tidigare brott, ringer telefonsamtal etc, och sedan lägger pussel utifrån detta. En skicklig kriminalare kan på så sätt komma förvånansvärt långt i en utredning, utan att sätta sin fot utanför Polishuset. Det var just av sådana skäl Malmöpolisen hade sitt omskrivna register över brottsliga romer. Inte av rasistiska skäl, som media påstod, utan helt enkelt därför att vissa romska grupper och familjer är kraftigt överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott.

Det torde vara tämligen (minst sagt) ovanligt med etniskt svenska barn i åldern 5-6 år, som begår rån av den här typen. Sannolikheten talar för att det är en romsk kille. Detta skall inte tolkas som att alla romer är tjuvar och banditer. Absolut inte! Men en oroväckande stor del av vissa typer av brott, och då bl a stölder och åldringsrån, begås av romer (det framgår då och då när media försäger sig, annars kan man se detta på Avpixlat.info. Detta bekräftas också av mina polisbekanta. Det handlar då ofta om romer från Östeuropa. Om man nu skall vara fullkomligt ärlig och sann, och varför skulle man inte vara det, så är vissa kulturer mer brottsbenägna än andra. Det är inte rasism att säga så, lika lite som det är rasism att säga att den nazistiska kulturen/ideologin var ond. Rasism är att negativt särbehandla människor enbart (och av inget annat skäl) för att de genetiskt tillhör en viss folkgrupp (eller ras, som man sade tidigare). Ett exempel på detta är Förintelsen. I de fall jag talar om i föreliggande artikel, handlar det om grupper som bevisligen beter sig illa. Punkt slut!

Statistik i Danmark (som inte redovisar brottstyp) för 2012 visar t ex att somaliska medborgare döms för brott mot strafflagen 10 gånger så ofta som danska medborgare (i förhållande till sin numerär) – och då ingår dessutom en del somalier, som redan fått danskt medborgarskap, i den senare gruppen (med all sannolikhet är de överrepresenterade även där). När det gäller invandrare från Ostasien är det precis tvärtom. De är kraftigt underrepresenterade i brottsstatistiken. Så kom inte och snacka om att det inte är skillnad mellan olika kulturer och folk! Jag skall inte diskutera orsakerna här, det har jag redan gjort i andra artiklar och planerar att göra i kommande artiklar. Enligt tidigare blogginlägg jag skrivit så har de senaste åren samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo med känd gärningsman begåtts av icke-europeiska invandrare (läs t ex denna artikel, där jag redovisar en synnerligen tillförlitlig källa – artikeln är lång så sök på "Oslo" med webbläsarens sökfunktion). I Sverige är all sådan statistik numera förbjuden, men det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda här.

Om inte vissa invandrargrupper vore starkt överrepresenterade när det gäller brott, borde det inte finnas någon anledning att mörka vissa statistiska data, och inte heller funnes det då anledning att pixla bilder på brottsliga invandrare och undvika att nämna deras namn (när man inte gör samma sak på etniskt svenska brottslingar). I så fall skulle ju statistiken klart och tydligt bevisa att SD har fel när de påstår att vissa invandrargrupper är groteskt överrepresenterade beträffande vissa typer av brottslighet (bl a grova våldsbrott, våldtäkter och personrån). Därmed skulle SD marginaliseras som politiskt part, och det är svårt att tro att M, S, MP etc skulle ha något emot att SD marginaliserades. Och den statistiken skulle också visa att jag har fel i det jag skriver, vilket skulle göra mig oerhört glad och lättad. Jag skulle gråta av glädje (jag skojar inte)! Det som gör att jag skriver om sådana här saker, vilket skaffar mig en hel del fiender, plus att många kristna tar avstånd från mig, är på grund av att jag är djupt oroad över mitt lands framtid. Jag ser ett fruktansvärt framtidsscenario för mitt fosterland och för hela Europa! Tyvärr tror jag inte att jag har fel. Förbudet mot att visa etnicitet i brottsstatisk och liknande, och medias självpåtagna censur i dessa frågor, utgör, enligt min mening, ett absolut bindande bevis för att jag tyvärr har rätt (vilket jag djupt beklagar – jag vill inte att det skall vara på det sättet, men jag kan inte komma ifrån sanningen – kan du det?)! För något halvår sedan läste jag om något ruggigt våldsbrott i Skåne. Direkt dök tanken upp i min hjärna att "det måste vara en muslim". Givetvis framgick inte gärningsmannens etnicitet av de artiklar jag läste. Jag minns hur ledsen jag kände mig. Varför då? Jo jag var ledsen över att tanken "det måste vara en muslim" instinktivt dök upp. Jag vill inte känna så. Jag sade för mig själv "Gode Gud låt det inte vara en muslim så jag får mina förutfattade meningar bekräftade" (tyvärr framkom ganska snart, på Avpixlat, att gärningsmannen var just muslim, eller i varje fall kom från den kulturen).

Tyvärr har medias balanserande på kanten till lögnens avgrund, gjort att sådana tankar alltför lätt dyker upp hos mig. Och jag tror inte jag är ensam om det. Definitivt inte! Genom att media beter sig som de gör, så tror folk att alla brott, där det inte uttryckligen framgår att gärningsmannen är etnisk svensk, begås av invandrare, och speciellt då vissa grupper av invandrare. Och det är djupt tragiskt. På det sättet motverkar media sitt eget syfte, som tycks vara att hjälpa invandrarna mot förutfattade meningar. Det blir ju precis tvärtom. Endast kunskap om sanningen kan göra oss fria, säger Bibeln. Men det är ju inte bara Bibeln som säger. Att så är fallet inser var och en som kan tänka själv. Det vore bättre om media berättade sanningen. Och det bästa vore att invandrare som begår grova brott (innan de blivit svenska medborgare) utvisades på livstid. Då skulle många fler människor kunna ställa upp på Sveriges invandringspolitik. Självklart blir en normal människa förbannad (ursäkta uttrycket men att t ex skriva "arg" är att underskatta hur människor känner) när hon får reda på att en muslimsk invandrare mördat sin svenska fru inför barnens ögon och och sedan styckat henne (jag tänker då på ett fall för ett par år sedan i Göteborg – jag har skrivit om detta här – sök på ordet "Hisingen" för att hitta). Och sedan får vederbörande, efter ett löjligt lågt straff, stanna kvar i Sverige (och förmodligen försörjas av svenska folket) livet ut. Det är sådant som ger SD röster. Och som kanske kommer att ge SD 20% eller mer i nästa val. Det skulle inte förvåna mig om det kommer att handla om sådana siffror. Och dessutom är det orättfärdigt, oavsett om det ger SD röster eller ej. Politiker och journalister har inte rätt att genom manipulation och lögn undanhålla sanningen om invandringens negativa konsekvenser för svenska folket!

Apropå romer så har nu förundersökningen gällande det s k "romregistret" hos polisen i Malmö lagts ned. Och registret finns kvar. Att ett sådant register existerade basunerades ut med stora rubriker och man ojade sig över hur hemskt det var. Skånepolisen anklagades av den självgoda Godhetskören (givetvis) för att vara rasister (och i förlängningen nazister). I registret fanns också barn med och det framställdes som extra graverande (jag vill minnas att vissa skribenter t o m jämförde Malmöpolisens register med Förintelsen – något som visar på en ofattbar aningslöshet hos Godhetskören). Men, som polisen i Malmö själva sade; barnen är ofta en del av den brottsliga verksamheten (ungefär som barnrånaren i Motala – inte börjar en 5-åring på egen hand att råna äldre personer, det skall du inte inbilla mig!) och då måste barnen finnas med i dessa register. Om inte de brottsliga romerna gillar att deras barn finns med i polisregister, får de sluta använda sina barn i sin brottsliga verksamhet. Bollen ligger, som jag skriver ovan, hos dem och inte hos polisen. Det är brottslingarna som agerar. Polisen gensvarar bara på skurkarnas agerande. Det är ungefär som "muren" (som till största delen inte är en mur utan ett staket) mellan Israel och de palestinska områdena. När palestinierna slutar med terror kommer muren att rivas. Bollen ligger hos palestinierna.

Inom vissa kulturer är brott en familjeangelägenhet (det gäller ju också maffian). Att Malmöpolisen anser sig behöva ett särskilt register över brottsliga romer, kastar ingen skugga över Malmöpolisen – det kastar däremot en skugga över den östeuropeiska, romska kulturen! Och att de svenska romerna inte klart uttryckt någon som helst förståelse för Malmöpolisens registrering av brottsliga romska familjer, talar tyvärr inte väl för de svenska romerna. Hade de varit rättfärdiga, borde de i stället ha uttalat kritik mot de brottsliga romer från Östeuropa, som ger romer i allmänhet dåligt rykte. Problemet ligger faktiskt inte hos polisen utan hos brottslingarna! Det är inte polisregistret som ger romerna dåligt rykte. Det klarar romerna uppenbarligen av själva med den äran. Jag känner en del romer. De har berättat för mig att det är stora skillnader mellan romer och romer. I Finland råder stora motsättningar mellan sådana grupper och vissa av dem ser ner på andra romer. Under nazitiden samlades romer, precis om judar, in och skickades till lägren (bl a Auschwitz), där de så småningom gasades (man undrar om Förintelseförnekarna också förnekar att romer gasades?). Men nazisterna menade att det var stor skillnad mellan olika romska grupperingar och vissa grupper undgick av olika skäl helt att skickas till lägren (nazisterna var väldigt noggranna i sådana här frågor om ras och etnicitet, så de hade säkert någon teori bakom). Så det är tydligen skillnad på romer och romer. Därför tror jag att de svenska romerna skulle tjäna på att distansera sig från brottsliga, östeuropeiska romer i stället för att instinktivt solidarisera sig med dem.

Göteborgsposten (GP) hade för en tid sedan en artikel, som knyter an till det jag skriver. Där redovisade man hur GP förhåller sig till det här med signalement. Rubriken var fyndigt nog "Hur förhåller sig GP till signalement?" Jag saxar lite:
GP har inget generellt stopp för signalement, men vi är restriktiva. När allmänintresset är mycket stort har vi signalement. Det kan handla om fall där en serie brott begås av samma gärningsman under en kort tidsperiod, och gärningsmannen utgör en fara för allmänheten. Det kan också handla om extrema våldsbrott där det kan finnas fara för allmänheten.

Skälen till att GP inte anger signalement oftare är främst två:

1. Signalement är, särskilt i ett tidigt skede i en brottsutredning, osäkra. Det finns risk att GP därmed sprider felaktiga uppgifter.

2. Det är inte GP:s uppgift att hjälpa polisen att fånga brottslingar. GP ska inte agera som polisens förlängda arm.
När det gäller punkt 1 så är ju signalementet viktigt just i ett tidigt skeende av utredningen (när det gäller vissa typer av brott med okänd gärningsman eller känd gärningsman som ännu inte är gripen och som kanske är farlig). När gärningsmannen väl är gripen är signalementet ofta inte lika viktigt längre. Nu säger man sig visserligen vara villig att ge signalement i vissa fall. Och det är ju bra. Men det som gör att detta inte känns trovärdigt är, att när man ger signalement så är det, som jag visat i flera sammanhang, ofta så ofullständigt att det nästan blir värdelöst, just för att det inte skall framgå att gärningsmannen är t ex somalier eller liknande.

Punkt 2 är minst sagt anmärkningsvärd. Det torde vara varje svensk medborgares uppgift och plikt att hjälpa polisen att fånga brottslingar (de brottslingar det handlar om är ju knappast några frihetskämpar typ Robin Hood, utan otäcka skurkar som mördar, rånar och våldtar). Att en stor dagstidning offentligt deklarerar att den inte är villig att hjälpa polisen att fånga brottslingar ser jag som oroväckande. Givetvis skall tidningar inte okritiskt agera polisens förlängda arm, det håller jag med om. Media skall ju också granska och kritisera polisen (och den rollen sköter media storslaget om än väldigt ensidigt – man är ju generellt sett oerhört negativa till polisen, vilket t ex turerna kring "romregistret" klart visar). Men nog skall väl ändå media övergripande bidra till att brott löses och nya brott förhindras? Det tycker jag är ganska självklart.

Frågan är dessutom om media i allmänhet verkligen anger signalement ens när det gäller farliga brottslingar. Jo, när det gäller vissa grupper kanske – som etniska svenskar. Men mycket talar för att man inte gör det när det gäller invandrare, och då speciellt sådana från MENA (Mellanöstern och Nordafrika plus Somalia och Sudan) och romer. Jag har mängder av konkreta exempel på detta i olika bloggartiklar. För ett par år sedan våldtog t ex en somalisk yngling en 10-årig flicka i Danmark (det skedde i en park så flickan hade inte följt med somaliern hem eller något sådant), Flickan våldtogs både vaginalt och analt. Den våldtagna flickans kompis flydde från platsen och larmade polis men när de kom så var våldtäktsmannen borta. Köpenhamnspolisen befarade att ynglingen i fråga hade flytt över till Sverige. I danska media angavs att den efterspanade var somalier (vilket är en mycket tydlig del av signalementet och således viktig). När Sydsvenskan skrev om det som skett, var den misstänktes etnicitet borttagen. Man var således villig att riskera att småflickor i Sydsverige blev våldtagna (om nu den misstänkte tagit sig över Öresund) hellre än att ge ett så exakt signalement som möjligt. Nog är det väl en väldig skillnad mellan "ca 180 cm lång, kort skägg och brunögd, med ljusa jeans och en röd jacka" och "ca 180 cm lång, kort skägg och brunögd med somaliskt utseende och klädd i ljusa jeans och en röd jacka". Ju fler detaljer som är lätta att känna igen, och svåra att ändra på, desto mer användbart signalement. Kläder kan man byta, och skägg kan man raka av och långt hår kan man stoppa in i en mössa. Men "somaliskt utseende är inte så lätt att ändra på – titta bara på Michael Jackson, som höll på hela livet för att försöka bli en "vit man" utan att vara speciellt framgångsrik!

Det är svårt att tro att en normal människa inte skulle vilja att en sådan här förbrytare skall gripas så snart som möjligt. Den våldtagna flickan har, förutom kanske svåra skador i underlivet, också fått psykiska men för livet. Jag har svårt att tro att ens Godhetskörens medlemmar skulle vilja att en sådan här ond person skall gå fri (och kanske fortsätta att förstöra livet för andra unga flickor). Och här ser man den politiska korrekthetens förkvävande kraft. Och här ser man tydligt att när man går in under en ond ideologi eller en ond religion, ja då går vettet ur.