fredag 22 mars 2013

Givmilda indianer och godhetsmani

För många år sedan läste jag om en indianstam i Nordamerika, som mycket högt värderade dygden givmildhet. Att ge fina gåvor till andra familjer gav hög status inom stammen. Problemet var att det hela, sakta men säkert, urartade och eskalerade bortom all kontroll. Om man fick en fin gåva var man tvungen att ge en ännu finare gåva tillbaka, annars förlorade man ansiktet. Att mottaga en fin gåva blev till en tung belastning, eftersom man var tvungen att överträffa gåvan. Det hela slutade med att människor hamnade i ekonomisk misär, blev ovänner och även begick våldsdåd på grund av den onda cirkel man hamnat i.

Och så kan det gå. Även de finaste dygder kan bli en belastning och något negativt som håller människor fångna i ett tvångsmässigt beteende.

Vart vill jag då komma med denna sedelärande berättelse? Jaa, mina trognaste läsare har säkert redan anat vartåt det barkar.

Givmildhet är som sagt en positiv egenskap. En dygd. På samma sätt är godhet någonting positivt och fint. Att vara god är eftersträvansvärt och världen skulle sannerligen behöva fler goda människor. Men allt är inte godhet som glimmar. Precis som att givmildhet kan bli mekanisk och manisk och tvångsmässig så kan också godhet bli det. Och det är precis där vi idag har hamnat i Sverige och i många andra Västländer.

Människor, och speciellt svenskar, överbjuder just nu varandra i godhet. Men inte i verklig godhet utan i verbal godhet, som inte förpliktigar till någon personlig uppoffring. Varje politikertal och debattinlägg tycks vara en deltävling i Världsmästerskapen i godhet. Man tävlar om vem som är godast. Vem som säger de finaste sakerna. Politiker och proffstyckare och andra konkurrerar om att stapla vackra honnörsord och floskler på varandra i långa godhetstirader. Just nu leder nog Centerpartiets Annie Lööf tävlingen, men Miljöpartiets olika talesmän spurtar på upploppet och har segervittring. Att uttala alla dessa vackra ord ger tydligen en stor fysisk njutning och när en del av Godhetens företrädare staccatomässigt sprutar fram alla de vackra orden tror man nästan att de skall få orgasm (en nyupptäckt form av sexuell njutning – gorgasm kallad).

Godheten eskalerar och man försöker hitta nya sätt att uttrycka sin oändliga godhet på. Sätt som ingen annan kommit på (ännu). Illegala invandrare döps till papperslösa invandrare eller papperslösa nysvenskar, medan de i själva verket, enligt alla objektiva definitioner, är lagbrytare, som inte accepterar svensk lag, vilket bara det visar att de inte bör få stanna här. Poliserna som försöker hitta de illegala invandrarna och förpassa dem ut ur vårt land, vilket är polisernas jobb, framställs av Godhetskören som onda, rasistiska monster. Och Godhetskören vet inte hur väl de vill de illegala invandrarna. Numera har de även rätt att gå på gymnasiet. De får tillgång till alltmer sjukvård och då inte bara akutsjukvård, som det handlade om i början. Och det blir bara värre och värre. Det senaste jag läste var någon som föreslog att de ”papperslösa invandrarna” (dvs de illegala invandrarna) även skulle få rösträtt i Sverige, för att känna sig mer delaktiga. Varför inte låta turister som befinner sig i Sverige under ett val också få rösta i vårt land?!

Man undrar vad nästa steg i godhetsmästerskapen kommer att innebära. Att illegala invandrare får rätt till studielån och gratis högskolestudier? Att de får bli poliser och höga militärer? Att man måste vara illegal invandrare för att vara valbar i Riksdagsvalet eller för att kunna bli Statsminister i Sverige? Problemet med tvångsmässiga beteenden är att det är mycket svårt att bryta eskaleringen. Maniska beteenden fortsätter ofta att eskalera tills katastrofen kommer.

Missförstå mig inte. Jag är medveten om att det finns invandrare som har ett starkt och verkligt skyddsbehov, och där migrationsverk och -domstol har fattat felaktiga beslut, som äventyrar deras liv. Det tycks som att man gärna utvisar kristna, f d muslimer, till sina hemländer där de löper risk att dödas (enligt islams heliga skrifter skall den som lämnar islam dödas – det finns inget undantag från detta och den absoluta majoriteten av alla muslimer i världen, och speciellt då i de aktuella muslimländerna, är överens om detta). ”Jaa, vad skulle han byta religion för. Han får ju faktiskt skylla sig själv”, säger Godhetskören, som ju anser sig vara de enda rätta uttolkarna av fri- och rättigheter, inklusive religionsfrihet.

De tolkar i Afghanistan, som arbetat för den svenska truppen där, borde enligt min mening få asyl i vårt land (tillsammans med sina familjer). De har ju vågat sina liv för att hjälpa våra soldater. Om, eller snarare när (det är ju bara en tidsfråga efter att USA lämnat området – om de nu gör det), islamisterna får total kontroll över Afghanistan, så kommer dessa tolkar garanterat att dödas, eftersom de, på grund av sitt samarbete med främmande trupp, betraktas som förrädare mot islam.

Jag anser dock att den absoluta merparten av de illegala invandrarna skall utvisas. Berörda instanser har konstaterat att de inte uppfyller de krav som vi ställer på en verklig flykting. Och land skall med lag byggas, dvs vi måste acceptera vad migrationsdomstolen kommer fram till utifrån den lagstiftning vi har. Samtidigt finns det som sagt ömmande fall, där även jag skulle kunna tänka mig att gömma undan människor. Men de är undantag och inte regel. Och när det gäller de illegala invandrare, inkluderande s k ensamkommande flyktingbarn, som begår grova brott, som rån, våldtäkter etc, så skall dessa skoningslöst utvisas till 100 procent!!! Det är vi skyldiga de skötsamma invandrarna! För övrigt anser jag att även de invandrare som fått PUT, dvs permanent uppehållstillstånd, utan undantag skall förlora rätten att bosätta sig i Sverige om de begår grova brott.

Den maniska, tvångsmässiga ”godhet” som breder ut sig i det allmänna mediebruset är i själva verket ingen godhet alls i ordets verkliga bemärkelse. Precis som att givmildheten hos den indianstam jag inledningsvis talade om inte var någon verklig givmildhet. När drivkraften bakom dygder är vinna status och beundran, ja då handlar det inte längre om dygder, utan om egoism, eventuellt uppblandad med feghet och en vilja att behaga! Se på mig, se hur god jag är! Jesus säger att den verkliga godheten sker i det fördolda! Den söker inte sitt.

Sann godhet ser till helheten och inte till isolerade delar av denna. Sann godhet drivs inte av viljan att bli accepterad och beundrad och få status. Sann godhet drivs av kärlek till människor. Sann godhet handlar om att hjälpa rätt människor, på rätt sätt, så effektivt som möjligt. Och sann godhet innebär också att behandla den infödda svenska befolkningen på ett rättfärdigt sätt. Inte att förråda dem och bättre behandla främlingar än svenskar. Våra politikers uppgift är att prioritera svenska folket bästa framför alla andra folks bästa (vilket inte på något sätt utesluter att vi kan hjälpa andra). Och de politiker som inte prioriterar svenska folket (de etniska svenskarna) framför andra folk, inkluderande de flyktingar som kommer hit, är inget annat än usla landsförrädare som förråder sitt eget land och sitt eget folk.

Du som är kristen kanske tycker att jag är en dålig kristen som skriver det jag skriver ovan (jag är säkert en dålig kristen, jag skulle verkligen önska att jag vore en mycket bättre människa i många avseenden). Låt mig då citera Paulus:
Men om någon inte sörjer för sina anhöriga, i synnerhet den egna familjen, har han förnekat tron och är sämre än en som aldrig har trott (1 Tim 5:8).
Paulus säger således att vi i första hand är kallade att ta hand om våra närmaste (och som framgår så formulerar han sig synnerligen skarpt). Detta utesluter inte på något sätt att vi också tar hand om andra. Det är vår kristna kallelse. Men kallelsen att hjälpa lidande människor innebär inte en kallelse att förstöra vårt eget land (då kan vi inte hjälpa någon). Inte heller innebär det att behandla främlingar bättre än etniska svenskar.

Att ta in hundratusentals människor i välfärdssystemet, vilka inte på något sätt bidragit ekonomiskt till detta system, kommer att på sikt menligt påverka sjukvård och pension etc för etniska svenskar. Vi har en begränsad summa pengar tillgänglig och ju fler som skall dela på denna summa, desto mindre blir det till var och en. Det är så självklart att endast en idiot skulle kunna tro något annat. Och det finns ju knappast någon (ens Miljöpartiet) som påstår att vi har obegränsat med pengar.

Den svensk, som har arbetat hela sitt liv och betalat in skatt till systemet, har ett avtal med Staten om att få en viss pension och en viss välfärd. Genom att ta in massor av människor i systemet, som inte bidragit ekonomiskt, och därmed sänka välfärden för de som betalat den, bryter Staten detta avtal. Och det har Staten inte rätt att göra med mindre än att man frågar svenska folket, ”Accepterar du att få din pension minskad med 30 % på grund av att flera personer vill vara med och dela på det du och din arbetsgivare betalat in (det senare är en del av lönen)? Accepterar du att få betydligt sämre sjukvård genom att vi låter människor som kommer utifrån, och som inte betalat något, få del av resurserna?” Detta måste politikerna uttryckligen fråga svenska folket i t ex en folkomröstning (och då också ärligt redovisa de ekonomiska konsekvenserna av att ta emot mängder av analfabeter eller människor med mycket låg utbildning i vårt land). Med tanke på hur mycket det sparas inom t ex sjukvården (på senare tid har olika grupper inom sjukvården demonstrerat mot att besparingarna utsätter patienterna för stora risker) är det självklart att rätten till sjukvård för illegala invandrare menligt måste påverka sjukvården för etniska svenskar (som betalar systemet).

Som jag skrivit ovan och på andra ställen så menar jag att våra politiker inte har mandat att förändra Sverige så drastiskt som vår nuvarande invandringspolitik kommer att göra. Svenska folket har aldrig gett dem lov till detta och vid så genomgripande förändringar måste man anordna en folkomröstning. Då kontrar givetvis vän av ordningen och säger, "Ja men genom riksdagsvalen så har svenska folket tillfrågats om sin vilja, så det behövs ingen folkomröstning. De har haft möjlighet att säga sitt." Jag underkänner detta resonemang. För det första har det tidigare inte funnits något parti som varit uttryckligen kritiskt mot invandringspolitiken. Dvs människor som velat ha en ändring i denna politik har inte haft något alternativ att rösta på. Plus att de hjärntvättats av journalister och kulturelit (dvs kulturdrägg) till att tro att allt står rätt till och att invandringen till Sverige enbart är av godo, ja rena "kassakon" Demokratin bygger emellertid på att media redovisar alla aspekter på ett korrekt sätt för att medborgarna skall veta hur de skall rösta. Och detta har media inte gjort (annat än undantagsvis). Nu har vi till slut fått ett parti som är kritiskt mot Sveriges nuvarande invandringspolitik, SD, dvs ett alternativ. Men då gör media och alltför många politiker i de andra partierna allt för att marginalisera detta parti. Man drar sig inte heller för vilka knep som helst för att få bort SD ur Riksdagen. Det finns till och med debattörer som menat att SD borde förbjudas. Allt detta talar för sig självt. Godhetskören vill inte ha några alternativ. Godhetskören är inga demokrater. De är i själva verket hårdföra fanatiker som vill påtvinga svenska folket sina åsikter.

Om man verkligen vill vara god då skall man hjälpa rätt människor på rätt plats. De som nu släpps in i vårt land har i allmänhet kunnat skrapa ihop ca 100 000 kr/person för att ta sig hit (det är ett odiskutabelt faktum). Det är ju en fabulös summa i de länder de kommer ifrån. Ja många svenskar skulle ha svårt att skrapa ihop så mycket pengar. Dessa invandrare kostar svenska skattebetalare tusentals kronor om dagen de första åren de befinner sig i vårt land, och sedan får vi försörja många av dem för resten av deras liv. Genom att hjälpa dem på plats eller i närområdet, där de kanske kostar 40 kr/dygn eller ännu mindre, skulle vi kunna hjälpa många, många gånger fler människor. Och då skulle vi också hjälpa dem som har störst hjälpbehov, dvs de som inte kan skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit. Dessutom skulle detta lokalt ge arbete åt många människor.

De ekonomiska aspekterna är emellertid de minst viktiga. När ett så litet land som Sverige tar emot så många invandrare från en så främmande (och negativ) kultur som den muslimska, så kommer detta på sikt att få katastrofala följdverkningar för vårt land. I värsta fall inbördeskrig men under alla förhållande kommer Sverige att förvandlas till något som jag tror få svenskar vill ha, om de visste vad som väntar runt hörnet (Detta diskuterar jag i många andra artiklar, t ex här).

Finns det då något som skulle kunna bryta den tvångsmässiga godhetsmanin? Till detta krävs att någon vågar säga ifrån, dvs det krävs mod. Stort mod. Och kärlek till Sanningen! Nyligen råkade vår migrationsminister, Tobias Billström, trampa i klaveret när han talade om ”papperslösa invandrare”. I en intervju i DN råkade han nämligen säga:
Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.
Det är ju inte speciellt svårt att förstå vad han menar. De flesta som gömmer undan illegala flyktingar är således, enligt Billström, inte etniska svenskar utan andra flyktingar. Dessa flyktingar, som redan har PUT eller är svenska medborgare gömmer alltså undan sina landsmän. Rent faktamässigt har säkert Billström rätt och det har ingen förnekat. Men, han använde de förbjudna orden ”blond och blåögd”. Kanske lite onödigt, men i sak har han i alla fall rätt och jag tycker stormen kring honom är en storm i ett vattenglas. Men ack så typiskt Sverige.

Reinfeldt, har i den politiska korrekthetens namn, läxat upp Billström för det han sade, och frågan är om inte Billström snart kommer att tvingas avgå. Reinfeldt själv har ju flera gånger sagt fel saker, bl a så talade han i ett sammanhang om etniska svenskar, vilket enligt Godhetskören inte existerar. Dessa är helt enkelt bortdefinierade. Reinfeldt fick givetvis göra en pudel och även Billström har nu bett om förlåtelse.

Man undrar vad Billström (och Reinfeldt) innerst inne tycker om dagens svenska invandringspolitik. De är ju inga dumskallar och nog måste de förstå att den är en katastrof för vårt land. Under den moderata partistämman 2009 sade Billström i sitt tal:
Om det är okej att gå under jorden, strunta i lagar och regler och själv bestämma fritt om man vill stanna i landet eller inte, ja då kan vi ställa in hela processen. För hur blir det annars? Ska den som döms för mord kunna strunta i sitt straff?
På grund av detta anklagades han för att jämföra illegala invandrare med mördare, vilket är fullständigt hjärndött. Vad Billström menar är givetvis följande, ”Att illegalt uppehålla sig i Sverige efter att man fått ett avvisningsbeslut innebär ett lagbrott. På samma sätt innebär mord, våldtäkt etc, etc lagbrott". Den fråga han ställer, ”Är det ok att bryta mot lagen och sedan strunta i konsekvenserna”, är fullständigt berättigad och innebär inte på något sätt en jämförelse mellan illegala invandrare och mördare. Man anar ju, utifrån vad som kommer fram när vissa politiker försäger sig, vad de innerst inne tycker. Jag misstänker att Billström (och kanske även Reinfeldt) i hemlighet har åsikter när det gäller invandringen som inte skiljer sig så där jättemycket från vad SD anser.

Så länge politikers och kulturpersoners feghet fortsätter, kommer godhetsfrenesin att fortsätta. Det enda som skulle kunna bryta den är modiga människor, som vågar stirra journalisterna i ögonen och säga att de tar inte tillbaka ett enda ord, eftersom det de säger är rätt och sant och riktigt! Tyvärr är det ont om sådana människor. Alla ligger lågt och låter journalister och Godhetskören bestämma vilka tankar som får tänkas och vilka åsikter som får uttryckas. Och så länge fegheten fortsätter så länge fortsätter Sverige vägen mot sin undergång som industrination, som välfärdsstat, som demokrati och som ett land där religions-, yttrande-, åsikts- och tryckfrihet råder. Ja fortsätter mot sin undergång som Sverige.

Alltfler människor längtar efter någon som vågar säga ifrån. Det som oroar mig mest är att den som reser sig upp och vågar säga sanningar och får folk med sig, kanske kommer att visa sig vara en ny Hitler! Och det är ju precis det som är problemet med demokratin. Det demokratiska systemet tenderar att föra fram en viss typ av människor till makten. De som lovar mest, som mutar folket med låga skatter, som säger de rätta sakerna och som har en trevlig framtoning. Dvs manipulatörer. Sådana människor är dessvärre föga lämpade att leda ett land i kris (det är därför man oftast har samlingsregering i krigstider – en sådan är föga demokratisk). Franklin D Roosevelt, USA:s president före och under Andra Världskriget, sade vid ett tillfälle, ”Vissa i Europa vill avskaffa demokratin, eftersom den skapat ledare som är för svaga för att leda sitt land…” Detta gällde i hög grad Tyskland, som befann sig i djup kris efter Första Världskriget. Och det gäller Sverige och Europa idag.

Ju fler invandrare vi tar emot, desto mer förmåner dessa får i förhållande till etniska svenskar och ju fräckare vissa invandrargrupper blir (som muslimerna), desto mer nationalistiska kommer de etniska svenskarna att bli. Och ju mer de etniska svenskarna upplever sig illa behandlade av sina politiker, desto mer sluter de sig samman och vi får en grogrund för verkliga extremiströrelser.

När en stark ledare som Hitler uppstod i Tyskland, togs han emot med öppna armar av stora delar av tyska folket. Tyskarna var så totalt trötta på ynkliga, mesiga, pratande, icke-handlande, politiskt korrekta politiker, som bara käbblade och inget gjorde, medan Tyskland blev allt fattigare. Många var också livrädda för de allt större skarorna av aggressiva kommunister som hotade att ta över Tyskland och göra det till en stalinistisk diktatur. I valet mellan pest och kolera valde man Hitler (som man inledningsvis inte såg någon större risk med). Risken finns att svenska folket, besvikna på sina ynkliga politiker, inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att välja just en stark ledare. En som inte står och stammar med mössan i handen när journalisterna ifrågasätter. När man tänker på vilket elände islam kommer att ställa till med i Sverige inom de närmaste 20-30 åren, inser man att alltfler svenskar kommer att längta efter en sådan ledare. Och när denne väl kommer, ja då kanske vi får ett Sverige som vi inte heller vill ha. Alltså skulle man önska att man inom demokratins ramar kunde komma till rätt med avigsidorna hos dagens invandringspolitik. Innan det är för sent. Frågan är om det är möjligt. Personligen är jag pessimist. Och det värsta är att jag häromdagen läste att pessimister lever längre än optimister, enligt nya vetenskapliga undersökningar. Så om det vill sig riktigt illa får jag själv uppleva eländet.

En avslutande fråga till dig som är med i Godhetskören: Är det verkligen maximal godhet att hjälpa så få som möjligt (för 2000-5000/dygn i Sverige i stället för 10-50 kr/dygn på plats) av de som dessutom har allra mest pengar i de länder de kommer från (som kan skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit)? Hur kan du som tycker jag är en hemsk person, på grund av vad jag skriver ovan, ha mage att kalla dig själv god och mig ond?! Är det godare att hjälpa några tusen (som kan skrapa ihop 100 000 kr) än att hjälpa flera miljoner (som inte har någonting)? Om ditt svar är ja, förklara då gärna varför. Tack! Jag ser med spänd förväntan fram emot att få detta förklarat för mig. Så jag också kan bli fullvärdig medlem i Godhetskören.

måndag 11 mars 2013

Pressetiska regler och deras efterlevnad

Häromdagen gjorde jag ett litet studiebesök på Pressombudsmannens (PO) hemsida. Där hittade jag en intressant avdelning som heter "Pressetiska regler”. Dessa regler är, som jag tolkar det, inte bindande för media men är avsedda att vägleda och ge stöd åt medias etiska hållning när det gäller vad som är lämpligt och olämpligt att publicera samt hur man skall förhålla sig till kritik och ge möjlighet för personer att bemöta påståenden i artiklar och program.

Jag har ju tidigare skrivit ett antal artiklar om medias och journalisters bristande objektivitet och notoriska vinkling när det gäller vissa kontroversiella frågor (Israel, kristen tro, intelligent design mm) och egentligen har jag väl inte så mycket mer att tillägga. Men att utgå från de pressetiska reglerna kan kanske tillföra något till diskussionen.

Det som föranledde mitt besök på PO:s hemsida var ett TT-telegram med anledning av att Livets Ords omskrivne pastor Ulf Ekman fr o m juni 2013 träder tillbaka som förstepastor. Jag återkommer strax till detta TT-telegram. Nedan kommenterar jag kortfattat några av de 17 paragrafer (anges med fetstil) som ingår i de pressetiska reglerna (vissa av paragraferna, som t ex handlar om personlig integritet och liknande, är i och för sig intressanta, men det jag diskuterar just nu är medias roll i demokratiprocessen – alltså har jag utelämnat en del paragrafer):

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

Det finns inte mycket att säga om detta. Jag har svårt att tro att någon skulle vara av annan mening. Allmänhetens förtroende för media är synnerligen lågt, viket indikerar att medias innehåll alltför ofta vare sig är korrekt eller allsidigt. Mer om detta nedan.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

Här finns mycket att säga. Kritiken mot nyhetskällorna lyser oftast med sin frånvaro i ämnen som hotar den politiskt korrekta konsensusen. Som jag nämnt i andra artiklar så är nyhetsbyråerna (TT, Reuters etc) idag inte längre objektiva rapportörer om vad som sker (och sedan överlåter eventuell vinkling åt media själva) utan i politiskt känsliga frågor så levereras nyheterna numera färdigvinklade (utifrån Godhetskörens preferenser) och klara för publikation (man undrar om media får betala extra för den tjänsten – eller de kanske rent av får betala extra för att få icke vinklade nyheter, ungefär som att det kan vara dyrare att köpa vinterdäck utan dubbar än med). Jag skulle kunna ta många, många exempel på det jag säger här och har också många sådana exempel på min hemsida och blogg (sök t ex på TT, Reuters etc). När det gäller Israel låter man uppenbara fiender till Israel uttala sig och tar då det som sägs som objektiva fakta som inte ifrågasätts, medan man skarpt kritiserar den som på något sätt visar förståelse för Israels situation och agerande. Samma sak när det gäller påståenden om t ex Livets Ord, där avhoppare gång på gång fått utrymme att säga precis vad som helst om Livets Ord (bara det är negativt) och det som sägs behöver inte på något sätt styrkas. Det är definitionsmässigt sant.

Medias objektivitet varierar givetvis. SVT och SR är antagligen ledande i bristande objektivitet, vilket säkert har i sin grund i den politiska hemvisten hos deras reportrar och chefer. Deras politiska preferenser ligger långt ifrån var svenska folket i gemen står. I en kommande artikel tänker jag titta lite närmare på detta. När det gäller tidningar så finns mycket stora brister hos alla de stora "drakarna" – Aftonbladet, DN, SvD och Expressen.

Aftonbladet leder nog tidningsligan beträffande att vinkla och filtrera artiklar (speciellt i ämnen som Israel och den kristna tron, plus att man på tidningen tycks hysa ett intensivt hat mot allt vad poliser heter). Sedan finns givetvis lysande undantag bland dessa tidningar, när man släpper igenom förvånansvärt politiskt inkorrekta artiklar. Ibland hittar man artiklar i SvD och DN (och enstaka gånger i Aftonbladet) som gör att man får nypa sig själv och fråga, "Kan detta verkligen vara sant? Vågar man publicera något sådant i Sverige?"
När man talar om trollen så... Precis när jag skriver detta fick jag ett mail innehållande en länk till en intressant artikel i DN. Där funderar en polsk litteraturlärare vid Stockholms Universitet över varför svenska studenter har alla svar men alltför sällan ställer meningsfulla frågor. Hans analys är mycket relevant och viktig.
Vissa av de större landsortstidningarna som Barometern (Kalmar) och Nerikes Allehanda (Örebro) har ofta en hyfsad objektivitetsnivå (även om man hittar stora brister i vissa ämnen, som t ex Israel och skapelse/evolution). När det gäller kristna tidningar är nivån blandad. Världen idag håller en hög sannings- och objektivitetsnivå och det är allmänt känt att den "smygläses" av många icke-kristna människor, som vill ha en mer mångsidig bild av vad som sker.

Med anledning av att pastor Ulf Ekman, som nämns ovan, lämnar sin tjänst på Livets Ord och nu planerar att ägna sig åt teologi, skriva böcker och vara resande predikant, kunde man den 3/3 2013 i DN, SvD etc läsa följande TT-telegram:
Ulf Ekman, förstepastor i Livets ord, lämnar sin tjänst i juni, meddelar församlingen i ett pressmeddelande.

Han var tidigare präst i Svenska kyrkan och grundade Livets ord 1983. Både han och församlingen har varit i blåsväder upprepade gånger genom åren. Bland annat har Livets ord kritiserats för att en av deras friskolor inte levde upp till värdegrunden, det vill säga betoningen av allas lika värde, jämställdhet och tolerans.

Ekman efterträds av Joakim Lundqvist som varit pastor i församlingen sedan 1997.
TT
Det är så typiskt att man inte har mer att säga om Livets Ord och Ulf Ekman än att ”församlingen varit i blåsväder upprepade gånger” och att en av församlingens ”friskolor inte levde upp till värdegrunden, det vill säga betoningen av allas lika värde, jämställdhet och tolerans”.

Den här typen av kommentarer har ingenting med nyheter att göra utan avser bara att smutskasta församlingen. Som beskrivning av Livets Ord och Ulf Ekman är den fullständigt meningslös och även innehållslös. Det låter snarare som en sammanfattning av Kristi Bruds ”församling” i Knutby (som definitivt inte har någonting med biblisk kristendom att göra). Vadå blåsväder? Blåsvädret har nog mest existerat i den journalistiska och teologiska ankdammen. Att människor fulla av hat sagt de mest fruktansvärda saker om Livets Ord, därtill uppmuntrade av media som gett dem en plattform för sitt hat, säger mer om media och om människans natur än det säger något om Livets Ord. Jag har själv varit medlem där i över 20 år och arbetat som gymnasielärare på församlingens gymnasieskola i ca 20 år. Så jag torde veta vad jag talar om. Och jag lovar på heder och samvete att i stort sett alla negativa påståenden om Livets Ord, som jag tagit del av i media, varit falska eller gravt missvisande (här kan läsaren ta del av ett brev som tar upp ett antal vanliga påståenden om Livets Ord – brevet skrevs av mig till Fri, en organisationer som arbetar mot sekter, men som också fått en hel del kritik för sina metoder). Det jag säger skall givetvis inte tolkas som att Livets Ord eller Ulf Ekman är utan fel. Svagheter finns överallt (även hos mig som skriver detta och hos dig som läser detta). Men det är en helt annan sak.

Påståendet att en kristen friskola inte skulle betona allas lika värde etc är fullständigt fnoskigt. Västvärldens människosyn är huvudsakligen baserad på den kristna människosynen såsom den förs fram i Bibeln, och ingen annan religion betonar på samma sätt alla människor lika värde. Om det är någon i skolsammanhang som borde kritiseras för sin människosyn så är det Skolverket och de politiker som är ansvariga för den svenska skolan (och även media) som lär våra elever att abort är kärlek och att barn är leksaker avsedda att tillfredsställa vuxnas egoistiska behov (homoadoptioner, surrogatmödraskap, artificiella inseminationer av ensamstående mödrar) och att den som är av annan åsikt är en förkastlig människa.

Livets Ord är inte alls någon udda församling. Bibeltrogen kristendom (kan det finnas någon annan kristendom) är alltid kontroversiell, eftersom det säger sådant som den onda människan inte vill höra. Men merparten av de kristna som tar sin tro på allvar hyser stor respekt för församlingen. Livets Ord lever inte ett isolerat sekteristiskt liv, som ibland påstås. Katolske ärkebiskopen Anders Arborelius har varit talare på Livets Ord. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har varit talare på Livets Ord. Ulf Ekman har predikat i Peterskyrkan i Rom (och på oräkneliga andra ställen). Snarare är det den avfälliga kristenheten i Sverige (t ex Svenska Kyrkans ledning, som inte styrs av Jesu ord utan av vad som är politiskt korrekt för stunden) som befinner sig utanför huvudfåran. Många afrikanska, kristna samfund samarbetar t ex inte längre med Svenska Kyrkan, eftersom de inte betraktar denna som en kristen kyrka (att det sedan finns enskilda präster i Svenska Kyrkan, som har Jesus och inte Aftonbladet som Herre i sina liv, är en annan historia som jag inte har möjlighet att gå in på här).

TT-telegrammet visar klart vilka slags människor som arbetar på TT. En skam för allt vad journalism heter och ett stort hot mot demokratin! Att inte har mer att säga om Livets Ord än så är ynkedom. Man kunde t ex ha nämnt allt det välgörenhetsarbete som Livets Ord utfört och utför. T ex Indian Children där vi hjälper tusentals indiska barn med mat, skolgång etc. När det gäller den stora tsunamin 2004 så skickade Livets Ord flera läkarteam till det värst drabbade området. Jag saxar från min egen hemsida:
På nyårsafton (2004) begav sig ett team på åtta personer (bestående av läkare, sjuksköterskor och annan medicinsk personal) iväg från Livets Ord. Med sig hade de mediciner, koleravaccin och annan sjukvårdsutrustning. När de anlände till Bandar Aceh hade fortfarande inga internationella hjälpteam anlänt. Under kvällsmötet på nyårsafton samlade man på Livets Ord in en kollekt på drygt 500 000 kr och någon dag senare en kollekt på ca 200 000 kr. Pengar som gick till offren för flodvågskatastrofen. Sedan dess har ytterligare 3 sjukvårdsteam från Livets Ord åkt till Sumatra för att hjälpa till. Tack vare att Livets Ords team var där så tidigt, blev våra representanter intervjuade i radio och TV (och reportrarna var ovanligt nog fulla av respekt och sympati — man trodde nästan inte att det var sant — man får väl förmoda att detta trendbrott berodde på att reportrarna befann sig i ett slags chocktillstånd).
Kunde inte TT nämnt sådana saker?! När det gäller vår skola har vi producerat mängder av duktiga elever. I många årskurser så har samtliga nior varit behöriga för gymnasiet (till skillnad från de flesta vanliga skolor). Många av mina gamla elever från gymnasiet är idag färdiga läkare, jurister, lärare, teologer, civilingenjörer, kyltekniker, piloter etc, etc. Och även journalister, vilka förhoppningsvis har mer respekt för sanningen än de ynkliga lögnjournalister som arbetar på TT (man undrar hur de rekryterar sina journalister).

DN publicerade visserligen TT:s sorgliga telegram men kompletterade detta med en artikel om Ulf Ekman, som var riktigt bra. Heder åt DN! Någon sade (men var inte säker) att SvD också följt upp med en längre artikel. Jag har dock inte lyckats hitta denna på SvD:s nätupplaga, så vem vet. Generellt kan man säga att många media gömmer sig bakom TT när det gäller den här typen av vinklade nyheter. ”Men det är inte vårt fel. Det var TT.” Enligt den pressetiska regeln nr 2 så håller emellertid inte detta, eftersom denna regel säger att man skall vara kritisk mot nyhetskällorna.

Som Godhetskören ser det så är regel 2 helt överflödig. Det som är politiskt korrekt står ju över sanningen och behöver inte kontrolleras. Det är sant i kraft av att det är politiskt korrekt. Det är sannare än sanningen själv (”pravda” på ryska). Och det som inte är politiskt korrekt är ont och lögn (även om det skulle vara faktamässigt och objektivt sant). Och det som är ont har inget rätt att komma till tals. Punkt slut!

3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

Det finns inte så mycket att säga om, mer än att så ofta inte är fallet. Speciellt när det gäller kvällstidningar som ju lever på att sälja lösnummer. Till saken hör också att det är speciella journalister som är ansvariga för rubriker och löpsedlar. Dvs den journalist som skrivit artikeln sätter inte rubriken på den. Ibland stämmer därför rubriken inte alls med själva artikeln.

4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.

När det gäller kontroversiella ämnen finns givetvis frestelsen att fotografera och använda bilder så att det gynnar det perspektiv man vill framhålla. Här är gränsen hårfin mellan vad som är acceptabelt och vad som är lögn och bedrägeri. Vad en bild t ex inte visar kan också vara bedrägeri.

Jag minns när SVT skulle göra en program om Södermalmskyrkan i Stockholm (som Godhetskören givetvis avskyr, eftersom man i denna församling tror att Jesus verkligen menade vad han sade – om Jesus nu aldrig menade vad han sade, varför sade han då inte vad han menade, kan man undra?). Man ville filma med kameran placerad nedanför och framför talarstolen där Bror Spetz (dåvarande pastorn) skulle stå när han predikade. Säkert planerade man också att använda ett extremt vidvinkelobjektiv (om jag nu tänker rätt). Kamerans placering plus objektivet skulle få Bror Spetz att torna upp sig över kameran som en veritabel jätte. Genom att kombinera detta med lämpliga ljudinställningar skulle man på så sätt få Bror Spetz att framstå som en grotesk och storhetsvansinnig galning. Det var väl tanken i alla fall. Nu var man i Södermalmskyrkan tillräckligt kunnig när det gäller kameror och liknande så man vägrade att ställa upp på detta.

Även om kameraplacering och val av objektiv och liknande inte direkt är att ljuga, blir det ändå i praktiken en form av lögn med tanke på vilka associationer det skapar hos den som ser bilderna.

Det förekommer också rena bildförfalskningar. Jag tror inte det är så vanligt att svenska media gör sådana förfalskningar. Det vore ju så pinsamt om det avslöjades. Däremot tror jag att vissa svenska media använder sådana förfalskade bilder om det gagnar ”saken”, även om de är medvetna om att bilden är manipulerad. När det gäller konflikten i Mellanöstern, där media uppvisar ofattbara avgrunder av dålig journalistik, har det vid flera tillfällen avslöjats att bilder varit direkt manipulerade till Israels nackdel. Bl a fick en fotograf sparken från Reuters när det avslöjades att han manipulerat bilder från Libanonkriget 2006 i Photoshop (läs gärna denna artikel som mer ingående beskriver detta krig och samtidigt ger läsaren en förståelse av situationen i Mellanöstern).

5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.

Vissa lever upp till denna paragraf, åtminstone ibland. Men alltför ofta bryter man konsekvent mot den. Speciellt när prestige kommer in i bilden. Ett exempel bland många; I början av 1990-talet hade Aftonbladet en fruktansvärd artikel om Livets Ord. Den var full av lögner som var mycket lätta att motbevisa. Livets Ord vägrades att få in ett genmäle på artikeln. När Livets Ord ville betala för en helsidesannons som skulle innehålla genmälet vägrade Aftonbladet att ta in annonsen. Kan man sjunka lägre än så?

Och även om man ibland släpper fram ett genmäle blir utrymmet för detta ofta begränsat (även om undantag finns – vid ett tillfälle fick jag faktiskt in ett genmäle på ¾ sida i DN). När Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen, där jag kritiseras flitigt, recenserades i SVT (Rapport eller Aktuellt – jag kommer inte ihåg vilket) fick jag tillfälle att försvara mig. Utav det jag sade under intervjun som varade i ca 30 minuter, tog man med ca 10 sekunder (i och för sig tog man med den viktigaste meningen – och det var ju bra i alla fall).

6. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen.

Här finns inte så mycket att säga. Om man släpper fram ett genmäle brukar det nog gå ganska snabbt – media vill ju ha relevanta inlägg, där folk kan knyta an till det tidigare inlägget.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

I princip håller jag med om denna paragraf. Men om det nu skulle vara så att vissa etniska grupper är starkt överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott (som t ex invandrare från MENA – Mellanöstern och Nordafrika plus Somalia – när det gäller personrån och våldtäkter) är allmänheten berättigade att få reda på detta. De som styr Sverige är inte våra politiker eller våra journalister utan svenska folket! Och för att svenska folket skall kunna veta vilket parti de skall rösta på måste de ha tillgång till fakta. Jag är övertygad om att om svenskarna visste sanningen om vissa invandrargruppers brottsbenägenhet så skulle de tveka att släppa in dessa grupper i vårt land. Personligen anser jag att all invandring från sådana länder omedelbart borde stoppas helt (med vissa speciella undantag) med tanke på de negativa konsekvenser den kommer att få för Sverige. Människor från dessa länder skall vi i stället hjälpa i närområdet. Då skulle vi kunna hjälpa 100 gånger fler människor. Och dessutom skulle vi hjälpa rätt människor (de som inte kan skrapa ihop 100 000 kr per person för att ta sig hit). Och dessutom skulle vi kanske då kunna undvika det framtida inbördeskrig i Sverige och Europa som jag befarar kommer inom 50 år.

12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.

Detta har jag redan kommenterat under paragraf 4.

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

Hahahahahahahahaha….. Hohohohohohoho…. Här rullar jag omkring på golvet hysteriskt skrattande. Jag borde ha tagit 20 Valiumtabletter innan jag tänkte denna tanke. Det vore omöjligt att bryta mer mot denna paragraf än vad de flesta svenska media gör. Dvs, när det gäller icke kontroversiella ämnen som kräftfisket i Tisaren utanför Hallsberg eller nya Uppsalapendeln lever man i allmänhet upp till ovanstående formulering. Men så fort vi kommer in på känsliga ämnen och politiskt inkorrekta åsikter, då brister allt. Tillfälle till genmäle blir då lika ovanligt som gratissmörgåsar på Ryanair. Dvs förekommer inte alls.

Jag som i åratal arbetat med frågan om intelligent design (ID) kontra evolution och liknande, har sannerligen fått möta antitesen till paragraf 13. Vid ett tillfälle höll jag en massmedialt uppmärksammad föreläsning om ID vid Linköpings Universitet. Vetenskapsradion hade till och med en avdelning på sin hemsida som enbart handlade om min föreläsning. Där försökte man förklara för allmänheten vad ID innebär. I stället för att låta mig definiera ID, vände man sig till professor Dan Larhammar i Uppsala (som är en mycket aktiv ateist och drivande i Humanisterna). Denne gav en totalt missvisande definition, vars avsikt uppenbarligen var att få ID att framstå som rena idiotin. När jag skrev till chefen för Vetenskapsradion ursäktade sig denne med att ett misstag begåtts. Det tror jag inte dugg på. Man är livrädd för att ge någon som verkligen kan ID tillfälle att på ett meningsfullt sätt förklara vad ID innebär, eftersom man vet att de flesta människor då tycker att ID verkar ganska förnuftigt (många framstående forskare tycker sig eller har tyckt sig se en Designer bakom vårt universum och det som finns där). Jag har oräkneliga citat om detta i olika artiklar.

Jag känner inte till att man en enda gång i de stora media i Sverige (DN, SvD, SVT och SR) gett en kunnig företrädare för ID tillräckligt utrymme för att på ett meningsfullt sätt kunna förklara ID. Samma sak när det gäller den kristna tron. Det har förekommit någon gång att en troende kristen fått utrymme i debatten för att förklara sin tro, men detta är absoluta, sällsynta undantag. Och i så fall är det i speciella program, som t ex Människor och Tro (vars lyssnare huvudsakligen är de som redan är intresserade av religiösa frågor). De ”kristna” man ser på SVT och hör i SR är för det mesta sådana som inte tycks tro på något alls och där man kan undra varför de överhuvudtaget vill kalla sig kristna (de tycks vara ungefär lika kristna som vad Ronald Reagan var marxist).

Samma sak gäller Israel, homoadoptioner och alla andra kontroversiella frågeställningar. Där får läsarna och tittarna och lyssnarna nöja sig med att få den ena sidans ståndpunkt presenterad in absurdum och om man överhuvudtaget nämner den andra sidan, så förvanskar man dess ståndpunkter och förlöjligar dem.

Här skulle verkligen media behöva lyfta sig. Man klagar över att allmänheten har lågt förtroende för journalister och media. Och att papperstidningar är på väg att försvinna. Tacka för det. Debatter där alla är rörande överens om det mesta blir enbart tråkiga. Genom att släppa fram (på ett seriöst sätt) politiskt inkorrekta åsikter, som bränner till, så skulle debatten blir bra mycket mer intressant.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

Ja här slarvas det verkligen. En våt dröm för en löpsedelsredaktör är något i stil med ”Rattfull präst körde ihjäl gravid fembarnsmor”. Eller ännu bättre ”Rattfull pingstpastor körde ihjäl gravid sjubarnsmor”. ”Rattfull polis” går också bra. För i världen angav man ofta yrket sjöman i samband med brott eller brottsmisstanke, även om vederbörandes sjökarriär var begränsad till ett enstaka ungdomligt sommarjobb på färjan Malmö-Köpenhamn. Numera har ju våra politiker sett till att Sverige i stort sett inte har någon handelsflotta så allmänheten kan inte längre referera till sjöman som yrke. Alltså finns inte längre behovet att smutskasta sjömän. Men aldrig, aldrig, aldrig någonsin ser man i en rubrik eller på en löpsedel i samband med något brott yrkesbeteckningen journalist. Det undviker man nogsamt.

Som jag skrivit i många artiklar så är media mycket noggranna med att undanhålla från allmänheten att en viss brottsling är invandrare (speciellt från vissa kulturer). Ibland är det svårt förstås, när man t ex skall redovisa en dom där utvisning ingår eller när det gäller hedersmord (som egentligen borde kallas skammord – en kultur som kräver att man mördar sin egna barn när de är olydiga har ingen heder utan bara skam). Då anar ju ändå läsarna vad det handlar om. Jag har otaliga faktaexempel på detta i diverse bloggartiklar (t ex här).

Journalistyrket är ett av de viktigaste yrkena i en demokrati. Journalisterna är garanten för att demokratin fungerar. De ser till att makthavarna inte missbrukar sin ställning. De bevakar korruption och nepotism. De redovisar de olika partiernas program så ärligt som möjligt utan att förvanska eller vinkla, så att medborgarna får ett meningsfullt underlag när de skall avgöra på vilket parti de skall lägga sin röst. Journalister skall också se till att olika ideologiska, religiösa, filosofiska etc frågor på ett meningsfullt sätt belyses. I detta ingår givetvis att man låter människor från olika läger komma till tals.

Media skall både rapportera nyheter (objektivt), vara allmänbildande (däri ingår att ge allmänheten kunskaper när det gäller vetenskap, kultur och annat som ingår i begreppet allmänbildning) och belysa aktuella frågeställningar genom artiklar, debatter etc. Samt ge värdefull information (hur deklarerar man i år, vilka filmer visas just nu i Örebro etc, etc).

Om media sviker sitt ansvar lever demokratin farligt. Vi ser idag hur media i hög grad snarare sysslar med ideologisk hjärntvätt i stället för allmänbildning och nyhetsrapportering. Det är inte fel att i media kommentera t ex situationen i Mellanöstern och ge sina personliga åsikter. Men då skall detta göras på ledarplats eller i debattinlägg och inte smygas in i nyhetsrapporteringen, maskerat som objektiva nyheter, vilket ofta är fallet idag. Även i ledare och debattinlägg skall man självklart försöka hålla sig till det man kan visa är sant (nu går ju inte det alltid). Och, då måste man också släppa fram olika sidor. Och även ge den sida man personligen ogillar tillräckligt med utrymme för att på ett meningsfullt sätt förklara sin ståndpunkt. Annars är man inte en del av demokratin.

Den svenska demokratin lever farligt. Frågan är om vi verkligen har demokrati (folkstyre) i vårt land. En del debattörer menar att Sverige är en totalitär demokrati. Skenbart en demokrati (med fria val), men i praktiken har folket väldigt lite att säga till om – politikerna och media vet bäst. Våra politiker tycks fullständigt strunta i vad svenska folket anser om saker och ting.

Våra politiker har t ex inte frågat svenska folket om vi vill att Sverige på sikt skall bli ett muslimskt land med sharíalagar. Ändå tycks man göra allt för att förverkliga detta mål så snabbt som möjligt. Frågan är varför.

Nu kan man ju inte helt strunta i vad folket tycker, eftersom det är val vart fjärde år. Men genom manipulation och direkta lögner försöker man kortsiktigt vinna väljare. Och genom utfrysning och manipulation försöker Godhetskören marginalisera partier som har fel åsikter (jag tänker då främst på SD). Och journalisterna köper detta (i allmänhet). Och så för man sakta men säkert Sverige i en mycket farlig riktning, där man egentligen inte har folket med sig. Och där gapet mellan den offentliga lögnen och folkets åsikter blir allt större. Men ingen, eller få, vågar säga något, så starkt är den politiska korrekthetens tryck. Den som har fel åsikter riskerar att förlora både vänner och jobb.

Mats Molén, som bl a håller föredrag i ämnet Skapelse/Evolution berättar i ett rundmail jag fick för några veckor sedan:
En person blev uppkallad till chefen och varnades för att bli avskedad när den personen skrev på sin PRIVATA Facebook om att jag skulle besöka Stockholm, med länk till min hemsida!
Otroligt! Och skrämmande! I Sovjetstaten hade man fria val. Problemet var att det bara fanns ett parti att rösta på. I Sverige har vi rätt att ha fria åsikter. Du kan fritt välja vilken åsikt du vill ha, men det finns bara en åsikt att välja mellan, nämligen den av Godhetskören godkända.