lördag 28 december 2013

Bland det dummaste jag hört...

Det lär ha funnits poeter som skrivit dikter genom att på måfå slå upp ord i en ordbok och sedan lägga till några lämpliga bindeord. En del av dessa dikter sägs ha varit riktigt bra. På samma sätt är det fullt möjligt att hitta ämnen för en blogg genom att på måfå välja en artikel i någon svensk tidning. Sist jag kollade på Aftonbladets hemsida hittade jag en artikel med rubrik "Fischer: 'Bland det dummaste jag läst...'". Artikeln visade sig handla om den berömde fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic. Nu är mitt intresse för fotboll tämligen nära noll (att sitta och titta på målarfärg som torkar är för mig ungefär lika givande som att se en fotbollsmatch) men Zlatan har man ju inte kunnat undgå att höra talas om. Jag tvivlar inte en sekund på att han är en mycket duktig fotbollsspelare. Han har tydligen fått "Guldbollen" eller något annat pris (har ingen aning, men det spelar ingen roll för det jag tänker säga i föreliggande artikel), för skvillijonte gången i ordningen. Tydligen har Zlatan i media blivit jämförd med damfotbollens stjärnor. Något han inte uppskattat. Jag citerar:
Anfallsstjärnan ger sig också ut på minerad mark när han säger att det ”inte går att jämföra damernas individuella prestationer med herrarnas”.

– När jag kommer utanför Sverige jämförs jag med Ronaldo och Messi. Hallå, på vilken nivå är vi? Det är ett skämt, säger han bland annat till tidningen.
Reaktionerna inför detta infama uttalande har inte låtit vänta på sig. Debatten går i ungefär samma tongångar som vanligt i Sverige.
– Jag tycker att det är jättetråkigt att en av våra största profiler idag och genom tiderna har en sådan här åsikt. Det handlar om att lyfta fram de individuella prestationerna som idrottare gör i Sverige oavsett kön. Det är kärnan, säger förre landslagsspelaren Frida Östberg till SVT.

Nuvarande landslagsstjärnan Nilla Fischer, till vardags i Wolfsburg, reagerade på Zlatans utspel så här på twitter:
”Bland det dummaste uttalande jag läst”.
I en kommentar till artikeln läser vi:
Jonas Eidevall, tränaren LdB Malmö
”Svenska landslaget i herrfotboll måste omedelbart inleda ett värdegrundsarbete för spelare och ledning. Just nu skadar de fotbollen."
Värdegrundsarbete, ja. Ja den har vi hört förut. En politiskt korrekt, hjärndöd kommitte och så kommer det en liten skrift som heter "Värdegrund inom fotbollen", vilken innehåller alla inneorden, och så är alla problem ur världen.

Som sagt, som vanligt så handlar det om inte om att på allvar diskutera utan om att fördöma och förlöjliga misshagliga åsikter. "Det är jättetråkigt att... har en sådan åsikt.""Bland det dummaste uttalande jag läst" etc visar med all önskvärd tydlighet på debattklimatet i Sverige, där alla åsikter som Godhetskören har förbjudit avfärdas som dumma, farliga, ondskefulla, hatfulla etc, utan att man på allvar motiverar varför så är fallet. Just när det gäller Zlatan håller media säkert tillbaka de värsta angreppen, eftersom de vet hur populär han är hos gemene man. Och de misstänker säkert också att de flesta faktiskt håller med med Zlatan. Ungefär som när det gäller drottning Silvia.

Jag vet i stort sett ingenting om Zlatan, men i princip förstår jag precis vad han menar. Det är lite grand samma sak som handikappidrott. Alla låtsas som att de tycker ParaOlympics (eller vad det heter) är minst lika spännande och givande som den riktiga Olympiaden (och STV försöker upprätthålla fasaden genom att sända hundratals timmar från ParaOlympics). Och på samma sätt låtsas man som att damfotboll är lika bra som herrfotboll. SVT visar idag väldigt många damfotbollsmatcher, och jag har i sig inga synpunkter på det. Men när man vid dammatcher tittar på åskådarläktarna så är det ganska glest i bänkraderna. Minst sagt.

Jag förstår i och för sig vad de som kritiserar Zlatan menar. En prestation måste bedömas utifrån de förutsättningar som en person har. Och det håller jag med om. Dvs om man talar om prestation i sig. En fotbollsspelare i rullstol kan vara lika beundransvärd som Zlatan. Men det är nog inte så Zlatan menar. Det är i varje fall inte så jag menar. Idrott på toppnivå är som att gå på cirkus. Då vill man se det absolut bästa. Man vill bli hänförd av otroliga framspelningar och mål och räddningar. Sedan kan samma personer som tittar på VM i fotboll vara åskådare när deras egna barn spelar knattefotboll. Och barnens prestationer måste givetvis jämföras med deras förutsättningar och inte med vad en vuxen, topptränad man kan prestera. Men som sagt, då talar vi om helt olika saker.

Jag har full förståelse och respekt för att den som är handikappad vill utöva idrott. Och att man sedan också vill mäta sina krafter mot andra. Generellt sett så tävlar man inom handikappidrott mot andra med liknande handikapp (även om det nog är svårt att få det hela rättvist). Det är samma princip som att herrar tävlar mot herrar, damer mot damer och barn mot barn i de flesta sporter. Att det förhåller sig på detta sätt, säger faktiskt något om verkligheten (som trots allt är verkligare än den politiska korrektheten, eftersom den senare mest bygger på skrivbordsdrömmar om hur verkligheten borde vara beskaffad). Men oavsett allt detta så tror jag de flesta vill se riktig toppidrott, när den är som bäst, hur kränkande detta än kan upplevas av den som är handikappad, kvinna eller barn.

Det finns ju en annan sorts handikapp, som tillämpas i golf, vilket gör att spelare som är olika skickliga kan tävla mot varandra och ändå ha kul tillsammans (det är ju inte roligt att helt bli utklassad). Ju större handikapp man har (desto mindre skickligare man är) ju fler slag får man ha i förhållande till den som har ett lägre handikapp (och således är skickligare). Men när det gäller professionell tävlingsgolf så finns inga handikapp (alla har då handikapp 0). Då handlar det om vem som är bäst i absoluta termer. Och det är ju självklart. Om en objektivt sämre spelare skulle vinna en turnering på grund av sitt högre handikapp (och inte på grund av att han har färre slag) så skulle ingen ändå uppfatta honom som den verklige vinnaren. Däremot kanske detta skulle signalera att denne spelare har överträffat sig själv, vilket är en prestation så god som någon. Men det skulle inte signalera att vederbörande är mästare i golf (möjligen skulle det också visa att spelaren i fråga har för högt handikapp och att detta måste justeras ner).

Att herrar och damer inte möts på fotbollsplanen har således en enkel förklaring. Lika enkel som att herrar och damer inte möts i boxningsringen. Visst är det sant att en topptränad boxartjej skulle kunna slå ut många killar i samma ålder. Men en topptränad boxartjej som möter en topptränad kille i samma ålder och viktklass, skulle vara totalt chanslös (annat än i extrema undantagsfall -- och då kan man undra om det verkligen är en tjej i biologisk mening). Det vet ju egentligen alla. Det är ju därför herrar och damer inte möts i vissa idrottsgrenar. Curling går kanske bra (jag vet inte – kanske finns där blandade lag, men jag vet ingenting om curling), men i boxning, brottning, fotboll, ishockey, de flesta grenar i friidrott och liknande skulle det inte fungera, eftersom tjejerna är alltför underlägsna männen i framför allt styrka men också i snabbhet (testosteronet påverkar många funktioner i kroppen). Detta vet som sagt alla, men den förhärskande ideologin tillåter inte att detta sägs högt (vilket Zlatan nu gjorde och därmed drog kritik på sig).

Det påminner mig lite om den kvinnliga fångvaktaren som blev ihjälslagen av en manlig fånge för ett par år sedan. Hon var ensam med fången. Han var känd som farlig och våldsam, och han var stor som ett hus, medan hon var liten och späd. I media berättade man att hon ännu inte hade hunnit gå endagarskursen i självförsvar, som om det hade haft någon betydelse. Jag har själv tränat aikido i ett antal år och där tränade män och kvinnor tillsammans (i varje fall ibland). Vissa grepp går ut på att man böjer handleden på motståndaren, och jag minns att det var inga tjejer som kunde böja mina handleder om jag inte själv lät dem göra det. Nu talar jag om aikido på förhållandevis låg nivå. När det gäller en tjej som har svart bälte av någon högre grad så är det givetvis en helt annan sak. Men det tar många, många år att komma så långt. Och då måste man träna nästan varje kväll plus åka på träningsläger regelbundet. Och dessutom ha vissa fysiska förutsättningar. Så en topptränad aikidotjej med svart bälte av 5:e Dan kan säkerligen klara av en stor och stark kille (om hon dessutom har rätt psyke). Men en endagarskurs i självskydd gör varken till eller från när det verkligen gäller. Att ens antyda att en sådan kurs skulle gjort någon skillnad är en politiskt korrekt lögn för att inte avslöja att det finns stora fysiska skillnader mellan män och kvinnor.

Observera, jag säger inte att män är bättre än kvinnor. Det jag säger är att det är skillnader mellan män och kvinnor. Stora skillnader, som inte är begränsade till äggstockar kontra testiklar och liknande (enligt tokfeministerna – jag använder denna term för att skilja denna grupp från de riktiga feministerna, som arbetar för ett jämställt och rättvist samhälle – finns ju ingen skillnad alls mellan könen – ja det finns inte ens biologiska kön, om man får tro dem). Man måste inte vara exakt lika någon annan för att vara värdefull och ha ett berättigande. Kvinnans värde ligger inte i att hon är exakt som en man, utan hon har ett värde i sig.

Man ser här (och i många andra sammanhang) en stor diskrepans mellan vilka åsikter som är tillåtna i Sverige och verkligheten (som vi inte kan förändra genom ideologiska definitioner). Och det är så alla diktaturer fungerar. Sverige är visserligen inte en diktatur rent författningsmässigt. Snarare kan man kalla Sverige för en totalitär demokrati. Även om vi inte har någon statlig censur, har vi ändå en mycket kraftfull censur, genererad av det grupptryck som kallas politisk korrekthet och som har sin grund i feghet och bristande integritet.

Varför är inte spelare inom korpfotbollen lika högt betalda som spelare i landslagen, för att inte tala om spelare i de stora fotbollsklubbarna som Real Madrid och Manchester (jag vet ingenting om dessa, jag tar bara till med några jag snappat upp)? Och varför sänds inte korpmatcher på TV över hela världen? Och varför bänkar sig inte 100 miljoner människor framför TV:n när Hallsbergs IF möter Östansjö FK? Och varför driver inte svarta börsen upp biljettpriserna till tiotusentals kronor när det gäller sådana matcher (skall sanningen fram så är inträdet gratis på korpmatcher och liknande)? Svaret är ju väldigt enkelt. Den som är fotbollsintresserad vill hellre se matcher i världsklass än korpmatcher. Sedan kan det säkert vara kul att titta på korpfotboll om man själv spelar sådan fotboll eller känner någon som gör det.

Hur många småkillar drömmer inte om att bli fotbollsproffs och bli hyllade som hjältar. Vad är det som bär denna dröm? Jo de vet att den som spelar i VM (för män) tillhör den absoluta eliten i hela världen. Och det vet ju alla. Precis som alla vet att VM i herrfotboll innehåller fotboll av oerhört mycket högre klass än VM i damfotboll. Att sedan unga tjejer kanske drömmer om att spela i VM för damer är fullt naturligt. De har ju inget annat val. Och innerst inne så vet de också att fotbollen i VM för män håller betydligt högre klass än motsvarande för damer. Och tvivlar någon på detta så är det bara att anordna en match mellan Sveriges herrlandslag och damlandslag.

Vi kan ju överföra ovanstående på nobelpriset i fysik. Det finns många fysiker som arbetat hårt för att bli det de blivit, men som inte får något nobelpris. Dessa fysiker kan vara lika beundransvärda som de fysiker som får nobelpris. Men, den som får nobelpriset har trots allt bidraget till fysiken på ett extraordinärt sätt (jag bortser här från att det ibland finns skilda meningar om vem som är värd nobelpriset, men det är en annan diskussion). Om vi nu tänker oss fysiker A, som är en ganska medelmåttig fysiker och som aldrig bidragit med något väsentligt till fysiken och därmed inte fått nobelpriset. A har inte någon utpräglad fysikbegåvning och har fått arbeta oerhört hårt för att nå dit han/hon nått, t ex att bli högstadielärare i fysik (det är inget fel på högstadielärare). Och så tar vi fysiker B, som har fått nobelpriset. Denne kanske har haft mycket lätt för sig och inte alls arbetat lika hårt som A. A är således kanske mer värd vår beundran än B, om man tänker på karaktär och hängivenhet. Men nobelpriset är inte ett pris för karaktär utan ett pris för skicklighet och genialitet och för att man kommit med viktiga bidrag till den fysikaliska världsbilden. Nu antar vi följande text i Aftonbladet:
Nobelpristagaren ger sig också ut på minerad mark när han säger att det ”inte går att jämföra högstadielärarnas prestationer i fysik med nobelpristagarnas”.

– När jag kommer utanför Sverige jämförs jag med Einstein och Schrödinger. Hallå, på vilken nivå är vi? Det är ett skämt, säger han bland annat till tidningen.

Jonas Jonasson, professor i fysik vid Uppsala Universitet
”Svenska Fysikersamfundet måste omedelbart inleda ett värdegrundsarbete för professorer och andra forskare. Just nu skadar de fysiken."
Ovanstående betyder inte att jag inte respekterar den som spelar damfotboll eller som sysslar med handikappidrott eller vad vet jag. Men det finns trots allt en sanning. Den som är blind kan inte se och den som är döv kan inte höra, och en topptränad kvinna är inte lika snabb och stark som en topptränad man. Det är biologiska fakta! Det är egentligen märkligt och motsägelsefullt att det skall vara så svårt att erkänna detta. Det finns mycket som kvinnan kan göra som inte mannen kan. Och det gäller inte bara barnafödande. Jag tycker att det är underbart att män och kvinnor är olika!

Enligt den absoluta majoriteten av svenska folket, och säkerligen i stort sett 100 procent av de intellektuella i vårt land, så är människan inget annat än biologi. Allt vi är och gör kan i detta perspektiv förklaras utifrån DNA, elektriska impulser i nervsystemet, hormoner etc, etc och växelverkan mellan allt detta och vår omgivning. Varför skall det då vara så svårt att erkänna att det kan finnas biologiska och psykiska skillnader mellan individer, kön och kanske även folkgrupper? Om nu allt verkligen är endast biologi (vilket de flesta som nu kritiserar Zlatan med all sannolikhet tror – själv tror jag inte det är så enkelt men det är en annan femma).

Definitionen av jämlikhet i Sverige går ut på att man först förnekar att det finns skillnader mellan individer, könen, olika folkgrupper etc (och inte heller får det finnas några skillnader i åsikter), och så säger man "Jag accepterar dig som min jämlike", men vad man egentligen menar är "Eftersom du är precis som jag, och har samma åsikter som jag (i princip i alla fall), så accepterar jag dig som jämlike". Det är inte jämlikhet. Även Hitler hade denna syn. Han accepterade alla som var som han själv och tyckte som han själv. Sann jämlikhet är att säga, "Jag accepterar dig som jämlike oavsett om det finns stora skillnader (biologiska, psykiska etc) mellan dig och mig". Människor är inte lika. Men alla människor har samma värde som människor. Det är det som är jämlikhet, eller kanske snarare jäm(o)likhet. Detta är den kristna synen på jämlikhet! Jämlikhet trots olikhet och inte på grund av likhet.

tisdag 10 december 2013

Sions Vises Protokoll del 2

(Jag har skrivit en ganska ingående artikel om konspirationsteorier, varav Sion Vises Protokoll är ett typiskt exempel bland många. Artikeln ger en bakgrund till denna och föregående bloggartikel. Klicka här för att läsa!)

Först vill jag berätta att jag nu också fått svar från Bokia angående Sions Vises Protokoll (fortsättningsvis kallad SVP):
Hej Krister,

Tack för ditt mail och dina synpunkter.

Vi behöver ta fram mer omfattande riktlinjer som stöd i bedömningen kring vilka böcker som ska finnas i vårt sortiment. Eftersom detta arbete kommer att bli klart först i början av nästa år har vi tillsvidare valt att ta bort och stoppa försäljningen av de titlar som har lyfts upp för diskussion de senaste dagarna.

Med vänlig hälsning
Ja, det var ju bra det med. Så det tycks i alla fall som att kritiken fått resultat. Nu har jag blandade känslor inför detta. Jag förstår på sätt och vis hur Adlibris etc resonerar. Nu tog de bort (åtminstone tillfälligt) en olämplig bok från sortimentet pga massiv kritik. Problemet är att inte alla är överens om vilka böcker som är olämpliga. Nästa gång kanske de av samma skäl tar bort en bok som jag anser vara viktig och sann, men som andra ogillar, t ex för att den inte är politiskt korrekt. Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär ju rätten att ha åsikter och ge ut verk som inte stämmer med den allmänna konsensusen. Därför blir det väldigt tveeggat när man mer eller mindre förbjuder vissa böcker. Men av skäl som jag gav i förra bloggen, så anser jag trots allt att SVP inte bör säljas sida vid sida med populärlitteratur över den vanliga bokhandelsdisken.

Dessutom finns ju också en kvalitetsaspekt. Det finns ju faktiskt urusel litteratur, precis som det finns urusel musik. Givetvis måste det stå ett förlag eller en musikförläggare fritt att vägra ge ut vissa böcker/viss musik helt enkelt för att det handlar om en undermålig produkt. De flesta manus som skickas in till förlagen refuseras. Ibland för att de är dåliga och ibland för att de inte stämmer med förlagens världsbild eller något annat (och ibland gör ju förlagen bort sig rejält – tänk bara den redaktör som refuserade den första boken om Harry Potter, vilket gjorde att författaren vände sig till ett annat förlag). Men idag finns ju möjligheten att ge ut böcker på eget förlag och använda s k print on demand, vilket innebär att man trycker enstaka böcker, allt eftersom de beställs, vilket möjliggjorts genom modern datorteknik. Dessa böcker kan sedan bl a säljas genom Amazon. Och gäller det musik kan man sprida den via Youtube och liknande. På Internet finns mycket värre saker än SVP, och det måste nog vara så. Men förlag och bokhandlare har ju ett visst ansvar.

I föregående blogg lovade jag att ta reda på vem som översatt och gett ut SVP. Det har jag nu gjort och det ligger till på följande sätt:

För det första så har SVP getts ut tidigare på svenska. Sista upplagan trycktes 1934 (dvs i en tid när en oroväckande stor del av svenskarna hade åsikter om det judiska folket som låg mycket nära nazisternas). SVP fanns säkert i många bokhyllor på den tiden. Fast jag misstänker att de flesta exemplar diskret försvann när det stod klart att Tyskland skulle förlora kriget, och framför allt när Förintelsens fasor uppenbarades. "Nej, jag sympatiserade inte alls med nazisterna, Oooh nej! Hur kan du bara tro något sådant! Så du såg Sions Vises Protokoll i min bokhylla. Nej, nej, nej! Det stämmer inte alls. Du måste minnas fel."

Boken fanns således redan översatt till svenska och förmodligen har utgivaren bara moderniserat språket. Och vem är då utgivaren? Ja enligt vad jag funnit på olika sajter (bl a på Svenska Dagbladet) så heter han Lars Ulwencreutz och har också gett ut en historierevisionistisk bok (dvs en bok som förnekar Förintelsen). Även den boken har funnits i Adlibris etc utbud. På sin blogg hävdar han att han inte är antisemit utan ”antisionist” (precis som medlemmarna i Godhetskören – muslimerna är faktiskt mer sympatiska i detta avseende, de erkänner åtminstone att de hatar judar i största allmänhet). Han berättar i bloggen att han skall rösta på Nationaldemokraterna och flera inlägg på bloggen handlar om att Sverigedemokraterna är för mjuka. Han kallar dem ”Svikardemokraterna”. I tidigare inlägg kallar han integrationsminister Erik Ullenhag för ”Erik Quisling” (här tycker jag att han faktiskt har en viss poäng – den som är i full färd med att ge bort Sverige till islam, utan att explicit fråga svenska folket om lov, är utan tvekan en quisling) och han länkar bland annat till de nynazistiska Svenskarnas parti.

Ulwencreutz böcker är utgivna genom en Internetsajt där privatpersoner själva kan trycka upp sina böcker. Att skaffa ISBN-nummer, så att en bok blir sökbar, är inga som helst problem.

I sin reklam för boken skrev både Adlibris och Bokia, "Det [SVP] har avfärdats som ett falsarium sedan andra världskriget. Men stämmer det verkligen?" Som jag påpekade är det tveksamt att öppna upp för möjligheten att det scenario som målas upp i SVP kan vara sant, med tanke på att SVP är vederlagt många gånger om. Man vet precis hur det kom till och dess bakgrund. Det tycks som att beskrivningen av boken på respektive boksajts hemsida har hämtats direkt från bokens förord (som jag antar är skrivet av Ulwencreutz själv). I och för sig är detta ganska vanligt, men just när det gäller en sådan här kontroversiell bok borde kanske boksajten skrivit texten själva.

Överhuvudtaget är det märkligt att ingen reagerat tidigare. Det tycks som att boken kom ut 2008. Hur länge Adlibris etc haft den i sitt utbud vet jag dock inte. Med tanke på hur SD behandlas i svenska media är det märkligt att media inte reagerat tidigare över Ulwencreutz två böcker. Han sympatiserar ju med ND, som Godhetskören rimligen borde tycka vara etter värre än SD. Det tycks dock som att ND, till skillnad från SD, är klart antisemitiska (maskerat bakom antisionism) och anti-Israel. Man kan undra om det är där gränsen går. Även om ND är emot invandring (i ännu högre grad än SD) så hatar de trots allt Israel och då tillhör de ändå, enligt Godhetskören, den "goda sidan". Ja inte vet jag, men märkligt är det. När Missionsförbundet startades i Sverige på 1800-talet av en präst i Svenska Kyrkan, vid namn Waldenström (som protesterade mot att Kyrkan predikade ett urvattnat budskap – känns det igen kanske?), sade en biskop något i stil med, "Det är omöjligt att vara en god kristen om man inte hatar Waldenström". Kanske lyder Godhetskörens definition av godhet på liknande sätt, "Det är omöjligt att vara en god människa om man inte hatar Israel". Mycket talar för att de faktiskt förhåller sig så.

måndag 9 december 2013

Sions Vises Protokoll – så var det dags igen

I media så har det de senaste dagarna berättats om att flera svenska boksajter (bl a Adlibris och Bokia) nu har Sions Vises Protokoll (översatt till svenska) i sitt utbud. DN hade t ex den 5/12 en artikel med rubrik "Antisemitisk propaganda på svenska boksajter.

Sions Vises Protokoll (fortsättningsvis kallad (SVP) är en demagogisk, antisemitisk hatskrift som först dök upp i Ryssland någon gång i 1800-talets sista skälvande minuter. Bakom stod ryska hemliga polisen och målet var att göra judarna till syndabock för eländet i Ryssland. Beställare av verket var ryske tsaren. Ny lyckades han inte i sina intentioner (även om tusentals judar mördades på grund av SVP). Ett par decennier senare föll tsardömet (och ryska folket hamnade i ett ännu större elände, fast av annat slag). Sions Vise är, enligt skriften, en sammansvärjning av judar, vars mål är att ta över hela världen bl a genom att sprida epidemier (i arabvärlden påstås idag med jämna mellanrum, även i stora tidningar i Egypten etc, hur Israel skickar ut hiv-smittade judinnor för att sprida aids och hur man förgiftar vattenbrunnar i islamvärlden etc, etc). I Nazityskland gjorde man stor sak av SVP och använde den för att piska upp en hatstämning mot det judiska folket. Idag är SVP en av de mest sålda böckerna i islamvärlden. Som jag visar i ett flertal artiklar, både på hemsidan och på min blogg, så är antisemitism en organisk del av islam. Om du inte tror mig, är det bara att själv studera Koranen och hadítherna och sharíalagen (i mina olika artiklar anger jag suror och hadíthnummer etc). Islamvärldens absoluta oförsonlighet när det gäller staten Israel och behandlingen av de judar som bor i islamvärlden är helt enkelt en ofrånkomlig konsekvens av religionen islam.

Idag känner man till hela bakgrunden till SVP och man kan utan överdrift säga att det scenario som målas upp i SVP är vederlagt så långt som något överhuvudtaget kan vederläggas. Det står helt klart att Sions Vises Protokoll var ett beställningsverk från den antisemitiske ryske tsaren Nikolaus II. Verket sammanställdes som sagt runt sekelskiftet 1800/1900 och utgick från en pamflett (som möjligen kan ses som en satir) skriven av Maurice Joly 1864, där Napoleon III anklagades för att vilja dominera hela världen. Man ersatte, i den nya versionen av pamfletten, helt enkelt Napoleon III med Sions Vise.

I reklamen för SVP har Bokia och Adlibris samma text och skriver bl a ”Det [SVP] har avfärdats som ett falsarium sedan andra världskriget. Men stämmer det verkligen?[fetstil tillagt av mig]” Detta känns ganska illavarslande med tanke på att SVP:s påståenden är vederlagda. En sådan brasklapp, som givetvis är med för att sälja fler exemplar, gör dessvärre så att okunniga ungdomar med dålig urskiljningsförmåga får intrycket att det scenario som SVP målar upp mycket väl kan vara sant. Att SVP översatts till svenska är också illavarslande. Självklart skall även sådana här verk finnas tillgängliga i en sann demokrati, eftersom forskare behöver tillgång till allt som är skrivet i sitt sökande efter sanningen. För det ändamålet hade man inte behövt översätta verket till svenska. Jag misstänker att boksajterna (och det förlag som översatt SVP) räknar med stor försäljning till Sveriges växande muslimska population. Huruvida det finns med antisemitism i bilden vet jag givetvis inte, men jag utesluter inte att det kan har varit en drivande faktor.

Med anledning av ovanstående skickade jag följande mail till Adlibris och Bokia:


Hej!

Jag läste i DN att ni nu har "Sion Vises Protokoll" (fortsättningsvis kallar jag den för SVP) i ert sortiment.

Jag är för tryck- och yttrandefrihet och anser att människor skall ha tillgång till i princip allt som finns skrivet. Frågan är dock om det är lämpligt att ge ut allt som vanlig, lättillgänglig bokhandelslitteratur. Det finns mycket som är skrivet som är falskt, som kan missuppfattas och som kan lura människor. Konspirationsscenarios är ofta oerhört bedrägliga (på ett skickligt sätt) och inte lätta att genomskåda, speciellt gäller detta unga människor. Självklart måste forskare, journalister, samhällsvetare etc, etc ha tillgång både till Hitlers "Mein Kampf" och SVP och Anders B Breiviks "Manifest" etc. Dvs i vetenskapens namn måste allt vara tillgängligt. Vetenskaplig litteratur kan i princip alla köpa (därför uppfyller den kravet på yttrande- och tryckfrihet), men den är mer svårtillgänglig, eftersom den inte finns på den vanliga bokhandelsdisken och är dyrare än pocketböcker och mer svårläst (därför är risken mindre att den hamnar i händerna på människor som riskerar att missuppfatta den).

Att lägga böcker av den typ som SVP utgör på bokhandelsdisken kan verka som ett slag för yttrandefriheten. Men det förutsätter att Adlibris och Bokia i så fall också ger ut annan kontroversiell litteratur, t ex så finns mängder av böcker som är oerhört kritiska mot islam, men som jag aldrig sett i en vanlig svensk bokhandel. Och i så fall borde det även finnas kristen litteratur i ert sortiment och även litteratur som kritiserar evolutionsteorin. Jag menar skall vi ha yttrande- och tryckfrihet ja då skall vi också ha det fullt ut. Selektiv yttrandefrihet är inte yttrandefrihet i ordets verkliga bemärkelse utan är propaganda.

Faran med den typ av konspirationsböcker som SVP utgör är att väldigt många människor går på sådant. Som gammal lärare vet jag att mängder av svenska ungdomar tror att det var USA själva som utförde terrordåden vid 9-11. Mängder av svenska ungdomar tror också att månlandningarna är fejkade och inspelade i Hollywood (eller någon annanstans). Detta sprids från oerhört skickligt gjorda konspirationssajter på Internet, genom argument som tonåringar omöjligen kan genomskåda. Däremot kan en fysiker som jag genomskåda dem, men de flesta tonåringar orkar inte läsa den litteratur som smular sönder konspirationsteorierna (konspirationssajterna använder ofta lättförståeliga demagogiska argument medan det krävs ibland ganska krångliga, logiskt-vetenskapliga argument för att motbevisa dem). Jag  vet inte om det finns några säkra siffror, men jag skulle kunna tänka mig att det är en majoritet av svenska ungdomar som idag tror att USA aldrig landsatt en människa på månen, eller i varje fall håller det för fullt möjligt att det är så (speciellt gäller detta muslimska invandrarungdomar – jag har viss erfarenhet av sådana).

När det gäller månlandningar kanske det inte spelar så stor roll vad människor tror (bortsett från att det aldrig är roligt att bli lurad). Men när det gäller böcker som sprider rasism och antisemitism är det en helt annan sak. Där kan konsekvenserna bli fruktansvärda. SVP var en mycket viktig bok i nazismens antijudiska propaganda.

Att distribuera en sådan här bok kan visa sig vara en draksådd (men kanske är det också avsikten?). Antisemitismen i Europa har ökat dramatiskt de senaste åren (bl a pga tillströmningen av muslimer, vilka ofta är oerhört antisemitiska – antisemitism är inbyggd i själva islam, det är bara att läsa islams heliga skrifter så ser man att så är fallet). Sverige är ett av de värsta länderna i detta avseende enligt flera människorättsorganisationer (inte så mycket att vara stolt över). Mängder av judar har lämnat Malmö pga av att denna stad idag är ett verkligt antisemitiskt fäste (huvudsakligen beroende på den stora andelen muslimer där). Ofta maskeras antisemitismen som antisionism, dvs att det är Israel man kritiserar (säger man), men en närmare analys visar att det handlar om antisemitism och inget annat. Enligt en undersökning (kommer inte ihåg vem som gjorde den, möjligen var det PEW) så är runt 160 miljoner européer idag oerhört negativt inställda till Israel (och i praktiken också till judar). Judarna i Europa får ofta klä skott för detta. Muslimer i Malmö har t ex krävt att den judiska befolkningen där skall ta avstånd från Israel. Sådana krav har även framförts från s k intellektuella svenskar. Detta är fullständigt absurt. Judar i Sverige har inget ansvar för vad Israel gör. Det var ju på liknande sätt som nazisterna skuldbelade det judiska folket innan Förintelsen startade (man påstod att judarna låg bakom Sovjetbolsjevismen och den internationella storfinansen och Första Världskriget etc, etc).

Att i ett sådant läge som vi har idag distribuera en bok av den här typen är mycket tveksamt. Många judar upplever situationen som synnerligen obehaglig. På er hemsida skriver ni dessutom, på den sida som gör reklam för SVP, "Det [budskapet i SVP] har avfärdats som ett falsarium sedan andra världskriget. Men stämmer det verkligen?"  Man kan nog lugnt säga att SVP:s scenario är så vederlagt som det bara är möjligt, av historiker och andra forskare. Att den är en av de mest sålda böckerna i arabvärlden just nu, säger en del om vad det är för bok (och bekräftar det jag skriver ovan). Att då kittla läsaren med att SVP:s budskap kanske, trots allt, kan vara sant, är både ansvarslöst och skrämmande, och får mig att betvivla att motiven bakom att distribuera denna bok verkligen är så ädla som ni vill göra gällande (dvs att det enbart handlar om att stå upp för yttrandefrihet). Skulle ni t ex kunna tänka er att ge ut en Förintelseförnekande bok (det finns många sådana) och sedan i en kommentar i reklamen för boken öppna upp för möjligheten att Förintelsen aldrig ägt rum? Eller ge ut en bok skriven av en skapelsetroende pastor och sedan i en kommentar skriva, "Skapelsetro har avfärdats som ett falsarium sedan 1980-talet. Men stämmer det verkligen?" Etc, etc.

Tyvärr tror jag att Europa går mot mörka tider för det judiska folket. Det Adlibris och Bokia gör just nu är kanske inte något direkt avgörande, men ett litet steg mot en mörk framtid är det. Och det fyller mig med fasa! Att i reklamen för Sion Vises Protokoll öppna upp för möjligheten att den skulle kunna vara sann, upplever jag inte som ett slag för yttrandefriheten. Snarare är det ett slag för dumheten och hatet mot alla oliktänkande! Och speciellt då det judiska folket, som i alla tider förföljts av både kristna (dock inte sanna kristna) och muslimer och idag av ateister.

En bedrövad bokälskare

Krister Renard Uppsala.



Hittills har jag fått svar från Adlibris, vilket ju länder dem till heders.
Hej Krister,

Jag vill börja med att vi på Adlibris på intet sätt ställer oss bakom åsikter i detta dokument.

Titeln är nu föremål för juridisk prövning och därför spärrad för försäljning på vår hemsida. Vi kommer också att se över vår policy för den här typen av hatlitteratur.

Du kan läsa mer här: https://www.adlibris.com/se/kundtjanst/about#no-scroll,#company-info

Må så gott
Ja det var ju i alla fall trevligt. Jag undrar vilket förlag som översatt SVP. Jag skall undersöka detta närmare. Kanske att Adlibris och Bokia bara agerar nyttiga idioter här. Men ett förlag som väljer att översätta SVP till svenska tycker jag har en del frågor att besvara. Jag undrar vad översättaren heter.

Överhuvudtaget är det obehagligt hur antisemitismen alltmer breder ut sig. Än så länge är det inte socialt accepterat att vara öppen antisemit i Sverige. Men det är tillåtet att vara det om man maskerar det som antisionism, dvs att man är emot judarnas närvaro i Israel och speciellt att det finns en judisk stat. Nyligen dog ju Nelson Mandela. En man som jag verkligen högaktar. Nu vet jag inte i vad mån han var personligt kristen, men en sak är säker, hans värderingar var klart kristna. Han lyckades med det som ingen trodde vara möjligt, att ena Sydafrika och bygga en stat där det fanns plats för både svarta och vita. Och detta utan att utkräva en blodig hämnd på den vita befolkningen. Nu har ju Sydafrika mängder av problem i alla fall, med enorm brottslighet, mycket våld och fattigdom. Men ändå – det finns hopp för Sydafrika.

Med anledning av Mandelas död har man från muslimskt håll, och även från de intellektuella i Väst som agerar nyttiga idioter åt islam, påpekat att islam minsann också har sin "Mandela" nämligen Marwan Barghouti. Den kanadensiska tidningen Toronto Star (som är monumentalt anti-Israel precis som många andra kanadensiska tidningar – jag har varit många, många gånger i Kanada och vet att antisemitismen där är oerhört stark) hävdade i en artikel den 30/6 2013 (dvs innan Mandela dog) att det fanns stora beröringspunkter mellan de två:
1. Han (Barghouti) arbetade (precis som Mandela) mot korruption och slöhet i den befrielseorganisation han var medlem i.
2. Hans karriär började med politik på "gatunivån".
3. Han arresterades av en övermäktig fiende, anklagades för våldsbrott och dömdes till ett långt straff. Och sitter fortfarande inlåst.
Rent formellt stämmer kanske ovanstående. Men precis som Kant sade så finns det två sätt att ljuga; direkt lögn och vilseledande sanning, Ovanstående, även om det är sant, är en större lögn än vad det är en sanning, med tanke på vad det utelämnar. Barghouti är ingenting annat än en terrorist vars huvudsakliga metod är våld. Hans mål är inte att skapa fred utan att skrämma det judiska folket till underkastelse. Mandela insåg, till skillnad från Barghouti, att man aldrig kan skapa en bättre värld genom våld (det är ju precis det som är Jesu budskap). Därför lever vita och svarta sida vid sida i dagens Sydafrika. Visst finns skillnader och problem, men Rom byggdes inte på en dag.

Barghouti sitter i israeliskt fängelse, inte för att han arbetat för sitt folks frihet (vilket var orsaken till att Mandela låstes in) utan på grund av att han fällts för 5 mord, varav ett av offren var en grekisk munk, på en restaurang i Israel. I Barghoutis framtidsvision finns ingen plats för en judisk stat sida vid sida med en palestinskt stat. Jag är ganska övertygad om att det inte ens finns plats för några judar i denna palestinska stat. Dden palestinska ledaren Abbas har för övrigt nyligen, vid flera tillfällen, klargjort att inga judar kommer att tillåtas i den framtida palestinska staten. Abbas och Barghoutis m fl inställning har sin grund i islam. Där finns inte plats för kompromiss. Islam skall ha allt och alla måste böja sig under islam. Dvs precis samma inställning som nazister och japaner hade på 1930-talet och som sedan ledde till Andra Världskriget.

Så kom inte och säg att det finns en motsvarighet till Mandela inom islam. Det vore en omöjlighet, eftersom det totalt skulle bryta mot alla islams heliga principer. Någon fred i Mellanöstern, är som jag ser det, inte möjlig så länge islam har något som helst politiskt inflytande.

Det tragiska och oroväckande är hur Europas befolkning alltmer börjar ändra inställning till judar och staten Israel. Eftersom Israel har en oerhört stark krigsmakt kan landet svårligen besegras militärt av araberna (som dessutom har mindervärdeskomplex gentemot Israel på grund av alla sina förödmjukande militära nederlag mot den judiska staten). På olika sätt försöker därför det judiska folkets fiender (muslimer, Godhetskören, de flesta journalister etc) skapa tvivel när det gäller Israels rätt att existera. Genom att likna Barghouti vid Mandela ligger det nära till hands att jämföra Israel med Sydafrika. Och det är precis det som är avsikten, Ofta påstås i denna anda att Israel är en apartheidstat, precis som Sydafrika var tidigare. På så sätt försöker man få Israel isolerat och i förlängningen bojkottat, både ekonomiskt, kulturellt och politiskt. Målet tycks vara att det internationella samfundet skall förklara Israel såsom varande en icke-legitim statsbildning och kräva Israels upplösning eller ombildning. Detta stämmer helt med den bibliska framtidsvisionen som säger att i Ändens tid så skall hela Världen dra upp emot Israel för att förgöra landet och folket. Bibelns scenario har dock inte samma slut som vad Godhetskören hoppas på.

En gammal latinsk sentens säger, "Droppen urholkar stenen, inte genom sin tyngd, utan genom att ofta falla". De små, små nålstick som hela tiden riktas mot Israel och det judiska folket, kanske ter sig som förhållandevis oskyldiga, men kan, och kommer att, vålla stor skada på sikt.

USA:s utrikesminister John Kerry har, i samband med Mandelas död, uppmanat Israel och palestinier att "skapa fred i Mandelas anda". Kerry förstår uppenbarligen inte Islams natur (det är ganska oroväckande när en så uppsatt och betydelsefull och mäktig politiker har så lite förståelse för vad islam innebär). Islam är oförmöget att skapa fred i Mandelas anda. Islams definition av fred är inte sannma som Mandelas utan ligger närmare Hitlers (som idag öppet hyllas i media i islamvärlden – något som förtigs i svenska media) definition av fred, "Vi tar allt och ni blir våra slavar – om vi nu väljer att låta er leva". Ordet kompromiss finns inte i islams vokabulär. En vapenvila med muslimer, en s k hudna, är bara till för att islams trupper skall hinna bygga upp sin styrka så att slutmålet, islams totala dominans, kan uppnås. Något annat mål finns överhuvudtaget inte! Att tro det är att vara kriminellt naiv.

måndag 2 december 2013

Att säga emot Godhetskören kallas i dagens Sverige för "hatorgie".

Det är svårt att komma igång och blogga igen, eftersom jag redan har skrivit om allt jag känner är viktigt. Det känns som att det bara blir upprepningar, där jag säger precis samma sak som jag redan sagt tidigare. Mina gamla bloggar plus min hemsida täcker i princip in allt som jag har på hjärtat. Möjligen återstår att kommentera och följa upp det jag skrivit tidigare. Nåja, jag gör ett försök.

I en blogg nyligen diskuterade jag bl a vår nye ärkebiskop, Antje Jackelén, och konstaterade att de svar hon gett vid olika utfrågningar och intervjuer, inte stämmer med vare sig Jesu klara undervisning i Evangelierna eller med de övriga böckerna i Nya Testamentet. I vissa fall finns visserligen ett tolkningsutrymme, men när hon t ex säger att Muhammed och Buddha är lika säkra vägar till Gud som Jesus, ja då går hon rakt emot Guds Ord. Och här handlar det inte om tolkning, utan om att klart och tydligt avfärda det Jesus säger i Joh 14:6:
Jesus svarade honom [lärjungen Tomas]: "Jag är vägen och sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig."
Ofta brukar man avfärda olika bibelverser med att det finns flera läsarter [flera handskrifter med olika textversioner] och att man inte kan vara säker på vilken som är den ursprungliga. Jag har kontrollerat i ett flertal bibeluppslagsböcker och såvitt jag kan se finns inte olika läsarter när det gäller just den här versen. Alltså, Jesus säger att ingen kommer till Fadern (Gud) utan genom Honom. Samtidigt säger den nye ärkebiskopen att man också, med lika stor säkerhet, kommer till Gud genom Allah (Muhammed) och Buddha. Dvs hon motsäger således Jesus klart och tydligt! Givetvis har Jackelén all rätt att tycka som hon tycker. Men det är svårt att förstå hur en person kan vara den högste ledaren (formellt) för kristenheten i Sverige och samtidigt förneka det Jesus själv säger.

Givetvis kan Jackelén då kontra med att, även om det inte finns olika läsarter för just den här versen, så kan den ändå ha förvanskats. Och teoretiskt är detta givetvis en möjlighet. Men då öppnar man upp för vilka bibeltolkningar som helst, där man omtolkar alla verser men inte gillar, och begreppet kristen blir ett tomt och meningslös begrepp. Du kan tro precis vad som helst, du kan vara ateist, häxa, djävulsdyrkare etc, etc, och du är ändå en god kristen. Nu tror jag inte Jackelén räknar in djävulsdyrkare i kristenheten (fast säker är jag inte), men problemet är att andra kanske gör det (om Jackelén har rätt att tolka Bibeln utifrån sina egna åsikter, ja då har alla samma rätt). Och så får vi en politiskt korrekt vindflöjelkristendom, där inte längre Bibeln utan Aftonbladet och SVT/SR är normgivarna.

Nåja, ovanstående har jag i princip redan kommenterat. Det som fick mig att ta upp ämnet igen var en artikel i Aftonbladet den 1/12 2013 med rubrik:
Biskop Antje bra ledare för kyrkan
Efter hatstormen – kända svenskar i upprop för nyvalda ärkebiskopen
I artikeln skriver man (läs gärna hela artikeln):
Biskopen i Lunds stift Antje Jackelén har utsatts för en hatstorm i sociala medier sedan hon valdes till ärkebiskop. Vi är beklämda över det och vill på detta sätt visa vårt stöd för biskop Antje i utmaningarna som väntar henne.
Det här är ju ganska typiskt för debattklimatet i dagens Sverige. Jag har inte sett några hatartiklar mot Jackelén någonstans (givetvis kan sådant har förekommit, jag säger bara att jag inte sett något sådant). Begrepp "hat" har idag fått en helt ny innebörd. Att drista sig att komma med argument som motsäger vad som är politiskt korrekt klassificeras idag som hat (det är ingen tvekan om att allt som Jackelén säger är så politiskt korrekt som det bara kan bli; inkluderande glutenfria oblater och källsortering och lågenergilampor)!

Den självutnämnt "goda" sidan, dvs Godhetskören, anser sig således ha monopol på vilka åsikter som skall tillåtas i det offentliga rummet, och alla som framför andra åsikter (hur välgrundade de än är logiskt, faktamässigt etc) är inget annat än vidriga, ondskefulla hatare. Jag hatar inte på något sätt Antje Jackelén, däremot håller jag inte med henne i hennes bibeltolkningar, som jag anser vara oförenliga med Bibeln. Det är inte hat. Det är en del av en debatt. Man måste rimligen kunna kritisera en offentlig person (och även andra personer) utan att detta kallas hat. Men det är ju ungefär samma sak när det gäller vissa andra känsliga frågor. Om man har synpunkter på Sveriges invandringspolitik, och kanske anser att det finns bättre och framför allt mer effektiva sätt, att hjälpa lidande människor, eller inte håller med extremfeministerna att det inte finns biologiska kön, ja då klassas man definitionsmässigt som rasist och nazist, vilket gör dessa begrepp lika meningslösa som Jackeléns definition av kristen tro.

Godhetskören brukar ju skryta om att de inte vill ha ett vi-dom-samhälle. Samtidigt så delar man upp människor i onda och goda. De goda är de som håller med Godhetskören, och de onda är de som har andra åsikter. Den senare gruppen är dessutom, enligt Godhetskören, så onda att de inte skall beredas någon plats i den offentliga debatten. De har överhuvudtaget ingen rätt att delta i demokratin och skall marginaliseras så långt det går. De skall helt enkelt hålla käften!

Detta är för det första mycket farligt, eftersom det leder till att människor knyter händerna i byxfickan, när de inte har någon möjlighet att framföra sina synpunkter. Det är sådant som till slut får människor att explodera (i en intervju efter terrordåden i Norge tog en norsk freds- och konfliktforskare upp just detta som en av drivkrafterna bekom Breivik). För det andra är det inte heller demokratiskt. Godhetskören har ingen som helst rätt att bestämma vad son får sägas och inte sägas i Sverige. Och för övrigt, är det någonstans man hittar hat, så är det i Aftonbladet, där föraktet för oliktänkande är massivt och tragiskt.

lördag 26 oktober 2013

Säg mig vilka dina vänner är och jag skall säga dig vem du är

…brukar man säga. Och min bestämda uppfattning är att påståendet ligger mycket nära verkligheten. Föreliggande artikel kommer mest att bestå av citat och länkar med en och annan kommentar från min sida.

Den som känner till något om historia vet att de kristna lever farligt under onda regimer. När jag säger kristna i detta sammanhang, så menar jag inte den politiskt korrekta parodi på kristen tro som t ex Svenska Kyrkans ledning idag står för. Inte heller menar jag de spanska militärer som under Pizarros ledning ”kristnade” delar av Central- och Sydamerika och åstadkom miljoner människors död. Något sådant har ingenting med kristen tro att göra. Noll och intet. Man är inte kristen för att man kallar sig kristen utan för att man har en personlig relation med Jesus och har Jesus som Herre och Mästare i ens liv, dvs är en efterföljare till Jesus Kristus! I Matteus 7:21 säger Jesus, "Inte alla som säger 'Herre, herre' till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja".

I t ex Nazityskland var den protestantiska kyrkan genomsyrad av antisemitism från topp till tå. Riksbiskop Müller omnämnde t ex Hitler och nazisterna som "gåvor från Gud". En luthersk präst gick så långt att han förklarade att "Kristus har kommit till oss genom Adolf Hitler... Vi vet idag att frälsaren har kommit..." En luthersk präst vid namn Bieberstein hade en ledande roll i de s k Einsatzkommandon, vilka sköt ca 1,5 miljoner, huvudsakligen judar, innan man gick över till gasning. Prästernas kärlek till Hitler var dock inte besvarad. Hitler själv hade inte höga tankar om kyrkan och menade att kristendomen snart skulle kollapsa av sin egen ynkliga feghet. "Prästerna skall få gräva sina egna gravar. De kommer att förråda sin Gud till oss. De kommer att förråda vad som helst för sina futtiga jobb och inkomster.” Det Hitler säger här stämde säkert in på de präster som böjde sig för nazismen (en av de källor jag använt i föregående stycke är boken De vågade allt av Mary Craig, utgiven på Libris 1984).

Men det fanns också kristna i Nazityskland som stod för sin tro och predikade Jesu Kristi kärlek (med fara för sina liv). Dessa förföljdes skoningslöst om de avslöjades. De hamnade i koncentrationsläger där de mördades eller arbetade ihjäl sig. Ca 6000 tyska präster (plus mångdubbelt fler lekmän) fängslades och/eller avrättades – deras officiella brott var ”landsförräderi”. Och det kan man ju förstå. Den sanna kristendomen, den som förmedlades av Jesus Kristus (och inte av svenska ärkebiskopar på 2000-talet) är på total kollisionskurs med onda ideologier som nazism och marxism. En av de mest kända av dessa präster, Dietrich Bonhoffer, hängdes på order av Hitler bara någon vecka innan Hitler begick självmord i sin bunker. Hitler ville inte att Bonhoffer skulle få tillfälle att gotta sig åt Nazitysklands fall.

I boken Hitler a Study in Tyranny skriver Alan Bullock, ”I Hitlers ögon var kristendomen en religion för slavar: han föraktade speciellt dess etik. Dess undervisning var, förklarade han, ett uppror mot naturens lag om selektion genom kamp och den bäst anpassades överlevnad.”

Chefen för SS, Heinrich Himmler, älskade allt som var ockult och invigningen för SS-soldater bestod av fornnordiska ritualer i fackelsken. Men att vara intresserad av ockultism innebär inte att man är kristen. Tvärtom, eftersom Bibeln tar klart avstånd från varje form av ockultism. Hitler själv var definitivt inte kristen (vilket ibland påstås från ateistiskt håll för att smutskasta kristendomen) och var i princip motståndare till alla religioner, som religioner betraktade. Hitlers sekreterare, Traudl Junge, har skrivit en självbiografi med titeln I Hitlers tjänst (Historiska Media, 2005). Där skriver hon (sid 113):
Ibland hade vi också intressanta diskussioner om kyrkan och mänsklighetens utveckling. Diskussioner är kanske för mycket sagt, för de utlöstes av någon fråga eller anmärkning från oss, och Hitler började därpå utveckla sina tankar som vi sedan lyssnade på. Han hade ingen som helst bindning till kyrkan, utan ansåg de kristna religionerna vara föråldrade, hycklande och människofiskande inrättningar. Hans religion var naturlagarna. Dem kunde han bättre underordna sin våldsdogm än den kristna läran om kärleken till nästan och fienden.
I Mein Kampf, som jag läste för många år sedan (en av de tråkigaste böcker jag någonsin läst, den skulle kunna säljas som receptbelagt sömnmedel) skriver Hitler:
Den starkare måste dominera och inte para sig med den svagare, vilket skulle betecknas som offrandet av sin egen avancerade art. Endast den som är född som vekling kan betrakta denna princip som grym och gör hon så är det endast pga hennes klena natur och inskränkthet.
I Hitler’s Secret Conversations 1941-1944 (Farrar, Straus and Young, Inc., First edition, 1953) finns följande citat av Hitler:
Nationalsocialism och religion kan inte samexistera. Den största katastrof som någonsin drabbat mänskligheten var uppkomsten av kristendomen. Bolsjevismen är kristendomens utomäktenskapliga barn. Båda är uppfinningar av juden. (sid 6-7)

Kristendomen är ett uppror mot naturlagarna, en protest mot naturen. Drar man ut de logiska konsekvenserna av kristendomen, innebär detta mänsklighetens undergång. (sid 43)
Här var Hitler anmärningsvärt klarsynt. Kristendomen är en protest mot det lidande som förekommer i den fallna skapelsen och står därmed i opposition mot evolutionens grymma utslagningsmekanismer. Så långt hade Hitler rätt. Men kristendomens klara ställningstagande och kämpande mot lidande och fattigdom leder inte till mänsklighetens undergång utan i stället till en bättre värld. Däremot leder det till ondskans undergång! Vad Hitlers egen ideologi ledde till vet vi ju. Historiens facit visar på miljoner och åter miljoner döda och lemlästade människor. Ett lidande, så ofantligt att tanken inte förmår greppa det. Hitler säger vidare (ibid):
Det bästa vore att låta kristendomen dö en naturlig död… När förståelsen av universum har blivit allmänt känd…. kristna läror kommer att falla på sin orimlighet… Kristendomen har nått orimlighetens höjdpunkt. (sid 49-52)
Det är sant att kristendomen är orimlig. Det säger också Paulus när han i 1 Korintierbrevet 1:23 talar om att, " ...vi predikar en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap.” För intellektet är kristendomen en ”dårskap”. Men intellektet är begränsat och kan inte förstå allt, säger Bibeln.

I det onda Sovjetimperiet levde bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna) farligt. Många var kristna i hemlighet och samlades hemma hos varandra. Blev de upptäckta slutade det oftast med enkel biljett till Gulag. Motsvarande hände kristna i Maos Kina och händer idag i den onda republiken Nordkorea. Enligt en artikel i Svenska Dagbladet så mördas för närvarande en kristen var femte minut för sin tro.

Till skillnad från kristendomen så tycks det som att onda ideologier och regimer accepterar och hyser djup sympati med islam (så länge inte muslimerna försöker ta över förstås). Olika vänstergrupper, vulgärfeminister etc har inga som helst problem med att demonstrera tillsammans med islamister och muslimer i största allmänhet (trots att både marxism och feminism rent ideologiskt befinner sig på total kollisionskurs med islam). När det gäller feministerna (här avser jag inte riktiga feminister, som arbetar för en vettig jämlikhet mellan män och kvinnor – det jag talar om är tokfeminister som förnekar att det finns biologiska kön och kallar alla män för ”gubbslem” och skriker ”hatbrott” så fort någon inte håller med dem) så har de inget att säga om islams fruktansvärda behandling av kvinnor, utan talar i mun på varandra, för att betyga islam sin stora vördnad. Ondskan är som sagt inte logisk – den är bara ond! Och dum!

I Nazityskland var islam som sagt en religion som passade regimen. Islams fixering vid våld och hat mot allt som är annorlunda gjorde att nazisterna kände igen sig. Vid olympiaden i Berlin 1936, där Hitler stod som värd, gratulerade han den första dagen endast de tyska guldmedaljörerna. Hans rådgivare påpekade för honom att detta inte var någon bra reklam för Tyskland, varvid Hitler sade, ”I så fall tänker jag inte gratulera någon”. Och så blev det. Ondskan kan aldrig erkänna att det finns något gott eller positivt hos andra. Engelska Wikipedia skriver i en artikel när det gäller islam och Nazismen:
Den framväxande nazismen använde inte muslimerna som måltavla. Adolf Hitler uttryckte upprepade gånger åsikten att islam hade varit mycket mer kompatibel med de ”germanska raserna” än den ”ödmjuka” och ”svaga” kristendomen.

Hade Karl Martell inte segrat vid Poitiers […] så skulle vi alla förmodligen ha konverterat till muhammedanismen, den kult som glorifierar heroism och som öppnar upp den sjunde himlen endast för de modiga krigarna. Då skulle de germanska raserna ha erövrat hela världen [citat av Hitler].

(slaget vid Poitier utkämpades 732 e Kr mellan styrkor under den frankiska, ”kristne” ledaren Karl Martell och en saracensk armé från Kalifatet Cordoba led av emir Abd ar-Rahyman ibn Agd Allah)
I Adolf Speers (Hitlers rustningsminister) memoarer Inside the Third Reich: memoirs, Simon and Schuster (sid 96) ger Speer ett liknande uttalande av Hitler, när det gällde kristendomens starka ställning i Europa och även Tyskland:
Den muhammedanska religionen skulle också ha varit mycket mer lämplig för oss än kristendomen. Varför måste det bli kristendomen med sin mildhet och ynklighet?
Islam var en gynnad religion i Nazityskland (den antisemitism som är inbyggd i själva islam – alla islams heliga skrifter är fulla av judehat – bidrog säkert till detta). Stormuftin av Jerusalem (Arafats föregångare – och i mina ögon en av historiens ondaste män) flydde under Andra Världskriget till Tyskland, där han levde i högsta välmåga. Vid ett tillfälle träffade han Hitler personligen

Stormuftin förhandlade med olika tyska ledare och ville organisera trupper som skulle ta hand om Palestinas judar på samma sätt som nazisterna tog hand om Europas judar. Bakom Rommels Afrikakår fanns SS-trupper, vars uppgift var att, efter att tyskarna erövrat Palestina, samla ihop judarna där. Stormuftins avsikt var att det sedan var hans trupper som skulle ta hand om judarna. (vad denna behandling innebar är nog helt klart – enligt vad jag läst så besökte Stormuftin något av koncentrationslägren, så han visste vad som försiggick). Som tur var lyckades engelsmännen, under Montgomerys ledning, tillsammans med amerikanska trupper, stoppa tyskarna och driva ut dem från Afrika. Så Stormuftins dröm om ett judefritt Palestina gick inte i uppfyllelse den här gången. Men drömmen lever vidare bland de palestinska och arabiska ledarna idag och även bland många vanliga araber och palestinier (egentligen är palestinierna inget annat än araber – termen palestinier är uppfunnen långt senare för att fungera som ett slagträ i debatten – på slutet av 1940-talet kallades de judar som bodde i Palestina för palestinier och den engelskspråkiga tidning, som idag heter Jerusalem Post, hette då Palestinian Post).

För att återvända till nazisterna så lät Hitler sätta upp flera muslimska SS-bataljoner. Jag har skrivit lite om detta i en artikel på min hemsida. Jag citerar mig själv:

Den som kanske bär största skulden till dagens situation [i Mellanöstern] är Haji Amin al-Husaini eller som han också kallas, "Stormuftin av Jerusalem". Denne var förutom att han avskydde allt brittiskt, passionerat hatisk till judarna. Utan att överdriva kan man nog påstå att han var en genuint ondskefull person i stil med Hitler och Stalin. Att han inte fick fler människoliv på sitt samvete kan nog framför allt tillskrivas att han inte fick chansen att döda alla han ville döda. Stormuftin, som tillsattes av britterna (ett av deras större misstag) 1921, kan betraktas som Arafats föregångare (enligt vissa källor är Arafat släkt med Stormuftin — i varje fall vet man att Arafat som ung umgicks mycket med honom, och att Arafat utan tvekan är Stormuftins ideologiske arvinge). Under andra världskriget flydde Stormuftin till Tyskland, där han togs emot med öppna armar av nazisterna. Han kände väl till Förintelsen och stödde den helhjärtat. Vid ett tillfälle lär han ha besökt Auschwitz tillsammans med Eichmann. Hade han nu varit en god människa, som enbart ville sitt eget folks bästa, kunde man förvänta sig att han skulle sagt någonting i stil med, "Ja men det var ju inte så här vi ville ha det. Vi vill inte utrota det judiska folket, vi vill bara ha rättvisa för det palestinska folket." I stället så påstås det att han hånskrattade åt det han såg. Haji Amin al-Husainis hat gentemot det judiska folket var tydligen oerhört mycket starkare än hans kärlek till sitt eget folk! Därför lider hans folk idag!


Stormuftin av Jerusalem (i mitten med svart kappa och vit mössa) tillsammans med ett antal bosniska frivilliga i Waffen-SS (den militära grenen av SS). Det "bosniska" SS-förbandet var på drygt 21 000 man och bestod till 90 procent av bosnienmuslimer plus några tusen "kristna" kroater. Efter kriget anklagades förbandet för krigsförbrytelser. Bl a hade man, i samband med upproret i Warszawa, deltagit i mördandet av omkring 200 000 civila polacker.


Stormuftin (grabben hela da'n heller hur?) inspekterar den bosniska SS-brigaden. Till höger om muftin ser vi SS-Brigadeführer (motsvarade Generalmajor i tyska armén) Karl-Gustav Sauberzweig. Under kriget skrev Muftin 15 brev till Hitler (och även Mussolini) där han bad att de skulle låta Palestina och de andra arabländerna själva lösa "det judiska problemet" i överensstämmelse med arabernas intresse och genom samma metoder som användes av axelmakterna (dvs genom systematiskt folkmord). Minst en gång träffade han personligen Hitler.

Som sagt, visa mig vilka dina vänner är och jag skall säga dig vem du är. Finns något mer att tillägga? Jag kan i varje fall inte komma på något just nu. Ondskans brödraskap har alltid trivts bra ihop, även om de ibland småkivas om detaljer. Men de tycks vara överens om slutmålet; att utrota alla människor som vägrar böja sig under ondskan och göra resten till tanke- och viljelösa slavar. Det tycks för övrigt som även Godhetskören (den svenska kultur"eliten") har en viss dragning åt samma håll.

fredag 18 oktober 2013

Kristna politiker och kristna ateister

För några veckor sedan skrev jag en bloggartikel om hur troende människor, och då framför allt kristna, förföljs i svenska media och av svenska s k intellektuella. Förföljelsen innebär än så länge inte att man mördar kristna (något som just nu sker i stor skala i framför allt muslimska länder), utan att man uttrycker förakt och kritik mot de troende. Kritiken gäller aldrig muslimer (i varje fall aldrig explicit, dvs ordet muslim eller islam förekommer aldrig i kritiken utan då talar man lite vagt om ”troende” och ”religioner”). Ofta talas det om ”kristna illdåd” som häxprocesser, korståg etc, etc, men aldrig någonsin ser man uttryck som ”muslimska illdåd”. Om man någon gång kommer in på islam, så är man väldigt noggrann med att påpeka att eventuella ondskefulla handlingar som begås av muslimer (man skriver då ”islamister”) inte har någonting alls med islam att göra. Några sådana påpekanden görs sällan eller aldrig när det gäller den kristna tron.

Det senaste i raden av angrepp på kristna gäller den nye arbetsmarknadsministern, Elisabeth Svantesson. Hon har tidigare varit medlem i Livets Ord och även engagerad i antiabortorganisationen Ja till Livet (jag känner henne personligen, eftersom hon arbetade under något eller några år som lärare på Livets Ords Kristna Gymnasium). Hon har dessutom oförskämdheten att fortfarande vara kristen, och vara med i en bibeltrogen kristen församling (kan det finnas några andra kristna församlingar?). Och inte har hon tagit avstånd från sin bakgrund heller. Huugha!

Jag har ju i många sammanhang uttryckt kritik mot Reinfeldt, men jag måste erkänna att han får en del pluspoäng av mig för att han vågade utnämna en så kontroversiell person till minister (givetvis måste han ha känt till hennes bakgrund). Förmodligen måste Svantesson vara exceptionellt duktig för att Reinfeldt skulle välja just henne (jag tror ju inte att hennes kristna profil bidrog till att hon blev minister, det var nog snarare trots hennes kristna tro). Men ändå – rätt skall vara rätt; 10 pluspoäng till Reinfeldt för visat mod!

Direkt efter utnämningen av Svantesson gick mediadrevet igång. Man uttryckte oro över att hon hade en hemlig agenda. Hennes åsikter (om t ex abort) kunde misstänkas skilja sig från vad som uttrycks i abortlagen, etc, etc. Nu skulle hon ju inte vara abortminister, men ändå. Man krävde bl a att hon skulle ta avstånd från abortmotståndarna, men varför skulle hon göra det? – hon följer givetvis svensk lag även när det gäller aborter. Men varför skulle hon inte ha rätt att vara tveksam till abort, som är en mycket, mycket svår fråga (för den som är förblindad av ideologi finns förvisso inga svåra frågor). Johan Hakelius hade i Aftonbladet för någon månad sedan en mycket intressant artikel som tar upp just detta.

Som vanligt utmärkte sig de s k Public Serviceorganen (= politiskt korrekt service), Sveriges Radio och SVT, i den ylande vargflocken. En reporter där kallade Elisabeth Svantesson för en ”tänkbar ’stinkbomb’”. Den kristna tidningen Världen idag tog den 19/9 2013 upp påhoppet i en artikel. Bl a så skrev man:
Nya arbetsmarknadsministern kallades av en studioreporter på Sveriges Radio för "stinkbomb". Reportern har av en privatperson anmälts till Myndigheten för radio och tv [som jag antar är det nya namnet på det som tidigare hette Granskningsnämnden].

Det är osakligt och inte neutralt att kalla Elisabeth Svantesson för "stinkbomb" för att hon är kristen, tidigare medlem i Uppsalaförsamlingen Livets ord och varit aktiv inom Ja till livet. Det menar en privatperson som anmält Sveriges Radios Studio 1, som i tisdags kommenterade utnämningen av ny arbetsmarknadsminister.

"Jag inbillar mig att vi lever i en demokrati där rätten till åsikter är fri och att public service inte ska använda licensmedel att förfölja människor med vissa åsikter", skriver anmälaren. Anmälaren åberopar hets mot folkgrupp, under förutsättning att kristna kan definieras som folkgrupp.

Anmälaren menar också studioreporterns påstående att "Livets ord är en religiös sekt som håller på med underliga saker" är ett brott mot grundlagens skydd för religionsfrihet i Sverige.
Jag skulle bli oerhört förvånad om anmälan ledde till någon kritik av reportern i fråga. Det är nästan helt uteslutet. Den nya myndigheten för granskning av program är säkert minst lika politiskt korrekt som den gamla var. Jag misstänker att personalen i stort sett är densamma.

I en rättsstat bedöms man för sina handlingar och inte sina åsikter. Man kan mycket väl ha åsikter som skiljer sig från konsensus och lagstiftning och ändå i sitt arbete verka inom existerande lagstiftning. För att någonting skall förändras måste det börja med att någon har åsikter som divergerar från den normativa åsikten (som avspeglas i bl a lagen). Att vi fick dagens abortlagstiftning beror på att det fanns människor som inte var nöjda med dåvarande lagstiftning och arbetade för en förändring. Det innebär inte att de bröt mot då gällande lag. Att vi 1967 gick över från vänster- till högertrafik måste ha inneburit att vissa politiker ansåg att högertrafik av olika skäl var bättre än vänstertrafik för Sveriges del. Detta trots att lagstiftningen sade att vi skulle hålla till vänster. Att de politiker som ville införa högertrafik (de kanske också var ”potentiella stinkbomber”) hade denna åsikt, innebar inte att de körde på höger sida av vägen.

Det är ganska uppenbart att drevet mot Svantesson inte handlade om någon viktigt grundläggande demokratiprincip, enligt vilken politikers åsikter måste stämma överens med vad lagen säger. I så fall skulle Godhetskören också fördöma de tyskar som med fara för sina liv opponerade sig mot lagarna i Nazityskland. Deras åsikter skiljde sig ju från gällande lag. Ändå är det väl dessa tyskar som idag betraktas som hjältarna och inte de hjärndöda kossor som lät sig förföras av nazisterna.

Jag misstänker att Godhetskörens politiska princip i det här fallet kan sammanfattas i på följande sätt:
1. När det gäller politisk korrekta åsikter (dvs Godhetskörens åsikter) som ännu inte implementerats i lagstiftning, då är det berömvärt att som politiker inte acceptera gällande lag.

2. När det gäller politiskt korrekta åsikter som redan implementerats i lagstiftning (som t ex fria aborter) då är det oacceptabelt att som politiker inte acceptera gällande lag.
Summa summarum blir att de åsikter som inte sammanfaller med Godhetskörens åsikter är förkastliga (och de föraktliga människor som hyser dem skall beläggas med munkavle – ja inte bara munkavle utan också "tankekavle"), medan de åsikter som sammanfaller med Godhetskörens är berömvärda och skall ha fri tillgång till media etc. Godhetskören gör således anspråk på att få bestämma vilka tankar som människor tillåts att tänka och uttrycka. En sådan inställning till demokrati kännetecknar inte det Goda utan det Onda!

Ondskans kvartett är alla medlemmar i SSSF (Sällskapet Stjäla, Slakta och Förgöra). Ondskan lämnar alltid total förstörelse efter sig. Läsaren inser säkert vad de fyra symbolerna står för. Bilden visar ondskans typiska konsekvenser, i det här fallet Berlin vid krigsslutet 1945.
Nu slog drevet i viss mån tillbaka mot de journalister och ”kultur”personligheter som startade det hela (läs t ex här: http://www.dagen.se/webbdebatt/haxjakten-mot-svantesson-slog-tillbaka/). Alltfler ansvarsfulla debattörer, även sådana med en ateistisk världsbild ställde sig upp på Svantessons sida och påpekade ungefär det jag skriver ovan. Så den här gången gick sanningens fiender för långt.

Utvecklingen (eller kanske snarare förfallet) när det gäller Sveriges Radios P1 är djupt tragisk. En gång höll denna kanal en hög standard när det gäller demokratisyn och sanning. Och nu har P1 urartat till den politiska korrekthetens häxmästare, där journalisterna överträffar varandra i lögnaktiga eller missvisande reportage och nyhetssändningar. Visst finns också bra program där, men tyvärr blir de färre och färre. Tidigare lyssnade jag väldigt mycket på P1 men numera är det väldigt sporadiskt och ofta stänger jag av nästan direkt, eftersom jag blir så illa berörd.

I P1 kan man på söndagsmorgnarna höra ett program som heter ”Godmorgon, världen!”. Förr lyssnade jag ofta på detta program. Bl a så finns där ett inslag med några imitatörer som imiterar olika kända personer. Tidigare brukade detta inslag, som konfronterade många heliga kor i vårt land, vara väldigt roligt, ja nästan höjdpunkten av programmet. Tyvärr har även detta inslag degenererat och blivit alltmer elakt och sårande och kränkande. Jag råkade lyssna söndagen efter Svantessons utnämning till minister och givetvis imiterade man också henne. Det var så fruktansvärt kränkande och elakt så jag stängde omedelbart av. Jag kallar inte sådant humor. Äkta humor är varm och kärleksfull och driver med saker och ting på ett sätt som gör att man kan känna igen sig själv. Men den här typen av humor – usch! Det är pöbelns humor! Det är humorn och hånskrattet hos ett tonårsgäng som sparkar ihjäl en 40-årig fembarnsfar som är ute med hunden. Vidrigt! Det kommer nog att dröja åratal, om ens någonsin, att jag lyssnar på Godmorgon världens ”humorinslag” igen!

Apropå kristendomen så har vi nu fått en ny ärkebiskop, Antje Jackelén. Hon säger sig vilja ha en religionsdialog och är synnerligen otydlig när det gäller olika kristna dogmer. Under en utfrågning av ärkebiskopskandidaterna före ärkebiskopsvalet, i Gottsunda kyrka (Uppsala), visade sig Jackelén stå för allt annat än biblisk kristendom (kan det finnas någon annan kristendom?). Världen idag hade den 1/10 2013 en artikel om utfrågningen. Där läser vi:
– Jag är övertygad om att kristna, judar och muslimer tillber samma Gud. Det är bara fundamentalister som är emot religionsdialog, det sade Antje Jackelén, lundabiskopen under den utfrågning av fyra av de fem ärkebiskopskandidater som just nu utfrågas i Gottsunda kyrka i Uppsala. Jackelén vann provvalet stort.

Helvetet är ett inomjordiskt tillstånd, menade också lundabiskopen. Frågan om jungfrufödelse har blivit ett prov av tron på sistone. Jungfrufödseln är ett bildspråk som inte ska förväxlas med biologisk jungfrufödelse.
(Anders Gerdmar hade en läsvärd kommentar till Jackeléns teologi i Världen idag den 16/10 2013)

Det Jackelén säger här är helt oförenligt med Bibelns undervisning i många grundläggande frågor. När det gäller Jesu anspråk på att vara enda vägen till Gud, säger aposteln Petrus:
Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare kastade bort, men som blev en hörnsten.

Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta. (Apg 4:11-12)
Självklart kan man ha andra åsikter än de som Petrus för fram här. Självklart accepterar inte en muslim eller ateist det Petrus säger ovan. Men nu talar vi om åsikterna hos den kristna trons ”högsta” företrädare i vårt land – ärkebiskopen! Visserligen kan jag inte uttala mig om Jackeléns personliga förhållande till sin Herre och Mästare, dvs huruvida hon är kristen eller ej. Men en sak kan jag säga, hittills har jag inte hört henne säga någonting som skulle få mig att tro att hon är kristen i Bibelns mening (kan det finnas någon annan mening).

Beträffande jungfrufödsel så visar det Jackelén säger, att hon inte förstått vad naturvetenskap innebär (jag gissar att orsaken till hennes ovilja att acceptera Jesu jungfrufödsel bygger på just denna missuppfattning). Förmodligen tror Jackelén att vetenskapen motbevisat existensen av jungfrufödsel. Det intressanta är att idag så kan forskarna åstadkomma biologiska ingrepp liknande jungfrufödsel i sina laboratorier. Jag tänker då på kloning, där man från t ex ett ägg, utan att någon spermie är involverad, kan skapa en ny individ (vilken genetiskt sett är en exakt kopia av ursprungsindividen). Det finns inget vetenskapligt argument som principiellt motsäger möjligheten att klona människor. Kloning är givetvis inte samma sak som den jungfrufödsel som Evangelierna talar om. Jesu jungfrufödsel, när han föddes som både Gud och människa, är något helt unikt, som inte kan förklaras utifrån enbart biologi. Men kloning visar ändå vad som är möjligt inom dagens biokemi. Och ur det ateistiska perspektivet (enligt vilket människan inte är något annat än en elektro-mekanisk biologisk robot) finns inget som motsäger att biokemi så småningom skulle kunna åstadkomma något som påminner om jungfrufödsel. Vad Jackelén således indirekt säger, är att den allsmäktige Gud, som skapat ett universum ur intet, inte har förmåga att göra ungefär det som en medelmåttig gentekniker kan göra (eller kommer att kunna göra) i sitt laboratorium. Kanske är det dags för Svenska Kyrkan att formulera en ny dogm, som säger att gud skall tillbe Människan! Det vore en humanism värd namnet! Men längre bort än så från Bibelns uppenbarelse är det nog omöjligt att komma.

Hittills har vi dessutom bortsett från den övernaturliga aspekten (jag har full respekt för att ärkebiskop Jackelén, utifrån sin missuppfattning av naturvetenskap, utesluter existensen av något övernaturligt – i en demokrati har man rätt att ha fel – det jag vänder mig mot är att hon sitter som kristenhetens främsta representant i vårt land). Varför skulle inte den Gud som skapat universum och dess lagar, kunna bryta mot dessa lagar (vilket i Bibeln kallas mirakler eller underverk)? Huruvida mirakler existerar eller ej, är inte en vetenskaplig fråga utan en trosfråga. Vetenskapen kan inte uttala sig om existensen av mirakler, eftersom mirakler innebär undantag från naturlagarna. Och självklart kan inte den vetenskap, som sysslar med universums lagbundna regelbundenheter, handskas med, eller utesluta existensen av, eventuella undantag från dessa regelbundenheter. Lika lite som böjningsreglerna för de svaga verben (de verb som böjs enligt ett regelbundet mönster – t ex hoppa, hoppade hoppat) kan användas för att böja, eller för att utesluta möjligheten att det existerar, starka verb (dvs oregelbundna verb, t ex äta, åt ätit eller springa sprang, sprungit). Lite mer logiskt tänkande och lite mer genomtänkta argument borde man kunna begära av Svenska Kyrkans högsta ledare, som dessutom varit assisterande professor i ämnet Tro och Vetande (eller något liknande) vid ett teologiskt seminarium i Chicago!

Sveriges Radios tidigare Östeuropakorrespondent Kjell-Albin Abrahamson sade för några år sedan i en intervju i ICA-Kuriren:
Något märkligt håller på att hända med den svenska kyrkan. Först skildes den från staten, och det är ju bra. Nu håller den på att skiljas från kristendomen.
Det som inleddes med K G Hammar har således nu fullbordats. Svenska Kyrkan har lämnat den kristna tron och anslutit sig till den politiska korrekthetens kyrka, som i stället för Bibeln har Aftonbladet och SVT/SR som högsta auktoritet. Om Bibeln säger emot Aftonbladet, ja då gäller Aftonbladet!

När K G Hammar för ett antal år sedan besökte Rom, ville han träffa påven. Påven vägrade att ta emot honom (bl a på grund av Ecce Homo utställningen). Heder åt påven! Afrikanska kyrkor har uttryckt att de inte längre ser Svenska Kyrkan som en systerkyrka som de kan samarbeta med. Svenska kyrkan som institution kommer att bli alltmer isolerad i kristna sammanhang.

Nu finns det givetvis mer att säga om Svenska Kyrkan. Det finns förvisso präster och församlingar inom denna kyrka som står för den äkta varan, utan politisk anpasslighet. Men det är ändå tragiskt när dess högsta ledning så uppenbart har lämnat kristendomen. Jackelén säger sig vara emot fundamentalister, vilka är emot religionsdialog. Men hur skulle religioner som är logiskt inkompatibla kunna vara sanna samtidigt. Är islam sann (som bl a i sura 4:157 säger att Jesus aldrig korsfästes) ja då måste kristendomen (för vilken Jesu korsfästelse utgör en grundläggande dogm) vara falsk och vice versa. Men i den politiskt korrekta världsbilden är logiska motsägelser inget hinder. Det viktiga är att det man säger är godkänt av Aftonbladet. Huruvida det är sant eller ej, eller om det är logiskt omöjligt, tycks inte spela någon som helst roll.

Svenska Kyrkan står under politisk kontroll. Detta är givetvis en skvader. Om det finns en övernaturlig Gud så inte bryr han sig om vad som är politiskt korrekt i Sverige år 2013. En allsmäktig Gud håller inte upp fingret i luften för att känna varifrån det blåser. Det är han som befaller åt vilket håll vinden skall blåsa. Om man nu inte kan acceptera en sådan Gud, ja då vore det mer klädsamt att bli ateist än att försöka balansera på den politiska korrekthetens slaka lina. För övrigt är det intressant att även icke troende debattörer uttryckt förvåning över Jackeléns syn på de kristna dogmerna. Även en normal, tänkande ateist inser det omöjliga i att vara kristen ateist.

Jackelén upplever sig säkert som en oerhört god människa som inte vet hur väl hon vill muslimer och andra. Och det är ju bra. Problemet är att hennes kärlek till islam knappast är besvarad. Ingen troende muslim anser att kristendom eller judendom utgör vägar till Gud. Islam är enda vägen och alla knän måste böjas för Allah, som ej är att förväxla med Bibelns Gud. Nyligen (14/10 2013) kunde man i DN läsa följande:
Icke-muslimer i Malaysia får inte använda ordet Allah när de talar om gud. Det beslutade en domstol på måndagen och ändrade därmed en tidigare dom från 2009.
Jackeléns utsträckta hand till islam blir en ensidig gest, utan motprestation. Få muslimer, om ens några, anser att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed (även om de i och för sig menar att Jesus är en profet). Den ärkemulla som i Dommoskén i Mecka, skulle predika att Jesus är en lika säker väg till Gud som Muhammed, skulle med all sannolikhet stenas redan i predikstolen!

I Uppenbarelsebokens 3:e kapitel ger den uppståndne Jesus, genom aposteln Johannes, ett budskap till församlingen i Laodicea:
Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.

Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun. (vers 15-16)
Jag är övertygad om att Gud tycker mycket bättre om en hederlig ateist, som står för det han tror på (eller snarare inte tror på), än någon som försöker anpassa den kristna tron till den politiska korrekthetens ljumma vindar.

Eller som biskop Nils Bolander (han dog 1959 – på den tiden fanns det biskopar som trodde att Bibeln var Guds ord och att Jesus menade vad han sade) skriver i sin dikt "Dödsruna":
Fingret i luften. Känna sig för,
Varifrån fläktarna smeka,
Och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.

lördag 12 oktober 2013

Higgspartikeln – en Riksdagsfråga

Turerna kring förutsägelsen och upptäckten av Higgspartikeln, eller Higgs boson som den snarare heter, är många (här hittar läsaren en mer omfattande artikeln om Higgspartikeln och vad den innebär). Kanske alltför många. Higgs boson tycks ha förmåga att egga fantasin hos ett stort antal människor, även sådana som normalt inte är intresserade av fysik. Något som bidragit till fascinationen kan vara att nobelpristagaren i fysik, Leon Lederman, kallar Higgspartikeln för ”Gudspartikeln” i sin bok The God Particle: If the Universe Is the Answer, What Is the Question? (Gudspartikeln: Om Universum Är Svaret, Vad Är Då Frågan?), Dell Publishing, 1993. Egentligen ville Lederman kalla boken (och partikeln) för The Goddamn Particle (Den förbaskade Partikeln), bl a på grund av att den hade gäckat fysikerna i så många år. Förlaget tillät dock inte denna titel, eftersom de inte ville ha svärord i sina boktitlar. Då ändrade Lederman namnet till The God Particle utan att tänka på alla konspirationsälskare och andra knäppskallar, vilka älskar att bygga upp hela läror kring sådana här saker. I efterhand har han beklagat sin obetänksamhet. Men då var ju skadan redan skedd.

En del ateister har gjort stor sak av Ledermans olyckliga ordval och tolkat det som att upptäckten av Higgspartikeln bevisar att det inte finns någon Gud. Ingenting kunde vara mer fel. Partikeln förutsades av flera forskare samtidigt, bl a Peter Higgs, som fått ge namn till den, och för ett drygt år sedan så bevisades dess existens vid det stora partikelforskningscentret i Genève, kallat CERN (fortfarande återstår en del frågeställningar och man har såvitt jag vet ännu inte lyckats visa att den nyupptäckta partikeln uppfyller alla de egenskaper som Higgs m fl förutsagt att den skall ha).

Förutsägelsen och observationen av Higgspartikeln är en stor triumf för både teoretisk och experimentell fysik. Men någon direkt relevans för Guds existens och andra metafysiska frågeställningar har den inte (jag skriver närmare om detta i min längre artikel som jag länkar till ovan). Och att den skulle motbevisa Guds existens är så fel som det bara kan bli. Snarare utgör turerna kring Higgspartikeln ett indirekt argument för att det bakom universum finns en överlägsen Intelligens. Den abstrakta matematik, som användes för att förutsäga Higgspartikeln (och många andra redan upptäckta partiklar) har inte någon som helst koppling till den atomära verkligheten, utan kan mer betraktas som en lek med symboler, där vi själva uppfunnit både spelreglerna och symbolerna. Att man med hjälp av sådan matematik kan förutsäga existensen av, och egenskaper hos, atomära partiklar, utgör ett starkt indicium för att universum är matematiskt till sin själva natur. Det finns ingen som helst anledning att förvänta sig att ett slumpgenererat universum skulle ha sådana egenskaper. Däremot förväntar vi oss att ett universum, som är designat av en Intelligens, uppvisar tecken på en rationell uppbyggnad, och att detta universum kan analyseras och göras förståeligt med logik och matematik.

Den 26/7 2013 ställde Riksdagsman Peter Persson (S), med anledning av Higgspartikelns upptäckt, en fråga till utbildningsminister Jan Björklund (hela frågan kan läsas här). Han skriver:
Genom den så kallade Higgspartikeln har ännu ett avgörande steg tagits mot ett vetenskapligt bevis på att Gud inte existerar och har skapat universum. Likaså får det väl ändå anses vetenskapligt bevisat att människan inte har någon osynlig ”själ” och att det inte finns något liv efter detta.

Religiös tro handlar alltså numera bara om att tron är en utgångspunkt för moraluppfattningar och social gemenskap. I sak är de religiösa skrifterna som Bibeln och Koranen berättelser utan något som helst förklaringsvärde i fråga om vetenskapliga företeelser.

Kyrkan har historiskt kontrollerat undervisningen för att upprätthålla sina ovetenskapliga trosföreställningar och dogmer. Sekulariseringen bör nu slutföras, och samhället och skolan bör bli fullständigt neutrala i förhållande till individernas trosuppfattningar.

Det som behandlas under ämnet religionskunskap bör överföras till andra ämnen, till exempel historia och samhällskunskap samt på gymnasienivå filosofi. De timmar som på så sätt frigörs bör tillföras naturvetenskapliga ämnen.

Genom vilka åtgärder och insatser vill statsrådet krympa ”Gudsundervisningen” i skolan till förmån för ”Higgsundervisning”?
Det Persson skriver är rent nonsens. En radda av ord som egentligen inte betyder något. Men det är intressant att se hur en del ateister resonerar. Persson är uppenbarligen inte vetenskapligt skolad, men då skall man kanske vara lite mer försiktig när man drar växlar på vetenskap. Nu fick han inte någon respons för sitt förslag och jag tror han tappade ganska mycket förtroende från många kollegor i Riksdagen. Men hans inlaga visar hur ateister kämpar med näbbar och klor mot Gudstron. Och den visar också vilka usla argument många ateister kommer med. Vill man kritisera kristendomen finns bättre argument, som t ex hur Guds godhet tycks vara oförenlig med det enorma lidandet i världen. Det är ett problem som även många djupt troende kristna brottas med (mer om detta finns att läsa här).

Hat och ideologi och religion kan förblinda människor. Även som kristen måste man se upp med detta. Har man en stark tro, oberoende av vad man tror på, så ligger det nära till hands att tolka verkligheten utifrån denna tro och försöka pressa in verkligheten i sin egen världsbild. Här kan vissa religioner och ideologier ha större problem än andra. Som jag ser det så leder inte sann kristendom (den kristendom som förmedlas till oss av Jesu ord och apostlarnas skrifter, vilket har föga att göra med den tro som t ex Svenska Kyrkans ledningar förmedlar) till att man låser in sig i ett slutet rum. Det faktum att vetenskapen utvecklats så enormt i den judisk-kristna kultursfären, visar att man mycket väl kan förena sin Gudstro med en objektiv och realistisk syn på verkligheten. Sedan kan ju allt missbrukas och bli sekterism, men det är annan historia. Sekterister finns det gott om även i ateisternas läger.

onsdag 9 oktober 2013

Higgspartikeln än en gång

Igår tillkännagavs att Nobelpriset i fysik 2013 inte helt oväntat tilldelas de två fysikerna Francois Englert (Belgien) och Peter Higgs (UK) för deras förutsägelse av Higgspartikelns existens (de gjorde sina upptäckter oberoende av varandra). Att årets pris kom att handla om denna partikel, beror på att dess existens verifierades experimentellt för drygt ett år sedan. För den som vill veta mer om Higgspartikeln har jag skrivit en ganska lång och uttömmande artikel i ämnet.

Jag kan också berätta att Englert är överlevare från Förintelsen medan Peter Higgs tillhör den sorgliga skara brittiska akademiker som bojkottar Israel. Jag kan i sammanhanget nämna att två av Adolf Hitlers främsta supporters var nobelpristagare i fysik – Johannes Starck och Philipp Lenard. Logisk och matematisk intelligens har uppenbarligen föga att göra med vare sig verklig förståelse av den totala verkligheten eller hög moral. Det gör mig genuint ledsen att en så duktig fysiker som Higgs samtidigt är politisk idiot. Men han är väl, som så många andra intellektuella britter, offer för det jag brukare kalla "Lawrence-av-Arabien-syndromet" (en kombination av islamofili och antisemitism, den senare maskerad som antisionism).
RÄTTELSE:Det tycks som att det jag skriver ovan om Peter Higgs möjligen inte stämmer helt. Han har visserligen uttryckt kritik mot Israel och vägrade, av politiska skäl, att komma till en vetenskaplig konferens i Israel 2004 (vilket jag inte har problem med – självklart har man rätt att vara kritisk till Israels politik och även visa detta i handling), men det verkar oklart om i vad mån han verkligen stöder vissa brittiska akademikers bojkott av israeliska akademiker (som jag verkligen ifrågasätter och misstänker snarare bottnar i antisemitism än omtanke om det palestinska folket). Higg tycks i varje fall inte driva frågan om bojkott mot Israel speciellt hårt. Så möjligen är inte Higgs politisk idiot, kanske snarare politisk baby (Einstein, som visserligen var oerhört proisraelisk, var i många andra avseenden oerhört naiv när det gällde politik – logisk begåvningen innebär inte automatiskt att man förstår politik, eftersom politik involverar människan, vars handlingar inte kan förklaras med enbart logik).
Slutligen kan nämnas att årets kemipris går till 3 judiska forskare, varav 2 är israeliska medborgare. Apropå min hemsidesartikel om judiska respektive muslimska nobelpristagare. Det tycks som att israeliska forskare hävdar sig väl trots att de motarbetas i diverse olika sammanhang.

måndag 30 september 2013

Hatets anatomi

Ibland känner man sig väldigt ensam i sina åsikter. Många av mina vänner tycker att jag går alltför långt när jag kritiserar diverse olika företeelser. ”Du överdriver”, säger de. ”Dina förutsägelser om ett muslimskt övertagande av Europa saknar förankring i verkligheten”. ”Och när du kallar våra politiker för landsförrädare, så tappar du i trovärdighet.” ”Och att den svenska kultureliten skulle hata sitt eget land, det är bara nonsens.” Ja, ingen skulle bli gladare än jag, om de hade rätt. Och trodde jag att de hade rätt, skulle jag givetvis inte skriva som jag skriver.

Idag tänkte jag i alla fall tipsa om en mycket bra (och synnerligen politisk inkorrekt) ledare i gårdagens Svenska Dagbladet (130929) med rubrik, "Västvärldens självhat urholkar demokratin”. Jag känner mig lite upprättad efter att ha läst denna artikel. Jag är tydligen, trots allt, inte ensam när jag talar om ”Västvärldens självhat” (oikofobi). Läs artikeln så får du själv se!

Medans jag ändå sitter framför datorn kan jag skicka med lite ytterligare brandfacklor.

Kärlekens och fridens religion, dvs islam, visar åter prov på sin alldeles egen speciella version av kärlek och frid. Enligt en artikel i Daily Mail den 26/9 2013, vilken handlar om terrordådet i Nairobi, så blev gisslan utsatt för den mest fruktansvärda tortyr. Artikelns rubrik lyder ”’Eyes gouged out, bodies hanging from hooks, and fingers removed with pliers’: Horrific claims of torture emerge as soldiers reveal gory Kenyan mall massacre details.” (”’Utgrävda ögon, kroppar hängande från krokar och fingrar avklippta med tång’: fruktansvärda påståenden om tortyr när soldater avslöjar de vidriga detaljerna om massakern i det kenyanska köpcentret.”). I artikeln påstås att män blivit kastrerade och att man i kylrum hittat mördade barn med knivar fortfarande sittande i kroppen.

Än är det kanske för tidigt att uttala sig med full säkerhet om huruvida dessa uppgifter verkligen stämmer. Men om man jämför med andra muslimska terrordåd, så verkar påståendena inte orimliga, ja de verkar till och med troliga. Vid palestinska terrordåd i Israel har terrorister t ex släpat fram småbarn som gömt sig under sängar och mördat dem också. Muslimska terrorister drar sig inte för någonting. Där spelar de i samma liga som nazisterna och japanerna under WW2.

Det finns vissa uppgifter som tyder på att tre svensk-somalier (där "svensk" får tolkas som att de ibland vistas i Sverige och då förmodligen försörjs av svenska skattebetalare) deltog i massakrerna i Nairobi. Detta visar ju tydligt vilka strömningar som finns bland vissa grupper av muslimer i vårt land. I Sverige är det inte olagligt att vara medlem i en terrororganisation (typiskt det kraftlösa, ynkliga landet Sverige), och om någon av dessa svenska terrorister skulle återkomma till Sverige efter väl förrättat värv i Kenya (nu vet jag inte om någon av terroristerna undkom levande – man kan nog misstänka av de kenyanska soldaterna inte hade några större betänkligheter att skjuta för att döda, när det gäller den här typen av människor), så kan han såvitt jag kan förstå inte straffas i Sverige, även om det står klart att han begått massbord i Kenya. Visserligen kan han straffas i Kenya om han blir utlämnad, men det är tveksamt om det vore möjligt att utlämna någon till ett sådant land. Det finns ju inga garantier för att han inte blir torterad, och kanske riskerar han också dödsstraff. Däremot kan en pedofil straffas här i Sverige för brott han begått i Thailand. Jag tycker det senare är fullt ok i sig. Men varför gäller inte detta en massmördare? Nu är jag inte helt säker på att jag har rätt i det jag skriver, så om någon läsare vill rätta mig, vore jag tacksam (om jag har fel).

Det har framkommit att dådet i Nairobi varit mycket väl förberett. Förövarna har sedan lång tid tillbaka drivit en butik i köpcentret och på så sätt steg för steg kunnat smuggla in vapen och sprängämnen i sin förberedelse för att visa upp islams kärlekssyn inför hela världen.

Terrorgruppen Al-Shabaab (med anknytning till Al-Qaida) har tagit på sig dådet och säger att det är ett straff för att Kenya involverat sig i striderna i Mali. I Mali försöker nämligen islamisterna att ta över landet och skapa en islamistisk stat (helt i enlighet med vad Koranen och islams heliga dokument befaller). Både Frankrike och Kenya har skickat trupp till Mali (eftersom de flesta som bor i Mali inte vill leva under sharíalagar, trots att de är muslimer), vilket lett till ett flertal terrordåd mot franska medborgare (bl a så har barn kidnappats). Och så nu dådet i Kenya. Sverige ligger också farligt till, eftersom vi håller på och involverar oss i Mali. Inte med stridande trupp, men vi ställer bl a upp med ett C-17 transportplan som understöd. Kanske håller islamisterna just nu på och öppnar en butik på Arlanda eller i Sturegallerian i Stockholm? Tja, vem vet. Den som lever får se.

Sky News rapporterar (130929) från ett terrordåd i Nigeria, där ca 50 sovande studenter mördades för något dygn sedan (i Nigeria är det terrorgruppen Boko Haram som står för merparten av de illgärningar som begås). Man skriver, ”As many as 50 people have been killed after suspected Islamist gunmen fired on students as they slept at a college in northeast Nigeria” (Så mycket som 50 människor har mördats efter det att islamistiska angripare öppnade eld mot sovande studenter på ett College i nordöstra Nigeria).

Jag vill också påminna mina läsare om det islamistiska dådet mot en kyrka i Peshawar i Pakistan för ett par veckor sedan, där ca 75 människor dog och hundratals skadades (jag vill också påminna om vad skador i samband med sprängdåd ofta innebär – bortslitna armar och ben, förstörda ögon etc, etc, dvs livslång grav invaliditet).

Statistik visar att ca 100 000 kristna mördas varje år för sin tro, varav den absoluta merparten i muslimska länder. De mördas enbart för sin rätt att tro! Till skillnad från muslimska "martyrer", som dör när de försöker tvinga sin tro på andra (genom att mörda alla som vägrar att böja sig för islam)! Idag dör fler kristna för sin tro varje år än under romartidens värsta förföljelser (totalt dog någonstans mellan 10 000 och 100 000 kristna martyrdöden i Romarriket).

Allt detta sker i Allahs namn. Förövarna, som i stort sett alla gått på koranskolor och kan Koranen mer eller mindre utantill, ropar verser ur Koranen, vilka stöder deras handlingar, när de torterar och mördar. Nu säger visserligen Godhetskören i vårt land att detta inte har med islam att göra. Och dessutom är de människor som begår sådana här dåd helt desperata på grund av Västvärldens övergrepp mot islam. De ser sig ingen annan utväg. Etc, etc. Så islam har således inte med saken att göra och dessutom är det Västs eget fel att sådant här sker?! Men dylika åsikter får stå för Godhetskören. Det finns emellertid flera saker som talar emot att Godhetskören skulle ha rätt härvidlag.

a) De som begår dessa terrordåd är alla djupt troende muslimer, som är beredda att dö för sin tro. De är ofta, som nämnts ovan, väl grundade i Koranen och islams andra heliga skrifter (och kan bl a hela eller delar av Koranen utantill) och rabblar koranverser under det att de begår sina vidriga, ondskefulla handlingar. Och de är ofta utskickade av muslimska präster (som rimligen borde känna till vad islam står för). Att den här typen av dåd är allmänt accepterad i muslimvärlden visas av att det på Västbanken blir stora festligheter, när en terrorist, som kanske mördat ett antal judiska barn, släpps ur israeliskt fängelse. Och självmordsbombare, som mördat och lemlästat oskyldiga civila inkluderande barn, får gator och torg uppkallade efter sig. Detta tyder knappast på att dessa terrorister är ”udda enslingar som totalt missuppfattat Koranen”. Tvärtom så tyder det på att de står för ”main stream islam”. De har fullt stöd både av islams religiösa ledare och muslimvärldens politiska ledare (med vissa undantag, som tyvärr är alltför få).

b) Den nästan totala frånvaron av skarpa fördömanden från de muslimer som bor i Europa, när det gäller den här typen av våldsdåd, är symptomatisk. Tillfrågas en muslimsk talesman av en svensk journalist, så tar han kanske lite svävande avstånd från att 50 studenter mördats i sömnen, men frågan är vad han egentligen tycker. Varför demonstrerar inte ”vanliga muslimer” mot de våldsmän som ”kidnappar islam för sina egna syften” som det brukar heta? Det mesta talar dessvärre för att merparten av muslimerna i Sverige sympatiserar med, eller i varje fall har förståelse för, det t ex grupper som Al-Shabaab och Boko Haram sysslar med i Allahs namn. Om nu Allah är så god som islams talesmän påstår, kan man tycka att den här typen av våldsdåd måste vara den ultimata hädelsen av Allah. Var är fatworna mot Al-Shabaab? Mot Al-Qaida? Var är fatworna mot muslimer som halshugger skolflickor, för att skrämma flickor och kvinnor till underkastelse? Var är plakaten som säger ”Förbannelse över den som använder Allah för att begå våldsdåd!”? Svaret är att de lyser med sin nästan totala frånvaro. Vid muslimska demonstrationer i Europa brukar man i stället se den här typen av plakat:



c) Om nu inte ”vanliga” muslimer fördömer den här typen av dåd (för att de t ex missuppfattat Koranen), kan man tycka att ledarna för det islamska prästerskapet borde göra det. Ingen kan väl anklaga dessa för att inte veta vad islam står för. Det finns i och för sig enstaka mullor som kritiserat muslimsk terror, men de är få. Mycket få. Alltför få. Detta tyder på att terror utgör en del av islam, eller i varje fall ligger snubblande nära. Och det är bara att läsa Koranen och hadítherna så inser man att det är så. I Hadith läser vi:
"...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat..." (Hadith enligt Bukhari, Volum 1, Bok 2, Nummer 24)
Al Shabaab, Boko Haram, Al Qaida etc, etc, gör bara det som deras heliga skrifter befaller dem att göra. Verkligheten antyder att det vi kallar islamister i själva verket är de ”riktiga” muslimerna, dvs de som visar vad islam står för. Islams mål, såsom det framställs i Koranen, hadítherna och sharíalagen (se t ex citatet ovan), är att erövra hela världen (med våld om så krävs) och sedan tvinga in mänskligheten under islams system (islam är kanske till 25 procent en religion och till 75 procent ett politiskt system), där sharíalagar gäller och där kristna och judar får leva som en underkuvad grupp utan fulla mänskliga rättigheter, och där ateister får välja mellan att konvertera till islam eller dö. Det är inte jag som säger att det är så – det är islams egna, heliga dokument som säger detta. Så om du är arg nu så är det inte mig du skall vara arg på utan på islam!

En sak är i alla fall säker, ingen kristen (som kan sin Bibel och som fått möta Jesus) skulle kunna begå sådana illdåd som islams representanter regelbundet gör. Det vore absolut omöjligt! Den som sett in i Jesu ögon (bildligt talat) fylls av kärlek och inte hat. Skulle man försöka egga upp troende kristna till våldshandlingar, genom att indoktrinera dem med Jesusord (motsvarande görs ju med muslimska terrorister, som indoktrineras med Muhammedord och Allaord), så skulle det inte bli några våldsdåd. I stället för att spränga skolor i luften, så skulle de kristna, tilltänkta terroristerna, istället bygga skolor och sjukhus och predika kärlek och frid! Jesus var en fridsfurste till skillnad från Muhammed som var en krigarhövding!

Jag älskar muslimer som människor (men jag älskar inte de vidriga svin – vad skall man kalla dem annars för – som begick illdåden i Nairobi). Jag tycker synd om dem som hamnat under islams motbjudande system av hat och våld och intolerans (men alla människor, även muslimer har ansvar för sina handlingar – och alla människor vet innerst inne att det är fel att t ex döda barn). Det är inte muslimerna som människor jag kritiserar (däremot kritiserar jag terroristerna som människor – att bortse från att en människa begått fruktansvärda handlingar är att avhumanisera henne), utan det system som de i sina tankar är bundna av. Därför tar jag mig rätten att kritisera islam. Jag bävar för den dag när BokoHaram-Shabaab-Qaida-liknande muslimska organisationer börjar verka i Sverige för att skrämma svenskarna till att ge upp sitt land och överlämna det till islam (som skett, och håller på att ske, i Libanon och många andra områden i Mellanöstern och Afrika). Då kommer svenska folket att ångra att vi släppte in horder av muslimer i vårt land. Att vara kristen är en kallelse till kärlek. Men kärlek, sann kärlek, är inte att verka för sitt eget lands undergång!!!

En djupt troende katolik eller pingstvän eller livetsordare, som gått på bibelskola eller liknande i flera år, har ungefär samma förankring i sin religion, som terroristerna i Kenya. Jag känner inte till några katoliker, pingstvänner eller livetsordare som blivit självmordsbombare eller liknande. Jesus kallar inte människor till sådant! Den som är fundamentalist nitälskar för det han eller hon tror på. På frukten känner man trädet, som Jesus säger. Frukten av ondskans fundamentalister är våld, lidande, hat och förakt, som dessutom slår tillbaka mot dem själva. Man blir sitt eget hats offer. Frukten av godhetens fundamentalister är kärlek, omsorg, hjälp och godhet. Ondskan skapar tårar och sorg, godheten torkar tårar och lindrar sorg!

Jag kan berätta att jag för två veckor sedan åt lunch med en gammal elev från Livets Ords Kristna Gymnasium, där jag var lärare i 19 år. Hon arbetar med slumbarn i en förstad till New Delhi i Indien och var nu hemma några veckor för att vila upp sig. När hon berättade om det hon gjorde där, så hade jag svårt att hålla tårarna tillbaka. Hon är en sann representant för Jesus, som gör det som Jesus kallar oss att göra; strida mot lidandet i världen, torka tårar, omfamna de ensamma och utstötta.

Skillnaden mellan islam och kristendom utgörs av en avgrund. De är varandras absoluta motsatser. Kanske någon då säger, ”Ja men jag är muslim och tror på det goda!” Ja, men visa det då! Inte i vackra ord utan i handling. Om jag har fel i min kritik av islam, bevisa det för mig då! Inte genom att prata en massa om hur god Allah är och hur fridsam och kärleksfull islam är. Man är inte god för att man säger sig vara god. Man är god för att man är god. Och godhet är någonting alla människor förstår. När moder Théresa dog ställde man in programmen i Indiens statliga TV-kanaler och spelade sorgemusik. Indien är ett i huvudsak hinduiskt land och Moder Théresa var en katolsk nunna. Men den sanna kärleken är uppenbar för alla och behöver inte basuneras ut med pukor och trumpeter. Den står på egna ben och talar för sig själv!

Äkta kärlek är inte ord och ljuva känslor – utan innebär att handla! Att göra något! Godhetskören må uppleva underbara värmevågor som går genom deras kroppar när de säger de rätta, politiskt korrekta flosklerna. Men det blir bara floskler. Riktig kärlek är alltid kopplad till Sanning! Godhetskören kärlek är bara en sötsliskig sirap som inte hjälper någon. Tvärtom så är de på väg att förstöra det vackra landet Sverige med sitt floskeliserande av sanningen. Äkta kärlek är inte mesig. Den är uppfordrande. Ställer sig upp för Sanningen. Mot ondskan. Vågar allt. Men inte genom att mörda och plåga utan genom att upprätta människor till vad de egentligen är. Medan ondskan depraverar människor och skapar onda karikatyrer av dem själva. Innan jag köper påståendet att islam tillhör de goda krafterna i världen, vill jag se att så är fallet. Hittills har jag inte sett ett enda tecken på detta!