fredag 26 juni 2009

Det är skillnad på folk och folk

Följande artikel fanns att läsa på SVT Text-TV den 25/6 (2009) kl 06.25:
Asyljurist hade rasistisk blogg.

På sin blogg skriver juristen och kommunpolitikern Hans-Ola Mårtensson bl a att islam är en ”psykosocial sjukdom”. Flera främlingsfientliga uttalanden gick att läsa på bloggen, som stängdes tidigare idag uppger Sydsvenskan.

Intressant läsning ur många aspekter. Inte minst för att artikeln på två olika sätt visar hur logiskt motsägelsefull politisk korrekthet är (vad jag kan förstå så har Mårtensson på sin blogg kommentarer som kan betraktas som rasistiska, men vad jag diskuterar just nu är det han säger om islam – att kritisera islam är inte rasism, lika lite som det är rasism att kritiserad kristendomen).

1. Få människor i Sverige (bortsett från några hundra tusen troende muslimer) tror att Allah existerar och än mindre att denne är någon slags allsmäktig Gud. Lika få människor tror att Koranen är Guds ord och att Muhammed var Guds profet och att Koranen dikterades för honom av ärkeängeln Gabriel, och att varje enskilt ord i Koranen är absolut sant. Detta innebär, i klarspråk, att den absoluta majoriteten av svenska folket hävdar att Allah inte existerar och att Muhammed var en vanlig människa som antingen medvetet hittade på alltihop (och författade Koranen) eller eventuellt själv trodde att Gud talade till honom, medan det i själva verket rörde sig om någon form av hallucinationer (eftersom de flesta svenskar förnekar det övernaturliga, blir enda möjliga alternativet att den röst Muhammed tyckte sig höra, kom från hans egen hjärna – detta kallas i klartext hallucinationer).

Den absoluta majoriteten av svenska folket anser således att islam är en falsk religion (om man med falsk religion menar en religion vars gud inte existerar och vars heliga skrifter är påhittade av människor). Det betyder således, om man skall vara fullständigt ärlig, att i stort sett alla svenskar anser att islam har sin grund i psykologiska och sociala faktorer, dvs har en ”psykosocial grund”. Om Muhammed hittade på islam för att t ex kontrollera och manipulera människor (ungefär som David Koresh i Wacosekten), skulle knappast Muhammed räknas in bland de goda krafterna i världen. Snarare skulle han betraktas som en sjuk person med kontrollbehov. Och om han led av återkommande hallucinationer var han definitivt sjuk. Och några fler alternativ kan inte finnas för en normal svensk (det tredje alternativet – att Koranen har ett övernaturligt ursprung, och verkligen är en uppenbarelse från Allah, avfärdas ju av alla svenskar med några få undantag). Majoriteten av svenskarna anser således att islam är en ”psykosocial sjukdom” även om de inte vågar eller vill uttrycka detta öppet (precis som de av samma skäl anser att kristendomen är en "psykosocial sjukdom" – skillnaden är bara att detta är tillåtet att säga, vilket jag återkommer till under nästa punkt). Således förstår jag inte problemet. Hans-Ola Mårtensson har ju bara i ord formulerat det som i stort sett alla svenskar tycker. Eller……?

2. Och nu kommer vi till nästa intressanta aspekt. När det gäller kristendomen är det i princip tillåtet att säga precis vad som helst i böcker, i tidningar, på bloggar, i radio och i TV. Bara det är negativt kommer det intellektuella etablissemanget att applådera. Utställningen ”Ecce Homo”, som innehöll starkt hädiska bilder på Jesus, visades under pågående högmässa i Uppsala Domkyrka (sic), och applåderades i media (även om det också fanns kritiska röster). En utställning med motsvarande bilder på Muhammed vore helt otänkbar i vårt land. Journalister och intellektuella skulle förmodligen börja tugga fradga bara genom blotta tanken på något sådant.

Överallt bombarderas vi med angrepp på den kristna tron. Den är kärlekslös, förtryckande, kristna är elitister som föraktar alla andra, de är emot grundläggande mänskliga rättigheter som abort, samkönade äktenskap etc, ja den är i stort sett emot allt som är gott. Jag har läst otaliga artiklar där kristendomen kallats för ”cancersvulst” och ”virus”. Men jag har aldrig hört att en hemsida eller blogg som säger något sådant, har stängts ned. Eller överhuvudtaget kritiserats av den politiska korrekthetens prästerskap, när dessa har sina mer eller mindre hjärndöda ”åsiktsgudsjänster” i TV (jag talar här om den uppsjö av "diskussionsprogram" som förekommer i detta medium – givetvis tänker jag då speciellt på SVT).

Ultradarwinisten Richard Dawkins, anklagar i sin bok The God Delusion, Bibelns Gud för att vara en, ”småskuren, orättvis, oförlåtande kontrollpsykopat” och en ”kvinnohatande, homofobisk rasist” (den gode Dawkins kan knappast ha läst den Heliga Skrift speciellt noga – jag, som under åratal studerat denna bok, finner en helt annan gudsbild där – en god, kärleksfull, sann, förlåtande Gud, som älskar alla människor med oändlig kärlek, men som också är helig och därför inte kan acceptera ondskan). Visst har Dawkins kritiserats av kristna och människor som sympatiserar med kristen tro, men mångdubbelt fler har höjt The God Delusion till skyarna, som en viktig bok. I vissa svenska tidningar har boken fått lysande recensioner (medan den i många engelska tidningar sågats i höjd med fotknölarna för sin usla teologi). Man undrar vad som skulle hänt om Dawkins skrivit liknande saker om Allah (jag har svårt att tro att Dawkins hyser djup sympati för islam). Det skulle han aldrig våga. Hans (och hans svenska kollegors – t ex Dan Larhammar och Christer Sturmark) religionskritik formuleras alltid explicit mot den kristna tron, och sedan kanske han (och hans svenska bröder) mumlar något om att man i princip är kritisk mot andra religioner också (man aktar sig noga för att nämna islam vid namn). Jag har dock aldrig hört honom (eller någon annan militant ateist) uttrycka någon skarp kritik riktad direkt mot islam, på samma sätt som görs mot kristendomen.

Dawkins (et al = hans lärjungar) är givetvis väl medveten om skillnaden mellan Jesus och Muhammed. Det behövs ju inte särskilt stort mod för att kritisera en religion vars anhängare av sin Herre och Mästare uppmanas att ”vända andra kinden till” när de angrips. Islam har ju inte riktigt samma infallsvinkel. När t ex den framstående drusiske historikern Suliman Bashear i början på 1990-talet, under en föreläsning, hävdade att islam utvecklats under lång tid, snarare än att ha uppenbarats i fullt färdig form ur profetens mun, slängde hans studenter vid universitetet i Nablus på Västbanken, helt sonika ut honom genom fönstret på andra våningen (det är tur för de svenska liberalteologerna att svenska teologistudenter är mindre entusiastiska för sin tro – om de nu har någon tro).

Som sagt, det är intressant att notera kristendomens särställning. Hatet och kritiken mot kristendomen är ett av de starkaste argumenten för den kristna tron. Om det, som Bibeln säger, existerar en ond makt som strider mot Gud och som vill förslava eller förgöra människan, är det fullt naturligt att denna onda makt gör allt för att få människor att kritisera och hata Guds sanna uppenbarelse (dvs kristendomen). Det är ju bara där som lösningen på ondskans problem finns. Falska religioner finns ju ingen anledning att kritisera, eftersom de ändå inte leder människor till Gud. Om kristendomen behandlades som vilken religion som helst, dvs varken kritiserades mer eller mindre än andra religioner, så vore detta ett bindande bevis för att kristendomen i så fall vore en falsk religion. Eller också vore det ett bevis för att den kristendom vi har, urartat till en parodi på den äkta varan. Många kristna tycks vara oroade över alla angrepp som idag sker mot kristendomen. Jag skulle vara betydligt mer oroad om kristendomen överhuvudtaget inte angreps.
Fingret i luften. Känna sig för,
varifrån fläktarna smeka,
och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.

Har jag väl bländats av bågen i skyn,
löftenas flammande skära,
måste jag vara min himmelska syn
trogen, vart det än må bära.

(ur Dödsruna av Nils Bolander)

måndag 15 juni 2009

SSSF slår till igen

Nio personer, som tidigare tagits som gisslan i Jemen, hittades idag mördade, enligt AP. Sju av dem var tyskar, en var brittisk ingenjör, en sydkoreansk lärare. Den tyska gruppen bestod av ett par, tre barn plus två sjuksköterskor. Alla arbetade för en internationell hjälporganisation på ett sjukhus i Saada i norra Jemen.

Ovanstående kunde man läsa på Text-TV den 15/6 kl 21.00. Hurra, hurra! Än en gång har vi sett en av SSSF:s underavdelningar i aktion (för den som inte läst tidigare bloggar kan jag nämna att SSSF står för "Sällskapet Stjäla Slakta och Förgöra" – vilka sällskapets underavdelningar är torde tydligt framgå av sällskapets logotype, och vilken av underavdelningarna som varit i farten denna gång kan läsaren säkert själv räkna ut).

Ovan ser vi SSSF:s logotype. Visst är SSSF en underbar förening! Tänk vilka hjältar! Att våga mörda tre barn. Fantastiskt! Vilket mod! Och dessutom att mörda människor som enbart kommit för att hjälpa det jemenitiska folket. En religion eller en ideologi som driver människor till dylika dåd, måste ha sin rötter i Helvetet! Usch, denna djävulska, vidriga, stinkande ondska! Den är tröttsam.

måndag 1 juni 2009

Nedslag i verkligheten

Nedslag I: I tidskriften Fokus (9-17/4 2009) fanns en artikel om Annika Östberg (se tidigare bloggar) med rubriken ”En mänsklig tragedi” (hela artikeln kan läsas här). I artikeln intervjuas Karolina Johnsson, som suttit många år i fängelse i Thailand för heroinsmuggling. Johnsson pläderar för att svenskar dömda för brott utomlands, där strafftiden kan vara mycket längre än här hemma, bör överföras till Sverige. Reportern frågar då ”I fallet Dawit Isaak har det klagats mycket på den så kallade tysta diplomatin. Vilken modell är mest effektiv i sådana här fall?” Östbergs situation jämförs alltså med Isaaks situation. Detta framstår för mig som horribelt. Den svenske medborgaren Dawit Isaak, som är av eritreanskt ursprung, sitter fängslad i sitt hemland på grund av att han arbetat för yttrandefrihet och demokrati där. Han är inte någon kriminell person som för egen vinning stjäl eller mördar. Tvärtom har han varit beredd att riskera sitt liv för sitt lands frihet. Annika Östberg å andra sidan har suttit fängslad på grund av hon varit djupt inblandad i två mord (dessutom är hon dömd för ett tredje mord). Jag förstår inte hur man på något sätt kan nämna Östberg och Isaak i en och samma artikel. Det är som att jämföra Adolf Hitler med Moder Théresa. Östberg är en simpel brottsling, som varit med om att mörda tre personer, medan Isaak tillhör mänsklighetens goda krafter.

Apropå överskriften till artikeln (”En mänsklig tragedi”) så finns det fler mänskliga tragedier än att Annika Östberg suttit många år i fängelse, vilket jag anser vara synnerligen välförtjänt. Den polisman som Annika Östberg aktivt hjälpte till att mörda, hade en fru och två döttrar, som fick sina liv förstörda. Det är också en mänsklig tragedi! En kollega och god vän till den mördade polismannen fick också sitt liv förstört och slutade som alkoholist. Östberg har inte drabbats av en tragedi, hon är orsaken till flera tragedier, som drabbat oskyldiga människor!

Jag tycker faktiskt att journalister borde kunna skilja mellan de goda och de onda krafterna här i världen. Det bör man kunna förvänta sig, speciellt av en så i allmänhet högklassig tidskrift som Fokus.

Nedslag II: För ett par år sedan höll jag en massmedialt välbevakad föreläsning om intelligent design vid Linköpings Universitet. Två forskare vid universitetet samt studierektorn försökte stoppa min föreläsning, utan att lyckas. Rektorn vid universitet skickade ut ett rundmail till samtliga studenter, där han varnade för föreläsningen och kallade intelligent design för ”trams” och ”tokerier”.

Nyligen inbjöds förintelseförnekaren och antisemiten Ahmed Rami till en temadag om yttrandefrihet, anordnad av Utrikespolitiska Studentföreningen vid Linköpings Universitet. Även om en ledare i Östgöta-Correspondenten uttalade sig kritiskt mot att Rami blivit inbjuden, känner jag inte till att några forskare eller någon studierektor vid universitetet försökt stoppa Ramis medverkan. Jag känner inte heller till att rektorn skrivit ett rundbrev till universitetets studenter och varnat för förintelseförnekarnas ”trams” och ”tokerier”. Jag har svårt att tro att så skulle vara fallet (men om någon av mina läsare har annan information så tar jag tacksamt emot den).

Nu kan man kanske invända att Rami antagligen inte kom att stå oemotsagd, medan jag fick tala fritt i 90 minuter utan att någon fick tillfälle att vederlägga mina eventuella felaktigheter. Mot detta kan man invända att de studenter som lyssnade till mig på Linköpings Universitet hade matats med evolutionsparadigmet ända sedan de började på dagis, och dessutom kommer att fortsätta att matas av detta tänkande resten av sina liv. En nyanserad debatt behöver inte innebära att man blir avbruten hela tiden och aldrig får tala till punkt. En sådan debatt kan också innebära att man får lägga fram sina argument ostört och att sedan motargumenten kommer före eller efter debatten. Om jag genom att tala i 90 minuter skulle kunna övertyga mina åhörare om att vissa saker de fått lära sig under 20 års undervisning är fel, ja då vore detta ett mirakel. Och om dessutom intelligent design är så korkat och motsägelsefullt som motståndarna påstår, ja då vore det ett ännu större mirakel om mina åhörare skulle byta sida efter 90 minuters föreläsning. I så fall vore jag antagligen den störste vältalare som någonsin levat.

Jag noterar i alla fall med tillfredsställelse att intelligent design, enligt Linköpings Universitet, tydligen är mer kontroversiellt än att förneka Förintelsen. Huruvida detta säger något om intelligent design, eller om det säger något om Linköpings Universitet eller om det säger något om förnekade av Förintelsen överlåter jag åt läsaren att avgöra. En sak är i alla fall säker, att tvivla på Den Heliga Evolutionens omnipotens tycks utgöra en större fara för samhället och mänskligheten än att tvivla på Förintelsen. Detta visar att evolutionsteorin, enligt Renards tvivelfikationskriterium (se föregående blogg), inte fullt ut deltar i det vetenskapliga spelet, utan att det handlar om en vetenskapliga teori med starka, ja mycket starka, ideologiska undertoner.