lördag 24 oktober 2015

De intellektuella psykopaterna

I väntan på min första blogg efter att jag funnit mig tillrätta i Lissabon, så tänkte jag bjuda på en "gammal" men synnerligen aktuell artikel från min hemsida. Den är lång men är, enligt min mening, en av mina bättre och viktigare artiklar. De individer jag brukar kalla "Godhetskören", dvs den minoritet av ideologiskt förblindade intellektuella som skapat dagens snäva debattklimat i vårt land (ibland kallat åsiktskorridoren) tillhör utan tvekan den kategori människor jag brukar kalla intellektuella psykopater.

Klicka här för att gå till artikeln!

fredag 9 oktober 2015

Åter på arenan

Så vill jag meddela mina kära läsare (och övriga) att jag nu landat i Lissabon. Dvs inte bara landat med ett flygplan, utan landat för gott (om inget oförutsett inträffar – vilket det ibland dessvärre [eller möjligen dessbättre] gör).

Den 1/9 lämnade flyttlasset min adress på Gräslöksgatan i Uppsala och den 22/9 följde jag efter. Efter att ha bott några nätter på Pensao Nova Goa tog jag så emot flyttlasset den 26/9. Dessförinnan hade jag varit på Ikea (i Lissabon finns två stora Ikea). Jag beställde både hemkörning och montering av de lite mer knepiga möblerna. Hade ingen lust att tillbringa 8 timmar om dagen i en veckas tid med sådant. Min gode vän Krassi kom och hälsade på några dagar och hjälpte mig med allt praktiskt. Han var ett ovärderligt stöd och eftersom han är konstnär var han rätt man när det gällde att står för det inredningsarkitektoniska. Plus att vi hann gå ett antal gånger på fado. Den 7/10 (dvs igår) kom så leveransen från Ikea. Gubbarna från Ikea var verkligen snabba och satte ihop det de skulle sätta ihop på mindre än en timme. Jag vågar inte tänka på hur lång tid jag hade behövt (nu var de i för sig tre stycken).

Så nu har jag fått det mesta i ordning. Det återstår en del småplockande med att få in allt i sina rätta lådor och lite kompletterande inköp. Men grundläggande så bor jag nu i en fräsch, fungerande lägenhet.

Beträffande flytten så anlitade jag en firma som heter Stadsbudskontoret/SBKmoving. De har tydligen specialiserat sig på utlandsflyttningar och har bl a kontor i Cannes på Franska Rivieran. Jag kan verkligen rekommendera dem. Allt gick smidigt och allt var i princip enligt tidtabell. Och allt jag hittills testat av mina grejer är helt (det återstår en dator som jag ännu inte kontrollerat). En sådan här flytt är inte helt gratis (totalt runt 36 000 SEK), men när jag räknade på vad det skulle kosta att hyra största skåpbilen plus bränsle (körsträckan fram och tillbaka blir över 900 mil) plus väg-, bro- och färjeavgifter, samt hotellövernattningar m m, så hamnade jag på ungefär samma kostnad som jag nu betalade. Och då ingick flyttkartonger (riktiga sådana, som håller), packning och att bära ut till flyttbilen, och sedan att bära in allt i nya lägenheten. Plus försäkring.

Jag känner mig väldigt privilegierad som får bo här. Fantastiskt fin lägenhet med en utsikt som jag bara hade kunnat drömma om, eller vad sägs (klicka på bilden för att förstora):

Utsikt från min balkong. I bakgrunden Rio Tejo, den stora floden som majestätiskt flyter fram genom Lissabon.
Om du vill veta lite mer om Lissabon och Portugal, läs då fadoartikeln på min hemsida (framför allt slutet av den). Där finns många bilder från Lissabon och jag berättar lite grand om staden och dess historia.

Jag är snart tillbaka med en rykande blogg. So – B E W A R E!

söndag 26 juli 2015

En betraktelse över…

…den ädla konsten att hjälpa så fel personer, och så få personer, som möjligt, och samtidigt förstöra sitt eget land.

Migrationsverket räknar med att ca 12 000 s k ensamkommande flyktingbarn kommer att söka sig till Sverige i år (2015) och kommande år. Såvitt jag kan förstå kommer 100 procent av dessa att beviljas permanent uppehållstillstånd. Varje sådant ”barn” kostar mellan 2000 och 7000 kr/dygn (ibland mer än så – jag har sett siffror på att det i enstaka fall kan handla om 15 000 kr/dygn) under de första två åren, innan ”barnet” ifråga sedan kan slussas vidare till mindre kostsamma boenden.

S k ensamkommande flyktingbarn är en tämligen ny företeelse. Första gången uttrycket användes var 2004 när 338 flyktingar av denna typ kom till Sverige. Sedan har det eskalerat snabbt. Ensamkommande flyktingbarn är idag en miljardindustri. Privata entreprenörer som upplåter boenden till ensamkommande skär, som vi strax skall se, guld med täljknivar, som man brukar säga.

Innan vi går vidare, låt oss (apropå "guld med täljknivar") titta på vad ”mindre kostsamma boenden” kan innebära (dit de ensamkommande flyttar efter de två första åren). I Expressen kunde man den 5/5 2015 läsa en artikel med rubrik ”Ettorna hyrs ut till flyktingar för 46 500 kr” (per månad). Självklart betalar inte flyktingarna så mycket, utan det är vad samhället, dvs du och jag, får betala. Tror du att någon tjänar pengar på att hyra ut en etta på 20 kvadratmeter (enligt artikeln) för 46 500 kr/mån? Japp! Rätt gissat. Du är smart du! Och har uppenbarligen en djup förståelse för ekonomiska realiteter. Är du kanske civilekonom rent av?

Följdfrågan blir nu: ”Tror du att det finns starka inhemska (svenska), ekonomiska intressen (bland entreprenörer inom flyktingindustrin) när det gäller att fortsätta Sveriges nuvarande massinvandringspolitik?” Skulle tro det! Eller hur? Givetvis kostar inte alla lägenheter, där de ensamkommande kan bo, när de slussats ut från det dyra boendet, lika mycket. Men det är under alla förhållanden inte gratis. Det handlar om helt andra hyror än vad vanliga människor betalar för en lägenhet. Ingen politiker/tjänsteman skulle kunna tänka sig att ösa lika mycket pengar över en vanlig, etnisk svensk. Det vore helt, absolut, hundraprocentigt uteslutet! Etniska svenskar är idag andra klassens människor i Sverige!

Jag flyttar ju till Portugal till hösten och tänker hyra ut min lägenhet under första året – bra att ha om jag skulle ångra mig. Det vore inte dumt att få in 46 500 kr/mån, den är ju trots allt mer än dubbelt så stor som den lägenhet som nämns ovan. Men skulle jag begära en sådan hyra blev jag anklagad för ocker. Lägger jag på för mycket på min egen månadsavgift (mer än avgift för el och kanske någon tusenlapp för att det är möblerat) kan min hyresgäst anmäla mig till min bostadsrättsförening och hyresnämnden, och jag tvingas att betala tillbaka den del av hyran som betraktas som oskälig, annars riskerar jag att förlora min lägenhet (läste om ett sådant fall häromdagen i någon tidning). Och detta med all rätt. Men varför kallas det inte ocker när Migrationsverket betalar? Såvitt jag vet är ocker straffbart.

Det tycks som att både strafflag och ekonomiskt sunt förnuft bryter samman så fort det handlar om flyktingar. Vilket givetvis beror på att så fort någon bara antyder att det också finns ekonomiska aspekter på flyktingmottagning (precis som på allt annat, inklusive sjukvård och äldrevård), så anklagas vederbörande av Godhetskören för rasism och jämförs med Hitler (och jämförelsen utfaller ofta till Hitlers fördel). Ingen vågar således ifrågasätta någonting när det gäller flyktinghanteringens kostnader. Vem vill förlora sina vänner, sitt jobb och dessutom få ett massmediedrev på sig?!

När jag läste att 12 000 ensamkommande flyktingbarn kommer hit i år så tog jag mig för att sätta in dessa siffror i en kalkyl jag redovisat flera gånger förut. Kalkylen blir tydligare, ju flera individer det handlar om och visar vilka absurda konsekvenser Sveriges flyktingpolitik leder till.

Trovärdiga källor anger, som nämnts ovan, dygnskostnader på boenden för ensamkommande till mellan 2000 och 7000 kr/dygn under de första två åren (bl a så skall det finns minst en anställd per ”klient”). Låt oss räkna med en medelkostnad på 3000 kr/dygn, vilket således är lågt räknat. (f ö så finns det svenska pensionärer vars nettomånadsinkomst ligger ungefär i den storleksordningen).

Årskostnaden per klient blir då 3000x365,25 = 1 095 750 (på ett år går det 365,25 dagar i genomsnitt, detta på grund av att vart fjärde år är skottår). Kostnaden blir således ca 1,1 miljon kr per ensamkommande och år.

De ensamkommande bor, som nämnts ovan, i genomsnitt ca 2 år på dessa dyra ingångsboenden, innan de slussas ut till de ”billigare” boenden jag nämnt ovan (dvs ettor för 46 500 kr/mån och liknande fantasisummor). Tänker vi oss nu ett stadigt inflöde av 12 000 ensamkommande per år under en längre tid, kommer det att efter ett år uppstå ett s k stationärt tillstånd (balans) med 24 000 ensamkommande boende på dyra ingångsboenden (år två, dvs 2016, bor de 12 000 kvar som anlände 2015 plus att ytterligare 12 000 tillkommer detta år — alla ensamkommande under ett visst år anländer givetvis inte den 1/1, utan detta sker utslaget över hela det aktuella året, men vid ett inflöde under flera år spelar detta ingen roll för mitt resonemang).

Den totala årskostnaden för 24 000 individer (vid ett konstant inflöde av 12 000 individer/år) blir således:

24000x1095750 = 26 298 000 000 (dvs ca 26,3 miljarder) kr.

Detta är mer än hälften av vad hela Sveriges försvar kostade 2014 (47 miljarder)!!! Och det är ca fem miljarder mer än vad hela Sveriges polisväsende kostade 2014 (21,5 miljarder)! Jag finner detta absurt. Jag betraktar de politiker som handskas med våra skattepengar på detta sätt som ekonomiska brottslingar. De gör sig skyldiga till trolöshet mot huvudman (dvs mot svenska folket). Sveriges politiker är tillsatta för att värna om svenska folket och om Sverige som nation – de är inte tillsatta att prioritera världens muslimer på bekostnad av svenska folket!!!!!!.

Låt oss nu göra en jämförelse. Jag har ett fadderbarn på Haiti, som jag betalar 400 kr/mån för. Detta inkluderar skola, mat, skoluniform, läroböcker, skrivmateriel och en hel del andra viktiga saker (i Indien kostar motsvarande ca 210 kr/mån). Mitt fadderbarn på Haiti kostar således 400x12 = 4800 kr/år.

Hur många barn på Haiti skulle man kunna hjälpa för vad de ensamkommande ”barnen” kostar svenska skattebetalare? Ja, elementär matematik ger, utifrån det jag räknat fram ovan:

26298000000/4800 = 5 478 750 (ca 5,5 miljoner)

dvs för vad de ensamkommande ”barnen” kostar Sverige per år, skulle vi i stället under samma tidsperiod kunna hjälpa ungefär 5,5 miljoner barn på Haiti (eller ca 10,4 miljoner barn i Indien)!!! Och då talar jag om verkliga barn! Som inte har någon som helst möjlighet att ta sig till Sverige.

Mina trogna läsare vet ju varför jag sätter citationstecken runt barn ovan. Men för eventuella nytillkomna måste jag förklara. En stor del av de s k ”ensamkommande flyktingbarnen” är varken barn eller ensamkommande eller ens flyktingar i FN:s mening. Merparten av dem är över 18 (och dessutom räknas man som vuxen redan i 13-årsåldern, dvs efter att puberteten inträtt, i de länder dessa individer kommer från). Mediciniska undersökningar (handledsröntgen och tandundersökning) som gjordes i Norge under en period för några år sedan visade att 90 procent av de ensamkommande ljög om sin ålder och uppgav en lägre ålder än vad undersökningarna sedan visade (läs här!). Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige. Merparten av de ensamkommande är över 18, och en hel del över 20. Jag har full förståelse för att man frestas att ljuga här. Klassas man som "barn" får man garanterat stanna i Sverige och behandlas dessutom mycket bättre än vanliga flyktingar. Förmodligen skulle jag själv frestas att ljuga i en liknande situation. Men oavsett detta, att tro att inga s k "ensamkommande barn" skulle ljuga om sin ålder är till ytterlighet naivt. Att tro gott om människor kan i och för sig vara en god egenskap, men de myndigheter, som i första hand skall arbeta för Sveriges bästa, har inte rätt att låta (politiskt korrekt) naivitet påverka deras arbete.

Enligt en artikel i Polistidningen (januari 2009) kostade det då mellan 60 000 kr och 100 000 kr att ta sig hit från Irak – idag kan det kosta 150 000 kr (motsvarande siffror gäller rimligen även Somalia eller Afghanistan), en summa som dessa personer omöjligen skulle kunna skrapa fram själva – och kan de skrapa fram dessa pengar själva, har de inget här att göra. Då tillhör de den rika överklassen i sina respektive länder. Artikeln är numera borttagen från Polistidningens hemsida – skulle kunna bero på att man inom polisen nu beordrat rättning i leden – inget negativt om invandrare och invandring får framkomma, vilket är orsaken till att polisen numera, i signalement, ofta endast uppger klädsel, ungefärlig ålder och kroppslängd, dvs tämligen värdelösa fakta om man verkligen vill ha allmänhetens hjälp att lösa brott – men i dagens Sverige är det uppenbarligen viktigare att upprätthålla skenet av mångkulturens alla välsignelser än att stoppa våldtäktsmän och rånare från att begå nya brott.

Helena Carlestam, som är omvärldsanalytiker på Migrationsverket, diskuterar i en intervju i SVT Rapport den 4/7 2015 18.03 varför afghanska och somaliska unga män väljer just Sverige och varför man försöker göra detta under förespegling av att vara barn:
Det är för att söka ett bättre liv. Det är antingen en del i en familjemigration eller så är det för att hitta en utbildning eller ett arbete. Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl. Eller så skickar man i väg sina barn i hopp om att de ska få en bättre framtid. [Att så många väljer Sverige] har att göra med att vi har så generös praxis och mottagningsvillkor och att det sedan tidigare finns många från t ex Afghanistan i Sverige.
Även om det inte sägs explicit, så erkänner Carlestam här indirekt att de flesta ensamkommande inte är flyktingar i någon FN-mening, dvs de flyr inte med fara för sina liv från krig och förföljelse. De är helt enkelt ekonomiska migranter, som vill skapa sig en framtid i Sverige (i bästa fall). Och det är ok att försöka förbättra sina odds, men tyvärr kan Sverige inte ta emot alla människor i världen som är fattigare än en genomsnittlig svensk (i så fall skulle vi ganska snart bli lika fattiga som de fattigaste länderna i världen). Det är mycket bättre att Sverige satsar på att förbättra förhållandena i dessa länder än att vi förstör vårt eget land.

Ofta påstås inte bara att de ensamkommande kommer ensamma (vilket de sällan gör – de kommer i grupper och splittrar sedan upp sig innan de söker asyl) utan att de också är ensamma, dvs inte har några föräldrar eller släktingar. Allt för att väcka sympati och för att människor i Sverige skall tycka synd om dem och vilja ge dem en fristad här. Vi förstår, utifrån vad Carlestam säger, att detta inte stämmer (det kan givetvis stämma i enstaka fall, men dessa fall utgör med stor sannolikhet undantag och inte regel). Hon säger, ”Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen [observera ordet ”ofta]. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl.” Dvs det är således i många fall en medveten strategi att först skicka hit barnen (brukar kallas ”ankarbarn”) för att sedan föräldrar och syskon skall få komma till Sverige som anhöriga. Om vi antar att varje ensamkommande har 2 föräldrar och 5 syskon, innebär 12 000 ensamkommande att Sverige varje år kommer att ta emot 84 000 (7x12 000) anhöriga till dessa (ovanpå de 12 000). Förutom de 200 000 vanliga flyktingar (ca 90 000 plus påföljande anhöriginvandring) som beräknas komma hit i år och många år framåt.

Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” år således helt missvisande i de flesta fall. Dessa personer är, som framgått ovan, inte ensamma i någon mening. De kommer sällan ensamma, de har familj och släkt därhemma, de är inte flyktingar undan krig och förföljelse, utan ekonomiska migranter, och de är i de allra flesta fall inte barn (även om samtliga media i Sverige envetet fortsätter att hävda att de är mellan 13 och 17 år gamla). Dessutom är de allra flesta män, och de kommer huvudsakligen från Somalia, Afghanistan och Eritrea. Somalia och Afghanistan är ju helt muslimska länder. I Eritrea utgör muslimerna ca 50 procent av befolkningen (möjligen något mindre). Det mesta talar således för att merparten av de ensamkommande är muslimska män i åldern 18-25, vilka kunnat hosta upp runt 100 000 kr för att ta sig hit. Punkt slut! Jag anser inte att vi skall hjälpa sådana överhuvudtaget!

Det som sker just nu är så bisarrt att det är svårt att förstå hur ens korkade människor skulle kunna handla så ovist. Det är inte utan att man börjar fundera över om det möjligen finns demoniska krafter i verksamhet här. Det är svårt att hitta någon annan förklaring.

Att förstöra Sveriges ekonomi behöver inte vara oåterkalleligt. Även om vårt välfärdssystem urholkas av ensamkommande plus alla andra flyktingar som omedelbart får tillgång till hela vårt välfärdssystem utan att ha betalat en krona till detta, plus att många av dem aldrig kommer att få jobb utan kommer att försörjas av svenska skattebetalare så länge de lever (detta kan funka när det gäller några få, men inte när det gäller miljoner), kan vi förmodligen resa oss och gå vidare. De stora flyktingströmmarna kanske inte kommer att vara mer än några få år till (hoppas våra politiker – jag misstänker dock att de kommer att vara ända tills vi stänger våra gränser).

Men det finns dessvärre andra, mycket allvarligare aspekter av den stora invandringen till vårt land än ekonomiska. Aspekter som är irreversibla. Oåterkalleliga. Merparten av de som tillåts stanna i Sverige kommer från muslimska länder. Den som känner till det minsta om islam, dvs som i likhet med mig, själv har studerat islams heliga skrifter (i stället för att läsa kompendier utgivna på Södertörns Högskola, vilka beskriver islam i en romantisk dimma av sockersött nonsens), inser att Sverige går en fruktansvärd framtid till mötes när muslimerna så småningom (inom kanske 40 år) kommer att utgöra en betydande del av Sveriges befolkning. En framtid som kommer att tävla med Hitlers storhetsvansinniga vision om Tusenårsriket när det gäller ondska, intolerans och antisemitism!

En oroväckande stor del av de muslimska invandrarna begår redan nu brott och det ganska snart efter att de kommit hit – våldtäkter, rån etc (den muslimska kulturens kvinnosyn ställs inför mycket stora utmaningar när den möter Västvärldens frigjorda kvinnor, vilkas signaler muslimska män har mycket svårt att tolka – för att uttrycka mig försiktigt) etc. Även andra och tredje generationens muslimska invandrare är groteskt överrepresenterade i brottsstatistiken (fast detta göms numera undan i statistiken, eftersom dessa räknas som svenskar – med statistik kan man trolla bort nästan vad som helst). Kort sagt, de ensamkommande ”barnen” (och de andra muslimska invandrarna) leder till stora, stora problem för de länder som tar emot dem. Och värre kommer det att bli. Mycket, mycket värre! Och speciellt då i ett så mesigt land som Sverige, där dessa individer i princip kan göra vad som helst (inklusive våldtäkt, rån och mord) och ändå får stanna här, och bli försörjda livet ut (eftersom vi i Sverige är så ofattbart goda – mot alla utom våra egna). Ett land med den minsta överlevnadsinstinkt skulle klargöra för invandrarna (och också tillämpa detta till 100 procent) att den som begår brott (bortsett från parkeringsböter, som inte räknas som brottspåföljd utan som en avgift) innan vederbörande blivit svensk medborgare, utvisas omedelbart på livstid. Utan några som helst undantag. Plus att eventuellt erhållet medborgarskap kan återkallas vid riktigt grova brott (t ex för de som begår rån, mord och våldtäkt eller som strider för IS).

Våra politiker brukar säga att Sverige är en ”humanitär stormakt av högsta rang”. Tja, verkligheten visar på något helt annat. Vid jordbävningen på Haiti för ett par år sedan, där ca 200 000 människor dog och mångdubbelt fler skadades, skickade Sverige 180 miljoner kronor (det är den uppgift jag sett i svenska media – läser man på Internet så tycks det röra sig om ett betydligt mindre belopp, men låt oss hålla fast vid 180 miljoner för att vara välvilliga – har någon läsare mer aktuella siffror tar jag gärna emot rättelse). Jämför vår generositet gentemot lidande människor på Haiti, som avspeglas i dessa 180 miljoner kronor, med vad de ensamkommande kostar Sverige på ett år, enligt kalkylen ovan. Kan man verkligen säga att Sverige är en humanitär stormakt när man fördelar sin generositet på det groteska sätt man gör? Kan äkta godhet verkligen vara selektiv på ett så flagrant sätt?! Jag tycker inte det! I Stjärnornas Krig säger den onde, tidigare jediriddaren Darth Vader till sin förre, nu åldrade, mästare, Obi Wan-Kanobi, ”Jag har blivit starkare än du och jag är nu Mästaren”. Kanobi svarar då, ”Tja, möjligen Mästare i ondska!” När våra politiker stolta slår sig för bröstet och utnämner sig till Godhetens mästare, blir mitt svar ”Tja, möjligen mästare i självgodhet och självbedrägeri”.

Ofta säger medlemmarna i Godhetskören att Sverige inte har något val. Vårt samvete tvingar oss att ta emot alla som söker sig hit. Det är ett fullständigt missvisande argument. Låt oss titta lite på övriga länder i Skandinavien. 2013 tog Sverige emot knappt 4 000 ensamkommande. Motsvarande siffror för övriga skandinaviska länder var (på ett ungefär); Danmark 300, Norge 1 000 och Finland 150. Varför söker sig så många till Sverige och inte fler till våra grannländer? Ja, det är väldigt enkelt. Våra grannar ålderstestar de ankommande och vill de ta hit sina anhöriga gör man DNA-tester, för att se om dessa anhöriga verkligen är släkt med den ensamkommande. Väldigt många av de som kommer till Finland vägras asyl. Och ryktet sprider sig fort. Vem vill satsa hundratusen kronor om risken är stor att man skickas tillbaka till sitt hemland igen? Alltså väljer man länder där chansen att få asyl är mycket stor. Ett sådant land är Sverige. Det är vi själva som skickar ut de signaler som gör att antalet ensamkommande har ökat dramatiskt de senaste åren. I Sverige anser vi det vara kränkande att på något sätt ifrågasätta vad den ensamkommande säger. Säger han (det är nästan alltid en han) att han är 17, ja då vore det ofint att tvivla på detta. Och säger han att han inte har några anhöriga, ja då köper man det. Och även när han sedan själv bevisar att han ljugit och faktiskt har anhöriga, när han kräver att dessa skall flygas hit på svenska skattebetalares bekostnad, ja då vågar man inte lägga ihop två och två och konfrontera vederbörande med, ”Du ljög således. Alltså får du inte stanna här. Sådana invidiver vill vi inte ha i vårt land!”.

Att det kommer 12 000 ensamkommande (i mina dystra stunder brukar jag kalla dem för ”talibarn”) hit varje år (i stället för några hundra), beror helt enkelt på att vi är skandinaviska mästare i – inte godhet – utan dumhet. När svenska folket förr eller senare inser (den dagen närmar sig alltmer) vilket elände våra politiker och intellektuella och journalister (i maskopi) ställt till med för vårt land, och för kommande generationer, ja då kommer svenska folket att hata dessa människor. De kommer att ses för vad de verkligen är – landsförrädare av allra värsta slag!!!


Att räkningens timme närmar sig finns många tecken på. I senaste väljarundersökningen från Sentio (juli 2015) var SD näst största parti (2,5 procent större än M och 0,8 procent mindre än S – se bild ovan). Per Gudmundson i SvD spekulerade i en krönika om att SD mycket väl kan bli största parti i nästa val. SVT och andra politiskt korrekta media har valt att inte redovisa Sentios julimätning med motiveringen att Sentio inte använder samma mätmetod som de andra opinionsinstituten. Att detta är nonsens framgår av att man tidigare redovisat Sentio. Det verkliga skälet till att man negligerar Sentios senaste mätning torde vara helt uppenbart för var och en – skäms på er ni falska lögnjournalister! I förra valet lyckades f ö Sentio bäst när det gällde att förutsäga SD:s valresultat. De andra instituten slog fel på två procentenheter eller mer medan Sentio prickade rätt inom några tiondelars procentenheter. Detta diskuteras i en artikel av Daniel Walther, doktorand i statsvetenskap vid Umeå Universitet. Han skriver bl a:
Det verkar alltså som att det finns systematisk bias för vissa partier. Framförallt SD och MP hade stora avvikelser och samtliga institut verkar ha haft problem. Det tyder på att mätningsmetoderna för dessa kan behöva ses över [fetstil tillagt av mig].
Att utesluta Sentios mätning med motivering att de använder en annan mätmetod framstår som precis så oärligt som man kan misstänka att det är. Enligt Walther är det ju just själva mätmetoden som "behöver ses över".

Även om Sveriges vansinniga, och för landet djupt skadliga, flyktingpolitik har sin grund i en vilja att hjälpa andra människor, kommer den på sikt att göra precis tvärtom. Genom att muslimer (i allmänhet) är oförmögna att anpassa sig till andra kulturer (de varken vill, eller kan eller får assimileras i en icke-muslimsk kultur), och eftersom de allra flesta migranter är just muslimer, kommer detta att leda till oerhörda motsättningar i vårt samhälle. Vi ser redan nu begynnelsen till sådana motsättningar. Vi ser t ex hur svenska folket håller på att splittras i stadsbor och landsbygdsbor, som lever i helt skilda världar och betraktar varandra med stor misstro. I princip kan man nog säga att 08-orna (dvs stockholmarna) föraktar alla som bor utanför Stockholm (med stockholmare menar jag här den typ som bor på Södermalm och röstar på MP/V/Fi – läsaren förstår säkert vilka jag menar). Splittringen mellan stad och landsbygd beror delvis på diametralt skild syn på invandringen (det finns inga flyktingförläggningar runt Mariaberget på Södermalm, medan det på landsbygden finns fullt med sådana, vilket ofta dominerar ett mindre samhälle och skapar stora konflikter med lokalbefolkningen – i andra artiklar ger jag exempel på detta, t ex hur den lokala ICA-butiken eller Pressbyrån fått slå igen på grund av hot och rån begångna av "nyanlända"). Vi ser också hur 08-orna vill översvämma hela Sverige (utom Stockholm förstås) med vargar och andra ståtliga rovdjur, vilket landbygdsborna betackar sig för. 08-ornas förståelse för landsbygdens villkor och problem är lika med noll, t ex så vill MP (som är ett typiskt Stockholmsparti), höja bensinskatten rejält, vilket ytterligare försvårar för landsbygden, eftersom bilen många gånger är enda transportalternativet. För att inte tala om hur MP och många andra partier aktivt arbetar på att lägga ner hela det svenska jordbruket (genom sin styvmoderliga inställning till jordbrukarnas villkor).

Dessa spänningar med åtföljande otrygghet kommer i sin tur att leda till en växande främlingsfientlighet (människor känner sig redan idag hotade av romer som tar för sig; olagligt ockuperar markområden, där de bosätter sig; ibland tigger väldigt påträngande (läs t ex vad Elisabeth Höglund, en av Sveriges mest meriterade journalister skriver på sin blogg); merparten av åldringsbrott begås dessutom av romska ligor; östststsligor som rånar och ibland mördar ensamma gamlingar på landsbygden; för att inte tala om alla gängskjutningar). Detta kommer i sin tur tyvärr att slå tillbaka mot skötsamma och laglydiga invandrare som vill anpassa sig och som vill bli en del av Sverige. Och det är så det alltid går när man försöker vara snäll i stället för att vara god i ordets verkliga mening ("snälla" föräldrar, som skämmer bort sina barn, förstör dem ofta för livet). Den som är verkligt god försöker hitta en strategi för att med de begränsade resurser man har (resurser är alltid begränsade), kunna hjälpa så många som möjligt på bästa sätt. Och dessutom hjälpa rätt människor, dvs de som är i störst behov. Och detta utan att allvarligt skada sitt eget land.

Äkta godhet utgår alltid från kärlek. Och äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Det tragiska är att vi idag ser hur många kristna försöker kopiera godheten, definierad av Aftonbladet och Miljöpartiet, i stället för att fråga sin Herre och Mästare om ledning. Jag kan inte se att Jesus befaller mig att förstöra mitt eget land och kommande generationers framtid för att hjälpa andra (och dessutom till stora delar hjälpa fel människor på fel sätt)! Och jag kan inte se att Jesus befaller mig att ge bort mitt land till islam!

tisdag 30 juni 2015

Sanningens kollaps leder till mental kalops.

För en tid sedan kunde man läsa en mycket intressant krönika av Dick Harrisson, professor i historia vid Lunds Universitet. Rubriken var ”Kränkta av fakta”. Harrison skriver inledningsvis, baserat på sina egna bittra erfarenheter:
Att få en felaktig uppgift rättad, ett historiskt faktum påpekat eller sin åsikt ifrågasatt är allt som krävs numera. Allt fler känner sig kränkta. Av det offentliga samtalet, av böcker de inte läst, ja till och med av undervisning. Det är unikt i vår kända historia.
I krönikan ger Harrisson ett antal exempel på vad han menar:
Ännu värre blev konsekvenserna när jag i mitt trebandsverk om slaveriets världshistoria (Slaveri – en världshistoria om ofrihet, publicerat 2006-2008), skrev att afrikanska kungar deltog i, och tjänade pengar på, den transatlantiska slavhandeln på 1600- och 1700-talen, och att både slavhandel och slaveri hade mångtusenåriga rötter i Afrika. Under en månad tvingades jag löpa publicistiskt gatlopp på kultursidorna i Dagens Nyheter. Jag utpekades som Afrikahatare och rasist. Jag beskylldes för att kränka alla nu levande afrikaner, inklusive afro-amerikaner och afro-svenskar, eftersom jag retroaktivt skuldbelade Afrika för ett av de värsta brotten mot mänskligheten i historien. Väl att märka hade ingen av belackarna läst mina böcker.
Exemplet med afrikanernas egen inblandning i slaveriet behandlar jag i en artikel på min hemsida. Där diskuterar jag också den muslimska slavhandeln i Afrika, vilken skördade många, många fler offer än den europeiska/amerikanska slavhandeln, och som dessutom var mycket grymmare – den muslimska slavhandeln nämns aldrig i den svenska (eller europeiska) offentliga debatten, eftersom detta är absolut tabu – allt som är negativt för islam anses av kultur”eliten” vara rasistiskt och kränkande.

Men, läs hela Harrissons krönika, den är verkligen värd att läsa.

Äldre ryssar jag träffat har sagt att under sovjettiden så satt lögnen i högsätet överallt i Sovjetunionen. Alla ljög för alla. Tidningarna ljög för sina läsare (betecknande nog så hette partitidningen Pravda, vilket betyder "sanning"), vänner ljög för varandra, lärare för skolbarnen och vice versa. Äkta makar ljög för varandra, ja man ljög till och med för sig själv. Allt för att uppehålla skenet av Sovjetunionen som arbetarnas paradis och det bästa landet i världen. I denna härva av lögner framställdes Sovjet som det rikaste, mest välmående landet i världen medan människor i USA, Sverige, Västtyskland etc svalt, förtrycktes och plågades av kapitalister och kristna.

Idag kan vi se tillbaka på detta och förfasa oss. Dessvärre börjar vi i Sverige närma oss Sovjetunionens sanningssyn. Lögnen sitter i högsätet på våra media, i Riksdagen, på universiteten etc. Och det blir sakta men säkert bara värre och värre. I Sovjet undertrycktes sanningen av en maktfullkomlig överhet, som förfogade över myriader av soldater och poliser och rapportörer och koncentrationsläger. Och straffskalan för den som inte rättade in sig i ledet låg i normalfallet mellan tiotals år av förvisning till arbetsläger i Sibirien (där många dog av umbäranden) och dödsstraff. Något annat fanns inte.

Det märkliga med Sverige är att vi gått in i ett liknande tillstånd av lögnaktighet som norm, och sanningen på undantag, helt frivilligt. Utan yttre tvång! Media censurerar och vinklar inte nyheter för att de måste. Dvs enskilda journalister kanske måste – för att inte förlora sina jobb eller för att inte hamna i kylan. Men redaktionschefer och tidningsägare måste inte, de väljer att beträda lögnens väg. Samma sak gäller våra politiker (med vissa undantag) och våra s k intellektuella (så värst mycket intellektuell verksamhet verkar inte pågå i deras huvuden – i varje fall inte så att det stör).

I dagens Sverige har all verklig debatt om svåra frågor ersatts av en metadebatt, som inte handlar om frågorna i sig, utan om huruvida det är tillåtet att överhuvudtaget diskutera dessa frågor (kanske kränker man någon, kanske bryter den fria tanken mot genusperspektivet, kanske, kanske...). Slutsatsen i allmänhet blir att en förutsättningslös och öppen debatt i kontroversiella frågor (invandring, islam, homoadoptioner, samvetsfrihet för sjukvårdspersonal etc) inte är tillåten, eftersom den är kränkande och rasistisk (och alla andra standarduttryck som används i sammanhanget och som triggar de rätta vibbarna).

Låt mig avsluta med en tänkvärd dikt (något förkortad), hämtad från Uppsalatidningen (Uppsalas gratistidning) och författad av signaturen Gertrud:
Adjö Odinslund.
Adjö Vasaparken och Engelska Parken (som ni en gång var).
Adjö kvarteret som revs för att ge plats åt ”musikskrapan” UKK.
---
Adjö till Linnéträdgården, tyst och stilla.
Adjö till allt som var ursprungligt, genuint, gömda skönheter.
Välkommen det nya; det av medelklassens högskoleutbildade barnfamiljer uttänkta.
Välkommen det okänsligt skapade; ej skapat av ögats känslighet, utan av en vurm för förändring, förnyelse, ”modernitet”, en fåfäng dröm om FRAMTIDEN.
(UKK syftar på Uppsala Konsert och Kongress, en ny, synnerligen ful byggkloss, okänsligt placerad bland äldre bebyggelse. Linnéträdgården är en oas mitt i Uppsala, med en uteservering – även den nu hotad)

Den nya människan, fylld med vinklade kunskaper från ett vänstervridet, ateistiskt skolsystem – från grundskola till universitet – med sin förställt milda röst, med sitt ”hen” och sitt förakt mot sin egen kultur och sitt eget land, och som låter så gooood och tolerant och omtänksam, men vars ögon svartnar i hat så fort hennes åsikter ifrågasätts. Då blottar hon sina blodiga huggtänder och visar sin sanna natur.

Den nya människan strävar efter att riva ned allt som är för att bygga sin utopiska dröm om det perfekta, paradisiska samhället. Och alla medel är tillåtna för detta. Helst vill man undvika våld. Manipulation är metoden par preference. Och effektivaste sättet att manipulera och undvika en verklig debatt, där de självutnämnt godas idéer analyseras kritiskt (vilket deras idéer inte håller för), är att beskylla kritikerna för rasism och att kränka. Salman Rushdie (han som skrev Satansverserna och sedan fick en fatwa på sig) har myntat uttrycket ”kränkningsindustrin”.

I förlängningen av kränkningsbeskyllningarna följer att man anklagar motsidan för att vara nazister. Detta i enlighet med Goodwins lag. Enligt denna så urartar varje Internetdebatt, om den får hålla på tillräckligt länge, med att parterna börja likna varandra vid Adolf Hitler och nazisterna. Denna lag tycks inte bara gälla för Internet, utan för Sverige som land! Jag skäms för mitt eget land! Jag skäms för Sveriges politiker, journalister och intellektuella! Jag skäms för deras ynkliga feghet – att inte våga diskutera för vårt land viktiga, ja ödesdigra, avgörande frågor av rädsla för vad andra skall säga och tycka.

Och jag gråter när jag tänker på vilket öde som väntar Sverige inom några decennier! Det finns en absolut sanning och vare sig politisk korrekthet eller konsensuskultur eller manipulation kan påverka den absoluta sanningen.

(I en artikel på min hemsida ger bl a Rowan Atkinson – kanske mest känd som Mr Bean – sin syn på kränkningsindustrin och vår tids yttrandefrihet. Klicka här för att läsa den.)

fredag 29 maj 2015

Den nutida västerländska civilisationens förmodligen galnaste nation

Stockholms kommun har nyligen lagt fram ett förslag att ”svenskar” som återvänder efter att ha stridit för IS (i mina ögon är dessa människor inte mer svenskar än Usama Bin Laden) skall tas om hand för att avprogrammeras, eller vad man nu skall kalla det. I praktiken innebär detta att de skall slippa straff för de massmord de deltagit i plus att de skall få förtur när det gäller bostad, arbete och allt annat. Detta har väckt en förvånansvärt intensiv debatt (lite hoppfullt är det). Oppositionsborgarrådet Lotta Edholm (FP) säger t ex, ”Människorna som kommit tillbaka efter att de begått folkmord ska inte få bostäder och jobb utan ska ställas inför rätta.” Självklart kan tyckas, men islam kör ju i sin egen gräddfil i Sverige.

Antag att det i stället hade varit på 1940-talet, och svenskar som gått med i SS (SS och IS torde vara moralisikt ekvivalenta) och slagits för Hitler (hundratals svenskar gjorde detta), sedan kommit tillbaka hem, och någon då hade föreslagit att de skulle gå före i bostadskön och fått förtur till nya jobb. Hur hade reaktionen då blivit? Ja frågan är retorisk, eftersom ingen skulle ha föreslagit något sådant.

Här har vi människor som mördat, kanske 100-tals oskyldiga civila, som våldtagit tioåriga flickor och sedan dödat dem etc (det är bl a sådant som IS sysslar med för att skapa rädsla hos sina motståndare). Och dessa skall alltså inte bara slippa straff när de kommer tillbaka till Sverige (ett land som de har noll sympati för och lojalitet mot, men som de vet att utnyttja), utan de skall till och med behandlas bättre än alla andra människor i vårt land, bara för att de inte skall bli arga på oss och använda det de lärt sig inom IS för att begå terrordåd även i vårt land! Ja det är väl den svenska demokratin i all sin ynklighet! Personligen anser jag att dessa personer skall förbjudas återvända hit. Deras uppehållstillstånd skall dras in. Har de svenskt medborgarskap skall detta återkallas. Deras ekonomiska tillgångar skall konfiskeras etc. Och sätter de någonsin sin fot på svensk mark igen skall de omedelbart utvisas till de länder de stridit i (till motståndarsidan där). De skall aldrig någonsin få chansen att på något sätt hota Sverige och dess invånare. Aldrig!!!

Aftonbladet har en kvinnlig krönikör som ibland skriver förvånansvärt politiskt inkorrekta artiklar. Hon heter Lena Mellin. För några år sedan berättade media om hur elever i grundskolan under lektioner helt öppet ringde på sina mobiltelefoner och på så sätt störde undervisningen. Många lärare vågade inte säga till dessa elever (typiskt svenskt eller hur – svenskarna, jordens fegaste folk – Churchill kallade under Andra Världskriget inte för inte Sverige för ”det där lilla fega landet uppe norr”). Andra lärare beslagtog helt sonika mobiltelefonen om någon använde den under lektionstid. Detta väckte givetvis ett ramaskri hos Godhetskören, eftersom det sågs som en grov kränkning av dessa stackars elevers mänskliga rättigheter. Då skrev Lena Mellin en krönika där hon framförde åsikten att det var självklart att ta telefonen från en elev som använde den under en lektion och därmed störde undervisningen. Respekten i klassrummet måste vara ömsesidig – elever kan inte bara kräva respekt, de måste också respektera lärare och sina klasskamrater. Jag minns hur glad jag blev när jag läste detta. Tänk att det fanns någon som verkar ha sitt sunda förnuft i behåll i Sverige – ”de ryggradslösas paradis”. Å i Aftonbladet och allt.

Nu kan man ju inte begära att en krönikör alltid skall åstadkomma bra, intressanta, tankeväckande inlägg. Den 22/5 2015 kunde man i denna Sveriges största tidning läsa en krönika av Lena Mellin med rubrik, ”Det enda vårt samhälle har lyckats med är att bygga murar”. Inledningsvis skriver Mellin, ”Det enda samhället har lyckats med genom terrorbekämpningen är att stänga in oss. Slussar, fingeravtryck, koder. Roten till det onda har inte angripits.” Det ligger utan tvekan något i detta. Dessvärre innebär det hon skriver ett konstaterande av fakta, men innehåller inte någon lösning. Vidare skriver hon ”Att minska utanförskapet är det som gäller, enligt samfälld expertis. Men det är en ingen quick fix eftersom inkludering börjar med föräldrarna.” Även i detta finns en sanning. Dessvärre är det en större lögn än vad det är en sanning med tanke på vad Mellin här utelämnar.

Roten till det onda är inte att Sverige och svenskarna stänger dessa människor ute. Roten till det onda är islam!!! De muslimska gruppernas utanförskap är inte det svenska samhället fel (annat än möjligen marginellt). Visst kan det finnas svårigheter för muslimska ungdomar att komma in på vissa utbildningar och få bra och riktiga jobb (och inte av staten betalda praktikplatser och liknande). Och visst finns det människor som kanske inte direkt är rasister, men ändå är tveksamma inför att anställa en muslim och speciellt då muslimska ungdomar (jag skulle själv vara det om jag hade företag). Och visst finns det också svensk rasism (precis som det finns arabisk rasism och den senare är dessutom oerhört mycket värre än den svenska). Men detta kan inte på något sätt förklara den muslimska gruppens utanförskap och deras groteska överrepresentation när det gäller våldsbrott som rån, våldtäkter, hedersmord och vanliga mord etc. Den allt övergripande förklaringen heter islam!

Även om muslimerna skulle vilja integreras i det svenska samhället (vilket en del vill, men mycket talar för att dessa utgör en minoritet), så har de stora svårigheter att göra detta. De kan inte även om de vill. Deras kultur och religion är i princip helt oförenlig med den europeiska, judisk/kristna kulturen och i ännu högre utsträckning med den sekulariserade, europeiska kulturen (som ändå hämtar många av sina värderingar, när det gäller människovärde och liknande, från den judisk/kristna kulturen). I princip är det nästan omöjligt för muslimer att integreras i Europas länder.

Självklart finns undantag, det finns alltid undantag när man talar om människor, men jag fruktar att dessa undantag är för få för att göra någon skillnad (en rimlig slutsats utifrån det faktum att vi aldrig någonsin ser demonstrationer, där tusentals muslimer demonstrerar mot IS, Boko Haram etc, och kräver att dessa slutar kränka islam genom att mörda kristna och våldta kristna kvinnor och även småflickor – orsaken till att vi aldrig ser sådana demonstrationer är helt enkelt därför att det IS etc gör helt är i enlighet med vad som befalls i islams heliga skrifter, vilket många muslimer vet, dock inte alla). Men även om nu muslimerna både skulle vilja och kunna integreras i den europeiska kulturen, så är detta totalt förbjudet. Islam kan inte assimileras utan bara dominera (vilket gäller alla krigarideologier – detta var en av orsakerna till att Hitler beundrade islam). Att så är fallet framgår tydligt om vi betraktar islams relationer till andra kulturer historiskt (läs t ex min artikel om islams historia). Och det framgår med ännu större tydlighet om vi studerar islams heliga skrifter (vilket jag detaljerat diskuterar i andra artiklar på hemsida och blogg – använd mina sökmotorer för att hitta).

Som jag ser det så beror den muslimska gruppens utanförskap och höga arbetslöshet i mycket hög grad på dem själva. Genom sina speciella krav (t ex slöja eller ännu mer heltäckande klädsel för kvinnor och att muslimska män har stora svårigheter att ta order från en kvinnlig chef etc, etc) underlättas inte direkt deras möjligheter att få arbete. Många muslimska ungdomar presterar synnerligen usla resultat i skolan (till skillnad från elever med ursprung i Japan, Kina, Korea etc, vilka i snitt har mycket bättre resultat i skolan än etniskt svenska elever – vilket visar att det inte handlar om invandrare kontra etniska svenskar utan om en viss kultur kontra den svenska kulturen). Dels på grund av en negativ inställning till kunskaper i största allmänhet (och speciellt då ”västerländska” sådana – Boko Haram betyder f ö ungefär ”västerländsk kunskap är synd”), dels genom att många ungdomar (från Afghanistan, Sudan, Somalia m fl länder) har mycket, mycket dåliga kunskaper när de kommer hit. 2/3 av de som kommer från den typen är länder är analfabeter, vilket inte direkt underlättar deras skolgång eller ökar eventuella arbetsgivares villighet att anställa dem. Trots att Lena Mellin säkert har ett ärligt uppsåt när det gäller att försöka förstå, så faller hennes försök, i just det här fallet, på hennes totala okunskap och brist på förståelse när det gäller islam. Detta gäller så gott som alla som försöker förklara problemen med islam i Europa och i världen.

Grundproblemet är att det idag inte är tillåtet att kritiskt granska islam. Då är man rasist, sägs det. New York Times skrev i en artikel 2/3 2002 "Mellan fruktan och politisk korrekthet är det inte möjligt att uttrycka något annat om islam än sockersött nonsens". Därför är i stort sett allt vad våra journalister, intellektuella och politiker skriver och säger om islam just detta, ”sockersött nonsens”! Meningslöst! Deras kunskaper om islam bygger på politiskt korrekta kompendier från Södertörns Högskola och inte på vad som står i islams heliga skrifter. Vad den sanna islam är visar oss IS med all önskvärd tydlighet. De är de sanna, trogna bärarna av den äkta varan – den religion/ideologi som Muhammed skapade på 600-talet, och vars icke förhandlingsbara slutmål är att erövra hela världen. Genom övertalning och hot om så går. Om inte detta fungerar, genom att döda alla som gör motstånd när islam försöker ta över ett land eller område. Någon sade en gång så här, ”Enda skillnaden mellan islam och islamism är tre bokstäver” (dvs bokstäverna ”i s m”). Någon annan skillnad finns inte (jag hänvisar läsare att botanisera bland mina artiklar om islam för närmare diskussioner om detta).

Aftonbladet har också en krönikör som heter Daniel Swedin. Till skillnad från Lena Mellin har jag aldrig läst något läsvärt av denne man. Enbart politiskt korrekt nonsens och orgier i floskler om det goda samhället och allt annat som hör till när man siktar på guld i SM i godhet. Den 21/5 2015 hade Swedin en patetisk krönika med rubrik ”Hjälp jihadisterna lämna vansinnet”.

Även om Swedin i sin artikel anser att brottslingar skall lagföras och dömas, är han starkt kritisk till de som kritiserar förslaget från Stockholms kommunledning, när det gäller förtur till allting för återvändande jihadister. Han skriver bl a, ” För vad är egentligen alternativet? Att samhället förskjuter och brännmärker människor lär inte göra oss tryggare. I utanförskapet kan vansinnet slå rot och växa.”. Det framgår indirekt att han anser att dessa människor har all rätt i världen att vara i Sverige.

Utanförskapet är som sagt till största delen självpåtaget (och även anbefallt av islams heliga skrifter). Och trygga blir vi genom att den typen av människor inte ges rätt att befinna sig på svenskt territorium. De har ingen rätt att befinna sig här överhuvudtaget. Endast ett sjukt samhälle, med uppenbara självmordstendenser skulle agera så tafatt och ynkligt inför ondskan. Jag känner stor vrede mot de politiker som gör allt för att förstöra vårt land. Som förråder sitt eget land och sitt eget folk och sin egen kultur på den falska godhetens altare. Men min vrede är ingenting mot vad den före detta muslimen Nasrin Sjögren känner inför Sveriges politiker och intellektuella. Hon skriver i en krönika på nättidningen Samtiden med rubriken ”Stockholm sponsrar massmord, tortyr och våldtäkt” följande:
Med detta som grund ser jag ett tolerant, kärleksfullt och generöst folk [dvs svenska folket lika med de etniska svenskarna plus de invandrare som vill vara en del av Sverige] som förnedras så långt ett folk någonsin går att förnedra utan att det går sönder och går till handgripligheter. Men den gränsen närmar sig nu.
I ett annat sammanhang skrev hon nyligen om Sverige, ”Nu lever vi som bekant inte i ett normalt land, utan i den nutida västerländska civilisationens förmodligen galnaste nation.”

Läs hela hennes krönika här

Det ryker om den!!! Tack och lov, Inget ryggradslöst där inte!

Låt mig avsluta med en graf hämtad från World Value Survey (ett globalt nätverk av framstående forskare i samhällsvetenskapliga ämnen, vilka studerar värderingar och hur dessa påverkar olika samhällens sociala och politiska liv).

Den vertikala axeln i grafen visar var ett samhälle befinner sig i förhållande till tradition/religion. Ju högre upp, desto mer sekulariserat är ett samhälle och mindre traditionsbundet. Den horisontella axeln anger grupp kontra individualism. Ju mer till höger, desto mer individualiserat är samhället. Och ju mer till vänster på axeln, desto mer handlar det om ett samhälle som bygger på klaner och familjer och grupper, där individen är bunden helt eller delvis i dessa grupperingar. Givetvis är det mesta på gott och ont. Traditioner kan förtrycka, ja, men de kan också skapa gemenskap och trygghet. Religioner kan också vara negativa, men kan också ge människor goda etiska normer och bidra till ett bättre samhälle (klicka på bilden för att förstora den).
Av diagrammet framgår tydligt hur extremt Sverige är (Sverige ligger i övre, högra hörnet). Japan är visserligen något mer ateistiskt (shintoismen är ju grundläggande en ateistisk religion) men betydligt mer bundet än Sverige av sammanhållning under en gemensam kultur (Japan släpper i stort sett inte in några invandrare, och speciellt inte muslimer). När Sverige inom max 60 år blir ett muslimskt land (med mycket stor sannolikhet) med sharíalagar, kommer vi på kort tid att röra oss diagonalt från den ena extremen till den andra, dvs från övre högra hörnet till det nedre vänstra.

Sverigedemokraterna är nog inte det största hotet mot Sverige just nu (varför skulle de vara det, de värnar om svenska folket och våra traditioner). Det verkliga hotet kommer nog snarare från Sverigextremisterna (SE)! Ett parti där Alliansen och den rödgröna röran tillsammans (ofta kallade 7-klövern) utgör den ryggradslösa ryggraden (i den politiska korrekthetens värld av floskler smälter tes och antites samman till en slemmig röra med bruna fläckar – genom sin intolerans mot oliktänkande och bristande demokratisyn har även liberalerna numera fått ett stänk av brunt i sitt banér). SE tycks definitivt inte ha något alls till övers för de människor som byggt detta land.

Jag hyser betydligt större sympati för muslimerna än för Sverigeextremisterna. Muslimerna står ju i alla fall för vad de tror på och kämpar för detta. De är inte förrädare, utan erövrare. Många av dem låtsas inte ens vara solidariska med Sverige. Ingen är värd så mycket förakt som en förrädare! Som förråder sitt eget folk och sitt eget land! Vilket samtliga partier i 7-klövern gör (några mer andra mindre, men alla deltar i nedmonteringen av Sverige som ett svenskt land). Jag har svårt att tro att jag någonsin mer under mitt liv kommer att rösta på något av 7-klöverpartierna. De som, med Nasrin Sjögrens sätt att uttrycka det, förnedrar sitt folk så långt som ett folk någonsin går att förnedra utan att det går sönder.

Och vem vet, kanske går svenska folket till slut sönder. Och då vet ingen vad som kan hända. Ett folk man fråntagit både självkänsla, stolthet över sitt land och kultur (flera av våra toppolitiker – Reinfeldt, Sahlin, Maud Olofsson etc – har upprepade gånger uttryckt sig synnerligen nedsättande om Sverige), och trygghet, kan lätt bli ett farligt folk. Som jag skrivit flera gånger förut så ser jag stora likheter mellan dagens Sverige och Tyskland 1925. När valet står mellan pest och kolera, ja då blir vad man än väljer något negativt. När folket upplever sig som tillspillogivet och förrått av sina egna, folkvalda ledare, ja då finns risken att man väljer en trygg, stark ledare, oavsett konsekvenserna (det var precis därför som tyskarna valde Hitler – observera, Hitler fick makten på laglig väg genom fria val). Den moderna demokratin har bara existerat i ca 100 år. Det är inte givet att det demokratiska systemet kan och kommer att bestå. När man ser hur våra folkvalda, i stället för att värna om det folk som tillsatt dem, föraktar sitt eget folk, sviker sitt eget folk, förråder sitt eget folk, smutskastar sitt eget land och sin egen kultur, samtidigt som man upphöjer alla andra kulturer, och fattar beslut som inte på något sätt avspeglas av folkviljan och som är direkt skadliga för Sverige, ja då inser man att när uppvaknandet väl kommer (för det gör det förr eller senare), då kan det ta vägen åt vilket håll som helst. Politikerna i 7-klövern uppvisar lika stort förakt för svenska folket som någon diktator någonsin gjort!

torsdag 7 maj 2015

Förintelsen – sant eller falskt?

Jag läste för ett par veckor sedan om en SFI-lärare, som råkade i onåd hos sin rektor. På minnesdagen för befrielsen av Auschwitz (den 27/1 1945 intog sovjetiska trupper lägret och befriade de kvarvarande fångarna) hade läraren i fråga tagit upp detta med sina elever. En SFI-lärare skall ju inte bara lära eleverna svenska utan också ge dem lite grundläggande kunskaper om svenska traditioner och svensk och europeisk historia. En elev (muslim givetvis) protesterade då och förklarade att Förintelsen är en lögn påhittad av judarna. Läraren, som tydligen hade ett viss mod (de flesta svenskar skulle givetvis böjt sig för muslimen – det är ju en sådan attityd som kännetecknar medborgarna i en döende kultur) började argumentera med eleven och envisades med att Förintelsen utgör ett historiskt faktum.

Så långt rymmer historien inget anmärkningsvärt. Hur stor procent av världens muslimer som förnekar Förintelsen vet jag inte men jag misstänker att siffran ligger mycket nära 100 procent. Skulle den ligga under 90 procent, blir jag helt chockad. Men, nu inträffade det jag vill ta upp här. Eleven gick till rektorn och klagade över att han blivit kränkt av läraren, som sagt emot honom (har vi hört den förut?). Läraren blev inkallad till rektorn och fick en rejäl utskällning. Rektorn menade att elevens världsbild var lika mycket värd som lärarens världsbild och att läraren inte hade rätt att ifrågasätta elevens historiesyn. Egentligen är inte heller detta speciellt anmärkningsvärt. Rektorer i allmänhet är ju inte kända för sitt stora mod och sin integritet. I varje fall inte så att det stör. Undantag finns förvisso, jag har träffat ett antal sådana, men i princip så handplockar kommunen lydiga ja-sägare till rektorstjänsterna (som t ex utan att protestera går med på kommunens sparkrav, trots att dessa är destruktiva för eleverna och samhället i stort, i varje fall på sikt).

Nu fick media reda på detta, och trots allt så står fortfarande media för någon form av yttrandefrihet och sanning. Förintelsen är dessutom ett känsligt ämne och t o m få på den yttersta vänsterkanten förnekar, eller sympatiserar med, Förintelsen. Hade det handlat om något annat (t ex att läraren hade försvarat kristendomen eller Israel, hade media garanterat ställt sig på rektorns och elevens sida). Men nu slutade det hela med att rektorn fick ta tillbaka och göra den berömda pudeln. Och det var ju bra.

Idag finns bara en handfull överlevare kvar från Förintelsen. När den siste överlevaren, om några år, har dött, gissar jag att ifrågasättandet av Förintelsen kommer att ta fart på allvar. Detta också kopplat till den ökande andelen muslimer i vårt land. Jag förutsäger att inom 30 år (om inte något oförutsett inträffar) så kommer med stor sannolikhet majoriteten av svenska folket att förneka Förintelsen. Och om 50 år (när islam tagit över vårt land) kommer det att vara straffbart att påstå att Förintelsen ägt rum.

Jag vill därför påminna mina läsare om mina viktiga artiklar om Förintelsen (kanske bland de viktigaste artiklar jag skrivit). KLICKA HÄR för att gå till huvudartikeln om Förintelsen!

I artikeltexten finns ett antal länkar, där jag mer i detalj diskuterar olika ämnen som har anknytning till Förintelsen (krematorierna, motståndsgrupper i lägren, icke-judar som hjälpte judar att undkomma Förintelsen etc). I själva huvudartikeln som är lång (totalt innehåller nog mitt block om Förintelsen 60-70 A4-sidor) försöker jag i 30 punkter ge argument mot de som förnekar att Förintelsen ägt rum.

I Auschwitz och de andra lägren var det inte bara judar som mördades (även om dessa utgjorde merparten). Även ryska krigsfångar, polacker, romer, norrmän etc mördades (ca 2 miljoner totalt). Jag har aldrig sett eller hört att någon förnekar att ryska krigsfångar eller polacker eller romer mördades i lägren. Varför förnekar man då mordet på 6 miljoner judar? Svaret är mycket enkelt – det stavas J U D E H A T!

Vid ett besök i Auschwitz (vilket gav upphov till artikeln om Förintelsen) frågade jag den polska guiden, som berättade att hon arbetat många år som guide där, om hon träffat några Förintelseförnekare. "En del" svarade hon. Och så berättade hon att nästan alla förnekare hon mött varit kanadensare. Och det är ju ganska intressant. Om Förintelsen inte ägt rum, hade givetvis de flesta förnekare varit tyskar, som ville rentvå sitt land från en falsk anklagelse. Men så är inte fallet. Det finns inte en enda tysk framstående kulturpersonlighet, politiker eller forskare som förnekat eller förnekar Förintelsen. Tvärtom så skäms de. Tyskland har utan att protestera betalat ut biljoner till överlevare för Förintelsen. Det faktum att så gott som alla Förintelseförnekare är kanadensare, engelsmän och fransmän, och att dessa inte förnekar att polacker mördades i lägren, visar att förnekande av Förintelsen handlar om antisemitism (judehat) och inget annat! Dvs ren och skär ondska från avgrunden!!!

LÄNK TILL MIN ARTIKEL OM FÖRINTELSEN

tisdag 28 april 2015

Det är inte lätt att gå alla till mötes

Häromdagen surfade jag runt lite på Internet och råkade hamna på en diskussionstråd på Flashback. Där diskuterade man min blogg. Även om meningarna var något delade var det överlag positivt. En av de som talade gott om min blogg tyckte dock att jag på senare tid verkade ha låst fast mig i det här med islam och invandring. Att det började bli alltmer tjatigt och enformigt. Han rekommenderade att i stället läsa mina äldre inlägg, eftersom de kändes friskare och hade mer flyt.

Det är ju ganska lustigt, eftersom jag precis, sedan ett par år tillbaka, börjat känna ungefär samma sak själv. Jag har ju också gett uttryck för detta i flera artiklar. I föregående blogg skrev jag t ex:
Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva på bloggen efter att jag flyttat. Som jag påpekat många gånger så har jag redan sagt det mesta när det gäller min syn på islam, invandring, ateismen, den kristna tron, svenska media, Godhetskören och mycket annat. Det finns inte speciellt mycket mer att tillägga. Det man [idag] läser i tidningarna är bara upprepningar av det som tidigare skett, och som jag redan kommenterat. Det är bara andra namn, andra orter och andra datum. Men principen är densamma hela tiden.
Så egentligen innehåller mina äldre inlägg (om man går ett par år bakåt i tiden) i princip allt som finns att säga om islam, massinvandringen till Sverige och dess konsekvenser och det allmänna tankeförfallet i vårt land.

Nu är det ju inte lätt att göra alla läsare nöjda. Med anledning av de tankar jag uttryckte i min förra bloggartikel, så påpekade en av mina läsare i ett mail att det ändå kändes skönt att få de senaste händelserna kommenterade, även om de i princip bara var upprepningar av det som skett tidigare. Vederbörande skrev:
När Siw Malmqvist för många år sen erbjöds rollen som Pippi Långström i någon musical var hennes första respons negativ. Hon tänkte att alla barn var välbekanta med henne och inget nytt kunde tillföras. Men så insåg Siw att det hela tiden fyller på med nya barn, för vilka Pippi kanske var okänd.
Kom att tänka på detta när du menar att allt har sagts. För mig är din blogg relativt ny. Visst, man kan hämta tidigare artiklar, men att läsa nyskrivet ligger betydligt närmre till hands.
Som sagt, det finns många aspekter på det mesta. När det gäller aktuella händelser och kommentarer så finns ganska många bra sajter att välja på. Alternativa media blir allt viktigare ju mer våra vanliga media sjunker ned i grupptänkande och en vilja att uppfostra människor till de rätta åsikterna i stället för att rapportera sanningen om vad som sker, och låta människor själva bilda sig en uppfattning. Politisk korrekthet och ideologiskt tänkande har idag till stora delar ersatt den sanningskärlek, objektivitet etc som normalt kännetecknar (eller i varje fall borde känneteckna) media i ett fritt, demokratiskt samhälle. När stora delar av verkligheten sopas under mattan och fakta förvrängs på olika sätt, vilket är vad som sker i Sverige idag, då kräver demokratin att människor kan få information från andra håll. Två sådana alternativa, svenska media jag kan rekommendera är (det betyder inte att jag håller med om allt som skrivs där, läsaren har själv ansvar att bedöma):

Avpixlat.info – Den av Godhetskören mest hatade av alla sajter (vilket är det finaste betyg man kan få). Kommentarfälten innehåller en del osympatiska inlägg, men läs artiklarna. De har oftast med källor, så man kan kontrollera det som sägs.
Dispatch International – En alternativ tidning, kan man säga.
Samtiden är en ytterligare nättidning (eller vad man skall kalla det). Där finns många bra artiklar, där politisk korrekthet och hjärndöd ideologi fått ge vika för Sanningen. Sidan uppdateras ofta. Här får vi bl a ta del av Nasrin Sjögrens vassa och visa penna då och då. Rekommenderas varmt.

På sajten MXp har Dag Selander nyligen lagt upp en lista på "20 svenska nätagenter (skribenter som står upp för sanningen om verkligheten)". Undertecknad har fått äran att vara med på denna lista. Klicka här för att se listan!

För den som vill ha en mer objektiv bild av Israel och situationen i Mellanöstern rekommenderar jag att läsa Jerusalem Post. Några ytterligare länkar hittar du i länksamlingen på min hemsida.

Över världen finns tusentals engelskspråkiga Internetsajter vilka rapporterar sådant som vanliga media (ibland, ganska välförtjänt, kallade ”fulmedia”) inte rapporterar. Självklart måste man använda sitt omdöme och kontrollera fakta. Men det gäller ju alla typer av media, inte minst SR/SVT och de stora tidningarna i Sverige. Allt måste prövas och bedömas.

Jag kommer säkert att få en del återfall och tjata om samma sak. Så blir några av mina läsare glada. Men jag skall försöka att inte tjata så mycket, för att glädja de andra läsarna. Ibland kan dock att tjata ha en viss funktion. Jag tänker då på den romerske senatorn Cato, som avslutade alla sin tal i den romerska Senaten med "För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras". Han fick till slut sin vilja igenom. Cato betraktade Karthago som Roms huvudfiende allt sedan Hannibal 100 år tidigare hade försökt erövra Rom. Personligen menar jag att vår tids politiker och kulturelit utgör ett lika stort hot mot Sveriges säkerhet och välstånd som Karthago gjorde mot Roms framtida säkerhet. Jag vill inte förstöra några människor. Det jag vill förstöra är kulturelitens etc inflytande och hindra dem att föröda sitt eget land. Vilket de är på god väg att göra.

För övrigt anser jag att Godhetskörens inflytande bör genomskådas!

lördag 4 april 2015

Nu lämnar jag Sverige!

Kära läsare (och ni andra)!

Som kanske märkts så har det varit lite stiltje på min blogg de senaste månaderna. Ett av skälen till detta är att jag tillbringat några månader i mitt älskade Lissabon för att lyssna på fado och njuta av livet och ett skönare klimat, och samtidigt koppla av från allt man kan bli upprörd över i Sverige (t ex våra ryggradslösa politiker som säljer ut sitt eget land till islam och som i den falska godhetens namn tillåter ett allt otryggare samhälle att utvecklas, där gamlingar inte längre vågar öppna när det ringer på dörren och där hundratals områden i Sverige idag inte längre tillhör Sverige – polisen kan bara åka in i dessa områden med stora, tungt beväpnade insatsstyrkor).

Jag har nu skaffat en lägenhet i Lissabon. Denna ligger precis där jag vill att den skall ligga, vilket är stadsdelen Graça, som ligger på den högsta av Lissabons kullar. Till lägenheten hör två balkonger med utsikt över den vackra Tejofloden, som flyter genom Lissabon. Det är bara några minuters promenad till mina favoritfadoställen. Jag planerar att flytta dit någon gång i höst, om allt går som det skall. Dessvärre går ju inte allt som det skall när man fyllt 70. I varje fall inte alltid. Men vi får hoppas att det blir som jag tänkt den här gången.

Bilden (klicka på bilden för att göra den större) är visserligen inte tagen från min lägenhet, men den är tagen från en plats inte långt ifrån där jag kommer att bo. Lissabon är en stad efter mitt hjärta. Det är ju också Stockholm, där jag bott i många år, men tyvärr så har det Stockholm jag ser idag föga likhet med det Stockholm jag minns. Att komma till Lissabon är att komma 50 år bakåt i tiden i vissa avseenden. Och det passar mig perfekt.
Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva på bloggen efter att jag flyttat. Som jag påpekat många gånger så har jag redan sagt det mesta när det gäller min syn på islam, invandring, ateismen, den kristna tron, svenska media, Godhetskören och mycket annat. Det finns inte speciellt mycket mer att tillägga. Det man läser i tidningarna är bara upprepningar av det som tidigare skett, och som jag redan kommenterat. Det är bara andra namn, andra orter och andra datum. Men principen är densamma hela tiden. När det gäller min hemsida, som innehåller artiklar av mer bestående värde, kommer jag att försöka ha den kvar och även skriva nya artiklar (jag har många planerade sådana). Bloggen kostar ju inget att ha kvar, så den får väl ligga där den ligger. Jag har några nya bloggartiklar planerade, som jag kommer att skriva innan jag flyttar. Inget hindrar givetvis att jag fortsätter att skriva från Lissabon, men vi får se hur det blir med den saken.

Tyvärr är min visualisering av det framtida Sverige synnerligen mörk, men jag hoppas verkligen att jag har fel. Inte bara för min egen skull utan framför allt med tanke på kommande generationer. Hur ett folk (det svenska folket) frivilligt kan välja att ge bort sitt land till en förtryckande ideologi (jag tänker då på islam) är för mig helt ofattbart. Min hjärna kan helt enkelt inte ta in detta. Speciellt med tanke på vilket fruktansvärt lidande detta kommer att åsamka de egna barnen. Men svenska folket har tydligen sagt sitt (87 procent röstade ju i sista valet på fortsatt massinvandring av muslimer till Sverige), och då får det bli så.

Nu kan man förstås ifrågasätta vad svenska folket verkligen röstade på. Valet handlade inte om att svenska folket, utifrån sann kunskap om konsekvenserna av invandringen till Sverige, om vad islam står för etc, valde som de gjorde, utan svenska folket lurades av manipulerande, ljugande, trixande, vinklade journalister att rösta ungefär som journalisterna ville att de skulle rösta. Så det största ansvaret faller över våra journalister och politiker och vår kulturelit, dvs de som normalt skulle värna om sitt folk och sitt land (eftersom de borde förstå mer av det som sker än vanliga människor), och som nu i stället har förrått sitt folk och sitt land. Precis som att journalisterna, politikerna och kultureliten förrådde tyska folket på 1930-talet och fick dem att anamma Adolf Hitler (denne kom ju till makten inom det demokratiska systemet, vilket han sedan snabbt avskaffade), med katastrofala konsekvenser som följd (långt innan Hitler blev Rikskansler så hade han starkt stöd från både Kapitalet och många kulturpersoner – t ex så tillhörde två nobelpristagare i fysik, Johannes Starck och Philipp Lenard, hans främsta vapendragare).

Jag vill i alla fall önska mina läsare en riktigt Glad påsk!!! Även om jag personligen har svårt att känna någon större glädje när jag tänker på mitt arma lands framtid. Min tröst och mitt hopp är att Gud har allt i sin hand.

tisdag 24 februari 2015

Bloggstiltje?

Det var värst vad lite aktivitet det varit på den här bloggen den senaste tiden! Jag ber om ursäkt för detta, men jag har haft annat att göra. Livet inrymmer mer än att sitta framför en datorskärm och knappa på tangenter.

Jag har dock inte varit helt inaktiv när det gäller skrivande. Dels har jag skrivit några nya artiklar på hemsidan plus att jag ändrat och lagt till och rättat i diverse äldre artiklar där. I den senaste artikeln, som är ett tillägg till min artikel om islams historia (se föregående blogg), går jag lite mer detaljerat in på den grymhet och totala hänsynslöshet genom vilken islam oftast utbretts. Will Durant beskriver i sin bok The Story of Civilization (Civilisationens historia) den muslimska invasionen av Indien som "med all sannolikhet historiens blodigaste berättelse". Antalet människor som mördats i Allahs och Profetens namn under jihad ligger med all sannolikhet någonstans mellan 200 och 300 miljoner!!! Och denna religion kallas av den svenska s k intellektuella eliten för "godhetens, fridens, toleransens och kärlekens religion", medan samma "elit" spyr sitt illa dolda hat över kristendom och judendom!

Som jag nämnt tidigare så håller en hjälpsam person på och översätter min hemsida till engelska. Ett stort projekt, som kommer att ta många år. När jag får en översatt artikel, måste jag göra om den till html, vilket jag gör för hand. Detta tar lite tid. Jag vet att det finns program som gör samma sak mer eller mindre automatiskt, men dessa genererar väldigt mycket onödig kod. Och gör jag det för hand får jag fullständig kontroll över allt. Dessutom blir det ofta så att jag omarbetar artiklarna när jag ändå håller på med dem. Lägger till lite saker här och där, både text och bilder. En del av mina engelska artiklar är därför bättre och mer utförliga och aktuella än motsvarande svenska artiklar. Hoppas att jag så småningom får tid att uppdatera min svenska sida så att den får samma innehåll som den engelska.

Min engelska hemsida är länkad till från min svenska sida. För den som vill gå direkt dit, klicka här.

Den senaste översatta artikeln är mitt lilla islamlexikon, som läsaren hittar här. Denna artikel utgör en kortfattad men ändå ganska uttömmande och viktig sammanfattning av de viktigaste begreppen inom islam.

Jag vet inte riktigt hur stor del av min hemsida som är översatt hittills. Kanske någonstans mellan 5 och 10 procent? Jag försöker prioritera artiklar som jag ser som speciellt viktiga och som inte är begränsade till den svenska debatten (eller snarare frånvaro av debatt). Och som dessutom är lite ovanliga när det gäller innehåll och argumentation (artiklar på engelska som t ex handlar om Jesu uppståndelse, bibelkoder etc finns det redan miljontals av på nätet).

Har du vänner eller bekanta som inte talar svenska så kan du tipsa dem om min engelska avdelning.

Som jag påpekat många gånger tidigare så utgör det som händer idag bara en tröttsam upprepning av det vi sett under de senaste 10-20 åren. Även om jag inte kommenterat den senaste tidens händelser så har jag ändå gjort det, i tidigare artiklar på blogg och hemsida – i varje fall i princip. Israelhatet består och blir snarast värre. Våra politiker fortsätter att sälja ut Sverige och Sveriges folk till islam. Media fortsätter att mörka den groteska överrepresentationen av vissa invandrargrupper (bl a muslimer) när det gäller grova brott. SR och SVT lyckas till med då och då överträffa sig själva när det gäller oärlighet och förljugenhet (vilket måste betraktas som anmärkningsvärt). Och Aftonbladet svävar som vanligt mellan sitt Israelhat å ena sidan och ibland förvånansvärt politiskt inkorrekta och bra artiklar, som knappast ens SvD skulle våga ta in.
T ex den här om rätten att häda.
Eller den här om Sveriges parodi på försvar (som våra landsförrädare till politiker är ansvariga för).

Beträffande Sveriges bristande försvar, så vilar ett tungt ansvar här över alla partier utom SD. För mig framstår Stig Wennerström (Sveriges kanske genom tiderna värste landsförrädare) som en varm fosterlandsvän jämfört med många av dagens politiker (inkluderande en stor del av moderater och folkpartister, vilka man skulle förväntat sig mer av) och journalister (som man inte skulle förvänta sig något alls av). Undantag finns förvisso och ingen skugga över dem. Men över de andra – SHAME ON YOU!!!

Eftersom jag inte skrivit något på bloggen på länge kan jag passa på och rekommendera en förvisso flera år gammal artikel om Israel etc. Men den torde vara lika aktuell idag som när den skrevs. Klicka här för att läsa den!