måndag 28 april 2008

Hur djupt kan SR sänka sig när det gäller Mellanösternreportage?

Jag är en ganska trogen P1-lyssnare. I denna kanal förekommer många mycket bra och intressanta program. Vissa är t o m sensationellt bra. De flesta program är trevliga, avkopplande, upplysande och bildande. Dvs precis vad man förväntar sig av en gedigen, resursstark public-service-kanal. P1:s utbud sträcker sig över de mest skilda ämnesområden; vetenskap, politik, konst, geografi, underhållning etc. Visst kan programkvaliteten variera -- annat är ju inte att förvänta sig, men som sagt, överlag ger jag P1 mycket högt betyg.

Men, men, men.... Det finns tyvärr också fläckar. Så fort vi kommer till nyhetsprogram och liknande, blir bilden inte lika positiv. Det tycks som att man har stora svårigheter att förhålla sig till bl a Mellanösternkonflikten. Rent generellt är nyhetsinslag i detta ämne oerhört vinklade åt det palestinska hållet. För ett antal år sedan fanns en mellanöstern"korrespondent" som hette Peter Löfgren. Hans "reportage" var inte bara vinklade till palestiniernas fördel, det handlade om ren och oförblommad propagande för den palestinska saken. Numera har han fått en "värdig" efterträdare i Cecilia Uddén.

Nu vet jag inte var denna kvinna fått sin journalistutbildning (eller kanske det är inbillning) någonstans, men hon tycks i alla fall ha missuppfattat det där med nyheter, objektivitet och public service. Hon tycks tro att nyheter är propaganda, att objektivitet innebär att företräda ena sidan och att public service betyder att betjäna den vänstervridna, kristendomshatande svenska kultureliten. Jag har hört otaliga av hennes mellanösternreportage (hon är sannerligen inte lat) och de har utan undantag företrätt den palestinska saken. I bästa fall har enstaka argument som talar till Israels fördel nämnts, men det utgör extrema undantag (jag är inte ens säker på att det förekommit sådana inslag). Jag misstänker att Hamas´egen propagandakanal är mer objektiv i sin rapportering än vad Cecilia Uddén är. Hennes röst vibrerar ofta av indigantion och rent hat, när hon berättar om de hemska barnamördande israelerna, samtidigt som Hamas etc alltför ofta framställs som fredsälskande humanister, som inte vet hur väl de vill mänskligheten, inkluderande det judiska folket (att palestinierna avsiktligt placerar sina raketramper bland barn -- dvs att det är palestinierna själva som ofta är orsak till att palestinska barn dör, nämns aldrig). Hon talar ofta upphetsat om den hemska orättfärdiga "muren", men nämner aldrig orsaken till muren (vilken varit mycket effektiv mot terrorister -- något som även Hamas erkänt). Aldrig berättar hon för oss att den dagen Hamas etc upphör med terrordåd, kommer muren att rivas. Nyligen avslutade hon en intervju med en islamist genom att utropa, "El Hamdi Illah", vilket betyder "prisad vare Allah".

Till saken hör att Cecilia Uddén tidigare, under det amerikanska presidentvalet 2004, bekänt färg när det gäller syn på objektivitet och public service. Hon anklagades för ensidig rapportering och hävdade då i P1 att Sveriges Radio inte behövde vara opartiskt när det gällde det amerikanska presidentvalet. Hon sade rent ut, "Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter..." Detta ledde till att hon sattes i karantän av radioledningen.

Cecilia Uddén är ett hån mot allt vad sann journalistik heter. Och just hon har placerats som korrespondent i Mellanöstern. Det är svårt att förstå varför P1:s ledning placerar henne just där, i denna den mest infekterade av alla konflikter. Jag har svårt att tänka mig en mer olämplig person på en så viktig plats. Hon skulle säkert göra ett utomordenligt arbete på Nerikes Allehandas lokalredaktion i Hallsberg. Där kunde hon rapportera om bortsprungna hundar och att kräftfisket i Tisaren inte är vad det har varit. Frestelsen att där driva en egen agenda skulle antagligen inte vara särskilt stor. Men Mellanöstern...

Att det finns människor som Cecilia Uddén visste vi. Men hur kan ledningen för en public-service-radiostation placera henne som mellanösternkorrespondent? Det är ofattbart!!! Ofattbart!!! Det talar tyvärr inte till P1:s och SR:s fördel.

Public service?! Jo jag tackar ja! Jag begär inte att man skall vara vinklad till Israels fördel. Men jag begär objektivitet av Sveriges Radio. Public service förpliktigar! Jag är också en del av den publik som man skall serva.

Under kriget i Libanon förrförra sommaren hade den arabiska tv-kanalen Al Jazira varje dag ett inslag, där en israelisk officer fick komma till tals och framlägga Israels syn. Trots att Al Jazira knappast står på Israels sida. Visst har det gått bra långt när en arabisk tv-kanal är mer objektiv än både SR och SVT?!

SR äventyrar sannerligen sin trovärdighet genom att ha en mellanösternreporter som Cecilia Uddén. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende. Åratal. Att riva ned ett förtroende går på en sekund. Den sekunden har har redan gått, kära SR!

fredag 25 april 2008

Varje land har en armé -- antingen sin egen eller någon annans

Man trodde kanske att det svenska Försvaret hade bantats tillräckligt. I veckan aviserades om ytterligare nedskärningar för att uppnå regeringens sparmål. Norrlands Dragoner i Arvidsjaur är ett av de förband som kommer att läggas ned. Sverige skall koncentrera sig på internationella uppdrag, eftersom risken för en invasion är helt obefintlig (heter det).

Samtidigt rustar Ryssland upp. Deras flygvapen, som har legat för fäfot, är nu på väg tillbaka till forna dagars styrka. Ryska bombplan av senaste snitt patrullerar längs Norges gränser, precis som under kalla kriget. Man bygger nya strategiska bombplan och nya vassa jaktplan, mot vilka Gripen kommer att ha mycket svårt att hävda sig (de 32 Gripar vi enligt planerna kommer att kunna sända upp). För några år sedan fick de ryska piloterna nästan ingen flygtid, eftersom man inte hade råd att flyga planen. Idag tränar man intensivt, medan det är svenska piloter som nästan inte får någon flygtid. Att flyga i simulator kan visserligen vara en bra träning, men frånvaron av t ex g-krafter gör att man i alla fall inte blir fullt stridskompetent.

Det normala brukar vara att man antingen är med i någon försvarsallians (typ Nato) och då kan hålla sig med ett begränsat försvar. Eller också är man alliansfri (som Sverige varit i alla år) och då håller sig med ett mycket starkt försvar (Sverige hade under kalla krigets mest intensiva dagar ett av världens starkaste flygvapen -- det femte i storlek i världen). Nu har Sveriges regering valt den farliga vägen att både vara alliansfri och ha ett obefintligt försvar. Efter de nu planerade nedskärningarna är det tveksamt om Sverige ens kommer att kunna stå emot ett allvarligt menat kuppförsök.

När Churchill i början av 1930-talet varnade för utvecklingen i Tyskland, kallades han krigshetsare, och då inte bara i England utan även i svenska tidningar. Att Europa (ja hela världen) tio år senare skulle vara indraget i historiens värsta krig med tiotals mijoner döda, och att Tysklands städer skulle vara i stort sett jämnade med marken, var något mycket få kunde föreställa sig. Ändå blev det så.

Just nu kanske ett storkrig i Europa ter sig som otroligt. Men vem vet. Utvecklingen kan snabbt gå åt ett oväntat håll. Och då är det så dags att rusta upp. Precis som under andra världskriget kommer det aningslösa Sverige då att tvingas böja sig under maktens stövlar (under WW2 tvingades vi att skeppa malmleveranser till Nazityskland, vilka vissa historiker menar förlängde andra världskriget med ett år, vi tvingades att tranportera tyska soldater och vapen genom Sverige till Norge etc).

Men det behöver inte gå så långt som till krig för att frånvaron av ett försvar skall vara en nackdel. Den ryska gasledningen som kommer att gå nära Gotland kan mycket väl leda till konflikter med Ryssland. Ett svagt Sverige måste foga sig efter ryssarnas diktat.

Jamen, kanske någon tänker, vi har ju EU. Visst, men problemet är att i en storkonflikt kommer andra länder inte att ha kapacitet att hjälpa Sverige. De kommer att ha fullt upp att själva överleva. Och det är inte heller säkert att det av svenskar så hatade USA kommer att rädda oss (som så många gånger förr). Kanske tycker de att vi gott kan puttra i vår egen sås, dvs att vi får skylla oss själva.

Många länder har haft problem med landsförrädare som säljer ut landets försvar till fienden. Sverige tycks ha det ovanliga problemet att regeringen själv tycks agera landsförrädare. Mycket motsägelsefullt med tanke på den starka försvarspolitik som Moderaterna tidigare stått för. En sak är säker, jag kommer aldrig mer att rösta på ett borgerligt parti! De har förlorat mitt förtroende för all framtid. T o m sossarna tycks mer försvarsvänliga, och mer sansade, än dagens borgare.

Och som sagt: Varje land har en armé -- antingen sin egen eller någon annans. Något ytterligare val finns inte, annat än möjigen i sagans värld. Frågan är, vill vi hellre ha en utländsk armé i vårt land, än en svensk?

onsdag 16 april 2008

Förlåtelse!

Jag lyssnade på "Ring P1" i morse och många samtal handlade om mordet på lilla Engla. Flera av de som ringde framhöll hur viktigt det var att vi också nu förlåter hennes mördare. En kvinna verkade inte veta hur väl hon ville denna barnamördare. Programledaren sade något i stil med "Ja du är verkligen en riktig humanist...". Det verkar som att människor inte riktigt tänkt igenom vad förlåtelse innebär. Jag kände mig därför manad till att skriva följande mail till "Ring P1":

-------------------

Hej!

I programmet den 16/4 talades mycket om "att förlåta" i samband med Englamördaren. Problemet är att varken du eller jag eller någon annan har rätt eller auktoritet att förlåta Englamördaren!!! Den enda som har auktoritet att förlåta är offret och möjligen i någon mån offrets anhöriga, dvs i det här fallet Engla och hennes föräldrar. Förlåtelse är inte något att ta lätt på, och när människor säger att vi skall förlåta Englamördaren eller arkitekterna bakom Förintelsen eller någon annan företrädare för ondskan, betyder det ingenting. Det är bara tomma ord! Munväder! De har ingen rätt att säga så. Det låter som humanism och man blir applåderad i alla politiskt korrekta media. I själva verket är det snarare frånvaro av humanism och kärlek, och bottnar i slöhet, likgiltighet för offrets lidande och acceptans av ondskan! Den sanna kärleken är inte en kletig, sötsliskig sirap, ett oengagerat "Jaså?!". Den står alltid på det godas sida och strider aktivt mot det onda och tar offrens parti!!! Och som sagt, den enda som har rätt att säga till en mördare "Jag förlåter dig" är offret. Ingen annan har rätt att uttala de orden!

mvh

Krister Renard
Uppsala

-------------------

Lite senare på dagen fick jag en mailförfrågan om jag ville vara med i morgondagens upplaga av "Ring P1". Vi får väl se hur det blir.

Ha en bra dag!

mvh

Krister R

(I min förra bloggartikel har jag i slutet en länk till min hemsida. Där diskuterar jag begreppet förlåtelse mer ingående)

tisdag 15 april 2008

Lagens bokstav -- men inte rättvisa

Ännu en gång har ett fruktansvärt mord på en liten flicka skett i vårt land. Outhärdligt! Inga ord kan uttrycka det jag känner. Inför ondskan känner man vanmakt och avsky.

Vad kommer då att hända med den onda människa som begått detta bestialiska brott? Jo samhället kommer att göra allt för att han skall återanpassas till ett normalt liv. Allt kommer att koncentreras till mördaren. Han kommer att kosta minst 2000 kr per dag när han sitter inlåst, vilket blir 730 000 kr/år. Sitter han inlåst i 10 år blir det således 7,3 miljoner kronor. Vad får lilla Englas föräldrar? Förmodligen ingenting, mer än sorgen. Offren och offrens anhöriga är samhället totalt likgiltigt inför. All omsorg och medkänsla koncenteras på mördaren! Själva brottet och offren saknar betydelse och alla resurser sätt in för att mördaren så skonsamt som möjligt skall återanpassas till samhället.

Mördaren kommer med all säkerhet att dömas till psykiatrisk vård och sedan förklaras han antagligen frisk efter högst 2-3 år. Visserligen sparar samhället pengar på att inte hålla honom inlåst så länge. Men, har rättvisa skipats? Nej absolut inte. Det är en parodi på rättvisa.

Signalen blir att ett människoliv är värt noll och intet i Sverige. Och det kallar man humanism. Ett samhälle som står på mördarens sida mot offret, vilket det svenska samhället gör, är ett mördarsamhälle och inte ett humanistiskt samhälle. Visserligen säger politiker etc att man står på offrets sida mot brottslingen. Men i handling visar man att det är precis tvärtom. Om ett människoliv verkligen är värt något, måste det vara ett oerhört högt pris att betala när man utan att vara provocerad eller hotad, och med avsikt, tar en annan människas liv. Ännu mer graverande är det att ta ett barns liv. Det vidriga monstrum som mördat Engla har berövat henne hennes framtid, känslan att bli kär, att få barn, och njuta av sommarvinden och höra talgoxen tidiga vårdagar. Allt detta har han stulit från henne. Plus att han dessutom åsamkat Engla fruktansvärd skräck och lidande innan hon dog! Personligen anser jag att en sådan människa aldrig någonsin skall kunna leva ett normalt liv, utan hans liv skall vara förstört för all framtid! Jag tycker inte alls att han skall återanpassas. Han skall hållas inlåst för gott. Jag skulle vilja se honom lida oavbrutet resten av hans ynkliga liv.

Till dig som tycker jag är hård skulle jag vilja fråga, "Var är din medkänsla med Engla? Varför har du bara medkänsla med mördaren?"

Det finns mycket mer jag skulle vilja säga, men det blir för långt för en blogg. Jag har en mer ingående artikel om den svenska "rättvisan" här: http://www.gluefox.com/kontr/dods.shtm
Där förklarar jag mig närmare.

Ha en bra dag!