torsdag 23 augusti 2012

Meningslösa signalement, meningslösa media, aningslösa svenskar

För någon månad sedan kunde man i bl a Aftonbladet läsa om en 12-årig flicka som försvunnit från sitt hem. Rubriken löd ”12-årig flicka försvunnen i Ronneby”. Många ungdomar försvinner. Oftast handlar det om att de rymmer hemifrån. Orsakerna kan vara många. De kanske känner sig orättvist behandlade. Om de är adopterade, är det inte ovanligt att ungdomar ger sig av för att söka upp sin biologiska pappa. I så gott som alla sådana här fall så kommer flickan eller pojken tillbaka inom några dagar eller högst någon vecka. Jag har inte läst något mer om flickan, så man får väl anta att hon ganska snart kom tillrätta.

I artikeln fanns ett signalement på flickan, enligt följande:
Hon beskrivs som cirka 150 cm lång med smal kroppsbyggnad. Hon har svart långt hår och beskrivs som mörk i hyn [fetstil tillagt av Krister] och bar vid tillfället för försvinnandet blommiga tights och en silvrig/grå jacka.
Det jag fäste mig vid var formuleringen ”…och beskrivs som mörk i hyn…”. Jag har aldrig hört något liknande i hela mitt liv. Man anar här hur den som skrivit artikeln, full av vånda, försökt navigera sig igenom den politiska korrekthetens alla blindskär, så att det vederbörande skriver inte skall uppfattas som rasistiskt eller invandrarfientligt, men ändå kan bidra till att flickan hittas. Den politiska korrektheten gör att människor tassar omkring som i en kolmörk källare full av ovärderligt Mingporslin på rangliga hyllor. Flickan ”beskrivs som mörk i hyn”. Vad betyder det? Är hon inte mörk i hyn, utan bara beskrivs som sådan? Om hon nu till exempel har afrikanskt ursprung, varför skriver man då inte ”Hon har svart långt hår och afrikanskt utseende”? En sådan här efterlysning syftar väl ändå i första hand till att flickan skall hittas, eller hur? Politisk korrekthet borde rimligtvis ha lägre prioritet än att flickan kommer till rätta. Om man skriver ”afrikanskt utseende”, eller ”indiskt utseende” eller något liknande, så skulle det vara mycket lättare att känna igen henne. Och det måste väl ändå vara syftet med ett efterlysa henne. Eller har jag måhända missuppfattat något?

Nu kanske någon invänder, ”Ja men det står ju också att ”Hon beskrivs som cirka 150 cm lång…”. Det är helt korrekt och egentligen också ganska anmärkningsvärt. Varför inte säga att hon är ca 150 cm lång? Det är ju helt tillåtet att säga så utan att man anses vara rasist eller nazist. Att säga att någon är mörk i hyn tycks dock vara mer kontroversiellt. Att bara använda uttrycket ”beskrivs som…” i samband med ”mörk i hyn” hade varit alltför uppenbart. Jag misstänker att den som skrivit ovanstående valt att använda ”beskrivs som” på två ställen för att den politiska korrektheten inte skall vara lika uppenbar. Förmodligen skulle man kunna skriva en doktorsavhandling om konsten att navigera i den politiska korrekthetens skärgård.

Nu kanske läsaren tycker att jag hänger upp mig på detaljer. Jag tycker inte det. Hade det handlat om ett signalement på en rånare, där uppgifterna byggde på offrets minnesbild, hade det möjligen varit befogat att skriva ”beskrivs (av rånoffret) som mörk i hyn”. Då handlar det ju om uppgifter som kan vara osäkra. Rånaren kan ju ha smort in sig med skokräm för att se afrikansk (eller liknande) ut. Offret, som kanske chockades svårt under rånet, kan ju också minnas fel. Etc. Men när det gäller den försvunna flickan handlar det om en flicka som försvunnit från sitt hem. Vare sig hon bodde hos adoptiv- eller fosterföräldrar eller sina biologiska föräldrar, så torde uppgiften om hudfärg vara mycket säker, för att inte säga 100-procentigt säker. Föräldrar och myndigheter måste rimligen veta hur flickan ser ut. Det måste dessutom finnas fotografier av flickan i hemmet och i skolan. Att då använda uttrycket ”beskrivs som mörk i hyn”, avslöjar att det handlar om stor rädsla för att bli anklagad för rasism. Så fort man talar om hudfärg träder den politiska korrektheten in. I den politiskt korrekta verklighetsbeskrivningen finns det varken någon svensk kultur eller någon svensk mat. Inte heller finns det någon hudfärg.

I Sovjet var man rädd för att överhuvudtaget säga någonting. Det kunde ju missuppfattas och då hamnade man i Gulag. Samma rädsla att råka säga fel finns i dagens Sverige. Man hamnar visserligen inte i Gulag, men i den svenska motsvarigheten; massmediedrev (Sveriges motsvarighet till KGB), utfrysning från det offentliga rummet, utfrysning från kollegor och ”vänner” och kanske till och med förlust av sitt arbete (Sveriges motsvarighet till Gulag).

Varför skall detta med hudfärg vara så känsligt? Jag skäms inte över att vara vit europé. Varför skulle en person med mörk eller svart hudfärg skämmas för sin hudfärg? Man har den hudfärg man har och så är det med det. Jag kan inte se något problem med att ange hudfärg och liknande i signalement på samma sätt som man anger ögonfärg och hårfärg. Hudfärg är en del av hur en människa ser ut, eller hur? Signalementets uppgift är att beskriva en persons utseende för att underlätta återfinnandet av vederbörande, vare sig det handlar om en försvunnen person eller en efterspanad brottsling. Ju bättre och mer detaljerad beskrivningen är, desto större måste rimligen sannolikheten vara för att den efterlyste hittas.

På vad sätt skulle det vara kränkande att säga att en person har afrikanskt utseende eller har mörk eller svart hudfärg? Det förutsätter ju att afrikaner och andra folk med mörk hudfärg skäms för sin hudfärg och inte vill att den skall nämnas (man blir ju inte kränkt när man pådyvlas egenskaper man är stolt över). Jag har svårt att tro att afrikaner etc skäms för sitt utseende (givetvis finns invandrare som hänger upp sig på detaljer – som t ex att man nu lyckats få Fazer att ändra namn och omslag på de klassiska Kinapuffarna, som tidigare hade en karikerad kines på omslaget – men den typen av invandrare tycker jag inte vi skall bry oss om, de är bara ute efter att visa sin makt eller för att jäklas med oss – jag skriver om detta här).

Det tycks alltså som att det är viktigare att vara politisk korrekt än att efterlysta personer kommer tillrätta. Att man inte vill berätta att vissa grupper av invandrare begår grova brott kan man möjligen förstå (om man har en viss agenda). Men varför skulle det vara kränkande att berätta att en försvunnen flicka med afrikanskt ursprung ser ut som om hon har afrikanskt ursprung? På vad sätt skulle det vara kränkande? Att gå som katten kring het gröt och inte våga säga att en afrikan ser ut som en afrikan eller att en asiat ser ut som en asiat, det är i själva verket rasism av högsta potens. Då insinuerar man ju indirekt, att afrikanskt och asiatiskt utseende är något att skämmas för (vilket jag inte anser). Godhetskören anklagar ofta sina meningsmotståndare för att vara rasister. För mig verkar som att Godhetskören är de verkliga rasisterna. Deras tolerans tycks förutsätta att alla i princip är lika, och därför skall tolereras. Det är en tolerans med förbehåll! Det är rasism maskerad till tolerans. Sann tolerans erkänner att individer, de två könen och genetiska/etniska folkgrupper kan vara och är olika, men att de ändå har samma människovärde och rättigheter etc (se en längre och mer ingående diskussion om detta viktiga ämne här).

Aftonbladets beskrivning av den försvunna flickan utgör ett tydligt exempel på hur fördummande den politiska korrektheten är. I Sovjet var alla livrädda för Partiet och vågade nästan inte säga någonting (det fanns angivare överallt). I Sverige tycks alla vara livrädda för Godhetskören och vågar nästan inte säga någonting. I båda fallen ledde detta till att Dumheten hamnade i högsätet. Sveriges kulturdrägg – Europas byfånar!

Självklart är det så att alla vittnesmål är osäkra och att man måste bedöma varje vittnesmål för sig och sedan se till helheten av alla vittnesmål (om det finns flera). Risken finns förstås att beskrivningen av flyktbilen eller rånaren eller våldtäktsmannen är helt felaktig på grund av att offret eller vittnet kan vara under så stor stress att man minns helt fel. Därför måste givetvis trovärdigheten i vittnesmål bedömas av polis och eventuellt psykologer. Detta gäller definitivt inte fallet med den försvunna 12-åriga flickan, eftersom hennes signalement inte bygger på vittnesuppgifter. Det finns många sådana liknande fall, t ex att man efterlyser en förrymd och kanske farlig brottsling eller mentalpatient. Där finns alltid tillgång till fotografier. Att publicera ett sådant foto ökar dramatiskt chansen att personen ifråga skall bli igenkänd och därmed gripen. Självklart måste allmänhetens säkerhet prioriteras framför en förrymd brottslings integritet, även om det framgår av utseende och namn att brottslingen är invandrare.

Vanliga poliser har en helt annan inställning till signalement än vad media har. Deras prioritet är att försvunna personer skall hittas och att bovar och banditer skall åka fast (det är ju polisens allt annat överskuggande uppgift). För någon månad sedan skedde ett inbrott i Trelleborg. Vad bovarna inte visste var att det fanns en övervakningskamera installerad i huset. Där kunde man se hur bovarna rotade igenom byrålådor etc. Man kunde också se att bovarna med all sannolikhet inte var etniska svenskar (de var inte maskerade så ansiktena syntes tydligt). Trelleborgspolisen valde att publicera dessa bilder på sin hemsida (hade polisen skickat bilderna till media hade dessa givetvis blivit pixlade och då hade de ändå inte tjänat något syfte). Polisen kritiserades för detta. Bl a så utbröt en veritabel Twitterstorm, där medlemmar i Godhetskören ylade i raseri för att man visade bilder på tjuvarna (men hade tjuvarna varit etniska svenskar hade ingen brytt sig om publiceringen). Tack och lov så struntade polisen den här gången i kritiken (vid flera andra, liknande tillfällen har polisen tyvärr vikt sig och tagit bort bilderna och sedan bett om förlåtelse – mea culpa, mea maxima culpa). Underbart! Tänk att någon i vårt ynkliga land vågar stå för någonting! Det är nästan så att man inte tror att det är sant. Närpolischef Sven-Inge Nilsson sade med anledning av bilderna, ”Vi vill ha allmänhetens hjälp att identifiera tjuvarna. Med tanke på hur de burit sig åt skulle det verkligen vara skönt att få sätta dit dem. Tar man sig in i en annan människas privata sfär och stoppar nävarna i någons byrålåda får man skylla sig själv.” Jag skulle tro att de flesta i Sverige helt ställer upp på närpolischefens resonemang (utom möjligen Godhetskören och bovarna själva förstås). Vid publiceringen av bilderna stödde sig Trelleborgspolisen på nya regler som trädde i kraft den 1 mars i år. Dessa slår fast när och hur bilder på en misstänkt person får publiceras. För övrigt kan jag nämna att antalet inbrott nästan har fördubblats på Söderslätt jämfört med samma period 2011 – läsaren kan ju försöka räkna ut vad denna fördubbling beror på.

Den 11/8 kunde man i Sydsvenskan läsa en artikel med rubriken ”Två greps efter nätpublicering”. Artikeln handlade om det inbrott jag precis diskuterat. Där skriver man ”Gripandet är en följd av att polisen tidigare publicerat bilder från övervakningskameror av misstänkta gärningsmän på Internet”. Godhetskören är säkert upprörd över detta fruktansvärda odemokratiska övergrepp mot ”förtryckta invandrare”, vilket jag tolkar som att de hellre låter bovar gå fria (speciellt om de är invandrare och liknande) än att svenska folket får reda på att vissa invandrargrupper etc begår brott i betydligt högre omfattning än etniska svenskar. Jag kan tipsa Godhetskören att det vet redan svenska folket. Bilderna fyllde i alla fall sitt syfte och bovarna åkte fast. Underbart! Jag tycker inte ett dugg synd om dem.

Man kan undra varför massmediedrevet inte gick igång mot Trelleborgspolisen med anledning av de publicerade bilderna på gärningsmän med uppenbar utländsk bakgrund (Twitterstormen dog dessutom ut ganska fort). Ja dels beror det nog på de nya riktlinjerna som polisen har, och som stödde publicerandet av bilderna. Dessutom insåg antagligen journalisterna att den stora allmänheten fullt ut stödde publicerandet. Här kunde man ju inte heller bortförklara bilderna med att de visade oskyldiga personer som råkat gå förbi. Bara en idiot skulle tro på en sådan bortförklaring (efter att ha sett bilderna). Men framför allt berodde det nog på att Närpolischef Sven-Inge Nilsson inte backade, utan bara lugnt förklarade att om man står med nävarna i någon annans byrålåda, ja då har man förverkat sin rätt till integritet. Mycket av medias makt beror på att människor är så fega och omedelbart gör en pudel när drevet börjar röra på sig. Men om någon står där, stirrar journalisterna i ögonen, inte skäms ett dugg, och helt enkelt säger sanningen, ja då är det svårt för drevet att få någon riktig fart. Journalisterna inser att den här personen kanske får allmänhetens sympati (eftersom han säger det nästan alla tycker och dessutom står för det) och att folks vrede då kommer att riktas mot media i stället. Och då backar man.

Mediadrev har stora likheter med mobbning. För att mobbaren skall ha framgång måste mobboffret på något sätt ställa upp på mobbarens världsbild (t ex skämmas över att man har omoderna jeans eller utstående öron). Om det tilltänkta offret inte skäms för sina utstående öron, och kanske till och med kallar sig själv för ”vingmuttern”, ja då är mobbaren chanslös. På samma sätt fungerar mediadrevet bara på den som ställer upp på medias förvridna världsbild, dvs inordnar sig under den politiska korrekthetens slavpiska.

Tidigare i Sverige angavs tydliga uppgifter när det gällde en efterlysts utseende. Även fotografier publicerades. På den tiden hade svenska polisen en mycket, mycket högre uppklarningsprocent av brott än vad man har idag, dvs polisarbetet fungerade tydligen bra på den tiden. Då kan man naturligtvis invända att Sverige var ett mer idylliskt land för 50 år sedan och att det därför var lättare för polisen att klara upp brott (fast det kan ju å andra sidan tas som indirekt kritik av massinvandringen till vårt land – det är inte lätt för Godhetskören, hur de än krumbuktar sig så får de problem). Men den invändningen håller inte heller. I USA (och många, många andra länder) använder man alltid rasbeskrivningar (caucasian, black, latino etc – caucasian betecknar här den vita rasen) vid efterlysningar. Och jag tror inte att man skulle göra det om man inte ansåg att det ökade chansen att få tag på den efterlyste.

I en tidigare blogg berättade jag om den somaliske 16-åring som i november förra året släpade iväg en 10-årig flicka från en lekplats in i ett skogsparti och sedan våldtog henne på grövsta sätt, både vaginalt och analt och oralt. Det hela utspelade sig i Köpenhamn.

Polisen larmades av en lekkamrat till flickan, men gärningsmannen lyckades undkomma. Givetvis efterlystes han (både offret och lekkamraten kunde lämna detaljerade signalement). Även i Sverige efterlystes gärningsmannen (det är ju lätt att ta sig över sundet). I Danmark stack man inte under stol med gärningsmannens somaliska etnicitet (den är ju synnerligen viktig om man verkligen vill gripa honom) men i det signalement som gavs i Sverige hade allt sådant tagits bort.

Även om nu 10-åringen överlevde är sannolikheten stor att hon fått sitt liv förstört. Det är inte ovanligt att ett barn som råkar ut för sådant här tar sitt liv några år senare. Det som hänt kommer under alla förhållanden att påverka flickans relationer med män för all framtid. Har hon tur och träffar rätt man, kanske hon kan leva ett något så när bra liv, men sannolikheten är stor att hon aldrig kommer att kunna leva ett normalt liv. Ändå är det tydligen viktigare för den svenska Godhetskören att undanhålla för allmänheten att gärningsmannen är av afrikansk härkomst än att gripa vederbörande.

Gärningsmannen, som dessutom tidigare gjort ett grovt våldtäktsförsök, har erkänt inför överväldigande teknisk bevisning, plus de två flickornas vittnesmål, och av domstolen fällts för det han gjort. Dom har i skrivande stund ännu inte fallit.

Efter gripandet försvarades den nu fällde somaliern, kallad A.O.M, av en dansk somalisk stödförening. Summa summarum av försvaret, som publicerades på stödföreningens blogg, var att det är danska flickors och deras föräldrars fel om flickorna blir våldtagna (när det gäller 17-åriga flickor som frivilligt följer med 5 okända män upp i en lägenhet mitt i natten kan man ju möjligen ha vissa funderingar åt det hållet, men inte när det gäller 10-åriga flickor i en lekpark – dessutom kan aldrig våldtäkt ursäktas hur naivt och korkat än offret betett sig). Man hävdade också att A.O.M var oskyldig och att han var hemma hos sin mamma när våldtäkten skedde.

Efter hans erkännande har denna blogg tagits bort, men fanns kvar några veckor, cachad på Google. Men nu är även cachen borta.

På Avpixlat kan man dock läsa utdrag ur bloggen, där man bl a skrev:
Det är en lögn att han har våldtagit henne på de tre ställena, för A.O.M var hemma, vilket hans mor kan intyga. Det är en lögn att han har tagit henne och gjort de sakerna med henne, walla [arabiskt kraftuttryck som betyder ungefär ”jag svär vid Gud”]!

Danskarna låter sina döttrar gå omkring ensamma på gatorna.
De säger inte ”Täck dig! Flörta inte med män du möter.”
Och många danska flickor flörtar flitigt med somaliska och andra muslimska män.
De lockar männen till sig och drar därmed stor skam över sig, när dessa män tager jungfrurna och ligger med dem.
Många danskar låter frivilligt sina döttrars mödom brista, och döttrarna väljer själv att inlåta sig på att deras mödom skall brista.
Här ser vi ett mycket typiskt exempel på kulturkollision. I viss mån kan jag hålla med muslimerna. Svenska och danska föräldrar har ingen skam i kroppen och alltför många accepterar att deras döttrar påbörjar ett sexualliv långt innan de borde göra detta (jag talar då om 12-årsåldern eller tidigare), vilket visas av flera undersökningar. Nu är det inte enbart föräldrarnas fel, eftersom hela samhället utövar ett enormt tryck på föräldrar att rätta in sig i ledet på alla plan (den senaste veckan har det varit diskussioner om de supersexiga barnkläder som just nu säljs på Hennes och på Lindex).

Här ser vi åter kulturdräggen i aktion. En förhållandevis liten procent av Sveriges befolkning har genom skicklig manipulation och skrämselpropaganda lyckats skapa en sexualsyn som gör att många ungdomar idag mer lever som djur än som människor. Men, även om muslimerna med rätt kritiserar den skamlösa sexualsyn som är normen i länder som Sverige och Danmark, ger det dem ingen som helst rätt att våldta danska eller svenska flickor/kvinnor. De får acceptera att flickor visar sina ben och mycket mer än det på badstranden eller på gatan. De skall anpassa sig till vår kultur, eller också återvända till det land de kommer ifrån! Och som sagt, detta har inget med överfallet på den 10-åriga flickan att göra.

Det är just dessa kulturkollisioner som gör att jag anser att vi inte skall släppa in vissa invandrargrupper (jag talar då främst om muslimska invandrare), eftersom dessa inte kan eller vill anpassa sig till vår kultur (de får dessutom inte anpassa även om de skulle vilja – deras egna heliga skrifter förbjuder det). Detta kommer på sikt att åstadkomma ett stort lidande för alla parter. Dessa grupper skall vi i stället hjälpa (i den mån de behöver hjälp – en 18-årig somalier som kommer hit som ensamkommande flykting”barn” har betalat ca 100 000 kr för att ta sig hit – en sådan person är inte i något som helst behov av hjälp) i deras närområde. Där kostar det inte 2000-5000 kr/dygn att hjälpa en person, och då kan vi hjälpa mångdubbelt fler.

Det finns oräkneliga exempel på hur man mörkar brottslingars signalement i vårt land. I Sydsvenskan kunde man i februari 2012 läsa en artikeln med rubrik ”Diskriminerande mejl får kritik”:
Under den senaste tiden har Universitetets gemensamma säkerhetsfunktion skickat ut varningsmejl med beskrivningar på personer som man misstänker ligger bakom stölder på universitetsområdet. I ett av mejlen står det att den misstänkta personen har "utländskt utseende". I ett annat mejl uppges att en misstänkt har "indiskt utseende".
– Båda två formuleringarna är direkt olämpliga, säger prorektor Ingalill Rahm Hallberg.
Man tar sig för pannan. Jag förstår ingenting. Här vill man alltså uppmärksamma universitetets personal på att det har skett och sker stölder på området för att de skall vara extra vaksamma. På vad sätt skulle det vara kränkande att säga att bovarna har utländskt eller indiskt utseende (jag utgår då att detta är belagt på ett trovärdigt sätt)? Om de nu har sådant utseende så har de det. Det finns faktiskt sanningar som inte ens den politiska korrektheten rår på. Om man vet ungefär hur skurkarna ser ut, har man ju större möjlighet att hindra dem att begå nya stölder. Då kan man t ex utesluta 90-åriga blinda damer med rollator som promenerar omkring på universitetsområdet. Jag trodde att meningen med ett signalement var just att få fast gärningsmän och/eller förhindra nya brott.

Att ange att de misstänkta har ett visst etniskt utseende (i det här fallet indiskt) implicerar inte att alla indier är brottsliga eller att indier är mer brottsliga än genomsnittsbefolkningen (det är de inte, tvärtom). Det talar bara om hur de misstänka personerna ser ut (brottslingar är individer). Punkt slut! Det är väl ingen som är så dum att han tror att det inte finns brottslingar i Indien. Jag ber att strax få återkomma till detta.

Ibland finns undantag. I Eskilstunakuriren kunde man den 27/6 2012 läsa en artikel med rubriken ”Polis vill ha hjälp att hitta våldtäktsmän”. Det handlade om två våldtäktsmän, och polisen upplevde det tydligen som så viktigt att dessa greps, att man för en gångs skull gick ut med tydliga signalement. De två misstänka våldtäktsmännen beskrevs på följande sätt:
Mellan 20 och 30 år gammal. Vältränad men normalt byggd. Talar svenska med brytning.

Man med utländskt påbrå, Mellanösternutseende med mörkt hår och ihopväxta ögonbryn. Mellan 25 och 40 år, 180-190 centimeter lång. Normalt/kraftigt byggd. Mannen var vid gärningstillfället klädd i ljus tröja/skjorta och mörka byxor.
Det framgår ju ganska tydligt att det i båda fallen handlade om icke-etniska svenskar och att åtminstone den senare hade arabiskt ursprung. Innan man går ut med ett så tydligt signalement har givetvis polisen bedömt hur trovärdiga vittnenas uppgifter är genom att väga dessa mot varandra. I vissa fall tar man också hjälp av vittnespsykologer. I ovanstående exempel har man tydligen bedömt vittnena som tillförlitliga.

Jag skulle kunna fortsätta med att ge nästan oräkneliga exempel på hur man gör allt för att det inte skall framgå att misstänkta gärningsmän har arabiskt eller afrikanskt etc ursprung. Och hur polisen kritiseras när man någon enstaka gång anger etnicitet (att säga att någon har ”utländskt utseende” är givetvis meningslöst, det bidrar ju inte till någonting – skall ett signalement vara meningsfullt måste man skriva Mellanösternutseende, somalier, asiat etc).

Ärligt talat förstår jag inte problemet. Men, om det nu skulle vara så att vissa invandrargrupper är våldsamt överrepresenterade när det gäller våldsbrott och rån och våldtäkter, då har jag full förståelse för att Godhetskören gör allt för att allmänheten inte skall få reda på detta (då kanske svensken i gemen skulle bli betydligt mindre entusiastisk när det gäller massinvandringen av muslimer till vårt land). All statistik visar att t ex invandrare från Mellanöstern, Nordafrika och Somalia är groteskt överrepresenterade när det gäller grova våldsbrott (det handlar om hundratals procent!). Dansk statistik visar att våldsbrottsligheten inom dessa grupper är nästan tre gånger större än genomsnittet (i proportion). Asiatiska invandrare i Danmark begår däremot endast en tredjedel så många våldsbrott som genomsnittet (för källa klicka här – artikeln är mycket lång så sök på ordet ”Plovsing” så kommer du direkt till det avsedda stället). Och förmodligen också Norge, även om jag inte har några siffror därifrån. Däremot vet jag att alla överfallsvåldtäkter i Oslo de senaste åren, med känd gärningsman, har begåtts av invandrare. Detta har norska polisen gått ut med, vilket jag diskuterar i tidigare bloggar (i en kommande artikel kommer jag att redovisa en del intressant statistik när det gäller våldtäkter och personrån).

Om etniciteten skulle framgå när media berättar om våldtäkter, personrån etc är jag övertygad om att svenska folket skulle bli mindre benägna att ta emot vissa invandrargrupper. Att för svenska folket mörka det faktum att vissa invandrargrupper är våldsamt överrepresenterade när det gäller våldtäkter, misshandel och personrån är rent bedrägeri. Vare sig Godhetskören eller Sveriges politiker är svenska folkets Herrar. Politikerna är svenska folkets tjänare och skall bara utföra vad det svenska folket beordrar dem att göra. Det är därför media är förpliktigade att rapportera sanningen och inte ljuga och därmed manipulera svenska folket (att underlåta att berätta vissa saker är lika mycket lögn som att komma med direkta lögner). I det senare fallet åsidosätter man demokratins grundprinciper och reducerar svensk demokrati till samma parodiska nivå som forna Sovjetunionens. Svenska folket måste kunna rösta utifrån att de har korrekt information om allt som sker. Och det inkluderar invandrares brottslighet! Det är ju bara då man på ett meningsfullt sätt kan bedöma vilket parti man vill skall styra vårt land.

Och Godhetskören, de skall bara hålla käften. Och i varje fall skall de inte genom manipulation och bedrägeri skaffa sig ett inflytande över Sveriges framtid som inte på något sätt avspeglar deras lilla procent av svenska folket. Godhetskören verkar fungera ungefär som muslimerna. Även om de bara utgör några få procent kräver de att få bestämma till 100 procent.

Om nu vissa invandrargrupper begår en stor del av våldtäkterna i vårt land, så tycker jag inte att dessa grupper skall vara välkomna här. Men så kan man väl inte säga? Det betyder ju att de skötsamma inom dessa grupper får lida för vad de misskötsamma gör. Javisst, men det finns ingen annan möjlighet. Det är inte det minsta anmärkningsvärt att bara vissa grupper är välkomna till ett visst land. USA, Australien, Nya Zeeland etc har tillämpat detta de senaste 100 åren (att sedan det väller in illegala invandrare i USA är en annan historia). De invandrargrupper som tackar för att de får komma hit (och blir försörjda och får ta hit sina anhöriga och får utbildning etc) genom att begå grova brott i vårt land, skall inte vara välkomna här. Vill vi hjälpa dessa grupper skall vi göra detta i närområdet. Då kommer vi att hjälpa rätt personer dessutom. Som det är nu hjälper vi de som kunnat skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig hit. Många svenskar skulle ha svårt att få ihop en sådan summa och för en somalier är det omöjligt (hur kommer det sig att ingen frågar sig varifrån de får sina pengar – ingen ställer sig den frågan). Dessa enterprenörinvandrare klarar sig säkert bra själva. Verklig hjälp innebär att hjälpa de som ingenting har, inte att låta lycksökare komma hit och ta för sig av vårt välstånd utan att ens vara tacksamma (jag vet att det finns invandrare som är tacksamma och de är hjärtligt välkomna att stanna här, men det är inte dem jag talar om just nu).

De vi skall ta emot i vårt land skall i första hand, förutom arbetskraftsinvandrare, vara de som flyr från förföljelse, dvs som är verkliga flyktingar. De skall kunna få en fristad i vårt land (under förutsättning att de lyder svensk lag och anpassar sig till Sverige – sedan kan de äta hur mycket kebab de vill). Irakier och iranier som inte är muslimer (kristna eller ateister) och som kommer hit är oftast verkliga flyktingar. I Irak och Iran är dessa grupper ständigt hotade av muslimerna. Däremot kan jag inte se varför vi skall ta emot muslimer som flyr från muslimska länder. Många av dessa flyktingar är i själva verket terrorister som försökt få regimen i sina länder att falla och sedan måste fly. De kanske flyr för att de dödat dussintals människor där. Varför skall vi ta emot dem? Och muslimer som flyr från kristna länder skall vi definitivt inte ta emot. De har ingen anledning att fly. Muslimer mördar kristna i tiotusental varje månad (långt över hundra tusen kristna dör varje år martyrdöden – de flesta mördas i muslimländer och Nordkorea), medan kristna aldrig mördar muslimer (annat än i självförsvar).

Under alla förhållanden, även om vi nu inte totalt stoppar muslimsk invandring (vilket på sikt kommer att leda till att Sverige blir ett muslimskt land – men är det så svenska folket vill ha det – so be it), så anser jag att de invandrare som begår brott efter att de kommit till Sverige, omedelbart skall utvisas. Inget skäl skall kunna hindra detta. Egentligen skulle det inte behövas någon egentlig rättegång så länge skulden är säkert fastställd. Det spelar ingen roll om de riskerar stränga straff i sitt eget land. De får skylla sig själva. Är det så dumma att de våldtar eller rånar i vårt land, som tagit emot dem med öppna armar, så uppvisar de en så avgrundslik otacksamhet att det inte finns någon som helst anledning att låta dem stanna kvar här, oavsett vad som väntar dem i deras hemländer. Det skulle de ha tänkt på innan de våldtog eller rånade.

Barmhärtighet och kärlek innebär inte att vi skall förstöra vårt land. Barmhärtighet är att hjälpa de som verkligen behöver hjälp, inte de som iskallt utnyttjar svenska folkets välvilja och naivitet. Och framför allt innebär inte barmhärtighet att äventyra Sveriges framtid. Den dag islam har makten i Sverige kommer vi inte hjälpa någon!!!!!! Hur kan jag säga så? Tja, vid tsunamin 2004 skänkte Norge och Holland, var och en ensamma, mer pengar än hela islamvärlden tillsammans (trots att merparten av de som dog var muslimer). Barmhärtighet och kärlek dominerar knappast inom religionen islam. Det tycks finnas ett allvarligt systemfel i islam. Och det hjälper inte hur mycket mullorna än talar om islams barmhärtighet och fridsamhet och kärlek, när verkligheten visar något helt annat.

måndag 20 augusti 2012

En f d muslim debatterar med en mulla

Jag saxar ur en artikel på hemsida (hela artikeln kan läsas här):


Obs! Klicka inte på bilden ovan utan klicka på länken nedan för att se videon!

Följande videoklipp är hämtat från Memri:s videoarkiv och är saxat ur en debatt den 21/2 2006 i den arabiska TV-kanalen Al-Jazeera (Qatar) mellan den amerikansk-arabiska psykiatrikern Wafa Sultan, som bl a skrivit boken A God Who Hates – se nyskriven recension på min hemsida (läs också recensionen av Brigitte Gabriels bok Because they hate) och en mullah:

Klicka här för att se videon!

Mullan får som synes nästan inte en syl i vädret. Wafa Sultan har verkligen skinn på näsan! Debatten sker givetvis på arabiska men är översatt till engelska. För den som inte är så duktig på engelska ger jag ett sammandrag av vad Wafa Sultan säger:
Den konfrontation vi ser idag är inte en konfrontation mellan religioner eller mellan civilisationer. Det är en konfrontation mellan två motsatser, mellan två eror. Det är en konfrontation mellan en mentalitet som hör till medeltiden och en annan mentalitet som hör till 21:a århundradet. Det är en konfrontation mellan civilisation och bakåtsträvande, mellan det civiliserade och det primitiva, mellan barbari och förnuft. Det är en konfrontation mellan frihet och förtryck, mellan demokrati och diktatur. Det är en konfrontation mellan mänskliga rättigheter å ena sidan och brott mot dessa å andra sidan. Det är en konfrontation mellan de som behandlar kvinnor som djur och de som behandlar dem som mänskliga varelser.

Det vi ser idag är inte en konfrontation mellan civilisationer. Civilisationer bekämpar inte varandra utan tävlar med varandra. Muslimerna är de som började denna konfrontation. Islams profet sade, "Jag beordrades att strida mot människorna tills de tror på Allah och hans budbärare [den senare är Muhammed själv]" När man delade upp människor i muslimer och icke-muslimer och kallade till kamp mot de andra, tills dessa tror på vad de själva tror på, startade man denna konfrontation och började detta krig.
Sedan nämner hon vad judarna betytt för världen, när det gäller vetenskap etc. Och slutar med att säga; "Muslimerna måste fråga sig vad de kan göra för mänskligheten innan de kan kräva att mänskligheten skall respektera dem". Ord och inga visor. Wafa Sultan finns säkert på många muslimska dödslistor, men har hittills undgått att bli mördad (jag antar att hon har skyddad identitet). Man får hoppas att denna modiga kvinna klarar sig med livet i behåll.

lördag 18 augusti 2012

Ingen politik i olympiska kommittén

För en tid sedan skrev jag en blogg, där jag bl a nämnde att det i år är 40 år sedan 11 israeliska idrottsmän mördades av palestinska terrorister under Olympiaden i München 1972. Med anledning av detta hade Israel bett Internationella Olympiska Kommitténs (IOC) president Jacques Rogge att man under öppningsceremonin för årets Olympiad skulle ha en tyst minut för de mördade judiska idrottsmännen. Rogge vägrade.

Följande bild fanns publicerad i affärstidningen Forbes i november 2011.

Texten under bilden löd:
Presidenten för Internationella Olympiska Kommittén Jacques Rogge tar en paus under en presskonferens i staden Ramallah på Västbanken, tisdagen den femte oktober 2010. Rogge uttryckte på tisdagen oro över de ”hinder” som möter de palestinska idrottsmännen, och i förtäckt kritik mot Israel sade han att idrottsmän borde ha frihet att resa oavsett politik.
Det kan man kanske tycka. Men nu är situationen på Västbanken och Gaza komplicerad, och som läget är just nu måste Israel tyvärr begränsa palestiniernas rörelsefrihet. Tyvärr, tyvärr, tyvärr. Bollen liggen hos palestinierna och inte hos israelerna. Den dag palestinierna erkänner Israels rätt att existera, och dessutom erkänner att Israel existerar (inget av detta gör de idag), och den dag de upphör med terror och våld mot staten Israel, den dagen kommer palestinierna att ha lika stor rörelsefrihet som en svensk har i Sverige. Dessutom är det inte bara Israel som begränsar palestiniernas rörelsefrihet. Även Egypten har sådana restriktioner vid Gazas gräns mot Sinai. Vilka ytterligare hårdnat, efter att ett 20-tal egyptiska polismän nyligen dödats av palestinska terrorister (se tidigare blogg). Och om vi nu talar om restriktioner får vi inte glömma Hamas, som styr Gaza med järnhand. Och inte heller på Västbanken är det så mycket bevänt med vare sig demokrati eller frihet.

Generellt bör givetvis idrottsmän (och alla andra) ha rätt att resa hur de vill. I princip håller jag med Rogge. Men olympiska idrottsmän bör inte bara ha rätt att slippa reserestriktioner, de bör också ha rätt att slippa bli mördade! Och speciellt då mitt under en Olympiad! Det senare nämner inte Jacques Rogge med ett enda ord. Vilket är typiskt för hela den europeiska ”intellektuella” vänstern.

När jag ser Jacques Rogge med sin palestinasjal så ser jag ondskan själv (inte så att Rogge kanske är ondare än andra människor, men jag ser honom som en representant för det onda)! Det är intressant att se hur ondskans brödraskap instinktivt känner igen varandra och dras till varandra, hur stora olikheter de än har när det gäller kultur, religion, nationalitet etc. Att den europeiska intellektuella vänstern lierar sig med islam är logiskt ofattbart. Men dessa utåt sett så olika tankesystem utgör bara olika grenar av samma träd – ondskans träd.

Nu kan någon givetvis invända att jag inte vet tillräckligt om Rogge för att döma honom som jag gör. Men det är inte palestinasjalen jag dömer honom (eller någon annan politiskt korrekt medlem i Godhetskören) för. Det som talar för att han inte bara är en godhjärtad nyttig idiot för den palestinska saken, utan att han också är antisemit, är just hans vägran att ha en tyst minut för de mördade israeliska idrottsmännen. Jag dömer inte någon, enbart för att vederbörande solidariserar sig med den palestinska sidan eller vill palestiniernas bästa (det vill jag också – men jag tror inte palestiniernas bästa ligger i att utplåna Israel och mörda alla judar i området). Det jag kritiserar är asymmetrin mellan hur man ser på dödade judar och dödade palestinier. Palestinier framställs nästan alltid som offer (fast det ofta handlar om att Israel slår tillbaka på grund av palestinska angrepp) medan judar alltid framställs som förövare. Inte ens mördade judiska barn uppvisar Godhetskören någon sympati för. Jag har aldrig hört Cecilia Uddén eller någon av hennes kollegor på SR eller SVT gråta över dödade judiska barn (de kan ju ha gjort det, men jag har aldrig hört det). Om man någon gång rapporterar om judiska barn som dödats eller lemlästats kanske man beklagar det, men det finns ingen övertygande känsla i rösten, utan det låter bara iskallt, som att man beklagar det bara för att man måste för att verka trovärdig.

Dessutom dömer jag inte Rogge. Endast Gud har rätt att döma. Jag snarare bedömer honom, och det jag menar är att han definitivt inte står på det godas sida. I så fall hade han inte bara kritiserat Israel för att hindrar palestinska idrottsmäns resande, utan också haft något att säga om hur de palestinska ledarna (Hamas, Fatah etc) behandlar Gazaborna och att Israels åtgärder gentemot de palestinska områdena också beror på palestinierna själva.

Rogge personligen är egentligen ointressant. Jag ser honom bara som ett exempel på hur den kulturella etc ”eliten” i Europa så totalt och så instinktivt tar ställning mot Israel. Precis samma sak ser vi hos Ships to Gaza som planerar nya seglingar. Och nu har de dessutom erkänt att det inte i första hand handlar om att hjälpa palestinierna, utan om att bryta blockaden av Gaza (en talesman sade nyligen – jag citerar fritt ur mitt minne – att Gaza har en egen kust mot Medelhavet och ingen har rätt att hindra oss att anlöpa denna kust om vi så vill – vad vederbörande glömmer bort är att Israel faktiskt har ett internationellt mandat att blockera Gazas kust och andra gränser för att hindra vapen att smugglas in). Det handlar således om politik och inte kärlek och barmhärtighet. Men det framgick gick ju klart av föregående Ships to Gaza (ett skepp fullt av mat visade sig vara ett skepp fullt av hat, som någon sade).

Både BBC och den brittiska tidningen The Guardian har nyligen hävdat att Israels huvudstad är Tel Aviv medan Palestinas huvudstad är Jerusalem (trots att det inte finns något land som heter Palestina). Ja från början fanns inte ens någon huvudstad angiven för Israel på BBC:s hemsida (avdelningen om Olympiaden). Efter klagomål ändrade BBC så att Jerusalem kallades ”Säte för administrationen” samtidigt som man påpekade att de flesta ambassader ligger i Tel Aviv. Beträffande Palestina ändrade BBC till "Intended seat of government East Jerusalem" (planerat säte för administrationen Östra Jerusalem). Så även efter ändringen har BBC fel (se tidigare bloggar). När det gäller The Guardian, så slutade det hela med att Organisationen Honest Reporting, som granskar medias behandling av Israel, stämde tidningen och då backade ledningen och införde en rättelse, där Jerusalem nu plötsligt var judisk huvudstad och Ramallah palestinskt administrativt säte.

Allt detta fungerar som små nålstick, som sakta men säkert förvrider människors tänkande och gör dem alltmer negativa till staten Israel. Man har insett att man inte kan besegra Israel militärt. Det man håller på med nu är att delegitimera landet. På sikt hoppas man antagligen att Världssamfundet skall förklara Israel som en illegitim statsbildning och sedan genom Nato och kanske USA m fl anfalla landet och så ge området till "de rättmätiga ägarna som bott där sedan urminnes tider" (ett standarduttryck som används av arabsidan och som kritiklöst köps av Västvärldens intellektuella), dvs palestinierna. Ondskan kan bara hata och hata och hata och hata och….

torsdag 9 augusti 2012

Sverige – en skuta utan kompass och sjökort

Häromdagen, när jag slog upp en bok som låg på mitt nattduksbord, fann jag däri ett tidningsurklipp som jag använt som bokmärke. Det var en ledare, hämtad från Expressen den 29/9 2011, och som handlade om Annie Lööfs installationstal som Centerledare. Rubriken var ”Annie Lööf, vilse i flosklernas land” (apropå tidigare blogg – jämför f ö med Aftonbladets rubrik när man skrev om samma Lööf-tal, ”En orgie i floskler”). Artikeln var författad av Ann-Charlotte Marteus, så man kan knappast anklaga författaren för att vara en kvinnohatande surgubbe. Låt mig klippa några avsnitt ur Marteus ledare:
Hur skall man förklara den floskulösa tomhet som präglade Centerledaren Annie Lööfs linjetal?
”Allt är möjligt!” tjoar hon. Sverige behöver ”en visionär färdplan och genuina värderingar.” I motsats till [vadå] – oäkta värderingar? Centerns politik ska ha ”en tydlig adressat: Framtiden.” Och: ”Ersätt Jante med Kunna själv!”
Ibland kan folk inte själva, påpekar hon [dvs Lööf]. De tillhör Våra Svagaste. Dem skall Centern ta hand om. Men, hurra, Annie har mött Anna och Niklas. De har haft det svårt, men de ”reser sig”, ”tar revansch”, är ”oemotståndligt stolta”. Slutet gott allting gott! Annie har dock hjärtat på rätta stället: ”Jag tänker på den växande gruppen hemlösa.” Hon har inget politiskt att säga om dem. Men hon tänker på dem. Kanon.
Det borde vara utsläppsskatt på sådant skitsnack. Centerledarens tal dignar av tomma klichéer, dånar av brist på politisk konkretion. Hon förefaller oförmögen att säga någonting genuint om samhället. Det är som om verkliga människor med verkliga, knökiga liv är något hon betraktar från ett väsentligt avstånd.
Marteus frågar sig om Lööf är korkad, men svarar ”knappast” på denna fråga. Men om hon inte är korkad, hur kan hon då häva ur sig sådana tirader av tomma floskler? Marteus hänvisar till en kommande bok, Kurvans kraft, av Gunnar Wetterberg (Weylers förlag) och skriver:
På 70-talet exploderade partiorganisationerna. Alltmer partifolk kunde få jobb inom politiken. Även ungt folk – den politiska broilern var född. Hon som aldrig haft ett vanligt jobb. Nu dominerar broilerna. Och, skriver Wetterberg, ”politiker utan annan erfarenhet än politik har helt enkelt svårare att begripa och ifrågasätta sin omvärld än sina föregångare”. Om man inte begriper sin omvärld är det svårt, både att identifiera och att hitta bra lösningar på samhällsproblemen. Och om Annie Lööfs linjetal är ett symptom på en kronisk samtidssjuka – hon personligen kan förstås visa sig ha mer substans än man nu kan ana [hittills finns dock inga tecken på detta, snarare tvärtom] – vad får det för konsekvenser? Om politikers idéer tar slut, vem levererar idéerna åt dem? Starka särintressen? Vem värnar allmänintresset, vem ser helheten?
Problemet är således inte begränsat till Annie Lööf, även om hon, som sagt, fört den politiska korrekthetens ”floskulösa” språkbruk till nya och oanade höjder. Jag tror det ligger oerhört mycket i Wetterbergs analys. De flesta av dagens yrkespolitiker verkar lida av samma sjuka som Annie Lööf. Idag tycks djupa och insiktsfulla, ideologiska och övergripande diskussioner om vårt lands tillstånd och framtid ha ersatts av politiskt korrekta klyschor, sentimentala anekdoter och intetsägande påståenden.

Att t ex totalförbjuda varje diskussion när det gäller en sådan avgörande ödesfråga för Sveriges framtid, som vad det kommer att innebära att ha en muslimsk majoritet inom 50 år (vilket många demografer förutspår), bestående av människor med somalisk, afghansk, irakisk etc bakgrund, medan man samtidigt diskuterar om homosexuella män skall få lämna blod eller om det är kränkande att invandrare inte får betald semester från sina SFI-studier under sommaren, är att sila mygg och svälja kameler. Vår invandringspolitik idag kommer att påverka vårt lands framtid mycket mer dramatiskt än något av de politiska beslut som diskuteras så ingående i Riksdag och Regering. Den dagen vi har en muslimsk majoritet kommer Lööfs "Våra Svagaste" inte längre att ha någon som för deras talan (det är bara att titta hur det ser ut i muslimska länder när det gäller välfärd). Det är ungefär som i Strindbergs Röda Rummet, där man på Ämbetsverket för utbetalande av ämbetsmännens löner har långa diskussioner om i vilken ända blyertspennorna skall vässas. Samtidigt som man klubbar igenom avgörande beslut utan någon som helst diskussion.

Reinfeldt och Borg må ha många praktiska idéer om hur samhällets ekonomi skall skötas. En del av deras tankar är säkert korrekta. Men utan en övergripande analys och djup förståelse av helheten är man inte på väg någonstans. Att t ex mer eller mindre lägga ner Sveriges försvar är knappast något som en insiktsfull eller erfaren politiker skulle göra. Däremot är det något man förväntar sig av politiska broilers, som kortsiktigt och ansvarslöst försöker köpa röster genom att ta från försvaret och sedan muta medborgarna med jobbskatteavdrag etc. Erfarenheten lär oss att ett land alltid har en armé – antingen sin egen armé eller någon annans armé. Det kommer att bli ett dyrt uppvaknande för vårt land.

En djup insikt i den totala verklighetens alla komplexiteter får man inte på partiernas ungdomsläger eller på partikontoret. Den kommer av livserfarenhet och att man är en god iakttagare. Och att man är allmänbildad (och inte bara läser den just nu mest populära deckaren). Och att man dessutom har en viss personlighetstyp. Vishet kommer med ålder och det är betecknande hur unga många av dagens toppolitiker är. Att tro att en 30-åring förstår lika mycket av världen och människans natur som en 60-åring, är att bedra sig själv. I matematik gör man ofta sina främsta insatser i unga år, eftersom den logiskt analytiska förmågan och även koncentrationsförmågan är på topp då (matematik kräver en oerhörd koncentration, vilket också kräver fysisk styrka – när Einstein var klar med allmänna relativitetsteorin var han nästan döende av utmattning). Men att förstå verkligheten med allt vad som ryms däri, är inte ett satslogiskt problem. Det innefattar så mycket mer, som inte kan mätas i IQ eller Högskoleprov eller gymnasiebetyg.

Inom områden som filosofi och samhällsanalys och liknande, dvs ämnen som studerar hela verkligheten, inkluderande människan själv, och inte bara små isolerade delar av den, presterar man ofta mest och bäst när man är lite äldre. Man brukar ibland säga, att även om man gör de stora naturvetenskapliga upptäckterna när man är ung, så är det inte förrän i 60-årsåldern som man verkligen förstår hela innebörden av det man upptäckt. Många framstående teoretiska fysiker skriver böcker om vetenskapens filosofi när de blir äldre. Inom detta ämne sätter man in vetenskapen i ett större sammanhang och låter den bli en del av helheten.

Det vore ju konstigt om man inte begrep mer när man är 60 än när man är 30. Någonting måste man väl rimligen ha lärt sig mellan 30 och 60. Det vore oerhört förvånande om 30-åringar förstod mer av världen än 60-åringar. Självklart anser en 30 åring att han/hon förstår allt. Men det anser en 15-åring också (och då ler 30-åringarna lite överlägset). Det intressanta är att en normal 60-åring erkänner att man inte förstår speciellt mycket. Och ödmjukhet är vishetens begynnelse. Ideologi tillämpad av unga människor blir ofta fyrkantig, eftersom de inte ser några nyanser, och detta leder nästan alltid till förtryck av andra åsikter och tankar (antingen i form av diktatur eller att politisk korrekthet tystar all diskussion). En god ideologi, i kombination med ödmjukhet och självkritik, kan i bästa fall skapa något som är gott. Den ödmjukheten kommer oftast med åren.

Som jag skrivit tidigare så tycks skutan Sverige driva omkring på Verklighetens Hav (för att travestera KD:s partiledare som ofta talar om verklighetens folk) utan någon destination. Både sjökort (en sann verklighetsbeskrivning) och kompass (analys och ideologi) tycks saknas i navigationsutrustningen. Den politiska korrektheten fungerar som en kompass, där man tagit bort magneten. En sådan kompass pekar alltid framåt och bekräftar ständigt att man är på rätt kurs, oavsett hur man styr, och även om man är på väg mot sin egen undergång. En rorsman som styr efter en sådan kompass är ekvivalent med ingen rorsman alls, eller kanske till och med sämre än ingen rorsman alls. Med en sådan rorsman gör man fart framåt mot undergången. Utan rorsman skulle vi kanske bara irra omkring utan att komma någon vart. Det senare vore förmodligen bättre.

I en samhälle där politikerna saknar verkliga visioner (inte ens KD, som åtminstone från början var ett kristet parti, har idag någon egentlig vision) blir man offer för, som Marteus skriver, ”starka särintressen”. Det är säkert därför som Godhetskören (de intellektuella psykopaterna) fått så stort inflytande, trots att de utgör en begränsad minoritet av svenska folket. RFSL, Humanisterna, rödvinsvänstern, palestinagrupperna etc har genom lobbyverksamhet lyckats skaffa sig ett inflytande som inte på något sätt står i proportion till deras numerär. Den politiska korrektheten är det instrument som denna lilla skara av manipulerare spelar på. Det hela underlättas av att våra media är infiltrerade av intellektuella psykopater, som hotar eventuella dissidenter med massmediadrevet (som mycket väl kan förstöra en människas professionella framtid). Genom att koppla grupptryck till anspråk på nästan oändlig godhet och genom demonisering av alla som inte rättar in sig i ledet, uppnår dessa psykopater nästan total kontroll över vårt land.

Även våra toppolitiker tycks vara livrädda för de grupper som driver sina särintressen. Det är kanske därför man sviker den vanlige Svensson (villa, vovve och Volvo) och prioriterar RFSL:s och invandrarnas m fl intressen. Man tycks inte längre ha Sveriges bästa för ögonen utan drivs till stora delar av rädsla för att stöta sig med de olika minoriteter som finns i vårt land.

Detta åsiktsförtryck skulle inte fungera om politikerna verkligen visste vad de ville och verkligen trodde på någonting (som t ex Socialdemokraterna på 1950-talet). Om politiker och de intellektuella hade en vision, som byggde på skarp analys av samhälle och vetenskap och andra relevanta faktorer, så skulle inte den politiska korrektheten kunna lamslå ett helt land, som den nästan gör idag. Det finns ju trots allt en sanning. Men i den politiskt korrekta världen spelar sanningen föga roll.

Jag såg förresten att Annie Lööf nu råkat i blåsväder. För någon vecka sedan avslöjades ju att Tillväxtverkets (vilket namn) personal levt loppan på skattebetalarnas bekostnad. Detta verk lyder under Annie Lööf. Man hade där haft fester för miljontals kronor med all tänkbar lyx. Nu har verkets generaldirektör fått sparken med anledning av denna skandal, men kommer att få behålla sin lön (91 000 kr/mån) i tre år till. Detta i enlighet med hennes avtal. När detta avtal ifrågasatts av media, blev svaret att man måste ha sådana avtal för att få kompetent personal på chefsposter. Jag kan inte tro att det är korrekt. Att en hyfsad lön är nödvändig för att locka kompetent personal kan jag förstå och acceptera. Men varför skall en person, som får sparken (som alltså inte skött sitt jobb), belönas med att få 91 000 kr/mån i tre års tid (nu kommer man förvisso att utnyttja hennes tjänster på andra sätt inom statsförvaltningen, men ändå)? Det är ju direkt orättfärdigt och dessutom orättvist mot de chefer som inte gör bort sig.

Om man nu begår så grova fel att man får sparken, varför skall man då få behålla sin saftiga lön i 3 år till? En vanlig arbetare, som får sparken, får knappast behålla sin lön i 3 år. Nej, det är nog så att vi helt enkelt har fått en elit, som håller varandra om ryggen och som ser till att vad man än gör så tas man om hand av de andra medlemmarna i eliten (ungefär som att onda diktatorer som störtas alltid får en fristad hos någon annan diktator – det kan ju vara den senares tur att söka fristad någon annan gång).

Aftonbladet har nu begärt ut handlingar kring Näringsdepartementets (dvs Lööfs eget departement) internrepresentation. Då blev det stressigt värre där. Nu granskas plötsligt Lööf personligen. Och i och med att hon framställt sig själv som så genomgod, är hon extra sårbar. Det är alltid roligt att se en sådan människa falla, tycker alla. Aftonbladet skriver:
När Aftonbladet begärde ut handlingar kring näringsdepartementets internrepresentation fick Annie Lööf och hennes stab bråttom att städa upp efter sig.

I all hast gjordes löneavdrag för sprit och Centerpartiet tog över en omstridd krognota – som skattebetalarna först hade betalat.
– Det har skett på felaktigt sätt. Den skulle ha gått direkt till Centerpartiet, säger statssekreterare Håkan Ekengren.
Det tycks som att Godhetsmästare Lööfs gloria halkat aningen snett. Hon har alltså låtit skattebetalarna stå för notan (21 506 kr) till hennes sommarfest när Centern skulle betalat för festen. Man har dessutom hittat ytterligare krognotor, som skattebetalarna fått stå för. Aftonbladet skriver i en annan artikel:
Julsprit för 20 000 kr.
Den 19 december hade hon julmiddag med 20 av sina kolleger från näringsdepartementet på Villa Bonnier. Sällskapet drack sprit, fördrink och 14 flaskor vin. Notan på 19 385 kronor skickades till skattebetalarna. Först nu, efter att Aftonbladet har begärt ut alla handlingar, har Lööfs statssekreterare Håkan Ekengren begärt löneavdrag för spriten [här skulle således deltagarna själva betalat spriten och inte Centerpartiet och ännu mindre skattebetalarna].
Det är ganska intressant. Ett sjukvårdsbiträde (med en lön på runt 20 000 kr/mån) som skall ha en sommarfest får stå för detta själv. Ja till och med många personalfester betalas av deltagarna själva, eftersom t ex landstingen inte längre bryr sig om (eller har råd att bry sig om med tanke på alla besparingar) sin personal (utom de högsta cheferna förstås som har alla tänkbara förmåner). Men Annie Lööf, den godaste av goda, låter svenska folket betala notorna, trots att hon själv tjänar 126 400 kr/mån (siffran gäller 13/11 2011), medan de som borde betalat den sistnämnda notan är deltagarna själva. Tjänar man 126 400 kr/mån borde man dessutom ha råd att bjuda sina medarbetare på krogen för egna pengar.

I dagens (9/8 2012) Aftonbladet berättar man mer om turerna kring Lööfs krognotor och hur Alliansen nu försöker rädda hennes goda rykte. Man avslutar artikeln med ”Vi hade hellre beskrivit en beslutsam näringspolitik (från Lööfs sida) för fler jobb i Sverige (än hennes krognotor).” Även Lena Melin har hakat på och skriver i sin krönika:
Aktiviteten på Annie Lööfs näringsdepartement sedan Aftonbladet begärt ut handlingar om internrepresentationen är humor. Allra roligast är tillförordnade expeditionschefen som säger att de skulle ha upptäckt felen i alla fall.
Tror man på det? Knappast.
Annie Lööf håller tydligen på att snabbt ta sig ner från toppen av Godhetens Mount Everest. Det liknar nästan fritt fall. Men skulle det gå riktigt illa har ju alltid sin fallskärm.

Jag tycker lite synd om Annie Lööf. Hon är säkert snäll och vill väl och nu har hon hamnat i en situation hon aldrig hade kunnat drömma om. Speciellt inte med tanke på allt vackert som hon har sagt. Jag har inget emot henne personligen, och att jag skriver om henne är för att hon är ett sådant bra exempel på vår tids politiker. Hoppas hon överlever det eventuellt kommande massmediedrevet (som jag inte hyser någon större sympati för – de flesta journalister är mycket värre än den verklighet de beskriver, med tanke på hur de förvanskar verkligheten utifrån sina ideologiska och politiska preferenser).

När man ser den girighet som genomsyrar så många politiker och företagsledare så mår man illa. Jag är verkligen inte marxist. Men ibland är det inte utan att man håller med dem, när de talar om den vidriga kapitalismen. Som kristen är det svårt att vara marxist, eftersom marxismen är en ateistisk ideologi. Många kristna tycks därför tro att kapitalismen är en del av det goda (min fiendes fiende är min vän). Så är inte fallet. Kapitalism utan ansvar och moral blir bara ett uttryck för människans egoism och urartar till ren girighet. Egoismen är den allvarligaste av alla synder, eftersom den utgör grunden för det onda.

Vi ser tydligt hur ett samhälle utan en absolut moral urartar. Utan en absolut moral reduceras rätt och fel till majoritetens åsikter, eller oftare till vad de intellektuella psykopaterna lyckas manipulera majoriteten till att tycka. Absolut moral kan endast fås från en källa som inte är en del av den verklighet den skall styra. Ett system kan inte uttala sig om sig självt. Det blir bara självbekräftelse. Kompassen utan magnet, som alltid pekar framåt. Det enda som kan ge en absolut moral, enligt min mening, är en övernaturlig, personlig Gud som inte är en del av vårt universum! Min tro är att det bara finns en enda sådan Gud – den Gud som uppenbaras i Bibeln.

Ovan ser vi skillnaden mellan människor som själva gör anspråk på att vara goda och de som verkligen är goda. De förstnämnda vill gärna visa hur goda de är genom att säga de rätta sakerna utan att det händer så mycket mer. Den som verkligen är god, hinner inte prata. Han eller hon har fullt upp med att tvätta sår hos spetälska eller ta hand om uteliggare. Politik är alltför ofta prat och skrivbordsdrömmar. Kärlek är sanning och handling.
Ett litet aktuellt tillägg: På Aftonbladets hemsida var under kvällen 9/8 "Dagens fråga":
Annie Lööf mörkar egna notor och SSU misstänks för bidragsfusk. Litar du på svenska politiker?
Totala antalet röstande var strax före midnatt 35 289. 5,95% svarade ja på frågan och 94,05% svarade nej! Även om det inte är en vetenskaplig undersökning säger väl resultatet något i alla fall. Resultatet av omröstningen är ett svidande misstroendevotum mot den politiska klassen. Vem litar på människor som saknar moral och som dessutom i första hand inte leds av en inre övertygelse och vision och mod att stå upp för sina åsikter, utan drivs av politisk korrekthet och rädsla för vad andra skall tycka om ens åsikter. Och som dessutom har föga kontakt med den verklighet de flesta människor tvingas leva i. Sådana människor förändrar inte världen till det bättre. De är bara passiva åskådare som utnyttjar sin ställning för att berika sig själva.

tisdag 7 augusti 2012

Egypten hotar att invadera Gaza

För ett par dagar sedan skedde ett terroristangrepp vid gränsövergången Kerem Shalom, vilken ligger på gränsen mellan Sinai (Egypten), Gaza och Israel och bemannas av israelisk personal.

Några av terroristerna hade tagit sig in i Sinai från Gaza via de ökända tunnlarna, medan andra redan befann sig i Sinai. Man började med att attackera en egyptisk polisstation, varvid 16 polismän dödades och 7 skadades. Där stal man två bepansrade fordon, vilket uppenbarligen var målet med attacken mot polisstationen.

I de två pansarfordonen försökte palestinierna sedan forcera gränsövergången vid Kerem Shalom för att ta sig in i Israel. Avsikten var antagligen att döda så många israeler som möjligt och kanske även ta gisslan.

Det ena fordonet exploderade vid själva gränsövergången (eventuellt var det riggat för att explodera och skapa förvirring) medan ett antal terrorister i det andra pansarfordonet lyckades forcera spärrarna och ta sig in i Israel. Där uppstod det eldstrid med israeliska soldater. Israelerna satte snabbt in attackhelikoptrar varvid alla terroristerna dödades (uppgifterna går isär men det tycks ha rört sig om mellan 5 och 8 stycken). Inga israeler dödades eller skadades.

Egypterna är av förståeliga skäl ursinniga efter attacken. De har omgett staden Rafah (ligger på gränsen mellan Sinai och Gaza och tillhör Gaza) med en järnring av soldater, pansarfordon och attackhelikoptrar och infört utegångsförbud medan man söker efter personer inblandade i terrordådet. Den nyvalde egyptiske presidenten Muhammad Mursi har utlovat att ”den fega attacken kommer att få konsekvenser”. För vem är inte svårt att räkna ut. En egyptisk militär talesman har i en intervju krävt att Hamas ”säkerhetsstyrkor” (som inte är något annat än terrorister i uniform och vars lön bl a betalas av svenska skattebetalare) samarbetar med Egypten för att gripa alla inblandade. Talesmannen sade också, ”Om vi tvingas anfalla Gaza, som Israel gjort tidigare, kommer vi att göra det – om det kan bevisas att de som utförde attacken kom från Gaza" (läs här för fler detaljer).

Det skulle vara synnerligen intressant att se hur svenska media kommer att förhålla sig om nu Egypten verkligen slår till mot Gaza. Mycket, mycket intressant! Skulle SR:S och SVT:s journalister bli lika upprörda och hatiska som de blev när Israel slog till mot Gaza årsskiftet 2008-2009 (efter att ha blivit beskjutet med ca 12 000 raketer plus att en israelisk soldat kidnappats för att inte glömma otaliga försök till terrorattacker, som israelerna lyckades stoppa)? Man undrar om den israelhatande norske läkaren, Mads Gilbert, som alltid råkar befinna sig i Gaza när det händer något där, än en gång skulle släppas fram i SVT och få berätta, utan att ifrågasättas, om hur han vadar i blod på det palestinska sjukhuset (som under Gazakriget). Och man undrar också om Jörgen Huitfeldts stämma åter skulle darra lika mycket av återhållen vrede och undertryckt hat när han ”intervjuar” den egyptiske ambassadören, som den gjorde när han under Israels "attack" (som egentligen var självförsvar) mot Gaza intervjuade den israeliske ambassadören (här kan du läsa mer om detta). Och man undrar om Cecilia Uddén även den här gången (precis som hon gjorde vid det israeliska anfallet mot Gaza) skulle komma med tårdrypande reportage om palestinska barn som dött eller traumatiserats på grund av det egyptiska anfallet utan att nämna någonting om bakgrunden till Israels agerande.

Det är alltid tragiskt när barn dör eller lider. Men det är lika tragiskt när judiska barn dör som när palestinska barn dör. Både Huitfeldt och Uddén måste rimligen vara medvetna om att israelerna aldrig dödar barn avsiktligt och att Hamas etc konsekvent använder civila, inkluderande barn, som sköldar vid sina aktioner. När judiska barn avsiktligt mördas av palestinska terrorister, ja då har varken Huitfeldt eller Uddén något att säga. Kan man tänka sig någon mer ynklig och usel journalistik?!

Dessutom kan dessa två reportrar knappast vara omedvetna om att det nästan alltid, tyvärr, blir civila offer i samband med krigshandlingar. Det finns få länder som gör så mycket som israelerna när det gäller att undvika civila offer. Under NATO:s bombningar av Serbien dödades 500-1200 civila (varav många barn) – dvs fler oskyldiga offer än under Gazakriget (ca 600 dödade Hamassoldater och ca 300 civila offer, enligt trovärdiga källor). En talesman för NATO sade med anledning av kritik mot bombningarna i Serbien, "Det är alltid ett pris att betala för att besegra ondskan. Det är aldrig gratis. Men priset för misslyckandet att besegra en ännu större ondska, är betydligt högre [än de civila offren]". Han ursäktade sig också med att NATO hade tvingats till militär aktion av serberna. Jag kan inte minnas att några reportrar på SR eller SVT darrade av raseri när de rapporterade om de civila offren för NATO-bombningarna i Serbien. Israel var lika tvingade till militär handling under Gazakriget som vad NATO var under inbördeskriget i Jugoslavien. Antalet civila offer för USA:s och NATO:s bombningar i Afghanistan och Irak kan för övrigt räknas i tiotusental. Varför darrar inte SR-reportrarnas röster av raseri och hat när det rapporterar om detta?

Skillnaden mellan palestinsk och israelisk inställning till barn.

Jag hoppas inte på något egyptiskt angrepp mot Gaza. Jag tycker synd om Gazaborna. Synd om dem därför att de är slavar under en motbjudande religion och för att de har så usla ledare, som inte vill sitt eget folks bästa, utan som drivs av ett oförsonligt hat mot det judiska folket. Samma hat tycks driva många av SVT:s och SR:s journalister. Att dessa ofta betonar att de är antisionister (dvs är emot landet Israel) men inte antisemiter (dvs hatar judar) imponerar inte på mig. Antisionismen är alltför ofta bara den vidriga antisemitismen förklädd! Och dessutom, även om de bara skulle vara antisionister, skall detta inte påverka deras nyhetsrapportering. Deras privata åsikter har ingen plats i nyhetsprogram! Sådana program skall vara objektiva. Och klarar man inte av det skall man inte vara nyhetsjournalist.

När Israel gick in i Gaza, efter flera års provokationer, glömde Huitfeldt och Uddén att berätta för lyssnarna om de tusentals raketer som regnat ner över södra Israel. De glömde att berätta att Israel gång på gång varnat Hamas. De glömde att berätta att Israel 3 år tidigare ensidigt utrymt Gaza för att låta palestinierna själva styra där (här hade Hamas chansen att visa om de var samhällsbyggare eller terrorister). Och de glömde att berätta att flera arabstater, bl a Egypten, varnade Hamas för att fortsätta att provocera Israel och att de till och med uttryckte förståelse för om Israel till slut skulle slå tillbaka. Allt detta och mycket mer glömde man att berätta för svenska folket.

Ett medium som glömmer att berätta allt detta, är inte ett Public Service medium utan en ideologisk propagandakanal. Och visst kan vi ha sådana kanaler i yttrandefrihetens namn. Men då skall en sådan kanal saluföras som propagandakanal och inte som Public Service! Jag ser fram emot att i framtiden på Comhems hemsida, vid sidan av sportkanaler, nyhetskanaler,dokumentärkanaler etc, hitta SR/SVT under rubriken "vänster-kristendomshatande-USAhatande-Israelhatande-Sverigehatande-familjehatande-islamälskande-proarabiska propagandakanaler". 77 kr per månad, vinklat och klart! Då skulle man åtminstone segla under rätt flagg och öppet deklarera var man står.

söndag 5 augusti 2012

Det börjar bli trångt på Godhetsbergets topp

Så här i Pride-tider slåss våra politiskt korrekta politiker om vem som är godast, dvs vem som kan ge RFSL de fetaste köttbenen. Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har inte sagt så mycket sedan han blev partiledare, så man har inte riktigt vetat var man har honom (kan det vara förklaringen till att sossarna gått starkt framåt i opinionsundersökningarna efter partiledarbytet?). Kanske har han under tiden av tystnad gått en intensivkurs i politisk korrekthet, så partiet inte riskerar att några grodor kommer ur hans mun. Nu har man tydligen vågat släppa loss honom. Och hans första ansats blev att visa att han inte står Annie Lööf efter när det gäller oändlig godhet.

Under Pride grillades Löfven vid en utfrågning, vilket berättas om i en artikel i Aftonbladet. Löfven vill nu förändra smittskyddslagen och asyllagstiftningen när det gäller HBT-personer.
Vill se över Asyllagstiftningen
RFSL:s Ulrika Westerlund påpekade att många utländska HBT-personer som bor i Sverige utvisas till länder där de hotas av förföljelse och undrade vad Socialdemokraterna ska göra åt problemet.
Stefan Löfven svarade att han kan tänka sig att se över asyllagstiftningen.
– Vår bestämda uppfattning är att man ska få vara kvar. Om inte lagen fungerar får vi göra en uppföljning på hur lagen har fungerat, sade Stefan Löfven.

Sett en ökning av antalet smittfall
Han ville även titta på smittskyddslagen som säger att en hiv-smittad har informationsplikt att berätta för sexuella partners att man bär på viruset. Stefan Löfven tycker fortfarande att man ska meddela sin partner om man bär på viruset, men är kritisk till att det är förknippat med ett straff om man inte gör det.
HBT-personer skall alltså generellt få asyl här i Sverige om de hotas av förföljelse i sitt hemland (vilket de t ex gör i alla muslimländer). Löfvens bestämda uppfattning är ju att ”man ska få vara kvar”. Nu ser jag i och för sig hellre att Sverige översvämmas av bögar än av islamister, men det finns ju också andra aspekter (dessutom misstänker jag att man kommer att emot lika många islamister ändå). Hur många invandrare skall vi ta emot egentligen. Är det rätt att prioritera bögar framför andra grupper? Borde vi inte hjälpa barn i första hand? Vad kommer det att innebära för vårt land om 10 000-tals bögar kommer hit (kanske ännu fler)? Kommer det att vara positivt för Sverige? Vi pratar ju om att vi behöver fler människor i vårt land för att kunna betala framtidens pensioner. Men här handlar det ju om människor som inte fortplantar släktet. Etc.

När det gäller att ge alla HBT-invandrare asyl finns dessutom ett ytterligare problem. Hur vet vi att de talar sanning? Om man vet att man med 100-procentig säkerhet får asyl här om man är en HBT-person och kommer från t ex ett muslimland, måste risken vara stor att man säger sig ha den läggningen, även om man inte har den. Och hur skall det kunna motbevisas? Och sedan kan man ju efter några veckar börja ragga personer av motsatta könet. Och kommer myndigheterna på en, kan man ju alltid säga att man är bisexuell (HBT betyder ju homosexuella, bisexuella och transpersoner) och just den här veckan råkar man gilla personer av motsatta könet. ”Ja, men så nedriga kan de väl inte vara”. Jo det kan de visst det!!! Självklart! Det är ju deras framtid som står på spel.

Idag är det olagligt för den som är HIV-infekterad (och vet om det) att ha sex utan att berätta om sin infektion för partnern. Detta vill Löfven således ändra på. Han tycker att man bör berätta för sin partner (så snällt då), men att det inte skall innebära straffpåföljd om man inte gör det. Jag förstår inte riktigt. Att medvetet ha sex med någon och samtidigt veta att man bär på HIV-virus, innebär att man utsätter en annan människa för mycket stor fara. Man riskerar att förstöra en annan människas liv! Varför skall detta vara lagligt (Löfven menar ju att det skall vara lagligt även om han säger att det inte är lämpligt – skall vi legalisera mord också och sedan säga att det är är inte lämpligt att mörda någon, dvs man bör inte mörda någon, men gör man det så händer inget)?

Dessutom finns onda människor som medvetet sprider HIV för att straffa andra (vi har haft flera sådana fall i Sverige). Självklart skall dessa straffas. Om inte annat måste de frihetsberövas så att de inte kan fortsätta att sprida sin sjukdom. Eller menar kanske Löfven att de skall få fortsätta att smitta ned andra?! Om man nu inte vill kränka HBT-personer, hur kan det då vara acceptabelt att kränka den som blir smittad (som också med all sannolikhet är en HBT-person). Att medvetet bli smittad med HIV måste rimligen vara en betydligt större kränkning än att t ex inte få lämna blod! Och även en större kränkning än att man hamnar i fängelse för att man medvetet smittat någon med HIV.

Stefan Löfven slår tydligen knut på sig själv i sin iver att tillmötesgå HBT-rörelsen. Jag säger inte att man skall diskriminera HBT-personer. Absolut inte! Men man skall inte heller lägga sig platt för alla deras krav eller till och med gå längre än vad de själva kräver (som Annie Lööf – se föregående blogg!).

Löfven är alltså beredd att förstöra livet för människor, som kanske blir HIV-smittade av en partner, som vet sig vara bärare av detta virus, men inte säger något. Allt för att vinna godhetspoäng. ”Se på mig, se hur god jag är! Jag diskriminerar ingen, inte ens mördare. Är jag inte fantastisk! Moder Therésa kan slänga sig i väggen jämfört med mig.”

Jag hade ett visst hopp om att Löfven kanske skulle visa sig vara en förnuftig politiker. Han har ju trots allt sin bakgrund i verkligheten (han var Metall-ordförande tidigare). Men tyvärr visar han sig tydligen vara lika politiskt korrekt som alla andra ynkliga politiker.

Som sagt, det börjar bli aningen trångt där uppe på toppen av Godhetens Mount Everest. Jag riktigt ser framför mig hur alla partiledarna (utom Åkesson) trampar på varandra i sin iver att nå högst och säga de ”godaste” sakerna (dvs det som är optimalt politiskt korrekt).

Apropå ingenting så lyssnade jag på Medierna på P1 i lördags (28/7 2012). Medierna är ett program som granskar och kommenterar det som rapporteras i media och också hur detta rapporteras. Ibland är programmet ganska bra, men oftast är det lika politiskt korrekt och intetsägande som allt annat i SR och SVT. Den här gången diskuterade man mediarapporteringen från upproret i Syrien.

Man uttryckte i programmet sin oro över att alla uppgifter från det som sker i Syrien just nu kommer från motståndsrörelsen. Assad framställs som ett monster som mördar och torterar barn medan motståndsmännen är de goda, och överhuvudtaget är framställningen synnerligen ensidig. Detta erkändes i programmet. Man påpekade också att det fanns uppgifter om att motståndsrörelsen begått fruktansvärda övergrepp mot Assadanhängare. Så saken kanske har två sidor, som man uttryckte det. Och det är ju normalt så att allting har två sidor.

Man erkände också att upproret, även om det precis som i Egypten, började som ett folkligt uppror, idag styrs av flera olika aktörer med diverse olika mål och de vanliga människorna har inte längre något större inflytande. En del av upprorsgrupperingarna är islamister och de får vapen från bl a Iran. Och de delar inte med sig av dessa vapen till andra grupper. Vad som kommer att hända efter att Assad fallit (om han nu gör det) är osäkert.

(I ryska revolutionen deltog flera olika aktörer; anarkister, socialdemokrater, kommunister, bolsjeviker (de mest extrema) etc. Efter att Tsaren fallit tog bolsjevikerna makten och likviderade de andra grupperna. De andra deltagarna i revolutionen reducerades således till nyttiga idioter och mördades om de gick emot bolsjevikerna. Och ganska snart var bolsjevikerna ensamma herrar på täppan. Den grymmaste och mest hänsynslösa vinner alltid sådana här inre stridigheter.)

Jag kan inte annat än hålla med Medierna i deras analys när det gäller rapporteringen från Syrien. Men tänk om våra medier skulle vara lika resonerande och lika objektiva och lika öppna när det gäller rapporteringen om konflikten Israel-araber/palestinier. Även där baseras mycket av rapporteringen på uppgifter från ena sidan, dvs palestinierna. När Israel försvarar sig och försöker förklara sina handlingar, så säger man ofta i TT/SVT/SR etc (om man nu överhuvudtaget låter Israel komma till tals), ”Enligt vad Israelerna påstår….” (underförstått – det är bara vad israelerna säger) medan man ofta, när det gäller påstådda övergrepp mot palestinier, säger något i stil med ”Två palestinska barn dog när israeliska plan besköt ett barnhem”. Men hur vet vi det? Hur vet vi att palestinierna talar sanning? Och även om två barn dog (kanske) vet vi ju inte vad som orsakade det hela. Den palestinska sidan använder konsekvent civila, inkluderande barn, som sköldar när de angriper Israel. Detta är den huvudsakliga förklaringen till de civila palestinska offren. Israelerna gör allt för att undvika civila offer. Dessutom vet palestinierna precis vad de skall säga till västerländska journalister för att vinna poäng. Och de vet att västerländska journalister nästan aldrig kontrollerar deras påståenden (det skulle ju vara att kränka palestinierna).

Tänk om man på SR och SVT kunde granska arabsidans påståenden med samma vilja till objektivitet som man nu uppvisar när det gäller striderna i Syrien. Men det kan man inte. Och man vill inte. Inga journalister hatar Syrien eller ens Assad (även om han är diktator är han muslim, och därmed är han höjd över all kritik). Däremot hatar nästan alla journalister Israel mer än något annat på hela jorden. Därför är det uteslutet att man skulle behandla Israel rättvist och rättfärdigt. Och det stämmer helt med vad Bibeln säger. Ondskan hatar Gud och allt som behagar Gud. Israel är Guds egendomsfolk, Guds ögonsten. Därför hatar man Israel och det judiska folket. Man säger sig visserligen inte vara antisemit utan antisionist, dvs man är inte emot judar utan staten Israel och dess påstådda övergrepp mot palestinierna. Men man bevisar att man är antisemit, dvs att det i första hand är det judiska folket man hatar, genom sin osymmetriska rapportering.

Vore man bara antisionist, skulle man rapportera om Israels övergrepp, men man skulle också rapportera om palestinska övergrepp. Och man skulle inte bara göra snyftreportage om lidande palestinier utan också om lidande judar. Men det gör man inte.

Undrar förresten vad som hänt med Cecilia Uddén. Hon har ju varit mästarnas mästare när det gäller snedvriden rapportering från Israel. Tidigare rapporterade hon från Jerusalem. De sista gånger jag hört henne har hon rapporterat från Kairo. Det tycks som att hon blivit förflyttad. Jag undrar om det kan vara så att hon blivit utvisad från Israel. Detta skulle givetvis inte SR berätta, eftersom det skulle vara synnerligen pinsamt för dem. Det skulle vara intressant att veta vad som hänt. Jag har inte lyckats hitta något på nätet. Kanske någon läsare vet?

fredag 3 augusti 2012

Centerpartiet bestiger Godhetens Mount Everest

Centerns partiledare Annie Lööf har gett begreppet floskler och politisk korrekthet en ny och djupare innebörd. Hon har helt enkelt fört dessa begrepp till en ny nivå, som vi inte ens visste att den fanns, innan hon dök upp på arenan (ungefär som 1800-tals-violingeniet Paganini förde fiolspelandet till helt nya nivåer av virtuositet). Efter hennes installationstal under förra Centerstämman var rubriken i Aftonbladet ”En orgie i floskler”.

Häromdagen var Annie Lööf åter rubrikernas kvinna. Den här gången gäller det blodgivning. Sveriges Radios hemsida skriver:
Centerpartiet vill ta bort kravet om att män som har sex med män måste avhålla sig från sex i ett år för att få bli blodgivare. Partiledaren Annie Lööf säger till Ekot att hon anser regeln diskriminerande. Utspelet görs under Pridefestivalen i Stockholm, men ogillas av Förbundet för HBT-personers rättigheter - RFSL.
Fram till 2010 fick homosexuella män överhuvudtaget inte lämna blod. Detta ändrades då till att homosexuella män kan lämna blod om de intygar att de inte har haft sex med andra män under det senaste året (de måste alltså ha levt i celibat i 12 månader). Detta vill nu Annie Lööf, en av Godhetskörens stämledare, ändra på. Hon menar att det inte är den sexuella läggningen som skall vara avgörande utan riskbeteendet. Allt annat är diskriminering enligt henne.

Det intressanta är att RFSL inte håller med henne. RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund säger i artikeln på SR:s hemsida:
Det handlar om att säkerställa att personer som är mottagare av donerat blod inte skall få HIV-viruset överfört.
Att få blod som är garanterat friskt, när man är i behov av blod, är en rättighet. Att få ge blod är inte någon rättighet. Möjligen är det en skyldighet. Som så vanligt är när det gäller politisk korrekthet så blandar Lööf bort korten och skiljer inte mellan vad som är primärt och sekundärt. Snarare gör hon det sekundära till det primära. Blodtransfusioner är inte till för givarna utan för mottagarna!

Lööf vill alltså gå längre än de homosexuellas (bisexuellas etc) egen organisation. Orsaken till kravet på ett års avhållsamhet bygger på fakta. HIV-viruset är 80 gånger (8000 procent!) vanligare hos gruppen män som har sex med män än bland genomsnittsbefolkningen. Visserligen görs HIV-test på alla blodgivare, men problemet är att det tar över tre månader innan en HIV-smittad person börjar bilda antikroppar (det är dessa som syns i testet). Kravet på 12 månaders celibat gör att HIV-infektioner hos homosexuella män alltid kommer att upptäckas. Om man blivit smittat några månader innan man börjar ge blod, kommer detta inte att påvisas av HIV-testet, och de som tar emot detta blod kommer då att få HIV.

Det finns ett fåtal homosexuella män som menar att nuvarande lagstiftning är kränkande och Annie Lööf har således gått på deras linje för att vinna billiga godhetspoäng.

Antag att Lööf får igenom sitt förslag (det är väl ganska osannolikt) och att sedan 100-tals svenskar blir smittade av HIV genom blodtransfusioner. All den godwill och medkänsla, som de homosexuella lyckats uppnå genom skicklig lobby- och mediaverksamhet, riskerar då att förloras och de homosexuella kommer åter att hamna i kylan. Detta vet RFSL, de är tillräckligt intelligenta för att inse detta (det är därför de nått sådana framgångar när det gäller pr). Men Annie Lööf, hur söt hon än må vara, förstår inte sådant. För henne gäller det att framstå som så god som möjligt. Hellre får hundratals, eller tusentals sjuka, som får blodtransfusioner i vårt land, bli smittade med HIV. Inget pris är för högt att betala när det gäller att vara politiskt korrekt. Speciellt inte om andra betalar priset.

En oerhörd brist i det demokratiska systemet är att våra beslutsfattare aldrig behöver ta konsekvenserna av de beslut som fattas (så länge det inte handlar om regelrätta lagöverträdelser). Hur skadliga dessa beslut än må vara för vårt land och för svenska folket. Motiveringen är att demokratiska beslut fattas i folkets namn, och att det därför är hela svenska folket som står bakom. Och vi kan ju inte åtala hela svenska folket. Problemet är att svenska folket är fullständigt omedvetna om många av de diskussioner som försiggår inom och mellan partierna.

Som jag skrivit på andra ställen så anser jag att de politiker som är ansvariga för den nya skolan som infördes i Sverige runt 1969, borde dömas till livstids fängelse för landsförräderi. De har skadat Sverige mycket mer än någon svensk spion (Enbom, Wennerström m fl). Tänk om man skulle bestämma, att om Annie Lööf får sin vilja igenom och en enda person i Sverige blir smittad med HIV på grund av detta, så skulle Lööf själv tvångsinjiceras med HIV-infekterat blod. Då skulle hon ju få smaka på sin egen medicin. Det är lätt att fatta beslut när man själv inte behöver ta konsekvenserna av dessa.

Personligen anser jag att vårt demokratiska system skulle ändras så att våra politiker kan ställas till svars för sina beslut (även i efterhand) och t ex dömas för trolöshet mot huvudman, landsförräderi etc. Det skulle kanske få våra politiker att sluta leka med vårt land utifrån ideologiska skrivbordsdrömmar och bli ansvarsfulla. Politikerna är svenska folkets tjänare och inte dess herrar (vilket de tycks tro)!

Den politiska korrektheten leder till en ofattbar fördumning av både debatten och hela svenska folket. Gode Gud, befria oss från den politiska korrekthetens gissel! Måtte svenska folket vakna upp ur sin tankenarkos och börja använda sin egen hjärna i stället för att låta våra vänster-ateist-hataIsrael-hataUSA-media bestämma vilka tankar de skall tänka.