Grabben hela dan; Muhammad Al-Arifi i egen hög person.
Han talar i programmet om Jihad och säger grundläggande allt det jag själv skrivit på olika ställen på min hemsida och på min blogg, nämligen att Jihad innebär islams erövring av hela världen och att människor sedan får välja mellan att underkasta sig islam eller dö. Han säger bl a:
Hängivenhet för Allahs sak och önskan att utgjuta blod, att krossa skallar och att hugga av extremiteter för Allahs skull, och i försvar av Hans religion, är utan tvekan en ära för den troende.
Visst kommer man att tänka på Jesu undervisning och Moder Théresas arbete i Calcutta när man hör Muhammad Al-Arifis kärleksfulla fridsbudskap!? Jag tänker då på alla politiskt korrekta (men ack så okunniga) intellektuella i vårt land, som talar i munnen på varandra i sin iver att visa hur stor respekt de har för islam och hur fredlig och kärleksfull de anser islam vara (jämfört med den "onda kristendomen").
Hela klippet kan ses här: http://www.memritv.org/clip/en/0/0/0/0/0/0/2577.htm.
Den politiskt korrekta standardinvändningen mot ovanstående är i vanlig ordning att Al-Arifi inte representerar islam utan en extrem avart av islam. Men att något är politiskt korrekt bevisar inte att det är sant. Det Muhammad Al-Arifi säger i programmet är exakt vad som står i Sharíalagen, vilken är bindande för varje muslim. Sharíalagen är helt enkelt en sammanfattning och förklaring av Koranen och Haditherna och visar hur islam skall tillämpas i det dagliga livet. Det är säkert sant att det finns muslimer som inte håller med Al-Arifi, och det är ju i och för sig bra. Frågan är dock hur stort inflytande dessa har. Den absoluta majoriteten av världens muslimer har självklart samma inställning som Al-Arifi. Hur kan jag veta det? Jo, därför att deras egna heliga skrifter säger så.
Vi kanske skulle klona K G Hammar och sedan konvertera dessa kloner till islam och släppa ned dem i fallskärm över islamvärlden. Sedan vore det bara att luta sig tillbaka i soffan och vänta på att Jihads stridande kämpar skall förvandlas till moskékaffedrickande pratkvarnar. Sedan vore alla problem ur världen. Är jag ironisk? You bet! Är jag elak? Möjligen, men jag är i alla fall sann!