Men visst finns saker att fundera över. Nyligen googlade (en moderns synonym för att söka) jag på mitt namn eller om det var på gluefox.com. Jag kommer inte ihåg varför, men det spelar ingen roll. Kanske ville jag bara se vad som skrivs om min blogg och hemsida. Hur som helst så hamnade jag på Föreningen Vetenskap och Folkbildnings (vof) hemsida. Namnet på föreningen är något missvisande. Till stora delar hittar man samma personer här som på Humanisternas hemsida, dvs de arga ateisterna. Vof arbetar bl a emot pseudovetenskap (läs gärna min artikel om detta aktuella ämne). Jag delar i princip vof:s syn på pseudovetenskap. Skillnaden är att de menar att t ex Intelligent Design (ID) är pseudovetenskap, medan jag anser att ID inte är vetenskap överhuvudtaget (om en övernaturlig intelligens varit inblandad i universums, livets och de olika arternas ursprung kan detta definitionsmässigt inte beskrivas med hjälp av den vetenskapliga metoden). Men frågan är inte om ID är vetenskap eller ej. Frågan är om ID är sann eller ej. Vetenskapen har inte monopol på absolut Sanning! Vetenskapen ger oss användbara modeller av den fysiska verkligheten, men kan inte uttala sig om absoluta sanningar.
På vof:s hemsida finns ett diskussionsforum. Jag upptäckte, inte helt oväntat, att jag förekommer där i vissa trådar. Det är ganska intressant att ta del av resonemangen. Man blir ganska ledsen, eftersom man, när man följer resonemangen, förstår hur svårt det är att få en seriös debatt i kontroversiella ämnen, där de två sidorna verkligen lyssnar på varandra och försöker förstå varandras argument.
För det första kallar man mig för alla möjliga kränkande saker (kuf, stolle etc). Det spelar mig ingen roll personligt, men det visar på diskussionens nivå. Kränkande tillmälen är knappast något argument i en seriös debatt. Det visar snarare på brist på argument och en frustration över denna brist. Något annat man gör sig lustig över är mitt flygintresse och speciellt att jag skriver om flygsimulatorer på min hemsida. Som om detta skulle vara något argument mot det jag skriver om kristen tro eller Intelligent Design. Det är ju faktiskt lite patetiskt. Ja inte så lite förresten.
Någon berättade i en diskussionstråd att han på ett bibliotek, till sin stora förvåning, sett en fysikbok författad av mig (jag har skrivit en universitetslärobok i kvantmekanik, relativitetsteori och partikelfysik med titeln Den moderna fysikens grunder – från mikrokosmos till makrokosmos, utgiven på Studentlitterat 1995). Givetvis lånade han inte den (eftersom han antagligen visste hur dålig den måste vara med tanke på att jag har fel i allt jag säger och skriver och tänker). Och här ser vi hur den politiska korrektheten fungerar. Allt som skulle kunna få en att tänka om, filtrerar man bort, just för att man inte vill ta risken att behöva tänka om. Nu misstänker jag i och för sig att den som skrev detta varken har förkunskaper eller ork att ge sig i kast med min fysikbok. Men, jag misstänker också att han bläddrade lite i den (jag har svårt att tro att han kunde avhålla sig). Förmodligen fick han sig en tankeställare, men eftersom han knappast förstod någonting av de matematiska resonemangen, avfärdade han säkert det hela med en axelryckning. Jaja, så är det här i livet. Vattentäta skott. Därför ilar den Västerländska Kulturen skyndsamt mot sin undergång (för att citera en av Shakespeares sonetter).
Jag fick för några månader sedan ett kritiskt mail. Enligt detta så har jag upprepade gånger påstått att de militanta ateisterna aldrig kommer med explicit kritik mot islam (dvs uttryckligen nämner islam och Muhammed och Allah), medan de samtidigt skriver de mest fruktansvärda saker om den kristna tron och Bibelns Gud. Richard Dawkins beskriver t ex i sin bok Illusionen om Gud (utgiven på Leopard Förlag – var annars) den Gud som uppenbaras i Gamla Testamentet på följande sätt:
Mycket talar för att Gamla Testamentets Gud kan betraktas som världslitteraturens mest osympatiska karaktär; avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförlåtande kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en kvinnohatande, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, sonmördande, pestspridande, storhetsvansinnig, sado-masochistisk, nyckfullt illvillig översittare.Så skriver den som aldrig på allvar läst bibeltexten, utan bara analyserat sönder den genom att göra begränsade datasökningar på ord som krig, död, mord etc (personligen har jag läst Koranen två gånger rakt igenom för att göra Koranen rättvisa). Men den diskussionen för jag i andra blogginlägg och i min omfattande avdelning om kristen tro på min hemsida, så den lämnar vi därhän just nu.
Det jag kritiserat är att kända ateister kommer med oerhört kränkande påståenden om den kristna tron, medan de nästan aldrig nämner islam. Om man nu förnekar existensen av det övernaturliga, och därmed existensen av en övernaturlig Gud, måste man i rimlighetens namn också förneka Allahs existens. Och den Gud som uppenbaras i Koranen är definitivt en betydligt otrevligare Gud än den Gud som uppenbaras i Bibelns Gamla Testamente. Varför kritiseras enbart kristendomen? Det finns kanske två skäl. Att kritisera islam etc skulle kunna betraktas som rasism, kränkande, hets mot folkgrupp etc, medan de kristna får tåla kritik eftersom de är i majoritet i vårt land (vilket knappast är sant om man med kristna menar bibeltroende kristna). Sedan finns förstås en ytterligare aspekt. Muslimer slår tillbaka med våld (flera mordförsök har gjorts mot danska tidningen Jyllandspostens personal och den svenske konstnären Lars Vilks), vilket de uppmanas till (ja befalls till) av sina heliga skrifter. Jesus däremot uppmanade sina efterföljare att älska sina fiender och vända andra kinden till när de förföljs (det finns en avgrund mellan islam och kristen tro när det gäller moralisk resning).
Hur som helst så menade brevskrivaren att jag har fel. Det finns flera ateister som har uttryckt explicit kritik mot islam, skrev han. Brevskrivaren har i viss mån rätt. Det har skett en liten omsvängning under de senaste åren (dvs efter jag skrev de artiklar som kritiserades). Några, riktigt ärliga ateister, som vill vara konsekventa, har på senare tid nämnt islam i sin religionskritik. Men de flesta undviker fortfarande detta. Jag har t ex aldrig hört eller läst Humanisternas ordförande, Christer Sturmark, kritisera islam och explicit säga att islam är en falsk religion och att Allah inte finns, att Muhammed var en vanlig människa som hittade på islam och att Koranen är skriven av Muhammed och inte av ärkeängeln Gabriel (som muslimerna tror). Det måste ju rimligen vara hans ståndpunkt om han är ateist. Överhuvudtaget kan jag inte minnas att jag hört eller läst en enda framträdande svensk ateist, som nämnt islam. Förmodligen är de rädda att bli klassade som islamofober plus att de fruktar vedergällning från islamister. Egentligen kan man säga att det faktum att man vågar kristera kristen tro men inte islam, talar gott för kristendomen.
Det finns alltså vissa ateister som på senare tid kritiserat islam. En av dem är Richard Dawkins. Jag håller inte med honom om mycket (mer än att Apple gör bra datorer) men jag har ändå intrycket att han försöker vara ärlig och att han kommit fram till att han explicit måste nämna islam för att framstå som trovärdig. På sin hemsida hade han den 7/5 förra året (2011) en artikel med rubriken ”Support Christian missions in Africa? No, but…" (Understödja kristen mission i Afrika? Nej, men…). Där skriver han följande:
Given that Islam is such an unmitigated evil, and looking at the map supplied by this Christian site, should we be supporting Christian missions in Africa? My answer is still no, but I thought it was worth raising the question. Given that atheism hasn't any chance in Africa for the foreseeable future, could our enemy's enemy be our friend?Kontentan av det han skriver är att islam håller på och kopplar ett allt starkare grepp om Afrika. Att ateismen skulle kunna få inflytande i Afrika inom överskådlig tid verkar mycket osannolikt, vilket Dawkins inser. I Afrika är det religion (i någon form) som gäller och inte ateism. Dawkins ställer sig således frågan om inte ateisterna borde stödja kristen mission i Afrika, eftersom kristendomen verkar vara den enda faktor som kan stoppa islams framryckning. Det är uppenbart att Dawkins tycker att kristendomen är den mindre onda av dessa två religioner. Nu blir hans slutsats visserligen att man som ateist i alla fall inte skall stödja kristen mission (Nej, men…). Men bara att han kan leka med tanken är ju intressant. Vem vet vart det kan leda.
(Med tanke på att Islam står för ren ondska, och om man tittar på kartan som tillhandahålls av denna kristna webbplats (se bild ovan) borde vi kanske stödja kristen mission i Afrika? Mitt svar är fortfarande nej, men jag tyckte det var värt att ta upp frågan. Med tanke på att ateismen inte har någon chans i Afrika under överskådlig framtid, kan vår fiendes fiende vara vår vän?)
Så visst finns några få exempel på ateister som uttryckligen nämner islam när de kritiserar gudstron, men de är få och i Sverige finns mig veterligen inte en enda (rätta mig gärna om jag har fel – jag har självklart inte läst varenda artikel skriven av ateister i vårt land).
Apropå islam så pågår just nu rättegången mot Anders Breivik. Denne har fått tillfälle att detaljerat och offentligt redogöra för sina motiv, vilket väckt diskussion. En del är för, eftersom de menar att hans analys av Europas framtid (Norge och Sverige kommer att vara muslimska länder inom några decennier) är så groteskt felaktig att folk kommer att ta ännu mer avstånd från främlingsfientlighet efter att hört Breivik. Andra är rädda för att hans argument kommer att påverka människor i den motsatta riktningen (kanske inser man att det ligger en hel del i hans analys). Aftonbladet har i en artikel punkt för punkt försökt kontra Breiviks påståenden. Låt mig kommentera två av punkterna (Breiviks uttalande i fetstil):
”Det finns inga måttliga muslimer.”Det här blir bara en lek med ord. Anne-Sofie Roald är professor i religionsvetenskap vid Malmö Högskola och specialiserad på islam. Tyvärr har jag inga höga tankar om den islamforskning som bedrivs av välvilliga svenskar. Allt jag tagit del av i den vägen dryper av politiskt korrekthet och ofta finns kopplingar till att man hatar Israel och att man hatar bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?). Den här typen av människor verkar mer driva en ideologisk linje än de bedriver seriös forskning (i snäv mening – om man begränsar sig till deras avhandling, kanske det handlade om vetenskap – problemet är att i den här typen av ämnen så flyter man ofta omkring i en osalig röra av lite vetenskap, mycket metafysik och ännu mer politiskt korrekt ideologi). Koranen och hadítherna och sharíalagen befaller sina anhängare att utbreda islam över hela världen, om så krävs med våld. Det är bara att läsa innantill. Det är inte jag som säger att det står så. Och Anne-Sofie Roald kan inte förneka att det står så. Det står så oavsett vad hon säger och hur mycket professor hon än är. Den muslim som inte ställer upp på detta, räknas inte som rättrogen. Islams heliga skrifter säger att i varje land som erövras så skall medborgarna tvingas att bli muslimer (eller dö). Endast ”bokens folk”, dvs kristna, judar och zoroastrer (en i stort sett utdöd persisk religion) har, enligt islam, rätt att behålla sin tro (om de underkastar sig islam och lever i ett apartheidliknande tillstånd och betalar en särskild straffskatt bara för att de inte är muslimer).
– Det här är bara nonsens, det finns naturligtvis ett stort antal muslimer som är måttliga, medan en mycket liten grupp är fanatiker, säger professorn Anne Sofie Roald till Dagbladet.
Enligt William Gawthrop, föreläsare i ämnet terrorism på FBI-Akademin i Quantico (Virginia, USA), handlar Koranen till 17 procent om religion och 83 procent om ett politiskt/religiöst system för att erövra och styra hela världen. Enligt Gawthrop borde FBI snarare bekämpa islam än al-Qaida, eftersom problemet inte är islamister, utan islam själv. De exakta procenttalen kan givetvis diskuteras, men jag anser (efter att ha läst Koranen två gånger och fört noggranna anteckningar) att Gawthrop i princip har rätt i sina slutsatser.
Liknande tankegångar framför den syriskfödda före detta muslimen Wafa Sultan, numera psykiatriker i USA, i sin bok The God who hates. Hon menar att det inte är islamisterna som är problemet utan problemet är Allah själv, hatets gud, som befaller sina anhängare att hata alla som inte är muslimer.
Svenska massmedias tidigare kelgris, Muhammed Omar (poet och författare och jag vet inte vad), som numera talar klarspråk, har i intervjuer förklarat att islamisterna står för det sanna islam. De är de enda som tolkar Koranen rätt.
Efter att i åratal studerat Koranen, hadítherna och sharíalagen håller jag med både Wafa Sultan och William Gawthrop och Muhammed Omar. Det är visserligen inte politiskt korrekt att tycka så, men det finns något som är större än den politiska korrektheten – nämligen Sanningen (med stort S)! Att vara kritisk till islam och att se enorma faror med ett ökat islamskt inflytande i Europa, är inte att vara islamofob. Fobi handlar om påhittade rädslor, t ex agorafobi – rädsla för att vistas på öppna platser, s k torgskräck). Churchill var inte nazistofob för att han insåg vad nazismen skulle komma att ställa till med. Hans rädsla byggde på en korrekt analys och visade sig så småningom utgöra en korrekt bedömning (även om han före kriget hånades och kallades krigshetsare).
”Etniska norrmän kommer att vara en minoritet i Oslo inom tio år.”Det här är ju extra roligt. Jag undrar om Aftenposten och Aftonbladet förstår vad de skriver. Jag tror inte heller att muslimerna kommer att vara i majoritet i Oslo eller Stockholm om 10 år. Så där har Breivik fel. Min uppskattning handlar om kanske 50 år eller liknande (under förutsättning att all muslimsk invandring stoppas, annars kan det gå betydligt fortare). Nu kommer muslimernas praktiska inflytande säkert att öka dramatiskt långt innan de är i majoritet, på grund av deras aggressivitet. Några mullor i London har nyligen sagt att de inte accepterar att engelsmännen firar jul. Det strider mot islam. Undrar hur länge det dröjer innan liknande krav kommer i Sverige. Och de dumma svenskarna kommer antagligen att gå med på detta (till skillnad från engelsmännen som jag inte tror kommer att falla till föga).
En färsk undersökning från norska statistiska centralbyrån, SSB visar att detta sker år 2040, om 28 år, skriver Aftenposten.
Som sagt, Breivik hävdar att etniska norrmän är i minoritet i Oslo inom tio år. Då är det ju väldigt intressant att Aftenposten erkänner att etniska norrmän faktiskt kommer att bli en minoritet, men det kommer att ta 28 år. Jag undrar om man förstår vad man säger. Väldigt många av medlemmarna i Godhetskören är s k liberaler. Vet de inte att islam föreskriver dödsstraff för homosexualitet? Samtidigt som man slåss för de homosexuellas rättigheter är man således beredd att låta islam ta över Europa. Förstår man inte hur detta kommer att drabba de homosexuella?
Tänk så betryggande att höra att det inte dröjer 10 år tills Oslo (och Stockholm) blir muslimska städer utan att det tar hela 28 år. Käre läsare, visst var detta ett lugnande besked! Nu kan vi sova gott om natten.
Det påminner mig om Jens Orback (känd socialdemokratisk politiker och journalist), som för en tid sedan sade, att om vi idag är snälla mot muslimerna i Sverige (när de är i minoritet) kanske de kommer att vara snälla mot oss, om och när de blir i majoritet i vårt (deras framtida) land. Att de snart blir en majoritet tycks vara något som alltfler erkänner, till och med Aftonbladet.
Så vi skall alltså acceptera att islam tar över våra länder! Utan att överhuvudtaget reagera eller ens att få uttala vår åsikt och vår frustration (utan att bli kallad islamofob, rasist etc). Att vara rädd för islam handlar inte om främlingsfientlighet eller rasism. Det handlar om en berättigad rädsla för en fiende som håller på och smyger sig in i våra länder och som inom några decennier kommer att stjäla våra länder ifrån oss och bli våra förtryckare och slavdrivare. Är det så svenskar och norrmän vill ha det? Tja, var så god i så fall.
Att SSB (norska statistiska centralbyrån) erkänner att etniska norrmän kommer att vara i minoritet i Oslo om 28 år, visar att det finns vetenskaplig grund för ett sådant uttalande (annars skulle inte SSB komma med ett sådant påstående). Att svenska proffspolitiker inte skulle vara medvetna om detta (Orback är tydligen det) verkar osannolikt. Att då fortsätta att ta emot skaror av muslimer framstår som obegripligt. Hur tänker dessa politiker? Det går inte att förstå. Och hur tänker svenska folket, som kommer att drabbas? Där är ju problemet att media gör allt för att mörka framtiden. Man kan undra vad som driver journalisterna att bidra till att deras eget land förstörs (i smyg utan att de etniska svenskarna är medvetna om vad som sker). Hur kan de medverka i detta? Jag förstår ingenting. Gör du käre läsare? Om du förstår hur politikerna och journalisterna tänker, delge mig gärna detta, så jag kan förstå. Politikerna har aldrig frågat svenska folket om de vill att Sverige skall vara ett muslimskt land med sharíalagar om 40 år. Tyvärr kan jag inte annat än hålla med Breivik när han säger att svenska och norska (och Europas) politiker är landsförrädare (detta betyder inte att jag på något sätt sympatiserar med Breiviks agerande, så kom nu inte och påstå något sådant). Vad kallar man annars den som ger bort sitt eget land till en främmande kultur?!
Civilisationer kommer och civilisationer går. Man hade kanske hoppats att den storslagna (vilket inte skall tolkas som felfria) västerländska, judisk-kristna civilisationen skulle ersättas av något bättre än Medeltidens mörker. Men så blir tydligen inte fallet.
– Jorden går under om 10 år!!!
– Nej, nej, nej, du har helt fel. Det är ingen som helst fara, det kommer att dröja 28 år.
