Tårtan var tänkt att symbolisera massgravar, styckning och kvinnlig omskärelse. Jag ville att det skulle kännas obehagligt att skära i den och att det skulle få folk att reflektera.Linde har i andra sammanhang sagt att verket absolut inte har något med rasism att göra. Dessutom ville han, enligt egen utsago, testa gränserna för yttrande- och tryckfriheten (ungefär som Lars Vilks med sina rondellhundar). Att han skulle vara rasist, eller haft för avsikt att kränka afrikaner, verkar dessutom inte troligt med tanke på att han själv har afrikansk bakgrund (mulatt).
Närvarande på Moderna Muséet var kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Hon var den som fick äran att skära upp den första tårtbiten, vilket hon gjorde med ett leende. Idag tycks leendet ha stelnat till en grimas.
Tårtincidenten ledde till ett svenskt ”Tårtgate”, som någon skämtsamt kallat det för (med hänsyftning till Watergate). Afrosvenskarnas Riksförbund har anklagat tårtan (eller snarare konstnären) för att vara rasistisk och krävt kulturministerns avgång. Muséet har också bombhotats. Jag skall inte gå närmare in på själva kränkningsaspekten, även om jag generellt anser att det finns alltför många lättkränkta grupper i vårt land. Jag tänker t ex på den i Sverige boende asiat som för något år sedan JO-anmälde Fazers Kinapuffar (ett populärt godis som finns i de flesta affärer), eftersom han ansåg omslaget (en kines av streckgubbetyp) vara kränkande mot alla asiater.
Personligen tycker jag sådana människor är löjliga. Det är lika löjligt som att försöka förbjuda böcker av Astrid Lindgren eller Tintin-serierna, bara för att där förekommer ord som idag inte är politiskt korrekta. Pippi Långstrumps pappa var ju t ex negerhövding på någon Söderhavsö – huuh så hemskt! Men så uttryckte man sig på den tiden och skall vi redigera alla gamla böcker så att de blir politiskt korrekta, befinner vi oss på samma nivå som i Sovjetunionen, där man ändrade misshagliga texter och tog bort sådant som inte stämde med ideologin. Vad som är politiskt korrekt ändras hela tiden och i så fall skulle det ständigt bli ett fasligt nyutgivande av gamla böcker i nya, redigerade upplagor (och indragning av de gamla upplagorna). Och till slut kommer innehållet att vara så intetsägande att ingen kommer att vilja läsa dessa böcker. Jag tror det är mycket bättre att behålla originaltexten. Detta kan sedan ge anledning till diskussioner om människosyn förr och nu, vilket är mycket bättre än att låtsas som om det förflutna inte existerar.
Allt det jag skriver ovan är säkert välkänt för mina läsare. Att jag skriver det är för att någon kanske kommer att läsa den här artikeln om ett par år och då är förmodligen Tårtgate glömt och förlåtet. Därför vill jag ge en bakgrund till det som nu följer, som alltså är själva budskapet.
Vi börjar med att gå till SvD den 19/4 2012. Där kunde man läsa en artikel om att Moderna Muséet i Stockholm mister en donation med anledning av Tårtgate.
Tårtkuppen på Moderna museet där kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skar och åt av en rasstereotyp tårta har blivit en världsnyhet och fortsätter att väcka känslor. Nu ger sig konstnären Elisabeth Ohlson Wallin in i debatten, rapporterar SVT:s ”Kulturnyheterna”. Hon hade tänkt donera bilderna från sin kontroversiella utställning ”Ecce homo” till museet, men har nu ändrat sig.Det var Elisabeth Ohlson Wallin som låg bakom den så kallade Ecce Homo, dvs de fotografier föreställande Jesus i homosexuella miljöer och som själv homosexuell, vilka presenterades under en högmässa i Uppsala Domkyrka för ett antal år sedan. Ecce Homo utgör den ultimata hädelsen för en troende kristen. Inte för att fotografierna visar Jesus i homosexuella miljöer (han umgicks hela tiden med vanliga människor och syndare till de självgoda fariséernas stora förskräckelse) utan för att fotografierna framställer Jesus som en syndare. I Ecce Homo är inte Jesus människans frälsare, dvs lösningen på syndens och ondskans problem, utan han är själv i lika stort behov av frälsning som människan. Elisabeth Ohlson Wallin försvarade sig genom att bl a hänvisa till yttrandefriheten, när hon blev anklagad för att genom sina fotografier häda den kristna tron. Jag ber läsaren att hålla detta i minnet.
Senare uttalanden av Elisabeth Ohlson Wallin visar, som vi strax skall se, att hennes version av yttrandefrihet innebär ”friheten att enbart yttra och publicera saker som Elisabeth Ohlson Wallin håller med om”. Men detta är inte yttrandefrihet i ordets sanna bemärkelse. Elisabeth Ohlson Wallin verkar ha samma syn på yttrandefrihet som Adolf Hitler. Han tillät ju alla som tyckte som han själv att yttra sig. Voltaire (eller vem det nu var – det är nämligen omstritt om det verkligen var Voltaire som sade detta) gav en gång följande mitt-i-prick-definition: "Jag hatar dina åsikter, men är beredd att dö för du skall få framföra dem".
Det är uppenbart att Elisabeth Ohlson Wallin inte håller med om detta, vilket visas av en P1-intervju med henne för några år sedan med anledning av Muhammedkarikatyrerna i Jyllandsposten. Hon fick då frågan hur hon ställde sig till dessa karikatyrer med tanke på hennes egen kränkning av den kristna tron. Jag minns hur spänd jag var när hon skulle svara. Jag satt nästan andlös. Nu skulle det avslöjas om hon tillhörde de onda eller de goda. Hade hon varit en sann förkämpe för yttrandefrihet hade hon sagt något i stil med, ”Hur illa jag än tycker om Muhammedkarikatyrerna så stöder jag ändå Jyllandspostens rätt att publicera dessa”. Men så svarade hon inte. Även om jag inte kommer ihåg den exakta ordalydelsen så minns jag mycket väl innehållet i svaret. Det gick ut på att Muhammedkarikatyrerna utgjorde en fruktansvärd och oförlåtlig kränkning av muslimerna och deras tro och att Danmark borde be om ursäkt för det som skett. Jag kan inte minnas vad hon hade för förklaring till att det var tillåtet att kränka kristna men inte muslimer, men det spelar kanske ingen roll. Någon egentlig, meningsfull förklaring kan ju inte finnas till detta annat än ren ondska.
Nu har hon alltså gjort det igen. Hon tar tillbaka sin donation till Moderna Muséet av fotografierna från Ecce Homo, eftersom muséet tillåtit en konstnärlig manifestation som Elisabeth Ohlson Wallin inte tycker om. Även denna gång visar hon sin definition av yttrandefrihet – ”Jag hatar dina åsikter och är beredd att dö för att du inte skall få framföra dem”. Trots att konstnären hänvisar till att han ville testa yttrandefrihetens gränser och trots att konstnären själv har afrikansk bakgrund, och därför knappast kan ha intresse av att kränka afrikaner av rasistiska skäl, så vill Elisabeth Ohlson tydligen begränsa Makode Lindes rätt att uttrycka sig. Nu är ju i och för sig ingen skada skedd, rent konkret. Ur Moderna Muséets perspektiv måste det betraktas som synnerligen positivt att slippa hysa fotografierna från Ecce Homo.
Nu är inte Elisabeth Ohlson Wallin på något sätt unik när det gäller yttrandefrihet. Tvärtom, så delar hon sina åsikter när det gäller demokrati och yttrandefrihet med de flesta intellektuella, de flesta politiker och merparten av mediafolket i vårt land. Elisabeth Ohlson Wallins definition av yttrandefrihet kännetecknar det politiskt korrekta samhället. Enligt den politiska korrekthetens credo existerar nämligen inget värdefullt utanför det egna tankesystemet och man får då ett slutet, totalitärt system, där logik och sanning får stå tillbaka för konsensus. Jag tar bara henne som ett tydligt exempel på hur begreppet yttrandefrihet i dagens Sverige blivit ett tämligen innehållslöst och meningslöst begrepp. Vilket på sikt allvarligt kommer att skada vårt land. Den svenska demokratin har uppenbarligen utvecklats mot en totalitär demokrati eller som man ibland säger, en demokratur.
Yttrandefrihetens förkämpar drevs en gång i tiden av en passion när det gällde friheter av olika slag och demokrati och människovärde. Dagens intellektuella ”elit” (kulturdräggen eller om vi så vill, Godhetskören) vill begränsa yttrandefriheten till politiskt korrekt nonsens. De demokratiska rättigheterna, varav yttrandefrihet är en, skall i deras definition endast inkludera de som har de ”rätta” åsikterna. Inte heller människovärdet står högt i kurs hos Godhetskören. En miljon mördade barn sedan den fria aborten infördes (livsdugliga barn, vid sena aborter, får t ex ligga och självdö på diskbänken i sköljrummet – visst skall man vara stolt över att vara svensk) och barn har blivit en leksak för egoistiska vuxna, där man t ex vid vissa typer av adoptioner och vid konstgjord befruktning av ensamstående kvinnor helt bortser från barnets behov av en pappa (trots att alla barnpsykologer etc vet hur viktig pappan är för barnet).
Jag tror Gud är arg på Sverige (och Europa). Det är kanske därför som Europas folk tycks vara helt förblindande när det gäller islam och det uppenbara faktum att Europa inom ca 50 år kommer att vara en muslimsk kontinent med sharíalagar (fler och fler demografer och statistiska institut bekräftar detta dystra scenario). I Bibeln finns exempel på hur Gud slår individer och ibland hela folk med blindhet – jag talar då inte om fysisk blindhet utan om andlig och mental förblindelse. Kanske kommer Gud att använda muslimerna för att straffa Europas befolkning, som ju lever i totalt uppror mot allt som är rättfärdigt gott, ja som pekar finger åt Gud. Men mer om detta i nästa blogg.
