Först tänkte jag tipsa om två ganska nyutkomna böcker som nu kan laddas ner gratis. Båda handlar som samma ämne, den svenska invandringspolitiken och dessa kostnader. Och båda har synnerligen kompetenta författare. Och båda böckerna har mer eller mindre tigits ihjäl av vanliga media. Vilket är ett synnerligen gott betyg, i denna era av extrem politisk korrekthet, där alla avvikande åsikter demoniseras.
Den första boken är skriven av Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin. Först en presentation av författarna:
Karl-Olov Arnstberg, född 1943, är pensionerad professor i etnologi vid Stockholms universitet. Han har skrivit ett femtiotal forskningsrapporter och fackböcker om främst invandrarfrågor, etnicitet, svenskhet och samhällsplanering. Han har också gett ut tio romaner.Den bok dessa två herrar har skrivit tillsammans har titeln, Invandring och mörkläggning – En saklig rapport från en förryckt tid och kan laddas ner här (antingen som pdf-fil eller i format lämpligt för läsplatta).
Gunnar Sandelin, född 1951, är socionom och journalist. Han har tidigare varit socialarbetare och reporter vid Sveriges Television. Under många år var han därefter presschef på barnrättsorganisationen Bris (Barnens rätt i samhället). Numera frilansjournalist.
På min hemsida har jag en intressant artikel med titel Rädslans kultur. Där diskuterar jag en förvånansvärt politiskt inkorrekt intervju i radioprogrammet Tendens i P1 med Karl-Olov Arnstberg och Jonathan Friedman (den senare var då professor i socialantropologi vid bl a Lunds Universitet och har under många år studerat mångkulturella samhällen – enligt Friedman finns inte ett enda historiskt exempel på ett fungerande mångkulturellt samhälle). I min artikel finns också en länk så att man kan lyssna på programmet.
Den andra boken är skriven av Jan Tullberg, som presenteras så här:
Jan Tullberg har doktorerat och blivit docent vid Handelshögskolan i Stockholm. Han har skrivit vetenskapliga artiklar i svenska och internationella akademiska tidskrifter inom ett brett forskningsområde av hög relevans för bokens ämne.Titeln är Låsningen – en analys av svensk invandringspolitik och kan laddas ner här (som pdf-fil eller i format för läsplatta).
Båda böckerna är fulla av fakta och källor. Politiskt inkorrekta artiklar och böcker, som har en väl underbyggd argumentering inkluderande källor, bemöts nästan aldrig i main-stream-media eller av den intellektuella s k eliten. Och det är inte svårt att förstå varför. Hur skulle man sakligt kunna bemöta kritiska tankegångar? De politiskt korrekta åsikterna är ju alltför sällan underbyggda av skarpa argument, utan bygger huvudsakligen på ”det självklara”, dvs det anses vara så självklart att alla anständiga människor tycker så (utan att kanske veta varför de tycker så). Dvs, den som inte tycker så tillhör med andra ord de onda, och förtjänar inte att bemötas av anständigt folk. Så enkelt är det!
Jag kan också tipsa om att jag numera utökat min hemsida (gluefox.com) med en ny avdelning. Där hittar man ljudinspelningar av föredrag och predikningar jag hållit. Än så länge finns inte jättemånga filer, men så småningom kommer kanske antalet att öka. I skrivande stund är det 8 filer.
För övrigt tuffar allt på som vanligt. Förhandlingarna mellan Israel och PA (den palestinska myndigheten) har brutit samman, vilket var väntat. Den palestinska sidan har i vanlig ordning inte gjort en enda eftergift (i varje fall känner inte jag till någon), medan Israel släppt ett antal palestinier som suttit inspärrade för mord och terror eller förberedelse för den typen av brott. Avtalet var att Israel skulle släppa ett antal skurkar (som det faktiskt handlar om) i tre omgångar. Efter två omgångar hade inte palestinierna uppvisat någon som helst konkret motprestation, varför Israel krävde att den palestinska sidan åtminstone skulle förbinda sig att fortsätta förhandlingarna, för att Israel skulle släppa den sista omgången fångar (vilka var de mest ruggiga av allihop). Som Israel uttryckte det, så kändes det ganska meningslöst att släppa en massa farliga fångar och sedan avbryter kanske palestinierna förhandlingarna dagen därpå. Israel ville ha ett löfte på att så inte skulle ske. Som sagt, den arabiska sidan vill ha allt, och är inte beredd att ge något tillbaka. Och det är ju precis så islam fungerar. Och svenska journalister (med få undantag) ger som vanligt Israel hela skulden för att förhandlingarna nu brutit samman.
Och Brunei implementerar, som jag nämnde i en tidigare bloggartikel, nu gradvis sharíalagstiftning. Aftonbladet berättar i en artikel från den 30/4 2014 om den tragiska utvecklingen i detta lilla land (där den genomsnittliga årsinkomsten är ca 50 000 USD):
I en första fas kommer tolkningen av sharialagarna att gälla graviditet utanför äktenskapet, uteblivande från fredagsbönen samt propagerande för andra religioner. Brott som kan ge böter eller fängelse.Ofta säger medlemmarna i Godhetskören, när någon påstår att islam påbjuder dödsstraff för äktenskapsbrott och utövad homosexualitet, att detta är lögn. Det är smutskastning av islam, menar man. Ett annat påstående i den allmänna debatten (eller snarare parodi på debatt) är att den här typen av "extrem" islam handlar om fattiga och förtvivlade människor, som lever under svåra förhållanden och som drivs till den här typen av åsikter på grund av Europas och USA:s övergrepp på islamvärlden. En medelinkomst årligen på 50 000 USD talar emellertid knappast för att Brunei består av fattiga människor. När ett rikt land som Brunei inför den här typen av lagar, så talar det mesta för att detta inte handlar om någon extrem vantolkning av islam. Vilket jag också påstår gång på gång på min hemsida och blogg.
I en andra fas som träder i kraft om tolv månader kommer stöld och alkoholkonsumtion bland muslimer att straffas med piskrapp eller amputationer.
Stening och avrättning införs i en tredje fas ett år senare för äktenskapsbrott, sex mellan homosexuella och hädande av profeten Muhammed. De flesta lagarna kommer att tillämpas även på icke-muslimer.
Islams heliga dokument, som är absolut bindande för varje rättrogen muslim, säger entydigt och kategoriskt att utövad homosexualitet, utan undantag, skall straffas hårt. Förvisso finns smärre skillnader mellan olika sharíatradtioner. Enligt en sådan så skall en ogift man som begår en homosexuell handling straffas med 100 piskrapp (vilket antagligen kan vara dödande det också), medan en gift man skall straffas med döden. Under alla förhållanden är homosexualitet, utövad, straffbart enligt alla muslimska heliga skrifter och enligt det muslimska prästerskapets konsensus. Och nästan ingen svensk politiker, journalist eller intellektuell vågar ens andas om hur det förhåller sig. I stället demoniserar man den som påstår detta, trots att det sant! Sant! Sant! Sant! Samtidigt som man ivrigt talar i mun på varandra för att betyga islam sin stora vördnad och betyga inför hela världen att islam är det mest underbara och kärleksfulla och toleranta som finns i hela universum. Einstein formulerade många kloka sentenser, bl a lär han ha sagt, "Det finns två saker som är oändliga, universum och människans dumhet – men jag är inte helt säker på det förstnämnda". Jag har citerat detta tidigare, men det är ständigt relevant.
Och den svenska vänstern och feministerna har inget att säga, som vanligt. Vänstern brukar ju tala om ”det goda våldet”. Kanske anser de att stening av homosexuella hör till kategorin ”den goda steningen”? Vem vet? Och enligt Gudrun Schyman så räknas väl islams förtryck av kvinnor som "det goda förtrycket"? Vart tog empatin för utsatta kvinnor och för de homosexuella vägen? Omfattar inte vänsterns och feminismens empati alla människor, i hela världen? Och om inte – varför då?
