Jag läste för ett par veckor sedan om en SFI-lärare, som råkade i onåd hos sin rektor. På minnesdagen för befrielsen av Auschwitz (den 27/1 1945 intog sovjetiska trupper lägret och befriade de kvarvarande fångarna) hade läraren i fråga tagit upp detta med sina elever. En SFI-lärare skall ju inte bara lära eleverna svenska utan också ge dem lite grundläggande kunskaper om svenska traditioner och svensk och europeisk historia. En elev (muslim givetvis) protesterade då och förklarade att Förintelsen är en lögn påhittad av judarna. Läraren, som tydligen hade ett viss mod (de flesta svenskar skulle givetvis böjt sig för muslimen – det är ju en sådan attityd som kännetecknar medborgarna i en döende kultur) började argumentera med eleven och envisades med att Förintelsen utgör ett historiskt faktum.
Så långt rymmer historien inget anmärkningsvärt. Hur stor procent av världens muslimer som förnekar Förintelsen vet jag inte men jag misstänker att siffran ligger mycket nära 100 procent. Skulle den ligga under 90 procent, blir jag helt chockad. Men, nu inträffade det jag vill ta upp här. Eleven gick till rektorn och klagade över att han blivit kränkt av läraren, som sagt emot honom (har vi hört den förut?). Läraren blev inkallad till rektorn och fick en rejäl utskällning. Rektorn menade att elevens världsbild var lika mycket värd som lärarens världsbild och att läraren inte hade rätt att ifrågasätta elevens historiesyn. Egentligen är inte heller detta speciellt anmärkningsvärt. Rektorer i allmänhet är ju inte kända för sitt stora mod och sin integritet. I varje fall inte så att det stör. Undantag finns förvisso, jag har träffat ett antal sådana, men i princip så handplockar kommunen lydiga ja-sägare till rektorstjänsterna (som t ex utan att protestera går med på kommunens sparkrav, trots att dessa är destruktiva för eleverna och samhället i stort, i varje fall på sikt).
Nu fick media reda på detta, och trots allt så står fortfarande media för någon form av yttrandefrihet och sanning. Förintelsen är dessutom ett känsligt ämne och t o m få på den yttersta vänsterkanten förnekar, eller sympatiserar med, Förintelsen. Hade det handlat om något annat (t ex att läraren hade försvarat kristendomen eller Israel, hade media garanterat ställt sig på rektorns och elevens sida). Men nu slutade det hela med att rektorn fick ta tillbaka och göra den berömda pudeln. Och det var ju bra.
Idag finns bara en handfull överlevare kvar från Förintelsen. När den siste överlevaren, om några år, har dött, gissar jag att ifrågasättandet av Förintelsen kommer att ta fart på allvar. Detta också kopplat till den ökande andelen muslimer i vårt land. Jag förutsäger att inom 30 år (om inte något oförutsett inträffar) så kommer med stor sannolikhet majoriteten av svenska folket att förneka Förintelsen. Och om 50 år (när islam tagit över vårt land) kommer det att vara straffbart att påstå att Förintelsen ägt rum.
Jag vill därför påminna mina läsare om mina viktiga artiklar om Förintelsen (kanske bland de viktigaste artiklar jag skrivit). KLICKA HÄR för att gå till huvudartikeln om Förintelsen!
I artikeltexten finns ett antal länkar, där jag mer i detalj diskuterar olika ämnen som har anknytning till Förintelsen (krematorierna, motståndsgrupper i lägren, icke-judar som hjälpte judar att undkomma Förintelsen etc). I själva huvudartikeln som är lång (totalt innehåller nog mitt block om Förintelsen 60-70 A4-sidor) försöker jag i 30 punkter ge argument mot de som förnekar att Förintelsen ägt rum.
I Auschwitz och de andra lägren var det inte bara judar som mördades (även om dessa utgjorde merparten). Även ryska krigsfångar, polacker, romer, norrmän etc mördades (ca 2 miljoner totalt). Jag har aldrig sett eller hört att någon förnekar att ryska krigsfångar eller polacker eller romer mördades i lägren. Varför förnekar man då mordet på 6 miljoner judar? Svaret är mycket enkelt – det stavas J U D E H A T!
Vid ett besök i Auschwitz (vilket gav upphov till artikeln om Förintelsen) frågade jag den polska guiden, som berättade att hon arbetat många år som guide där, om hon träffat några Förintelseförnekare. "En del" svarade hon. Och så berättade hon att nästan alla förnekare hon mött varit kanadensare. Och det är ju ganska intressant. Om Förintelsen inte ägt rum, hade givetvis de flesta förnekare varit tyskar, som ville rentvå sitt land från en falsk anklagelse. Men så är inte fallet. Det finns inte en enda tysk framstående kulturpersonlighet, politiker eller forskare som förnekat eller förnekar Förintelsen. Tvärtom så skäms de. Tyskland har utan att protestera betalat ut biljoner till överlevare för Förintelsen. Det faktum att så gott som alla Förintelseförnekare är kanadensare, engelsmän och fransmän, och att dessa inte förnekar att polacker mördades i lägren, visar att förnekande av Förintelsen handlar om antisemitism (judehat) och inget annat! Dvs ren och skär ondska från avgrunden!!!
LÄNK TILL MIN ARTIKEL OM FÖRINTELSEN
