En liten adrenalinkick

Det är inte svårt att hitta stoff som drar igång adrenalinproduktionen. Det är bara surfa runt lite på olika tidningars hemsidor.

Låt oss börja med Kvällsposten som idag (22/11) hade rubriken ”Alicia, 11, kastades av på perrongen". Dvs ännu en elvaåring som saknat biljett har slängts av från tåget.

I tidningen finns en bild på Alicia (se länken). Jag tänker inte gå in på detta fall i några detaljer. Det intressanta är att bilden inte är pixlad, utan man se Alicias ansikte (hon är uppenbarligen etnisk svensk). När det gällde den förra 11-åringen, Nema (som av allt att döma snarare var 18 än 11 och som var afrikansk invandrare), gjorde man allt för att hemlighålla hennes identitet och att hon såg äldre ut än 11 genom att bl a pixla ansiktet på alla bilder. Frågan är varför pixlade man bilderna på Nema men inte på Alicia? Läsaren kan ju själv fundera över detta.


Nästa rubrik som är hämtad från GT (Göteborgs-Tidningen) lyder ”Häktad efter nakenattack på tåg” (av hemsidorna framgår att Expressen numera tydligen äger både GT och Kvällsposten). I artikeln kunde man läsa om en 30-årig man som skall ha klätt av sig naken och försökt våldta en kvinna på tåget mellan Herrljunga och Skövde i helgen. Han misshandlade också flera passagerare innan han greps av polis på Skövde station.

Tidigare har jag några gånger länkat till en blogg som hette politisktinkorrekt.se. Man behöver inte direkt vara Albert Einstein eller Sherlock Holmes för att notera hur media gärna anger identitet och visar bild när det handlar om brottsliga etniska svenskar, medan man oftast förtiger identiteten på brottsliga invandrare. Ja man gör till och med nästan allt för att läsaren etc inte skall förstå att det handlar om en invandrare. Bilderna pixlas inte ens, utan de lyser med sin frånvaro. Och om de pixlas är de ofta så radikalt pixlade att man inte ens en gång kan se att det handlar om en afrikan eller någon från Mellanöstern. Ibland går det förstås inte att undanhålla etniciteten, när man t ex skriver att vederbörande dömts till utvisning till Irak. Bloggen politisktinkorrekt.se accepterade inte detta och lade ned mycket arbete på att identifiera brottsliga invandrare och ange deras namn och visa bild på dem. Detta för att motverka snedheten i vanliga medias verklighetsbild. Polisrapporter och domstolshandlingar är offentliga handlingar (om de inte hemligstämplas vilket ibland sker), men det kräver givetvis ett visst arbete att få tillgång till dessa. Medelsvensson är knappast beredd att göra detta arbete, så därför gjorde politisktinkorrekt.se jobbet. Allt för sanningens skull.

Politisktinkorrekt.se är idag nedlagd men har ersatts av en annan blogg med samma funktion. Den heter avpixlat.info. Läsaren förstår säkert vad namnet syftar på. Där kunde man läsa lite mer om ”nakenattacken på tåget”. Det visar sig att den gripne mannen är afrikansk (även namnet anges på avpixlat.info) och hade vid tillfället med sig ett par rottweilers (läs gärna min tidigare blogg om denna formidabla "mordmaskin"). Han har ett omfattande brottregister som inkluderar misshandel och rån. När konduktören sade åt honom att han inte fick röka marijuanacigaretter ombord (all rökning är förbjuden på tågen – även för invandrare) bröt helvetet lös. Personligen anser jag att en sådan person skall utvisas på livstid efter avtjänat straff. Har han redan fått svenskt medborgarskap skall detta tas ifrån honom. Visst är jag hemsk! Men är inte 30-åringen hemsk då? Du kan ju fundera över varför du just nu är mer arg på mig (om du nu är det) än på 30-åringen.

Antingen skall vi hemlighålla alla grova brottslingars identitet och inte visa bilder på någon av dem, eller också skall vi ange alla sådana brottslingars identitet och visa bilder på varenda en av dem. Och med alla menar jag då både etniska svenskar och invandrare. Det kallas jämlikhet!


Min tredje punkt handlar om vår kände författare Björn Ranelid. Läs gärna om honom på svenska Wikipedia. Han är kristen och har till och med dristat sig att uttrycka kritik mot evolutionsteorin (i Godhetskörens ögon är detta fullt i klass med att vara kritisk mot vår invandringspolitik, eftersom evolutionsteorin är sannare än sanningen själv, verkligare än verkligheten själv, ja den är ett ljus som alla teorier måste böja sig inför, den är höjd över alla vetenskapliga observationer och endast en ond människa skulle kunna kritisera denna underbara, vackra, fantastiska, ljuvliga teori). Han har bl a sagt, ”Jag tror på Gud. Så är det. Darwin har fel i evolutionen. Ingen fysiker kan övertyga mig och lära mig någonting om denna kosmologiska balans som är fullkomligt sanslöst sofistikerad och sublim. Ingen Nobelpristagare i fysik kan förklara kärlek, sinnlighet och erotik.”

Därför är han hatad av Godhetskören. Han är inte någon vanlig intellektuell som passar in i de intelektuellas sterila, tragiska tankevärld. Bl a så har han haft oförskämdheten att spela fotboll i Malmö FF:s A-lag (seniorer) och ha ett personbästa på 100 m på ca 10,8 sekunder, vilket vid den tiden (1970-1972) hade gett honom SM-silver. Jan Guillou, som är en av Ranelids kritiker, vill ju gärna framstå som en riktig karlakarl och kan givetvis inte förlåta Ranelid för att denne verkligen har varit en karlakarl, som vida överglänst Guillous fysiska prestationer.

I Expressen (lustigt att det blev Expressen för hela slanten idag) fanns idag en artikel med rubriken ”Björn Ranelid tänkte ta livet av sig”. Vi läser där:

Kulturdrevet går hårt åt Björn Ranelid sedan hans medverkan i Melodifestivalen blev känd [givetvis är kultureliten för fin för att befatta sig med något som vanliga människor uppskattar].
Nu kapslar han in sig och ger inga fler intervjuer före tävlingen.
När han utsattes för attacker från alla håll för fyra-fem år sedan var han beredd att ta livet av sig. Deprimerad och ledsen.
Den situationen tänker han inte försätta sig i igen.

Enligt Ranelid själv beror alla attacker mot honom att han stör bilden för kulturetablissemanget (läs kulturdräggen).

– De ser sin egen lilla värld hotad. Jag stör den bild de vill skapa av sitt skrå.
– Där ingår inte att kunna spela fotboll, dansa i tv, recensera Zlatan i Sportnytts direktsändning till exempel.
– Det utgör ett hot mot deras inskränkta och anemiska uppfattning om hur en författare ska vara.
Några exempel på de tillmälen och elakheter Björn Ranelid utsatts för:
"Driftkucku" (Jan Guillou).
"Jag skulle hellre äta daggmask än äta lunch med Björn Ranelid" (Stig Malm).
"Pimpinett pappskalle" (Leif GW Persson).
"Allt som håller Ranelid från skrivandet välkomnas" (Peter Englund).
"Jag skulle hellre sondmatas med napalm än genomlida en trerätters middag i hans sällskap" (Ronnie Sandahl).
Dessutom häcklad och parodierad av i stort sett alla Sveriges komiker [tänk vilka modiga hjältar – Kristers kommentar], på scen och i tv.

…På twitter har det varit rena hetskampanjen.
Men Ranelid har lärt sig ta smällarna, skydda sig själv och familjen.
Det var annat i stormen efter Linda Skugges totalsågning av honom och hans bok "Kvinnan är första könet" som kom ut 2003. Hennes angrepp om läppglans, solbränna och renrakade armar blev till sanningar. Björn Ranelid blev allmänt villebråd.
– Det var hemskt. Jag blev ledsen och tänkte begå självmord.
– Angreppen i kölvattnet av hennes falska påhopp slutade aldrig. Jag var förtvivlad och min familj drabbades hårt. Särskilt vår yngste son som då gick i skolan. Han har lidit oerhört [i Godhetskörens kölvatten finner vi likhögar].

Ovanstående skulle man nästan kunna kalla för en studie i ondska. Godhetskören är långt ifrån så god som men själv vill göra gällande. Ve den som går sin egen väg! Och inte rättar in sig i det politiskt korrekta ledet (hata Israel, hata USA, hata kristna, krama islam och sträva efter att Sverige inom 50 år skall vara ett muslimskt land, och dessutom förakta alla som dristar sig att kritisera den heliga evolutionen). När man hör Godhetskörens medlemmar tala om tolerans, mångkultur, inkludera etc så blir åtminstone jag äcklad. Ofta har de en sockersöt röst och man riktigt ser hur de njuter av sin egen godhet när de stöter fram de politiskt korrekta orden i allt snabbare takt. Ibland har jag funderat över om det inte finns något som skulle kunna kallas godhetsorgasm.

Apropå evolutionen så blev superpedagogen Stavros Louca från SVT:s "Klass 9A" i det närmaste utraderad från media när han "hädade" genom att säga att evolutionsteorin var vår tids största bluff. Först höjdes han till skyarna som en fantastisk lärare och pedagog. Sedan, efter hans kommentar om evolutionen, blev det helt tyst. Det är nästan lite roligt.

I själva verket är jag absolut säker på att om medlemmarna i Godhetskören hade varit närvarande när Pilatus dömde Jesus att korsfastas, hade de instämt helhjärtat i kören ”korsfäst, korsfäst”. Hade de levat i Nazityskland, hade de angett sina grannar som gömde judar. Ja de hade säkert njutit och applåderat när SS-soldater kastade ut judiska spädbarn från 4:e våningen för att skynda på utrymningen av husen när judarna skulle deporteras. Alla medlemmarna i Godhetskören hade kanske inte gjort det, men garanterat 99,99 procent. Sådana människor slår alltid nedåt och slickar uppåt. Och de väljer alltid det ondas sida. Och sedan har de mage att hävda att de själva är goda.

Politiskt korrekta människor har inga egna åsikter. De är flockdjur som anpassar sina åsikter efter flocken. De kallar sig goda men är i själva verket onda, vilket innebär att de är hycklare av värsta slag. Jag erkänner att jag är ond. Det är därför jag behöver Jesus. Så även om jag är ond, är jag i alla fall ingen hycklare (hoppas jag).

”11-åringen” – igen och igen och igen och…

Det tycks aldrig ta slut när det gäller ”11-åringen” som för några månader sedan avvisades på Kumla Station från ett av SJ:s regionaltåg. Egentligen har jag väl redan sagt det jag vill säga i ämnet. Men nu har senaste numret av SEKO SJ Nytt (en tidning för SEKO-medlemmar som är anställda på SJ – tidskriften kan endast läsas av registrerade medlemmar, varför jag länkar till PI som har tidskriften på sin sida) en intressant artikel där man motiverar varför man valde att försvara sin medlem (dvs den konduktör som avvisade den s k ”11-åringen” och sedan fick löpa gatlopp i svenska media). Artikeln (som finns på sidan 8 och framåt) ger dessutom ger lite mer intressanta detaljer kring vad som utspelade sig på tåget. Vi kan bl a läsa:

Varför valde vi då att försvara vår medlem? Den främsta anledningen är att den bild vi fick av vår medlem var en helt annan än den förhärskande mediebilden. Vi uppfattade vår medlems beskrivning som väldigt trovärdig. För oss som jobbar fackligt är det en självklarhet att alltid finnas till hands för våra medlemmar, även när det blåser ordentligt. Det är inte vår uppgift att döma. För vår del kändes det nödvändigt att försöka få lite balans i den ensidiga debatt som fördes på sociala medier och i press, radio och tv [heder åt SEKO för att de har en sådan rättfärdig inställning].

Vi hade uppfattningen och har fortfarande uppfattningen att vår medlem gjort en korrekt bedömning i den situation som gällde ombord på tåget. Även polisens talesman har i media bekräftat uppgiften att flickan mycket väl kan vara äldre än den uppgivna åldern och att händelsen fått alldeles för stora proportioner i media.

SEKO har i samband med händelsen haft regelbunden kontakt med medlemmen och även deltagit i möten med SJ på vilka händelsen har diskuterats inklusive hur medlemmen på bästa sätt kan komma tillbaka som ”människa” och i tjänst ombord på tågen igen. Under mötena har det framkommit uppgifter som om de presenterats för media med stor sannolikhet väldigt snart hade vänt debatten i media [fetstil tillagt av Krister].

(SEKO motiverar också på sin blogg varför man valde att försvara sin medlem).

Observera formuleringen ”SEKO har i samband med händelsen haft regelbunden kontakt med medlemmen och även deltagit i möten med SJ på vilka händelsen har diskuterats inklusive hur medlemmen på bästa sätt kan komma tillbaka som ”människa” och i tjänst ombord på tågen igen.” Av detta kan vi utläsa att medlemmen ännu inte kunnat återgå i tjänst, två månader efter händelsen, och att vederbörande fortfarande mår mycket dåligt (varför skulle man annars skriva ”hur medlemmen på bästa sätt kan komma tillbaka som ’människa’”?

Jag har ju fått en del kritik för att jag ”angriper” en stackars 11-åring som givetvis är vit som snö och definitivt inte har försökt åka gratis eller gjort något fel överhuvudtaget. Visst har jag uttryckt tvivel på flickornas berättelser i media, men i det här fallet står två människors väl och ve mot varandra. En ”11-åring”, som kanske inte är 11 år och som kanske inte heller är vit som snö (man är inte oskyldig eller har rätt bara för att man är invandrare) mot en konduktör som kanske bara gjort sitt jobb och som nu mår dåligt och kanske aldrig kan komma tillbaka igen till sitt arbete. Skulle man då inte ha rätt att även ge konduktörens syn på saken? Även de mest ruggiga mördare har ju en försvarsadvokat. En sak har alltid har två eller ännu flera sidor. Det måste även gälla i detta fall! Eller hur?

Av artikeln i SEKO SJ Nytt framgår att den massmediala bilden av själva händelserna på tåget är så fel som den bara kan bli. De fakta som SEKO fått fram hittills och som redovisas i artikeln, visar klart och tydligt att personalen ombord gjorde sitt jobb och inget annat. Man skriver:

Tåget var en dubbeldäckare och mellan Örebro och Örebro S viserar tågmästaren biljetterna hos passagerarna som sitter på undervåningen [så där hade jag fel när jag i en tidigare artikel trodde att tiden mellan Örebro C och Örebro S var för kort för att man skulle påbörja en biljettkontroll på den sträckan – Kristers kommentar], för att sedan direkt efter avgång från Örebro S direkt gå upp till övervåningen för att visera nytillkomna resande.

Tågmästaren ser en kvinna (22-åringen) som sitter och sover där det nyss hade suttit ett par som gick av vid Örebro Södra och väcker henne (somnade väldigt fort) och ber om biljett [bara att 22-åringen sitter och sover gör mig misstänksam – normala människor väntar till biljettkontrollen innan de slappnar av – Kristers kommentar]. Hon säger att hon ska köpa en biljett till Herrljunga vilket hon även gör.

På soffan direkt bakom denna kvinna sitter ännu en till nytillkommen resenär (”11-åringen”) som tågmästaren frågar efter biljetten hos. Denna resenär svarar först inte utan tittar bara på tågmästaren, trots flera försök till att får reda på vart hon tänkt resa och om hon är villig att köpa en biljett. Efter en stund svarar resenären att ”biljetten är borta” utan att tala om vart hon tänkt resa [hon kan således svenska – Kristers kommentar]. Under tiden tågmästaren försöker lösa sina arbetsuppgifter sitter 22-åringen på sätet framför soffan. Varför hon inte talade om att 11-åringen var hennes syster och försökte hjälpa henne kan hon bara svara på själv [hade hon bara berättat att den yngre flickan reste tillsammans med henne, hade den yngre flickan åkt gratis, som jag nämnt i tidigare artiklar – kanske insåg hon att konduktören inte skulle tro henne om hon sade att den yngre systern var under 16 år – nu kan det ju också vara så att flickorna inte kände till att personer under 16 år åker gratis tillsammans med en vuxen, men oavsett vilket så handlar det om försök till tjuvåkning och i inget av fallen kan konduktören anklagas för att ha gjort fel – Kristers kommentar].

Tågmästaren bedömer att flickan som fortsätter att vara tyst till att vara minst 15-16 år och ber henne lugnt ta med sig väskan och följa med ner till vestibulen på nedervåningen. Flickan följer med ner och tågmästaren fortsätter med att på nytt försöka prata med henne utan att få något svar. Frågar om hon har pengar så hon kan köpa biljett och ber henne ta fram plånboken. Flickan tar fram plånboken. Där finns det inte pengar så att det räcker till en biljett. Tågmästaren förklarar att det inte är okej att åka tåg utan biljett och säger att det är lika allvarligt som att snatta i en affär. Frågar om hon brukade gå in i en affär och ta grejer utan att betala varpå flickan skakade på huvudet. Tåget närmar sig Kumla och tågmästaren gör ett nytt försök att få reda på vart flickan ska resa. Flickan svarar nu att hon ska till Göteborg [men varför köpte då den äldre flickan biljett till Herrljunga? – Kristers kommentar]. När tåget är framme i Kumla ombeds flickan att stiga av tåget vilket hon även gör.

-----------

I första skedet var beskeden i media att bägge flickorna hade biljett. Sedan ändrades detta till att man köpte dessa på tåget och att tågmästaren sedan avvisade ”11 åringen”. Enligt handdatorns försäljningslogg sålde tågmästare en biljett till 22-åringen (systern), ingen biljett är såld till systern. Under resan till Kumla som tar ca 12 min informerade 22-åringen aldrig tågmästaren om sin yngre syster som satt på sätet bakom henne.

Att den äldre flickan, som således sett konduktören leda bort sin syster, inte larmar tågpersonalen förrän långt, långt senare gör det hela synnerligen misstänkt. Så agerar man inte om man har rent mjöl i påsen. Vi läser vidare i SEKO SJ Nytt:

Tåget fortsätter sedan till Hallsberg där det sker ett personalbyte. Först i Alingsås kontaktar Systern den nya personalen ombord och berättar att hon har en syster med ombord på tåget som ska av där. Själv ska hon fortsätta till Göteborg [observera att Alingsås ligger efter Herrljunga, dvs flickan har således inte gått av i Herrljunga, trots att hennes biljett bara gäller dit – Kristers kommentar].

Enligt uppgifter i media använder 22-åringen hela resan från Hallsberg ner till Göteborg för att leta efter sin syster. Sanningen är alltså att hon inte ger sig tillkänna för tågpersonalen förrän i Alingsås trots att hon köpt en biljett till Herrljunga. (I media har flickorna sagt att de skulle resa till Borås) Först då görs ett utrop efter systern och därefter larmas SJ Trafikledning som i sin tur larmar polis. Larmet till polis försenas alltså med flera timmar pga 22-åringen inte larmar tågpersonalen om att systern saknas. Det finns inga uppgifter som styrker hennes egen berättelse att hon sprungit runt och letat efter systern under resan ner till Alingsås, varken från resenärer eller ombordpersonal [hon visste ju att systern inte fanns på tåget, eftersom hon var närvarande när systern avvisades, så varför skulle hon springa omkring och leta efter systern? – Kristers kommentar].

Uppgiften om att hon kontaktat ombordpersonalen efter avgång Hallsberg stämmer inte. Allt prat om besök i restaurangvagnen mm är inte heller korrekt, eftersom inga restaurangvagnar finns i dubbeldäckarna.

Enligt inte fullt bekräftade uppgifter möttes hon av två män vid ankomst till Göteborg vilket gör det troligt att målet för resan var just Göteborg.

Som sagt, det finns mycket som talar för att de två kvinnorna (snarare än flickorna) försökte tjuvåka till Göteborg. Att låtsas sova (som den äldre systern gjorde) är, tillsammans med att gömma sig på toaletten, de två vanligaste sätten att tjuvåka på tåg. Det tycks överhuvudtaget som att väldigt lite av det som den äldre flickan sagt till media stämmer. Och den undersökande journalistiken lyser som vanligt med sin frånvaro när det gäller invandrare. Den sparar man till intervjuer med troende kristna och andra politiskt inkorrekta personer.

Som jag påpekat tidigare så har mediaversionen av händelsen ändrats flera gånger. Ingen av dessa versioner har gett en logiskt trovärdig förklaring till vad som skedde ombord på tåget, vilket jag diskuterat i flera tidigare bloggar. Versionen ovan är logiskt hållbar och mycket trovärdig. Konduktörens datorlogg utgör ett viktigt faktaunderlag. Om konduktören uppenbart hade behandlat flickan illa är jag övertygad om att flera medpassagerare hade reagerat. En del av dessa hade säkert också kontaktat media. Och att media skulle undanhålla fakta som är negativa för SJ är inte trovärdigt. Tvärtom! Media frossar i allt sådant.

SEKO SJ Nytt skriver vidare:

SEKO SJ har i en formell skrivelse till SJ AB Vd Jan Forsberg begärt att berörd ”kommunikatör” med omedelbar verkan skall befrias från möjligheten att uttala sig i media på uppdrag av SJ AB.

SEKO som facklig företrädare för tågmästaren, valde istället att försvara vår medlem och gick i ett pressmeddelande ut och kritiserade SJ för att de valde sitt varumärke framför sin medarbetare. Ett populistiskt och ansvarslöst agerande, tycker vi.

Det här är så typiskt dagens rövardirektörer, som känner noll ansvar och lojalitet gentemot sin personal. En riktig chef försvarar sin personal. Givetvis skall man inte försvara personal som begår brott eller är lata eller inkompetenta eller illojala mot företaget, men en chef bör ändå ha en grundinställning av att stå på personalens sida. Nu tog SJ-ledningen omedelbart avstånd från konduktörens agerande, utan att egentligen veta någonting, vilket visar vilken grundinställning de har. Dessutom lade man direkt upp ett dokument på intranätet med instruktioner om bl a hur man avvisar folk från tågen (ett dokument som är så listigt formulerat att vad som än händer så har SJ-ledningen ryggen fri). SEKO SJ Nytt igen:

Att sedan SJ hastigt publicerade mer eller mindre för ombordpersonalen okända dokument på intranätet om biljettförsäljning och avvisning gjorde inte saken bättre. Via en snabb muntlig undersökning som SEKO SJ gjort, framkommer att även bland nyutbildat ombordpersonal saknas kännedom om publicerade dokument.

Ynkligt av SJ:s ledning! De är inga riktiga företagsledare. De är bara politiskt korrekta fegisar som är ute efter att ha ryggen fri (plus att sno åt sig så mycket pengar som det bara går, så länge det går – dvs tills de byter jobb och någon annan rövardirektör övertar deras skrivbord och så startar det hela om igen) och offrar precis vad som helst, inklusive sanningen och sin egen personal, för att uppnå detta.

Men, käre läsare, bry dig inte om vad jag skriver. Läs hela artikeln i SEKO SJ Nytt och bilda dig din egen uppfattning! Sanningen gör oss inte fria (den finns ju oberoende av om vi känner till den eller ej). Det är kunskapen om sanningen som gör oss fria. Först när vi blir medvetna om vad som är sant kan vi fatta de rätta besluten och veta vilken sida vi skall solidarisera oss med. Kanske därför som mediaetablissemanget (med vissa undantag) är livrädda för att svenska folket skall få tillgång till vissa Sanningar. Därför sviker alltför många journalister sitt höga kall att vara demokratins försvarare och blir i stället demokratins dödgrävare.