Mittenextremisternas julafton

På Sveriges Radios hemsida redovisades igår en sammanvägning av de största opinionsundersökningarna gjorda under september 2012. Det visar sig att Centern backat rejält samtidigt som SD får sin högsta siffra någonsin, 6,4 procent (SD har visserligen tidigare haft uppemot nio procent i enstaka opinionsundersökningar men här talar vi om ett medelvärde av samtliga sådana undersökningar under en månad). Beträffande KD läser vi:

Ett annat regeringsparti som fortsätter backa är Kristdemokraterna. Med sina 3,3 procent i september månads sammanställning är de fortsatt under fyra-procent-spärren i Svensk väljaropinion.

– Vi, tillsammans med flera andra partier, har uppfattats otydligt av väljarna. Man vet inte vilka frågor vi driver och vi är inte tillräckligt synliga. Och därför har vi en egen läxa att göra i att få en gemensam strategi inom hela partiet, och se till att vi är synliga mycket mer i mötet med väljarna, säger partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson.

”Vi har uppfattats otydliga av väljarna. Man vet inte vilka frågor vi driver och vi är inte tillräckligt synliga”, säger partisekreteraren. Underförstått, vårt partiprogram är definitionsmässigt helt rätt, det är bara det att vi inte lyckats kommunicera vårt fantastiska partiprogram. Dvs, det kan omöjligen vara fel på våra åsikter. Om bara folk visste vad vi står för, skulle vi få 100 procent av rösterna, så bra är vi helt enkelt. Problemet handlar inte om innehåll utan om kommunikation (det är precis så politiskt korrekta personer alltid resonerar).

Men tänk om det är själva innehållet, dvs programmet, det är fel på! Tänk om väljarna vet precis vad KD står för idag, och att det är just därför som de inte vill rösta på partiet! Detta gäller mig i allra högsta grad. Det gäller också många, många andra kristna som jag talat med. Ja ärligt talat de allra flesta. KD har lämnat sina rötter, de rötter som gav dem framgång i början, eftersom partiet då stod för någonting nytt, som människor ville ha. Konservativa, kristna värderingar där man tror på rätt och fel och där människans värde sitter i högsätet och där man står upp för familjen, Israel och individen (och inte bejakar den egoism som t ex kännetecknar Moderaterna). Idag har KD förvandlats till ett mittenparti bland andra, som tävlar med de andra partierna i politisk korrekthet. Dessutom kan man ha synpunkter på KD:s demokratisyn, med tanke på hur en del populära KD-politiker (som fortfarande står för KD:s ursprungliga värderingar) utmanövrerats av Göran Hägglund och klicken runt honom.

Partisekreteraren säger, ”därför har vi en egen läxa att göra i att få en gemensam strategi inom hela partiet”. Som jag tolkar det så innebär ”gemensam strategi” att se till att alla inom partiet har samma åsikter och de som inte kan anpassa sig måste kastas ut eller neutraliseras så att de inte har något inflytande. Det man då inte förstår är att många kristna, som fortfarande röstar på KD, gör det just på grund av ”dissidenterna”, dvs de KD-politiker som fortfarande står för KD:s ursprungliga värdegrund och inte delar Hägglunds och hans lärjungars åsikter.

KD har i denna anda nyligen stött ett förslag som skall minska effekten av personröster. Inom just KD har några av de politiker, som står för de gamla värderingarna, lyckats komma in i Riksdagen, just på grund av personröster, trots att KD-ledningen placerat dem långt ner på listorna för att minimera deras chanser att bli valda. Detta vill således KD:s ledning hindra i fortsättningen. vilket innebär ett förakt för gräsrötterna och en elitistisk maktsyn, som inte borde vara förenlig med ett parti som har ”krist” i partinamnet. Personligen tycker jag KD skulle ta bort ”krist” ur namnet och bara kalla sig ”Demokraterna”, eftersom partiets ledning inte tycks vilja ha någonting med den kristna världsbilden att göra.

Förresten, varför inte döpa om KD till Mittenextremisterna med slogan ”Rösta på ME – Vi står extremt i mitten!”

Göran Hägglund och hans trogna medarbetare trodde sig tydligen kunna vinna stora segrar genom att överge sina kärnväljare (genom att överge sin kristna profil) och i stället satsa på de väljare som nu röstar på andra mittenpartier. Nu blev det inte riktigt så. Dvs, kärnväljarna förlorade man till stora delar (även om dessa till en början var förvånansvärt trogna), men någon större framgång hos de tilltänkta väljarkategorierna fick man tydligen inte. Det finns ju redan partier som står för det KD står för idag, när det gäller de frågor som är viktiga för väljarna. Till och med Per Garthon, som knappast hyser någon större sympati för KD, skrev för några år sedan att han inte förstod hur KD tänkte. Han frågade sig varför de övergav just det som skiljde dem från andra partier, och som var deras styrka, nämligen värderingar och moraliska frågor, och sedan försökte kopiera andra partier. Inte heller jag förstår detta.

Personligen hoppas jag att KD åker ur Riksdagen, vilket förhoppningsvis leder till att Hägglund och hans klick försvinner från partiet. Det är ju tråkigt med tanke på de KD-politiker som trots motstånd från partiledningen kämpat för de gamla värderingarna – men tyvärr måste det nog bli så. Sedan kan kanske KD återhämta sig och bli vad KD en gång var tänkt att vara. Ett parti som vågar säga det som är sant. Som vågar stå för det som kanske inte direkt verkar vara populärt för stunden, men som på lång sikt kommer att attrahera människor, just på grund av att det är sant. Och som vågar ta orden kristen tro och kristen moral i sin mun utan att skämmas.

Under det pågående kyrkomötet lades häromdagen ett förslag om bojkott mot Israel. De enda som röstade nej till förslaget var KD:s representanter (som kallar sig Kristdemokrater i Svenska Kyrkan). Så visst gör KD nytta, men det jag talar om ovan är framför allt partiledningen. KD kan fortsätta att verka kommunalt och inom Svenska Kyrkan även om KD försvinner ur Riksdagen.

Om KD åker ur, drar de förmodligen hela Alliansen med sig (som det ser ut just kommer det att kräva massiv stödröstning av Moderater och andra för att hjälpa KD över fyraprocentspärren). Nu kommer jag inte att gråta över det heller. Det är sant att Alliansen gjort en del saker bra när det gäller ekonomin och svenska skolan. Men jag kan omöjligen förlåta dem för att de i praktiken lagt ned Sveriges försvar och därmed utsätter Sverige för överhängande fara (32 JAS Gripenplan kan inte vinna ett krig eller försvara ett land – dessa plans potential ligger i samverkan med en duglig flotta och armé). Samtidigt som vi rustar ner, rustar Ryssland upp massivt. Putin har bl a beställt över 1000 nya stridsplan av modeller som med all sannolikhet är mycket överlägsna Gripen. Och inte heller kan jag förlåta Alliansen för att de fortsatt med Sveriges vansinniga och farliga invandringspolitik! Det lär i och för sig knappast bli bättre när den rödgröna röran kommer tillbaka, men dem vet man ju åtminstone var man har. De står i alla fall för det de står för.

Sveriges avrustning med M som drivande faktor innebär en total omsvängning av M:s tidigare försvarspolitik. M är idag bara en kopia av S när det gäller ideologi – om man överhuvudtaget kan tala om ideologi (sedan kanske den praktiska ekonomin är annorlunda), och som sagt KD är bara ett ytterligare sekulärt mittenparti, och behövs därför inte. Ideologi och ansvar för det land man är satt att styra har ersatts med klamra-sig-fast-vid-makten-till-varje-pris-ologi. Det är väl så det blir när fler och fler politiker har politiken som yrke. Politikerbroilern lämnar knappast maktens grytor eller de enorma ekonomiska förmånerna frivilligt. Och då lägger man ner försvaret för att genom de pengar man sparar kunna sänka skatterna och på så sätt locka nya väljare. Man utsätter således Sverige för stor fara bara för att få behålla makten! Det kallar jag ansvarslöst och kortsiktigt.

Våra politiker, dvs de människor som skulle vara svenska folkets tjänare och värna om svenska folkets och Sveriges väl, har blivit dess herrar. Om nu Sverige inom 50 år kommer att vara ett muslimskt land (vilket är sannolikt, det kan givetvis dröja ytterligare 20 år men det är bara detaljer) – ja då tycker man att det hade varit klädsamt att fråga svenska folket om lov innan man påbörjade en så drastisk omdaning av vårt land. Denna kritik gäller samtliga politiska partier utom SD.

Godhet på vetenskapens grund

Enligt KD:s Göran Hägglund så kan det finnas anledning att se över den nuvarande abortgränsen. Han säger, när det gäller tidsgränsen för sena aborter, att den kan komma att ”så småningom ses över, men det är den medicinska expertisen som skall avgöra det och inte politiker”. Detta med anledning av den nyligen uppflammade abortdebatten (som jag skrivit om i tidigare bloggar). Enligt Hägglund är det således inte politikerna som skall avgöra etiska frågor som har med abortproblematiken att göra, utan den ”medicinska expertisen”.

I ett mail fick jag följande kommentar till ovanstående, "Det Hägglund menar att den medicinska expertisen ska avgöra är ingalunda etiken utan 'livsdugligheten'. Vad Hägglund gör är bara att han ”följer” lagtexten. Så därmed tycks ditt inlägg utgår från en felaktig premiss".

Jag tycker inte att det framgår klart ur citatet av Hägglund att det förhåller sig så. Men det kan ju vara så. Jag har inte tillgång till hela sammanhanget där Hägglund säger det han säger. Men även om han nu talar om "livsdugligheten" så är detta inte enbart ett medicinskt problem. Det finns ingen direkt koppling mellan "biologisk livsduglighet" och vad som skall anses vara en skyddsvärd individ. I Nazityskland fanns något som kallades T4-programmet (som initierades av läkare och jurister innan nazisterna kom till makten), vilket jag beskriver på min hemsida. Det var ett dödshjälpsprogram som byggde på tanken att det fanns "livsodugligt liv", "liv som inte var värt att leva" etc, t ex förståndshandikappade och långtidssjuka (det handlade således inte om något rastänkande utan drabbade "vanliga" tyskar. Långt över 200 000 människor, varav 20 000 barn mördades i detta program.

De som arbetade med T4-programmet var just läkare, som således fick avgöra vem som skulle få leva och vem som skulle dö. Därför litar jag inte för fem öre på läkare när det gäller sådana här saker. De kanske tekniskt kan avgöra begreppet livsduglighet, om man med livsduglighet menar förmågan att överleva som självständig individ utan komplex medicinsk hjälputrustning, etc. Men frågan är ju inte så enkel. Frågan handlar t ex om ett befruktat ägg är en skyddsvärd individ eller ej. Det finns många kristna som menar att livet börjar vid befruktningen (trots att ett befruktat äggs livsduglighet, definierad enligt ovan, är lika med noll). Den frågan kan inte avgöras av läkare, i varje fall inte läkare i sin professionella läkarroll (sedan är ju läkare också människor, men deras medicinska kunskaper kan inte hjälpa dem att fatta moraliska beslut).

När det gäller att följa lagtexten så är en ministers uppgift inte bara att följa lagtexten. Det är i första hand domstolarnas och polisens uppgift. En ministers uppgift kan också vara att ändra lagen så att den t ex bättre avspeglar medborgarnas rättsuppfattning. Och en minister som företräder ett parti på kristen grund (?) borde således företräda de kristna väljarnas syn (som givetvis varierar men där ändå en stor del av de som traditionellt stött KD har samma syn som jag). Jag menar att KD här sviker sina väljare, vilket man kan komma att få betala ett högt pris för vid nästa val.

Ovanstående visar att Hägglund inte förstått det mest grundläggande när det gäller vetenskap (oavsett vad han exakt menar med sitt uttalande – han säger ju faktiskt att "det är den medicinska expertisen som skall avgöra det"). Han har helt enkelt ramlat ned i den fallgrop som Richard Dawkins och hans lärjungar grävt. Hägglund förstår inte att frågan handlar om moral och etik och inte om vetenskap och logik (den medicinska vetenskapen kan förse politikerna med fakta men kan inte själv göra moraliska ställningstaganden). Vetenskap handlar, som jag påpekat i tidigare bloggar, om det som ”är” (vetenskapen beskriver och förklarar den fysiska verkligheten) medan moral handlar om hur det ”bör” vara. Och ”är” kan aldrig bli ”bör”, hur många och hur sofistikerade logiska operationer man än gör. Mellan ”är” och ”bör” finns en avgrund som inte kan överbryggas med logikens eller vetenskapens hjälp. Som jag diskuterat på andra bloggar och på min hemsida finns mängder av exempel på hur logik och vetenskap använts för de mest fasansfulla illdåd. Sovjetkommunismen och de Röda Khmerernas revolution i Kampuchea var båda exempel på hur man genom förnuftet (logik och vetenskap) skulle skapa det nya paradiset. Filosofen Herbert Spencer beskriver detta mycket träffande i sin bok Social Statics:

De krafter som arbetar på den stora lyckans projekt tar ingen hänsyn till lidanden av underordnad betydelse, utan utrotar sådana sektorer av mänskligheten som står i dess väg... Mänsklig varelse eller djur – hindret måste bort [kapitel XXX §4].

Varje hinder mot ”den stora lyckan” måste således elimineras när man på vetenskaplig väg försöker nå Utopia. När fanatiska ideologier på förnuftets grund försöker skapa det nya paradiset kantas vägen dit alltid av likhögar. Och det sluttillstånd man eventuellt uppnår, brukar mer ge en försmak av Helvetet (Gulag, Auschwitz etc) än av Paradiset.

Intellektet är ett synnerligen bräckligt verktyg, som i bästa fall kan leda oss rätt inom vissa begränsade områden. Men att skapa ett samhälle byggt på enbart intelligens och logiska slutsatser är som att navigera ett fartyg med en kompass, där man tagit bort magneten. En sådan kompass kan inte känna av det jordmagnetiska fältet och försöker man styra efter den så kommer man för evigt att irra omkring på havet som den Flygande Holländaren.

Historien ger oss många skrämmande exempel på vad som kan hända när människan enbart förlitar sig på sitt intellekt. Åtskilliga högt utbildade akademiker var t ex djupt insyltade i Förintelsen. Två tyska nobelpristagare i fysik, Johannes Starck och Phillip Lenard, stödde Hitler redan från början och kom båda med uppseendeväckande antisemitiska uttalanden. Dessa båda fysiker anses ha haft stor betydelse för att nazisterna så snabbt kom att accepteras av den tyska medelklassen (när t o m nobelpristagare stöder Hitler kan det ju inte vara något fel på honom, eller hur?).

De s k Einsatzgruppen, som följde efter när tyska armén ryckte in i Sovjetunionen, sköt ca 1,5 miljoner människor (varav merparten var judar) innan man gick över till den ”humanare” metoden gasning (dvs humanare ur bödlarnas synpunkt – många av de som deltog i Einsatzgruppens skjutningar blev sinnessjuka eller alkoholiserade). De högsta cheferna för Einsatzgruppen var jurister, som alla hade doktorerat i juridik. En av dem, Dr Rasch, var t o m dubbeldoktor (och brukade därför kallas Dr Dr Rasch). Dr Joseph Mengele, ibland kallad den mänskliga historiens ondaste man, gjorde fruktansvärda medicinska experiment på barn i Auschwitz. Mengele var både filosofie och medicine doktor!

Stora kunskaper och hög intelligens (dvs logisk förmåga) har således ingenting med moral och rättfärdighet att göra. Intelligensen kan användas till att göra goda gärningar men också till att begå illdåd. En obegåvad människa som är ond kanske hinner mörda ett par stycken innan han åker fast. En högt begåvad person som är ond kanske t o m hinner utrota hela folk innan han (eller hon) stoppas (eller dör av ålderdomssvaghet som massmördaren Stalin).

Det är närmast ofattbart att ledaren för KD anser att medicinsk expertis skall avgöra moraliska aspekter när det gäller abort (vilket han faktiskt gör oavsett om han talar om livduglighet eller ej). I Nazityskland fick medicinsk och juridisk expertis på samma sätt stå som garanten för att mordet på över sex miljoner människor var legitimt ur både moralisk och juridisk synvinkel. Det finns dessvärre stora likheter mellan Nazityskland och dagens Sverige (och rent generellt Västvärldens dekadenta kultur). Hägglund om någon borde väl som ledare för ett parti som står på kristen grund (eller gör inte KD det längre?), i stället för att lita på politiskt korrekta läkare, vars åsikter är som vindflöjlar, lita på den moraliska källa som den europeiska kulturen faktiskt bygger på, och som gett oss den människosyn som vi tidigare haft anledning att vara stolta över – nämligen Bibeln! Den moral som Jesus Kristus förmedlar är en mycket säkrare kompass än den politiska korrektheten. Om ledaren för KD hellre hänvisar till abortläkarnas abortsyn än till den kristna människosynen, ja då borde antingen KD ta bort bokstaven ”K” i sitt namn, eller också borde Hägglund snarast avgå. När man hör politikern Göran Hägglund så får begreppet politisk korrekthet en helt ny och djupare innebörd.

En annan sak som är värd att kommentera är den s k samvetsfriheten. I början av oktober 2010 beslutade Europarådet att anta en resolution som deklarerar rätten till samvetsfrihet för vårdpersonal och vårdinrättningar som inte vill delta i eller medverka till eller utföra aborter. Även FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter garanterar samvetsfrihet. Där finns bl a följande formulering, ”…var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet”.

Den 11/5 2011 beslutade Sveriges Riksdag att vi inte skall ha någon samvetsfrihet för vårdpersonal och att Sverige aktivt skall arbeta för att riva upp Europarådets resolution om samvetsfrihet. Katolska Kyrkans ärkebiskop i Sverige, Anders Arborelius, sade ett par dagar efter riksdagsomröstningen i Vatikanradion (klicka här för att läsa!):

Sverige går emot Europarådets linje i fråga om samvetsfrihet. I och med det står det även klart att Sverige går emot en av de mänskliga rättigheternas grundpelare: personens frihet att agera efter sitt samvete. I förrgår röstade Sveriges Riksdag nej till samvetsfrihet för vårdpersonal. Sveriges Riksdag begär även att Europarådet ska riva upp resolutionen som i oktober 2010 fastslog att vårdpersonal har rätt att avstå från att utföra vissa uppdrag om de strider mot deras samveten, som till exempel dödshjälp och aborter, forskning på embryon osv.

Att Sverige går emot den grundläggande principen om samvetsfrihet är märkligt och illavarslande. Minst lika märkligt är röstsiffrorna; 271 riksdagsmän röstade för förslaget att samvetsfriheten skall slopas medan 20 röstade mot. Dessa 20 tillhörde alla SD. Vad gjorde KD då? Jo de lade ned sina röster (Pastor Jansson). Varför röstade då inte KD mot? Jo de ville inte rösta med SD!!!! När jag läste detta svindlade det för ögonen. Om vi tänker oss att en enorm naturkatastrof inträffar i Norge och Sveriges Riksdag då skall rösta om vi skall sätta in extraordinära åtgärder för att hjälpa Norge (jag talar då inte om sådant som Räddningstjänsten själv kan besluta om) och SD röstar för, skulle då KD antingen rösta mot eller lägga ned sina röster?! Eller om Riksdagen skulle rösta för om 2+2=4 eller ej, och SD då röstade för detta, skulle då KD lägga ned sina röster?! Hur långt skall dumheten få fortgå kan man undra. Det är ungefär som att om en bok skriven av en SD-ledamot innehåller ordet ”grön” så skulle aldrig en KD-ledamot sedan använda det ordet. Han skulle i stället för ”Gräsmattan är grön” fortsättningsvis säga ”Gräsmattan är den där färgen som vi inte kan säga längre eftersom vi inte vill förväxlas med Sverigedemokraterna”.

Det roliga (eller oroliga) är att de politiskt korrekta svenskarna anser sig godare än alla andra människor. ”Moder Therésa var bara blahablaha jämför med oss. Vi är de godaste människor som någonsin funnits”, säger man ungefär. När abortförespråkarna talar om abort som den ultimata kärlekshandlingen mot barnet så ser man hur de nästan chockeras över hur goda de själva är och hur djävulskt onda abortmotståndarna är. Tårarna rinner av rörelse när de tänker på sin egen oerhörda godhet. Man förväntar sig nästan att de skall explodera som en ballong. Dessvärre verkar det som jag brukar kalla Godhetskören sjunga alltmer falskt. Att de inte själva hör detta kanske beror på att de är tondöva. Eller också har det blivit något fel på stämgaffeln.

Röstsiffrorna 270 mot 20 visar på den politiska korrekthetens fördummande effekt. Och på en makalös feghet. Ett så kontroversiellt ämne som sena aborter, där foster (som eventuellt skulle kunna överleva) ibland får ligga och sprattla på en diskbänk tills de självdör – och konsensusen är total! Detta vill vi ha! Till varje pris! Och alla utom SD tycker lika!!! Jag tror jag skall rösta på SD nästa val. Skojar jag? Nja, vem skall jag annars rösta på? Ett kristet politiskt parti, som inte är kristet, eller något annat Alliansparti, som gynnar rövardirektörernas miljardbonusar och som säljer ut hela Sveriges tunga industri (Volvo, ABB, Saab, etc etc) och som dessutom lagt ned vårt försvar? Knappast! Sossarna, som förstört svenska skolan, och som inte heller verkar ha något emot miljardbonusar, och som nu genom sin nye partiledare tycks vilja vrida klockan tillbaka och återgå till fornstora dagar av tankeförtryck och nepotism? Knappast! Men sossarna framstår nästan som mer sympatiska än Alliansen, eftersom de åtminstone står för det de står för. Man vet var man har dem. Alliansen, som tycks tävla med sossarna om att vara sossar, har svikit sin ideologi. Att t ex Moderaterna aktivt skulle arbeta på att lägga ned Sveriges försvar är nästan svårt att greppa. Försvarsfrågan har i alla tider varit en av deras käpphästar.

Den politiska korrekthetens blytäcke har förkvävt den fria tanken i vårt land på ett sätt som inte ens Gestapo eller KGB lyckades med i sina respektive länder.. T o m i Nazityskland fanns viss samvetsfrihet. De SS-soldater som kommenderades till utrotningslägren och som upplevde att de inte ville arbeta där, eftersom de tyckte det var obehagligt, förflyttades omedelbart till annan tjänst. De blev inte straffade på något sätt alls.

Men det är inte nog med ovanstående. Det svenska etablissemanget arbetar på att också exportera den svenska synen på abort. I Riksdagen diskuterade man den 9/6 2011 de mänskliga rättigheterna och frågor som har koppling till detta (dödsstraff, tortyr, kvinnovåld etc). Endast SD invände mot utskottsförslaget som bl a säger, ”Sverige stöder insatser som syftar till att göra aborter fria, säkra och lagliga för alla kvinnor” (underförstått alla kvinnor i hela världen). Riksdagen kommer att besluta i frågan den 15/6 och vad som kommer att beslutas torde vara helt klart. Det blir naturligtvis lika stor konsensus som i omröstningen om samvetsfrihet.

Carin Runeson (S) deklarerade under debatten att abort är en ”mänsklig rättighet” och avfärdade Polens, Irlands etc mer restriktiva abortlagstiftning som ”oacceptabel”. Oacceptabel för vem? En liten obetydlig tant från Sverige (det är inget fel på tanter i sig, men när tanter vill göra sig till världshärskare ber jag att få protestera) betraktar således andra länders lagstiftning som oacceptabel! Hon underkänner alltså invånarna i dessa länder som mindre vetande. Vad har hon med polsk eller irländsk lagstiftning att göra? Ingenting! Invånarna i Polen etc bestämmer genom fria val hur de vill ha det.

Det är ju akut storhetsvansinne, men ack så typiskt svenskt, när man avfärdar andra demokratiska länders lagstiftning som oacceptabel. Hans Linde (V) menade i debatten att de länder som har behovsprövade aborter (Storbritannien och Island och Finland) måste tvingas ändra sin lagstiftning. Hur då? Skall Sverige anfalla England och Finland och Island och tvinga dem att böja sig för den svenska synen? Dessvärre har vi ingen armé längre så det går ju inte. De här människorna har uppenbarligen problem med sin verklighetsuppfattning! Återigen är det intressant att SD går emot strömmen. Och vad hade KD att säga? Den enda KD-politiker som talade under debatten om mänskliga rättigheter var Desirée Pethrus och hon berörde överhuvudtaget inte abortfrågan. Vad har hänt med KD?

Intressant att man i debatten berörde dödsstraffet. Att skyldiga mördare får sona sitt brott med döden anses tydligen oändligt mycket värre än att oskyldiga barn dödas för vår egen egoistiska bekvämlighets skull. Varför skulle en mördares liv vara heligt när inte våra egna ofödda barns liv är heliga?

Det skall bli intressant att se vad som kommer att hända när läkarvetenskapen med hundraprocentig säkerhet kan rädda 15 veckor gamla foster (detta kommer obevekligt att inträffa, om man inte med lagstiftning förbjuder forskning inom prenatal medicin – det skulle inte förvåna mig om ett sådant förbud kommer, ungefär som att man förbjöd all forskning på kärnkraft). Kommer man fortfarande då att envisas med 22 veckor som övre gräns för abort? Förmodligen, och därmed visar människan sin vilddjursnatur. Sin nakna, djävulska ondska som hon har mage att kalla godhet.

Kan det vara så att någonstans allra längst in så vet t o m den mest infernaliske abortförespråkare att någonting är fel. Alla människor har ju ett av Gud givet samvete oavsett vilken väg de valt i livet. Och då gör det så ont när någon öppet kritiserar aborter eller vägrar att delta i aborter. Då blir man ju påmind om sin egen ondska. En person som på en arbetsplats aldrig talar illa om andra, väcker på samma sätt ett visst obehag hos många. De känner då ett stygn av dåligt samvete när de själva talar illa om någon annan. Och så börjar man hata den personen. ”Han/hon har ingen rätt att ge mig dåligt samvete!” Och på samma sätt har den barnmorska som vägrar delta i aborter ingen rätt att ge de andra i personalen dåligt samvete (tycker man). Det var kanske f ö därför som man snabbt förflyttade SS-vakter som inte vill delta i Förintelsen. De andras samveten kunde ju vakna när de såg att någon tvekade. Därför är konsensusen så viktig när det gäller ondskan. En enda god människa, som vågar ställa sig upp för Sanningen, är livsfarlig. Han eller hon kan ju förstöra allt. Alltså, locket på, håll käften och rätta in dig i ledet! Eller dö!

Frågan är om nu alla kristna försvinner från vården, kommer detta att gagna vården? Kommer det att gagna vårdtagarna? Knappast! Skulle det vara en fördel för patienterna om man ersätter alla som tror att varje människa har ett oändligt värde med vårdpersonal som anser att människan är en biologisk maskin som inte har något egentligt värde mer än vilket djur som helst (denna människosyn är en absolut och oundviklig konsekvens av evolutionsperspektivet)?! Men det är kanske så man vill ha det när man så småningom kommer att påbörja nästa stora dödsprojekt, Ättestupan. Ungefär som att abort utgår från sloganen ”Allas rätt att födas önskade” så kommer avlivandet av gamla människor att utgå från ”De gamlas rätt till en värdig död”. Och sedan blir väl nästa steg att börja avliva långtidssjuka under parollen "Allas rätt till ett värdigt liv". Dit strävade ju också nazismen och använde sig av liknande slogans. Det tycks som att ondskan alltid förr eller senare kommer till samma plats, oavsett vilken väg den tar. På Ondskans Torg samlas de onda, även om de kommit dit på olika vägar. Tyvärr vilar alla paradis, som skapas utifrån enbart nyttoperspektiv och logik, på en bräcklig grund och slutresultatet kommer nog snarare att framstå som en mardröm än som drömmen om Utopia!