Jag är en ganska trogen P1-lyssnare. I denna kanal förekommer många mycket bra och intressanta program. Vissa är t o m sensationellt bra. De flesta program är trevliga, avkopplande, upplysande och bildande. Dvs precis vad man förväntar sig av en gedigen, resursstark public-service-kanal. P1:s utbud sträcker sig över de mest skilda ämnesområden; vetenskap, politik, konst, geografi, underhållning etc. Visst kan programkvaliteten variera -- annat är ju inte att förvänta sig, men som sagt, överlag ger jag P1 mycket högt betyg.
Men, men, men.... Det finns tyvärr också fläckar. Så fort vi kommer till nyhetsprogram och liknande, blir bilden inte lika positiv. Det tycks som att man har stora svårigheter att förhålla sig till bl a Mellanösternkonflikten. Rent generellt är nyhetsinslag i detta ämne oerhört vinklade åt det palestinska hållet. För ett antal år sedan fanns en mellanöstern"korrespondent" som hette Peter Löfgren. Hans "reportage" var inte bara vinklade till palestiniernas fördel, det handlade om ren och oförblommad propagande för den palestinska saken. Numera har han fått en "värdig" efterträdare i Cecilia Uddén.
Nu vet jag inte var denna kvinna fått sin journalistutbildning (eller kanske det är inbillning) någonstans, men hon tycks i alla fall ha missuppfattat det där med nyheter, objektivitet och public service. Hon tycks tro att nyheter är propaganda, att objektivitet innebär att företräda ena sidan och att public service betyder att betjäna den vänstervridna, kristendomshatande svenska kultureliten. Jag har hört otaliga av hennes mellanösternreportage (hon är sannerligen inte lat) och de har utan undantag företrätt den palestinska saken. I bästa fall har enstaka argument som talar till Israels fördel nämnts, men det utgör extrema undantag (jag är inte ens säker på att det förekommit sådana inslag). Jag misstänker att Hamas´egen propagandakanal är mer objektiv i sin rapportering än vad Cecilia Uddén är. Hennes röst vibrerar ofta av indigantion och rent hat, när hon berättar om de hemska barnamördande israelerna, samtidigt som Hamas etc alltför ofta framställs som fredsälskande humanister, som inte vet hur väl de vill mänskligheten, inkluderande det judiska folket (att palestinierna avsiktligt placerar sina raketramper bland barn -- dvs att det är palestinierna själva som ofta är orsak till att palestinska barn dör, nämns aldrig). Hon talar ofta upphetsat om den hemska orättfärdiga "muren", men nämner aldrig orsaken till muren (vilken varit mycket effektiv mot terrorister -- något som även Hamas erkänt). Aldrig berättar hon för oss att den dagen Hamas etc upphör med terrordåd, kommer muren att rivas. Nyligen avslutade hon en intervju med en islamist genom att utropa, "El Hamdi Illah", vilket betyder "prisad vare Allah".
Till saken hör att Cecilia Uddén tidigare, under det amerikanska presidentvalet 2004, bekänt färg när det gäller syn på objektivitet och public service. Hon anklagades för ensidig rapportering och hävdade då i P1 att Sveriges Radio inte behövde vara opartiskt när det gällde det amerikanska presidentvalet. Hon sade rent ut, "Vi har ju ingen anledning att vara opartiska och redovisa båda ståndpunkter..." Detta ledde till att hon sattes i karantän av radioledningen.
Cecilia Uddén är ett hån mot allt vad sann journalistik heter. Och just hon har placerats som korrespondent i Mellanöstern. Det är svårt att förstå varför P1:s ledning placerar henne just där, i denna den mest infekterade av alla konflikter. Jag har svårt att tänka mig en mer olämplig person på en så viktig plats. Hon skulle säkert göra ett utomordenligt arbete på Nerikes Allehandas lokalredaktion i Hallsberg. Där kunde hon rapportera om bortsprungna hundar och att kräftfisket i Tisaren inte är vad det har varit. Frestelsen att där driva en egen agenda skulle antagligen inte vara särskilt stor. Men Mellanöstern...
Att det finns människor som Cecilia Uddén visste vi. Men hur kan ledningen för en public-service-radiostation placera henne som mellanösternkorrespondent? Det är ofattbart!!! Ofattbart!!! Det talar tyvärr inte till P1:s och SR:s fördel.
Public service?! Jo jag tackar ja! Jag begär inte att man skall vara vinklad till Israels fördel. Men jag begär objektivitet av Sveriges Radio. Public service förpliktigar! Jag är också en del av den publik som man skall serva.
Under kriget i Libanon förrförra sommaren hade den arabiska tv-kanalen Al Jazira varje dag ett inslag, där en israelisk officer fick komma till tals och framlägga Israels syn. Trots att Al Jazira knappast står på Israels sida. Visst har det gått bra långt när en arabisk tv-kanal är mer objektiv än både SR och SVT?!
SR äventyrar sannerligen sin trovärdighet genom att ha en mellanösternreporter som Cecilia Uddén. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende. Åratal. Att riva ned ett förtroende går på en sekund. Den sekunden har har redan gått, kära SR!
