Bilden ovan är hämtat från en muslimsk demonstration i London nyligen. Där krävdes att den brittiska grundlagen skulle upphävas och sharíalagar införas i stället.
För ett par dagar sedan publicerade Aftonbladet en artikel av Jimmy Åkesson, Sverigedemokraternas (SD) partiledare, vilken väckt stort rabalder. Där förklarar Åkesson att han ser muslimerna som det största hotet mot Sverige sedan Andra Världskriget.
För det första är det intressant att Aftonbladet publicerat en artikel av SD. Tidigare har man sagt att man inte skulle tillåta SD att föra fram sina åsikter i tidningen, utan enbart skulle granska SD ur en kritisk synvinkel. Efter att ha publicerat den ökända artikeln, enligt vilken Israel stjäl organ från dödade palestinska ungdomar (se tidigare blogg), och dragit på sig mycket kritik på grund av detta (några bevis för dessa organstölder existerar inte), kanske man från tidningens sida känt ett behov av att uppvisa någon form av pressetik. Efter publikationen av organstöldsartikeln, försvarade man sig med att det handlade om yttrandefrihet. För att detta argument skall vara trovärdigt måste man givetvis uppvisa yttrandefrihet åt flera olika håll – inte bara när det gäller kritik av Israel. Och se, nu släppte man fram en islamkritisk artikel, som också den var kontroversiell. Och det gläder mig. I någon mån har nu Aftonbladet upprättat sitt skamfilade rykte när det gäller yttrandefrihet.
Aftonbladets chefredaktör, Jan Helin, har sagt att man enbart släppte fram Åkessons artikel för att exponera Sverigedemokraternas grumliga människosyn. Det är ju möjligt att så är fallet, och egentligen har det inte så stor betydelse varför man släppte fram artikeln. Jag befarar dock att den i så fall inte kommer att få den effekt som Helin avsett. Många människor, som är skeptiska till islam, kommer antagligen att bli ännu mer skeptiska efter att ha läst artikeln i fråga.
De mest intressanta är att se vilka reaktioner Åkessons artikel väckt i intellektuella kretsar i vårt land. Merparten av de intellektuella kännetecknas av sin monumentala politiska korrekthet. Alla har samma åsikter i stort (familjen är ett hot mot samhället, abort utan några som helst restriktioner är en mänsklig rättighet, Israel är största hotet mot världsfreden och islam är den underbaraste av alla religioner, etc, etc). Dessa åsikter saknar ofta logisk och vetenskaplig grund, utan motiveras utifrån att alla tycker så. Fri abort är självklart, eftersom fostret är en del av kvinnans kropp (är det?) eller också motiverar man abort med poetiska uttryck typ ”rätten att födas önskad” (jag föddes oönskad, men är glad att leva ändå – vem har auktoritet att spela Gud och säga att jag inte har rätt att leva, eftersom jag var oönskad). Israel är det största hotet mot freden, eftersom… ja eftersom… ja eftersom… ??? Jo, eftersom de är dumma och palestinierna är snälla!! Palestinierna skickar snälla raketer mot Israel och israelerna svarar med elaka raketer. Så det så! Och islam är den underbaraste och mest fredsälskande av alla religioner – hur vet politiskt korrekta intellektuella att så verkligen är fallet? Har de läst Koranen? Har de studerat hadither? Har de undersökt sharíalagen? Knappast. Möjligen har de talat med någon ”islamolog”, som berättat hur underbart fantastisk islam är. Frågan är hur objektiv islamologen i fråga är.
I Svenska Dagbladet, den 20/10 2009, skrev Dan Nilsson ett genmäle till Åkessons islamkritiska artikel (kan läsas här). Nilssons artikel bygger på intervjuer med representanter för svenska myndigheter, islamforskare och statistiker. Dan Nilsson anser sig säkert stå på det godas sida, men som jag ser det är hans artikel enbart ett uttryck för politisk korrekthet. Låt oss granska hans första punkt, där han undersöker Åkessons påstående ”Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap”. Nilsson ger följande kommentar:
Samtliga världsreligioner som bygger på Gamla testamentet torgför den så kallade gyllene regeln. ”Ingen av er är troende på riktigt förrän han önskar sin broder detsamma som han önskar sig själv”, citeras islams profet Muhammed. Inom islam är Jesus en av de viktigaste profeterna. Göran Larsson, islamolog vid Göteborgs universitet, menar att SD framställer islam och muslimer som en enhetlig massa. ”Men det finns inte en tolkning av Nya testamentet, det finns inte en läsning av Koranen”, säger han.
Jag skulle aldrig nöja mig med att lita på vad en islamolog säger. Därför har jag ägnat flera år (inte på heltid men då och då – jag har bl a läst Koranen rakt igenom två gånger och fört mycket noggranna anteckningar) åt att undersöka Koranen, Hadith och sharíalagen.
För att läsaren skall förstå hur det ligger till, måste jag först redogöra för islams grundläggande dokument, dvs det som en rättrogen muslim bygger sin tro på. Först och främst har vi givetvis Koranen, som enligt islam dikterades för Muhammed av ärkeängeln Gabriel. Varje ord i Koranen är således givet av Allah, vilket inte ger något tolkningsutrymme. Det som står där, betyder precis vad som står där. Det är kanske därför som islamdominerade länder fortfarande befinner sig på 1100-talet kulturellt, vetenskapligt, mentalt och politiskt.
Hadíther, är samlingar av saker som Muhammed sagt. Det finns olika sådana samlingar. En av de mest berömda är Hadith enligt Bukhari, som innehåller ca 2 600 hadíther. Det är här man hittar de mer kontroversiella buden i islam, t ex att den som lämnar islam skall dödas, att homosexuella skall dödas etc.
Sedan har vi de s k siras. Det är berättelser om Muhammeds liv. Genom att se hur Muhammed reagerade i olika situationer, kan den rättrogne muslimen veta hur han själv skall leva och handla. Siras är inte lika bindande som vad Koranen och hadítherna är.
Ett problem, när det gäller att tolka Koranen, är att många suror säger emot varandra. I sura 45:15 läser vi (i Zetterstéens översättning) om judarna:
Vi [dvs Allah] hava ju givit Israels barn skriften, visheten och profetkallet, beskärt dem goda ting och givit dem företräde framför all världen.
Samtidigt läser vi i t ex sura 5:85 (i Zetterstéens översättning):
Du skall sannerligen finna, att judarna och de, som sätta andra vid Guds sida, bland alla människor äro hätskast mot dem som tro [dvs muslimerna].
Ibland är således judarna visa etc och ibland är de hätska och värre än alla andra. Vilken av dessa två verser avspeglar då Allahs uppfattning? Tolkningsprincipen är att den sist skrivna suran är den som gäller. Problemet är att surorna inte står i tidsordning, dvs den första suran i Koranen är inte nödvändigtvis den först skrivna suran. Islams uttolkare har försökt fastställa surornas tidsordning, och sammanfattat detta i tabeller (Koranen innehåller totalt 114 suror). Problemet är att olika uttolkare kommit fram till delvis olika resultat (se exempel här). Sura 5 ligger mellan nr 100 och 120 i tidsordning (beroende på vilken tabell man använder) medan sura 45 ligger mellan 36 och 72 i tidsordning. I det här fallet står det klart att sura 5 är skriven senare än sura 45. Således är det sura 5 som gäller (vilken är negativ till judarna).
Det är uppenbart att det inte är helt lätt att tolka Koranen. Här kommer sharíalagen till vår hjälp. I denna har man tagit hänsyn till Koranen, Hadíths, surornas tidsordning etc. Sharíalagen utgör en sammanfattning av hela islam ur olika aspekter och talar detaljerat om hur en rättrogen muslim skall leva och tänka. Islam tolkad och klar så att säga. Det enklaste är således att gå direkt till sharíalagen. Även här finns vissa problem, eftersom det finns olika versioner av denna lag. Inom sunniislam finns t ex fyra versioner, och dessa stämmer överens till ca 75 procent. Skillnaden mellan dem, är såvitt jag har kunnat se inte speciellt stor (i varje fall inte stå stor att det påverkar resonemanget i föreliggande artikel).
Låt oss nu återvända till påståendet att Koranen och islam har samma kärleksbud som Bibeln och kristendomen. Det stämmer helt enkelt inte. Jag har letat igenom Koranen vers för vers, och antecknat alla verser som innehåller ordet kärlek. Ingenstans i Koranen finns något som ens påminner om Nya Testamentets uppmaning att älska varandra, ja att till och med älska våra fiender (vilket Jesus uppmanar oss till). Jag har skrivit en lång och detaljerad artikel om detta på min hemsida och den intresserade läsaren hänvisas dit.
Citatet ur SvD:s artikel ”Ingen av er är troende på riktigt förrän han önskar sin broder detsamma som han önskar sig själv” är inte hämtat från Koranen. I varje fall kan jag inte finna någon sådan vers när jag söker i en datorversion av Koranen. Om det stämmer är det möjligen hämtat ur Hadith eller ur någon version av sharíalagen. Det kan också vara ett felaktigt påstående. Om det nu står någonstans vore det ju enkelt att klart och exakt ange var det står (det kan jag göra när det gäller sådana ställen i Bibeln). Om någon läsare känner till var citatet är hämtat från, tar jag tacksamt emot information om detta.
Men även om det nu skulle vara ett korrekt citat, måste man veta vad ”broder” innebär. Det är inte självklart att detta har samma innebörd som Bibelns ”nästa” (Jesus säger t ex i Mark 12:31, ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”). När jag letar i sharíalagen (Ahmad ibn Naqib al-Misri Reliance of the Traveller), är det enda liknande ställe jag hittar p75.28.
Profeten (Allah välsigne honom och give honom frid) sade: Av honom, i vars hand ligger min själ, ingen av er kommer in i paradiset om ni inte tror, och ingen av er kommer att tro förrän ni älskar varandra.
Detta är av allt att döma hämtat ur någon hadith. När jag läste det här blev jag så glad. Det kändes som att det trots allt fanns ett hopp att islam skulle kunna samexistera med andra kulturer och religioner. Men hoppet försvann snabbt när jag såg överskriften till detta avsnitt, ”Att inte älska ens muslimska bröder”. Dvs stycket är en uppmaning, inte att älska alla människor, ja inte ens att älska sina grannar, utan att älska andra muslimer. Hur skiljt från Jesu undervisning är inte detta. Liknelsen om den barmhärtige samariten visar klart och tydligt Jesu syn på vem som är vår nästa, dvs vilka vi skall älska. För närmare detaljer se länken ovan. Vi ser också skillnaden rent konkret (kärlek är enligt Bibeln inte att säga vackra ord, utan att handla – kärlek är alltid kopplad till handling). Efter den fruktansvärda tsunamikatastrofen för några år sedan skänkte Norge ensamt mer pengar än hela muslimvärlden tillsammans. Holland skänkte också mer pengar än hela muslimvärlden tillsammans. Och inte fattas det pengar hos de rika Gulfstaterna, Saudiarabien etc. De är mycket rikare än både Holland och Norge.
Koranens kärleksundervisning kan inte på något sätt jämföras med Nya Testamentets. Det senare har en helt annan höghet och uppfordrar oss till villkorslös kärlek gentemot alla människor (t o m våra fiender). Kristna och judar har som s k dhimmis levt under stort förtryck i muslimvärlden i alla tider (detta påstående bryter mot den politiskt korrekta uppfattningen, men är icke desto mindre sant). De har förföljts, föraktats, misshandlats, mördats och förtryckts och tvingats betala enorma straffskatter för att de inte är muslimer. Detta är helt i enlighet med Koranen och sharíalagen. Under kortare perioder har kanske en välvillig muslimsk regent gjort att judars och kristnas liv varit lite lättare eller kanske till och med ganska bra, men så fort denne regent dött eller avsatts, har allt återvänt till det gamla vanliga.
Man kan givetvis mot detta invända att speciellt judar behandlats illa i den kristna världen. Det är tyvärr sant, men detta är i total olydnad mot Jesu bud. Ingenting i Nya Testamentet kan användas för att förtrycka andra människor.
Artikeln ovan slutar med, ”Men det finns inte en tolkning av Nya testamentet, det finns inte en läsning av Koranen”, Det är förvisso sant. Frågan är bara vad som är den vanligaste tolkningen av Koranen. Poeten Muhammed Omar, som i våras deklarerade att han nu stöder islamisterna, hävdar att islamismen och jihad är den vanligaste och mest korrekta tolkningen av islam (se tidigare blogg). Det tycks i alla fall som att denna inriktning blir allt vanligare. Och hur ofta har vi hört någon mullah ta kraftfullt avstånd från terrordåd eller kvinnoförtryck? Det finns sådana röster, men de är mycket ovanliga (och lever mycket farligt). Till och med i Sverige.
Utrymmet tillåter inte att jag kommenterar de övriga punkterna i Nilssons artikel, men jag är övertygad om att även här handlar det mer om politisk korrekthet än om vad som egentligen är sant. Avsiktligt (antar jag) så görs den officiella statistiken så att det inte skall vara möjligt att t ex se om muslimer är överrepresenterade när det t ex gäller våldtäkter (invandrare är under alla förhållanden överrepresenterade). Att Malmö och Sverige så småningom (om inget förändras) kommer att få en muslimsk majoritet är inte en åsikt utan ett ofrånkomligt faktum, under förutsättning att muslimska familjer föder betydligt fler barn än "vanliga svenska" familjer. Mycket talar för att så är fallet.
Så tyvärr tror jag att Jimmy Åkesson har rätt. Islam eller islamismen eller vilket det nu är, utgör det största hotet mot den västerländska civilisationen och mot Sverige sedan Andra Världskriget. Ja kanske t o m det största hotet någonsin i historisk tid. Åkessons påståenden är förvisso inte politiskt korrekta, men det är föga intressant. Betydligt mer intressant är om påståendena är sanna eller ej. Tiden kommer under alla förhållanden att utvisa vem som har rätt. Sveriges politiskt korrekta intellektuella eller de som tycker sig se en fara i islam.
I början av 1930-talet varnade Winston Churchill för den framväxande nazismen, som började tåga på gatorna i Tyskland, skanderande ”Ned med demokratin” och liknande (se bilden ovan). De flesta intellektuella hånade Churchill för hans ”överdrivna” åsikter och många var direkt arga på honom. Ändå fick han rätt. När Churchill kom till makten yttrade han, ”Man försökte köpa sig fred till priset av vanära. Först kom vanäran och sedan kom kriget i alla fall”. Ondska och diktatur går inte att förhandla med. Det är lika bra att sätta ned foten direkt. Englands eftergifter mot Hitler, där denna tilläts att steg för steg ta Österrike, Tjeckoslovakien etc, ledde fram till en situation där det inte längre gick att ge efter. Och så fick vi historiens blodigaste krig. Ju längre man väntar med att konfrontera ondskan, desto blodigare blir upplösningen.
Jag påstår inte på något sätt att alla muslimer är onda (däremot oroas jag över att så få muslimer öppet fördömer det våld som begås i Allahs namn). Men en sak hävdar jag bestämt; Islamismen utgör utan tvekan en del av ondskan i världen. Där tycks bara finnas hat, mord, våld, förakt mot alla andra etc. I islamismen känner man igen precis samma övermänniskotänkande och förakt för andra som nazismen och den japanska bushidokulturen hade, och som ledde fram till Andra Världskrigets fasor.
Även om det nu finns olika tolkningar inom islam, är det tveksamt om de mer fredliga tolkningarna (som jag menar bryter mot Koranen) på sikt kommer att ha något inflytande (ungefär som att de hårdföra marxisterna tog över ryska revolutionen från socialisterna och sedan mördade de socialister som satte sig emot detta). Om vi inte sätter ned foten och stoppar islamisternas framväxt i Europa, kommer vi snart att hamna i en outhärdlig situation. Jag skräms av det framtidsscenario jag ser för min inre syn, och hoppas att det aldrig blir en verklighet. Jag önskar av allt mitt hjärta att min farhågor är överdrivna. Dessvärre tror jag inte det.
