Stämningsansökan avslogs av domstolen, med motiveringen att ateisterna faktiskt har en egen helgdag, första april. I USA kallas nämligen denna dag för ”fool’s day” [dårarnas dag]. Detta måste rimligen, menar domstolen, räknas som ateisternas egen helgdag. Som grund för detta anger man Ps 14:1 i Bibeln, ” Dårarna säger i sina hjärtan: ’Det finnes ingen Gud.’"
Vadå, skojar jag? Javisst gör jag det. Det var en rolig historia. Ibland blir man som kristen lite trött på att hela tiden vara slagpåse för de militanta ateisterna och aldrig själv få dela ut en snyting. Därför känns det skönt att ibland driva lite med ateisterna. Observera, bibelcitatet ovan är helt korrekt.
Men, även om nu ateisterna inte gått så långt som i historian ovan (än), så sysslar de med, som jag ser det, ungefär lika korkade och orättfärdiga saker. I USA finns en organisation som heter ACLU (American Civil Liberties Union). Visst låter det fint med Civil Liberties (civila friheter), men i själva verket är denna organisation en militant ateistisk organisation, som är beredd att slå sönder dina knäskålar för att hindra dig att böja knä inför Gud, om du skulle råka vara kristen. Intressant att organisationer av den här typen, som i hög grad går ondskans ärenden, staplar vackra ord i sina namn (ungefär som att ju mer odemokratiskt ett land är, desto mer vackra ord finns i landets namn – typ Nordkorea som ju heter ”Demokratiska Folkrepubliken Korea” – där fick man med nästan alla honnörsorden, tragiskt att Nordkorea inte uppfyller ett enda av dem).
Nyligen friades en rektor och en idrottslärare vid en skola i Florida, efter att ha åtalats av ACLU för att ha begått det oerhörda brottet att be vid en lunch. Deras försvarsadvokat, Mathew Staver, kommenterade åtalet med, ”Hedervärda män behandlas som brottslingar för att de välsignar en måltid”. Att en lärare riskerar att hamna i fängelse för att han/hon har tackat Gud för maten i skolan eller uppmuntrat människor att be till Gud, visar hur långt utvecklingen gått. I frihetens namn (ACLU påstår ju sig stå för frihet, det är ju i varje fall vad organisationens namn antyder) är man beredd att kasta människor i fängelse för att de tackat Gud för maten. Vilken frihet står man då för? Jo sin egen frihet, att slippa höra ordet Gud, samtidigt som man vill hindra andras frihet (att t ex be). Men så fungerar det inte i en sann demokrati. Det är ungefär som i ett hyreshus. Man får stå ut med att höra ljud från grannarna (inom vissa rimliga gränser). Man kan tycka att polis och domstolsväsende borde ha viktigare saker att syssla med än att åtala hederliga personer som bett för maten. Speciellt med tanke på den grova brottslighetens utbredning.
Nyligen kritiserade JO Linköpings kommun för att deras tjänstemän förra våren tog ner en punkaffisch, som visade Djävulen bajsande i huvudet på Jesus (nu skojar jag inte – det är faktiskt sant). Affischen gjorde reklam för ett musikarrangemang, ”Punx against Christ”, som ägde rum i kommunens musikhus, Skylten. Och som sagt, nu får således dessa tjänstemän kritik från JO. Orsaken till att man tog ner affischen var att många människor hörde av sig, eftersom de kände sig kränkta.
Man undrar vad som skulle hända i Sverige om man satte upp affischer, där Djävulen bajsar på Muhammeds eller Allahs huvud. Och affischerna dessutom gjorde reklam för ett arrangemang med titeln ”Punx against Muhammed” eller ”Punx against Allah” och att det hela ägde rum i en kommunal lokal. Ojojoj vilket liv det skulle bli! Samma personer, som nu kritiserar Linköpings kommun för att man bröt mot yttrandefriheten när man tog ned affischerna, skulle gå i taket för den oerhörda kränkning muslimerna utsatts för (obs jag skulle inte stödja uppsättande av dylika affischer, jag finner inget nöje i att kränka andra människors tro – jag bara säger om…).
Jag skulle dessutom vilja se den punkare, som skulle våga göra en affisch eller anordna ett arrangemang, där Muhammed eller Allah skändas. Men det är klart, till och med punkarna vet ju att Jesus sade till sina efterföljare att vända andra kinden till. Det krävs inte speciellt stort mod att kränka kristna. Enligt min mening är de personer som ligger bakom ovannämnda affisch och arrangemang i Linköping en del av det ondas brödraskap.
Det tycks som att man i Sverige måste kasta sten och bränna bilar för att respekteras.
Alltför många av de intellektuellas dystra skara framstår som ynkliga, fega kryp. Du vet ungefär sådana där som kommer upp ur golvbrunnen i badrummet och sedan glider fram på golvet, lämnande en blöt, slemmig rand efter sig. Man kommer osökt att tänka på Martin Luther Kings ord;
Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.
De intellektuella, som inte har något emot att den kristna tron kränks, samtidigt som de blir upprörda över när andra religioner och kulturer kränks, ja inte inte ens kränks utan kritiseras, upplever säkert sig själva som genomgoda och frihetens försvarare. En intressant företeelse – goda människor som går det ondas ärenden. Man kanske skulle kalla detta för ”godska”. Under alla förhållanden utgör detta en omöjlig paradox. Går man det ondas ärenden är man ond, oavsett vad man själv säger. ACLU borde döpas om till ACOU – American Civil Oppression Union.
