Senaste Nytt!

En ateistisk organisation i USA har stämt amerikanska staten. Orsaken, som de uttrycker det, är att kristna har mängder av helgdagar; jul, påsk etc, medan asteisterna inte har en enda helgdag. Amerikanska staten diskriminerar således ateisterna.

Stämningsansökan avslogs av domstolen, med motiveringen att ateisterna faktiskt har en egen helgdag, första april. I USA kallas nämligen denna dag för ”fool’s day” [dårarnas dag]. Detta måste rimligen, menar domstolen, räknas som ateisternas egen helgdag. Som grund för detta anger man Ps 14:1 i Bibeln, ” Dårarna säger i sina hjärtan: ’Det finnes ingen Gud.’"

Vadå, skojar jag? Javisst gör jag det. Det var en rolig historia. Ibland blir man som kristen lite trött på att hela tiden vara slagpåse för de militanta ateisterna och aldrig själv få dela ut en snyting. Därför känns det skönt att ibland driva lite med ateisterna. Observera, bibelcitatet ovan är helt korrekt.

Men, även om nu ateisterna inte gått så långt som i historian ovan (än), så sysslar de med, som jag ser det, ungefär lika korkade och orättfärdiga saker. I USA finns en organisation som heter ACLU (American Civil Liberties Union). Visst låter det fint med Civil Liberties (civila friheter), men i själva verket är denna organisation en militant ateistisk organisation, som är beredd att slå sönder dina knäskålar för att hindra dig att böja knä inför Gud, om du skulle råka vara kristen. Intressant att organisationer av den här typen, som i hög grad går ondskans ärenden, staplar vackra ord i sina namn (ungefär som att ju mer odemokratiskt ett land är, desto mer vackra ord finns i landets namn – typ Nordkorea som ju heter ”Demokratiska Folkrepubliken Korea” – där fick man med nästan alla honnörsorden, tragiskt att Nordkorea inte uppfyller ett enda av dem).

Nyligen friades en rektor och en idrottslärare vid en skola i Florida, efter att ha åtalats av ACLU för att ha begått det oerhörda brottet att be vid en lunch. Deras försvarsadvokat, Mathew Staver, kommenterade åtalet med, ”Hedervärda män behandlas som brottslingar för att de välsignar en måltid”. Att en lärare riskerar att hamna i fängelse för att han/hon har tackat Gud för maten i skolan eller uppmuntrat människor att be till Gud, visar hur långt utvecklingen gått. I frihetens namn (ACLU påstår ju sig stå för frihet, det är ju i varje fall vad organisationens namn antyder) är man beredd att kasta människor i fängelse för att de tackat Gud för maten. Vilken frihet står man då för? Jo sin egen frihet, att slippa höra ordet Gud, samtidigt som man vill hindra andras frihet (att t ex be). Men så fungerar det inte i en sann demokrati. Det är ungefär som i ett hyreshus. Man får stå ut med att höra ljud från grannarna (inom vissa rimliga gränser). Man kan tycka att polis och domstolsväsende borde ha viktigare saker att syssla med än att åtala hederliga personer som bett för maten. Speciellt med tanke på den grova brottslighetens utbredning.

Nyligen kritiserade JO Linköpings kommun för att deras tjänstemän förra våren tog ner en punkaffisch, som visade Djävulen bajsande i huvudet på Jesus (nu skojar jag inte – det är faktiskt sant). Affischen gjorde reklam för ett musikarrangemang, ”Punx against Christ”, som ägde rum i kommunens musikhus, Skylten. Och som sagt, nu får således dessa tjänstemän kritik från JO. Orsaken till att man tog ner affischen var att många människor hörde av sig, eftersom de kände sig kränkta.

Man undrar vad som skulle hända i Sverige om man satte upp affischer, där Djävulen bajsar på Muhammeds eller Allahs huvud. Och affischerna dessutom gjorde reklam för ett arrangemang med titeln ”Punx against Muhammed” eller ”Punx against Allah” och att det hela ägde rum i en kommunal lokal. Ojojoj vilket liv det skulle bli! Samma personer, som nu kritiserar Linköpings kommun för att man bröt mot yttrandefriheten när man tog ned affischerna, skulle gå i taket för den oerhörda kränkning muslimerna utsatts för (obs jag skulle inte stödja uppsättande av dylika affischer, jag finner inget nöje i att kränka andra människors tro – jag bara säger om…).

Jag skulle dessutom vilja se den punkare, som skulle våga göra en affisch eller anordna ett arrangemang, där Muhammed eller Allah skändas. Men det är klart, till och med punkarna vet ju att Jesus sade till sina efterföljare att vända andra kinden till. Det krävs inte speciellt stort mod att kränka kristna. Enligt min mening är de personer som ligger bakom ovannämnda affisch och arrangemang i Linköping en del av det ondas brödraskap.

Det tycks som att man i Sverige måste kasta sten och bränna bilar för att respekteras.

Alltför många av de intellektuellas dystra skara framstår som ynkliga, fega kryp. Du vet ungefär sådana där som kommer upp ur golvbrunnen i badrummet och sedan glider fram på golvet, lämnande en blöt, slemmig rand efter sig. Man kommer osökt att tänka på Martin Luther Kings ord;

Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.

De intellektuella, som inte har något emot att den kristna tron kränks, samtidigt som de blir upprörda över när andra religioner och kulturer kränks, ja inte inte ens kränks utan kritiseras, upplever säkert sig själva som genomgoda och frihetens försvarare. En intressant företeelse – goda människor som går det ondas ärenden. Man kanske skulle kalla detta för ”godska”. Under alla förhållanden utgör detta en omöjlig paradox. Går man det ondas ärenden är man ond, oavsett vad man själv säger. ACLU borde döpas om till ACOU – American Civil Oppression Union.

Om att offra till Kejsaren

Jag har nyligen läst en mycket intressant bok, 21 kyrkofäder av Peter Halldorf. Den handlar om den kristna trons framväxt och de gestalter (kyrkofäderna) som starkt bidragit till att den sanna kristendomen, i enlighet med Jesu undervisning, bevarats. På sidan 92 skriver Halldorf:

De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning berodde alltså inte på att myndigheterna hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I romarriket fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i kejsarkulten som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Detta fick mig att haja till. Det känns ju väldigt likt, vad som pågår i Västvärlden, och inte minst i Sverige, just nu.

Till saken hör att romarnas kejsardyrkan inte var speciellt förpliktigande. För att uppfylla kraven slängde man två rökelsekorn in i en eld som brann framför en bild av kejsaren. Det var allt! När man gjort detta fick man ett skriftligt intyg på att man fullgjort offret. Offret behövde bara göras en enda gång. Men för kristna och judar var det otänkbart att göra ett sådant offer. ”Du skall inga andra gudar hava vid sidan om mig!” är ju det första budet i Gamla Testamentet. Judarna var, genom en särskild lagstiftning, befriade från att offra till kejsaren. Men denna folkgrupp var en sådan liten minoritet att de ändå inte kunde hota romarriket. Till en början åtnjöt de kristna samma förmån som judarna, men när deras antal började öka kraftigt, upplevdes det alltmer som ett hot, att denna växande skara inte underkastade sig kejsarkulten.

På vad sätt har vi idag en motsvarighet till kejsardyrkan? Ja, det finns många exempel. Låt oss ta samkönade äktenskap. För tio år sedan var de s k intellektuella i Sverige helt ointresserade av kyrklig vigsel. De öste sitt förakt och sin galla över denna typ av vigsel, som ansågs förlegad, vidskeplig och i största allmänhet ett hån mot allt vad intellekt och sunt förnuft heter. Ingen av dessa människor hade den minsta tanke på att gifta sig i kyrkan. Nu plötsligt, i samband med samkönade äktenskap, har kyrklig vigsel blivit den viktigaste av alla frågor, ja nästan viktigare än kärnkraft och ekonomi. Alla samfund skall tvingas att viga samkönade par eller förlora sin vigselrätt. Att vara negativ till samkönade äktenskap väcker oerhört starka och upprörda känslor, ja rent av hat. Trots att förmodligen ingen homosexuellt person skulle vilja vigas på t ex Livets Ord, tycks det vara av största principiella betydelse att man på Livets Ord (och i andra bibeltroende kristna samfund) böjer sig och går med på att viga homosexuella. Alla måste böja sig!!! Alla!!! Eftersom man vet att mängder av människor i Sverige innerst inne tycker att samkönade äktenskap känns fel, har man inte råd med någon diskussion. Om alla tror att alla andra anser någonting vara normalt, blir detta någonting antagligen accepterat (hur onormalt det än är). Men det kanske räcker med att några få höjer sin röst, så brakar allt. Detta är ju faran med allt som bygger på lögn. ”Men han har ju ingenting på sig, han är ju naken”, som det lilla barnet sade i sagan om Kejsarens nya kläder.

Det var ju ungefär på samma sätt i Tyskland under nazismens framväxt och de begynnande judeförföljelserna. Det fanns säkert många människor som innerst inne var tveksamma till hur judarna behandlades. Men de flesta trodde antagligen att alla andra stödde förföljelserna. Eftersom ingen vågade säga något. Och när människor såg hur framträdande tyska läkare, psykiatriker, jurister, ja t o m nobelpristagare i fysik (Philip Lenard och Johannes Stark) öppet uttalade sitt stöd för Hitler och menade att nazismen var Tysklands räddning och att judarna måste bort, låg det nära till hands att döva de egna tankarna. ”De måste ju rimligen begripa, de som har så hög utbildning”. Men inbillning är inte samma sak som utbildning.

I någon framtida bok om 2000-talets kyrkofäder (varav K G Hammar definitivt inte är en) kanske vi kommer att läsa någonting i stil med:

De trakasserier av kristna som nu fick en våldsam omfattning i Sverige berodde alltså inte på att myndigheterna eller de intellektuella hade några egentliga invändningar mot den kristna tron som sådan. I Sverige fick man tro vad man ville. Det var vägran att delta i tillbedjan av materialism, omoral och den heliga evolutionen, som inte tolererades, eftersom det uppfattades som en akt av uppror…

Det finns många andra exempel, förutom samkönade äktenskap, på motsvarighet till kejsardyrkan i vår tid. Evolutionen är ett sådant. Alla måste tro att allting kommit till genom slumpen i kombination med naturlagar och därmed i förlängningen tro, att det inte finns fri vilja eller rätt och fel. Allt är tillåtet, utom att säga att det finns rätt och fel. Trots att det finns nobelpristagare i fysik och andra framstående forskare som tycker sig se en Designer bakom Universum, livet och de olika arterna, måste man böja knä inför evolutionen och evolutionens prästerskap. Åtminstone officiellt. Sedan kan man ju tro vad man vill, bara skenet upprätthålls. I fikarummet kan forskarna diskutera problem inom evolutionsteori och cellbiologi, men utåt hävdar man att evolutionen är ett faktum. Ytterligare exempel på kejsarkult är hur vi förhåller oss till abort och till Israel, vilket jag diskuterar i olika artiklar på min blogg och på min hemsida.

I boken 21 kyrkofäder läser vi vidare (sid 92):

Den första organiserade kampanjen mot de kristna över hela riket initierades av kejsar Decius under perioden 250-251. Kejsarens ambition var att en gång för alla knäcka kyrkan.

I januari 250 e Kr utfärdade kejsar Decius ett påbud med följande innehåll:

Alla rikets invånare var skyldiga att offra för kejsaren och kejsarens välgång inför närvarande ämbetsmän i respektive samhälle, detta var ”för rikets säkerhet”, en viss dag (datumet kunde variera från plats till plats och ordern kan ha varit att offrandet skulle vara avslutat inom en viss tidsperiod efter att ett samhälle hade mottagit påbudet). Efter att man offrat fick man ett certifikat (libellus) som visade att man uppfyllt påbudet. Vägran att offra innebar tortyr och dödsstraff.

Påbudet var speciellt riktat mot de kristna. Det räckte alltså att offra en enda gång. Och det är väl ungefär så det är idag. Om kristna bara en enda gång offentligt kan erkänna att det inte finns någon synd (och därmed ingen frälsning och att Jesus därför inte är vår Frälsare), att det inte finns rätt och fel (gör vad du vill, när du vill och varför du vill och tänk inte på någon annan), att Israel är den stora Satan, att alla religioner är lika sanna (dvs lika osanna), att abort är till för barnets bästa och att evolutionen är ett absolut faktum som är för evigt sant, ja då kan men sedan få nådigt tillstånd att sjunga några psalmer och kanske till och med be några böner. Då har man böjt knä för Kejsaren. Det intressanta är, att det som den svenska intellektuella eliten (eller som jag brukar säga, ”kulturdräggen”) kräver att de kristna skall förneka, är just det som är kristendomens själva kärna. Och det var ju också det som Kejsaren krävde av fornkyrkans kristna. De skulle erkänna att Kejsaren var gud – något som är omöjligt för en sann kristen. Dessutom är påståendet att Kejsaren är gud ett falskt påstående. De romerska kejsarna var inga gudar. De var vanliga människor, med goda och onda sidor, som åt och sov och fortplantade sig, och som förr eller senare dog och ruttnade precis som vem som helst. Att tillbe Kejsaren är därför inte bara hädelse, det är en lögn.

Det tycks som att de intellektuellas ambition just nu är ”att en gång för alla knäcka kyrkan”. Svenska Kyrkan har man ju snart lyckats med, även om där fortfarande finns kvar isolerade öar av bibelförankrad kristendom. Nu vänder man sin vrede mot frikyrkorna och försöker med en kombination av skrämsel och vädjan få dessa att också överge kristendomen. Vissa samfund har man uppenbarligen haft viss framgång med. Men precis som att Kejsaren fick vissa kristna att böja knä, så var andra beredda att dö för sin tro. Detta ledde till att kejsarna så småningom fick ge upp och i stället acceptera kristendomen som officiell romersk religion. Kristendomen är alltid som bäst under förföljelse. Martyrernas blod är missionens bränsle.

Därför anser jag inte att kristna skall böja sig i vår tid. För någonting! Kristna är kallade att vara ett salt i världen. Att stå upp för det som är rätt och att tala om vad som är fel. Den dag kristna inte längre står upp för sanningen, är de inte en del av lösningen på världens problem. Då är de en del av dessa problem, ja en del av ondskan. Dagens kejsare nöjer sig inte förrän de kristna har avsvurit sig sin tro helt och hållet. Då är det lika bra att inte kompromissa alls. Den som inte kompromissar kanske blir förföljd. Men hellre förföljd än föraktad!