Ytterligare några dagar tillbaka så talade man i P1 om den ugandiska terrorgruppen Herrens Armé (The Lord’s Resistance Army – LRA). Dessa hade överfallit en by i Uganda och mördat runt ca 300 personer, inkluderande kvinnor och barn. Offren var sönderhackade till slamsor. Märkligt nog nämnde man inte i P1 att gruppen har kristna förtecken. Enligt Wikipedia är nämligen gruppen ”kristen”, men också påverkad av ”mysticism, häxkraft och traditionell afrikansk religion”.
Ofta hör man i den politiskt korrekta debatten, när det gäller islamsk terrorism, att det minsann också finns kristna terrorister. Och lika lite som att terrorism är en del av kristendomen så är terrorism en del av islam, utan det handlar om människor som missbrukar en religion för sina egna syften. Och visst, detta påstående har ju en viss relevans, även om det är mer fel än rätt (terrorism kanske inte är en nödvändig konsekvens av islam, men kan man nog säga att våld och förtryck tycks vara en del av islam — vi får inte glömma bort att Muhammed snarare var en krigshövding än en fridsapostel). Det finns också kristendomshatare (som tur är inte så många), som hävdar att våld och terror hör intimt ihop med den kristna tron, medan islam är en fredsälskande och kärleksfull religion. Problemet med den senare inställningen är att den har föga stöd i objektiva observationer av verkligheten.
Sanningen är den, att det inte finns någonting i den kristna trons källor och urkunder, som kan användas för att rättfärdiga våldsdåd eller skapa hat mellan människor. Ingenting i Jesu undervisning, som ju är det som normerar den kristna tron, kan tas till intäkt för att avsiktligt förtrycka, skada eller döda människor. Tvärtom, Jesus lärde oss att vi skall älska vår nästa som vi älskar oss själva. Vi skall till och med älska de människor som hatar oss. Vi är kallade att göra gott, att strida mot lidandet i världen, för att skapa en bättre värld. Jesus visar oss detta, inte bara genom det han säger, utan också genom sina gärningar. I den judiska kulturen finns uttrycket ”Tikkun Olam”, som betyder att ”reparera världen”. Detta begrepp ingår i den dagliga judiska bönen. Tikkun Olam tolkas som att världen inte är perfekt och att vi människor är kallade av Gud att hjälpa till att göra den bättre. Därför har oräkneliga människor, inspirerade av Jesus, gett sina liv åt att lindra lidandet på jorden, genom att bygga sjukhus, ta hand om gatubarn, bygga skolor för att genom ökad kunskap i ett land kunna höja levnadsstandarden där. etc.
Att mörda i Jesu namn är den ultimata hädelsen. Jesus själv säger i Matt 7:21:
Inte alla som säger "Herre, herre" till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: "Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och drivit ut demoner i ditt namn och gjort underverk i ditt namn?" Då skall jag säga dem som det är: "Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!
Medlemmarna i de två rörelser jag inledningsvis nämnde har ingenting med kristen tro eller Jesus Kristus att göra. Ingenting! Nothing! Ningun! Nichts! Hakuna! Man är inte kristen för att man kallar sig kristen eller läser Bibeln. Djävulen vet mycket mer om Gud och Jesus än någon människa och kan förmodligen hela Bibeln utantill, men detta gör honom knappast till en Jesu lärjunge. Man är inte automatiskt kristen ens om man är påve eller ärkebiskop. Att vara kristen handlar inte om medlemskap eller läpparnas bekännelse eller att vara politiskt korrekt (som den senaste tidens svenska ärkebiskopar tycks tro). Tron måste få konsekvenser i form av gärningar. Kärlek handlar inte om ljuva känslor utan om handling. Vad hjälper det om du hyser medlidande med och gråter över svältande och lidande barn, om du ingenting gör. Jakob skriver i sitt brev, ”Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro” (Jak 2:18). Vår sympati är bortkastad om den inte får konsekvenser i form av gärningar, dvs att vi hjälper Gud att ”reparera världen” (tikkun olam).
Att tala om kristendom i samband med ovannämnda Herrens Armé är totalt missvisande. Det finns överhuvudtaget ingen beröringspunkt mellan Herrens Armé och den kristna tron. Att vara kristen är att vara en Jesu lärjunge och att ha Jesus som Herre i sitt liv. Sanna kristna är inte på något sätt perfekta eller felfria, men strävar ändå efter att leva ett liv i Jesu anda. En sann Jesu lärjunge strider tillsammans med Gud mot sin egen fallna, onda natur. Till Herrens Armé och de terrorgrupper i USA som säger sig stå på kristen grund säger Jesus, ”Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!”.
Ofta anför ateister onda handlingar, som begås av religiösa fanatiker, som ett skäl till att förbjuda alla religioner. Alla religioner är emellertid inte likvärda. Det finns, som sagt, ingenting i den kristna tron som kan tas som intäkt för att begå terrordåd. När det gäller konflikter mellan olika religiösa grupper är det så gott som alltid kristna som förföljs och mördas. Och de som förföljer och mördar är oftast muslimer eller i någon mån hinduer (eller marxister – men då talar vi inte om konflikt mellan religiösa grupper), vilket sällan media nämner. Tvärtom så undviker man detta så gott man kan, för att inte ge islam ytterligare dåligt rykte. Man kanske nämner att vi har en konflikt mellan kristna och muslimer, men talar aldrig om att det är muslimerna som förföljer de kristna, bränner ner deras kyrkor, mördar präster och församlingsmedlemmar och försöker tvinga de kristna att bli muslimer. Givetvis kan det ibland hända att kristna slår tillbaka, och att även muslimer skadas eller dödas, men då handlar det ofta om rent självförsvar från de kristnas sida. Detta får aldrig Sveriges Radios och SVT:s kunder veta.
Att förbjuda alla religioner på grund av att det finns företrädare för vissa religioner som begår onda handlingar, måste i så fall leda till att man också förbjuder alla ideologier (politiska och filosofiska), eftersom onda saker gjorts i nazismens, marxismens etc namn. Dessutom borde det leda till att också ateismen förbjuds – under 1900-talet har hundratals miljoner människor mördats av ateistiska ideologier (t ex marxismen som är klart uttalad ateistisk).
Till skillnad från den kristna tron finns i islam ett inbyggt våldsbudskap, vilket jag detaljerat diskuterar på min hemsida. Muhammed, som grundade islam, var en krigshövding och inte någon freds- eller fridsapostel. Islam har till absolut största delen utbretts genom våld och krig och hot, både av Muhammed och hans efterföljare. Icke muslimer har i muslimska länder i alla tider levt som ett slags parias med korta perioder av viss tolerans, innan det normala tillståndet av svåra förföljelser återkommit. I en av haditherna (vilka är bindande för alla rättrogna muslimer) läser vi:
...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat... (Hadith enligt Bukhari, Volume 1, Bok 2, Nummer 24)
Här kan man läsa närmare om islam och dess relation till våld och terror:
Islam och kärlek
Fundamentalister och fundamentalister
Det är sant att ”kristna” länder gjort onda saker i kristendomens namn. Sydamerika erövrades och indianer tvångskristnades. I Sverige var katoliker och judar förtrycka under vissa perioder. Det var t ex förbjudet för en svensk medborgare att bli katolik ända fram till 1800-talet. Men inget av detta var påbjudet av Jesus. Det finns inget stöd i Bibeln för att erövra länder och tvångskristna medborgarna där. Inte heller finns något stöd för att tvinga människor att bli kristna. När länder erövrats och människor där förtryckts i Jesu namn, har detta varit i total olydnad mot Jesus. När länder erövrats och människor där har förtryckts i Allahs namn, har detta var helt i enlighet med Koranen. Ja inte bara i enlighet med, utan Koranen befaller det!
Det känns väldigt orättvist när vi kristna anklagas för att stå på det ondas sida. Som jag berättar på min hemsida var jag ateist till 38 års ålder. Jag hade läst oräkneliga böcker skrivna av människor som gjorde anspråk på att kunna frälsa mänskligheten (Rousseau, Nietzsche, Marx, Freud etc). Problemet var att när deras lösningar prövades av verkligheten, visade de sig oförmögna att skapa det jordiska paradis som deras upphovsmän utlovade. Snarare gav de en försmak av helvetet redan här på jorden. Dessutom visade dessa filosofer/ideologer, genom sina personliga liv, att de var minst lika onda som alla andra människor.
När jag började läsa Bibeln och mötte personen Jesus såg jag något helt annat. En person utan fel och brister, enbart god och full av kärlek och medkänsla. En person värd att se upp till och efterlikna (till skillnad från de flesta av dagens idoler). Men samtidigt inte mesig och politiskt korrekt. Jesus kunde konfrontera ondskan och orättvisan öppet och rakt. Att jag blev kristen var för att jag sökte det goda. Själv var jag inte god, men jag längtade efter att bli en god människa. Tyvärr har jag inte blivit det än, men jag har åtminstone fått en kompass som pekar åt rätt håll.
Att anklaga kristendomen för att vara en ond faktor i världen, som många militanta ateister gör, känns orättfärdigt. Jag är övertygad om att den kristna tron har varit en oerhört positiv faktor i världen (jag talar då om Jesu lära och sanna efterföljare och inte om perverterade avarter av den kristna tron).
