Jag blev lite nyfiken på detta förlag efter att jag noterat att Per Kornhalls båda böcker (Skapelsekonspirationen och Livets Ord — den första granskad av mig på min hemsida) är utgivna på detta förlag. Eftersom jag hade svårt att förstå varför ett seriöst förlag skulle vilja ge ut den här typen av böcker, har jag botaniserat lite på förlagets hemsida (http://www.leopardforlag.se/).
Leopard förlag ägs tydligen, i varje fall delvis, av den mycket framgångsrike och välbärgade deckarförfattaren Henning Mankell. Denne är inte bara deckarförfattare utan engagerad i en massa andra saker, bl a SOS Barnbyar i Moçambique, dit han skänkt stora summor pengar. Detta skall han ha all heder av och det är lite svårt för mig att helt avfärda en person som visat en sådant hjärta för lidande och utsatta barn.
Mankell tycks också vara starkt engagerad för det palestinska folkets sak, och här är det lite mer dunkelt vad som motiverar honom. Är han i första hand för det palestinska folket eller är han i första hand mot Israel? En nog så viktig distinktion, där svaret avslöjar mycket. Jag vet inte hur det ligger till när det gäller Mankell, men han var i alla fall en av initiativtagarna till Ships to Gaza, som definitivt inte primärt prioriterade det palestinska folkets väl, utan som helt enkelt var ett led i det planerade utplånandet av staten Israel. Kanske agerade Mankell helt enkelt nyttig idiot här? Å andra sidan verkar det osannolikt att en författare som Mankell, med sin förmåga att observera och granska fakta, skulle vara så okunnig om situationen i Mellanöstern att han tror att Hamas och Hizbollah primärt verkar för det palestinska folkets bästa och för fred i Mellanöstern. Hamas verkar visserligen för sin version av ”fred”, men denna fred innebär utplånandet av landet Israel och förmodligen också massmord på alla judar i området.
Israel och Israels existens tycks ha en märklig förmåga att förblinda även de mest sansade människor och väcka ett outsägligt hat. Hatet mot Israel är för mig ett av de avgörande bevisen för Bibelns sanning. Det är precis så det skall vara om Bibeln är sann. Om det inte vore så, kunde man omedelbart avfärda den kristna tron som sagor och myter. Som kristen är jag givetvis djupt tacksam för att så många icke troende förser mig med ovedersägliga bevis för min tro. Men rent logiskt, förnuftsmässigt är den kollektiva blindheten när det gäller Israels situation, och de hot den judiska staten står inför, omöjlig att förstå.
Enligt den egna hemsidan har Leopard förlag följande målsättning:
Vår utgångspunkt är denna: Sverige är ett land som befinner sig i dramatisk förändring. Vi vill spegla den utvecklingen genom vår bokutgivning. Därför kommer vi att ge ut historia, samhällsdebatt och populärvetenskap. Skönlitteratur är också ett oöverträffat sätt att förstå andra människor, både här och ute i världen. Utgivning av skönlitteratur, inte minst från tredje världen, kommer därför att bli en viktig del av förlagets verksamhet.
Vackra ord, och varför inte. Jag tycker programförklaringen låter väldigt intressant. De olika titlar som förlaget hittills gett ut antyder emellertid en sinister agenda, som inte framgår av programförklaringen ovan. Efter att surfat runt lite på deras hemsida, har jag visserligen funnit en hel del böcker som inryms i beskrivningen ovan. Men, jag har också upptäckt en klar linje i utgivningen, där man tycks driva en pro-muslimsk, anti-israelisk, ateistisk vänsteragenda. Med andra ord det som den svenska kultureliten via våra media bestämt såsom varande politiskt korrekt och där dissidenter straffas med den moderna motsvarigheten till kättarbålet — utfrysning och negligering.
I Leopard förlags utgivning finner jag följande:
3 böcker av islamkännaren Jan Hjärpe (en man som enligt min mening ger en överdrivet positiv bild av islam och undanhåller för läsaren islams sanna natur).
3 böcker av Pierre Schori (som hyllar allt som jag tycker illa om, och hatar allt som jag älskar — det kommunistiska Kuba är i Schoris ögon paradiset på jorden och Sovjetstaten låg antagligen inte långt efter i Schoris tio i topplista).
2 böcker av Mattias Gardell (som är religionshistoriker och som tycks vara djupt insyltad i antiisraelrörelsen, samtidigt som han gillar islam och var en av initiativtagarna till Ships to Gaza — jag beskriver honom närmare i en tidigare blogg.
2 böcker av Jan Myrdal (behöver knappast någon närmare presentation — han är dock lite mer komplicerad än de övriga i det här sammanhanget, ibland säger han riktigt bra saker, samtidigt som han försvarat de Röda Khmerernas folkmord i Kampuchea).
2 böcker av Per Kornhall (vår tids Peter Öhlén – denne, också avhoppare från Livet Ord, fanns för 15 år sedan med i varje livetsordskritiskt tv-program och i varje nedsättande artikel om Livets Ord — under de senaste åren har Kornhall tydligen övertagit Öhléns roll).
2 böcker av Richard Dawkins (som knappast heller behöver någon närmare presentation — han är mannen som predikar ateism och evolution med samma glöd som en gammaltestamentlig profet predikade Herren Jehova – man skulle kunna säga om honom ”Det finns ingen Gud och Richard Dawkins är hans profet”).
Jag tycker mig således ana en klar linje i Leopard förlags utgivning. Man vill genom sina böcker påverka samhället i ateistisk, islamsk, anti-israelisk och marxistisk riktning. En motsägelsefull soppa, och det är svårt att förstå hur man t ex både kan plädera för ateismen, samtidigt som man försvarar islam.
Kornhalls första bok Skapelsekonspirationen har jag som sagt recenserat på min hemsida och hänvisar dit (se länk ovan). Kornhalls andra bok handlar om församlingen Livets Ord. Jag har själv inte läst den, men såvitt jag har förstått utifrån recensioner etc utgör den ett hätskt angrepp på denna församling. Kornhall var själv med i Livets Ord i drygt 15 år och lämnade sedan församlingen under dramatiska omständigheter. Han har sedan ägnat en stor del av sin tid åt att bekämpa Livets Ord och dess skolor och även vissa av dess medlemmar. Han tycks besatt av ett intensivt hat mot Livets Ord. Jag har givetvis all respekt för att han slåss mot sina personliga demoner, det gör vi kanske alla, fast på olika sätt. Likaså respekterar jag att han bytt ståndpunkt och lämnat sin kristna tro. Det jag vänder mig mot är att hans böcker fått lysande kritik i både DN och Svenska Dagbladet. Speciellt med tanke på att de innehåller flagranta felaktigheter och överdrifter. Ja de har inte ens kritiserats i dessa två tidningar, utan snarare hyllats där. Inte en enda kritisk invändning eller något ifrågasättande i någon av recensionerna i DN och SvD (vilket jag diskuterat i tidigare bloggar). Detta framstår som helt absurt.
Man har således tagit emot hans två böcker, inte som berättelser om en sargad människas personliga upplevelser, utan som om det rör sig om vetenskapliga, objektiva avhandlingar om Livets Ord (och i den första boken, tron på en Skapare). Vem skulle, efter en uppslitande skilsmässa, betrakta den ena partens beskrivning av den andra parten som objektiv sanning? Ja möjligen den ena partens bästa vän eller nya fru eller man (det kanske säger en hel del om recensenterna). Nåja, jag skall inte uppehålla mig längre vid dessa böcker, jag kan bara säga att ett förlag som ger ut den här typen av böcker, knappast kan betraktas som ett högklassigt förlag.
Låt mig till sist nämna några ord om Richard Dawkins, som framför allt är känd för sitt aggressiva försvar av evolutionsteorin och sina aggressiva och närmast hatiska attacker på den kristna tron. På min hemsida nämns han i många olika sammanhang (och även i min artikel om Kornhalls bok Skapelsekonspirationen — se länk ovan). Läsaren kan lätt hitta dessa ställen på min hemsida genom min lokala sökmotor. Dawkins må vara en duktig skribent, men jag ger inte mycket för hans försvar för evolutionen och ännu mindre ger jag för hans kritik mot den kristna tron. På min hemsida argumenterar jag mot hans resonemang när det gäller evolutionen. En av hans senaste böcker, utgiven på Leopard förlag, är Illusionen om Gud (The God Delusion på engelska), där han menar sig krossa den kristna tron. I sin presentation av boken skriver Leopard förlag på sin hemsida:
Krossa den skändliga!
Tänk dig en värld där förmenta häxor och kätterska vetenskapsmän aldrig bränts på bål. En värld utan självmordsbombare och där vare sig korstågen, inbördeskriget på Irland eller 11 september har inträffat. En värld där kvinnor inte tvingas till äktenskap eller könsstympning. Tänk dig en värld utan religion!
Richard Dawkins, den framstående vetenskapsmannen och förmodligen världens mest kände ateist, tar sig an den allvarliga skada som religionen och tron på Gud har åsamkat. Med humor och allvar undersöker han Gud i alla hans existenser, från Gamla Testamentets sexbesatta tyrann till den mer välvillige — men lika ologiske — Himmelske Urmakaren som upplysningsfilosoferna trodde på. Dawkins smular sönder argumenten för religion och visar hur ofantligt osannolikt ett högre väsen är. Han bevisar med historiska och samtida exempel hur religionen föder krig och våld, uppammar trångsynthet och leder till övergrepp på barn och kvinnor.
Jag skall inte här diskutera de löjliga påståenden som förs fram i citatet ovan, det gör jag i andra sammanhang (t ex på min hemsida). Den som skrivit detta måste antingen vara totalt okunnig när det gäller både historia och kristen tro, eller också så uppfylld av kristendomshat att vederbörande inte har kunnat tänka klart. ”Tänkt dig en värld utan religion!” Tänk dig, käre läsare, en värld utan Jesus Kristus, utan Moder Therésa, utan Frälsningsarmén och utan alla hem för gatubarn som drivs av kristna organisationer. Det vore något det!
Apropå att inte tänka, så skulle man lika gärna kunna tänka sig en värld utan ateism. I den senare ideologins namn (t ex i marxismens tappning) mördades hundratals miljoner människor under 1900-talet. Problemet är inte religioner eller ideologier utan onda religioner och onda ideologier. Och bakom allt ligger förstås människans kapacitet att göra onda saker. När det gäller den kristna tron så har den under 2000 år inspirerat miljontals människor till att göra goda saker och gett svaga människor styrka att bryta med drogmissbruk och andra nedbrytande krafter (läs t ex här). Men som sagt, jag skall inte gå in djupare på detta här.
Beträffande Dawkins förmenta ”humor” så tycker jag den lyser med sin frånvaro i alla hans böcker och artiklar. Snarare uppvisar Dawkins hat och förakt i det mesta han skriver gentemot alla som har en annan världsbild än vad han själv har.
Dawkins beskrivs i förlagets presentation som "den framstående vetenskapsmannen..." Det stämmer inte alls. Dawkins är demagog i första hand och knappast vetenskapsman alls. Han har visserligen en grundexamen i biologi (såvitt jag vet), möjligen har han doktorerat också. Han är inte professor i evolutionsbiologi utan i public understanding of science, dvs populärvetenskap, och hans huvudsakliga verksamhet är att populärt försvara evolutionsteorin. Man skulle nog kunna säga att Dawkins är professor i ateism och inget annat. Han har, till skillnad från framstående biologer som Stephen Jay Gould, Ernst Meyr m fl, aldrig gjort några viktiga vetenskapliga bidrag till evolutionsteorin eller biologin. Dawkins resonemang om memer, som är en slags tankemässig motsvarighet till gener, handlar inte om vetenskap utan snarare om poesi och metafysik. Dessutom är hans professur privat finansierad av den amerikanske IT-miljardären Charles Simonyi (som bl a varit ansvarig på Microsoft för Excel). Den senare är ateist och använder Dawkins som sitt verktyg (Simonyi lär vid ett tillfälle ha kallat Dawkins för "Darwins rottweiler"). Exakt vad Dawkins gör idag vet jag inte, men det spelar inte så stor roll för mitt resonemang, under alla förhållanden så är han ingen framstående evolutionsbiolog eller vetenskapsman.
Illusionen om gud har i flera svenska tidningar fått lysande recensioner (precis som Kornhalls böcker), även om den också kritiserats för sin ensidighet och sina felaktiga teologiska argument. Utomlands har den genomgående sågats. Den kände evolutionsfilosofen (och ateisten) Michael Ruse skrev på sin hemsida, efter att ha läst Illusionen om Gud, ”När jag läser Dawkins bok skäms jag över att vara ateist…” Det torde säga ganska mycket.
I London Review of Books skriver Terry Eagleton (professor i kulturteori vid National University of Ireland) bl a följande (såvitt jag kan förstå är Eagleton inte själv kristen och håller i viss utsträckning med Dawkins i sak):
Tänk dig någon som uttalar sig om biologi och vars enda kunskaper i ämnet är boken Brittiska fåglar och du har en ungefärlig bild av vad det känns att läsa Richard Dawkins teologiska resonemang. Hårda rationalister som Dawkins, som är det närmaste man kan komma en professionell ateist sedan Bertrand Russel, är i ett avseende de minst lämpade att förstå vad de angriper, eftersom de inte tror att det finns något där att förstå, eller i varje fall inte något som är värt att förstå. Det är därför de undantagslöst kommer med vulgära karikatyrer av religiös tro, som skulle få en förstaårsstudent i teologi att rygga tillbaka. Ju mer de avskyr religion desto mer okunnig tycks deras kritik bli. Om de bads att avge ett omdöme om geopolitiken i Sydasien, skulle de utan tvekan sätta sig in i frågan så väl de bara kunde. När det handlar om teologi, accepterar de emellertid vilken dålig vrångbild som helst (hela recensionen kan läsas här).
Eagleton ger en träffande bild av hur Dawkins resonerar, när han skriver följande:
Dawkins talar hånfullt om en personlig Gud, som om det vore helt klart exakt vad detta innebär. Han verkar föreställa sig Gud, om inte exakt med ett vitt skägg [många ateister tycks ha ungefär denna gudsbild — Kristers kommentar], så åtminstone som en slags människa, låt vara i superklassen. Han frågar sig hur denna person kan tala till miljarder människor samtidigt, vilket är ungefär som att undra varför, om Tony Blair är en bläckfisk, han bara har två armar. I den judisk-kristna religionen är Gud inte en person på samma sätt som Al Gore bevisligen är.
Jag tycker Eagleton här ger en mycket bra bild av många ateisters kritik mot religioner i allmänhet och den kristna tron i synnerhet. Om Tony Blair är en bläckfisk, varför har han då inte åtta armar? Ja, men han är ju inte en bläckfisk, blir det uppenbara svaret. Om Gud är si eller så, varför är han då inte på det här sättet.? Svaret även här är kanske att han inte är si eller så. Man tilldelar Gud egenskaper som Gud inte har och sedan kritiserar man Gud för detta. Någon sade en gång till en ateist, som anklagade Gud för något som ateisten hade missuppfattat, ”Jag tror inte heller på den Gud du inte tror på”.
Ett av mina favoritordspråk är ”The proof of the pudding is in the eating” (beviset för puddingen är när man äter den). Dvs, det spelar ingen roll om det står i kokboken att puddingen är världens godaste om alla spottar ut den. Om något är bra eller dåligt bedöms av verkligheten och inte av påståenden om verkligheten. Ett förlag som ger ut böcker om religion, som ligger på en rent infantil nivå när det gäller argumentering och fakta (som Dawkins och Kornhalls böcker), dömer sig självt. Det som gör att recensenter höjer den här typen av böcker till skyarna, är att recensenternas egen världsbild totalt sammanfaller med innehållet i dessa böcker (att två av Sveriges största tidningar väljer sådana recensenter visar tyvärr hur illa ställt det är på dessa tidningars redaktioner, även på chefsnivån — i det här fallet så ligger största skulden hos kulturcheferna). Hade recensenterna varit kunniga i teologi och historia, hade de, i likhet med Michael Ruse, skarpt kritiserat både Kornhalls och Dawkins böcker, även om de hållit med i sak. Men utifrån sin egen okunnighet i kombination med fanatism och med politiskt korrekthet som ram, sväljer de aningslöst hela budskapet — både krok, sänke, flöte och metrev, ja till och med hela metspöt. Att recensenter har sådana svagheter må vara hänt, även om det inte är smickrande för dem, eller för den tidning som släpper fram dem. Att ett förlag konsekvent ger ut undermåliga böcker, bara för att dessa böcker har den rätta ideologin är inte bara svagt, det är skamligt och innebär att man inte tar sitt kulturella ansvar. Precis som att tidningarna i alltför stor utsträckning blivit sanningens förrädare, tycks även Leopard förlag spela i samma division.
