fredag 16 december 2011

Mammon och Eros – två dödssynder

Sydnytt berättar idag för sina läsare att vårdbolag i Malmöområdet har fått miljoner i ersättning för tomma platser, avsedda för s k ensamkommande flykting"barn" (s k talibarn – endast i unika undantagsfall rör det sig om barn och endast i unika undantagsfall rör det sig om verkliga flyktingar). Man skriver:
MALMÖ | Migrationsverket har i år via Malmö kommun betalat ut över 30 miljoner kronor till fyra privata vårdbolag i Malmö för sängplatser som inte används. Sedan i somras har hälften av de 174 sängplatserna stått tomma. Ändå betalar staten 1 995 kr per säng och dygn.

Vårdbolagen tjänar miljoner på de ensamkommande flykting"barnen" (och andra flyktingar). Så dessa är givetvis intresserade av status quo när det gäller den svenska invandringspolitiken. Och står sängarna tomma ökar vinsten.

Läste du förresten om den socialdemokratiske politiker, som tillsammans med en kollega tjänat 250 miljoner på sitt friskolebolag. Socialdemokrat – hur djupt har du inte fallit? Göteborgsposten skriver:

S-politiker tjänar storkovan på friskolor
Socialdemokratiske kommunpolitikern Ole Salsten och hans kollega har plockat ut 250 miljoner i vinst på friskolekoncernen Baggium. Trots att Skolinspektionen riktat skarp kritik mot verksamheten.

Såg idag en TV-dokumentär (på National Geographic) om den engelske miljardären Sir Richard Branson. Den handlade om hur han med sin son och dotter skulle segla över Atlanten och försöka slå ett världsrekord.
Branson är den som startat det stora flygbolaget Virgin Atlantic Airways (plus många andra megaföretag). Han är också känd som äventyrare. Det var rörande att se hans relation till sina barn, som uppenbarligen inte är bortskämda trots att deras pappa är multimiljardär.

Vilken skillnad är det inte mellan en sådan företagare och dagens rövardirektörer. Branson har byggt upp ett imperium från ingenting. Han har skapat arbete för tiotusentals människor och använder tydligen mycket av sina pengar till olika välgörenhetsprojekt. Rövardirektörerna har aldrig skapat någonting. De kommer till ett dukat bord. Girigt snor de åt sig alla pengar de kan. När företaget går omkull går de hånskrattande därifrån med 100-tals miljoner i fallskärm medan arbetslöshet och fattigdom väntar de anställda. Och få om ens någon av dem låter sina pengar komma andra, fattiga människor till del. Och så har rövardirektörerna mage att hävda att de förtjänar sina megainkomster, eftersom de har så stort ansvar, trots att de är de enda på företaget som inte tar något som helst ansvar. Därför respekterar jag Sir Richard Branson och unnar honom hans förmögenhet. Han har skapat någonting. Samtidigt som jag aktar rövardirektörerna för intet (Psaltaren kapitel 15). De är rövare, tjuvar och plundrare och ingenting annat (självklart finns det direktörer som inte är rövare – det är just rövardirektörerna jag talar om, t ex den socialdemokratiske politiker jag nämner ovan.

Slutligen lyssnade jag i morse på programmet Barnen som sänds i P1. Dagens program (ca 32 minuter) handlade om det första samlaget och ungdomar fick berätta om sina erfarenheter och uttrycka sina tankar kring detta ämne. Jag måste säga att jag blev oerhört äcklad av vad jag hörde. Jag kände mig nästan spyfärdig. Nu vet jag inte hur representativa dessa ungdomar var, men under alla förhållande var det vidrigt att höra dem. De lät nästan som djur snarare än människor. Ursäkta att jag säger så, men jag menar faktiskt det. Innan du kritiserar mig alltför mycket för detta påstående, tycker jag du skall lyssna på programmet!

Kärleken, som är det vackraste som finns – hur kan man göra den så ful? Att älska med någon är inte samma sak som att gnida slemhinnor med någon (för att använda Skå-doktorn Gustaf Johnsons uttryck). Den "kärlek" som dessa ungdomar talade om, är i mina ögon likvärdig med att gå på toa och sedan torka sig. Visst var det skönt?!

Ursäkta mitt vulgära språk men jag blev äcklad, ledsen, arg när jag hörde programmet. Vad är det för ful värld vi håller på att skapa? Jo, ondskans värld! Och vad är det för arv vi håller på att överlämna till våra barn? En draksådd.

När man hör flickor uttrycka sig fritt och säga sådana saker som de gjorde i programmet, är det inte utan att man får en viss förståelse för hur muslimska unga män ser på svenska flickor (nu är givetvis inte alla flickor i Sverige sådana). I en intervju i DN den 11/2 2000 säger en muslimsk ung man som bor i Sverige:
Det är alldeles för lätt att få en svensk hora... tjej, menar jag, säger Hamid och ler generat över sitt ordval. [...] Många invandrarkillar är ju med svenska tjejer när de är tonåringar. Men sen när de ska gifta sig tar de en riktig kvinna från sin egen kultur som inte har varit med någon kille. Så ska jag göra. Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.

Visst blir man stolt över Sverige när man läser detta? Här står jag nästan på muslimernas sida (för ovanlighetens skull). Givetvis ger detta inte muslimer någon som helst rätt att våldta svenska flickor, men deras moral i det här avseendet är uppenbarligen bättre än den svenska moralen (islams moral är grundläggande Gamla Testamentets moral – fast utan den förlåtelse som finns där)