En betraktelse över…

…den ädla konsten att hjälpa så fel personer, och så få personer, som möjligt, och samtidigt förstöra sitt eget land.

Migrationsverket räknar med att ca 12 000 s k ensamkommande flyktingbarn kommer att söka sig till Sverige i år (2015) och kommande år. Såvitt jag kan förstå kommer 100 procent av dessa att beviljas permanent uppehållstillstånd. Varje sådant ”barn” kostar mellan 2000 och 7000 kr/dygn (ibland mer än så – jag har sett siffror på att det i enstaka fall kan handla om 15 000 kr/dygn) under de första två åren, innan ”barnet” ifråga sedan kan slussas vidare till mindre kostsamma boenden.

S k ensamkommande flyktingbarn är en tämligen ny företeelse. Första gången uttrycket användes var 2004 när 338 flyktingar av denna typ kom till Sverige. Sedan har det eskalerat snabbt. Ensamkommande flyktingbarn är idag en miljardindustri. Privata entreprenörer som upplåter boenden till ensamkommande skär, som vi strax skall se, guld med täljknivar, som man brukar säga.

Innan vi går vidare, låt oss (apropå "guld med täljknivar") titta på vad ”mindre kostsamma boenden” kan innebära (dit de ensamkommande flyttar efter de två första åren). I Expressen kunde man den 5/5 2015 läsa en artikel med rubrik ”Ettorna hyrs ut till flyktingar för 46 500 kr” (per månad). Självklart betalar inte flyktingarna så mycket, utan det är vad samhället, dvs du och jag, får betala. Tror du att någon tjänar pengar på att hyra ut en etta på 20 kvadratmeter (enligt artikeln) för 46 500 kr/mån? Japp! Rätt gissat. Du är smart du! Och har uppenbarligen en djup förståelse för ekonomiska realiteter. Är du kanske civilekonom rent av?

Följdfrågan blir nu: ”Tror du att det finns starka inhemska (svenska), ekonomiska intressen (bland entreprenörer inom flyktingindustrin) när det gäller att fortsätta Sveriges nuvarande massinvandringspolitik?” Skulle tro det! Eller hur? Givetvis kostar inte alla lägenheter, där de ensamkommande kan bo, när de slussats ut från det dyra boendet, lika mycket. Men det är under alla förhållanden inte gratis. Det handlar om helt andra hyror än vad vanliga människor betalar för en lägenhet. Ingen politiker/tjänsteman skulle kunna tänka sig att ösa lika mycket pengar över en vanlig, etnisk svensk. Det vore helt, absolut, hundraprocentigt uteslutet! Etniska svenskar är idag andra klassens människor i Sverige!

Jag flyttar ju till Portugal till hösten och tänker hyra ut min lägenhet under första året – bra att ha om jag skulle ångra mig. Det vore inte dumt att få in 46 500 kr/mån, den är ju trots allt mer än dubbelt så stor som den lägenhet som nämns ovan. Men skulle jag begära en sådan hyra blev jag anklagad för ocker. Lägger jag på för mycket på min egen månadsavgift (mer än avgift för el och kanske någon tusenlapp för att det är möblerat) kan min hyresgäst anmäla mig till min bostadsrättsförening och hyresnämnden, och jag tvingas att betala tillbaka den del av hyran som betraktas som oskälig, annars riskerar jag att förlora min lägenhet (läste om ett sådant fall häromdagen i någon tidning). Och detta med all rätt. Men varför kallas det inte ocker när Migrationsverket betalar? Såvitt jag vet är ocker straffbart.

Det tycks som att både strafflag och ekonomiskt sunt förnuft bryter samman så fort det handlar om flyktingar. Vilket givetvis beror på att så fort någon bara antyder att det också finns ekonomiska aspekter på flyktingmottagning (precis som på allt annat, inklusive sjukvård och äldrevård), så anklagas vederbörande av Godhetskören för rasism och jämförs med Hitler (och jämförelsen utfaller ofta till Hitlers fördel). Ingen vågar således ifrågasätta någonting när det gäller flyktinghanteringens kostnader. Vem vill förlora sina vänner, sitt jobb och dessutom få ett massmediedrev på sig?!

När jag läste att 12 000 ensamkommande flyktingbarn kommer hit i år så tog jag mig för att sätta in dessa siffror i en kalkyl jag redovisat flera gånger förut. Kalkylen blir tydligare, ju flera individer det handlar om och visar vilka absurda konsekvenser Sveriges flyktingpolitik leder till.

Trovärdiga källor anger, som nämnts ovan, dygnskostnader på boenden för ensamkommande till mellan 2000 och 7000 kr/dygn under de första två åren (bl a så skall det finns minst en anställd per ”klient”). Låt oss räkna med en medelkostnad på 3000 kr/dygn, vilket således är lågt räknat. (f ö så finns det svenska pensionärer vars nettomånadsinkomst ligger ungefär i den storleksordningen).

Årskostnaden per klient blir då 3000x365,25 = 1 095 750 (på ett år går det 365,25 dagar i genomsnitt, detta på grund av att vart fjärde år är skottår). Kostnaden blir således ca 1,1 miljon kr per ensamkommande och år.

De ensamkommande bor, som nämnts ovan, i genomsnitt ca 2 år på dessa dyra ingångsboenden, innan de slussas ut till de ”billigare” boenden jag nämnt ovan (dvs ettor för 46 500 kr/mån och liknande fantasisummor). Tänker vi oss nu ett stadigt inflöde av 12 000 ensamkommande per år under en längre tid, kommer det att efter ett år uppstå ett s k stationärt tillstånd (balans) med 24 000 ensamkommande boende på dyra ingångsboenden (år två, dvs 2016, bor de 12 000 kvar som anlände 2015 plus att ytterligare 12 000 tillkommer detta år — alla ensamkommande under ett visst år anländer givetvis inte den 1/1, utan detta sker utslaget över hela det aktuella året, men vid ett inflöde under flera år spelar detta ingen roll för mitt resonemang).

Den totala årskostnaden för 24 000 individer (vid ett konstant inflöde av 12 000 individer/år) blir således:

24000x1095750 = 26 298 000 000 (dvs ca 26,3 miljarder) kr.

Detta är mer än hälften av vad hela Sveriges försvar kostade 2014 (47 miljarder)!!! Och det är ca fem miljarder mer än vad hela Sveriges polisväsende kostade 2014 (21,5 miljarder)! Jag finner detta absurt. Jag betraktar de politiker som handskas med våra skattepengar på detta sätt som ekonomiska brottslingar. De gör sig skyldiga till trolöshet mot huvudman (dvs mot svenska folket). Sveriges politiker är tillsatta för att värna om svenska folket och om Sverige som nation – de är inte tillsatta att prioritera världens muslimer på bekostnad av svenska folket!!!!!!.

Låt oss nu göra en jämförelse. Jag har ett fadderbarn på Haiti, som jag betalar 400 kr/mån för. Detta inkluderar skola, mat, skoluniform, läroböcker, skrivmateriel och en hel del andra viktiga saker (i Indien kostar motsvarande ca 210 kr/mån). Mitt fadderbarn på Haiti kostar således 400x12 = 4800 kr/år.

Hur många barn på Haiti skulle man kunna hjälpa för vad de ensamkommande ”barnen” kostar svenska skattebetalare? Ja, elementär matematik ger, utifrån det jag räknat fram ovan:

26298000000/4800 = 5 478 750 (ca 5,5 miljoner)

dvs för vad de ensamkommande ”barnen” kostar Sverige per år, skulle vi i stället under samma tidsperiod kunna hjälpa ungefär 5,5 miljoner barn på Haiti (eller ca 10,4 miljoner barn i Indien)!!! Och då talar jag om verkliga barn! Som inte har någon som helst möjlighet att ta sig till Sverige.

Mina trogna läsare vet ju varför jag sätter citationstecken runt barn ovan. Men för eventuella nytillkomna måste jag förklara. En stor del av de s k ”ensamkommande flyktingbarnen” är varken barn eller ensamkommande eller ens flyktingar i FN:s mening. Merparten av dem är över 18 (och dessutom räknas man som vuxen redan i 13-årsåldern, dvs efter att puberteten inträtt, i de länder dessa individer kommer från). Mediciniska undersökningar (handledsröntgen och tandundersökning) som gjordes i Norge under en period för några år sedan visade att 90 procent av de ensamkommande ljög om sin ålder och uppgav en lägre ålder än vad undersökningarna sedan visade (läs här!). Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige. Merparten av de ensamkommande är över 18, och en hel del över 20. Jag har full förståelse för att man frestas att ljuga här. Klassas man som "barn" får man garanterat stanna i Sverige och behandlas dessutom mycket bättre än vanliga flyktingar. Förmodligen skulle jag själv frestas att ljuga i en liknande situation. Men oavsett detta, att tro att inga s k "ensamkommande barn" skulle ljuga om sin ålder är till ytterlighet naivt. Att tro gott om människor kan i och för sig vara en god egenskap, men de myndigheter, som i första hand skall arbeta för Sveriges bästa, har inte rätt att låta (politiskt korrekt) naivitet påverka deras arbete.

Enligt en artikel i Polistidningen (januari 2009) kostade det då mellan 60 000 kr och 100 000 kr att ta sig hit från Irak – idag kan det kosta 150 000 kr (motsvarande siffror gäller rimligen även Somalia eller Afghanistan), en summa som dessa personer omöjligen skulle kunna skrapa fram själva – och kan de skrapa fram dessa pengar själva, har de inget här att göra. Då tillhör de den rika överklassen i sina respektive länder. Artikeln är numera borttagen från Polistidningens hemsida – skulle kunna bero på att man inom polisen nu beordrat rättning i leden – inget negativt om invandrare och invandring får framkomma, vilket är orsaken till att polisen numera, i signalement, ofta endast uppger klädsel, ungefärlig ålder och kroppslängd, dvs tämligen värdelösa fakta om man verkligen vill ha allmänhetens hjälp att lösa brott – men i dagens Sverige är det uppenbarligen viktigare att upprätthålla skenet av mångkulturens alla välsignelser än att stoppa våldtäktsmän och rånare från att begå nya brott.

Helena Carlestam, som är omvärldsanalytiker på Migrationsverket, diskuterar i en intervju i SVT Rapport den 4/7 2015 18.03 varför afghanska och somaliska unga män väljer just Sverige och varför man försöker göra detta under förespegling av att vara barn:

Det är för att söka ett bättre liv. Det är antingen en del i en familjemigration eller så är det för att hitta en utbildning eller ett arbete. Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl. Eller så skickar man i väg sina barn i hopp om att de ska få en bättre framtid. [Att så många väljer Sverige] har att göra med att vi har så generös praxis och mottagningsvillkor och att det sedan tidigare finns många från t ex Afghanistan i Sverige.

Även om det inte sägs explicit, så erkänner Carlestam här indirekt att de flesta ensamkommande inte är flyktingar i någon FN-mening, dvs de flyr inte med fara för sina liv från krig och förföljelse. De är helt enkelt ekonomiska migranter, som vill skapa sig en framtid i Sverige (i bästa fall). Och det är ok att försöka förbättra sina odds, men tyvärr kan Sverige inte ta emot alla människor i världen som är fattigare än en genomsnittlig svensk (i så fall skulle vi ganska snart bli lika fattiga som de fattigaste länderna i världen). Det är mycket bättre att Sverige satsar på att förbättra förhållandena i dessa länder än att vi förstör vårt eget land.

Ofta påstås inte bara att de ensamkommande kommer ensamma (vilket de sällan gör – de kommer i grupper och splittrar sedan upp sig innan de söker asyl) utan att de också är ensamma, dvs inte har några föräldrar eller släktingar. Allt för att väcka sympati och för att människor i Sverige skall tycka synd om dem och vilja ge dem en fristad här. Vi förstår, utifrån vad Carlestam säger, att detta inte stämmer (det kan givetvis stämma i enstaka fall, men dessa fall utgör med stor sannolikhet undantag och inte regel). Hon säger, ”Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen [observera ordet ”ofta]. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl.” Dvs det är således i många fall en medveten strategi att först skicka hit barnen (brukar kallas ”ankarbarn”) för att sedan föräldrar och syskon skall få komma till Sverige som anhöriga. Om vi antar att varje ensamkommande har 2 föräldrar och 5 syskon, innebär 12 000 ensamkommande att Sverige varje år kommer att ta emot 84 000 (7x12 000) anhöriga till dessa (ovanpå de 12 000). Förutom de 200 000 vanliga flyktingar (ca 90 000 plus påföljande anhöriginvandring) som beräknas komma hit i år och många år framåt.

Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” år således helt missvisande i de flesta fall. Dessa personer är, som framgått ovan, inte ensamma i någon mening. De kommer sällan ensamma, de har familj och släkt därhemma, de är inte flyktingar undan krig och förföljelse, utan ekonomiska migranter, och de är i de allra flesta fall inte barn (även om samtliga media i Sverige envetet fortsätter att hävda att de är mellan 13 och 17 år gamla). Dessutom är de allra flesta män, och de kommer huvudsakligen från Somalia, Afghanistan och Eritrea. Somalia och Afghanistan är ju helt muslimska länder. I Eritrea utgör muslimerna ca 50 procent av befolkningen (möjligen något mindre). Det mesta talar således för att merparten av de ensamkommande är muslimska män i åldern 18-25, vilka kunnat hosta upp runt 100 000 kr för att ta sig hit. Punkt slut! Jag anser inte att vi skall hjälpa sådana överhuvudtaget!

Det som sker just nu är så bisarrt att det är svårt att förstå hur ens korkade människor skulle kunna handla så ovist. Det är inte utan att man börjar fundera över om det möjligen finns demoniska krafter i verksamhet här. Det är svårt att hitta någon annan förklaring.

Att förstöra Sveriges ekonomi behöver inte vara oåterkalleligt. Även om vårt välfärdssystem urholkas av ensamkommande plus alla andra flyktingar som omedelbart får tillgång till hela vårt välfärdssystem utan att ha betalat en krona till detta, plus att många av dem aldrig kommer att få jobb utan kommer att försörjas av svenska skattebetalare så länge de lever (detta kan funka när det gäller några få, men inte när det gäller miljoner), kan vi förmodligen resa oss och gå vidare. De stora flyktingströmmarna kanske inte kommer att vara mer än några få år till (hoppas våra politiker – jag misstänker dock att de kommer att vara ända tills vi stänger våra gränser).

Men det finns dessvärre andra, mycket allvarligare aspekter av den stora invandringen till vårt land än ekonomiska. Aspekter som är irreversibla. Oåterkalleliga. Merparten av de som tillåts stanna i Sverige kommer från muslimska länder. Den som känner till det minsta om islam, dvs som i likhet med mig, själv har studerat islams heliga skrifter (i stället för att läsa kompendier utgivna på Södertörns Högskola, vilka beskriver islam i en romantisk dimma av sockersött nonsens), inser att Sverige går en fruktansvärd framtid till mötes när muslimerna så småningom (inom kanske 40 år) kommer att utgöra en betydande del av Sveriges befolkning. En framtid som kommer att tävla med Hitlers storhetsvansinniga vision om Tusenårsriket när det gäller ondska, intolerans och antisemitism!

En oroväckande stor del av de muslimska invandrarna begår redan nu brott och det ganska snart efter att de kommit hit – våldtäkter, rån etc (den muslimska kulturens kvinnosyn ställs inför mycket stora utmaningar när den möter Västvärldens frigjorda kvinnor, vilkas signaler muslimska män har mycket svårt att tolka – för att uttrycka mig försiktigt) etc. Även andra och tredje generationens muslimska invandrare är groteskt överrepresenterade i brottsstatistiken (fast detta göms numera undan i statistiken, eftersom dessa räknas som svenskar – med statistik kan man trolla bort nästan vad som helst). Kort sagt, de ensamkommande ”barnen” (och de andra muslimska invandrarna) leder till stora, stora problem för de länder som tar emot dem. Och värre kommer det att bli. Mycket, mycket värre! Och speciellt då i ett så mesigt land som Sverige, där dessa individer i princip kan göra vad som helst (inklusive våldtäkt, rån och mord) och ändå får stanna här, och bli försörjda livet ut (eftersom vi i Sverige är så ofattbart goda – mot alla utom våra egna). Ett land med den minsta överlevnadsinstinkt skulle klargöra för invandrarna (och också tillämpa detta till 100 procent) att den som begår brott (bortsett från parkeringsböter, som inte räknas som brottspåföljd utan som en avgift) innan vederbörande blivit svensk medborgare, utvisas omedelbart på livstid. Utan några som helst undantag. Plus att eventuellt erhållet medborgarskap kan återkallas vid riktigt grova brott (t ex för de som begår rån, mord och våldtäkt eller som strider för IS).

Våra politiker brukar säga att Sverige är en ”humanitär stormakt av högsta rang”. Tja, verkligheten visar på något helt annat. Vid jordbävningen på Haiti för ett par år sedan, där ca 200 000 människor dog och mångdubbelt fler skadades, skickade Sverige 180 miljoner kronor (det är den uppgift jag sett i svenska media – läser man på Internet så tycks det röra sig om ett betydligt mindre belopp, men låt oss hålla fast vid 180 miljoner för att vara välvilliga – har någon läsare mer aktuella siffror tar jag gärna emot rättelse). Jämför vår generositet gentemot lidande människor på Haiti, som avspeglas i dessa 180 miljoner kronor, med vad de ensamkommande kostar Sverige på ett år, enligt kalkylen ovan. Kan man verkligen säga att Sverige är en humanitär stormakt när man fördelar sin generositet på det groteska sätt man gör? Kan äkta godhet verkligen vara selektiv på ett så flagrant sätt?! Jag tycker inte det! I Stjärnornas Krig säger den onde, tidigare jediriddaren Darth Vader till sin förre, nu åldrade, mästare, Obi Wan-Kanobi, ”Jag har blivit starkare än du och jag är nu Mästaren”. Kanobi svarar då, ”Tja, möjligen Mästare i ondska!” När våra politiker stolta slår sig för bröstet och utnämner sig till Godhetens mästare, blir mitt svar ”Tja, möjligen mästare i självgodhet och självbedrägeri”.

Ofta säger medlemmarna i Godhetskören att Sverige inte har något val. Vårt samvete tvingar oss att ta emot alla som söker sig hit. Det är ett fullständigt missvisande argument. Låt oss titta lite på övriga länder i Skandinavien. 2013 tog Sverige emot knappt 4 000 ensamkommande. Motsvarande siffror för övriga skandinaviska länder var (på ett ungefär); Danmark 300, Norge 1 000 och Finland 150. Varför söker sig så många till Sverige och inte fler till våra grannländer? Ja, det är väldigt enkelt. Våra grannar ålderstestar de ankommande och vill de ta hit sina anhöriga gör man DNA-tester, för att se om dessa anhöriga verkligen är släkt med den ensamkommande. Väldigt många av de som kommer till Finland vägras asyl. Och ryktet sprider sig fort. Vem vill satsa hundratusen kronor om risken är stor att man skickas tillbaka till sitt hemland igen? Alltså väljer man länder där chansen att få asyl är mycket stor. Ett sådant land är Sverige. Det är vi själva som skickar ut de signaler som gör att antalet ensamkommande har ökat dramatiskt de senaste åren. I Sverige anser vi det vara kränkande att på något sätt ifrågasätta vad den ensamkommande säger. Säger han (det är nästan alltid en han) att han är 17, ja då vore det ofint att tvivla på detta. Och säger han att han inte har några anhöriga, ja då köper man det. Och även när han sedan själv bevisar att han ljugit och faktiskt har anhöriga, när han kräver att dessa skall flygas hit på svenska skattebetalares bekostnad, ja då vågar man inte lägga ihop två och två och konfrontera vederbörande med, ”Du ljög således. Alltså får du inte stanna här. Sådana invidiver vill vi inte ha i vårt land!”.

Att det kommer 12 000 ensamkommande (i mina dystra stunder brukar jag kalla dem för ”talibarn”) hit varje år (i stället för några hundra), beror helt enkelt på att vi är skandinaviska mästare i – inte godhet – utan dumhet. När svenska folket förr eller senare inser (den dagen närmar sig alltmer) vilket elände våra politiker och intellektuella och journalister (i maskopi) ställt till med för vårt land, och för kommande generationer, ja då kommer svenska folket att hata dessa människor. De kommer att ses för vad de verkligen är – landsförrädare av allra värsta slag!!!

Att räkningens timme närmar sig finns många tecken på. I senaste väljarundersökningen från Sentio (juli 2015) var SD näst största parti (2,5 procent större än M och 0,8 procent mindre än S – se bild ovan). Per Gudmundson i SvD spekulerade i en krönika om att SD mycket väl kan bli största parti i nästa val. SVT och andra politiskt korrekta media har valt att inte redovisa Sentios julimätning med motiveringen att Sentio inte använder samma mätmetod som de andra opinionsinstituten. Att detta är nonsens framgår av att man tidigare redovisat Sentio. Det verkliga skälet till att man negligerar Sentios senaste mätning torde vara helt uppenbart för var och en – skäms på er ni falska lögnjournalister! I förra valet lyckades f ö Sentio bäst när det gällde att förutsäga SD:s valresultat. De andra instituten slog fel på två procentenheter eller mer medan Sentio prickade rätt inom några tiondelars procentenheter. Detta diskuteras i en artikel av Daniel Walther, doktorand i statsvetenskap vid Umeå Universitet. Han skriver bl a:

Det verkar alltså som att det finns systematisk bias för vissa partier. Framförallt SD och MP hade stora avvikelser och samtliga institut verkar ha haft problem. Det tyder på att mätningsmetoderna för dessa kan behöva ses över [fetstil tillagt av mig].

Att utesluta Sentios mätning med motivering att de använder en annan mätmetod framstår som precis så oärligt som man kan misstänka att det är. Enligt Walther är det ju just själva mätmetoden som "behöver ses över".

Även om Sveriges vansinniga, och för landet djupt skadliga, flyktingpolitik har sin grund i en vilja att hjälpa andra människor, kommer den på sikt att göra precis tvärtom. Genom att muslimer (i allmänhet) är oförmögna att anpassa sig till andra kulturer (de varken vill, eller kan eller får assimileras i en icke-muslimsk kultur), och eftersom de allra flesta migranter är just muslimer, kommer detta att leda till oerhörda motsättningar i vårt samhälle. Vi ser redan nu begynnelsen till sådana motsättningar. Vi ser t ex hur svenska folket håller på att splittras i stadsbor och landsbygdsbor, som lever i helt skilda världar och betraktar varandra med stor misstro. I princip kan man nog säga att 08-orna (dvs stockholmarna) föraktar alla som bor utanför Stockholm (med stockholmare menar jag här den typ som bor på Södermalm och röstar på MP/V/Fi – läsaren förstår säkert vilka jag menar). Splittringen mellan stad och landsbygd beror delvis på diametralt skild syn på invandringen (det finns inga flyktingförläggningar runt Mariaberget på Södermalm, medan det på landsbygden finns fullt med sådana, vilket ofta dominerar ett mindre samhälle och skapar stora konflikter med lokalbefolkningen – i andra artiklar ger jag exempel på detta, t ex hur den lokala ICA-butiken eller Pressbyrån fått slå igen på grund av hot och rån begångna av "nyanlända"). Vi ser också hur 08-orna vill översvämma hela Sverige (utom Stockholm förstås) med vargar och andra ståtliga rovdjur, vilket landbygdsborna betackar sig för. 08-ornas förståelse för landsbygdens villkor och problem är lika med noll, t ex så vill MP (som är ett typiskt Stockholmsparti), höja bensinskatten rejält, vilket ytterligare försvårar för landsbygden, eftersom bilen många gånger är enda transportalternativet. För att inte tala om hur MP och många andra partier aktivt arbetar på att lägga ner hela det svenska jordbruket (genom sin styvmoderliga inställning till jordbrukarnas villkor).

Dessa spänningar med åtföljande otrygghet kommer i sin tur att leda till en växande främlingsfientlighet (människor känner sig redan idag hotade av romer som tar för sig; olagligt ockuperar markområden, där de bosätter sig; ibland tigger väldigt påträngande (läs t ex vad Elisabeth Höglund, en av Sveriges mest meriterade journalister skriver på sin blogg); merparten av åldringsbrott begås dessutom av romska ligor; östststsligor som rånar och ibland mördar ensamma gamlingar på landsbygden; för att inte tala om alla gängskjutningar). Detta kommer i sin tur tyvärr att slå tillbaka mot skötsamma och laglydiga invandrare som vill anpassa sig och som vill bli en del av Sverige. Och det är så det alltid går när man försöker vara snäll i stället för att vara god i ordets verkliga mening ("snälla" föräldrar, som skämmer bort sina barn, förstör dem ofta för livet). Den som är verkligt god försöker hitta en strategi för att med de begränsade resurser man har (resurser är alltid begränsade), kunna hjälpa så många som möjligt på bästa sätt. Och dessutom hjälpa rätt människor, dvs de som är i störst behov. Och detta utan att allvarligt skada sitt eget land.

Äkta godhet utgår alltid från kärlek. Och äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Det tragiska är att vi idag ser hur många kristna försöker kopiera godheten, definierad av Aftonbladet och Miljöpartiet, i stället för att fråga sin Herre och Mästare om ledning. Jag kan inte se att Jesus befaller mig att förstöra mitt eget land och kommande generationers framtid för att hjälpa andra (och dessutom till stora delar hjälpa fel människor på fel sätt)! Och jag kan inte se att Jesus befaller mig att ge bort mitt land till islam!

Sverige – ett bedraget land

Då och då får jag mail från personer som ifrågasätter att jag citerar från eller länkar till sajten Avpixlat.info. Andra frågar och undrar om man som kristen verkligen kan läsa på denna sajt utan att tappa sin trovärdighet som kristen.

Mitt svar är väldigt enkelt. Bakom alla media, vare sig det handlar om det som ibland kallas ”gammelmedia”, dvs de etablerade tidningarna, public service och liknande, eller om det rör sig om oortodoxa media som vissa Internetsajter (t ex Avpixlat.info), så finns det människor. Och människan är en ofullkomlig varelse. Samtidigt som människan har många goda egenskaper, ja rent av fantastiska egenskaper (självuppoffrande kärlek, generositet, genialitet etc) så har hon också egenskaper som egoism, prestige, girighet, avundsjuka, dumhet, flockmentalitet med mera. Därför måste man ta allt som sägs och skrivs med en nypa salt, och detta gäller även gammelmedia. Tidigare kunde man generellt sett lita på vissa media, som hade en erkänt hög standard (BBC, Östgötakorrespondenten m fl). Tyvärr har det skett en oerhörd standardsänkning hos nästan alla media. Den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke över allt som skrivs och sägs, och ideologisk förblindelse får allt oftare ersätta sanningen i det som skrivs om kontroversiella ämnen som Mellanösternkonflikten, kristen tro, intelligent design, abort, homoadoptioner, invandring etc.

Beträffande avpixlat.info så måste man givetvis själv bedöma det som står där. Många av artiklarna har länkar till vanliga media, vilket visar att det som skrivs i varje fall inte är taget ur tomma luften. Men som sagt, när jag läser vad Aftonbladet skriver om t ex Livets Ord eller Israel, så måste detta också betraktas med mycket stor skepsis (jag har nästan oräkneliga exempel på min hemsida som handlar om massmedias ohederlighet gentemot kristna församlingar och kristendomen i allmänhet, för att inte tala om Israel). Så visst, allt måste bedömas kritiskt, även min hemsida och blogg. Genom mångfalden av tankar och argument som snurrar runt både i gammelmedia och Internetmedia (och andra icke mainstream media, som t ex tidningen Världen idag och Tv-kanalen Axess) kommer vi förhoppningsvis närmare sanningen än genom att enbart ta del av likriktade gammelmedia. Den senare gruppen av media kännetecknas dessvärre mer av enfald än mångfald. Allt i den politiska korrekthetens namn.

När det gäller den kontroversiella frågan om invandring är det inte bara Avpixlat.info som har icke politiskt korrekta synpunkter. I dagens Världen idag (27/7 2012) fanns en mycket välskriven (som vanligt) artikel skriven av Nasrin Mosavi Sjögren (all heder åt denna modiga och ärliga kvinna). Titeln var ”Ett bedraget land”. Låt mig ge några citat (jag rekommenderar verkligen att läsa hela artikeln).

Vi invandrare ses ständigt som ömkansvärda välgörenhetsprojekt att förbarma sig över. Som första generationens invandrare har dessa frågor varit mitt naturliga fokus.

Men det som började som ett barns uppriktiga undran kring varför vuxna inte såg och förstod, har vid det här laget utvecklats till en fullvuxen intellektuell kvinnas närmast paniska förtvivlan över ett älskat land som aktivt arbetar på sin egen undergång. Med politiker som blundar för verkligheten som om de fick betalt för det och en journalistkår som medvetet undanhåller all information som riskerar att få den förljugna kulissbilden av ett välmående land att krackelera. Allt för att undanhålla den egna befolkningen sanningen om hur lurade de blir på den trygghet och solidaritet de alltid har trott på.

För ett par dagar sedan gick polisen ut med en efterlysning på Twitter, där de uppgav att offret beskrev att rånaren hade romskt utseende. Genast började det absurda drevet, som slutade med att poliserna fick göra avbön i rikstäckande media för att de hade oförskämdheten att prioritera yrkesheder och brottsoffer framför den påbjudna vanföreställningen om att det varken finns nationaliteter eller etniciteter.

Det gör mig enormt ledsen och arg att se hur de generösa och vänliga svenskarna blir så bedragna. Hur mycket de politiskt korrekta än inbillar sig att de skyddar värnlösa flyktingar genom detta fundamentala svek, är sanningen en helt annan. I realiteten ser människor den skriande diskrepans som råder mellan den officiella berättelsen och den faktiska verkligheten. I detta mellanrum föds verklig rasism, som får människor att betrakta samtliga invandrare som fiender.

Det tycks som att Mosavi Sjögren ser på invandringsproblemet på precis samma sätt som vad jag själv gör. Det är intressant att den som vågar publicera en så politiskt inkorrekt artikel är en kristen tidning.

Men skall inte kristna älska alla? Och ha en öppen famn för alla människor som lider? Jovisst, absolut! En av våra starkaste kallelser är att minska lidandet i världen. Men jag kan inte se att kristen kärlek är ekvivalent med att förstöra sitt eget land. Dessutom, att vara kristen är att stå upp för det som är sant, oavsett vad andra anser! Och oavsett majoritetens åsikter. Äkta kärlek är alltid kopplad till Sanning! Vi skall hjälpa dem som verkligen behöver hjälp, och inte lycksökare som kommer hit för att utnyttja svenska folkets godtrogenhet (och sedan skrattar åt oss bakom vår rygg). Jag talar inte här om alla invandrare. Jag talar om lycksökarna bland dem. Som faktiskt finns och som inte är få. Om Sverige fortsätter med sin hjärndöda invandringspolitik så kommer detta på sikt, precis som Mosavi Sjögren skriver, att leda till ett oerhört invandrarhat hos nästan alla svenskar. Och detta kommer att slå också mot de skötsamma invandrare som är en stor tillgång för vårt land.

Jag betraktar de politiker som driver vår nuvarande invandringspolitik som rena landsförrädare. Oavsett vad de innerst inne tycker (jag har svårt att tro att Reinfeldt inte förstår vad som håller på att ske med vårt land) är deras rädsla för mediadrevet tydligen större än deras kärlek till det egna landet. Denna rädsla menar jag är obefogad. En liten gruppering av människor ligger bakom vår invandringspolitik och den utopiska drömmen om det paradisiska, mångkulturella samhället (det finns inte ett enda historiskt exempel på ett fungerande sådant samhälle enligt Jonathan Friedman, amerikansk professor i Socialantropologi vid Lunds Universitet). Det är precis som sagan om Kejsarens nya kläder. Alla såg att han var naken, men ingen vågade säga något, eftersom man då automatiskt klassades som dum i huvudet (de smarta skräddarna påstod nämligen att tyget i kejsarens kläder var osynligt för obegåvade människor och att säga att kejsarn var naken bevisade således att man var dum). Men det lilla barnet bryr sig inte om sådant. Och när ett litet barn ropade ”Men han är ju naken…” så föll alltihop och skräddarna avslöjades som de bedragare de var.

Jag älskar verkligen den här sagan, eftersom den är så sann, så sann, så sann… H C Andersen måste ha varit ett oerhört geni som så in i minsta detalj beskriver den politiska korrekthetens gissel. Det skulle förmodligen räcka med att en eller ett par tongivande politiker ställde sig upp och sade sanningen om invandringen (ungefär som Nasrin Sjögren ovan) så skulle hela korthuset falla. Journalisterna skulle få stå där med skammen och Godhetskören skulle avslöjas som de lögnare och bedragare de är. Men det modet har tydligen ingen politiker idag (med vissa undantag – och dessa undantag neutraliseras effektivt genom att man demoniserar dem, men denna metod skulle knappast fungera om en verkligt tung politiker som Reinfeldt tog bladet från munnen).

Nasrin Mosavi Sjögren är mycket mer svensk, i mina ögon, än någon av våra partiledare, med undantag för Jimmie Åkesson.

Om jag skriver det Sjögren skriver i sin krönika ovan (vilket jag gör på många ställen), skulle jag direkt stämplas som nazist och rasist (vilket många anser att jag är – detta kan dock lätt tillbakavisas, läs t ex det jag skriver om Förintelsen på min hemsida). Det är inte lika lätt för Godhetskören (någon krönikör kallade dem för ”de intellektuella reptilhjärnorna”) att avfärda Mosavi Sjögren. Hon är ju nämligen själv invandrare och därmed höjd över all kritik. Men förmodligen betraktas hon som förrädare, och ingen riktig invandrare, av Godhetskören.

Som jag sagt så många gånger, anser jag att Sverige skall hjälpa lidande och förföljda människor. Men inte genom att förstöra vårt eget land. Vissa grupper passar helt enkelt inte in här. Kulturskillnaderna när det gäller vissa invandrargrupper (somalier, afghaner, sudaneser och muslimer i allmänhet) är för stora och de är omöjliga att överbrygga. Jag vill inte ha vandrande tält som sjuksköterskor, lärare, expediter etc. Och jag vill inte att en motbjudande religion som islam skall ha ett inflytande i vårt samhälle. Vi kan hjälpa dessa grupper också, men inte i vårt land. Genom att hjälpa dem på plats, eller i närområdet (om det egna landet är för farligt), kan vi hjälpa mångdubbelt fler. Som jag sagt så många gånger förut så skulle vi kunna hjälpa 680 000 barn (denna siffra är underdriven, snarare handlar det om dubbla antalet) i Indien (som ingenting har och som inte har möjlighet att skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig till Sverige) för samma summa som mottagandet av 2400 ensamkommande unga män (kallade ”barn” i media) kostar. Så många kom till vårt land förra året (jag har för mig att Finland tog emot omkring 90 st samma år). Och dessa ensamkommande unga män har var och en hostat upp runt 100 000 kr för att ta sig hit, en ofattbar summa för de flesta i Somalia, Afghanistan etc. Var har de fått de pengarna ifrån? En vanlig människa i dessa länder kan inte spara ett enda öre, eftersom allt man tjänar går åt för den dagliga överlevnaden. Inte ens en hel släkt skulle kunna skrapa ihop så mycket pengar inom överskådlig tid.

Centerpartiet föreslår i en debattartikel i GP den 27/7 2012 att nya regler införs vid offentlig upphandling så att krav kan ställas på att det företag som vinner kontraktet måste anställa ett ansenligt antal långtidsarbetslösa (vilket i praktiken till stora delar innebär invandrare, vilket man explicit nämner i artikeln). Man skriver bl a:

Arbete är den bästa vägen till integration och öppnar dörrar till språk och förankring i samhället [här talar man således om invandrare och inte långtidsarbetslösa i största allmänhet]. Men trots lovvärda ambitioner kan delar av regeringens politik ha förstärkt utanförskapet för långtidsarbetslösa. Det går inte att undgå hur bland andra utrikes födda dominerar statistiken över utanförskapet i samhället. Utanförskapet får genomslag på skolresultaten, arbetslösheten och i diskussionen kring ökningen av barnfattigdomen. I stor utsträckning handlar det om utrikes födda, särskilt flyktinginvandrade och deras anhöriga, som under årtionden levt på undantag i samhället – oavsett vem som regerat landet.

Vi vill förstärka efterfrågan på arbetsmarknaden för dem som nu befinner sig kvar i ett utanförskap och för det krävs krafttag.

Jag kan direkt upplysa Centerpartiet om att den bristande integrationen av muslimska invandrare inte har med svensk politik att göra. Det beror i stället på att det enligt islams heliga skrifter är förbjudet för en muslim att integreras in i ett icke muslimskt samhälle. En muslim får inte ens ha icke-muslimska vänner enligt sharíalagen. De muslimska invandrarna kommer inte att integreras förrän Sverige är ett muslimskt land. Och våra politiker tycks arbeta övertid på att det skall bli så. Frågan är vad som driver dem. Eller kanske ingenting driver dem. Den politiska korrektheten håller skutan Sverige i ett järngrepp och dumhet och fruktan för massmediadrevet styr helt enkelt landet mot sin undergång utan att det finns någon egentlig rorsman.

I artikeln säger representanterna för Centern således att flyktinginvandrade och deras anhöriga i årtionden levt ”på undantag” (dvs levt på socialbidrag – utan att ha bidragit med ett enda öre till välfärdssystemet). Eftersom man ser detta som ett problem, erkänner man därmed indirekt att det handlar om ett stort antal personer (annars skulle det ju inte vara något problem). Men invandringen skulle ju totalt vara en kassako för vårt land, har vi blivit lovade av våra framsynta politiker. Speciellt har Centern stått för denna syn. Det tycks inte som detta stämmer med verkligheten, i varje fall inte när det gäller flyktinginvandring.

Dessutom så bäddar man här för ytterligare invandrarhat. Ungdomsarbetslösheten har drabbat många etniska svenska ungdomar också. Om det här förslaget går igenom, kommer således företag som vill få ett kontrakt att tvingas prioritera invandrare (eftersom de är överrepresenterade bland långtidsarbetslösa) framför etniska svenskar när man anställer. Hur detta kommer att påverka de etniska svenskarnas inställning till invandring kan vem som helst (utom Godhetskören) räkna ut. Det värsta är att det också kommer att påverka inställningen till de etablerade invandrare, som har arbete, och som följer svensk lag och som inte planerar att ta över Sverige och införa islams skräckvälde. Och det tycker jag är tragiskt.

Rubriken till artikeln är ”Nya upphandlingskrav kan skapa 20 000 nya jobb”. För att få ett kontrakt, måste man anställa ett visst antal långtidsarbetslösa. Om man behöver nyanställa för att klara ett visst kontrakt, måste således en stor del av de man anställer vara långtidsarbetslösa. Jag kan inte förstå varför detta skulle skapa 20 000 nya jobb. Om företag får offentliga kontrakt (som jag antar det handlar om) skapas ju nya jobb redan som det är. Såvitt jag kan förstå innebär förslaget bara att andra får jobbet i stället. 20 000 (om siffrorna stämmer) långtidsarbetslösa får nu arbete i stället för vanliga arbetslösa, vilket leder till att dessa vanliga arbetslösa i stället blir långtidsarbetslösa. Dessutom är det ju inte säkert att företaget behöver nyanställa. Kanske har man överskott på arbetskraft och har gått och väntat på ett kontrakt (hellre än att friställa). Skall man också då tvingas nyanställa, fast man inte behöver? Ja, det verkar inte helt genomtänkt.

Dessutom är det inte säkert att dessa långtidsarbetslösa är kvalificerade för de arbeten det handlar om. Somaliska getherdar, som dessutom är analfabeter, är det definitivt inte (tycker du jag är elak? – nej jag är sann, många av de somalier som kommer hit är analfabeter och har endast erfarenhet av synnerligen enkla arbeten). Illa genomtänkt, men politiskt korrekt. De som skrivit artikeln, upplever säkert de där underbara rysningarna av godhet när huden knottrar sig och varma vågor går igenom hela kroppen. Det måste vara underbart att vara så god. Så tråkigt att det finns en verklighet att ta hänsyn till.

Läst häromdagen i Aftonbladet om en dansk 19-åring som försvunnit uppe i svenska fjällen. Han kallades i rubriken ”dansk man”. Och det är han ju, eftersom han är myndig. De flesta ensamkommande s k ”barn” är över 19 år (när man i Norge ålderbestämde ensamkommande ”barn” genom bl a handledsröntgen, visade det sig att 90 procent ljög om sin ålder, dvs var över 18). Hur kan media då kalla dem barn när man kallar en dansk 19-åring för man? Jo för att väcka sympati och medkänsla. Ensamkommande, skäggiga män väcker inte samma ”ta hand om”-känslor. Ensamkommande barn ger associationer till en liten värnlös 5-årig flicka med smutsiga kinder som står och gråter och inte har någon mamma eller pappa. Skäggprydda unga män ger helt andra associationer. I mina elaka stunder, som inträffar allt oftare, brukar jag kalla de ensamkommande barnen för ”talibarn” (om läsaren förstår vad jag menar). För övrigt har jag noterat att fler och fler media nu börjat skriva ”ensamkommande ungdomar” i stället för ”ensamkommande barn”. Ja, det finns ju en sanning och ju tidigare man böjer sig för denna, desto mindre kommer man att förlora ansiktet i långa loppet.

Bakom begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” finns en verklighet som inte är lika behjärtansvärd. Självklart finns det sådana unga män (och ett fåtal unga kvinnor och ett ännu mindre fåtal under 18 år) som är tacksamma för att ha fått en fristad i vårt land och som verkligen vill anpassa sig och göra rätt för sig. De kan gärna få stanna för min del. Men det finns också en mörkare sida som tidningarna medvetet förtiger. Dessa ensamkommande unga män är inblandade i ett alltför stort antal våldtäkter, stölder, rån, hot etc. Och även mord. De uppvisar inte sällan en ofattbar fräckhet där de kommer med ohemula krav på specialmat och särbehandling. De vägrar att ta arbeten de erbjuds. Och dessutom skrattar de åt oss svenskar för att vi är så dumma och lättlurade. Sådant nämns aldrig i media. Jag känner många poliser, och dessa har berättat de mest otroliga historier för mig, utifrån sin egen erfarenhet, när det gäller ensamkommande unga män. I något kommande inlägg kommer jag att berätta några sådana historier. Det minsta vi kan göra för de invandrare som vill vara en del av Sverige och som är lojala med vårt land, är att omedelbart kasta ut de invandrare som uppvisar otacksamhet genom att begå grova brott. Och detta skall också gälla talibarnen!

I den danska tidningen BT konstaterar man att varannan i Danmark det senaste året våldtäktsdömd är invandrare (dvs en våldsam överrepresentation), och de grupper som är extremt överrepresenterade är irakier, iranier, turkar samt somalier (dvs muslimer). En dansk forskare menar (förmodligen är han medlem i Godhetskören) att danska kvinnor måste lära sig skillnaden på hur man uppför sig i olika kulturer (det är således de danska kvinnornas fel att de blir våldtagna, eftersom de inte lärt sig hur den muslimska kulturen fungerar). Personligen tycker jag de irakier, iranier etc (dvs muslimer), som våldtar danska (och svenska) kvinnor borde lära sig veta hut. De skall inte komma hit och påtvinga sin kultur på oss. De skall lära sig hur vår kultur fungerar och sedan anpassa sig till vår kultur eller också försvinna härifrån tillbaka till den mörka Medeltiden, som de kommer ifrån. Självklart kan den svensk eller dansk etc som är intresserad ta del av somalisk etc kultur, men etniska nordbor skall inte vara skyldiga att känna till muslimsk kultur för att undgå våldtäkt och andra övergrepp (i våra egna länder). Det är en helt annan sak när vi besöker muslimska länder. Då anser jag att vi skall anpassa oss. Vi är gäster där och måste ta seden dit vi kommer. På samma sätt skall invandrare ta seden dit de kommer, när de invandrar till Sverige och Danmark.

Att påstå att danska kvinnor mer eller mindre får skylla sig själva, eftersom de inte känner till den muslimska kulturen, är oerhört kränkande för invandrarna, anser jag. Då betraktar man dem som djur, som ingenting begriper, och som bara följer sina lustar och känslor och instinkter, och som inte har förmåga att förstå andra kulturer och att lära sig något (dvs samma inställning som när en skötare går in i en tigerbur). Om vi anser att muslimska invandrare är lika mycket människor som vad vi nordbor är (vilket jag anser), då måste vi också kräva samma sak, och i lika hög grad, av invandrarna, som vi kräver av oss själva!!! Genom att ständigt ursäkta invandrare (och då speciellt vissa grupper), som beter sig illa och överse med detta, visar Godhetskören i själva verket ett djupt förakt mot alla invandrare. De visar därigenom att de inte betraktar invandrare som vuxna, fullvärdiga människor med förmåga att förstå och ta hänsyn till andras åsikter och kultur.

Krister Renard
Agent i Sanningens tjänst.

Än är det inte för sent att ge upp...

Jag vill börja med att önska mina läsare en god fortsättning på det nya året!

Orsaken till att jag inte skrivit något den senaste månaden är att jag i mitten av december genomgick en smärre operation. Det tar ju vanligtvis några veckor innan man återhämtat sig, och först nu börjar jag känna mig som en levande människa igen. När jag var sjuk kände jag mig plötsligt så snäll, antagligen beroende på att mina adrenalin- och testosteronnivåer låg på bottennivå. Jag funderade till och med på att lägga ned min blogg, eller i varje fall bara skriva snälla saker, där jag konstaterar att vi lever i den bästa av världar och att vi går mot ett samhälle som får det himmelska paradiset att framstå som något trist och ofullkomligt. Nu har emellertid mina adrenalin- och testosteronnivåer återvänt till sin normala världen och plötsligt så ser jag inte alls framtiden i samma rosenröda sken. Hmmm.... Vilket är bäst: snälla men dumma Krister eller elaka men sanna Krister? Det får mig att tänka på ett dikt av Carl Jonas Love Almqvist:

Ack och ändå
– Varför är den gode dum?
– Varför är den onde klok?
– Varför är allt en trasa?

Efter dessa uppmuntrande rader är det så dags att komma in på dagens ämnen:

För några veckor sedan visades filmen "Gazas tårar" i SVT. En skickligt gjord men oerhört starkt vinklad film (till palestiniernas fördel). De enda europeiska tv-kanaler som hittills visat den är SVT och NRK (i Norge). Det är kanske inte så konstigt med tanke på att Sverige och Norge idag förmodligen är Europas, ja kanske till och med världens (om vi bortser från muslimska länder), två mest israelfientliga länder. I filmen antyds (som vanligt) att de onda israelerna mer eller mindre avsiktligt väljer ut barn som måltavlor. Jag talade med en släkting några dagar efter att filmen visats. Denne, som normalt är ganska kritisk till media och inte köper vad som helst, hade helt och hållet gått på filmens budskap och var nu oerhört upprörd över Israels ”orättfärdiga” agerande. Det visar vilken draksådd man sår på SVT.

IDF (Israel Defense Forces), dvs Israels försvarsstyrkor, gör en noggrann undersökning efter varje israelisk attack mot Gaza för att bl a ta reda på antalet civila offer (detta med anledning av alla lösa påståenden som görs i media). För 2011 visar det sig att av 100 palestinska araber som dödades i IDF-attacker så var nio civila! Resten, dvs 91, var terrorister, dvs sådana som skulle slås ut, eftersom de exempelvis avfyrat raketer mot Israel. NATO och USA har en betydligt större andel civila offer vid sina insatser i Afghanistan och Irak (och nyligen i Libyen), trots idoga försök att undvika civila offer. Enligt FN-statistik så dödas tre civila för varje dödad soldat om man ser till alla konflikter i hela värden. Om denna siffra hade gällt Israels attacker på Gaza, så hade det 2011 inte varit 9 utan 300 döda civila gazabor! Israel gör enorma ansträngningar för att undvika civila offer, men det är inte alltid så lätt med tanke på att Hamas avsiktligt använder civila (inklusive barn) som sköldar vid sina operationer. Att detta räknas som krigsförbrytelser nämns aldrig av SVT och mycket sällan av andra svenska media.

Ett alltför vanligt påstående är att Israel använder fosforbomber mot civilbefolkningen i Gaza. I detta fall är svenska media noggranna med att påpeka att Israel här begår krigsförbrytelser. Påstående att Israel använder fosforbomber grundas på att palestinierna vid analyser hittat spår av fosfor i närheten av granat- och bombnedslag. Att så är fallet bevisar emellertid inte att Israel använder det man normalt kallar fosforbomber och fosforgranater (vars uppgift är att antända allt de kommer i kontakt med inklusive människor). Däremot använder Israel, precis som alla andra länder (inkluderande Sverige) lysgranater för att nattetid lysa upp stridsfältet. Dessa innehåller fosfor, men har en helt annat funktion är fosforbomber och -granater. Lysgranater är inte förbjudna.

I filmen "Gazas tårar" gavs ingen bakgrund till att Israel gick in i Gaza julen 2008 (t ex att Hamas under flera års tid bombarderat israeliska städer med raketer – sammanlagt över 10 000 raketer – och att man hade kidnappat en israelisk soldat etc). Jag kan för övrigt nämna att sedan Gazakriget avslutades i slutet av januari 2009 så har terrorister i Gaza avfyrat 1 571 raketer mot Israel! Under 2011 avsköts bl a 80 Gradraketer. Detta ses med oro från israeliskt håll, eftersom Gradraketerna har bättre räckvidd och innehåller mer sprängämne än de tidigare mest använda Kassamraketerna och därför utgör ett betydligt större hot mot Israel. Man undrar hur Sverige skulle reagera om Norge avskjutit 1 571 raketer mot Sverige under samma period? Antag att Norge dessutom hade hotat att utplåna Sverige från jordens yta och mörda alla svenskar (och att de uppenbarligen menade detta på fullaste allvar). Precis sådana hot har Hamas riktat mot Israel! Jag har svårt att tro att Sverige bara skulle tiga och lida och be om ursäkt för sin existens. Men det är precis detta som Reinfeldt, Bildt och Sveriges intellektuella begär att Israel skall göra!

SVT får som vanligt skämmas för sin vinklade journalistik. Ingemar Persson, talesman för SVT, säger i ett försök att försvara sig i en intervju i Världen idag:

Publicservice-uppdraget är väldigt brett, vi ska självklart vara sakliga och hålla oss till fakta, men vi ska också skapa debatt och ge utrymme för många olika röster. Dokumentärfilm är nästan alltid en subjektiv berättelse, någon ser verkligheten ur sitt personliga öga.

Kvalificerat dösnack!!! "Gazas tårar", hur filmatiskt välgjord den än är (nazisternas propagandafilmer, där Förintelsen motiverades, var också välgjorda), är inte saklig och har inget med objektiva fakta att göra. Den utgör en ren propagandafilm för Hamas och dess uppenbara avsikt är att demonisera judar och landet Israel. Självklart kan man visa en film som är vinklad om man sedan i andra program (på lika bra sändningstid) ger utrymme för andra synsätt. Men detta gör man definitivt inte på SVT! Även om enstaka vinklade program kan accepteras som en del i en större helhet (som strävar efter objektivitet), kan man inte acceptera att enstaka program innehåller direkta felaktigheter (som "Gazas tårar" gör). Det kan aldrig vara acceptabelt!

Man skulle för övrigt kunna försvara Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels antisemitiska filmer med samma retorik som Ingemar Persson använder. Men lika lite som man i Nazityskland gav utrymme för ”många olika röster” eller var ute efter att ”skapa debatt” så ger SVT utrymme för andra röster eller vill ha en meningsfull debatt (någon egentlig debatt när det gäller kontroversiella ämnen förekommer överhuvudtaget inte i SVT eller SR). SVT är en skam för allt vad journalistik heter. Och ännu mer är de en skam när det gäller public service. SVT är inte mer public service än det sovjetiska partiorganet Pravda eller nazisttidningen Völklicher Beobachter var. Någon debatt är man definitivt inte intresserad av och några alternativa (icke politiskt korrekta) röster får definitivt inte komma till tals. SVT borde omedelbart förlora sin status som publicserviceorgan och reduceras till vanliga betalkanaler.

Samtidigt så visar SVT ibland fantastiska program. Jag såg i går kväll en film om Jussi Björling (operasångaren). Den var oerhört välgjord och mycket gripande. En riktig 10-poängare! Det är därför så tragiskt att man i vissa frågor (Israel, intelligent design, kristen tro och liknande) uppvisar sådana avgrunder av usel journalistik. Det tycks som att SVT lider av schizofreni. En kluven personlighet som ibland håller hög journalistisk nivå men som tyvärr ibland hemfaller åt den sämsta journalistik man överhuvudtaget kan tänka sig.

Igår tittade jag på Axesskanalen (en av de få svenska kanaler som vågar frångå det politiskt korrekta). Där visar man just nu en serie om kommunismens fall. Gårdagens program handlade om Rumänien och dess diktator Nicolae Ceauşescu. Bl a så intervjuades några tidigare regimkritiker. En av dem hade tillbringat långa perioder på mentalsjukhus som straff för att han inte hade rättat in sig i det politiskt korrekta ledet. Ceauşescu ansåg nämligen, enligt programmet, att om en person inte insåg att kommunismen (i Rumäniens version) var det absolut bästa politiska systemet, så var denna person definitionsmässigt galen och platsade på dårhus.

Inställningen att den som inte ansluter sig till partilinjen måste vara galen är inte begränsad till marxismen. Det är precis så den politiska korrektheten fungerar överallt i alla sammanhang. Den som hyser minsta tvivel på att ett universum kan uppstå ur ingenting eller att primitiva celler spontant kan utvecklas till något så komplext som människor, räknas som spritt språngande galen (eller dum eller ond eller fanatisk) av i stort sett samtliga media, politiker och kulturpersonligheter i vårt land. Den som anser att den arabiska sidan har åtminstone lite skuld till situationen i Mellanöstern, räknas också som spritt språngande galen (och anses dessutom vara djävulusiskt ond). Kategorin bindgalna människor innefattar också de människor som anser att de olika könen är ett biologiskt och inte ett socialt fenomen, samt de människor som anser att även foster har ett människovärde.

Det tycks som att ondskan uppenbarar sig på många olika sätt men är tröttsamt monoton när man tittar närmare på den. Oräkneliga gånger har jag mött ovan beskrivna inställning när jag debatterat intelligent design och evolution. I stället för att mötas av en motståndare som lyssnar på mina argument och bemöter dessa med logiska resonemang och fakta har diskussionen så gott som alltid slutat med antydningar om att jag är okunnig, galen, illvillig eller en gåta, eftersom jag inte accepterar evolutionsteorin som hela förklaringen till de olika livsformerna.

Nu när jag varit konvalescent har det blivit mycket tv-tittande. Man orkar inte så mycket mer. Igår såg jag reklam för någon organisation som hjälper fattiga småflickor i Indien. För 7 kr om dagen kan man ge en liten flicka mat, vatten och skola, dvs ge henne en framtid (att hjälpen är riktad mot just flickor beror på att dessa i Indien är mycket mer utsatta än pojkar). Jag har ju i många sammanhang diskuterat de s k ensamkommande flyktingbarnen, som i allmänhet vare sig är flyktingar i ordets egentliga bemärkelse eller barn (nu var det dags igen – jag tar ständigt detta exempel, men det gör jag för jag tror att upprepning är all kunskaps moder). Dessa kostar under de första åren de tillbringar i Sverige någonstans mellan 2000 och 3000 kr per dag (ibland ännu mer).

En av mina huvudpunkter är att vi skall hjälpa de som har störst behov och att vi skall hjälpa så många som möjligt. 2010 kom ca 2 400 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. Dessa kostade svenska skattebetalare storleksordningen 2400 x 2000 x 365 = 1,75 miljarder kr under det första året (åren). Ett ensamkommande flyktingbarn kostar således ca 285 gånger mer än vad det kostar att hjälpa ett barn i Indien under samma tidsperiod. Om vi omedelbart stängde våra gränser för ensamkommande flykting”barn”, skulle vi således, i stället för att hjälpa 2 400 i huvudsak vuxna män (som media felaktigt kallar barn), vilka kunnat hosta upp ca 100 000 kr för att ta sig till Sverige (enligt Polistidningen), kunna hjälpa 2400 x 285 = 684000 indiska småflickor som ingenting har och som är verkliga barn och som inte har en chans att skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig till Sverige. Enligt min mening vore det mycket bättre att hjälpa somaliska och afghanska ungdomar på plats. Då kostar de inte 2 000 kr/dag utan kanske 10 kr/dag, vilket gör att vi kan hjälpa mångdubbelt fler. Dessutom kan vi då hjälpa dem som verkligen är i behov av hjälp, dvs de som inte kan skrapa ihop 100 000 kr för att ta sig till Sverige. Den senare kategorin klarar sig nog bra ändå.

Inför denna tunga argumentering fick jag nyligen från en upprörd ung man följande motargument, ”Men du förstår det ena behöver inte utesluta det andra! Vi kan både ta emot ensamkommande flyktingbarn för 1,74 miljarder samtidigt som vi hjälper 684 000 flickor i Indien för samma summa.” På min fråga varifrån pengarna till dessa ytterligare 1,75 miljarder kr skulle tas blev svaret, ”Det finns så många som har pengar i Sverige så det är inga problem”. Ett tämligen svävande svar som knappast besvarar frågan. Problemet är att det finns en begränsad mängd pengar i statskassan. Utgifterna är fulltecknade och vill vi betala ut 1,75 miljarder ytterligare, måste dessa pengar tas någon annanstans ifrån. Antingen får Sverige låna pengar, eller också får vi trycka mer sedlar, eller också får vi minska på andra utgifter. Den första taktiken fungerar inte. Det är ju så Grekland och en del andra länder gjort och vi ser idag följderna av detta. Att trycka mer sedlar fungerar inte heller, eftersom den svenska kronan då automatiskt minskar i värde. Alltså återstår bara att ta pengarna från andra offentliga utgifter; skola, sjukvård, äldreomsorg, järnvägar etc, dvs försämra någonting i vårt land. Det är så verkligheten fungerar.

Dessutom, om det nu skulle finnas utrymme för att öronmärka ytterligare 1,75 miljarder för hjälpändamål, så anser jag att vi ändå inte skall använda dessa till ensamkommande flyktingbarn. Om vi nu anser oss ha råd med 2 x 1,75 miljarder kronor, så tycker jag vi skall använda alla dessa pengar på verkliga barn, som verkligen lider och ingenting har, och inte på skäggprydda unga män som kan betala 100 000 kr för att ta sig hit. Då skulle vi kunna hjälpa 2 x 684000 = 1368000 barn (1 368 000)! Vore inte det att minska lidandet i världen?

”Ja men då kan vi ju satsa ytterligare 1,75 miljarder så att vi kan hjälpa 1 368 000 barn i Indien plus att vi tar emot 2 400 ensamkommande flyktingbarn.” Mitt svar blir då, att om vi har råd med detta så tycker jag att vi i så fall i stället skall hjälpa 3 x 684000 verkliga barn, dvs 2 052 000 barn (resonemanget kan upprepas obegränsat). Dvs under inga förhållande skall vi ta emot ensamkommande flykting”barn” av den typ som vi tar emot (annat än i ytterst extrema undantagsfall).

Du som nu tycker att du är så god och att jag är så ond (att du mår illa), kan du svara mig på följande fråga? På vad sätt är man godare om man hellre hjälper 2 400 i huvudsak vuxna män (s k ensamkommande flykting”barn”), vilka kunnat få fram ett kapital på runt 100 000 kr till resan, än om man hjälper 684 000 verkliga barn som svälter och som inte har någon möjlighet att ta sig till Sverige? Om du medvetet väljer att hellre hjälpa 2 400 vuxna unga män med en synnerligen god ekonomisk bas i stället för 684 000 lidande barn, som inte har någonting alls, tycker jag inte att du verkar vara så god som du försöker göra gällande! Tvärtom!

Dessutom, många av dessa ensamkommande unga män från muslimska länder uppvisar inte någon större tacksamhet mot det samhälle de säger sig vilja bli en del av. De begår brott, de vägrar anpassa sig till Sverige och svenska folket kommer att få försörja dem så länge de lever. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är mycket allvarlig och det säger sig självt att somaliska ungdomar som kommer till Sverige kommer att få mycket, mycket svårt att få riktiga arbeten, där de inte belastar samhället (de som befinner sig under olika arbetsmarknadsåtgärder innebär en stor kostnad för samhället och innebär att det är samhället som ytterst står för deras försörjning). Många av de som kommer hit är analfabeter. De har inga kunskaper som någon svensk arbetsgivare är intresserad av (behovet av illiterata getherdar och vattenbärare är ganska begränsat i vårt land). Hur kan man då tro att de skall få ett arbete här? Och hur kan man påstå att de kommer att vara rena kassakon för vårt land? Dessutom tar de med sig sin klankultur och sin muslimska världsbild, som enbart kommer att ställa till ett elände i vårt land (ja som redan har gjort detta).

Det är tragiskt att se hur mycket prestige det gått i denna fråga. Människors verkliga hjälpbehov tycks inte längre spela någon roll utan till varje pris måste vi ta emot så många ensamkommande flykting”barn” som möjligt. Då och endast då visar vi vår oändliga godhet och de miljoner svältande barn som vi kunde hjälpt för dessa pengar, ja de får hellre svälta ihjäl på prestigens altare. Ursäkta mig, men om det är någon som mår illa så är det jag!

Nu skall jag avsluta med en rolig historia som samtidigt är en gåta:

Förr i världen startade man mindre flygplan genom att ta tag i propellern (ungefär som startveven i gamla bilar) och med handkraft vrida den runt (det gällde bara att snabbt hoppa undan när motorn gick igång). I USA kallades denna startmetod, som inte var helt ofarlig, skämtsamt för Hemingwaystart. Varför då? Jo en av Hemingways mest kända böcker heter Farwell to arms.

Gåtan är; varför är detta roligt?

Mammon och Eros – två dödssynder

Sydnytt berättar idag för sina läsare att vårdbolag i Malmöområdet har fått miljoner i ersättning för tomma platser, avsedda för s k ensamkommande flykting"barn" (s k talibarn – endast i unika undantagsfall rör det sig om barn och endast i unika undantagsfall rör det sig om verkliga flyktingar). Man skriver:

MALMÖ | Migrationsverket har i år via Malmö kommun betalat ut över 30 miljoner kronor till fyra privata vårdbolag i Malmö för sängplatser som inte används. Sedan i somras har hälften av de 174 sängplatserna stått tomma. Ändå betalar staten 1 995 kr per säng och dygn.

Vårdbolagen tjänar miljoner på de ensamkommande flykting"barnen" (och andra flyktingar). Så dessa är givetvis intresserade av status quo när det gäller den svenska invandringspolitiken. Och står sängarna tomma ökar vinsten.

Läste du förresten om den socialdemokratiske politiker, som tillsammans med en kollega tjänat 250 miljoner på sitt friskolebolag. Socialdemokrat – hur djupt har du inte fallit? Göteborgsposten skriver:

S-politiker tjänar storkovan på friskolor
Socialdemokratiske kommunpolitikern Ole Salsten och hans kollega har plockat ut 250 miljoner i vinst på friskolekoncernen Baggium. Trots att Skolinspektionen riktat skarp kritik mot verksamheten.

Såg idag en TV-dokumentär (på National Geographic) om den engelske miljardären Sir Richard Branson. Den handlade om hur han med sin son och dotter skulle segla över Atlanten och försöka slå ett världsrekord.
Branson är den som startat det stora flygbolaget Virgin Atlantic Airways (plus många andra megaföretag). Han är också känd som äventyrare. Det var rörande att se hans relation till sina barn, som uppenbarligen inte är bortskämda trots att deras pappa är multimiljardär.

Vilken skillnad är det inte mellan en sådan företagare och dagens rövardirektörer. Branson har byggt upp ett imperium från ingenting. Han har skapat arbete för tiotusentals människor och använder tydligen mycket av sina pengar till olika välgörenhetsprojekt. Rövardirektörerna har aldrig skapat någonting. De kommer till ett dukat bord. Girigt snor de åt sig alla pengar de kan. När företaget går omkull går de hånskrattande därifrån med 100-tals miljoner i fallskärm medan arbetslöshet och fattigdom väntar de anställda. Och få om ens någon av dem låter sina pengar komma andra, fattiga människor till del. Och så har rövardirektörerna mage att hävda att de förtjänar sina megainkomster, eftersom de har så stort ansvar, trots att de är de enda på företaget som inte tar något som helst ansvar. Därför respekterar jag Sir Richard Branson och unnar honom hans förmögenhet. Han har skapat någonting. Samtidigt som jag aktar rövardirektörerna för intet (Psaltaren kapitel 15). De är rövare, tjuvar och plundrare och ingenting annat (självklart finns det direktörer som inte är rövare – det är just rövardirektörerna jag talar om, t ex den socialdemokratiske politiker jag nämner ovan.

Slutligen lyssnade jag i morse på programmet Barnen som sänds i P1. Dagens program (ca 32 minuter) handlade om det första samlaget och ungdomar fick berätta om sina erfarenheter och uttrycka sina tankar kring detta ämne. Jag måste säga att jag blev oerhört äcklad av vad jag hörde. Jag kände mig nästan spyfärdig. Nu vet jag inte hur representativa dessa ungdomar var, men under alla förhållande var det vidrigt att höra dem. De lät nästan som djur snarare än människor. Ursäkta att jag säger så, men jag menar faktiskt det. Innan du kritiserar mig alltför mycket för detta påstående, tycker jag du skall lyssna på programmet!

Kärleken, som är det vackraste som finns – hur kan man göra den så ful? Att älska med någon är inte samma sak som att gnida slemhinnor med någon (för att använda Skå-doktorn Gustaf Johnsons uttryck). Den "kärlek" som dessa ungdomar talade om, är i mina ögon likvärdig med att gå på toa och sedan torka sig. Visst var det skönt?!

Ursäkta mitt vulgära språk men jag blev äcklad, ledsen, arg när jag hörde programmet. Vad är det för ful värld vi håller på att skapa? Jo, ondskans värld! Och vad är det för arv vi håller på att överlämna till våra barn? En draksådd.

När man hör flickor uttrycka sig fritt och säga sådana saker som de gjorde i programmet, är det inte utan att man får en viss förståelse för hur muslimska unga män ser på svenska flickor (nu är givetvis inte alla flickor i Sverige sådana). I en intervju i DN den 11/2 2000 säger en muslimsk ung man som bor i Sverige:

Det är alldeles för lätt att få en svensk hora... tjej, menar jag, säger Hamid och ler generat över sitt ordval. [...] Många invandrarkillar är ju med svenska tjejer när de är tonåringar. Men sen när de ska gifta sig tar de en riktig kvinna från sin egen kultur som inte har varit med någon kille. Så ska jag göra. Jag har inte så mycket respekt för svenska tjejer. Man kan säga att de blir sönderknullade.

Visst blir man stolt över Sverige när man läser detta? Här står jag nästan på muslimernas sida (för ovanlighetens skull). Givetvis ger detta inte muslimer någon som helst rätt att våldta svenska flickor, men deras moral i det här avseendet är uppenbarligen bättre än den svenska moralen (islams moral är grundläggande Gamla Testamentets moral – fast utan den förlåtelse som finns där)

Ett försvarstal – del I (av III)

Som jag skrivit tidigare så känns det väldigt jobbigt att behöva skriva bloggar och artiklar där jag kritiserar invandring och mångkultur. Jag skulle mycket hellre skriva om helt andra ämnen. Men jag tror det är absolut nödvändigt att diskutera detta förbjudna ämne. Visst vill jag framstå som en god och snäll person, som vill släppa in alla hjälpbehövande människor i vårt land och ge dem en möjlighet till ett bättre liv. Och visst vill jag vara snäll mot de ensamma barn som lyckats ta sig till vårt land. Men, det finns faktiskt något som heter sanning! Ibland brukar man i vetenskapliga sammanhang tala om ”a beautiful hypothesis slain by an ugly fact”, dvs ”En vacker hypotes slaktad av vederstyggliga fakta”, när nya observationer visar att en äldre, mycket vacker och tillfredsställande teori inte längre håller. Samma uttryck skulle kunna tillämpas när det gäller politik. Visst är det fint att vara snäll mot människor. Men jag är hellre kärleksfull än snäll, och äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Kärlek utan sanning tenderar att bli en sötsliskig sirap som egentligen inte hjälper någon. Därför är jag hellre sann än snäll!

Ibland kan snällhet leda till fruktansvärda lidanden för många människor. Den brittiske premiärministern Neville Chamberlains (och många, många andra brittiska toppolitiker, som t ex Lord Halifax) fjäskande och naivitet inför Hitler ledde till Andra Världskrigets blodbad med ca 50 miljoner döda som facit. Självklart ligger skulden för WW2 på Hitler och inte på Chamberlain, men hade man varit beslutsam och rakryggad, hade man kunnat stoppa Hitler innan denne hunnit bygga upp Tysklands väpnade styrkor, och kanske då kommit undan med några tusen döda i stället för 50 miljoner (observera att Churchill före krigsutbrottet kallades ”krigshetsare” av den dåvarande Godhetskören, både i Sverige och i England – Churchill, och inte Hitler, var således boven enligt deras frånvaro av analys). Hitler själv föraktade demokratierna (inklusive Godhetskören), eftersom dessa, enligt honom, var ”ryggradslösa och ynkliga”. Han hade kanske inte helt fel på denna punkt, även om han underskattade demokratins förmåga att anpassa sig till krigets verklighet.

Att jag skriver som jag gör om invandring och mångkultur är för att jag värnar om vårt land och vårt lands bästa. Jag tror ett Europa befinner sig på en farlig väg, som kan sluta med en lika blodig katastrof som WW2. Än är det kanske inte för sent att stoppa den utvecklingen. Jag ser stora likheter mellan åren före WW2 och dagens situation. Islamismen (eller varför inte tala klartext och säga islam – islamisterna är helt enkelt de muslimer som fullt ut följer sin läromästares instruktioner) är fullt jämförbar med nazismen när det gäller maktambitioner, våldsbenägenhet och förakt för andra kulturer och värderingar.

Självklart har jag fått en del kritik när det gäller mina artiklar om invandring etc. Fast inte så mycket som jag kanske hade trott. Ämnet är emellertid så känsligt så det tycks nästan vara omöjligt att argumentera utan att bli missuppfattad. Även om jag gång på gång skriver ”Jag är inte rasist, jag är inte emot att vi skall hjälpa andra människor från andra delar av vår planet etc, etc” så får jag ändå mail där jag anklagas för att vara kärlekslös och rasist och allt möjligt annat. Alla känsliga ämnen, över vilka den politiska korrektheten vilar som ett blytäcke (eller kanske urantäcke – uran har ännu högre densitet än bly) väcker starka känslor. Känslor som överskuggar det analytiska tänkandet. På min sidor om homosexualitet skriver jag att jag har ingenting emot homosexuella, att Gud älskar de homosexuella lika mycket som han älskar mig eller någon annan kristen och att jag har homosexuella bland mina nära vänner. Vissa av dessa saker skriver jag med fetstil. Ändå får jag då och då mail som frågar, ”Varför hatar du homosexuella?” Suck! Men det är ju så den politiska korrektheten fungerar. Det handlar inte om argument och logik utan om känsloreaktioner. När det gäller mina påståenden om invandring och invandrare så ger jag mängder av trovärdiga källor med länkar dit, så att läsaren själv kan kontrollera mina påståenden. Men källor är tydligen inte intressanta i diskussionen. Fakta spelar ingen som helst roll i den politiskt korrekta världsbilden, och varje ifrågasättande av det som är politiskt korrekt klassas som djävulusiskt ondskefullt och dessutom korkat och okunnigt och utan att vara underbyggt av fakta (och som fakta räknas endast det som stöder den politiskt korrekta åsikten).

Eftersom en del tydligen missuppfattat mig, tänker jag nu i tre bloggar så tydligt som möjligt försöka förklara min inställning när det gäller invandring och dess olika aspekter. Jag skall försöka vara så tydligt att det inte skall gå att missuppfatta mig.

Som jag ser det så finns det tre grundläggande delproblem att diskutera.

1. Invandrare som begår grova brott eller missköter sig på annat sätt. Hur skall vi förhålla oss till dessa? Skall de få stanna i vårt land, eller skall de slängas ut?

2. Att invandrare i vissa avseenden behandlas bättre än infödda svenskar. Det finns nästan inga sjuka äldre som behandlas lika gentilt som de ensamkommande flyktingbarnen. Är det rättfärdigt att människor som byggt upp vårt samhälle, som hela sina liv betalt skatt (bl a för att få en tryggad ålderdom) behandlas sämre än människor som kommer hit och inte betalt in ett enda öre till systemet? Jag tycker inte det! Ett annat exempel är svenskar som dömts för grova brott och får paradera med bild och namn i media samtidigt som man gör allt för att inte avslöja identiteten på invandrare som dömts för grova brott. Är det rätt? Jag tycker inte det!

3. Invandringen rent allmänt. Är det t ex rimligt att Sverige skall ta emot så många invandrare jämfört med andra europeiska länder? Och skall vi verkligen ta emot så många muslimer? De senare hotar allvarligt vårt lands framtid, eftersom de varken kan eller vill eller får anpassa sig till det svenska samhället. Enligt en artikel i DN för ett par veckor sedan så ökade invandringen till Sverige med 96 procent mellan 2000 och 2010. Under samma period minskade den i England med 76 procent och i Holland med 66 procent. Är den stora invandringen bra för vårt land? Nog måste det väl ändå vara tillåtet att diskutera detta?!

1. Några brevskrivare har påpekat att jag enbart tar upp negativa saker när det gäller invandring och invandrare och att jag aldrig nämner människor från andra delar av världen i positiva ordalag.

Låt mig besvara det sista påståendet direkt. Det är mycket enkelt. Jag har många artiklar om evolution och om Israel (för att ta ett par exempel). Dessa artiklar är nästan uteslutande kritiska mot evolutionsteorin och försvarar oftast Israels position. Detta betyder inte att jag föraktar den som tror på evolutionen eller att jag hatar palestinier eller vill dem illa. Men i media så har evolutionsteorin absolut och monumentalt tolkningsföreträde. Överallt i samhället särbehandlas evolutionsperspektivet positivt. Ja grundläggande så hävdas, att den som på något sätt ställer sig tvivlande till att universum, livet och de olika arterna uppkommit genom en kombination av slump och naturlagar, är en ond, okunnig och sjuk människa (jag skojar inte, det är precis så man ser det). I alla böcker, tidningar, den allmänna debatten etc så påstås att evolutionsteorin är en absolut sanning som inte kan eller får ifrågasättas. Varför skulle jag då, på min hemsida, också företräda evolutionen, och ge den lika stort utrymme som kritiken av den? Den är redan företrädd – in absurdum. Det finns ingen som helst anledning att jag skulle ha lika många artiklar som försvarar evolution som jag har artiklar som kritiserar den. Mina läsare har matats med pro-evolutionistiska argument hela sina liv; på TV, i skolan, i tidningar etc. Samma sak gäller Mellanösternkonflikten. Det finns tillräckligt många som företräder den palestinska saken. 99,999 procent av allt som skrivs i media och visas på TV etc är starkt vinklat till palestiniernas fördel. Med tanke på den offentliga debattens ensidighet när det gäller evolutionen och Israel behövs inte fler politiskt korrekta röster i sammanhanget. Däremot finns ett enormt behov av någon som företräder den andra sidan av saken.

Och det är precis samma sak när det gäller invandring. Varför skulle jag skriva en massa bloggar, där jag berättar om hur underbara folk från andra kulturer är? Det är bara att slå upp en tidning eller sätta på TV:n så matas man med detta. Därför har jag artiklar där jag kritiserar invandringspolitiken, det mångkulturella samhället och vissa invandrargrupper men inga artiklar som talar om fördelarna med invandringen.

Å andra sidan så försvarar jag på flera ställen både palestinier, invandrare och homosexuella (jag har fått kritik både för att jag kritiserar homoadoptioner och att jag är för positiv till de homosexuella). Dessutom har jag också mycket skarp kritik mot svenskar och det svenska samhället. Att man kan tro att jag hatar alla som inte är infödda svenskar är så absurt att jag nästan inte kan tro att det är sant. Många av mina allra bästa vänner är invandrare. Jag tycker att jag gång på gång på gång på gång har påpekat min inställning och försökt förklara. Men ämnet är tydligen så känsligt att det egentligen inte spelar någon roll vad man skriver. Folk blir arga ändå oavsett vad man skriver och hur man skriver. Det är helt enkelt tabu att på något sätt antyda att det finns problem med muslimer i vårt land och att vår invandringspolitik är åt skogen.

Låt mig för klarhetens skulle definiera begreppet rasism. Denna innebär att man diskriminerar människor tillhörande vissa genetiska (inte kulturella eller religiösa) folkgrupper enbart och av ingen annan anledning än att de tillhör just denna grupp (t ex antisemitism). Diskriminering kan vara positiv eller negativ. Att t ex ge muslimer företräde till Polishögskolan är också ett exempel på diskriminering. Jag är inte rasist. Att jag t ex tycker att brottsliga invandrare skall slängas ut är inte för att de tillhör en viss grupp, utan för att de är brottslingar. Det finns skitstövlar (ursäkta uttrycket!) inom alla grupper, både svenskar och invandrare!!!

Sammanfattningsvis så finns det ingen anledning varför jag skulle ha artiklar där jag försvarar evolutionen, palestinierna eller invandringspolitiken eller invandrarna. Det sköter Godhetskören om med den äran. Och inte nog med det. De hindrar dessutom, så gott de kan, varje annan åsikt att föras fram. Därför har jag de artiklar jag har och därför företräder jag inte båda parter.

2. Och så kommer vi till frågan om de invandrare som begår grova brott och som utnyttjar svenska folkets välvilja (och naivitet).

Någon anklagade mig för att vara obarmhärtig när jag vill förbjuda folk att komma hit (”Så du vill utvisa lidande barn och svårt sjuka invandrare?”). Jag vill inte alls förbjuda folk att komma hit. Men jag anser att vi skall hjälpa de personer som verkligen är i behov av hjälp. Och att vi dessutom skall hjälpa så många som möjligt! Självklart skulle jag göra vad som helst för att hjälpa alla barn som verkligen lider (personligen gör jag faktiskt ganska mycket när det gäller detta – det säger jag inte för att skryta utan för att visa på att det inte är tomma ord).

Tror du verkligen att jag inte skulle vilja hjälpa det här barnet?

Men det jag inte är beredd att hjälpa är t ex den här typen av invandrare:


Bilden föreställer den romska familjen Levakovic, som bor i Köpenhamn. Den danska tidningen Extrabladet skriver om dessa:

De är notoriskt arbetsskygga, de stjäl gång efter gång från stadens äldre medborgare och står bakom allsköns annan allvarlig kriminalitet. Men det får inte Köpenhamns kommun att hålla inne med bidragen till zigenarklanen Levakovic.

En ny intern revisionsrapport från Köpenhamns kommun – utarbetad efter att Ekstra Bladet förra året satte fokus på Danmarks mest kriminella familj – avslöjar att kommunen under en period på lite drygt fyra år har haft utgifter på 16,8 miljoner skattekronor till 28 medlemmar av familjen.

Fyra medlemmar av Levakovic-familjen har under samma period fått mellan 20.300 och 24.200 kr i månaden att förfoga över av kommunen utan att behöva röra ett finger. Det är 6.400 kronor mer än vad en kassörska i huvudstaden tjänar i månaden före skatt.

Observera den fina Mercedesen! Jag misstänker att familjen Levakovic skrattar gott åt de dumma danskarna, som belönar deras kriminalitet med miljontals kronor. Nu var detta exempel hämtat från Danmark, men självklart finns minst lika mycket sådant här i Sverige (jag ger många sådana exempel i tidigare bloggar). Ovanstående artikel vore nog omöjlig i en svensk tidning, där man nästan aldrig visar bilder på brottsliga invandrare och sällan eller aldrig anger deras namn. Dessa förmåner gäller dock inte brottslingar som är etniska svenskar. De blir uthängda i media. Läs gärna den här artikeln i GT som handlar om en etnisk svensk kvinna som mördat sin man! I artikeln anges hennes namn och vi får se henne på bild.

I det sista programmet av Efterlyst, som Leif GW Persson medverkade i, anklagade han Hasse Aro (programledaren) för just det jag skriver ovan. Se gärna detta korta klipp, det är synnerligen belysande.

Det har till och med gått så långt att man hellre avstår från att få fast rånare eller våldtäktsmän än att låta läsaren och tittaren få reda på att det inte handlar om etniska svenskar. Hur skall man annars tolka, att när man i tidningar och andra media berättar om rån och andra brott, så sägs det aldrig att de som flydde från brottsplatsen hade ett mellanösternutseende eller såg ut att vara afrikaner. Jag har i tidigare bloggar gett många exempel på detta. I Danmark anges sådant. Samma sak i de flesta länder jag känner till. Om allmänheten inte får reda på hur gärningsmännen såg ut (ett användbart signalement inkluderar faktiskt afrikanskt utseende, asiatiskt utseende etc), hur skall polisen då kunna få hjälp av allmänheten så att bovarna kan gripas? Allmänheten är en väldigt viktig resurs för polisen. Detta påpekas gång på gång från polishåll. Slutsatsen blir att tidningarna hellre ser att icke etniska svenskar som begår grova brott går fria än att man avslöjar att de inte är etniska svenskar.

Egentligen är det märkligt att afrikaner etc känner sig kränkta (om de nu gör det) när något påstår att en afrikan ser ut som en afrikan. Om jag var afrikan skulle jag inte skämmas över mitt utseende. Jag skulle i stället vara stolt över att vara afrikan. På vad sätt skulle det vara kränkande att prata om afrikanskt etc utseende? Det kan ju bara vara kränkande om man skäms över sitt afrikanska utseende. Oviljan att nämna saker vid deras rätta namn kanske snarare är en svensk åkomma. Det är kanske vi som förutsätter att afrikaner skulle bli kränkta över att människor tycker att de ser afrikanska ut. I så fall gör vi dessa folkgrupper en stor otjänst. Och som sagt, ett signalement måste ta med allt som underlättar igenkännande för att vara meningsfullt.

3. När det gäller barn så tycker jag att vi skall hjälpa så många lidande barn i världen, som vi har möjlighet att hjälpa.

Här har vi riktiga barn. Det är sådana barn jag vill hjälpa. Inte för att de är söta, utan för att de inte har någonting!!! De har ingen som kan hosta upp 100 000 kr för att skicka dem till Sverige. De har ingenting. Absolut ingenting!

Beträffande ensamkommande flyktingbarn är jag emellertid mycket kritisk. I tidigare bloggar har jag diskuterat detta ingående. För det första är de flesta inte barn utan vuxna. När man i Norge under en period åldersbestämde alla ensamkommande flyktingbarn genom tandundersökning, visade det sig att ca 90 procent ljög om sin ålder. Jag har skrivit om detta i en tidigare blogg, där jag också ger en länk till en norsk tidning som källa.


Är det konstigt att tidningarna inte visar bilder på ensamkommande flyktingbarn. Här ser vi två av dem. Visst är de gulliga!

För det andra har de (eller någon) hostat upp runt 100 000 kr eller mer för att de skall kunna ta sig hit. En 17-årig kille i Somalia eller Afghanistan kan omöjligen få fram ett sådant belopp. Inte ens en hel familj kan göra detta. Och om familjen eller släkten kan få fram en sådan (i dessa länder) astronomisk summa, ja då tror jag att de klarar sig bra ändå. Jag anser att vi endast i mycket, mycket sällsynta undantagsfall skall låta sådana barn (som inte är barn) stanna i vårt land. De skall i stället hjälpas på plats eller i närområdet. I Sverige kostar de ofattbara summor, medan man samtidigt sparar in på äldrevården och låter gamlingar som arbetat hela sina liv och betalat skatt, leva på ett ovärdigt sätt. Det finns faktiskt en ekonomisk verklighet (grekerna tycks omedvetna om detta och därför ser det ut som det gör där). Vi har begränsat med pengar. Förra året kostade de ensamkommande barnen ca 1,74 miljarder kronor (720 000 kr/barn/år – tänk om man hade sådana pengar att röra sig med!). Det betyder att det blir 1,74 miljarder mindre pengar över till annat. Ja men, säger någon, man kan inte lägga ekonomiska aspekter på människoliv. Det kan man visst det!!!! Det gör vi redan, när vi sparar in på skolor och äldrevård etc. Vissa avancerade operationer görs inte på gamla människor, eftersom man anser det vara för dyrt i förhållande till vad samhället får i utbyte. Kan vi lägga ekonomiska aspekter på etniska svenskars liv, kan vi definitivt göra det på invandrares liv!!!!!!!!!! Och speciellt då de invandrare som begår brott eller utnyttjar systemet. Det är ju dessa jag huvudsakligen talar om i denna artikel!

Dessutom, för de 1,74 miljarder som de ensamkommande flykting”barnen” kostade Sverige 2010 hade vi kunnat hjälpa någonstans mellan tre- och fyrahundratusen barn på Haiti. Barn som inte kan få fram 100 000 kr för att ta sig till Sverige. Jag skulle mycket hellre hjälpa dessa barn.

Att jag tar upp de ensamkommande flyktingbarnen i föreliggande artikel är på grund av att alltför många av de som kommer från Somalia och andra muslimska länder, uppvisar ett ganska oacceptabelt beteende. De blir erbjudna arbete, men vägrar ta det, eftersom det är för jobbigt (jag skriver om detta i en tidigare blogg och har länk till den tidning som skrev om detta). Vid flera tillfällen har ensamkommande flyktingbarn hungerstrejkat, eftersom de inte varit nöjda med maten. De har antastat och även försökt våldta svenska småflickor på badhus (jag har flera exempel på detta) etc, etc. Och de begår brott. Givetvis gör inte alla det. Jag påstår inte detta. Men de som gör det skall omedelbart skickas tillbaka dit de kommer ifrån.

Överhuvudtaget lyser tacksamhet med sin frånvaro i den muslimska kulturen. Jag kan inte minnas att jag i någon intervju eller artikel sett eller hört någon muslimsk invandrare uttrycka tacksamhet för att han/hon fått stanna här (jag säger inte att ingen gjort det, jag säger bara att jag aldrig hört någon göra det). Många av muslimerna i vårt land upplever sig som herrefolket som snart skall ta över vårt land (de är ju befallda att göra detta av Koranen och dessutom utlovade seger av Allah, så det är ju bara en tidsfråga).

För par veckor sedan utsattes en 10-årig flicka i Köpenhamn för en brutal våldtäkt (som inkluderade vaginalt samlag, analt samlag och därefter tilltvingad oralsex). Övergreppet skedde på en lekplats och 10-åringens 9-åriga kompis lyckades fly och larma polisen. Gärningsmannen visade sig vara en 16-årig somalier, nyss hemkommen från en liten resa till Somalia (betald av vem, kan man undra). Bevisen mot somaliern är överväldigande.

Läs t ex på följande länkar: http://www.uriasposten.net/archives/31866
http://avpixlat.info/2011/11/28/valdtakt-av-10-aring-i-danmark-orsakar-etnisk-oro/#more-3519

Den första tanke som dyker upp i mitt huvud är hur 16-åringen kunde åka till Somalia på besök om han nu flytt med fara för livet därifrån? Och har han inte flytt med fara för livet – vad gör han då i Danmark? Då borde han inte släppts in där. Då är han ingen flykting.

Varför skriver jag nu detta? Jo, för att du skall bli riktigt arg på mig. Nu tänker du nämligen (kanske), ”Du tar upp enstaka undantag. Så är inte alla invandrare. Jag har minsann en arbetskamrat från Turkiet och han är hur trevlig som helst.” Visst, kan så vara. Men du förstår uppenbarligen inte vad jag vill säga med den här artikeln.

Jag påstår inte att alla invandrare begår brott eller planerar att ta över vårt land eller utnyttjar systemet på ett otillbörligt sätt. I den här artikeln talar jag just om de invandrare som begår grova brott och som utnyttjar systemet och som är här för att ta över vårt land. Det finns givetvis också svenskar som begår brott och utnyttjar systemet. Absolut! Men de har födslorätt här. De kan vi inte slänga ut. Och deras föräldrar och farföräldrar etc har betalat in skatt under hela sina liv och så att säga i någon mån i förväg betalt för sina missanpassade avkomlingar. Men invandrare har inte födslorätt i vårt land. De har inga rätt alls att komma hit. Vi kan välja att i välvilja ta emot invandrare. Och det skall vi göra. Men vi skall vara stentuffa mot de invandrare som missbrukar vår välvilja. För de skötsamma invandrarnas skull!

Jag vet inte hur många fall jag läst om, där en invandrare blivit dömd för ett grovt brott och sedan dömts till utvisning efter avtjänat straff, och sedan inte har utvisats. Skälet till det senare kan vara att han/hon också begått grova brott i sitt hemland och där riskerar kanske dödsstraff eller tortyr eller att hamna i ett mycket hårt fängelse. Och då kan vi av humanitära skäl inte utvisa vederbörande, tycker vi. Resultatet blir att skötsamma människor som kommit till Sverige blir utvisade trots att de inte begått brott i Sverige, medan människor som begått mycket grova brott i vårt land (även mord) får stanna här av humanitära skäl, om de som bonus också begått grova brott i sitt hemland. Dvs de skötsamma invandrarna behandlas sämre än de brottsliga invandrarna. Detta är helt fel. Och sänder helt fel signaler.

Nu tänker du kanske så här, ”Men vi kan väl ändå inte utvisa människor till länder med inhumana straffsystem.” Varför inte det? Vi svenskar kanske tycker att de har inhumana system, men vi har ingen rätt att ha synpunkter på deras rättssystem. I Sverige är vi väldigt ”humana” mot bovarna, medan vi fullständigt struntar i offren och deras anhöriga. Jag ser inget humant i det. Men oavsett hur man ser på detta så finns ingenting som tvingar en invandrare att begå våldtäkter eller mord eller rån eller vad det nu är. Vill man inte bli utvisad är det bara att sköta sig. Att försöka ursäkta den ovan nämnda våldtäktsmisstänkte 16-åringen och tala om psykosociala faktorer och liknande (som Godhetskören älskar att göra) är ingenting annat än ondska.

Att våldta en 10-årig på det grova sätt som skedde (vi talar liksom inte om en blottare som visat snoppen för en flicka), är ett mycket, mycket grovt brott!!!!!!!!!! Det handlar ju inte om en berusad tonårsflicka som frivilligt följde med våldtäktsmannen hem (inte heller då är våldtäkt acceptabelt), utan om en flicka, ett barn i ordets verkliga bemärkelse, som lekte med sin kamrat i en lekpark. Kanske har flickans liv förstörts. Det är inte alls omöjligt. Förmodligen har hon, förutom psykiska men, fått svåra underlivsskador, vilket ofta leder till smärtor vid samlag under resten av livet. Det är inte heller ovanligt att flickor begår självmord efter sådana här händelser. Ett sådant brott skall få mycket, mycket hårda konsekvenser!!!!! Även om man är invandrare.

Därför anser jag att invandrare som begår grova brott skall utvisas oavsett vad som möter dem i hemlandet (det skall de i så fall tänka på innan de begår brott). Om de t ex har begått mord i sitt hemland så tycker jag att då skall de också straffas för detta efter hemlandets lagar. Det är rätt åt dem! Ingen och ingenting tvingade 16-åringen att våldta den 10-åriga flickan. Han valde att göra det och skall därför också betala det fulla priset för att ha gjort det. Men på grund av sin låga ålder kommer han säkert att helt undgå straff för det han gjort. Och får han något straff så blir det i stort sett ingenting. Och han kommer definitivt inte att dömas till uvisning. Trots att han mycket väl skulle kunna utvisas. Han besökte ju helt nyligen frivilligt Somalia, vilket antyder att han inte känner sig hotad där.

Nyligen läste jag en artikel som handlade om invandrarungdomar som rånar människor på mobiltelefoner och pengar. Det var någon i Godhetskören som skrivit artikeln, och vederbörande menade att det inte är så enkelt att avgöra vem som är bov och offer. Man måste ”problematisera” det hela (ett av de nya politiskt korrekta modeuttrycken) menade man. Vadå problematisera? Som jag ser det finns inget att problematisera. Det enda problemet är att en person rånar en annan person. Detta kan inte på något sätt ursäktas av sociala faktorer som utanförskap och arbetslöshet. Varför begår i så fall asiatiska invandrare rån och våldtäkter i oerhört mycket mindre omfattning än muslimska invandrare? Och om det nu är psykosociala orsaker, varför är inte asiatiska invandrare arbetslösa och utanför i samma utsträckning som muslimska invandrare?

4. Eftersom jag nu tagit bladet från munnen när det gäller vår misslyckade invandringspolitik får jag alla möjliga sorters mail i ämnet. En del är arga på mig (som jag nämnde inledningsvis). Andra tycker att jag är för mesig. Jag har full förståelse för att människor reagerar när brottsliga invandrare inte kan utvisas eller inte får några straff eller får fantasisummor från samhället, trots att de begår brott. Fortsätter det på detta sätt kommer vi snart att ha riktiga nazistpartier i Sverige. Och de kommer inte att få några procent av rösterna. Nej de kommer att få egen majoritet i Riksdagen. Och vad kommer medlemmarna i Godhetskören att tycka när och om detta sker? Svenska folket kommer då att vara så trötta och förbannade på de invandrare som missköter sig, att det kommer att gå ut också över de skötsamma invandrarna. Därför måste vi ta itu så snart som möjligt med de misskötsamma invandrarna. Annars kommer vi att få ett verkligt rasistiskt samhälle.

Jag såg för övrigt att Aftonbladet häromdagen på sin hemsida ställde frågan, ”Vem skulle du rösta på om det var val idag?” När jag kollade hade över 20 000 personer röstat. Vid Sifo-undersökningar brukar man tillfråga mellan 1000 och 2000 personer. Skillnaden är givetvis att de stora instituten gör urval som skall avspegla hela det svenska samhället. Här handlade det om de som brukar läsa på Aftonbladets hemsida. Vi kan nog under alla förhållanden utgå från att SD-sympatisörer inte hör till de mest frekventa besökarna där, varför dessa förmodligen inte var överrepresenterade i resultatet. Dessutom är 20 000 personer så pass många att detta automatiskt borde ge en viss spridning bland de som röstade. KD fick 2 procent (grattis Hägglund), V 5%, Centerpartiet 3 procent och SD 23 procent! Socialdemokraterna fick 17 procent! På Aftonbladets hemsida, av alla ställen! Även om sådana här omröstningar måste tas med en nypa salt (gäller också Sifo etc), antyder resultatet i alla fall hur människor känner sig. Man kan nog inte helt utesluta att SD kommer att gå framåt rejält i nästa val (om inte någon okänd skandal dyker upp eller att partiledningen gör bort sig). Kanske kommer de då att vara större än Socialdemokraterna? Skulle det verkligen vara val idag, kanske inte folk skulle rösta som de gjorde ovan, eftersom ett val handlar om så mycket mer än invandringen, nämligen ekonomisk politik, miljöpolitik, arbetsmarknad etc. Men det intressanta är att ovannämnda omröstning visar människors tankar. Även om många av de som nu valde SD, i verkligheten i ett riktigt val, än så länge skulle röstat på M eller S och inte SD, anser de tydligen att SD har rätt när det gäller just invandringen. Och förr eller senare kanske dessa tankar övergår till handling (om vår vansinniga invandringspolitik fortsätter och problemen blir alltmer akuta) och då kan det politiska landskapet i vårt land helt komma att möbleras om. Det kan inte uteslutas att SD kommer att vara största partiet om 10 år.

Rent praktiskt skulle jag vilja ha följande lagstiftning: Invandrare som ännu inte blivit svenska medborgare och begår brott i någon form (med undantag för p-böter och fortkörning och liknande) skall automatiskt utvisas (vare sig de har PUT eller ej). Handlar det om föräldrar skall hela familjen utvisas (i varje fall skall den brottslige inte få stanna med hänsyn till familjen). När de blivit svenska medborgare skall det finnas en prövotid på låt oss säga 5 eller 10 år. Begår man grova brott (nu talar jag alltså om brott som våldtäkt, rån och mord) under den tiden skall man förlora sitt svenska medborgarskap och sedan skall man utvisas (eventuellt med hela sin familj). På senare tid har det diskuterats om att korta ned väntetiden för svenskt medborgarskap till 2 år. I så fall blir kraven på en prövotid ännu viktigare. Till och med socialdemokraternas starke man i Malmö, Ilmar Reepalu, vill göra det möjligt att utvisa nyblivna svenska medborgare. Hans tanke är att det skall stävja gängkriminaliteten, eftersom fängelse inte är tillräckligt avskräckande, vilket utvisning är (enligt honom). Nu har han mötts av total oförståelse och massiva fördömanden, men jag tror ändå att han startat en tankekedja som kanske till slut inte går att stoppa (speciellt inte när verkligheten kommer ikapp).

I en artikel i Aftonbladet den 24/11 2011 skriver man om den s k Alexandramannen, irakiern Atheer al-Suhairy, som sexuellt förgripit sig på mer än 50 unga flickor. I det här fallet angav Aftonbladet faktiskt namn och etnicitet och visade bild. Kanske insåg man att det hade stuckit alltför mycket i ögonen på folk om man inte gjort det. Al-Suhairy har nu avtjänat sitt straff (eller delar av det i alla fall) och släpps efter sex år. Han är dömd till utvisning efter avtjänat straff. Men antagligen så kommer han inte att kunna utvisas. Varför kan han då inte utvisas? Jo, orsaken är att han inte har sina papper i ordning. Sven-Åke Eriksson, beslutsfattare vid gränspolisen, bekräftar i artikeln problemet:

Vi har haft utvisningsärenden där vi har varit tvungna att släppa grova brottslingar på grund av att utlänningen kanske vägrar ta fram dokument, eller var han kommer ifrån. Det händer ofta.

Hehehehehe…. (hysteriskt skratt). Ja här ser man verkligen demokratins svaghet. Det är bara att vägra ta fram sina papper, eller göra sig av med dem, så slipper man utvisas. Tänk om det var så enkelt så att en etnisk svensk kunde undgå att straffas för mord genom att slänga sitt pass! Det vore ju fantastiskt eller hur? Men det kan ju knappast vara lagstiftarens mening att det skall vara så lätt att undgå utvisning. Då får vi ändra på lagen så att även den som saknar papper kan utvisas. Nu finns givetvis ett problem här. Vilket land vill ta emot en sådan person om det inte går att styrka att personen i fråga har sitt ursprung i detta land? Det måste rimligen vara en utrikespolitisk fråga. Vi får helt enkelt förhandla med olika aktuella länder, och med tanke på de enorma summor som Sverige ger i bistånd till många fattiga länder, så kanske man som motprestation kunde kräva att dessa länder tar emot utvisade personer från Sverige, även om de saknar papper. Annars får vi väl upprätta en fångkoloni på Antarktis, dit vi skickar dem (Skojar jag? Tja, jag vet inte om jag skojar. Kanske, kanske inte).

Apropå ingenting så berättar danska Extrabladet att Danmark efter inbördeskriget i Libyen tagit emot 50 sårade libyiska soldater (jag antar att dessa kom från de så kallade ”rebellerna”). Man skulle tycka att dessa borde vara tacksamma. Men inte. De krävde att få röka i sjukhussängarna (fast andra patienter inte accepterade det), de kom med rasistiska kommentarer till personalen, de accepterade inte kvinnliga tolkar och kom med ytterligare krav på särbehandling. Man tvingades kontakta de libyiska myndigheterna, som skickade personal för att tala soldaterna till rätta. Det här visar precis hur islam fungerar. Otacksamhet, kvinnoförtryck och hänsynslöshet mot andra och förakt för andra kulturer och åsikter (man kan ju tycka att libyerna inte har speciellt mycket att vara stolta över). Fick jag bestämma skulle man bara skicka tillbaks dem utan någon behandling. Och det menar jag verkligen! För övrigt kan man undra om Natos och Sveriges insats i Libyen verkligen var för det libyiska folkets bästa. Många fall av krigsbrott och övergrepp på civila, begångna av den Natofinansierade och Natobeväpnade gerillan, har framkommit. Och enligt Amnesty begås fortfarande övergrepp och massakrer på tusentals civila.

För övrigt läste jag att alla de nordiska länderna fått förfrågningar från den libyiska övergångsregeringen när det gäller specialistvård för libyiska soldater. Norge tackade nej medan Danmark tydligen sade ja. Sverige har tagit emot ca 20 st. SvD skrev den 29/11 2011:

På tisdagskvällen åker läkare från Region Skåne till Libyen för att slutföra urvalet av de patienter som ska flygas till Skåne för vård. Det handlar i första hand om ett 20-tal krigsskadade män.

Region Skåne blir därmed först i landet att ta emot krigsskadade från Libyen.

Man undrar bara vad flygtransporten hit kostar (läkare finns ombord på planet). Dessutom har vi tillräckligt långa vårdköer som det är.
– Ja men man kan ju inte lägga ekonomiska aspekter på människoliv!
– Men det har vi ju nyss diskuterat. Man lägger redan sådana aspekter på människoliv. Det är precis därför vi har de vårdköer vi har. Dessa 20 libyer kommer självklart att gå före svenska patienter i kön. Eller rättare sagt, de har redan gått före. Och eftersom Godhetskören (som antagligen har försäkringar som ger dem företräde i alla vårdköer) vill visa för hela världen hur goda de är, kommer man säkert att ta hit många, många fler skadade libyer. Tänk om man kunde få läsa om att dessa libyer uttryckt stor tacksamhet för att de fått komma hit eller fått se någon i TV som gjorde detta. Då skulle jag känna mig lite bättre i all fall.

Jag drar inte alla invandrare över en kam i det jag skriver ovan. Det jag diskuterar i föreliggande artikel är just de invandrare som begår brott, oavsett hur många eller hur få de är. Nu finns det faktiskt en ytterligare aspekt av det hela. I tidigare bloggar har jag nämnt (och gett källor för detta) att i Sverige så är andelen våldsbrott bland invandrare från muslimska länder ungefär tre gånger så hög som genomsnittet. Ungefär samma siffror gäller för Norge och Danmark (för invandrare från Asien ligger siffran på ca en tredjedel av genomsnittet – det är således skillnad på invandrargrupper och invandrargrupper).

När det gäller Frankrike så utgör muslimerna ca 5-10 procent av befolkningen. Samtidigt visar nya siffror att 70 procent av fångarna i franska fängelser är muslimer (enligt Press TV), dvs en grotesk överrepresentation. I tv-sekvensen som finns i samband med artikeln försöker man bortförklara muslimernas överrepresentation när det gäller brott genom att i vanlig ordning hänvisa till psykosociala orsaker. Frågan är då varför inte andra invandrargrupper är lika överrepresenterade.

Frankrike går obevekligt mot ett inbördeskrig inom 30-40 år. Det är min bestämda uppfattning.

Sammanfattningsvis så menar jag att brottsliga invandrare skall slängas ut från Sverige (och Europa). De har ingenting här att göra. Ingenting tvingar dem att våldta 10-åriga flickor eller råna ungdomar på mobiltelefoner. Vill de stanna här får de sköta sig, annars åker de ut. De har ingen rätt att vara här. Vi som bor här bestämmer vilka som har rätt att bosätta sig i Sverige. De handlar inte om att vara grym eller obarmhärtig. Den typen av människor förtjänar ingen barmhärtighet. Jag anser att de pengar vi öronmärker till att hjälpa mindre lyckligt lottade människor i andra länder skall användas optimalt för att hjälpa så många som möjligt. Och detta gör vi bäst genom att hjälpa lidande människor i närområdet och inte låta dem komma hit.

Om dina egna barn missköter sig, så slänger du inte ut dem. Då är du en dålig förälder. Utan du försöker hjälpa dem att bli skötsamma människor. Men om grannens barn kommer hem till dig för att leka med dina barn, och då missköter sig allvarligt (med flit slår sönder saker, stjäl och hotar dina barn och dig själv), då slänger du ut dem (eller kallar på polis att slänga ut dem om du inte klarar av det själv). Det har du all rätt att göra. På samma sätt är det med invandrare. Att låta brottsliga invandrare stanna i Sverige, medan vi utvisar skötsamma invandrare är inte godhet. Det är i själva verket ondska, eftersom vi då behandlar de brottsliga invandrarna bättre än de skötsamma. Dessutom är det dumhet av det enkla skälet att vårt land på sikt kommer att förstöras.

Nu är ju med all sannolikhet Sverige och Europa en döende civilisation, så antagligen är det jag skriver bortkastat. Allt måste löpa linan ut. Godhetskören kommer inte att ge sig förrän det Sverige, som vi etniska svenskar vuxit upp i, inte längre existerar. Frågan är vad som då kommer att existera. Och frågan är om Godhetskören, när de sitter där med facit i hand, verkligen kommer att ”gilla läget”. Jag är inte säker på det.

(Jag hänvisar ovan till äldre bloggar, där det bl a återfinns källor till mina påståenden. Jag ger inga länkar till dessa utan läsaren får antingen bläddra bland dem eller använda sökfunktionen).