I del 1 drev jag tesen att invandrare som begår brott (i någon form, bortsett från parkeringsförseelser och liknande) och ännu inte fått PUT (permanent uppehållstillstånd) skall utvisas på livstid efter avtjänat straff. Invandrare som begår grova brott (våldsbrott som våldtäkt, grov misshandel, rån och mord – även stöld och inbrott räknas enligt min mening som grova brott) och som fått PUT skall utvisas på livstid efter avtjänat straff. När det gäller invandrare som hunnit bli svenska medborgare skall det finnas en prövotid (någonstans mellan 5 och 10 år). Begår man grova brott under den tiden skall man förlora sitt medborgarskap och utvisas på livstid (efter avtjänat straff). Detta skall alltid gälla utan några som helst undantag. Om de misskötsamma invandrarna visste att detta tillämpades konsekvent skulle de inte begå några brott. Alla skulle tjäna på detta, inklusive de skötsamma invandrarna.
Jag kan inte förstå hur en sådan åsikt kan vara det minsta kontroversiell. För mig framstår det som självklart att det skall vara så. Dessutom är det viktigt att ha sådana principer för att undvika att etniska svenskar får en negativ syn på invandrare. Fortsätter vi på den inslagna kursen kommer SD att bli ett av de större partierna inom en snar framtid (ja kanske till och med det största).
Vad sägs t ex om Adama Diarra (muslim) från Elfenbenskusten? Hans fru, Maria Oscarsson, försvann i november 2011. Hennes styckade kropp påträffades i ett skogsparti på Hisingen i Göteborg. Parets son har vittnat om att Adama misshandlade modern och sedan kastade ut henne från balkongen. Påföljden blev 5 års fängelse och utvisning till 2022. Enligt Tingsrätten kan det inte anses vara klarlagt att uppsåtet var att döda hustrun (därav den korta strafftiden). Som lekman tycker man att det faktum att han styckade kroppen borde varit synnerligen graverande (bara det borde ha gett 5 års fängelse). ”Hoppsan, jag råkade visst stycka frugan. Ooooppps. Som det kan bli.” Men outgrundliga äro domstolarnas vägar. Rättvisan tycks inte längre enbart vara blind till person (som den skall vara) utan minst lika blind när det gäller rättvisa och rättfärdighet (vilket den inte skall vara).
Bortsett från att straffet förefaller väldigt lågt undrar man varför Adama dömdes till endast 10 års utvisning. Varför skulle Sverige någonsin vilja ha tillbaka en sådan motbjudande person? Sverige har inte några som helst förpliktelser gentemot Adama Diarra. Sverige kommer att vara ett mycket bättre land utan honom!!!
Till saken hör att Adama kom till Sverige år 2000. Vid ankomsten uppgav han falska uppgifter (bl a felaktigt namn och fel ålder). Han var vid ankomsten gift med en kvinna från Gambia som han misshandlade grovt, för vilket han dömdes till 10 månaders fängelse. Trots att han lämnade felaktiga uppgifter vid ankomsten och dessutom misshandlade sin hustru fick han i alla fall stanna i Sverige. För mig är detta en gåta. Samtidigt som man släpper in personer som Adama Diarra och låter dem stanna här, slänger vi ut sjuka barn (verkliga barn), kristna pastorer som riskerar att dödas (av muslimer) om de återvänder till sitt land och asylsökande som ärligt uppger ålder och bakgrund och som accepterar att de blir utvisade, dvs som accepterar svensk lag. Vore det inte bättre att göra tvärtom? Hans Bergström, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, skrev i tidningen Sunt Förnuft nr 2 mars 2011:
Ju mindre du kan bidra med till det svenska samhället desto större chans att få stanna här. Inget annat land har, vad jag vet, en så självdestruktiv invandringspolitik.
Oavsett om det är medvetet (jag har ju i alla fall svårt att tro att det skulle vara medvetet – men säker kan man nog inte vara) eller ej, så tycks våra politiker sträva efter att på kortast möjliga tid förstöra det svenska samhället.
För mer detaljer se här:
http://avpixlat.info/2011/12/03/muslimsk-invandrarmusiker-haktad-for-hustrumord/
http://avpixlat.info/2012/01/04/muslimsk-hustrumordare-doms-endast-for-vallande/
(Du kanske tycker att avpixlat.info är en motbjudande sajt. Jag anlägger inte några sådana aspekter. Det enda som betyder något för mig är om det som skrivs där är sant eller ej. När vanliga media inte tar sitt ansvar och objektivt rapporterar vad som sker, ja då är det bra att någon annan gör det).
Efter denna lilla tillbakablick är det så dags för dagens ämne som kan sammanfattas på följande sätt: Är det rätt och eftersträvansvärt att positivt särbehandla invandrare, dvs behandla invandrare bättre än etniska svenskar? Detta är ju en form av diskriminering och diskriminering är alltid fel!.
Låt mig börja med att utgå från en artikel i Kristianstadsbladet.
Artikeln handlar om en pensionerad bibliotekarie som efter sin pensionering arbetat med att hjälpa utsatta kvinnor. Vi läser i artikeln:
I sitt ideella arbete med utsatta kvinnor, kom hon [dvs bibliotekarien] i kontakt med en kvinna som invandrat till Sverige när hon var över 65 år gammal. Den gamla damen [som invandrat] hade svårt att få ekonomin att gå ihop.
När den pensionerade bibliotekarien började hjälpa den äldre damen blev hon mycket överraskad. Den äldre damen hade sammanlagt med bidrag för bostad och skälig levnadsnivå ett skattefritt bidrag som nästan uppgick till elvatusen kronor. Hon behövde nu hjälp med kostnader för dyr tandvård.
Eftersom vår pensionerade bibliotekarie får ut en pension, efter skatt, som ligger strax över tiotusen kronor [dvs ca 1000 kr mindre än den invandrade damen], tog hon kontakt med en socialsekreterare för ett reda ut begreppen.
Jo, den gamla damen hade rätt till kostnadstäckning för tandvård, men nej – det hade inte den före detta bibliotekarien. Hon kunde söka bostadsbidrag, men det skulle inte röra sig om mer än ett par hundra kronor per månad.
I artikelrubriken ställer sig författaren den synnerligen relevanta frågan, ”Var är hennes pengar som hon har betalt in under livet?” Och jag instämmer. Är det verkligen rimligt att en person som kommit till Sverige efter att ha fyllt 65, och som inte betalat in ett enda öre till det svenska välfärdssystemet, skall ha 1000 kr mer per månad att leva av än en person som arbetat hela sitt liv och betalat in skatt under hela livet? Och är det rimligt att denna person, som inte bidragit med ett enda öre till det svenska välfärdssystemet, dessutom skall få dyr och avancerad tandvård helt gratis medan den svenska kvinnan själv får stå för sin tandvård? Jag tycker inte det och om du inte håller med mig, ja då anser jag att något måste vara allvarlig fel i ditt huvud. Jag tycker det är så orättfärdigt och orättvist som det bara kan bli (själv har jag, som betalat skatt hela mitt liv, förutom mina tjänstepensioner, vilka inte är relevanta i det här sammanhanget, endast 1000 kr mer per månad än den invandrade kvinnan – även det tycker jag är stötande).
I Sverige finns alltför många uteliggare (som är etniska svenskar). Tänk om våra hemlösa skulle behandlas lika gentilt som de invandrare, som halkat in i vårt välfärdssystem på ett bananskal! Det vore ju fantastiskt! Men det kan vi nog bara drömma om. Uteliggarna har ju gjort sig skyldiga till det i våra politikers ögon oförlåtliga brottet att vara etniska svenskar.
Antag att vi har ett pensionsförsäkringsbolag. Kunderna får nu reda på att de som betalat in premier under hela livet till en viss pensionsförsäkring får 1000 kr mindre i månaden i pension än de som inte betalat in ett enda öre i premier. Skulle de betalande kunderna acceptera detta? Nej. Det skulle bli ett ramaskri! Eller hur?! Dessutom skulle naturligtvis ett sådant bolag snabbt göra konkurs. Man kan inte betala ut pengar man aldrig fått in (om man inte tar från de betalande kunderna och ger till de icke betalande kunderna – det är ju så svenska staten gör). Eller vad skulle kunderna säga om de som troget betalat premien till villaförsäkringen år efter år fick lägre ersättning vid skada än den som aldrig betalat någonting alls, och att detta tillämpades konsekvent?
En stat kan visserligen betala ut mer pengar än man får in (som i fallet med den invandrade damen). Men detta kan bara fungera om det sker i mycket liten skala i förhållande till folkmängden. I ett samhälle med 9 miljoner invånare (varav kanske 4 miljoner har riktiga jobb och bär upp samhället ekonomiskt) kan man omöjligen göra så om det handlar om hundratusentals människor som åker snålskjuts på välfärdssystemet. Det kommer att urholka hela systemet. Visserligen kan man låna pengar eller trycka mer sedlar (den grekiska metoden) men detta kan bara fungera på kort sikt. Långsiktigt så kommer det att innebära att man tar från de som betalat in till systemet och ger till de som ingenting betalat. Det kan man i och för sig göra, men då måste man redovisa vad detta innebär ekonomiskt för medborgarna och sedan i en folkomröstning fråga dem om de går med på detta (jag talar här inte om etniska svenskar som är handikappade och liknande utan om de invandrare som belastar vårt välfärdssystem utan att tillföra något till systemet).
Dessutom, även om det ekonomiskt skulle fungera att betala sjukvård och pensioner för skaror av folk som inte betalat in ett enda öre till systemet (vilket det inte gör), så är det moraliskt förkastligt. Och att till och med ge människor, som inte betalat in ett enda öre i skatt, mer pension än den som betalat till välfärdssystemet under hela livet, ja det är djupt, djupt orättfärdigt. Det är genuint ondskefullt!!!! Dessutom gör man på detta sätt invandrarna en oerhört stor otjänst, eftersom det kommer att leda till hat mot invandrare (vilket också kommer att drabba de invandrare som arbetar och betalar skatt).
För mig påminner systemet om föräldrar som köper julklappar till grannens barn och ordnar julfest för dem och samtidigt låter de egna barnen sitta ensamma på julafton och gråta i en kal lägenhet, medan de hör föräldrarnas och grannbarnens glada skratt och tjo och tjim från grannlägenheten. Sådana föräldrar skulle nog de flesta människor klassa som djävulska monster!
Nu finns det ju något som heter existensminimum. Detta är den minsta summa pengar som man anses kunna leva på. Givetvis har alla människor rätt till existensminimum. Men detta kan inte förklara hur en invandrare, som inte betalat in ett enda öre till systemet, kan få 1000 kr mer per månad att leva på än en etnisk svensk, som hela sitt liv betalat skatt. Dessutom, om ett helt livs arbete endast ger existensminimum som pension, ja då måste något vara fel på pensionssystemet! Hur många av våra yrkespolitiker får drygt 10 000 kr per månad i pension efter skatt? En statsministerpension ligger runt 93 000 kr per månad före skatt. En f d statsminister erbjuds dessutom mängder av styrelseuppdrag och liknande (så länge han orkar), vilket torde ge mångdubbelt mer än pensionen. Det är lätt att vara generös när man inte själv drabbas.
Den som inte betalat in ett öre till systemet skall ha en pension lika med existensminimum. Inte ett öre mer. För mig är det självklart att den som betalat in skatt hela livet skall ha mycket, mycket mer i pension än den som inte betalat in ett enda öre. Allt annat är orättvist och orättfärdigt och destruktivt! Sedan kan jag som individ välja att hjälpa andra mindre lyckligt lottade pensionärer med mina pensionspengar. Men staten skall definitivt inte stjäla mina pensionspengar för att ge dem till andra människor (medborgarna har ju ingått ett avtal med svenska staten och staten kan inte bryta detta avtal utan medborgarnas uttryckliga godkännande – när jag började arbeta utlovade svenska staten en pension baserad på hur mycket jag tjänade under de 15 bästa åren av mitt yrkesliv, ett avtal som de för länge sedan brutit).
Låt mig nu ta ett annat exempel. En god väns dotter läser till undersköterska. Hon har givetvis fått ta studielån för detta. De flesta av hennes klasskamrater är invandrare. I stort sett alla invandrarna får, enligt henne, sina studier betalda av samhället. Då undrar jag, om nu min goda väns dotter anses kunna betala tillbaka studielånet med sin kommande lön som undersköterska, varför kan då inte invandrarna ta studielån och sedan betala tillbaka detta med sin framtida undersköterskelön? Detta är ett flagrant exempel på hur svenska ungdomar särbehandlas negativt relativt invandrarungdomar. Självklart skall invandrare betala sina studier med studielån. Kan du som läser detta ge mig ett enda skäl för att de skall få sina studier betalda när inte svenska ungdomar får det?
Men inte nog med det. Enligt min väns dotter så talar de flesta av invandrareleverna synnerligen dålig svenska och är inte speciellt duktiga på lektionerna (snarare tvärtom). Ändå får de väldigt ofta MVG på proven. Detta tycker hon (och jag) verkar mycket misstänkt. Man undrar om lärarna är snällare mot invandrarna än mot de etniska svenskarna? Jag talade med en vårdlärare för någon vecka sedan. Jag har ingen som helst anledning att misstro henne. Hon berättade om problem med just invandrarelever från vissa länder (gissa vilka!). Dessa elever har svårt att acceptera att de blir underkända och kan bli väldigt aggressiva och hotande när de får tillbaka icke godkända prov. Många lärare vågar inte eller orkar inte konfrontera dem och godkänner sådana elever bara för att slippa bråk. Till stort men för sjukvårdens kvalitet!
En god vän till mig, som undervisat i matematik vid ett universitet i Sverige, berättade ungefär samma sak. Han hade underkänt några elever från Iran. De hade misslyckats totalt på sin sluttentamen och var långt, långt från gränsen för godkänt. När de fick tillbaka provet anklagade de min vän för att vara rasist. Han blev så arg så han nästan hoppade på dem (tack och lov lugnade en kollega ner honom).
Vid flera tillfällen har man gett invandrare förtur vid antagning till olika utbildningar. På juridiska fakulteten i Uppsala försökte man sig på detta för ca 10 år sedan (2003). Nu är ju inte jurister födda bakom en gärdsgård så några etniska svenskar, som inte antogs på grund av att invandrare gavs företräde (och som hade bättre betyg än någon av de kvoterade invandrare som antogs), stämde Uppsala Universitet och vann! Så universitet tvingades upphöra med diskrimineringen av etniska svenskar (som det faktiskt handlar om). Som sagt, diskriminering kan vara riktad åt båda hållen.
Tanken med att ge invandrare förtur till utbildningar är givetvis att man vill ha etnisk mångfald inom vissa yrken (motsvarande gäller när man ger kvinnor eller män förtur). Speciellt menar man att det är viktigt att rättsväsendet uppvisar etnisk mångfald för att kunna relatera till invandrares problem och för att kommunicera bättre med invandrare och accepteras av invandrare.
Antagningen till polishögskolorna (jag tror det gäller alla polishögskolor) är idag kvoterad och ger invandrare och kvinnor förtur. Man hoppas antagligen att invandrarpoliser skall ha lättare att vinna invandrarungdomars förtroende. Den fristående organisationen Centrum för Rättvisa har anmält kvoteringen till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Personligen kan jag berätta för dem att detta inte kommer att leda någonvart alls. DO är förmodligen det mesigaste som finns i hela universum. DO vågar inte ens kalla julen för jul av rädsla för att stöta sig med muslimska invandrare (julfesten hos DO heter decemberfest och julklappar heter vinterpresenter om jag inte minns fel – Happy Non-denominational Midwinter Feast, som man numera säger i USA, för att inte stöta sig med någon)!
Enligt en god vän till mig (du märker vad många goda vänner jag har), som själv är polisbefäl, så har inte invandrarpoliser (med t ex muslimskt ursprung) lättare att kommunicera med stökiga invandrarungdomar. Tvärtom. Muslimska ungdomar anser, enligt min polisvän, att de muslimer som blir poliser är förrädare och hyser bara förakt för dem.
När det gäller brandkåren så har man på vissa ställen försökt kvotera in kvinnor och invandrare. Här kan man lyssna på ett radioprogram i P1 som diskuterar detta.
Programmet handlar om rekryteringen till Brandkåren Attunda utanför Stockholm. Där betraktar man inte den tvååriga brandmannautbildningen som en merit. Däremot är det en merit att vara utomnordisk invandrare eller kvinna, eller gärna båda samtidigt. Mångfaldsvansinnet äventyrar således samhällets säkerhet. Detta signalerar att brandkårens huvuduppgift inte längre är att släcka bränder utan att stå för etnisk och genusmässig mångfald. Och det är ju precis så sjuka ideologier fungerar. Ungefär som Nordkorea (visste du att deras nye ledare Kim Jong-un nu har utnämnts till ”geniernas geni”). Brandkåren har ett grundläggande uppdrag och det är att hindra att bränder bryter ut och att släcka bränder. Att ta in personer som är mindre lämpliga än andra sökande är att äventyra detta uppdrag.
Inom vissa brandkårer har man i samma anda sänkt de fysiska kraven för att också kvinnor skall kunna bli brandmän – man bortser således från den fullt möjliga situationen att en rökdykare hittar en medvetslös, mycket tung person och sedan på grund av sin fysiska svaghet inte orkar bära eller släpa ut den personen i säkerhet (men det klart vad spelar ett människoliv för roll när mångfald och genuspolitik står på spel). Personligen tycker jag att det hela är så ofattbart sjukt att jag mår illa!
Kanske skulle vi kvotera när det gäller pilotutbildning också. Varför inte kvotera in blinda personer till pilotutbildningen? De torde ju ha svårt att komma in den normala vägen. Det spelar väl ingen roll om planen störtar. Det viktiga är ju inte flygsäkerheten utan mångfalden, eller hur? Mångfald blir på detta sätt ekvivalent med enfald!
Kvotering är kränkande mot den grupp som får förtur. Det innebär ju att man indirekt idiotförklarar dem och säger, ”Ni är så dumma i huvudet och så odugliga och värdelösa att ni inte har en chans att konkurrera med normala människor. Därför ger vi er förtur till vissa utbildningar”. Problemet är att det inte bara gäller att komma in på en utbildning. Man måste komma ut också. Genom att släppa in sämre kvalificerade och mindre lämpliga personer på en kanske svår utbildning, kommer produkten från denna utbildning att hålla lägre kvalitet. Till stort men för det svenska samhället.
I den positiva särbehandlingen av invandrare ingår att man i vissa badhus i vårt land numera har olika badtider för män och kvinnor (för att anpassa sig till islam) och att man i vissa skolar i klassrummen har (eller i varje fall har haft) skärmar mellan de manliga och kvinnliga eleverna (jag tror och hoppas att detta har upphört). Det är långt ifrån säkert att sådan särbehandling gagnar de invandrare som försöker bli en del av det svenska samhället (däremot gagnar det de invandrare som kommit hit för att åka snålskjuts på den svenska välfärden eller som kommit hit för att islamisera vårt land). I Svd kunde man den 20/1 2012 läsa en artikel med rubriken ”Det finns stor rädsla”. Artikeln handlar om Sara Mohammad som flydde från sin familj i irakiska Kurdistan när hon skulle giftas bort med en betydligt äldre man. 1993 kom hon till Sverige. Hon var fast besluten att ägna sitt liv åt att kämpa för de som utsatts för samma sak som hon själv.
I dag är hon ordförande i organisationen ”Glöm aldrig Pela och Fadime”. För tio år sedan var ämnet tabubelagt, minns Sara Mohammad. Vid ett tillfälle tvingades hon ha Säpovakter vid sin sida när hon skulle föreläsa på ABF i Stockholm.
– I dag diskuterar vi frågan. Samtidigt finns en rädsla och feghet; många hänvisar till rasism och islamofobi, vilket gör att de inte ser problemets vidd [tyvärr gäller detta fortfarande i alltför hög grad].
Enligt Ungdomsstyrelsen lever 70000 unga killar och tjejer under hedersförtryck – lågt räknat. Av dem uppskattas 8500 vara oroliga över att bli bortgifta.
…Tyvärr, menar Sara Mohammad, tassar det svenska samhället ibland på tå kring problemet.
– Att ge killar och tjejer olika tider i badhuset är till exempel inte bra. Det gör bara att man bejakar de här familjerna – det kommer att slå tillbaka senare.
Det tycks som att våra beslutsfattare totalt ignorerar de invandrare som vill bli en del av Sverige (vilka är de vi borde satsa på) och i stället hejhjärtat satsar på de som vill förvandla Sverige till en islamisk stat med sharíalagar (vilka omedelbart borde slängas ut från vårt land). Genom att ställa upp på vissa invandrargruppers krav på särbehandling försvårar man i själva verket för invandrare att integreras!
Jag skulle kunna fortsätta att ge hur många exempel som helst på diskriminering av etniska svenskar i deras eget land (i tidigare bloggar har jag gett dussintals sådana exempel). Ett exempel bland många är invandrare som säger sig ha flytt med fara för livet från sitt land och sedan, när de fått sitt PUT, åker tillbaka till hemlandet på ”semester” med resan betald av svenska skattebetalare (åtminstone i vissa fall). Men de flydde ju alldeles nyss med fara för livet. Hur kan de då åka tillbaka några månader senare utan fara för livet? Här håller jag helt med SD om att sådana invandrare inte skall vara välkomna tillbaka till Sverige efter sin "semester" (jag talar således inte om invandrare som åker tillbaka till hemlandet efter flera år, när förhållandet där ändrats till det bättre och som betalar resan med egna beskattade pengar de förtjänat på ärligt arbete).
En av mina läsare fäste min uppmärksamhet på kriget i Libanon för några år sedan (2006). På nyheterna nämndes gång på gång att ca 7 000 ”svenskar” var fast i Libanon och behövde hjälp för att komma hem till Sverige (citationstecknet kring svenskar kommer sig av att många av de muslimer, som är svenska medborgare, i mina ögon inte är mer svenskar än vad Usama bin Laden var svensk). Det skulle vara intressant att veta hur många av dessa 7 000 som fått sin ”semester” betald med svenska skattepengar. Och hur många som transporterades hem på svenska statens bekostnad. Normalt tar inte staten ansvar för hemtransporter av den här typen. Men det är klart att för invandrare gäller ju helt andra bestämmelser.
Ett annat exempel är hur man anger namn och visar bild på etniska svenskar som begår grova brott medan man så långt det går undviker att exponera invandrare som begår grova brott (när man anger domen kan man ju ibland inte undvika att berätta att de efter avtjänat straff skall utvisas, vilket gör att sanningen i dessa fall skiner igenom).
Men jag tror jag stannar här. Förhoppningsvis har jag lyckats förmedla min åsikt när det gäller kvoteringar och positiv särbehandling av invandrare. Dessa företeelser är absolut fel (lika fel som negativ särbehandling av invandrare) och kommer att leda till stora problem i samhället plus att etniska svenskar kommer att bli alltmer negativa till invandrare.
Det som våra politiker (med undantag för SD) tycker allra sämst om, ja rent av hatar, tycks vara etniska svenskar, som arbetat hela sitt liv, som betalat skatt hela sitt liv och som aldrig straffats för grova brott (och näst mest illa verkar man tycka om de invandrare som försöker bli en del av Sverige). Dessa behandlas sämre än alla andra människor i vårt samhälle. Jag kanske är orättvis, men det är i varje fall så det känns. Ändå är det dessa människor som bär upp samhället och möjliggör politikernas feta löner och pensioner och som betalar för den svenska välfärden. Utan dessa trogna, naiva människor skulle vi t ex inte ha råd att betala 2000 kr/dag för s k ensamkommande flyktingbarn (som i allmänhet varken kommer ensamma eller är flyktingar eller är barn eller verkar speciellt tacksamma över att få komma hit). Det faktum att det finns människor som under sina liv ger mer till samhället än de får (jag talar här rent ekonomiskt), möjliggör för andra människor att under sina liv få mer än de ger (långtidssjuka, invandrare, förtidspensionärer etc). Jag tycker självklart att vi skall ta hand om den som är handikappad eller långtidssjuk (och invandrare i rimliga kvantiteter). Absolut! Men det är inte självklart att vi skall behandla invandrare (som dessutom kanske missköter sig) bättre än etniska svenskar!!
Det är ju faktiskt vi vanliga människor som är politikernas uppdragsgivare. De är inte våra herrar (vilket de tycks tro) utan de skall vara våra tjänare. När man hör Reinfeldt, Göran Hägglund, Annie Lööf och Håkan Juholt etc uttala sig, så får man en känsla av att de nog inte riktigt insett hur det förhåller sig. De skall fråga oss vad vi anser och hur vi vill ha det och inte bestämma vad vi skall tycka och hur vi skall ha det!!!!!!!!!!!!!!!!! Sverige är enligt min mening ingen verklig demokrati i ordets sanna bemärkelse. Sverige är en totalitär diktatur, där invånarna visserligen får rösta vart fjärde år men där makthavarna sedan, mellan valen, beter sig lika arrogant som den värsta diktator. En del av arrogansen visar sig i att man inte öppet, för svenska folket, redovisar vad t ex invandringen kostar och vad detta får för konsekvenser när det gäller sjukvård, pensioner etc. Denna brist på insyn gör att man misstänker att det ligger en hel del i Sverigedemokraternas kritik mot den svenska invandringspolitiken. Hade man haft rent mjöl i påsen hade det effektivaste argumentet mot SD varit en sådan redovisning (baserad på en ingående utredning gjord av en trovärdig, utomstående ekonom).
Den som skriver detta, dvs jag, är inte rasist eller emot att vi hjälper människor i andra länder som har det svårt. Tvärtom! Men jag kan inte se att detta nödvändigtvis måste innebära att vi förstör vårt land genom att ta hit kulturer som inte kan (eller vill) anpassa sig till vårt sätt att leva (jag talar här om den muslimska kulturen), och som dessutom långsiktigt planerar att ta över vårt land och förslava de etniska svenskarna (vilket är varje rättrogen muslims yttersta mål). Om vi dessutom vill hjälpa så effektivt som möjligt, ja då skall vi hjälpa människor på plats eller i närområdet så långt det går. Då skulle vi kunna hjälpa 100-tals gånger fler människor (vilket jag visat genom räkneexempel i många tidigare artiklar) än vi hjälper idag. Vore inte det något gott? Och om det inte vore gott får du gärna tala om för mig varför det inte vore gott.
I den avslutande, tredje delen, av denna serie kommer jag att diskutera invandring rent allmänt.
