En betraktelse över…

…den ädla konsten att hjälpa så fel personer, och så få personer, som möjligt, och samtidigt förstöra sitt eget land.

Migrationsverket räknar med att ca 12 000 s k ensamkommande flyktingbarn kommer att söka sig till Sverige i år (2015) och kommande år. Såvitt jag kan förstå kommer 100 procent av dessa att beviljas permanent uppehållstillstånd. Varje sådant ”barn” kostar mellan 2000 och 7000 kr/dygn (ibland mer än så – jag har sett siffror på att det i enstaka fall kan handla om 15 000 kr/dygn) under de första två åren, innan ”barnet” ifråga sedan kan slussas vidare till mindre kostsamma boenden.

S k ensamkommande flyktingbarn är en tämligen ny företeelse. Första gången uttrycket användes var 2004 när 338 flyktingar av denna typ kom till Sverige. Sedan har det eskalerat snabbt. Ensamkommande flyktingbarn är idag en miljardindustri. Privata entreprenörer som upplåter boenden till ensamkommande skär, som vi strax skall se, guld med täljknivar, som man brukar säga.

Innan vi går vidare, låt oss (apropå "guld med täljknivar") titta på vad ”mindre kostsamma boenden” kan innebära (dit de ensamkommande flyttar efter de två första åren). I Expressen kunde man den 5/5 2015 läsa en artikel med rubrik ”Ettorna hyrs ut till flyktingar för 46 500 kr” (per månad). Självklart betalar inte flyktingarna så mycket, utan det är vad samhället, dvs du och jag, får betala. Tror du att någon tjänar pengar på att hyra ut en etta på 20 kvadratmeter (enligt artikeln) för 46 500 kr/mån? Japp! Rätt gissat. Du är smart du! Och har uppenbarligen en djup förståelse för ekonomiska realiteter. Är du kanske civilekonom rent av?

Följdfrågan blir nu: ”Tror du att det finns starka inhemska (svenska), ekonomiska intressen (bland entreprenörer inom flyktingindustrin) när det gäller att fortsätta Sveriges nuvarande massinvandringspolitik?” Skulle tro det! Eller hur? Givetvis kostar inte alla lägenheter, där de ensamkommande kan bo, när de slussats ut från det dyra boendet, lika mycket. Men det är under alla förhållanden inte gratis. Det handlar om helt andra hyror än vad vanliga människor betalar för en lägenhet. Ingen politiker/tjänsteman skulle kunna tänka sig att ösa lika mycket pengar över en vanlig, etnisk svensk. Det vore helt, absolut, hundraprocentigt uteslutet! Etniska svenskar är idag andra klassens människor i Sverige!

Jag flyttar ju till Portugal till hösten och tänker hyra ut min lägenhet under första året – bra att ha om jag skulle ångra mig. Det vore inte dumt att få in 46 500 kr/mån, den är ju trots allt mer än dubbelt så stor som den lägenhet som nämns ovan. Men skulle jag begära en sådan hyra blev jag anklagad för ocker. Lägger jag på för mycket på min egen månadsavgift (mer än avgift för el och kanske någon tusenlapp för att det är möblerat) kan min hyresgäst anmäla mig till min bostadsrättsförening och hyresnämnden, och jag tvingas att betala tillbaka den del av hyran som betraktas som oskälig, annars riskerar jag att förlora min lägenhet (läste om ett sådant fall häromdagen i någon tidning). Och detta med all rätt. Men varför kallas det inte ocker när Migrationsverket betalar? Såvitt jag vet är ocker straffbart.

Det tycks som att både strafflag och ekonomiskt sunt förnuft bryter samman så fort det handlar om flyktingar. Vilket givetvis beror på att så fort någon bara antyder att det också finns ekonomiska aspekter på flyktingmottagning (precis som på allt annat, inklusive sjukvård och äldrevård), så anklagas vederbörande av Godhetskören för rasism och jämförs med Hitler (och jämförelsen utfaller ofta till Hitlers fördel). Ingen vågar således ifrågasätta någonting när det gäller flyktinghanteringens kostnader. Vem vill förlora sina vänner, sitt jobb och dessutom få ett massmediedrev på sig?!

När jag läste att 12 000 ensamkommande flyktingbarn kommer hit i år så tog jag mig för att sätta in dessa siffror i en kalkyl jag redovisat flera gånger förut. Kalkylen blir tydligare, ju flera individer det handlar om och visar vilka absurda konsekvenser Sveriges flyktingpolitik leder till.

Trovärdiga källor anger, som nämnts ovan, dygnskostnader på boenden för ensamkommande till mellan 2000 och 7000 kr/dygn under de första två åren (bl a så skall det finns minst en anställd per ”klient”). Låt oss räkna med en medelkostnad på 3000 kr/dygn, vilket således är lågt räknat. (f ö så finns det svenska pensionärer vars nettomånadsinkomst ligger ungefär i den storleksordningen).

Årskostnaden per klient blir då 3000x365,25 = 1 095 750 (på ett år går det 365,25 dagar i genomsnitt, detta på grund av att vart fjärde år är skottår). Kostnaden blir således ca 1,1 miljon kr per ensamkommande och år.

De ensamkommande bor, som nämnts ovan, i genomsnitt ca 2 år på dessa dyra ingångsboenden, innan de slussas ut till de ”billigare” boenden jag nämnt ovan (dvs ettor för 46 500 kr/mån och liknande fantasisummor). Tänker vi oss nu ett stadigt inflöde av 12 000 ensamkommande per år under en längre tid, kommer det att efter ett år uppstå ett s k stationärt tillstånd (balans) med 24 000 ensamkommande boende på dyra ingångsboenden (år två, dvs 2016, bor de 12 000 kvar som anlände 2015 plus att ytterligare 12 000 tillkommer detta år — alla ensamkommande under ett visst år anländer givetvis inte den 1/1, utan detta sker utslaget över hela det aktuella året, men vid ett inflöde under flera år spelar detta ingen roll för mitt resonemang).

Den totala årskostnaden för 24 000 individer (vid ett konstant inflöde av 12 000 individer/år) blir således:

24000x1095750 = 26 298 000 000 (dvs ca 26,3 miljarder) kr.

Detta är mer än hälften av vad hela Sveriges försvar kostade 2014 (47 miljarder)!!! Och det är ca fem miljarder mer än vad hela Sveriges polisväsende kostade 2014 (21,5 miljarder)! Jag finner detta absurt. Jag betraktar de politiker som handskas med våra skattepengar på detta sätt som ekonomiska brottslingar. De gör sig skyldiga till trolöshet mot huvudman (dvs mot svenska folket). Sveriges politiker är tillsatta för att värna om svenska folket och om Sverige som nation – de är inte tillsatta att prioritera världens muslimer på bekostnad av svenska folket!!!!!!.

Låt oss nu göra en jämförelse. Jag har ett fadderbarn på Haiti, som jag betalar 400 kr/mån för. Detta inkluderar skola, mat, skoluniform, läroböcker, skrivmateriel och en hel del andra viktiga saker (i Indien kostar motsvarande ca 210 kr/mån). Mitt fadderbarn på Haiti kostar således 400x12 = 4800 kr/år.

Hur många barn på Haiti skulle man kunna hjälpa för vad de ensamkommande ”barnen” kostar svenska skattebetalare? Ja, elementär matematik ger, utifrån det jag räknat fram ovan:

26298000000/4800 = 5 478 750 (ca 5,5 miljoner)

dvs för vad de ensamkommande ”barnen” kostar Sverige per år, skulle vi i stället under samma tidsperiod kunna hjälpa ungefär 5,5 miljoner barn på Haiti (eller ca 10,4 miljoner barn i Indien)!!! Och då talar jag om verkliga barn! Som inte har någon som helst möjlighet att ta sig till Sverige.

Mina trogna läsare vet ju varför jag sätter citationstecken runt barn ovan. Men för eventuella nytillkomna måste jag förklara. En stor del av de s k ”ensamkommande flyktingbarnen” är varken barn eller ensamkommande eller ens flyktingar i FN:s mening. Merparten av dem är över 18 (och dessutom räknas man som vuxen redan i 13-årsåldern, dvs efter att puberteten inträtt, i de länder dessa individer kommer från). Mediciniska undersökningar (handledsröntgen och tandundersökning) som gjordes i Norge under en period för några år sedan visade att 90 procent av de ensamkommande ljög om sin ålder och uppgav en lägre ålder än vad undersökningarna sedan visade (läs här!). Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige. Merparten av de ensamkommande är över 18, och en hel del över 20. Jag har full förståelse för att man frestas att ljuga här. Klassas man som "barn" får man garanterat stanna i Sverige och behandlas dessutom mycket bättre än vanliga flyktingar. Förmodligen skulle jag själv frestas att ljuga i en liknande situation. Men oavsett detta, att tro att inga s k "ensamkommande barn" skulle ljuga om sin ålder är till ytterlighet naivt. Att tro gott om människor kan i och för sig vara en god egenskap, men de myndigheter, som i första hand skall arbeta för Sveriges bästa, har inte rätt att låta (politiskt korrekt) naivitet påverka deras arbete.

Enligt en artikel i Polistidningen (januari 2009) kostade det då mellan 60 000 kr och 100 000 kr att ta sig hit från Irak – idag kan det kosta 150 000 kr (motsvarande siffror gäller rimligen även Somalia eller Afghanistan), en summa som dessa personer omöjligen skulle kunna skrapa fram själva – och kan de skrapa fram dessa pengar själva, har de inget här att göra. Då tillhör de den rika överklassen i sina respektive länder. Artikeln är numera borttagen från Polistidningens hemsida – skulle kunna bero på att man inom polisen nu beordrat rättning i leden – inget negativt om invandrare och invandring får framkomma, vilket är orsaken till att polisen numera, i signalement, ofta endast uppger klädsel, ungefärlig ålder och kroppslängd, dvs tämligen värdelösa fakta om man verkligen vill ha allmänhetens hjälp att lösa brott – men i dagens Sverige är det uppenbarligen viktigare att upprätthålla skenet av mångkulturens alla välsignelser än att stoppa våldtäktsmän och rånare från att begå nya brott.

Helena Carlestam, som är omvärldsanalytiker på Migrationsverket, diskuterar i en intervju i SVT Rapport den 4/7 2015 18.03 varför afghanska och somaliska unga män väljer just Sverige och varför man försöker göra detta under förespegling av att vara barn:

Det är för att söka ett bättre liv. Det är antingen en del i en familjemigration eller så är det för att hitta en utbildning eller ett arbete. Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl. Eller så skickar man i väg sina barn i hopp om att de ska få en bättre framtid. [Att så många väljer Sverige] har att göra med att vi har så generös praxis och mottagningsvillkor och att det sedan tidigare finns många från t ex Afghanistan i Sverige.

Även om det inte sägs explicit, så erkänner Carlestam här indirekt att de flesta ensamkommande inte är flyktingar i någon FN-mening, dvs de flyr inte med fara för sina liv från krig och förföljelse. De är helt enkelt ekonomiska migranter, som vill skapa sig en framtid i Sverige (i bästa fall). Och det är ok att försöka förbättra sina odds, men tyvärr kan Sverige inte ta emot alla människor i världen som är fattigare än en genomsnittlig svensk (i så fall skulle vi ganska snart bli lika fattiga som de fattigaste länderna i världen). Det är mycket bättre att Sverige satsar på att förbättra förhållandena i dessa länder än att vi förstör vårt eget land.

Ofta påstås inte bara att de ensamkommande kommer ensamma (vilket de sällan gör – de kommer i grupper och splittrar sedan upp sig innan de söker asyl) utan att de också är ensamma, dvs inte har några föräldrar eller släktingar. Allt för att väcka sympati och för att människor i Sverige skall tycka synd om dem och vilja ge dem en fristad här. Vi förstår, utifrån vad Carlestam säger, att detta inte stämmer (det kan givetvis stämma i enstaka fall, men dessa fall utgör med stor sannolikhet undantag och inte regel). Hon säger, ”Ofta ser vi att barnen kommer först, därefter resten av familjen [observera ordet ”ofta]. Kanske tänker man att det är lättare för barn att få asyl.” Dvs det är således i många fall en medveten strategi att först skicka hit barnen (brukar kallas ”ankarbarn”) för att sedan föräldrar och syskon skall få komma till Sverige som anhöriga. Om vi antar att varje ensamkommande har 2 föräldrar och 5 syskon, innebär 12 000 ensamkommande att Sverige varje år kommer att ta emot 84 000 (7x12 000) anhöriga till dessa (ovanpå de 12 000). Förutom de 200 000 vanliga flyktingar (ca 90 000 plus påföljande anhöriginvandring) som beräknas komma hit i år och många år framåt.

Begreppet ”ensamkommande flyktingbarn” år således helt missvisande i de flesta fall. Dessa personer är, som framgått ovan, inte ensamma i någon mening. De kommer sällan ensamma, de har familj och släkt därhemma, de är inte flyktingar undan krig och förföljelse, utan ekonomiska migranter, och de är i de allra flesta fall inte barn (även om samtliga media i Sverige envetet fortsätter att hävda att de är mellan 13 och 17 år gamla). Dessutom är de allra flesta män, och de kommer huvudsakligen från Somalia, Afghanistan och Eritrea. Somalia och Afghanistan är ju helt muslimska länder. I Eritrea utgör muslimerna ca 50 procent av befolkningen (möjligen något mindre). Det mesta talar således för att merparten av de ensamkommande är muslimska män i åldern 18-25, vilka kunnat hosta upp runt 100 000 kr för att ta sig hit. Punkt slut! Jag anser inte att vi skall hjälpa sådana överhuvudtaget!

Det som sker just nu är så bisarrt att det är svårt att förstå hur ens korkade människor skulle kunna handla så ovist. Det är inte utan att man börjar fundera över om det möjligen finns demoniska krafter i verksamhet här. Det är svårt att hitta någon annan förklaring.

Att förstöra Sveriges ekonomi behöver inte vara oåterkalleligt. Även om vårt välfärdssystem urholkas av ensamkommande plus alla andra flyktingar som omedelbart får tillgång till hela vårt välfärdssystem utan att ha betalat en krona till detta, plus att många av dem aldrig kommer att få jobb utan kommer att försörjas av svenska skattebetalare så länge de lever (detta kan funka när det gäller några få, men inte när det gäller miljoner), kan vi förmodligen resa oss och gå vidare. De stora flyktingströmmarna kanske inte kommer att vara mer än några få år till (hoppas våra politiker – jag misstänker dock att de kommer att vara ända tills vi stänger våra gränser).

Men det finns dessvärre andra, mycket allvarligare aspekter av den stora invandringen till vårt land än ekonomiska. Aspekter som är irreversibla. Oåterkalleliga. Merparten av de som tillåts stanna i Sverige kommer från muslimska länder. Den som känner till det minsta om islam, dvs som i likhet med mig, själv har studerat islams heliga skrifter (i stället för att läsa kompendier utgivna på Södertörns Högskola, vilka beskriver islam i en romantisk dimma av sockersött nonsens), inser att Sverige går en fruktansvärd framtid till mötes när muslimerna så småningom (inom kanske 40 år) kommer att utgöra en betydande del av Sveriges befolkning. En framtid som kommer att tävla med Hitlers storhetsvansinniga vision om Tusenårsriket när det gäller ondska, intolerans och antisemitism!

En oroväckande stor del av de muslimska invandrarna begår redan nu brott och det ganska snart efter att de kommit hit – våldtäkter, rån etc (den muslimska kulturens kvinnosyn ställs inför mycket stora utmaningar när den möter Västvärldens frigjorda kvinnor, vilkas signaler muslimska män har mycket svårt att tolka – för att uttrycka mig försiktigt) etc. Även andra och tredje generationens muslimska invandrare är groteskt överrepresenterade i brottsstatistiken (fast detta göms numera undan i statistiken, eftersom dessa räknas som svenskar – med statistik kan man trolla bort nästan vad som helst). Kort sagt, de ensamkommande ”barnen” (och de andra muslimska invandrarna) leder till stora, stora problem för de länder som tar emot dem. Och värre kommer det att bli. Mycket, mycket värre! Och speciellt då i ett så mesigt land som Sverige, där dessa individer i princip kan göra vad som helst (inklusive våldtäkt, rån och mord) och ändå får stanna här, och bli försörjda livet ut (eftersom vi i Sverige är så ofattbart goda – mot alla utom våra egna). Ett land med den minsta överlevnadsinstinkt skulle klargöra för invandrarna (och också tillämpa detta till 100 procent) att den som begår brott (bortsett från parkeringsböter, som inte räknas som brottspåföljd utan som en avgift) innan vederbörande blivit svensk medborgare, utvisas omedelbart på livstid. Utan några som helst undantag. Plus att eventuellt erhållet medborgarskap kan återkallas vid riktigt grova brott (t ex för de som begår rån, mord och våldtäkt eller som strider för IS).

Våra politiker brukar säga att Sverige är en ”humanitär stormakt av högsta rang”. Tja, verkligheten visar på något helt annat. Vid jordbävningen på Haiti för ett par år sedan, där ca 200 000 människor dog och mångdubbelt fler skadades, skickade Sverige 180 miljoner kronor (det är den uppgift jag sett i svenska media – läser man på Internet så tycks det röra sig om ett betydligt mindre belopp, men låt oss hålla fast vid 180 miljoner för att vara välvilliga – har någon läsare mer aktuella siffror tar jag gärna emot rättelse). Jämför vår generositet gentemot lidande människor på Haiti, som avspeglas i dessa 180 miljoner kronor, med vad de ensamkommande kostar Sverige på ett år, enligt kalkylen ovan. Kan man verkligen säga att Sverige är en humanitär stormakt när man fördelar sin generositet på det groteska sätt man gör? Kan äkta godhet verkligen vara selektiv på ett så flagrant sätt?! Jag tycker inte det! I Stjärnornas Krig säger den onde, tidigare jediriddaren Darth Vader till sin förre, nu åldrade, mästare, Obi Wan-Kanobi, ”Jag har blivit starkare än du och jag är nu Mästaren”. Kanobi svarar då, ”Tja, möjligen Mästare i ondska!” När våra politiker stolta slår sig för bröstet och utnämner sig till Godhetens mästare, blir mitt svar ”Tja, möjligen mästare i självgodhet och självbedrägeri”.

Ofta säger medlemmarna i Godhetskören att Sverige inte har något val. Vårt samvete tvingar oss att ta emot alla som söker sig hit. Det är ett fullständigt missvisande argument. Låt oss titta lite på övriga länder i Skandinavien. 2013 tog Sverige emot knappt 4 000 ensamkommande. Motsvarande siffror för övriga skandinaviska länder var (på ett ungefär); Danmark 300, Norge 1 000 och Finland 150. Varför söker sig så många till Sverige och inte fler till våra grannländer? Ja, det är väldigt enkelt. Våra grannar ålderstestar de ankommande och vill de ta hit sina anhöriga gör man DNA-tester, för att se om dessa anhöriga verkligen är släkt med den ensamkommande. Väldigt många av de som kommer till Finland vägras asyl. Och ryktet sprider sig fort. Vem vill satsa hundratusen kronor om risken är stor att man skickas tillbaka till sitt hemland igen? Alltså väljer man länder där chansen att få asyl är mycket stor. Ett sådant land är Sverige. Det är vi själva som skickar ut de signaler som gör att antalet ensamkommande har ökat dramatiskt de senaste åren. I Sverige anser vi det vara kränkande att på något sätt ifrågasätta vad den ensamkommande säger. Säger han (det är nästan alltid en han) att han är 17, ja då vore det ofint att tvivla på detta. Och säger han att han inte har några anhöriga, ja då köper man det. Och även när han sedan själv bevisar att han ljugit och faktiskt har anhöriga, när han kräver att dessa skall flygas hit på svenska skattebetalares bekostnad, ja då vågar man inte lägga ihop två och två och konfrontera vederbörande med, ”Du ljög således. Alltså får du inte stanna här. Sådana invidiver vill vi inte ha i vårt land!”.

Att det kommer 12 000 ensamkommande (i mina dystra stunder brukar jag kalla dem för ”talibarn”) hit varje år (i stället för några hundra), beror helt enkelt på att vi är skandinaviska mästare i – inte godhet – utan dumhet. När svenska folket förr eller senare inser (den dagen närmar sig alltmer) vilket elände våra politiker och intellektuella och journalister (i maskopi) ställt till med för vårt land, och för kommande generationer, ja då kommer svenska folket att hata dessa människor. De kommer att ses för vad de verkligen är – landsförrädare av allra värsta slag!!!

Att räkningens timme närmar sig finns många tecken på. I senaste väljarundersökningen från Sentio (juli 2015) var SD näst största parti (2,5 procent större än M och 0,8 procent mindre än S – se bild ovan). Per Gudmundson i SvD spekulerade i en krönika om att SD mycket väl kan bli största parti i nästa val. SVT och andra politiskt korrekta media har valt att inte redovisa Sentios julimätning med motiveringen att Sentio inte använder samma mätmetod som de andra opinionsinstituten. Att detta är nonsens framgår av att man tidigare redovisat Sentio. Det verkliga skälet till att man negligerar Sentios senaste mätning torde vara helt uppenbart för var och en – skäms på er ni falska lögnjournalister! I förra valet lyckades f ö Sentio bäst när det gällde att förutsäga SD:s valresultat. De andra instituten slog fel på två procentenheter eller mer medan Sentio prickade rätt inom några tiondelars procentenheter. Detta diskuteras i en artikel av Daniel Walther, doktorand i statsvetenskap vid Umeå Universitet. Han skriver bl a:

Det verkar alltså som att det finns systematisk bias för vissa partier. Framförallt SD och MP hade stora avvikelser och samtliga institut verkar ha haft problem. Det tyder på att mätningsmetoderna för dessa kan behöva ses över [fetstil tillagt av mig].

Att utesluta Sentios mätning med motivering att de använder en annan mätmetod framstår som precis så oärligt som man kan misstänka att det är. Enligt Walther är det ju just själva mätmetoden som "behöver ses över".

Även om Sveriges vansinniga, och för landet djupt skadliga, flyktingpolitik har sin grund i en vilja att hjälpa andra människor, kommer den på sikt att göra precis tvärtom. Genom att muslimer (i allmänhet) är oförmögna att anpassa sig till andra kulturer (de varken vill, eller kan eller får assimileras i en icke-muslimsk kultur), och eftersom de allra flesta migranter är just muslimer, kommer detta att leda till oerhörda motsättningar i vårt samhälle. Vi ser redan nu begynnelsen till sådana motsättningar. Vi ser t ex hur svenska folket håller på att splittras i stadsbor och landsbygdsbor, som lever i helt skilda världar och betraktar varandra med stor misstro. I princip kan man nog säga att 08-orna (dvs stockholmarna) föraktar alla som bor utanför Stockholm (med stockholmare menar jag här den typ som bor på Södermalm och röstar på MP/V/Fi – läsaren förstår säkert vilka jag menar). Splittringen mellan stad och landsbygd beror delvis på diametralt skild syn på invandringen (det finns inga flyktingförläggningar runt Mariaberget på Södermalm, medan det på landsbygden finns fullt med sådana, vilket ofta dominerar ett mindre samhälle och skapar stora konflikter med lokalbefolkningen – i andra artiklar ger jag exempel på detta, t ex hur den lokala ICA-butiken eller Pressbyrån fått slå igen på grund av hot och rån begångna av "nyanlända"). Vi ser också hur 08-orna vill översvämma hela Sverige (utom Stockholm förstås) med vargar och andra ståtliga rovdjur, vilket landbygdsborna betackar sig för. 08-ornas förståelse för landsbygdens villkor och problem är lika med noll, t ex så vill MP (som är ett typiskt Stockholmsparti), höja bensinskatten rejält, vilket ytterligare försvårar för landsbygden, eftersom bilen många gånger är enda transportalternativet. För att inte tala om hur MP och många andra partier aktivt arbetar på att lägga ner hela det svenska jordbruket (genom sin styvmoderliga inställning till jordbrukarnas villkor).

Dessa spänningar med åtföljande otrygghet kommer i sin tur att leda till en växande främlingsfientlighet (människor känner sig redan idag hotade av romer som tar för sig; olagligt ockuperar markområden, där de bosätter sig; ibland tigger väldigt påträngande (läs t ex vad Elisabeth Höglund, en av Sveriges mest meriterade journalister skriver på sin blogg); merparten av åldringsbrott begås dessutom av romska ligor; östststsligor som rånar och ibland mördar ensamma gamlingar på landsbygden; för att inte tala om alla gängskjutningar). Detta kommer i sin tur tyvärr att slå tillbaka mot skötsamma och laglydiga invandrare som vill anpassa sig och som vill bli en del av Sverige. Och det är så det alltid går när man försöker vara snäll i stället för att vara god i ordets verkliga mening ("snälla" föräldrar, som skämmer bort sina barn, förstör dem ofta för livet). Den som är verkligt god försöker hitta en strategi för att med de begränsade resurser man har (resurser är alltid begränsade), kunna hjälpa så många som möjligt på bästa sätt. Och dessutom hjälpa rätt människor, dvs de som är i störst behov. Och detta utan att allvarligt skada sitt eget land.

Äkta godhet utgår alltid från kärlek. Och äkta kärlek är alltid kopplad till sanning. Det tragiska är att vi idag ser hur många kristna försöker kopiera godheten, definierad av Aftonbladet och Miljöpartiet, i stället för att fråga sin Herre och Mästare om ledning. Jag kan inte se att Jesus befaller mig att förstöra mitt eget land och kommande generationers framtid för att hjälpa andra (och dessutom till stora delar hjälpa fel människor på fel sätt)! Och jag kan inte se att Jesus befaller mig att ge bort mitt land till islam!

Kontraktsbrott är brottsligt!

Ett kontrakt innebär att ett avtal (en överenskommelse) ingåtts mellan (i allmänhet) två parter. Ett kontrakt är juridiskt bindande. Om någon av parterna inte fullföljer sin del av avtalet, kallas detta kontraktsbrott och får juridiska (och/eller andra) konsekvenser.

I ett välfärdssamhälle som Sverige finns ett kontrakt upprättat mellan samhället å ena sidan och medborgarna å andra sidan. Medborgarna uppfyller sin del av avtalet genom att tillåta samhället att lägga beslag på runt 50 procent av deras inkomster (direkta skatter, moms etc). Dessutom förväntas medborgarna följa samhällets lagar och uppfylla ett antal olika skyldigheter (t ex att göra värnplikt om detta krävs och att skicka sina barn till skolan). Mot detta förbinder sig Staten att som motprestation leverera välfärd, dvs tillhandahålla infrastruktur (vägar och allmänna kommunikationsmedel), sjukvård, äldrevård, pensioner, utbildning, ta hand om den som av olika skäl inte har förmåga att försörja sig själv, samt att skapa trygghet genom att skydda medborgarna mot yttre fiender (genom militärt försvar) och inre fiender (genom polis och rättsväsen) plus en del andra saker.

Medborgare som inte betalar skatt, eller fuskar med skatten, eller som begår brott, eller som på annat sätt inte uppfyller sin del av kontraktet (t ex inte låter sina barn gå i skolan, eller vägrar att göra värnplikt om sådan finns), gör sig skyldiga till kontraktsbrott och drabbas av diverse olika konsekvenser. Om staten inte fullgör sin del av avtalet är även detta ett kontraktsbrott. Staten har här ett starkt övertag. Den enskilde medborgaren är av naturliga skäl i underläge gentemot Staten och har i egen kraft begränsade möjligheter att ”straffa” samhället om samhället inte fullgör sina åtaganden. Varje samhälle som förtjänar att kallas demokrati har därför en lagstiftning och ett rättssystem, som gör det möjligt för enskilda medborgare att föra talan mot samhället. ”Land skall med lag byggas” och detta gäller både enskilda personer, företag och Staten! Har en medborgare förlorat en tvist med samhället även i den högsta instansen i sitt land, och bor i ett EU-land, så kan denne, som en sista utväg, hänvisa ärendet till EU-domstolen.

Det starkaste maktmedlet har medborgarna i en demokratisk stat i valprocessen. Genom valsedeln kan man ”straffa” det makthavande partiet och hoppas att detta parti förlorar makten (vilket de gör om tillräckligt många medborgare är missnöjda), och ersätts med något annat parti som är mer benäget att tillgodose medborgarnas intressen.

En medborgare har inte rätt att ensidigt bryta sin del av kontraktet. Inte heller samhället har denna rätt. Ett avtal kan inte förändras av enbart den ena parten. Vill man ändra något i kontraktet eller bryta kontraktet måste man förhandla med den andra parten. Om samhället av olika skäl vill bryta eller förändra sitt kontrakt med medborgarna, måste samhället således klart och tydligt fråga medborgarna om lov. Vilket man gör genom de fria valen – under förutsättning att man före valet presenterat sitt program och sedan står för detta efter valet (att som Löfvens rödgröna regering, direkt efter valet 2014, svika flera av vallöftena, innebär ett ensidigt kontraktsbrott). När det gäller enskilda frågor som har mycket stor betydelse för landet ifråga, kan man överlåta åt medborgarna att bestämma genom en beslutande folkomröstning. Förutsättningen för att en sådan omröstning skall vara meningsfull är att de olika alternativen redovisas ärligt och öppet för medborgarna. Och att media fullgör sitt ansvar och inte vinklar de olika alternativen. Det är inte media, som genom manipulation, skall lura människor att rösta på det politiskt korrekta alternativet (om sådant finns). Det är medborgarna, som utifrån sann kunskap om de olika alternativen, skall välja vilket alternativ de vill stödja!!!

Och så är vi framme vid dagens ämne. För närvarande plockar man in hundratusentals människor i det svenska välfärdssystemet varje år, vilka inte på något sätt ekonomiskt bidragit till systemet, och av vilka en mycket stor del aldrig någonsin kommer att bidra till systemet. Jag tänker då på dels de flyktingar som söker asyl i vårt land (jag talar således inte om ”vit” arbetskraftsinvandring, eftersom de personer som kommer hit på detta sätt omedelbart kommer i arbete och börjar betala skatt). Jag tänker också på de s k papperslösa (dvs illegala invandrare, för att tala klarspråk) som inte fått asyl och som vistas illegalt i vårt land (och alltså vägrar att lyda svensk lag). Även tänker jag på EU-tiggare från öststater som Rumänien och Bulgarien, vilka kommer hit i snabbt växande antal. Asylsökande och de som fått PUT och illegala invandrare har idag i stort sett samma välfärdsförmåner (när det gäller skola, sjukvård, tandvård etc) som en vanlig svensk som betalat skatt hela sitt liv. Ja de har till och med bättre förmåner, eftersom de inte betalar lika mycket för sjukvård etc som en vanlig svensk. Det är inte ovanligt att invandrare får gratis tandsanering om de behöver. Vilket knappast en infödd svensk får, annat än i extrema undantagsfall. Även EU-tiggare kommer nu med all sannolikhet att få samma förmåner. Detta har aviserats av flera partier. På sikt måste detta rimligen allvarligt urholka det svenska välfärdssystemet.

Om vi hade ett enormt ekonomiskt överskott i statens finanser, eller om endast ett litet antal icke-betalande personer belastade systemet, vore det en sak. Men så är definitivt inte fallet. Enligt migrationsverket är antalet papperslösa i vårt land mellan 10 000 och 50 000 personer (antagligen närmare den högre siffran). När det gäller asylsökande så talar vi om betydligt större siffror än så (per år). Statens budget är en tight balans och om ett konto belastar statskassan mer, så blir det med nödvändighet mindre pengar över till de andra kontona. Alternativt att staten lånar pengar. Men det löser inga problem. Det skjuter ju bara problemet framåt i tiden.

Observera! I föreliggande artikel diskuterar jag välfärdssamhället som ett kontrakt mellan stat och medborgare, och invandringens betydelse för detta kontrakt. Jag lägger här inga humanitära aspekter på invandringsfrågan. Det är en helt annan problematik, som jag diskuterar i andra artiklar. Invandringen har dessutom inte bara ekonomiska konsekvenser, utan medför också sociala, kulturella etc konsekvenser för vårt land. Att ta in miljoner muslimer i vårt land (vilket det kommer att handla om på sikt) kommer att medföra oerhört stora problem för landet. Dramatisk ökning av brottslighet (rån, våldtäkter etc) och växande motsättningar mellan etniska svenskar och muslimer, vilket så småningom riskerar att eskalera till lågskaligt eller fullt inbördeskrig (precis som i alla länder med en hög andel muslimer i befolkningen). Även detta diskuterar jag i andra artiklar.

Överallt sparas det inom det allmänna. Både i stort och smått. I Metro kunde man den 21/11 2014 läsa en artikel med rubrik ”Larmet: Våra äldre hamnar på gatan”. Underrubriken löd:

Ny rapport. Hemlöshet bland pensionärer ökar – det slår Stadsmissionen fast i en ny rapport. – Matkostnader och hyror har höjts, men inte pensionen, säger Marika Markovits på Stockholms Stadsmission.

Aftonbladet hade den 29/11 2014 en artikel med rubrik ”Drar in sylten på de gamlas pannkakor”. I artikeln kunde man läsa:

Snart är det slut på sylt till pannkakorna för pensionärer i Ragunda.
Kommunen har nämligen bestämt att slopa det klassiska tillbehöret i matlådorna.

Beslutet togs efter en översyn av priset på matlådor som levereras via hemtjänst till pensionärer.
Eftersom priset inte justerats på fem år var man tvungen att höja – eller dra in på något.
– Vi ville inte ta bort efterrätten på helgerna. Men plockar vi bort sylt kan vi behålla priset på 45 kronor, säger kommunens kostchef Elisabeth Norman Edlund.
Förutom sylten försvinner inlagda rödbetor och inlagd gurka.

(När jag skulle kontrollera att länken till sylt-artikeln fungerade, var länken död. En sökning på Aftonbladets hemsida gav följande träff. Där kan man läsa att sylten inte alls skulle dras in och att det hela var ett missförstånd. Plus att artikeln också hade gett näring åt "rasister". Därför har man tagit bort den ursprungliga artikeln. Jag misstänker dock att man kanske på kommunen ändrat sig efter skriverierna. Det som står i artikel nummer två känns inte trovärdigt. Varför skulle t ex kommunens kostchef, Elisabeth Norman Edlund, annars säga "Vi ville inte ta bort efterrätten på helgerna. Men plockar vi bort sylt kan vi behålla priset på 45 kronor". Och att Östersunds-posten, som Aftonbladet fått informationen från, skulle hittat på att kostchefen skulle sagt detta, har jag svårt att tro. Så öppet ljuger inte media. Och speciellt inte när det gäller fakta som kan ge Sverigevännerna vatten på sin kvarn. Därför väljer jag att ha kvar artikeln – tills någon verkligen bevisar för mig att det handlar om ett missförstånd. Nu spelar artikeln om sylten egentligen ingen roll i sammanhanget, eftersom det finns hur många andra exempel som helst på hur man sparar när det gäller de äldre i vårt samhälle.)

Ynkligt! Skall inte gamla människor, som arbetat hårt hela sitt liv, och som varit med om att bygga upp Sveriges välstånd, kunna leva ett anständigt liv på sin ålders höst! Samtidigt som deras barn och barnbarn köper 62 tums LCD-TV och åker på jordenruntresor. När det gäller våra fängelser snålas det minsann inte på maten. Någon föreslog i en artikel att alla gamlingar på äldreboenden skulle få byta plats med fångarna i våra fängelser. Detta skulle bli ett riktigt lyft för de äldre, både när det gäller mat, aktiviteter, sjukvård och mycket annat. Och för fångarna skulle det innebära en rejäl straffskärpning. Då kanske straffen äntligen skulle verka så avskräckande att brottsligheten minskade dramatiskt. ”Om du inte passar dig får du tillbringa två år på ett ålderdomshem!”

Eftersom äldreboende kostar mer än att låta en gammal människa bo kvar hemma, så tvingas många gamlingar att sitta ensamma i sin lägenhet. Där sitter de i en stol och glor. Kollar om de fått några nya födelsemärken sedan igår eller huruvida fuktfläcken i taket vuxit. Kanske nedbajsade. Då och då kommer hemtjänsten och byter blöjor, kanske fixar lite mat (smaklös, trist – och nu utan sylt och rödbetor och gurka) och ger mediciner. Hela tiden kommer ny personal. En del talar dessutom mycket dålig svenska. En äldre person jag kände lite grand, besöktes under ett år av runt 150 olika hemtjänstarbetare, eller vad de kallas (hon förde bok). Att under ett år tvingas släppa in över hundra olika personer i sin lägenhet är integritetskränkande i högsta grad. Och där sitter de gamla och glor medan timmarna släpar sig fram. Utan stimulans. Visst, det är säkert bättre på vissa ställen, men säkert också sämre på andra ställen. Det vet vi ju från medias rapporter.

Ett samhälle som behandlar sina massmördare och våldtäktsmän oerhört mycket bättre än de gamla människor som arbetat hårt och hederligt hela sina liv, som är fallet i Sverige, är ett ont samhälle! Ett mördarsamhälle!

Under de senaste åren har vi sett ett antal debattartiklar i media, skrivna av läkare, vilka kritiserat hur sparandet i vården fått negativa konsekvenser för vårdtagarna. Svårt sjuka cancerpatienter får t ex inte de dyrbara mediciner som skulle kunna förlänga deras liv några månader. Man skär ned på personal för att spara pengar (vilket måste öka risken för felbedömningar och misstag). Vårdköerna börjar bli farligt långa. Landstingen anser sig inte ha råd. Och de har förmodligen inte råd.

Alla samhällsfunktioner (precis som den privata ekonomin) handlar om prioriteringar. Vi har sparat in på försvaret och har idag i stort sett inget försvar värt namnet, vilket försätter Sverige i ett mycket farligt läge. Vi har alltför få poliser för att komma till rätta med den ökande brottsligheten. Sverige med sina 9,5 miljoner invånare har ca 20 000 poliser medan fattiga Portugal, som har en befolkning på 10,5 miljoner, har ca 65 000 poliser. Alltfler människor känner sig otrygga utomhus och även hemma. Pensionärer rånas dagligen både ute på stan och i sina bostäder. De flesta äldre öppnar inte längre när någon ringer på dörren, som inte avtalat tid för besök. Och speciellt inte efter att det blivit mörkt. Många som bor ensligt ute på landet har hagelbössan till hands nära TV-stolen (jag känner flera sådana). Detta med tanke på alla rån (och även mord) som skett ute på landsbygden. Den typen av brott begås ofta av ligor från öststaterna och man ger sig oftast på äldre personer som bor i ensligt belägna stugor.

Polisstationer försvinner från allt fler mindre orter i vårt land och uppe i Norrland kan närmaste polisbil vara flera timmar bort. Det kan inte kännas speciellt tryggt att veta detta, när man ser någon smyga omkring ute i trädgården. Sjukhus och vårdmottagningar läggs ner på löpande band och människor får spendera en hel dag på att ta sig till och från doktorn. Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet på temat, men slutar här (jag har många fler exempel på samma tema i andra artiklar på hemsida och blogg). Jag är övertygad om att läsaren själv är väl medveten om ovanstående. Dagligen ser man i våra tidningar artiklar som bekräftar detta.

Självklart måste samhället tänka ekonomiskt. Det finns en ekonomisk verklighet och ekonomiska problem kan inte lösas genom att man trycker fler sedlar. Eller genom ideologiska skrivbordsdrömmar. Sådana problem måste lösas genom verklighetsanknutna, ekonomiska åtgärder. Därför måste samhället lägga ekonomiska aspekter även på sjukvård och skola. Om vi skulle använda alla existerande mediciner och behandlingsmetoder oavsett kostnad på varje patient, skulle samhället snabbt göra konkurs. Alltså går inte detta. Det inser var och en som kan tänka. Samma sak gäller givetvis övriga samhällsfunktioner.

Hela välfärdssystemet utgör en ekonomisk balansräkning. Man försöker avväga hur stor del av samhällets intäkter som skall gå till de olika funktionerna (sjukvård, skola, polis, försvar etc). Och sedan försöker man givetvis också avsätta kapital för framtida investeringar, precis som vilken god företagare som helst.

Självklart får vi aldrig glömma det mänskliga perspektivet. Detta måste alltid finnas i bakgrunden. Men det är absolut nödvändigt att diskutera de olika samhällsfrågorna, inklusive sjukvården, också utifrån ett ekonomiskt perspektiv (om vi vill ha en hållbar utveckling). Gör Sverige konkurs upphör all välfärd. Och då kan vi inte hjälpa någon. Vare sig oss själva eller andra. Men, om vi nu kan lägga ekonomiska aspekter på sjukvård och äldrevård och skola (och t ex fundera över hur mycket pengar vi är beredda att lägga ned på en cancersjuk 85-årig svensk), så måste vi självklart också kunna lägga ekonomiska aspekter på u-hjälp och invandring. Ett samhälle som prioriterar andra länder och folk framför det egna folket är ett ont samhälle! Ett djävulskt samhälle, för att tala i klartext.

Ett förhållandevis rikt samhälle som Sverige har utan tvekan moralisk förpliktelse att dela med sig av sitt överskott till mindre lyckligt lottade samhällen och individer (genom u-hjälp och genom att ta emot flyktingar). Men i vilken utsträckning detta skall ske måste bedömas utifrån den ekonomiska verkligheten. Och utifrån folkets vilja. De styrande i Sverige har inte rätt att dramatiskt nedgradera Sveriges välfärd utan att explicit fråga svenska folket om lov i en beslutande folkomröstning. Om man ensidigt fortsätter den inslagna vägen när det gäller invandring etc, bryter samhället sitt kontrakt med svenska folket och de ansvariga (dvs våra politiker) bör då lagföras (för trolöshet mot huvudman alternativt landsförräderi).

När det gäller folkomröstning om invandringen så säger politikerna och medlemmarna i Godhetskören att en sådan är överflödig. Det behövs inte. Det räcker med att vi har ordinarie val vart fjärde år. Genom att välja talar vi om vad vi tycker om olika saker. Jag kanske skulle kunna köpa detta rent principiellt. Om Sverige verkligen vore en demokrati i ordets fulla bemärkelse, skulle det kanske räcka med vårt ordinarie valsystem. Men vi ser vad som pågår just nu i politiken. Ca 800 000 svenskar har, genom att rösta på SD, klart och tydligt sagt att de är missnöjda med nuvarande invandringspolitik. Och de andra partierna gör allt för att se till att SD får noll inflytande. Noll! Och detta gäller både på riksdagsnivån och i den kommunala politiken. Man manipulerar på olika sätt för att marginalisera SD:s inflytande. Man ingår oheliga allianser, man manipulerar det politiska systemet för att exkludera dem från nämnder och riksdagsgrupper etc, etc. Man frångår konsekvent, gång på gång etablerad praxis för det politiska arbetet, samtidigt som man blir rosenrasande när SD frångick etablerad praxis och fällde regeringens budget (vilket Alliansen borde vara synnerligen tacksamma för – men det visar de sannerligen inte). Undantag finns förvisso, men dessa är ovanliga. Och nu vill man ändra beslutsordningen (jag vet inte om det krävs ändring i grundlagen för detta, men det tycks som att man behöver två riksdagsbeslut med val mellan för att genomföra ändringen) så att SD inte skall kunna fälla en minoritetsregerings budget. Denna ändring är direkt riktad mot SD.

Mitt krav på folkomröstning står fast! Skulle svenska folket genom en sådan omröstning besluta om fortsatt massinvandring av muslimer till Sverige, ja då har jag inte mer att säga. Jag tror fortfarande att detta kommer att sluta med katastrof för vårt land, men i så fall är ju inte svenska folket bedraget. Då är det svenska folket som drar denna katastrof över sig själva. Och då får de också skylla sig själva! Tyvärr kommer detta också att drabba svenska folkets barn och barnbarn etc. Godhetskören brukar säga, med tanke på miljön, att framtiden tillhör barnen och vi måste leva så att vi inte förstör våra barns framtid. Här håller jag helt med Godhetskören. Men vad hjälper det om miljön räddas om hela Sverige går under i ett blodigt inbördeskrig om 50 år?!

Jag har i alla år, via skattsedeln, betalat till min pension (även den del av pensionen som arbetsgivaren betalar utgör i princip en del av min lön). Staten har lovat mig en viss rimlig levnadsstandard på min ålders höst. Som det sett ut de senaste åren har emellertid pensionerna sjunkit år för år och den levnadsstandard som pensionssystemet utlovat urholkas allt mer. Detta är ett klart kontraktsbrott.

Olika länder har olika kultur när det gäller att arbeta. Och även när det gäller hederlighet. Svenskar hade tidigare ett mycket gott rykte utomlands. De var kända för att vara hederliga och arbetsamma och ansvarsfulla, och det var mycket lätt för en svensk att få jobb i andra länder. De flesta svenskar arbetar flitigt och ansvarsfullt fram till pensionen vid 65 och har de tur kan de sedan avnjuta några år av ”guldkantat” pensionärsliv. I andra länder har man annorlunda traditioner när det gäller pensionering. I Grekland pensionerade man sig, fram till den ekonomiska krisen för några år sedan, i 50-årsåldern med 90 procent av lönen livet ut (och jag misstänker att detta fortfarande förekommer) om man tillhörde vissa privilegierade yrkesgrupper (och jag pratar då inte om direktörer utan om lokförare, busschaufförer och liknande). Dessa grupper hade dessutom ytterligare otroliga förmåner ekonomiskt och på annat sätt. Trots en vacklande ekonomi fortsatte man på denna oansvariga väg, även efter att man gått med i EU. Det tycks som att man förväntade sig att de andra EU-länderna (som hade en mer ansvarsfull ekonomi) skulle betala kalaset när det gick med förlust för Grekland. Men, som jag vill minnas att Anders Borg påpekade, så var inte vi i Sverige villiga att arbeta till 70 och sedan få 50 procent av vår lön i pension för att betala för grekernas pensionering vid 50 med 90 procent av lönen livet ut. Om nu grekerna vill pensionera sig i femtioårsåldern med 90 procent av lönen i pension – ja varsågod! Det är ju upp till dem. Men då får de själva betala kalaset. Jag är definitivt inte beredd att göra det. Även i Frankrike har man haft en liknande kultur med låga pensionsåldrar, vilket nyligen skarpt kritiserats av Tyskland, som sagt sig inte vara villigt att betala för fransmännens vidlyftiga pensionsavtal. Det finns för övrigt fler EU-länder än Grekland och Frankrike som har en ansvarslös ekonomisk politik.

Vissa länders dåliga ekonomi är dessutom, åtminstone till en del, en konsekvens av deras kultur. I dessa länder finns ofta en enorm korruption, där stora delar av statskassan hamnar i politikers och andra profitörers fickor. I vissa kulturer kan det finnas en ovilja att arbeta hårt, ja ett förakt för sådant arbete. Här skiljer sig den nordeuropeiska, protestantiska kulturen (som fortfarande dominerar Sverige) från den sydeuropeiska kulturen. Protestantismen betonar mycket starkt hederlighet, ansvar, hårt arbete och moral. Detta skapar en hög levnadsstandard i ett land (det är inte svårt att förstå varför). Den sydeuropeiska kulturen kanske skapar en hög levnadsstandard för en elit (högre tjänstemän, politiker etc). Men vi får också en hel del fattigdom. Frågan är hur stort ansvar Sverige har för andra EU-länders korruption och kulturella problem. Om dessa länder vill vara med i EU. tycker jag att EU skulle kräva att dessa länder gör upp med sin korruption och andra dåligheter. Annars skall de slängas ut från EU. EU har för övrigt avsatt någonstans runt 30-40 miljarder kronor (vill jag minnas) för att Rumänien skall ta hand om sina romer. Rumänen har inte ens plockat ut dessa pengar (så de har i alla fall inte försnillat dem, och det är ju bra i sig). Jag tycker att EU borde låta Rumänien välja mellan att ta hand som sina romer (pengarna får de ju av EU) eller också lämna EU. Det vore ett synnerligen rimligt krav. Och skulle förmodligen få effekt.

Jag säger inte att det är fel att hjälpa de öststatstiggare som kommit till Sverige. Men det är ingen hållbar lösning. Problemen måste löses i deras egna länder. Pengarna finns ju! Dessutom är det också en hel del brottslighet kopplad till de s k EU-migranterna från öst. Dels tycks tiggarverksamheten till vissa delar vara reglerad med gangstermetoder. Tiggare får betala för sin plats. Och det är ganska dyrt tydligen. En siffra jag hört är 50 kr/dag, och med tanke på att en tiggare kanske får in max 150 kr på en dag, är detta en betydande del av inkomsten. De som tar upp avgiften äger ju inte på något sätt platsen utanför ICA i X-köping (de kommer ju själva från Rumänien etc), utan det handlar om beskyddarverksamhet i gangsterstil. Men det är ju inte bara tiggare som kommer hit. Hit kommer också ligor bestående av romer (till stora delar). En av deras specialiteter är rån av åldringar. Även butiksstölder och ficktjuveri tycks vara en specialitet för dessa ligor. Men som sagt, föreliggande artikel handlar inte om de humanitära aspekterna av invandring och tiggeri, utan om välfärden som ett kontrakt.

Självklart skall inte svenska folket betala för ansvarslösa EU-länders slösande. Varje land måste ta de ekonomiska konsekvenserna av sin egen ekonomiska politik. Men även när det gäller u-hjälp så finns en ekonomisk verklighet. Sverige kan inte hjälpa alla lidande människor i världen (det finns runt en miljard svältande människor på vår planet, och jag tror att till och med den gode Gustav Fridolin inser att det skulle innebära problem om vi tog hit alla dessa). Det är helt enkelt omöjligt, hur gärna vi än skulle vilja. Alltså måste vi prioritera. Vi måste fundera över hur vi skall hjälpa så många som möjligt på bästa sätt. Och vi måste också tänka igenom vilka vi skall hjälpa. Vilka som bäst behöver vår hjälp. Skall vi låta människor komma hit, eller skall vi hjälpa dem på plats (då kan vi hjälpa mångdubbelt fler)? Skall vi verkligen ta emot människor som betalat 100 000 kr (en ofattbar förmögenhet i de länder de kommer ifrån) per person för att ta sig hit (det är vad de flesta flyktingar som kommer hit betalat)? Är det verkligen dem vi skall hjälpa? Vore det inte bättre att ta emot fler kvotflyktingar (som lever i misär i läger och som inte kan hosta upp 100 000 kr för att ta sig hit)? Borde vi dessutom inte kontrollera bakgrunden hos de som kommer hit lite bättre, så att vi tar emot riktiga flyktingar och inte ekonomiska flyktingar, eller rent av terrorister? Skall den nyanlända invandrare, som strax efter sin ankomst hit begår grova brott (mord, rån, våldtäkt, misshandel etc), verkligen få stanna kvar här och försörjas av svenska folket till döddagar? Allt detta måste kunna diskuteras öppet och utan att den som inte ylar med Godhetskören blir kallad rasist.

Tyvärr är all sådan diskussion för närvarande förbjuden. Att överhuvudtaget, på något sätt, ha synpunkter på Sveriges sanslösa invandringspolitik (som de övriga nordiska länderna betraktar med förundran och bestörtning) anses av media, kultureliten och våra politiker (med vissa undantag) vara rasism, ja rent av nazism av värsta slag. Ändå inser vem som helst (som använder hjärnan till objektivt tänkande och inte ideologisk rundgång) att en diskussion om invandringen förr eller senare kommer att bli nödvändig. Vi kan inte ta hit hundratals miljoner fattiga människor till vårt land och sedan försörja dem. Det går bara inte. Detta är inte en åsikt. Det är ett faktum.

Våra resurser är som sagt begränsade, vilket visas av det jag nämnt ovan när det gäller sparandet i den svenska sjukvården och på många andra offentliga områden. Överallt sparas det och något överflöd är det inte tal om när det gäller vårt välfärdssystem. De pensionärer som inte har gigantiska tilläggspensioner (som f d politiker och bankdirektörer) har fått se sin levnadsstandard urholkas alltmer de senaste åren. Arbetslösheten i Sverige uppgår för närvarande till strax under 400 000.

Att i detta läge ta emot 85 000 flyktingar i år (man räknar med liknande, förmodligen högre siffror även under de kommande åren) måste rimligen få stora ekonomiska konsekvenser (förutom andra negativa konsekvenser – ökad brottslighet, kulturella motsättningar etc – med tanke på att en stor del av de som kommer är muslimer, vilka erfarenhetsmässigt har mycket stora problem att samexistera med andra kulturer och religioner). Eftersom de flyktingar vi tar emot också får ta hit sina närmaste anhöriga, kommer Sverige i år att totalt ta emot ca 200 000 personer (och mer än så de kommande åren). Med tanke på att vi har 400 000 arbetslösa verkar det föga troligt att den del av dessa 200 000 immigranter, som är i arbetsför ålder, skulle kunna få jobb inom överskådlig tid (att asylinvandringen påverkar arbetslösheten negativt bekräftas t ex av följande artikel i DN). Och sedan kommer ju drygt 200 000 nästa år och nästa år och... Dessutom kommer många av dem från kulturer, som står oerhört långt från den svenska kulturen. Två tredjedelar av de som kommer från länder som Somalia och Afghanistan är analfabeter och överhuvudtaget så har få av de asylsökande invandrarna som kommer idag kunskaper som är gångbara på den svenska arbetsmarknaden. Media försöker måla upp en bild av att invandrare i snitt är mer högutbildade än en genomsnittlig svensk, men det handlar bara om att bolla med statistik eller ren och skär lögn. Ofta räknar man då bara migranter som kommer från EU-området, och som kommer hit som arbetskraftsinvandrare. Men det inte dem vi talar om ovan. Arbetskraftsinvandrare har aldrig varit något problem och det är svårt att se att den typen av invandrare skulle bli ett problem, ens på sikt.

Sammanfattningsvis så bryter den svenska staten det välfärdskontrakt den har med Sveriges medborgare. Som jag påpekat ovan så kan inte ett avtal brytas ensidigt. Man måste förhandla med den andra parten. Det har man inte gjort. I stället försöker man lura svenska folket så att de inte inser vad invandringen kommer att kosta på lång sikt (och då inte bara ekonomiskt). När Reinfeldt i ett tal före valet bad svenska folket att öppna sina hjärtan så erkände han också att detta skulle komma att kosta. Förmodligen förlorade han valet 2014 genom detta tal. Det länder honom till heders att han i alla fall sa ett sanningens ord, vilket nästan ingen annan politiker gjort.

Jag tycker också, precis som Fredrik Reinfeldt, att vi skall öppna våra hjärtan. Jag har i alla år försökt att hålla mitt hjärta öppet genom att ha några fadderbarn och ge ganska mycket pengar (i förhållande till min inkomst) till olika hjälpprojekt. Men att öppna sitt hjärta är en sak. Jag skulle verkligen önska att fler människor i Sverige öppnade sina hjärtan och delade med sig (det är många som gör det, men det skulle behövas ännu fler). På min hemsida har jag en artikel om just detta (klicka på bilden på den lilla flickan). Men att öppna sitt hjärta är inte samma sak som att förstöra sitt land. Och det är det vi ser just nu. Våra politiker (och hela etablissemanget) offrar Sverige och det svenska folket på den falska godhetens altare! Man undrar vad som driver dem.

Kanske är det så enkelt att de är fångar i sin egen fälla. Den politiska korrekthetens rävsax. De har satsat så mycket på invandringsprojektet att det är helt omöjligt för dem att byta spår, även om de ville, och till och med skulle inse att vi är på väg mot avgrunden. Prestige och stolthet är bland människans starkaste drivkrafter och samtidigt hennes kanske största svaghet. Att erkänna att vår invandringspolitisk inte alls varit god för vårt land, utan ond, går helt enkelt inte. Det är lika svårt som det var för männen i min föräldrageneration att säga ”förlåt!”. Det gick bara inte. De kunde visa att de ångrade sig genom att ge presenter och vara extra snälla. Men ordet förlåt kunde aldrig komma över deras läppar. Det var bara omöjligt, eftersom det hade inneburit en sådan enorm prestigeförlust. De var sin egen stolthets fångar. Precis som dagens politiker och journalister och kulturelit är fångna i prestige och den falska godhetens bur. Jag fruktar därför att vår destruktiva invandringspolitik kommer att fortsätta ända tills SD möjligen får egen majoritet, eller att islam tar över vårt land. Vilket som nu inträffar först?

Jag hoppas att min fruktan för Sveriges framtid är överdriven. Både för min och svenska folkets skull! Tyvärr finner jag inga sakliga, faktabaserade argument för detta hopp.

Efter valet 2014 – några tankar

Ja, så är valet över för den här gången och hela Sverige är chockat över utgången. Trots att man (lika med journalister, kulturpersonligheter, idrottsmän, politiker, korvbrödsbagare och alla andra) gjorde allt för att smutskasta och varna för Sverigedemokraterna, så fick detta parti 13 procent (12,9 om man skall vara noggrann) av rösterna i hela riket. Och inte nog med det, SD blev tredje största parti. Före valet tävlade SD med MP om vem som skulle bli det tredje största partiet och nu blev SD nästan dubbelt så stora som MP. I kväll, när jag zappade lite mellan olika tv-kanaler, var studiosofforna fulla av paneler som intervjuade olika politiker och som sedan diskuterade dessa intervjuer med olika experter. Hur kunde det gå så här?

"Visa att du är en av #87procent" genom att lägga upp en selfie på dig själv, skriver Aftonbladet.

Man har varit noga med att påpeka att även om SD mer än fördubblade sina mandat så var det trots allt 87 procent ”som inte röstade på deras människosyn”. Aftonbladet föreslog t o m (se bilden ovan) att alla svenskar (dvs alla goda svenskar som definitionsmässigt avskyr SD) borde skriva 87 på handen och sedan ta en selfie (som det numera heter) och lägga ut på Facebook och andra sociala plattformar. För att visa hur goda de är. Det känns lite frestande att då också påpeka att det var 93,2 procent som inte röstade på MP och 96,9 procent som inte röstade på F!. Plus att 75,8 procent valde att inte rösta på M och 68,8 procent valde att inte rösta på S.

Man river sig i sina huvuden och förstår ingenting. Dvs, det finns journalister som tycks förstå en del och också uttrycker det, men dessa drunknar i mängden av artister som jonglerar sina tankar på de hjärndödas stora teaterscen. Flera har frågat sig varför de skandaler inom SD som man försökte vaska fram dagarna innan valet inte tog luften ur SD. För det första handlade det mest om stormar i vattenglas. De flesta avslöjanden rörde dessutom sådant som hänt för länge sedan. Dagen innan, eller var det två dagar innan, valet avslöjades att Jimmy Åkesson är spelberoende och att han spelat bort ungefär en halv miljon på nätcasino. Det verkar ju i och för sig vara en svaghet att slänga bort så mycket pengar på något så meningslöst, men han har inte gjort något olagligt och han har inte spelat bort andras pengar. Sedan kan man ju fundera över hur man fått reda på detta (förmodligen är det sant, eftersom Åkesson inte förnekat det). Det måste ju vara någon som hackat sig in i nätcasinots databas eller som gjort något annat olagligt på Internet. Om polisen på något olagligt sätt skulle få fram graverande fakta mot en bov, så får dessa inte användas, även om de är sanna. Man tycker att samma sak borde gälla den som olagligt gräver fram fakta på det här sättet. Men journalister tycks stå över lagen, i sina egna ögon i alla fall.

Dessutom kan jag i viss mån förstå Åkesson. Han är ju Sveriges mest hatade person just nu. Föraktad av alla kändisar, kulturpersonligheter, politiker, journalister etc, etc (och om någon känd person inte skulle förakta honom, skulle vederbörande omedelbart förpassas ut i kylan) och baktalad och hotad och jag vet inte vad. Utan att göra några andra jämförelser så påminner det lite grand om förföljelsen mot Ulf Ekman på 1980- och 1990-talet (observera, jag sade, ”utan att göra några andra jämförelser”). Även om Jimmy Åkesson ser lugn ut i alla intervjuer är det säkert en tung börda att bära och kräver stort personligt mod och stor integritet (oavsett vad man sedan tycker om hans åsikter). Kanske är nätspelande en flykt från verkligheten. Åkesson kan ju knappast gå ut på stan och roa sig. Det vore säkert både farligt och obehagligt (även om han har livvakt med sig), och nätcasino kan man spela hemma. Och det är säkert avkopplande. Som att gå in i en annan värld. En flykt från en jobbig vardag.

(En läsare hade följande kommentar till det jag skriver om Åkessons spelande: "En liten reflektion från ditt senaste inlägg där du nämner Jimmie Åkessons spelande på nätcasino: han har väl OMSATT, inte SPELAT BORT, en halv miljon?! En viss skillnad... han kanske t.o.m. gått på plus?" Och visst kan det vara så. Man kan under alla förhållanden vara säker på att media vinklar till det så negativt som det bara går i allt de skriver om Åkesson. Jag läste f ö att Åkesson åtminstone någon gång vunnit en storvinst under sitt spelande.)

Något mer hittade man inte (hade man gjort det kan vi nog vara säkra på att detta skulle basunerats ut med största löpsedelstypsnittet). Förvisso har man hittat en del domar och sådana saker mot olika företrädare för SD runt om i landet, men sådant kan man nog hitta i alla partier. Någon som blivit arg på att man inte granskat de andra partierna på samma sätt har roat sig med att ställa samman en lista över politiker, som dömts för brott sedan 2004, från de av Godhetskören tillåtna partierna (listan inkluderar inte politiker som har skulder hos Kronofogden eller som blamerat sig med olämpliga uttalanden – det finns många exempel på företrädare från olika partier som uttalat t ex starkt antisemitiska åsikter). Jag garanterar inte listans korrekthet, men allt går att kontrollera om man vill. Domar är ju offentliga handlingar.

”Hur kunde SD gå så framåt med tanke på allt negativt som skrivits om dem och hur de särbehandlats negativt i alla sammanhang?” Ja, några journalister har faktiskt insett sanningen, nämligen att eftersom många människor vet hur negativa (och orättfärdiga och vinklade) media är när det gäller SD (och mycket annat också för den delen; Israel, kristna, Livets Ord etc), så är sådana här skriverier inget att bry sig om. Förmodligen har den mediala behandlingen av SD gjort att många människor ser SD som en underdog, som är stigmatiserad och förföljd. Och då reagerar människor genom att ta parti för SD. Media har med andra ord bundit ris åt sin egen rygg. Alla som kunde tänka sig att rösta på SD visste att media skulle försöka få fram en skandal alldeles innan valet bara för att sänka SD. Så därmed hade det vapnet mist sin kraft. Och därmed föll media på eget grepp. Vilket är rätt åt dem!

Intressant är att få kommentatorer och experter har försökt förklara SD:s framgång med den mest uppenbara förklaringen, nämligen att det finns allt fler människor i vårt land som är genuint oroade över den stora inströmningen av framför allt muslimer. Vad detta skall få för konsekvenser, inte bara ekonomiskt, utan när det gäller brottslighet (vissa invandrargrupper är groteskt överrepresenterade när det gäller exempelvis våldsbrott), otrygghet och mycket, mycket annat. Och att detta faktiskt inte handlar om rasism. Det tycks nästan som att överhuvudtaget oroa sig för Sveriges framtid automatiskt definieras som ett uttryck för grov rasism. Och det är ju bara dumheter. Det är inte ens värt att ta på allvar.

När man granskar flödet av väljare mellan de olika partierna så visar det sig att M har förlorat 26 procent (tror jag det var) av sina väljare i förra valet till SD. Jag ser det som Reinfeldts eget fel. Han missbedömde människor och var en dålig taktiker. I sitt sista sommartal så erkände han att invandringen till Sverige skulle komma att kosta pengar, mycket pengar och att detta skulle påverka vår välfärd. Och han bad människor att öppna sina hjärtan och plånböcker för de som har det svårt. Och visst, det är en fin uppmaning. Men man kan hjälpa människor utan att omvandla Sverige till en islamistisk stat (som det kommer att bli om invandringen fortsätter oförändrat). Skulle vi hjälpa människor på plats, skulle vi kunna hjälpa mångdubbelt fler utan att förstöra vårt eget land. Vilket vi håller på med just nu.

Reinfeldt har genom sin ansvarslösa invandringspolitik, där han prioriterat andra människors bästa framför svenska folkets bästa (vilket är trolöshet mot huvudman), lett vårt land in i en oerhört farlig situation. Men, oavsett hans personliga åsikter kunde han ha varit lite mer taktisk. Då hade han förmodligen inte förlorat lika många väljare. Han kunde t ex i sitt sommartal sagt något i stil med,

Jag vet att det finns många människor som är djupt oroade över den stora invandringen till Sverige just nu. Jag är övertygade att det handlar om en äkta och ärlig oro. Men samtidigt måste vi under en så här svår situation göra vår plikt som medmänniskor. Jag lovar att försöka göra allt för att vi skall kunna lösa den här situationen på bästa sätt, så att Sverige inte kommer att skadas ekonomiskt.

Eller något liknande. Jag är övertygad om att betydligt färre tidigare M-väljare hade röstat på SD i det här valet om han uttryckt sig mer taktiskt. Reinfeldt har gång på gång uttryckt förakt gentemot SD:s väljare (han har också uttryckt förakt mot Sverige och bl a sagt att innan invandrarna kom hit fanns bara barbari här) och förklarat att de som röstar på SD är missunnsamma och rasistiska. Aldrig någonsin (vad jag vet) har han erkänt att det finns många människor i Sverige som känner en växande oro inför de skaror av muslimer som slår sig ned i vårt land. Aldrig har han uttryckt någon förståelse för vanliga människor. Hur de tänker och känner. Han har inte tagit människors oro på allvar. Det är en skillnad på att bo på Södermalm i Stockholm, där det inte finns några muslimska invandrare, och att bo i ett litet samhället i Skåne med 800 invånare som tvingats ta emot 300 invandrare, och sedan på nära håll fått se följderna av multikulturalismen, när två inkompatibla kulturer möts och där den ena kulturen (islam) är oförmögen och ovillig att på något som helst sätt kompromissa med den redan existerande kulturen (den svenska). Reinfeldt har varit totalt oförstående när det gäller vanliga människor och deras oro för Sveriges framtid.

Idag har man kunnat ta del av valresultaten kommun för kommun (Aftonbladet har en utmärkt sökmotor för detta) och man ser då att F! har sitt starkaste fäste på Södermalm i Stockholm (vilket bekräftar det jag skrivit i artikel efter artikel). I Maria 13 Mariaberget Ö, dvs själva epicentrum (styrka 9 på godhetsskalan) av Godhetskören fördelades rösterna till Riksdagen på följande sätt:

V 10,3%, MP 27,0%, F! 16,6% SD 2,6%

Knappast representativt för Sverige, eller hur?. Jag skrattade faktiskt högt när jag såg de här siffrorna. Denna patetiska stadsdel (som jag förvisso älskar – det är min favoritstadsdel i Stockholm och jag har bott där i många år) med sin rödvinspimplande salongsvänster och sina stödgalor för Ships to Gaza och Hata Israel. Och sitt genuina förakt för alla åsikter som man själv inte delar. Vänsterintellektualismens själva högborg. Där alla tycker lika och där man bara träffar människor med de rätta åsikterna, vilka läser de rätta böckerna, prenumererar på de rätta tidningarna och lyssnar på den rätta musiken (dvs badar i allt som är inne just nu). Och där den som har fel åsikter ändå aldrig skulle våga berätta vad de verkligen tycker, av rädsla för att bli utfrusna ur gemenskapen. Dvs ett samhälle som starkt påminner om den forna Sovjetstaten, där nästan allting baserades på lögn och propaganda. Där kom förtrycket uppifrån, medan det på Södermalm (och Sverige rent generellt) kommer från människorna själva. Den senare formen av (själv)förtryck kallas grupptryck.

I vilka kommuner har då SD sina starkaste fästen? Ja bl a i många skånska kommuner. I t ex Svalöv fördelades rösterna enligt följande:

S 22,3%, M 12,4%, SD 18,8%

Och Örkelljunga

S 19,6%, M 10,6%, SD 23,2%

I dessa två samhällen är alltså SD nästa största respektive största parti.

Hur kan man då förklara denna diskrepans mellan Söders charmiga höjder och Skåne? Tja, det är nog inte så svårt. I många kommuner i Skåne har man konfronterats med verkligheten. Man har med egna ögon kunnat observera mångkulturens alla problem. I min förra artikel skrev jag om Målilla i Småland och om de problem som den stora invandringen medfört med nedskräpning, förstörelse, hur invandrare tränger sig före i köer, snattar etc, etc (islam är ju inte den religion som direkt uppmanar sin anhängare att anpassa sig – tvärtom så uppmanar den sina anhängare att ta för sig, de tillhör ju herrefolket som skall erövra hela världen). När man ser sådant på nära håll så inser man Sveriges framtid när vi har en majoritet av muslimer här (vilket vi kommer att ha vare sig vi vill eller ej). Och då kanske man väljer det enda parti som överhuvudtaget vågar tala om dessa svåra frågor.

De som bor på Södermalm och liknande ställen har aldrig sett mångkulturen på nära håll. För dem handlar det om en romantisk dröm om ett spännande, färgrikt samhälle, fullt av valmöjligheter. Problemet är att när islam väl blir i majoritet i vårt land, så upphör all valfrihet och alla måste ordna in sig i ledet (eller halshuggas – IS visar vad islam kommer att innebära även i Europa). Godhetskören på Södermalm har ingen aning om vad islam är för något och vad som väntar Sverige om 40 år. Ingen som helst aning. Och de skulle aldrig komma på tanken att själva undersöka islam. Det vore att kränka muslimerna. Och man behöver ju inte heller granska islam, eftersom Aftonbladet garanterar att islam tillhör de goda krafterna på vår planet. Och då är det ju så! Journalisterna nitälskar ju, som vi alla vet, för Sanningen. För mig innebär f ö att rösta på F! något ofattbart. Jag förstår inte hur någon kan ta ett sådant parti på allvar (om det nu inte bara handlar om taktik- eller missnöjesröstning).

Nåja, detta om detta. Avslutningsvis så har de goda partierna klart uttalat att de inte på något sätt kommer att inkludera SD i politiken. Inte direkt smart. Jag förutspår att SD av detta skäl kommer att få minst 20 procent i nästa val (eller mer), eftersom folk blir arga på en sådan bristande demokrati. Att totalt försöka negligera det tredje största partiet, dvs 13 procent av Sveriges befolkning, är ett allvarligt brott mot demokratins principer. Stefan Löfvén, tillträdande statsminister, har klart uttalat att han inte kommer att ha något med SD att göra. Han vann dock en poäng hos mig i och med att han vägrade att ta in V i regeringen. Om man nu anklagar SD för deras förflutna, vad skall man då säga om V, som i alla år stödde Sovjetunionen. Ett land som mördade 100 miljoner av sin egen befolkning (och miljontals människor i sina satellitländer, som Polen, Baltikum etc)? Kanske insåg Löfvén i alla fall att hans hårda attityd mot SD skulle vara inkonsekvent om han samtidigt hårdflörtade med V. Det ger jag honom en poäng för. Ärligt talat tycker jag betydligt bättre om Löfvén än om Reinfeldt.

I en intervju i danska Berlingske Tidene uttryckte Dansk Folkeparti förvåning över att inget parti vill samarbeta med SD trots deras starka valresultat. Partiets talesman Kristian Thulesen Dahl säger:

Demokratin blir inte respekterad. Det är obegripligt att övriga partier kan hålla SD utan inflytande. Man respekterar inte väljarna och tittar bort från resultatet. Det är odemokratiskt.

Ja man säger t o m i intervjun att det är ”groteskt” att SD hålls utanför. Nu kan ju inte detta fortgå hur länge som helst. I nästa val (eller om det blir ett eventuellt omval, vilket en del tror) så kommer med all sannolikhet SD att få ännu fler röster. Och förr eller senare kommer konsekvenserna av invandringen (både de ekonomiska och de kulturella/samhälleliga) att komma ikapp. Man kan inte bortse från verkligheten hur länge som helst. Till slut blir differensen mellan den politiskt korrekta verklighetsbeskrivningen (som inte bygger på sanning utan på önsketänkande) och sanningen så stor att den politiska korrekthetens falska världsbild rasar som ett korthus.

En del kommentatorer har talat om ett splittrat Sverige efter valet. Och det är nog profetiskt. När man ser vilka starka känslor som nu rivs upp med anledning av valresultatet, antar man i förlängningen livslånga vänskapsrelationer som bryts, äktenskap som upplöses och vänskap och kärlek som övergår i hat på grund av olika syn på invandring etc. Jag läste i Aftonbladet om en kvinna som beskrev hur hennes kärlek till sin man avtog alltmer varje gång han uttryckte stöd för SD. Inget hat är så starkt som det mellan personer som haft en nära relation. Just därför att man känner sig personligt sviken när man glider ifrån varandra. Därför är inbördeskrig (där grannar, ja kanske familjemedlemmer, strider mot varandra) ofta mycket grymmare än konventionella krig (där soldater som inte känner varandra skjuter på varandra – i allmänhet hatar de inte varandra, utan gör bara sitt jobb). Gode Gud bevara Sverige från ett framtida inbördeskrig!

Även om vi nu inte går mot ett inbördeskrig så kan mycket väl klyftorna mellan olika grupper i samhället till slut bli så stora att landet faller sönder. Här har våra politiker att stort ansvar. Bl a genom att inte exkludera 13 procent av Sveriges befolkning från varje form av inflytande (i själva verket visar en del statistik att det är betydligt fler som stöder SD:s syn på invandring, även om de inte röstar på SD – det kan röra sig om kanske upp mot 50 procent). Hittills finns inga tecken på att våra politiker kommer att ta ett sådant ansvar. De har fullt upp med att kråma sig på Godhetens teraterscen och visa upp sin fantastiska godhet (som bara ser ut som godhet, men i själva verket är destruktivitet) och stora tolerans (som inte inkluderar den som har en avvikande åsikt).

Inför valet 2014 – del 4 (en knapp vecka kvar till valet)

Royal Society är namnet på Storbritanniens vetenskapsakademi. Den grundades redan 1660 och har haft många berömda medlemmar; Isaac Newton, Michael Faraday, James Clark Maxwell, Charles Darwin, Ernest Rutherford och Paul Dirac för att nu nämna några. Alla dessa tillhör de absolut främsta inom sina respektive områden. Valspråket för denna illustra akademi är ”Nullius in verba”, vilket är latin och betyder ungefär ”Genom ingens ord” (On the word of no one). Innbörden är att man inte skall godta något bara för att en viss person (eventuellt en auktoritet) säger att det är så. Man skall enbart acceptera såsom varande sant, det som kan bevisas genom logiska argument, grundade på fakta. Och de fakta man utgår från måste i sin tur vara baserade på objektiva experiment och observationer, vilka kan granskas, kontrolleras och upprepas av andra forskare. Detta är själva essensen av det som kallas vetenskap (jag talar i första hand om naturvetenskap – inom beteendevetenskaperna tvingas man dessvärre att också använda andra och mindre säkra metoder).

(Jodå, jag vet att jag tagit upp detta med "nullius in verba" i tidigare artiklar, men många läsare kanske bara läser just den här artikeln. Dessutom brukar man ju säga att "repetition är all kunskaps moder".)

”Nullius in verba” innebär således att det som är sant är sant oberoende av vem som säger detta. Om ett visst påstående är sant, så är det sant även om det står i Hitlers Mein Kampf! Och det är i så fall lika sant som om Moder Théresa eller påven eller Fredrik Reinfeldt eller Albert Einstein skulle ha sagt samma sak (under förutsättning att det verkligen är sant).

I den svenska debatten tycks man tillämpa motsatsen till ”Nullius in verba”. Skulle t ex en kristen hävda att 2+2=4, så skulle många ateister omedelbart avfärda detta som lögn, eftersom allt som en kristen säger, i deras ögon per definition måste vara fel. Skulle en Sverigedemokrat säga att Stockholm är huvudstad i Sverige, skulle på samma sätt Godhetskören omedelbart kalla detta för århundradets lögn, enbart för det sagts av en Sverigedemokrat (jag överdriver givetvis – men läsaren förstår säkert vart jag vill komma). Ändå inser (förhoppningsvis) alla människor att det är Royal Society och inte Godhetskören i Sverige som har den korrekta definitionen av sanning (om vi nu med sanning menar ”det som stämmer överens med fakta, dvs såsom det i själva verket är”). Absoluta sanningar är absolut sanna, och står över ideologier och trender och majoritetens åsikt, och vad som är politiskt korrekt. Sanningen i ett påstående kan inte heller avgöras genom att t ex kasta tvivel över den person som uttalat detta påstående, och hänvisa till vederbörandes förment låga moral eller stora okunnighet (hur vanligt är inte detta som debattknep – där retorik alltför ofta får ersätta logik). Inga debattknep kan motbevisa det som är sant (däremot kan debattknep, använda av en skicklig debattör, få åhörarna att tro att denne debattör har rätt fast han/hon har fel, men det är en helt annan historia)!

Detta var en liten inledning och grundmålning inför att jag nu skall citera lite grand från sajten Avpixlat.info. Denna sajt betraktas ju av media som rasistisk och full av fördomar etc. Jag håller inte med om detta, men låt oss inte spilla tid på att penetrera den frågan här. Då tappar vi fokus. Ovan har jag försökt visa att det inte spelar någon roll vem som uttalar ett påstående, när det gäller att bedöma om påståendet är sant eller falskt. Är det sant så är det sant vare sig det står i Expressen eller Aftonbladet eller sänds i SVT eller skrivs på Avpixlat eller står som klotter i en tunnelbanenedgång eller står på min hemsida. Och om den absoluta sanningen är att ett påstående är falskt, ja då är det falskt även om SVT eller DN eller våra partiledare påstår att det är sant. Ja till och med om 100 procent av mänskligheten hävdar att det är sant, så är det i alla fall falskt.

För några dagar sedan hade Avpixlat en ganska intressant artikel där man tog upp tio skäl mot Sveriges nuvarande invandringspolitik. Jag hävdar att alla dessa angivna skäl är relevanta (fast förvisso inte politiskt korrekta). Här följer dessa 10 punkter plus lite av mina egna kommentarer.

1. Svensk invandringspolitik är extrem. Se min föregående blogg, där jag klart och tydligt, utifrån odiskutabla fakta, visar att så är fallet.

2. Invandringen gör Sverige fattigare. Eftersom den kostar oerhört mycket pengar. Detta har både Fredric Reinfeldt och Anders Borg erkänt under senaste månaderna. Svenska folket kommer att få dra åt svångremmen rejält för att betala vad invandringen kostar. Ja inte bara rejält, utan på sikt kommer konsekvenserna att bli förödande för vårt land.

3. Invandringen har skapat en ny underklass. 1990 fanns 3 ”utanförskapsområden” i Sverige. 2006 hade de ökat till 156 och 2013 till 186. I dessa områden frodas kriminalitet och gängförtryck plus att de som bor där inte har det speciellt bra. Och dessa områden breder ut sig alltmer och polisen är i princip maktlös.

4. Invandringen gör Sverige till ett farligare land. Detta på grund av att vissa invandrargrupper är extremt överrepresenterade när det gäller brottslighet och då speciellt våldsbrott (framför allt gäller detta muslimer och bland dessa framför allt de som kommer från Somalia, men även från andra länder i Mena – dvs Mellanöstern/Nordafrika plus Somalia). Om detta har jag skrivit i många andra artiklar. Där finns också mängder av källor som visar att detta inte bara är ett tomt påstående (jag skulle verkligen, av hela mitt hjärta önska att det vore ett tomt påstående).

5. Invandringen gör Sverige mer muslimskt. Som jag skrev i en tidigare artikel så är det vanligaste mansnamnet i Oslo nu Muhammed. Något säger väl detta i alla fall. Och vad kommer att hända när Sverige har 50 procent muslimer? Ja du, käre läsare, fundera lite över det! Tror du paradiset kommer till Sverige då? Eller helvetet? Tja, titta på hur det ser ut i muslimvärlden så kanske du får en föraning vad som väntar vårt land!

6. I journalistkåren finns ett stort stöd för partier som stödjer en extrem invandringspolitik. Detta förklarar varför medias rapportering inte handlar om analys och nyhetsrapportering utan snarare om propaganda för det gränslösa samhället, vilket är marxisternas våta dröm. De tror nämligen att i det kaos som då uppstår så kommer marxismen att resa sig och skapa det nya paradiset (där givetvis alla oliktänkande omedelbart kommer att mördas i godhetens namn). Och det är ju därför marxister och islamister kan samarbeta. Muslimerna hoppas att på samma sätt kunna utnyttja kaoset för att skapa det världsomspännande kalifatet. Problemet är att om detta kaos nu skulle inträffa (vilket inte kan uteslutas helt) så skulle marxister och islamister omedelbart börja kriga mot varandra. Den som har minsta lilla gnutta hjärnsubstans kvar inser givetvis att dessa två ideologier är 100 procent inkompatibla.

7. Sverige är inte demokratiskt (när det gäller invandringsfrågor, eftersom svenska folket inte får reda på sanningen om invandringen och dess konsekvenser både på kort och lång sikt). Våra folkvalda politiker och våra journalister (undantag finns men alltför få) bedrar hela svenska folket och manipulerar landet mot en kommande mardröm.

8. Den viktigaste frågan för 7 av 8 riksdagspartier är tydligen att fortsätta den extrema invandringspolitiken. De flesta politiker är helt fångna i den politiska korrekthetens hjärngrepp och överbjuder varandra i sin iver att framstå som så goda som möjligt. Ju mer invandrare man säger sig vilja ta emot, och ju mer förmåner man säger sig vilja ösa över dessa, desto mer applåder får man. Än så länge har inte SM i godhet avgjorts, men vi börjar antagligen närma oss finalen.

9. Invandringsförespråkare är hycklare. De bor inte själva på de ställen där vanliga invandrare bor. Och speciellt inte där muslimska invandrare bor. De bor på Högalid på Söder i Stockholm och liknande platser, och de enda invandrare de kommer i kontakt med är kinesiska docenter i nanoteknologi. När en badstrand vid Hornsbergs strandpark i Stockholm (det är i de trakterna som många av Godhetskörens medlemmar bor) för några månader sedan togs över av (jag citerar här från en artikel i Avpixlat):

omkringliggande förorternas mångkulturella klientel. Som väntat har en våg av misshandel, öppen knarkhandel, omfattande störomål [jag har aldrig hört detta ord förut men tydligen så existerar det, fast inte i Svenska Akademiens Ordlista] dygnet runt, sanitär olägenhet och allmänt hotfull stämning samtidigt kommit som ett brev på posten, och stadsdelens invånare är nu fullständigt chockerade över denna lilla glimt av klassisk kulturberikning.

Och nu, när kultureliten själv fick möta mångkulturen, ja då snålade man inte på resurserna:

Enligt den lokala polisledningen har nu “all ledig tid och personal” beordrats till platsen, vilket har resulterat i dygnetruntpatrullering på den lilla badplatsen av både vanlig polis, tunnelbanepolis och ridande polis. Men endast det bästa är gott nog åt innerstadens journalister, politiker och i övrigt Miljöpartiröstande elit, så utöver detta lät man även civilpoliser förstärkta med personal från Kronofogdemyndigheten kontrollera samtliga bilar som körde in i området(!).

Även Sjöpolisen kom dit med Stridsbåt 90. Och man fortsatte att patrullera en avsevärd tid framåt, så att ”buset” inte skulle komma tillbaka. Samtidigt har polisen i Landskrona, när de ser brott begås i invandrartäta områden, order att sitta kvar i sina bilar för att inte provocera invandrarna och få ett upplopp på halsen (och speciellt inför valet vill man inte ha några upplopp – det kunde ju gynna SD). Detta enligt Helsingborgs Dagblad. (titta också på det här videoklippet för fler detaljer – 3,5 min).

När det gäller Hornsbergs strand så läs gärna vad som skrivits i den lokala tidningen Vårt Kungsholmen. Där försöker man förvisso låtsas som att det mer handlar om lite stökighet i största allmänhet (folk som är glada och högljudda och kanske lite på lyran), men läs kommentarerna under artikeln, där vanligt folk i området skriver, så får du kanske en sannare bild (dvs inte politiskt korrekt tillrättalagd) av verkligheten.

10. Visionen om folkhemmet har ersatts av visionen om det mångkulturella samhället. Och inget pris är för högt när det gäller att betala för den nya visionen. Vare sig ekonomiskt eller på annat sätt. Svenska folket skall offras på den etniska mångfaldens altare, medan kultureliten, som är drivande bakom detta projekt, själv lever i sina isolerade ghetton, skyddade från mångkulturens verkliga problem av Stridsbåt 90 och poliser och väktare. Ynkligt! Vidrigt!

Man kan förvisso ha olika synpunkter på hur mycket invandring Sverige (och Europa) tål. Och hur mycket vi skall vara beredda att minska vår levnadsstandard etc för att hjälpa andra människor. Och hur vi skall hjälpa dem (ta hit så många som möjligt eller hjälpa mångdubbelt fler på plats). Alla dessa viktiga frågor borde man rimligen kunna diskutera. Men tyvärr är detta inte tillåtet! Då får man omedelbart rasiststämpeln på sig och riskerar att få sparken från jobbet, förlora sina politiska uppdrag och förlora många av sina vänner (eller snarare de man trodde var ens vänner).

Men oavsett vilka åsikter man har i dessa frågor, så finns det i alla fall några grundläggande saker när det gäller invandring, som man borde kunna enas om. Och dessa saker är nödvändiga att införa om vi inte vill få en galopperande rasism i vårt. Visst kan media och politiker, genom manipulation och falsk information, hålla folket lugna ytterligare en tid. Men inte hur länge som helst. Och då kan vad som helst hända. Det som skrämmer mig är att jag ibland tänker på hur det var i Tyskland innan nazisterna kom till makten. Hur var det möjligt att ett förbrytargäng som Hitler och hans hejdukar kunde få total makt i Tyskland på bara några år?. Jo politikerna hade förberett marken. Människor var desperata och såg Hitler som Räddaren. De var beredda att underkasta sig nazisterna bara det blev ordning och reda i Tyskland. Även kapitalisterna resonerade på detta sätt. De trodde att de skulle kunna kontrollera Hitler när han fått makten, men där missbedömde de honom totalt. Sanna mina ord, vi är inte långt ifrån en liknande situation i Sverige (och hela Europa). Tiden närmar sig när Europas urbefolkning (ett uttryck som kanske börjar bli relevant) desperat kommer att längta efter en Ledare som kan få ordning och hindra att Europa hamnar under islams vidriga förtryckarsystem. Och människor kommer att vara beredda att ge upp demokratin bara för att det egna landet skall räddas.

Det talas om att vår invandringspolitik måste vara rättvis och generös mot invandrare. Jadå, men invandringspolitiken måste också vara rättvis och rättfärdig och generös mot svenska folket (urbefolkningen) för att inte skapa ett snabbt växande hat mot invandrare. Den måste också vara realistisk. Låt mig nu ge några exempel på saker som måste ändras:

1. Invandrare som begår brott (hur grova kan diskuteras – personligen tycker jag det skall gälla alla brott bortsett från parkeringsböter och liknande) innan de fått sitt PUT (permanent uppehållstillstånd) skall omedelbart utvisas utan någon som helst pardon (det skall inte spela någon roll om de riskerar fattigdom eller hårda straff när de återvänder hem – det skulle de ha tänkt på innan de begick brottet).

2. Invandrare som fått sitt PUT och som begår grova brott (våldtäkt, mord, rån, grov misshandel och liknande) skall alltid utvisas utan pardon och utan hänsyn till vad som väntar dem när de återvänder hem. Det skulle de ha tänkt på innan de våldtog eller rånade eller misshandlade eller mördade.

3. Det skall vara betydligt svårare och ta längre tid, än som det är nu, att få ett svenskt medborgarskap. Då kommer också ett svenskt medborgarskap att ses som mer värdefullt och inte bara en biljett till livslång försörjning utan krav på motprestationer. Den som beslås med att ljuga om sin bakgrund skall normalt inte kunna få ett svenskt medborgarskap. Den som slängt sitt pass och andra liknande dokument, skall inte släppas in i landet (annat än i mycket speciella undantagsfall). Enligt vissa uppgifter slänger så mycket som 80 procent (eller mer) av asylinvandrarna sina pass och papper när de väl kommit in i Sverige (några läsare har skrivit till mig och påpekat att det antagligen snarare handlar om 95 procent eller mer, men säger jag 80 procent så överdriver jag i alla fall inte). Detta borde omöjliggöra för dem att få stanna här.

4. Speciellt med tanke på att man bara efter några år i vårt land kan få ett svenskt medborgarskap, borde man lagstifta om att medborgarskapet, under de första 10 åren, kan återkallas vid grov kriminalitet (och detta skall gälla även om de inte har dubbla pass – i så fall blir de statslösa, men de har sig själva att skylla). Det svenska medborgarskapet är synnerligen eftertraktat. Visste invandrare att de riskerar att inte kunna bli svenska medborgare. eller förlora medborgarskapet om det begår grova brott, skulle de allra flesta sköta sig. Och de som inte sköter sig har vi ingen anledning låta stanna här.

Om vi säger att det efter förändrad lagstiftning skulle ta 7 år att få ett svenskt medborgarskap, och att detta medborgarskap sedan kan dras in under ytterligare 10 år om man begår grova brott, så tror jag att vi skulle få se en dramatisk minskning av vissa invandrargruppers brottslighet (som är groteskt hög för vissa grupper, främst då muslimska invandrare). Unga människor (det gäller generellt) är överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott (t ex våldsbrott) och har man skött sig i 17 år (7+10 år) är nog risken ganska liten att man sedan hamnar i en brottskarriär. Då har man förmodligen ett jobb, man har gift sig och har barn, och man har vant sig vid att leva ett normalt, hederligt liv. Detta skulle vara en hjälp för vissa invandrargrupper.

5. Som det nu är kan invandrare som saknar dokument inte utvisas. Så riskerar man utvisning är det bara att slänga sina dokument (om man inte gjort det tidigare), så får man stanna här resten av sitt liv. Detta är absurt och måste ändras. Sverige borde ingå avtal med något afrikanskt land att ta emot papperslösa invandrare från Sverige. Detta skulle kunna vara en del av ett handelsavtal eller att vi helt enkelt betalar en viss summa för var och en de tar emot.

6. När det gäller vissa invandrares ”borttappade” svenska pass så har media faktiskt tagit upp detta problem (läs vad Merig Wager, som tidigare arbetade på Migrationsverket, skriver på sin blogg om denna skandal). Hur vissa invandrare ”tappar” sitt pass kanske 20 gånger eller mer under kort tid (det handlar huvudsakligen om icke-västliga invandrare) och hela tiden får nya pass. Man vet att ett svenskt pass är eftertraktat och kan användas för att smuggla ytterligare invandrare in i EU. Det kan säljas för stora summor pengar. Hur mycket beror givetvis på köparen. Jag har sett siffror på ända upp till 80 000 kr och man förstår frestelsen

Förr kunde en skicklig förfalskare med ganska enkla verktyg (tuschpenna, linjal och lite annat) göra ett fungerande falskt pass, men idag, när man använder alla möjliga tekniker i passtillverkningen, bl a chips och inlagda metalltrådar, är det oerhört mycket svårare att förfalska ett pass. Ja det är nästan omöjligt. Alltså tvingas man att stjäla riktiga pass, där passinnehavaren har ett liknande utseende som den som skall använda det falska passet (förr var fotot inklistrat i passet och kunde lätt bytas ut – numera är ju fotot printat på själva papperet i passet, dvs utgör en integrerad del av passet och är mycket svårt att byta ut eller ändra). Pass som tillhör blåögda, blonda svenskar är därför tämligen oanvändbara i flyktingindustrin (som det de facto handlar om). Det är därför pass tillhörande invandrare från Afrika och Mellanöstern har så högt värde. Och det är därför som just sådana invandrare frestas att "tappa" sina pass.

Farsen kring de svenska passen är oacceptabel. Varje år tappas ca 50 000 pass bort och totalt rör det sig om 250 000 pass eller mer. Och enligt lagen kan en person tappa bort sitt pass hur många gånger som helst och få nya pass till samma låga kostnad (f n 350 kr). Poliser har berättat om hur de är så förbannade (ursäkta uttrycket) att de knappat kan behärska sig, när de skall lämna ut det 20:e passet på några månader till en och samma person. Invandrarna kan ju inte tro att vi är kloka här i Sverige. Och det är vi ju inte heller.

Den svenska passlagstiftningen måste ändras, med det snaraste. Fick jag bestämma skulle man ha ungefär följande system. När man tappar sitt pass första gången får man ett nytt pass för samma kostnad som det första. Nästa pass kostar runt 1 000 kr och fjärde passet 10 000 kr. Dessutom skall man inkallas till polisförhör efter att man tappat passet för tredje gången. Och sedan skall det vara stopp. Sedan blir det inga fler pass under t ex en tioårsperiod (och sedan börjar systemet om igen, dvs man skall normalt endast kunna få ut 4 pass per 10 år). Under den period man är stoppad på ytterligare pass skall man kunna få ett tillfälligt resedokument (som inte skall vara gratis, utan ganska dyrt) om man måste göra någon resa (detta dokument skall bara vara giltigt under den begränsade tid som resan beräknas vara). Jag har för mig att Kanada har något liknande system. Det är ju fullständigt ofattbart hur vi kan ha en så korkad lagstiftning som vi har. Jag skäms över att tillhöra svenska folket. De måste vara Jordens dummaste folk (hur kan man annars förklara ovanstående?). Att man kan tappa sitt pass ett obegränsat antal gånger och få ett nytt har väl inget med godhet och kärlek och snällhet att göra. Det är bara dumhet och feghet och ynklighet!

7. Nu hörde jag, jag vet inte för vilken gång i ordningen, om några somalier, som bara några veckor efter att de fått sina uppehållstillstånd, reste tillbaka till Somalia på ”semester” (förmodligen betald av oss skattebetalare). Om de nu flytt från Somalia med fara för sina liv (annars har de inga asylskäl), hur kan de då, bara några månader senare resa tillbaka dit? Om faran tydligen är över i Somalia, borde de ju inte få stanna här. Då har de inga flyktingskäl längre. Jag anser att de omedelbart skulle förlora sitt PUT och inte få återvända hit. Återigen, svenskarna, jordens dummaste folk (eller kanske snarare – våra politiker, jordens dummaste politiker – jojo, visst finns undantag, men ack så få).

8. Invandrare skall inte ha några förmåner som inte vanliga svenskar har. De skall inte ha förtur till arbeten eller utbildningsplatser. Detta är fullständigt livsfarligt och kommer att leda till att vi får rena nazistpartier i vårt land. Det invandrarhat som sådant här ger upphov till kommer också att gå ut över de värdefulla invandrare (ja du drar helt rätt slutsats, jag anser inte att alla invandrare är värdefulla för vårt land) som finns i vårt land.

9. En stor del av invandringen till Sverige är så kallad anhöriginvandring. Den som har fått PUT har rätt att ta hit sina anhöriga. Jag vet inte exakt var gränsen går för att kallas anhörig (om det inkluderar mormor och morfar och kusiner), men jag misstänker att gränsen är synnerligen frikostigt vald. 2013 fick 40 000 anhöriga uppehållstillstånd i Sverige (enligt Migrationsverkets hemsida). En liten del av dessa är förstås ”kärleksinvandrare” (Migrationsverket använder denna term), dvs när en svensk medborgare har gift sig med någon från ett annat land och de bestämmer sig för att bo i Sverige, eller någon adopterar ett barn från ett annat land. Den absolut största delen är dock anhöriga till flyktingar och invandrare. Vem betalar då för anhöriginvandringen? Jag tycker det är rimligt att den som blivit svensk medborgare också har rätt att ta hit sin familj. Men det är en sak när det gäller egna barn och maka eller make, där måste kanske Sverige vara generöst. Men vill man ta hit fler anhöriga (mormor, farfar, kusiner), ja då skall man stå för detta själv ekonomiskt. Morfar skall inte ha någon svensk pension (han har ju inte bidragit till systemet) utan måste försörjas av den som tagit hit honom. Och om denne inte försörjer morfar ja då skall principen vara att morfar skickas tillbaka (annat än i speciellt ömmande fall). Så är det i många länder. När det gäller somaliska anhöriga (och kanske också fler grupper) så har jag läst att samhället betalat deras flygresa hit (jag vet inte om det alltid är så eller om det var ett undantag). Det anser jag vara helt fel. Principen skall vara att den som vill ta hit sina anhöriga, men inte har pengar till deras flygbiljett, då får ta ett lån för att betala resan (själva låneproceduren kan samhället hjälpa till med), som de sedan måste betala tillbaka. Dessvärre är jag inte riktigt säker på hur anhöriginvandringen fungerar. Det är lite svårt att få reda på sådant här, eftersom Migrationsverket uppenbarligen manipulerar statistiken för att den inte skall lysa i ögonen på folk. Om någon av mina läsare är insatt i detta, vore jag tacksam för information.

Tillägg: En läsare har informerat mig om att det tydligen är tänkt att invandrare som får ta hit sina anhöriga skall stå för deras uppehälle. Men detta tillämpas tydligen inte i praktiken på grund av "ömmande skäl" och liknande undantag. Det är bara någon enstaka procent av asylinvandrarna som betalar för sina anhöriga. Och när det gäller pension för invandraranhöriga (som inte kallas pension utan äldrestöd) så betalar svenska staten detta för alla anhöriginvandrade. Så var det med den saken.

10. Invandrare skall inte gå före i vårdköer för att de är invandrare. Däremot kan de givetvis gå före om de har akuta problem, precis som att en vanlig svensk går före när han är akutsjuk. Men de skall inte gå före för att de är invandrare. I nästa bloggartikel skall jag ge ett skrämmande exempel på detta.

11. Sista punkten. Invandrare, som inte betalat ett öre i skatt, och som inte bidragit med någonting till Sverige (som 65-åriga anhöriginvandrare som kommer hit), skall aldrig kunna ha en högre pension (vilket i detta fall kallas äldrestöd) än en etnisk svensk. Inte heller skall de kunna ha andra ekonomiska förmåner som en vanlig svensk inte har.

Låt mig ta ett exempel från min tid till sjöss. Befälhavaren på ett fartyg kallas kapten. Och kapten blir man genom att man börjar som matros och sedan läser till styrman och så till sjökapten, och sedan arbetar i många år till sjöss för att skaffa sig erfarenhet. Men vi har en ytterligare grupp sjöbefäl förutom befälhavare och styrmän, nämligen maskinister. Man börjar som motorman och sedan läser man till maskinist och slutligen till sjöingenjör. Och efter åratal till sjöss blir man till slut maskinchef, dvs chef för maskinavdelningen. Maskinchefen, eller chiefen som han ofta kallas, är högsta chefen ombord för maskinavdelningen. Men han är underställd kaptenen, som är högsta chef för hela fartyget (det kan bara finnas en högsta chef). När det gäller löner till sjöss så ökar dessa ju längre man jobbat inom yrket (ålderstillägg), precis som i land. Detta kan leda till att en äldre chief kan ha högre lön än en yngre kapten på samma fartyg. Trots att kaptenen är chef för chiefen. Eftersom principen är att högste chefen (som ju har yttersta ansvaret) alltid skall vara bäst betald inom företaget (eller fartyget eller vad det handlar om), så säger sjöavtalet att i så fall skall kaptenens lön höjas så att den ligger en viss fastställd summa över chiefens lön (vad den är idag och om systemet fortfarande finns kvar vet jag inte – när jag arbetade till sjöss som telegrafist var det jag som hade hand om löneberäkningar ombord, det ingick i telegrafistens jobb – därför är jag väl insatt i hur det var på den tiden).

Detta system upplevdes som rättvist av alla ombord. På samma sätt måste pensioner och bidrag vara rättvisa. Att svenska fattigpensionärer kan ha lägre ersättning från svenska samhället än nyanlända äldre invandrare, som aldrig betalat skatt eller någonting till Sverige, är inte rätt (jag har gett flera exempel på detta i andra artiklar). Till detta kommer dessutom att invandrarna får i stort sett gratis tandvård, sjukvård etc, medan den svenske pensionären får gå där med sina tandstumpar, eftersom han inte har råd att göra något åt saken. Detta är fel. Det är orättfärdigt. Det är så fel som det bara kan bli! Ja, det är rent ut sagt ondskefullt! Och en sak är säker, våra toppolitiker, som sett till att det är på detta sätt, går före i alla vårdköer etc plus att de tjänar så mycket pengar att de har råd till all tandvård etc de önskar. Sveriges behandling av svenska pensionärer är skamlig!

Om invandrarna får förmåner som inte etniska svenskar får, kommer detta som sagt att leda till en ökande främlingsfientlighet i vårt land. Vår släpphänthet när det gäller de invandrare, som missbrukar vår välvilja genom att begå brott, utnyttja vårt välfärdssystem på ett felaktigt sätt etc, kommer på sikt att skada vårt land allvarligt. Det kommer bl a att skapa oerhörda och antagligen oöverstigliga motsättningar mellan olika grupper i Sverige. Detta betyder inte att de invandrare som vi släpper in i vårt land inte skall behandlas väl. Men de skall inte behandlas bättre än infödda svenskar (obs med infödda svenskar menar jag inte anbart blonda och blåögda utan sådana som bott här en längre tid, känner gemenskap och solidaritet med Sverige och är skötsamma).

De som nu är arga på invandrare borde i stället vara arga på våra politiker, vilka säljer ut sitt eget folk. Jag har full förståelse för att människor flyr till Sverige, där de kan leva i ett fritt land, och bli rikligen försörjda om de inte själva kan försörja sig. Jag har full förståelse för detta. Men jag förstår inte våra politiker, som tycks älska alla världens människor utom sitt eget folk. Och älska alla andra länders kulturer utom den svenska kulturen som de bara tycks ha förakt till övers för (Fredric Reinfeldt, Mona Sahlin, Maud Olofsson m fl har i diverse olika sammanhang klart visat hur mycket de föraktar sitt eget land och sin egen kultur – jag har källor till detta i andra bloggar, sök på deras namn!). Detta har jag svårt att förstå.

Om vi blev mindre godtrogna mot de invandrare som utnyttjar vår välvilja och blev stenhårda mot de som missbrukar det svenska systemet, så skulle vi få en betydligt mindre invandrarfientlighet i vårt land. Plus att vi dessutom skulle få ett betydligt bättre land att bo i (även för de invandrare som kommit hit). Den som inte förstår varför, förstår nog inte även om jag skulle försöka motivera detta påstående, så därför skall jag inte ens försöka.

Fortsätter vi på den inslagna vägen, kommer under alla förhållanden invandrarfientligheten att växa, och jag förutspår att SD i nästa val, om 4 år, kommer att ha 25 procent av rösterna, eller kanske mer. Jag har svårt att tro att majoriteten av svenska folket vill leva i ett kalifat, där alla som inte är kristna eller judar får välja mellan att bli muslimer eller halshuggas. Där kvinnor tvingas bära niqab eller liknande, och där yttrandefrihet och åsiktsfrihet och religionsfrihet är ett minne blott. Och där homosexuella stenas och tjuvar får händerna avhuggna och den som har sex utanför äktenskapet halshuggs. Men visst, är det så ni vill ha det – kära Svenska Folk – rösta på Alliansen eller den Rödgröna Röran!

Fortsättning följer...