Jag tänkte bara meddela att jag skrivit en ny artikel på min hemsida. Den handlar om det som Salman Rushdie så träffande brukar kalla för "kränkningsindustrin". Det jag tar upp i artikeln är ett intressant exempel på vilket kraftfullt vapen vissa minoriteter har tillgång till genom att de ikläder sig en offerroll och påstår sig vara förföljda och stigmatiserade och utsatta för hatbrott. På så sätt blir de immuna mot varje form av kritik, hur välgrundad och berättigad den än må vara, eftersom varje ifrågasättande av dessa grupper betraktas som en grov kränkning av den som redan ligger ner.
Ibland är det så att dessa lättkränkta grupper inte ens utgör en minoritet. Godhetskören vill gärna framställa sig som en liten, sårbar minoritet (trots att de har fri tillgång till SR, SVT och i stort sett alla svenska tidningar), och varje artikel som argumenterar mot Godhetskörens alla godhetsfloskler när det gäller invandring, brottslingar etc kallas i dessa media för "hatartiklar", även om det enda dessa artiklar innehåller är faktaunderbyggda argument och inget annat.
Min artikel, som är ganska kort (för att vara av mig), är en underartikel till en artikel jag tidigare länkat till från min blogg (Rädslans kultur).
I artikeln diskuterar jag hur förre rektorn vid Harvard University (som gång på gång rankats som världens främsta universitet) fick erfara hur farligt det är att ens en gång antyda något som är politiskt inkorrekt, eller att kritisera individer som tillhör vissa minoriteter ("Det säger du bara för att jag är: ___" – sätt in något lämpligt ord: svart/bög/kvinna/muslim etc). Av det jag skriver framgår tydligt hur det fria ordet och demokratin (som inte kan existera utan det fria ordet) idag hotas av dessa grupperingar.
Artikeln kan läsas här.
