Egentligen är det samma händelser och företeelser som upprepas hela tiden. Personnamnen varierar. Detaljerna varierar. Datumen varierar. Men grundläggande är det en tröttsam upprepning av ett alltför tydligt mönster. Jag läste någonstans att en forskare hade kommit fram till att det i princip bara existerar tre (tror jag det var) roliga historier. Alla roliga historier är helt enkelt variationer och/eller kombinationer av dessa tre ”atomära” historier. Variationer uppstår genom att man använder olika miljöer etc. I Polen berättas precis samma historier som i Sverige. Men i Polen är det ryssarna man skrattar åt, medan det i Sverige ofta är norrmännen som framställs som dumma och efterblivna. Och i USA var det, i varje fall tidigare, polackerna man skrattade åt.
Det enklaste vore kanske att jag gjorde ett datorprogram som slumpmässigt väljer ut gamla bloggar och hemsidesartiklar och sedan, efter att ha satt in dagens datum, publicerar dem på min blogg. Helt automatiskt. I princip har jag redan sagt allt som finns att säga om islam, politisk korrekthet etc. Så allt jag skriver känns som deja vu. Kanske skriver jag mest av terapeutiska skäl. För att avreagera min frustration.
Det här blir ett långt inlägg, men utslaget på de drygt 60 dagar som jag inte skrivit något så blir det bara några rader per dag. Vilket inte smäller speciellt högt i bloggvärlden.
Precis som vid föregående jul, och jularna före den, så har debatten handlat om huruvida skolbarnen skall få gå till kyrkan i samband med advent. Och vad prästen i så fall får säga och inte säga. Och om det är rätt att fira Lucia och ha lussekatter etc. I år blev en 10-årig pojke i Laxå ledsen, eftersom han inte fick vara pepparkaksgubbe. Den välmenande lärarinnan var rädd att färgade barn skulle känna sig kränkta. Personligen tycker jag att den som eventuellt blir kränkt av pepparkaksgubbar borde ta ett allvarligt samtal med sin psykoterapeut.
Under programmet ”Jul med Ernst” i TV4, där Ernst Kirchsteiger ”inreder, pysslar och lagar mat inför julen” så bakade han bl a ett neutralt saffransbröd. Hans kommentar (titta själv om du inte tror mig!) var att ett neutralt saffransbröd inte är lika ”kulturellt belastat” som lussekatter. Det nästan svårt att tro att en människa verkligen kan vara så ofattbart korkad. Jag vill ju inte tro det. Ernst verkar trots allt ganska sympatisk. Möjligen skulle det kunna handla om ironi (men i så fall var den alltför dold för att verkligen fungera som sådan).
Skolverket har bestämt att skolor i princip kan ha något slags adventsevenemang i kyrkan. Man kan då få sjunga någon enstaka klassisk, neutral (dvs som inte explicit handlar om den kristna tron) julpsalm (typ Stilla Natt), men prästen får absolut inte nämna Gud eller Jesus, vilket i förlängningen innebär att prästen inte får berätta för eleverna varför vi firar jul i Sverige. Nu har tack och lov våra ”lyhörda” politiker reagerat (de inser säkert att svenska folket i gemen inte vill att alla svenska traditioner förkastas, och de inser antagligen också att svenska folket kommer att gå i en strid ström från de etablerade partierna till SD, om de etablerade partierna fortsätter att förråda sitt eget land och sin egen kultur). Förmodligen är en lagförändring på gång. Många ledande personer på Skolverket är för övrigt ateister. Ja inte bara ateister utan direkt och öppet antikristna (jag skulle kunna ge ett antal namn här men avstår). Deras mål är att inget kristet skall få förekomma i svenska skolan och att eleverna skall uppfostras till ateister (vilket helt bryter mot skollagens formuleringar när det gäller objektivitet). Vi får hoppas att den nya lagen, om den nu kommer, och om den inte, som alltför ofta är fallet, blir en uddlös kompromiss, bakbinder dessa antidemokratiska krafter som nästlat sig in på Skolverket (inte för skapa en optimal skola, utan för att driva sin egen agenda).
Sedan har vi givetvis haft den gamla vanliga debatten huruvida det finns en svensk kultur och ett svenskt folk eller ej. Jag ber att få återkomma till detta i nästa blogg.
I dagens blogg tänker jag utgå från en ledare i Aftonbladet den 6/1 2013 med rubriken ”Muslimska hotet är en paranoid fantasi”, skriven av Katrine Kielos.
Egentligen har jag redan i flera artiklar diskuterat olika försök av Godhetskören att skönmåla islam och invagga svenska folket i en slags ideologisk dvala. Men jag väljer ändå att kommentera just den här artikeln, eftersom den är av lite annorlunda typ än de artiklar jag tidigare tagit upp. Men sedan får det vara bra. I fortsättningen hänvisar jag mina läsare till tidigare bloggar när det gäller den här typen av diskussioner.
Kielos börjar sin ledare med att berätta om boken American Freedom and Catholic Power av Paul Blanchard. Boken kom ut 1949 och blev en bestseller. Trots (eller tack vare) att många bokhandlare vägrade sälja den och att många tidningar vägrade ta in reklam för den, så sålde man 240 000 exemplar i första upplagan och den fick tryckas om 26 gånger. Boken varnade för den ”katolska faran”, dvs hur katoliker höll på att ta över USA. Jag citerar Kielos:
Författaren beskrev en flodvåg av massinvandring [av katoliker]. Invandrarna kom från samma typ av bakåtsträvande, auktoritära, religiöst fanatiska samhällen. De följde en oföränderlig och orubblig uppsättning dogmer dikterade av deras religiösa ledare i hemlandet. Deras religion var inte så mycket en tro som en politisk ideologi: kvarlevande medeltida auktoritära idéer som inte har någon plats i en demokratisk amerikansk miljö. De var inte ute efter att integreras, förtryckte sina kvinnor och förökade sig som råttor. Syftet var att ta över USA, införa sin religions lagar, skriva om konstitutionen och slutligen lägga beslag på presidentposten. Vanligt folk måste sluta sig samman i en motståndsrörelse.De invandrare som boken avser var således katolska invandrare. Boken tycks säga ungefär samma sak om katoliker som dagens ”islamofober” påstås säga om islam. Med detta menar sig tydligen Kielos att i ett enda förödande slag, vederlägga alla böcker och hemsidor som påstår att muslimska invandrare förtrycker sina kvinnor, förökar sig som kaniner, utbreder islam med våld, inte vill integreras och har för avsikt att ta över hela Västvärlden.
Det här är ett vanligt debattknep för att förvirra argumenten. Problemet med Kielos sätt att resonera är att hon som exempel tar en fullständigt felaktig bok om katoliker och katolicismen, som inte bygger på fakta. De påståenden om katoliker, som förs fram i boken, är helt enkelt osanna (och definitivt inte representativa). Katolska invandrare är generellt välintegrerade. De är lika välutbildade som andra amerikanska medborgare (boken handlar ju om USA). De bor inte i ghetton. De plågar inte sina kvinnor (mer än vad protestanter eller ateister gör). Det är, eller kanske snarare var, sant att katoliker skaffade många barn (många typer av preventivmedel är ju inte tillåtna för katoliker). Så just i detta avseende kan Kielos ha en poäng (å andra sidan är ju inte det stora problemet i Västvärlden att där föds för många barn – problemet är det rakt motsatta). Katolikerna har definitivt ingen avsikt att ta över de länder de invandrat till (självklart kan de, precis som andra medborgare, rösta och arbeta politiskt för att förändra samhället, men det är inte så islam tar över ett land). Självklart kan det finnas katolska invandrargrupper från vissa länder, mot vilka kritik kan riktas (t ex den italienska maffian i USA), men i så fall handlar det om kultur och inte religion. Den katolska tron (som grundläggande är lika kristen som den protestantiska tron) har ingenting med maffia eller camorra att göra.
Att kalla Blanchards bok för en ”paranoid fantasi” ligger nog mycket nära sanningen, Kanske att Blanchard hyste en genuin oro när det gällde katoliker, men i så fall byggde hans oro inte på fakta om katoliker och katolicismen utan på förutfattade meningar. Men oavsett hur det förhåller sig med Blanchard så innebär hans bok inte per automatik att alla böcker, som uttrycker oro för någonting, är paranoida fantasier. Många människor var oroade över den framväxande nazismen på 1930-talet. Karl Popper skrev sin berömda bok Det Öppna Samhället och dess Fiender. Där uttryckte han stor oro över hur auktoritära diktaturer som marxism och nazism/fascism tycktes vara på väg att ta över Europa. Kan Poppers bok avfärdas som en ”paranoid fantasi”? Tja, det var faktiskt många som gjorde det på den tiden. Ändå visade sig hans oro vara synnerligen befogad!
Kielos menar vidare att inget är nytt under solen och skriver:
Varje större migrationsvåg västerut: irländarna, italienarna och de östeuropeiska judarna har i tur och ordning betraktats som något utan motstycke. Varje gång säger man samma sak: tidigare invandrargrupper kom från en civilisation och ras som liknade vår egen, men den här gruppen är annorlunda. De kommer aldrig att dela våra värderingar. Vi måste prata om det.Det ligger givetvis en del i vad hon säger. Människor i allmänhet är reserverade mot stora förändringar och oroas när t ex massiva grupper av invandrare kommer till speciellt ett litet land som Sverige. Med litet menar jag då befolkningsmässigt. Denna oro kan givetvis vara mer eller mindre befogad. Jag förnekar inte att det finns verklig rasism och verklig diskriminering. Men att vara tveksam till vissa invandrargrupper behöver inte betyda rasism. Det kan faktiskt vara fullt befogat.
För något år sedan bemötte jag på min blogg ett antal påståenden om islam som fördes fram av islamologen Jan Hjärpe. Denne kom med ett antal explicita påståenden om islam och sådana kan bemötas ett efter ett. Den typ av argumentering som Kielos använder sig av är svårare att bemöta, eftersom den inte är lika klart uttalad.
Det påminner lite om hur de ”goda människorna” ofta bemöter den som menar att dagens ungdom är olydig, uppkäftig, lat etc. Standardmetoden är då att citera Sokrates för att visa att man alltid sagt just detta om ungdomen, i alla tider. Det uttalande man tillskriver Sokrates lyder:
Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.Där ser man, suckar den gode, intet nytt under solen. Så sluta med att klaga! Varje äldre generation säger precis samma sak om ungdomen.
Det mesta talar för att Sokrates aldrig sagt det som tillskrivs honom ovan. Det stämmer inte med hans övriga filosofiska tankar. Han dömdes dessutom till döden, bl a för att ha förlett ungdomar (att tänka fritt). Ungdomen i hans ögon var Greklands hopp. Men det spelar ingen roll vad Sokrates har sagt. Förmodligen fanns liknande tankar redan på Sokrates tid, 400 f Kr. Och det stämde kanske också – då.
Genom ovanstående förmenta Sokratescitat vill man visa att alla som idag klagar på ungdomen har fel. Gnälliga äldre människor har alltid sagt så. Argumenteringen påminner inte så lite om Kielos ledare. Oavsett om just Sokrates sagt ovanstående eller ej, kan det ändå vara sant och relevant. Dessutom gick ju faktiskt den grekiska kulturen under så småningom. Så det kanske var befogat att klaga på ungdomen. Jag är övertygad om att ett samhälle, där unga människor inte respekterar äldre, lever farligt. Jag menar att detta är ett tecken på en kultur som håller på att falla sönder inifrån (detta med kulturers uppgång och fall diskuterar jag i en artikel på min hemsida – se slutet av artikeln). Och det är kulturer som är sönderfallande, och därmed svaga, som erövras eller trängs ut av andra kulturer. Och det är kanske just det vi ser i dagens Europa.
Det är inte helt lätt att i några få meningar vederlägga Kielos resonemang, eftersom det inte finns så mycket konkret att ta på. En antikatolsk bok, som bygger på felaktiga argument är visserligen beklaglig, men den bevisar inte på något sätt att islam kommer att visa sig vara en god kraft i Europa. Förmodligen har Kielos läst retorik på universitetet. Retorik är ju ”konsten att övertyga” (ibland kallad ”konsten att tala”). Tyvärr så innebär retorik i vår postmoderna tid, när existensen av absoluta sanningar förnekas, ”konsten att vinna en diskussion fast man har fel” (finns inga absoluta sanningar så finns inte heller absoluta fel – dvs i den moderna människans ögon blir sanningsbegreppet helt meningslöst, var och en kan ha sin personliga sanning och det som är sant för mig kanske inte är sant för dig – alltså gäller det att kunna argumentera för sin sak för att vinna debatten).
Kielos försöker således visa att vi inte har något att frukta från islam. Tvärtom så utgör islam, underförstått, en av de goda krafterna i världen. Har hon rätt? Nej, jag anser inte det! Många politiker och debattörer har varit oroade för olika saker under historiens gång. Ibland har de haft fel, ibland har de haft rätt. Ovannämnda bok om katolicismen hade fel. Men det finns andra författare och debattörer som varnat för andra saker, och som haft rätt. Många svenskars oro för en sovjetisk invasion under kalla kriget var knappast obefogad, även om det aldrig blev någon sådan. Men förmodligen kunde så ha skett. De ryska arkiv, som efter Sovjetunionens fall under några år var öppna, visar att rädslan definitivt inte var helt obefogad.
Churchill varnade i ett tidigt skeende (början av 1930-talet) för den framväxande tyska nazismen. För detta fick han lida spott och spe. I vissa svenska tidningar (t ex Örebrokuriren) kallades han ”krigshetsare”, eftersom han inte ville böja sig för Hitler och låta Hitler styra och ställa som han ville i Europa. Till och med hans eget parti tog delvis avstånd från honom (samtidigt som han också hade många supportrar). De flesta kritiker menade att Churchill var paranoid. Lite grand kan man givetvis förstå att engelska politiker in i det längsta vägrade se vad som höll på att hända i Tyskland under 1930-talets början. Det var ju bara 12 år sedan det blodiga Första Världskriget hade tagit slut, under vilket miljontals engelska soldater hade stupat, och tanken på ett nytt storkrig var givetvis outhärdlig. Men sanningen är ändå sanningen. Churchill hade rätt och hans belackare hade fel. Hade man agerat mot nazisterna långt tidigare, hade kanske Andra Världskriget kunnat undvikas, eller i varje fall inte kostat lika många människoliv.
Så ibland har den som varnar fel och ibland har den som varnar rätt. Att det finns de som haft fel när de varnat, bevisar inte att alla som varnar har fel. Dvs Kielos argumentering, utifrån American Freedom and Catholic Power, är ett fullständigt tomt argument. Ett debattknep och inget annat! Operation övertalning och dimridåer!
Jag kan ärligt säga att ingen skulle vara gladare än jag om jag hade fel i min fruktan för vad islam kommer att ställa till med i Sverige och Europa. Problemet är att jag har undersökt islam noggrannare än de allra flesta. Jag har studerat Koranen, hadítherna och sharíalagen i åratal (ja jag vet att jag tjatar, detta skriver jag för nytillkomna läsare). Och eftersom jag själv är kristen, är jag väl insatt i vad kristendomens heliga skrifter säger. Så det jag skriver om islam och det jag skriver om kristen tro är inte tomma ord.
Nu har Katrin Kielos i sin ledare ytterligare argument för sin tes. Hon ger lite olika data för att lugna oss. Hon nämner en annan bok The myth of the muslim tide (Myten om den muslimska tidvattenvågen) av Doug Saunders. De siffror hon anger har hon, såvitt jag kan förstå, hämtat ur Saunders bok.
”Islam leder inte till fler barn”, skriver hon. Iran har lägre födelsetal än Storbritannien och födelsetalen bland muslimska invandrare ”brukar dessutom snabbt anpassa sig till vad som är vanligt i landet de invandrat till”. Stämmer detta? Det är tveksamt. Enligt CIA:s World Factbook hade Iran 2012 födelsetalet 18,52 (per tusen invånare) medan Storbritannien hade 12,27. Födelsetalet i Iran ligger således 51 procent högre än i Storbritannien. Nu kanske Kielos räknar med hur många barn som varje familj normalt har, men det är svårt att tro att detta skulle ge henne rätt, med tanke på den stora skillnaden mellan 18,52 och 12,27. Tittar man på hur mycket befolkningen växer i procent per år är siffran för Iran 1,25 procent och 0,55 procent för Storbritannien. Befolkningen i Iran växer således mer än dubbelt så snabbt som i Storbritannien.
Dessutom finns här också kulturella faktorer. Iran är kanske det mest ”västerländska” av de muslimska länderna. Perser och araber är helt olika folk, med helt olika kulturer. Så till och med om Kielos skulle ha rätt när det gäller Iran (vilket ovanstående siffror antyder att hon inte har), så gäller detta inte nödvändigtvis för länder som Somalia och Afghanistan. För dessa länder är födelsetalet f ö (se länken ovan) 42,12 respektive 47,60 (att jämföra med 12,27 i Storbritannien)!!!
Huruvida muslimska invandrares födelsetal snabbt anpassar sig till mottagarlandets är nog mer en ren spekulation. Än så länge finns inga sådana tecken (nu är det ju lite osäkert vad hon menar med ”snabbt” – det kanske är som evolutionen ungefär; den går så långsamt att man inte kan se den).
Kielos skriver vidare:
Håller de [muslimerna] på att ta över vår kontinent? Nej, idag uppgår de till mellan tre och fyra procent. Om rådande trender fortsätter kommer andelen stiga till runt tio om 40 år.Statistik är farliga saker. Det kan missbrukas hur mycket som helst. Enligt nyligen publicerad statistik så var tågen i Sverige punktligare förra året än året innan (den som åker tåg mycket vet att detta inte stämmer). Orsaken är att man omdefinierat begreppet försening. Tidigare räknades ett tåg som försenat om det var mer än 5 minuter sent. Nu har detta höjts till 15 minuter. Dessutom räknar man numera inte in inställda tåg i förseningen. Jag såg f ö på nyheterna häromdagen att 20 procent av alla tåg i Norrland blev inställda förra månaden. Med sådana knep är det inte svårt att förstå varför antalet försenade tåg minskat. Men dessa siffror handlar ju inte om verkligheten utan om hur man definierar de olika parametrar man använder sig av. Och det är ju precis detta som är svagheten med statistik.
SCB redovisar numera i samma anda endast utrikes födda personer som invandrare. Dvs andra och tredje generationens invandrare räknas som svenskar. Polisen har dessutom fått nya riktlinjer och får inte i sin statistik ange religion, etnicitet etc. I och för sig kan jag tycka detta är rimligt ur många synpunkter. Men det finns ett problem.
Om nu vissa invandrarkulturer är starkt överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott, mörkas detta i och med att andra etc generationens invandrare numera räknas som svenskar. Andra generationens muslimska invandrare är definitivt inte svenskar kulturellt sett (annat än i undantagsfall – och då handlar det antagligen om sekulariserade invandrare, dvs som i praktiken är ateister, även om de har en muslimsk bakgrund, eller också muslimer som konverterat till kristendomen).
Andra generationens muslimska invandrare är lika mycket muslimer som första generationens muslimska invandrare. Dessutom är andra generationen ofta mer brottsbenägna (se texten nedan). De som kommer hit, efter att ha flytt från krig och elände, kanske ändå känner en smula tacksamhet mot Sverige – de första veckorna i alla fall. Men efter någon generation, när de blivit medvetna om alla sina rättigheter (och att de dessutom har få skyldigheter, och även om de nu har en del skyldigheter så straffas de inte om de underlåter att fullgöra dessa), så är det naturligt att fräckheten ökar (hos en del – ja hos alltför många). I Skolledaren, som är en tidskrift som vänder sig till rektorer och andra skolledare, kunde man i nr 1 2010 läsa en artikel med rubriken "Laglöst land i Göteborgs invandrartäta områden". Jag saxar ur artikeln:
Mitt i områden präglade av kriminalitet ligger skolor. Skolledaren har pratat med rektorer i invandrardominerade miljonprogramsområden i Göteborg om hur de bevarar skolan som fredad plats.Enligt denna tidskrift är det således ”deras barn, andra eller tredje generationens invandrare” som havererat i arbetslöshet etc och som utgör det stora problemet när det gäller brottslighet bland invandrare. Detta vet alla poliser och fältarbetare, utifrån sin erfarenhet av den verklighet som trots allt finns, men som förnekas av Godhetskören. Genom att SCB på order uppifrån numera endast räknar utrikes födda som invandrare, blir det faktum att andra och tredje generationen av vissa invandrarkulturer är groteskt överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott, osynligt i statistiken. Och det är ju precis det som är meningen. Och det är därför jag kallar våra politiker för landsförrädare. Om det nu är så att muslimska invandrare från speciellt vissa kulturer och områden (Somalia, Afghanistan, Nordafrika) är starkt överrepresenterade när det gäller t ex våldtäkter, måste svenska folket få den informationen. I så fall kan det diskuteras om vi skall ta emot människor från dessa kulturer. Jag anser inte det! Jag anser att vi skall hjälpa dessa människor på plats i stället. Och då kan vi dessutom hjälpa mångdubbelt fler (50 ggr fler minst).
I Göteborg finns områden där inte ens Hells Angels eller Bandidos vågar sig in. Men det är inte polisen de fruktar. Här styr helt andra krafter än ordningsmakten. Gårdsten, Lövgärdet, Hjällbo, Bergsjön och Biskopsgården är fattiga miljonprogramsområden. De domineras och kontrolleras av ett antal stora släkter med bakgrund från det forna Jugoslavien, Turkiet, Iran, Kurdistan, Libanon, Syrien och Somalia.
Inte de som en gång kom till Sverige för att starta jourbutiker, importfirmor eller restauranger. Eller som havererade i arbetslöshet, hemlängtan och alienation. Det är deras barn, andra eller tredje generationens "invandrare". I dessa områden sker en eskalerande utveckling med bilbränder, stenkastning mot brandmän och poliser, skottlossning, knivöverfall, misshandel och mord. Skjutvapen används och finns i alla grupperingar.
När de stora släkterna bildar pakter mot kriminella mc-gäng kan mycket stora belopp gå till vapen, och vapenleverantörer saknas inte.
Det har bildats ett parallellt samhälle utanför samhället, där blodsbanden är starka och där det råder helt andra, oskrivna lagar vid sidan om den verkliga lagstiftningen.
Så beskrivs situationen av poliser, socionomer och fältarbetare som arbetar i dessa områden.
Johan Hellström skrev den 18/1 2013 på Avpixlat.com:
Brottsstatistiken talar sitt eget tydliga språk, i form av Brottsförebyggande rådets rapporter 1996:2 och 2005:17 [kontrollera själv om du inte tror de siffror som nu följer! – Kristers kommentar], som dels visar att utrikes födda och barn till utrikes födda är kraftigt överrepresenterade (flera hundra procent för utrikes födda) vad gäller brott som t.ex. våldtäkt och försök till våldtäkt (inklusive mot barn), dödligt våld och försök till mord och dråp, rån samt grov misshandel mot kvinnor och barn. Dessutom visar den att överrepresentationen ökade från 1996 till 2005, utan att detta förklaras av socioekonomiska faktorer som utbildningsgrad eller inkomst. Ökningen förklaras i rapporten av att invandringen av de nationaliteter som är mest överrepresenterade vad gäller brott har varit fortsatt hög mellan rapporterna. Vilka nationaliteter är då detta? Jo, samma områden som vi har rekordhög invandring från även idag, nämligen Afrika och Mellanöstern. Drygt 20% av alla invandrare födda i Afrika och nästan 19% av alla födda i Västasien (t.ex. Irak och Syrien) var registrerade för något brott mellan 1997 och 2001. BRÅ har nu valt att sluta publicera statistik över gärningsmännens ursprung, då Brottsförebyggande rådet tydligen tycker det är oviktigt för brottsförebyggande åtgärder vilka det är som begår brotten, en tämligen unik inställning för en myndighet som BRÅ [i rapporterna från 1996 och 2005 kunde man fortfarande utläsa brottsligheten bland invandrare som separat grupp – vill man få en uppfattning om invandrares brottslighet idag får man helt enkelt extrapolera siffrorna från 1996 och 2005 – Kristers kommentar].Svenska folket måste, utifrån kunskap om sanningen, kunna få bilda sig en uppfattning och sedan rösta utifrån de slutsatser de drar av denna kunskap! Att undanhålla svenska folket sådan information är odemokratiskt och i praktiken ingenting annat än landförräderi! Det är svårt att förstå vad som driver dessa politiker (och journalister). Jag har ju svårt att tro att de medvetet vill skada vårt land. Så förmodligen handlar det till stora delar om att det gått prestige i det mångkulturella samhället. Plus att ingen vågar säga något på grund av att den politiska korrekthetens åsiktspolis omedelbart krossar var och en som vågar bryta tystnaden när det gäller invandringens nackdelar (eller i varje fall försöker krossa – när det gäller mig kanske de inte lyckas eftersom jag är pensionär som inte kan avskedas, men en politiker kan åsiktspolisen garanterat krossa). En ytterligare faktor är också att debatten idag alltmer urartat till ett slags världsmästerskap i godhet. Alla vill vara godast, och säga de godaste, mest underbara sakerna. Och bli applåderade. Tyvärr tenderar världsmästerskap i godhet att urarta till världsmästerskap i floskler!
Skånepolisen erkänner i sin kvartalsrapport för fjärde kvartalet 2012 att personrånen, som utgör 73% av alla rån, begås av unga av utomnordisk härkomst som agerar i grupp mot unga brottsoffer. Även när det gäller brott mot funktionsnedsatta och äldre, en typ av brott som ökat med över 90% på fyra år, skriver man att gärningsmännen består av övervägande kringresande ligor av utländsk härkomst. Vad gäller rekorden i grymma, grova och bisarra brott så är det bara att läsa om brotten i media, där gärningsmännen nästan alltid benämns som ”svenskar” eller något svenskklingande som ”Vimmerbybon”, ”Boråspappan” eller liknande. Detta skall gå tillbaks till det s.k. Lilla Saltsjöbadsavtalet som svenska journalister enligt rykten träffade via Svenska Publicistklubben 1987, om att inte skriva om utrikes födda gärningsmäns härkomst samt att beskriva dem som svenskar om de hunnit få svenskt medborgarskap [att något sådant avtal skulle existera förnekas från journalisthåll – det spelar inte så stor roll om det finns ett sådant konkret avtal eller ej, i praktiken är det uppenbart, och har också bekräftats av en del journalister, att avtalets punkter ändå tillämpas – Kristers kommentar]. Gräver man djupare, som vissa privatspanare och alternativmedia, genom att begära ut offentliga handlingar från domstolarna, så klarnar bilden. Gruppvåldtäkter, sanslöst brutala misshandelsfall som fallet Rudolf eller Kortedalamisshandeln, åldringsrån, knivrånare i 11-årsåldern, terrorister, folkmordsåtalade, hedersmord, andeutdrivning, våldsamma upplopp bland ungdomar, ungdomsrån, halvt fotbollslag som döms för en serie brutala misshandelsfall och rån och liknande fall. Låter brottet osvenskt är sannolikheten hög att gärningsmannen har invandrarbakgrund. Det är inte rasism att erkänna detta, däremot är det ett svek mot alla inblandade att blunda för problemen och det är aldrig en lyckad strategi för att finna en lösning.
Att mångkulturen är ett stort fiasko världen över är ett faktum och inte heller det rasistisk propaganda. Goda avsikter garanterar inte en lycklig utgång, något allt fler länder tvingats inse, utan att ha samma generösa välfärdssystem som Sverige med retroaktiv föräldrapenning och fulla förmåner. Storbritannien, USA och Kanada har framhållits som föregångsländer när invandringen diskuterats, men man nämner inte vilka enorma problem dessa länder har eller vilka förutsättningar som råder. Storbritannien har nollvision vad gäller nettoinvandring och stora problem med integration och växande islamistiska samhällen i samhället, de blundar även för svartarbete, skattefusk och löner under minimilönen samt begränsar välfärden för invandrarna. I USA är segregationen total och tittar man på gruppen somalier, som framställs som framgångsrik i USA, så har de både den lägsta medianinkomsten och sysselsättningsgraden, några svenska välfärdsförmåner är förstås inte att tala om. I Kanada har man en strängt tillämpad arbetskraftsinvandring, där man även försäkrar sig om att flyktingar ska kunna anpassa sig och hitta arbete, som på intet sätt liknar invandringen i Sverige. Här [i Sverige – Kristers kommentar] har invandringen från de allra mest underutvecklade länderna i världen varit högre under enbart 2012 än den var under hela 30-årsperioden 1960-1990.
Jag tycker Sverige ska vara ett tolerant land och att svenskarna är ett tolerant folk. Men tolerans för det annorlunda är inte samma sak som anpassning av det svenska till det främmande, så som sker i Sverige. Tolerans är inte att införa muslimska helgdagar i Sverige, som Carin Jämtin föreslog 2011. Tolerans är inte heller att förminska det svenska framför det utländska, som flertalet ledande politiker gjort. Tolerans och religionsfrihet är inte att muslimer har rätt att bygga moskéer bara för att det finns kyrkor i Sverige, religionsfrihet är friheten att tillbe vilken religion man vill, eller att vara ateist.
Enligt Wikipedia finns f n 451 000 personer med rötter i muslimska länder i vårt land. Dessa utgör 4,7 procent (dvs något mer än de 3-4 procent som Kielos anger). Av dessa är 110 000 kopplade till någon form av moskéverksamhet, dvs 1,2 procent. Frågan är dock hur man skall räkna här. Och det är ju i sådana här sammanhang som man kan bevisa vad som helst med statistik. Siffrorna på hur många muslimer som är aktiva är synnerligen osäkra. När man talar om invandringens konsekvenser anser jag nog att det mest relevanta är att räkna med alla de personer som har rötter i muslimska länder. Vid en konfrontation är jag övertygad om att även inaktiva muslimer kommer att solidarisera sig med sin egen kultur och religion. Ungefär som att syskon kan kivas inbördes, men när någon utomstående slår min lillebror, då ställer jag upp för honom.
Beträffande den prognos Kielos ger för tillväxten av andelen muslimer i vårt land så kan följande sägas: Antalet muslimer tillsammans med muslimernas födelsetal/dödstal i vårt land jämfört med antalet icke-muslimer och deras födelsetal/dödstal plus immigration/emigration bestämmer befolkningsutvecklingen. För några år sedan (2010) gjorde jag en beräkning utifrån en enkel matematisk modell. Jag använde de siffror jag då hittade på SCB:s hemsida (antalet invandrare med muslimsk bakgrund etc) och kom då fram till följande:
Om varje svenskt par får 1,7 barn (det var den siffra SCB gav när jag gjorde min beräkning) och motsvarande siffra för muslimer är 5 barn (SCB angav ingen siffra för detta, men jag tror att 5 barn är en ganska realistisk siffra, jag har t ex aldrig hört talas om en somalisk familj som har mindre än 8 barn) kommer det att dröja 63 år innan muslimerna utgör en tredjedel av befolkningen i Sverige och 94 år innan de utgör 50 procent. Siffran en tredjedel har jag valt, eftersom jag uppskattar denna som den ”kritiska massan”. När muslimerna utgör en tredjedel av befolkningen, kommer de att kräva verkligt inflytande och risken finns att Sverige etc då blir som Libanon på 1980-talet. Självmordsbombningar, hot, kidnappningar, muslimerna upprättar en stat i staten etc, etc och så till slut ett fullskaligt inbördeskrig. Siffran 50 procent är uppenbar. När muslimerna passerat den gränsen utgör de majoritet och kommer att bilda regering. Och sedan kommer snabbt Riksdagen att upplösas, eller så bildar man, under en övergångsperiod, en skendemokrati (som i Egypten och andra muslimska länder). Slutmålet är sharíalagar och kalifatet.
Min beräkningar måste givetvis tas med en stor nypa salt (speciellt när det gäller tidsaspekten), men visar ändå på vad som i princip gäller. I min beräkning har jag f ö räknat med att ingen ytterligare invandring sker (dvs totalt invandringsstopp från och med 2010 – i själva verket väller det in muslimska invandrare som aldrig förr), vilket gör att mina siffror definitivt inte är överdrivna. Förmodligen tvärtom. Om muslimernas födelsetal ”snabbt anpassar sig till mottagarlandets” stämmer givetvis inte min beräkning. Men huruvida de verkligen anpassar sina födelsetal återstår att se. Jag vet att imamer reser runt och uppmanar muslimer i Västvärlden att skaffa så många barn som möjligt. ”Det är er heliga plikt”. Jag vet också att mullor och imamer, både i Europa och i muslimvärlden, gång på gång har förutsagt att de kommer att ta över Västvärlden inom 50 år (eller liknande). Muslimerna klarade inte att genom krig erövra Europa på Medeltiden. Men nu räknar de med att göra detta demografiskt. Så många tongivande muslimer håller uppenbarligen inte med Katrine Kielos i hennes analys.
Det finns mycket statistik och många prognoser som inte stämmer med Kielos påståenden. I den norska tidningen DN.no kunde man den 15/1 2013 läsa en artikel med rubriken ”Minoriteter i majoritet på 54 skolor i Oslo”.
Elever med norska som modersmål är i minoritet på 54 av 125 grundskolor i Oslo visar siffror som Oslo kommun tagit fram. Andelen minoritetselever ligger totalt på 40,7 procent i huvudstaden.Man berättar att det i Oslo finns 56 500 grundskoleelever, 23 000 tillhör minoriteter varav 62 procent får särskild undervisning i norska. Samtliga skolor där elever med norska som modersmål ligger i ostkanten av Oslo. 16 grundskolor består nästan helt och hållet av minoriteter med över 80 procent elever som har annat modersmål.
Vidare visar rapporten att andelen minoritetselever minskar på västkant men ökar på ostkant. Blott nio skolor har mer än 90 procent elever med norska som modersmål, samtliga dessa finns på västkant eller Nordstrand. F ö så förutsäger norsk Statistisk SentralByrå (SSB) enligt Aftonbladet att etniska norrmän kommer att vara i minoritet i Oslo inom 28 år. Självklart måste liknande siffror gälla för Sverige, som har en mycket högre invandring av muslimer (förhållande till invånarantalet) än Norge.
Man kan inte enbart titta på muslimernas andel av hela befolkningen, vilket visas av det som sägs om Oslo ovan. Muslimerna koncentrerar sig till vissa områden (t ex delar av storstäder). Detta är en framgångsrik strategi. Även om de utgör en minoritet utslaget på hela landet, kan de samtidigt utgöra en majoritet inom ett begränsat område. På så sätt ”tillhör” detta område muslimerna och de kan börja tillämpa sina egna lagar och bestämmelser där. Nästa steg är att muslimerna inom sina områden är tungt beväpnade, har egna ”passkontroller” för den som skall ut och in etc, etc. Detta har vi sett i Libanon, och även i Jordanien försökte sig palestinierna på en liknande taktik (vilket slutade med ett blodbad – Svart September – när alla palestinier slängdes ut från Jordanien 1970/71). På sikt blir det omöjligt för polisen att bege sig in i ett sådant område. För detta krävs stora militära förband försedda med stridsvagnar och med luftunderstöd. Detta kallas inbördeskrig, om läsaren inte visste det. Och några militära förband har vi dessutom knappast i dagens Sverige.
I mina ögon spelar det inte så stor roll om muslimer kommer att vara i majoritet i vårt land om 50 år eller om 100 år eller om 300 år. De kommer obevekligt att bli en majoritet (om inte något katastrofalt eller oväntat inträffar). Det är lika illa i vilket fall som helst. Att ge bort Europa till islam är att spotta på de miljoner soldater som gav sina liv för att befria Europa från nazismens ondskefulla hydra.
Kielos skriver angående påståendet att muslimer inte är lojala mot de länder som tagit emot dem:
Bland muslimska invandrare i Frankrike uppger 85 procent att de har känslor av närhet till andra fransmän. Det är fler än vad som uppger känslor av närhet till andra muslimer. Lojaliteten med Frankrike verkar inte heller ha att göra med hur sekulariserad man är. Bland de som definierar sig själva som först och främst muslimer är känslan av närhet till andra fransmän ännu högre. I Storbritannien säger 83 procent av alla muslimer att de är stolta över att vara britter. Det är en högre andel än för britter i allmänhet.Om dessa siffror verkligen skulle stämma vore ingen gladare än jag. Men jag tror inte på dem. I varje fall är det inte så enkelt som Kielos påstår. ”Känsla av närhet till andra fransmän” låter ju gulligt, men frågan är vad det innebär. Islams prästerskap har sedan lång tid tillbaka diskuterat farorna med att muslimer utvandrar till icke-muslimska länder. Man är bl a rädd för att de skall tappa sin tro, genom att de förförs av den västerländska livsstilen (hög levnadsstandard, droger, fri tillgång till sex, tro på förnuftet som yttersta auktoritet och ateistiska bortförklaringar av religiösa begrepp). Därför uppmanar man muslimer till att inte låta sig integreras i de länder de invandrat till (detta diskuteras här).
Sura 5:51 har följande att säga:
Oh, ni som tror [dvs ”ni muslimer”]!Här har jag använt Yusuf Alis engelska koranöversättning, som bland rättrogna muslimer anses vara den bästa. Det finns visserligen muslimer som menar att det arabiska ord som ovan översatts till ”vänner” i själva verket egentligen handlar om att ingå allianser med kristna och judar, men att det inte finns något som hindrar en muslim från att bli personlig vän med en icke-muslim. Mot detta kan sägas att i så fall borde Yusuf Ali på något sätt ha antytt detta i sin översättning (hans översättning är full av kommentarer, på vissa sidor utgör kommentarerna hälften av texten). Men ingenstans kommenterar han att så skulle vara fallet. Dessutom visar hedersmord och mycket, mycket annat att det är illa ställt med muslimernas integration. Ett litet studiebesök i Rosengård i Malmö eller Bergsjön utanför Göteborg rekommenderas.
Tag inte judar och kristna som vänner och beskyddare:
De är bara vänner och beskyddare för varandra.
Kielos gör ett rejält försök att blanda bort korten när hon skriver:
Den muslimska invandringen är inte annorlunda än tidigare vågor. En grupp av ofta fattiga men ambitiösa människor som genomgår en tuff omställning. Ofta från landsbygden till moderna städer allt trots nationella och språkliga barriärer.Det här är ett mycket vanligt sätt att lugna de som ser faror med massinvandringen av muslimer till Europa. Det som sker just nu är inget nytt. Vi har haft många invandringsvågor under historiens gång. Just nu är det muslimer. För några decennier sedan var det chilenare och innan dess ungrare som kom till Sverige. Och går vi hundratals år bakåt i tiden så kom tyska smeder (under Gustaf Vasas tid) och valloner (1600-talet och framåt). För att inte tala om alla svenskar som blev invandrare i USA på 1800-talet. Men så enkelt är det inte! Alla invandringsvågor är inte jämförbara.
Beträffande de tyska smederna och vallonerna så handlade det om ca 800 st respektive 1000 st. I båda fallen skedde invandringen under flera decennier och kan inte på något sätt jämföras med den massinvandring av muslimer (t ex somalier) som sker idag. De tyska smederna och vallonerna förde dessutom med sig värdefulla kunskaper i smide och järnhantering (det var ju därför de fick komma hit). Chilenare och ungrare kom från länder med västerländsk/kristen kultur och många av de som kom var yrkeskunniga inom olika områden. Och de svenska invandrarna i USA levde inte på socialbidrag och fick inte föräldrapenning för flera år tillbaka retroaktivt. I stället var de med och byggde upp USA. Bröt mark, arbetade hårt och försörjde sig själva. Invandringen av svenskar till USA var, till skillnad från dagens invandring från Mellanöstern och Nordafrika och Somalia till Sverige, en verklig kassako för mottagarlandet!
När det gäller de kunskaper som den absoluta merparten av dagens muslimska invandrare för med sig, så är dessa helt ointressanta för den svenska arbetsmarknaden (det finns vissa undantag – från t ex Iran kommer en hel del välutbildade invandrare). När det gäller invandrare från Somalia och Afghanistan och liknande områden så är merparten analfabeter (för somalier och afghaner gäller siffran 4/5 enligt uppgifter i diverse olika media – se t ex här!). De kommer dessutom från en kultur som är totalt annorlunda i förhållande till den svenska kulturen. Det finns nästan inga beröringspunkter alls och det kommer att ta 100-tals år innan dessa invandrare eventuellt skulle kunna utgöra en integrerad del av Sverige (om vi med Sverige menar något som påminner om dagens Sverige). Långt innan dess har nog dessvärre det stora inbördeskriget brutit ut. Till och med den extremt politiskt korrekta Sveriges Radio erkänner på sin hemsida problemet.
Allt fler av landets nyanlända invandrare är analfabeter och kan varken läsa eller skriva när de kommer till Sverige. Nu vill Sveriges kommuner och landsting, SKL, att regeringen lägger mer resurser på svenskundervisningen för invandrare.Att det är svårt för nyanlända att komma in i arbetslivet är inte svårt att förstå. Även etniska svenska ungdomar har mycket svårt att få ett riktigt arbete (som inte är subventionerat genom olika arbetsmarknadsåtgärder och därmed inte tillför något till statskassan). Nyligen krävde två riksdagsledamöter i en debattartikel i SvD att det s k etableringsstödet för nyanlända, som nu gäller i två år, skall utökas till fem eller sju år. Att massinvandringen till Sverige från MENA (Mellanöster/Nordafrika) och liknande skulle vara den kassako för vårt land, som Godhetskören regelbundet proklamerar, tycks stämma illa med verkligheten. Men i den politiskt korrekta analysen så finns ju ingen verklighet eller sanning. Där finns bara politiskt korrekta åsikter, som är sannare än sanningen själv och verkligare än verkligheten själv!
– Eleverna har inte ens traditionen att läsa skyltar. Tittar inte på symboler, bildtolkning är jättesvårt, siffror och att lära sig klockan är jättekomplicerat, säger Johanna Karlman, SFI-lärare i Borlänge.
Antalet elever i SFI, som har liten eller ingen skolgång alls från hemlandet har, som vi rapporterat i dag, fördubblats på fem år i Sverige. Drygt 19 000 av kursdeltagarna var det förra året som hade max tre års tidigare utbildning. Kommunen ansvarar för sfi-utbildningen. Och Per-Arne Andersson, chef vid avdelningen för lärande och arbetsmarknad på Sveriges kommuner och landsting, SKL, vill nu se ett ökat erfarenhetsutbyte mellan kommunerna i den här frågan.
Han säger att det i dag är svårt att hitta rätt kompetens för att undervisa eleverna på sina modersmål till exempel, och att det är dyrt att utveckla kompetensen som finns. Regeringen borde helt enkelt satsa mer pengar på SFI, tycker han:
– Ja ett sätt är ju att samtala med regeringen när det gäller ersättningsfrågan och där är det ju viktigt att man skickar de signalerna från regeringens sida så som vi ser det, säger Per-Arne Andersson.
-----
– Vi har en kraftigt växande asylinvandring. Den här gruppen blir allt mer lågutbildad. Det finns ingen politisk beredskap. Jag ser en regering som springer runt och försöker fånga fallande bollar. Helhetsgreppet, det ser inte jag, säger Anna Dahlberg, politisk chefredaktör på Expressen i Sveriges Radios Studio Ett.
På Regeringens hemsida hittar man en skrift med titeln "Sverige i en åldrande värld – framtidsperspektiv på en demografiska utvecklingen" av Thomas Lindh. Jag citerar (3.2.1 svid 79):
Regionen Mellanöstern-Nordafrika (MENA) utgör ett mycket bra komplement till Europa i befolkningshänseende. Diskussionen ovan om Europas demografi visar att arbetskraft i migrationsåldrarna är och under lång tid kommer att förbli en bristvara i EU (såvida inte Turkiet släpps in). I MENA finns de emellertid i ett sådant överflöd att de har svårt att skapa sig en framtid i det egna landet. De är ofta högutbildade, i många fall med små möjligheter att tillgodogöra sig sin akademiska examen. Det gäller speciellt kvinnorna.Det är uppenbart att den som skriver ovanstående är oerhört fjärmad från verkligheten. Han tycks helt omedveten om vad islam är och vilka oerhörda kulturskillnader som finns mellan invandrare från MENA och invandrare från länder som Japan, Kina, Sydamerika eller USA. Det går ju inte att jämföra. Lindh skriver om islamfientliga stämningar i Danmark, som om dessa stämningar inte har någon grund i faktiska skeenden. Visst finns stämningar i Danmark som är negativa till islam. Men det finns mycket goda skäl till dessa stämningar med tanke på hur islam breder ut sig, tar för sig och blir allt fräckare. Och hur alltför många muslimska ungdomar beter sig. Att ett dokument på Regeringens egen hemsida uppvisar en sådan naivitet är skrämmande. För mig visar detta att vår Regering inte är kompetent att leda vårt land. De är uppenbarligen beredda, att i den politiska korrekthetens namn, störta vårt land i fördärvet.
En gemensam arbetsmarknad EU-MENA skulle med all sannolikhet kunna underlätta omställningen till en äldre befolkning i Europa, en ytterligare ekonomisk integration av Medelhavsregionen skulle därtill kunna ge ännu fler vinster. De politiska svårigheterna är emellertid formidabla och efter 9/11 har förutsättningarna verkligen inte förbättrats. Likväl har vi i Sverige tagit emot ett stort antal flyktingar från regionen, såväl kristna assyrier som muslimska irakier och kurder. Tidigare har vi haft ett stort inflöde av iranier.
Det är emellertid uppenbart att dessa grupper diskrimineras i betydligt högre grad än europeiska invandrare. I vårt grannland Danmark är stämningarna direkt fientliga och islamfientliga politiska rörelser är mycket vanliga i Europa.
David Nyström skrev den 9/12 2012 i en ledare (som hade vissa bra poänger) i Gefle Dagblad, som förklaring till varför SD växer, ”Människor fungerar (tyvärr) så att de noterar om en främling begår brott, men ignorerar om någon av den egna nationaliteten gör det.” Det kan säkert vara som Nyström skriver i vissa fall. Men när det gäller Sverige och vissa grupper av invandrare, så handlar det snarare om att vanliga svenskar reagerar över att vissa invandrargrupper (som utgör minoriteter i vårt land) är våldsamt överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott (våldtäkt, våldsbrott, personrån etc). Och det människor också reagerar över, och detta är kanske en ännu starkare faktor när det gäller att driva vanliga människor mot högerkanten, är när man noterar hur media och politiker gör allt för att mörka brottsbenägenheten hos vissa invandrargrupper. Jag skulle tro att många människor idag är mer arga på våra politiker och journalister än de är på brottsliga invandrare, eftersom man ser dessa politiker och journalister som landsförrädare (vilket de i mina ögon också är). Och det var ju precis så som Breivik resonerade. Han är, enligt vad han skriver i sitt manifest, inte arg på invandrare. Han förstår att människor som lever fattigt och under hot, försöker skaffa sig ett bättre liv. Det han var arg på var de politiker som han menade förrådde sitt eget land genom en ansvarslös invandringspolitik. Därför riktades hans attentat (till skillnad från den svenska lasermannen och den nyligen dömde serieskytten i Malmö Peter Mangs) inte mot invandrare utan mot politiker. Självklart stöder jag inte på något sätt Breviks agerande, men jag kan ändå konstatera att det finns en viss logik i att han placerade en bilbomb utanför regeringsbyggnaden i Oslo (morden på ungdomarna på Utøya framstår som obegripliga och helt sjuka, eftersom dessa ungdomar knappast kan ha något ansvar för situationen i Norge).
Missförstå mig inte! Jag stöder som sagt inte på något sätt Breiviks dåd. Men, jag ser faran i att man inte tillåter en öppen debatt när det gäller en så infekterad fråga som den muslimska massinvandringen till Sverige. Att, som journalister och politiker, försöka tiga ihjäl problemen håller inte i långa loppet. Människor ser med egna ögon vad som håller på att ske med vårt land. Och att som lök på laxen försöka ta bort gamla svenska traditioner och uttrycka förakt för Sverige som land, för den svenska kulturen och för det svenska folket, vilket både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin gjort (jag har flera exempel på detta i tidigare bloggartiklar), gör bara saken värre. Människor knyter händerna i byxfickorna och blir allt ilsknare. Att politiker och journalister inte känner av detta är inte förvånande, eftersom dessa grupperingar verkar vara totalt förblindade av ideologi och rädsla för att säga något som är fel. På så sätt driver man vanliga människor mot SD. Man uttrycker förvåning över att SD växer trots att media etc gjort allt för att krossa SD. Det är inte speciellt förvånande. Människor känner en befogad oro för vårt lands framtid och när de märker att de etablerade partierna helt negligerar vad människor känner, ja då söker man sig andra vägar. Jag avslutar dagens inlägg genom att citera mig själv från en tidigare bloggartikel:
Helge Lurås, forskare på Utrikespolitiska Institutet i Norge sade i en inslag på den ryska nyhetskanalen Russia Today (vilket sändes dagen efter Breiviks terrordåd):Vi har en alltmer intensiv debatt om immigration och vad immigrationen gör med den norska kulturen och om detta verkligen är rätt väg. Marginaliserade norrmän upplever att det politiska etablissemanget inte lyssnar på deras åsikter. Det norska folket har aldrig konsulterats om de vill ha immigration eller ej och det politiska etablissemanget bor i enbart ”vita” områden medan immigranter flödar in i deras områden [där vanliga norrmän bor], tar deras jobb etc och de [dvs de vanliga norrmännen] har inte någon möjlighet att spela enligt de demokratiska reglerna.Jag skriver helt under på vad Lurås säger och detta kan ograverat överföras på Sverige. Oliktänkande (t ex de som är kritiska mot vår invandringspolitik) stigmatiseras som ”oberörbara” (t ex SD) och frustrationen hos vanliga människor växer. Jag har berört detta många gånger tidigare. Det är oerhört farligt och dessutom är det inte sann demokrati. Det är elitokrati, där det politiska etablissemanget och kultureliten (kulturdräggen) anser sig stå över vanliga människor och menar sig veta bättre än Svensson vad som är bäst för Svensson. Problemet är att etablissemanget styrs av hjärndöd politisk korrekthet där varje debatt om kontroversiella frågor är förbjuden, medan Svensson styrs av sunt bondförnuft.
