1. Först tänkte jag slå ett slag för min artikel om fado, som jag har på hemsidan. Eftersom jag befunnit mig i Lissabon de senaste två månaderna så har jag lagt till lite material där. Om du inte vet något om fado (vilket de flesta svenskar inte gör) har du här möjlighet att utöka din allmänbildning. Jag kan f ö nämna att svenska Wikipedia länkar till min fadoartikel från sin artikel om fado.
2. Svenska media, med några få undantag, torde höra till de mest vinklade i världen (givetvis överträffas de i detta avseende av media i Nordkorea och liknande länder, men detta påstående är knappast något att berömma sig över). I våra grannländer så är media inte lika begränsade av den politiska korrekthetens förkvävande blytäcke. Helsingforstidningen HUFVUDSTADSBLADET hade den 19/1 2014 en intressant artikel med rubriken ”Frommare kan ingen vara” (artikeln är en jpg-bild, eftersom jag inte hittat artikeln på tidningens hemsida). Författaren, Anna-Lena Laurén, har rest runt i norra Kaukasien och med egna ögon sett den pågående islamiseringen i området. Underrubriken lyder, ”De ryska myndigheterna försöker bekämpa islamiseringen i norra Kaukasien genom att grunda islamska läroinrättningar. Samtidigt kryper islamismen bakvägen in i de statliga strukturerna”.
Laurén har tidigare besökt området och ser den här gången en tydlig skillnad.
– Måste vi sitta i baksätet tillsammans? Är det ok om jag sätter mig där framme? Jag tittade förvånat på tjänstemannen, en drygt trettioårig kille med sekulär utbildning, två högskoleexamina och rätt goda kunskaper i tyska.
– Tyvärr måste fotografen sitta där.
– Okej.
Vi satte oss i baksätet. Jag hade inte varit minsta förvånad om jag hade befunnit mig i Afghanistan eller ens i en dagestansk bergsby. Nu befann vi oss i Dagestans huvudstad Machatjkala, en stad med en viss sekulär tradition, framför allt inom det utbildade skiktet. Under mina tidigare resor i Kaukasien har jag aldrig fått intrycket att religionen inte skulle spela någon roll. Det gör den. Men de flesta kaukasier jag möter brukar elegant kunna glida mellan världarna. Att man tror på gud som utgångspunkt är legio, men samtidigt har man sällan haft någon särskilt dogmatisk syn på hur viktigt det är att i varje tänkbar situation följa detaljerade regler för hur en god muslim förväntas uppträda. Kaukasier burkar vara bra på att anpassa sig till rådande kontext.
Nu har det alltså blivit ett problem att sitta på samma bilbänk som en kvinnlig journalist. För en person som för några år sedan inte ens bad sina böner
Under vår tre timmar långa färd konstaterar samma tjänsteman att muslimerna håller på att ta över norra Kaukasien…
– Armenierna är tvungna att stryka på foten. Vi muslimer föder fler barn och är mer krigiska till vår natur, säger tjänstemannen stolt. (fetstil tillagt av mig) Först tror jag att det är jag som missförstår honom. Men ju längre samtalet löper desto tydligare inser jag att denna tjänsteman, som är anställd av ungdomsministeriet för att bekämpa radikaliseringen bland ungdomar har ungefär samma världsbild som Jussi Halla-aho. Muslimerna håller på att ta över och slutmålet är ett världsomspännande kalifat. Det är uttryckligen så han säger.Som sagt, det tycks som att utvecklingen mot det världsomspännande kalifatet går sin gilla gång. Här ser vi också tydligt skillnaden mellan islam och kristendomen. Inom kristendomen anses det eftersträvansvärt att bekänna sina synder och andra felaktiga handlingar (dvs när man gjort fel mot Gud eller mot sina medmänniskor) och att be om förlåtelse och göra bättring. Inom islam är det nästan omöjligt att be en annan människa om förlåtelse, eller ens att öppet erkänna att man gjort fel. Det vore att tappa ansiktet. Kristendomen är en fridens och fredens religion (och kom nu inte och tjata om att det skett mycket ont i kristendomens namn – detta har ingenting med Jesus att göra) medan islam är krigets och våldets och hatets religion (och kom nu inte med det vanliga att islamisterna missförstått islam – islamisterna har inte alls missförstått islam, det är de som följer Koranen och islams andra heliga skrifter). Vilket också tjänstemannen i reportaget stolt erkänner. Han skryter till och med över att muslimer är mer krigiska till sin natur (vad det nu är att skryta med). Och det var ju därför Hitler var så imponerad av islam, samtidigt som han föraktade den kristna tron (i den här artikeln tar jag upp denna aspekt).
Efter att islam uppstod på 600-talet påbörjades omedelbart erövringskrig (eftersom detta är ett av islams viktigaste bud). Nordafrika och Arabien erövrades snabbt. När man nådde Konstantinopel (nuvarande Istanbul) blev det stopp. Staden, som var enormt starkt befäst, stod emot islam ända till 1453 då den föll. Muslimerna använde vid detta tillfälle en jättelik belägringskanon, som de besköt Konstantinopels murar med under två månader. Trots att försvararna bara var ca 7 000 man medan den muslimske sultanen Mehmet II hade 100 000 man till sitt förfogande, krävdes flera försök att storma staden, varvid förlusterna bland muslimerna blev fruktansvärda.
Efter att Konstantinopel fallit försökte muslimerna tränga in i Europa men tack vare att Konstantinopel stått emot så länge hade Europa nu hunnit bli så starkt att muslimerna efter några smärre framgångar till slut fick ge upp. Och sedan har status quo mer eller mindre bevarats ända fram till våra dagar, när muslimerna nu åter vädrar morgonluft. Den här gången använder man inte konventionella vapen och soldater, eftersom man är totalt underlägsen Väst militärt. Utan nu har man funnit en smartare och säkrare taktik, nämligen att översvämma Europa med muslimska immigranter. Detta kan inte Europa stå emot, eftersom de europeiska ledarna och de intellektuella lider av patologisk altruism (”godhet” intill självutplåning – för att ”hjälpa” lidande människor är man beredd att förstöra sina egna länder och skapa ett helvete för den egna befolkningen).
Genom höga födelsetal och en växande aggressivitet (i takt med att man utgör en större och större andel av Europas befolkning, vågar muslimerna visa alltmer av islams sanna natur) räknar de muslimska ledarna kallt med att Europa inom 50-100 år kommer att vara en muslimsk kontinent med sharíalagar. Och det kan inte uteslutas att det är precis vad som kommer att ske. Den västerländska kulturen tycks vara en döende, alltmer perverterad kultur, där människor inte längre tror på någonting, inte ens sin egen kultur och där man bara hyser förakt för sitt eget land och sitt eget folk. Och där man dessutom öppet pekar finger mot Gud. Man stiftar till och med lagar för att visa sitt förakt mot Guds bud! Historien visar oss att en sådan kultur omöjligen kan stå emot en beslutsam angripare. Precis som att djurarter dör ut så dör kulturer ut. Ingenting säger att den västerländska kulturen kommer att undgå detta öde.
Jesus är (enligt den kristna tron lever Jesus även idag) en fridsfurste som befaller sina efterföljare att älska och inte hata. Och han säger mycket klart att vi inte bara är kallade att älska våra vänner utan också våra fiender (jag älskar muslimer som människor, men det betyder inte att jag är beredd att ge bort mitt land till islam). Han uppmanar sina lärjungar (dit alla kristna räknas) att sprida kristendomen genom att predika kärlek och även handla i kärlek. Muhammed var en krigsfurste som predikade hat och våld och hans efterföljare befalldes att erövra hela världen och tvinga in alla människor under islams terrorvälde. Ytterst sett är det inte jag som säger att det är så. Det är bara att läsa Nya Testamentet (dvs vad Jesus säger) och att läsa Koranen och hadítherna (de senare är lika bindande som Koranen för en rättrogen muslim) så ser man att det jag skriver är sant (du som nu anser att det jag säger är fel, utmanar jag att komma med citat från Nya Testamentet eller från islams heliga skrifter, som bevisar att jag har fel, vilket du inte kan, eftersom jag läst både Bibeln och Koranen mycket, mycket noga).
Moder Therésa gjorde helt enkelt det Jesus befallde henne att göra medan bin Ladin gjorde det som Muhammed befallde honom att göra. Båda var trogna lärjungar till sin Mästare, men det de gjorde var helt olika saker. Kärlek och liv respektive hat och död. På frukten känner man som sagt trädet. Det goda trädet bär god frukt och det onda trädet bär ond frukt.
