söndag 5 januari 2014

Signalement – igen och igen och...

I Aftonbladet den 14/11 2013 kunde man läsa en artikel med rubrik "Polisen jagar ensam barnrånare i Motala" (obs "barnrånare och inte "bankrånare"!). Jag saxar några spridda rader ur artikeln:
För andra gången på kort tid rånade ett barn en äldre person i Motala.

I kväll knuffade barnet omkull en kvinna i 70-årsåldern och stal hennes väska.

– Vi är tacksamma för alla upplysningar om det här från allmänheten, säger Fredrik Kliman, presstalesman vid polisen i Östergötland.

Fakta Polisen söker vittnen

Enligt kvinnan var det en pojke i 5-6-årsåldern.

– Hon uppger att det är en väldigt ung person. Vi är osäker på hur ung personen är men att det är en unge. Det gick väldigt fort i båda fallen, säger Kliman.

På onsdag kväll rånades en annan äldre kvinna vid samma tidpunkt efter mörkrets inbrott i Gamla stan. Även då fick rånaren, som beskrivs som ett barn, med sig en handväska.

– Motala har inte haft den här typen av problem på ett tag. Det kan finnas ett samband. Vi är därför tacksam för alla upplysningar från allmänheten.

Enligt de utsatta kvinnorna är barnet kortväxt och mörkt klädd.

Nu fortsätter polisen med inre spaning och har stora förhoppningar om att kunna hitta barnet.

– Vi betar av alla tips som vi får in och hoppas även att det ska finnas iakttagelser från gårdagens händelse. Har vi tur finns det övervakningsfilm att se på eftersom det skedde utanför en butik.
Polisen betar av alla tips och hoppas att det finns "iakttagelser från gårdagens händelse". Polisen förlitar sig således på tips från allmänheten. Med tanke på vilket intetsägande signalement allmänheten får genom artikeln i Aftonbladet, så är givetvis sannolikheten att polisen skall få användbara "upplysningar från allmänheten" minimal. Det man får reda på är att rånaren är "kortväxt", "ett barn", "att det är en unge", "en pojke i 5-6-årsåldern" och att denne är "mörkklädd". Det är ju ett väldigt allmänt hållet signalement och till föga nytta. Jag antar att det finns en hel del pojkar i 5-6-årsåldern i Motala. Och att ett barn är "kortväxt" är inte speciellt upplysande. Och "mörkklädd" är ju tämligen ointressant en timme efter rånet. Det tar ju inte speciellt många sekunder att byta kläder. Men man får väl utgå från att det som anges i signalementet är så mycket som den politiska korrektheten tillåter media att ange (utan att bli beskyllda för att vara rasister – fast jag kan ju inte riktigt förstå på vad sätt det är rasism att beskriva utseendet på en efterspanad person, om man nu verkligen vill ha tag på den personen).

Meningen "Motala har inte haft den här typen av problem på ett tag" verkar hämtad ur Grönköpings Veckoblad. Vadå "på ett tag". Menar de således att 5-åriga rånare är en vanlig företeelse, men att man under en kortare tid haft ett uppehåll i serierånen begångna av 5-åringar? Det har jag ju svårt att tro. Jag förstår inte vad som menas? De slår ju nästan knut på sig själva, de goda journalisterna, i sin iver att få till det.

I artikeln läser vi också, "Nu fortsätter polisen med inre spaning och har stora förhoppningar om att kunna hitta barnet". För den som inte är så insatt i polisiärt arbete kan jag berätta att "inre spaning" innebär att man sitter i polishuset och söker i olika typer av register, databaser, utredningar av tidigare brott, ringer telefonsamtal etc, och sedan lägger pussel utifrån detta. En skicklig kriminalare kan på så sätt komma förvånansvärt långt i en utredning, utan att sätta sin fot utanför Polishuset. Det var just av sådana skäl Malmöpolisen hade sitt omskrivna register över brottsliga romer. Inte av rasistiska skäl, som media påstod, utan helt enkelt därför att vissa romska grupper och familjer är kraftigt överrepresenterade när det gäller vissa typer av brott.

Det torde vara tämligen (minst sagt) ovanligt med etniskt svenska barn i åldern 5-6 år, som begår rån av den här typen. Sannolikheten talar för att det är en romsk kille. Detta skall inte tolkas som att alla romer är tjuvar och banditer. Absolut inte! Men en oroväckande stor del av vissa typer av brott, och då bl a stölder och åldringsrån, begås av romer (det framgår då och då när media försäger sig, annars kan man se detta på Avpixlat.info. Detta bekräftas också av mina polisbekanta. Det handlar då ofta om romer från Östeuropa. Om man nu skall vara fullkomligt ärlig och sann, och varför skulle man inte vara det, så är vissa kulturer mer brottsbenägna än andra. Det är inte rasism att säga så, lika lite som det är rasism att säga att den nazistiska kulturen/ideologin var ond. Rasism är att negativt särbehandla människor enbart (och av inget annat skäl) för att de genetiskt tillhör en viss folkgrupp (eller ras, som man sade tidigare). Ett exempel på detta är Förintelsen. I de fall jag talar om i föreliggande artikel, handlar det om grupper som bevisligen beter sig illa. Punkt slut!

Statistik i Danmark (som inte redovisar brottstyp) för 2012 visar t ex att somaliska medborgare döms för brott mot strafflagen 10 gånger så ofta som danska medborgare (i förhållande till sin numerär) – och då ingår dessutom en del somalier, som redan fått danskt medborgarskap, i den senare gruppen (med all sannolikhet är de överrepresenterade även där). När det gäller invandrare från Ostasien är det precis tvärtom. De är kraftigt underrepresenterade i brottsstatistiken. Så kom inte och snacka om att det inte är skillnad mellan olika kulturer och folk! Jag skall inte diskutera orsakerna här, det har jag redan gjort i andra artiklar och planerar att göra i kommande artiklar. Enligt tidigare blogginlägg jag skrivit så har de senaste åren samtliga överfallsvåldtäkter i Oslo med känd gärningsman begåtts av icke-europeiska invandrare (läs t ex denna artikel, där jag redovisar en synnerligen tillförlitlig källa – artikeln är lång så sök på "Oslo" med webbläsarens sökfunktion). I Sverige är all sådan statistik numera förbjuden, men det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda här.

Om inte vissa invandrargrupper vore starkt överrepresenterade när det gäller brott, borde det inte finnas någon anledning att mörka vissa statistiska data, och inte heller funnes det då anledning att pixla bilder på brottsliga invandrare och undvika att nämna deras namn (när man inte gör samma sak på etniskt svenska brottslingar). I så fall skulle ju statistiken klart och tydligt bevisa att SD har fel när de påstår att vissa invandrargrupper är groteskt överrepresenterade beträffande vissa typer av brottslighet (bl a grova våldsbrott, våldtäkter och personrån). Därmed skulle SD marginaliseras som politiskt part, och det är svårt att tro att M, S, MP etc skulle ha något emot att SD marginaliserades. Och den statistiken skulle också visa att jag har fel i det jag skriver, vilket skulle göra mig oerhört glad och lättad. Jag skulle gråta av glädje (jag skojar inte)! Det som gör att jag skriver om sådana här saker, vilket skaffar mig en hel del fiender, plus att många kristna tar avstånd från mig, är på grund av att jag är djupt oroad över mitt lands framtid. Jag ser ett fruktansvärt framtidsscenario för mitt fosterland och för hela Europa! Tyvärr tror jag inte att jag har fel. Förbudet mot att visa etnicitet i brottsstatisk och liknande, och medias självpåtagna censur i dessa frågor, utgör, enligt min mening, ett absolut bindande bevis för att jag tyvärr har rätt (vilket jag djupt beklagar – jag vill inte att det skall vara på det sättet, men jag kan inte komma ifrån sanningen – kan du det?)! För något halvår sedan läste jag om något ruggigt våldsbrott i Skåne. Direkt dök tanken upp i min hjärna att "det måste vara en muslim". Givetvis framgick inte gärningsmannens etnicitet av de artiklar jag läste. Jag minns hur ledsen jag kände mig. Varför då? Jo jag var ledsen över att tanken "det måste vara en muslim" instinktivt dök upp. Jag vill inte känna så. Jag sade för mig själv "Gode Gud låt det inte vara en muslim så jag får mina förutfattade meningar bekräftade" (tyvärr framkom ganska snart, på Avpixlat, att gärningsmannen var just muslim, eller i varje fall kom från den kulturen).

Tyvärr har medias balanserande på kanten till lögnens avgrund, gjort att sådana tankar alltför lätt dyker upp hos mig. Och jag tror inte jag är ensam om det. Definitivt inte! Genom att media beter sig som de gör, så tror folk att alla brott, där det inte uttryckligen framgår att gärningsmannen är etnisk svensk, begås av invandrare, och speciellt då vissa grupper av invandrare. Och det är djupt tragiskt. På det sättet motverkar media sitt eget syfte, som tycks vara att hjälpa invandrarna mot förutfattade meningar. Det blir ju precis tvärtom. Endast kunskap om sanningen kan göra oss fria, säger Bibeln. Men det är ju inte bara Bibeln som säger. Att så är fallet inser var och en som kan tänka själv. Det vore bättre om media berättade sanningen. Och det bästa vore att invandrare som begår grova brott (innan de blivit svenska medborgare) utvisades på livstid. Då skulle många fler människor kunna ställa upp på Sveriges invandringspolitik. Självklart blir en normal människa förbannad (ursäkta uttrycket men att t ex skriva "arg" är att underskatta hur människor känner) när hon får reda på att en muslimsk invandrare mördat sin svenska fru inför barnens ögon och och sedan styckat henne (jag tänker då på ett fall för ett par år sedan i Göteborg – jag har skrivit om detta här – sök på ordet "Hisingen" för att hitta). Och sedan får vederbörande, efter ett löjligt lågt straff, stanna kvar i Sverige (och förmodligen försörjas av svenska folket) livet ut. Det är sådant som ger SD röster. Och som kanske kommer att ge SD 20% eller mer i nästa val. Det skulle inte förvåna mig om det kommer att handla om sådana siffror. Och dessutom är det orättfärdigt, oavsett om det ger SD röster eller ej. Politiker och journalister har inte rätt att genom manipulation och lögn undanhålla sanningen om invandringens negativa konsekvenser för svenska folket!

Apropå romer så har nu förundersökningen gällande det s k "romregistret" hos polisen i Malmö lagts ned. Och registret finns kvar. Att ett sådant register existerade basunerades ut med stora rubriker och man ojade sig över hur hemskt det var. Skånepolisen anklagades av den självgoda Godhetskören (givetvis) för att vara rasister (och i förlängningen nazister). I registret fanns också barn med och det framställdes som extra graverande (jag vill minnas att vissa skribenter t o m jämförde Malmöpolisens register med Förintelsen – något som visar på en ofattbar aningslöshet hos Godhetskören). Men, som polisen i Malmö själva sade; barnen är ofta en del av den brottsliga verksamheten (ungefär som barnrånaren i Motala – inte börjar en 5-åring på egen hand att råna äldre personer, det skall du inte inbilla mig!) och då måste barnen finnas med i dessa register. Om inte de brottsliga romerna gillar att deras barn finns med i polisregister, får de sluta använda sina barn i sin brottsliga verksamhet. Bollen ligger, som jag skriver ovan, hos dem och inte hos polisen. Det är brottslingarna som agerar. Polisen gensvarar bara på skurkarnas agerande. Det är ungefär som "muren" (som till största delen inte är en mur utan ett staket) mellan Israel och de palestinska områdena. När palestinierna slutar med terror kommer muren att rivas. Bollen ligger hos palestinierna.

Inom vissa kulturer är brott en familjeangelägenhet (det gäller ju också maffian). Att Malmöpolisen anser sig behöva ett särskilt register över brottsliga romer, kastar ingen skugga över Malmöpolisen – det kastar däremot en skugga över den östeuropeiska, romska kulturen! Och att de svenska romerna inte klart uttryckt någon som helst förståelse för Malmöpolisens registrering av brottsliga romska familjer, talar tyvärr inte väl för de svenska romerna. Hade de varit rättfärdiga, borde de i stället ha uttalat kritik mot de brottsliga romer från Östeuropa, som ger romer i allmänhet dåligt rykte. Problemet ligger faktiskt inte hos polisen utan hos brottslingarna! Det är inte polisregistret som ger romerna dåligt rykte. Det klarar romerna uppenbarligen av själva med den äran. Jag känner en del romer. De har berättat för mig att det är stora skillnader mellan romer och romer. I Finland råder stora motsättningar mellan sådana grupper och vissa av dem ser ner på andra romer. Under nazitiden samlades romer, precis om judar, in och skickades till lägren (bl a Auschwitz), där de så småningom gasades (man undrar om Förintelseförnekarna också förnekar att romer gasades?). Men nazisterna menade att det var stor skillnad mellan olika romska grupperingar och vissa grupper undgick av olika skäl helt att skickas till lägren (nazisterna var väldigt noggranna i sådana här frågor om ras och etnicitet, så de hade säkert någon teori bakom). Så det är tydligen skillnad på romer och romer. Därför tror jag att de svenska romerna skulle tjäna på att distansera sig från brottsliga, östeuropeiska romer i stället för att instinktivt solidarisera sig med dem.

Göteborgsposten (GP) hade för en tid sedan en artikel, som knyter an till det jag skriver. Där redovisade man hur GP förhåller sig till det här med signalement. Rubriken var fyndigt nog "Hur förhåller sig GP till signalement?" Jag saxar lite:
GP har inget generellt stopp för signalement, men vi är restriktiva. När allmänintresset är mycket stort har vi signalement. Det kan handla om fall där en serie brott begås av samma gärningsman under en kort tidsperiod, och gärningsmannen utgör en fara för allmänheten. Det kan också handla om extrema våldsbrott där det kan finnas fara för allmänheten.

Skälen till att GP inte anger signalement oftare är främst två:

1. Signalement är, särskilt i ett tidigt skede i en brottsutredning, osäkra. Det finns risk att GP därmed sprider felaktiga uppgifter.

2. Det är inte GP:s uppgift att hjälpa polisen att fånga brottslingar. GP ska inte agera som polisens förlängda arm.
När det gäller punkt 1 så är ju signalementet viktigt just i ett tidigt skeende av utredningen (när det gäller vissa typer av brott med okänd gärningsman eller känd gärningsman som ännu inte är gripen och som kanske är farlig). När gärningsmannen väl är gripen är signalementet ofta inte lika viktigt längre. Nu säger man sig visserligen vara villig att ge signalement i vissa fall. Och det är ju bra. Men det som gör att detta inte känns trovärdigt är, att när man ger signalement så är det, som jag visat i flera sammanhang, ofta så ofullständigt att det nästan blir värdelöst, just för att det inte skall framgå att gärningsmannen är t ex somalier eller liknande.

Punkt 2 är minst sagt anmärkningsvärd. Det torde vara varje svensk medborgares uppgift och plikt att hjälpa polisen att fånga brottslingar (de brottslingar det handlar om är ju knappast några frihetskämpar typ Robin Hood, utan otäcka skurkar som mördar, rånar och våldtar). Att en stor dagstidning offentligt deklarerar att den inte är villig att hjälpa polisen att fånga brottslingar ser jag som oroväckande. Givetvis skall tidningar inte okritiskt agera polisens förlängda arm, det håller jag med om. Media skall ju också granska och kritisera polisen (och den rollen sköter media storslaget om än väldigt ensidigt – man är ju generellt sett oerhört negativa till polisen, vilket t ex turerna kring "romregistret" klart visar). Men nog skall väl ändå media övergripande bidra till att brott löses och nya brott förhindras? Det tycker jag är ganska självklart.

Frågan är dessutom om media i allmänhet verkligen anger signalement ens när det gäller farliga brottslingar. Jo, när det gäller vissa grupper kanske – som etniska svenskar. Men mycket talar för att man inte gör det när det gäller invandrare, och då speciellt sådana från MENA (Mellanöstern och Nordafrika plus Somalia och Sudan) och romer. Jag har mängder av konkreta exempel på detta i olika bloggartiklar. För ett par år sedan våldtog t ex en somalisk yngling en 10-årig flicka i Danmark (det skedde i en park så flickan hade inte följt med somaliern hem eller något sådant), Flickan våldtogs både vaginalt och analt. Den våldtagna flickans kompis flydde från platsen och larmade polis men när de kom så var våldtäktsmannen borta. Köpenhamnspolisen befarade att ynglingen i fråga hade flytt över till Sverige. I danska media angavs att den efterspanade var somalier (vilket är en mycket tydlig del av signalementet och således viktig). När Sydsvenskan skrev om det som skett, var den misstänktes etnicitet borttagen. Man var således villig att riskera att småflickor i Sydsverige blev våldtagna (om nu den misstänkte tagit sig över Öresund) hellre än att ge ett så exakt signalement som möjligt. Nog är det väl en väldig skillnad mellan "ca 180 cm lång, kort skägg och brunögd, med ljusa jeans och en röd jacka" och "ca 180 cm lång, kort skägg och brunögd med somaliskt utseende och klädd i ljusa jeans och en röd jacka". Ju fler detaljer som är lätta att känna igen, och svåra att ändra på, desto mer användbart signalement. Kläder kan man byta, och skägg kan man raka av och långt hår kan man stoppa in i en mössa. Men "somaliskt utseende är inte så lätt att ändra på – titta bara på Michael Jackson, som höll på hela livet för att försöka bli en "vit man" utan att vara speciellt framgångsrik!

Det är svårt att tro att en normal människa inte skulle vilja att en sådan här förbrytare skall gripas så snart som möjligt. Den våldtagna flickan har, förutom kanske svåra skador i underlivet, också fått psykiska men för livet. Jag har svårt att tro att ens Godhetskörens medlemmar skulle vilja att en sådan här ond person skall gå fri (och kanske fortsätta att förstöra livet för andra unga flickor). Och här ser man den politiska korrekthetens förkvävande kraft. Och här ser man tydligt att när man går in under en ond ideologi eller en ond religion, ja då går vettet ur.