Några dagar tidigare (29/1 2014) hade Göteborgsposten (GP) en artikel på samma tema med titeln "Tro och solidaritet måste lägga alla kort på bordet”. Författare är Sameh Egyptson, som är islamolog och religionsforskare.
Nu avslöjar således Expressen (och GP) hur Sossarna, i ca 15 år (ända sedan 1999) spelat under täcket med islam och bl a genom tidigare Broderskapsrörelsen, numera Tro och Solidaritet, åtagit sig att driva igenom lagstiftning om muslimska helgdagar, och överenskommelser på arbetsplatser med avseende på fredagsbönen och mycket, mycket annat. Man har också förbundit sig att få in fler muslimer i den svenska politiken.
Beträffande Broderskapsrörelsen så var den en gång i tiden en organisation för kristna socialdemokrater och fyllde en viktig uppgift. I takt med att sanning, i politikens och offentlighetens värld, alltmer ersatts av politisk korrekthet, så har också Broderskapsrörelsen urartat (de har så att säga följt Svenska Kyrkans i fotspåren). Det var länge sedan denna rörelse hade något med kristen tro att göra (om man med kristen tro menar det som Jesus förmedlade, och jag kan inte se hur man skulle kunna mena något annat). Och sedan tog man steget fullt och bytte namn till Tro och solidaritet. Tro på vad kan man undra. Och solidaritet med vad kan man undra. Knappast med kristendomen i alla fall. Och solidariteten verkar inte innefatta vare sig Sverige som land eller Sveriges ursprungliga befolkning. Jag misstänker att man delar sin religiösa världsbild med vår käre ärkebiskop, och i likhet med henne låter Aftonbladets hemsida definiera begrepp som godhet och kristendom. Därmed visar man att man definitivt lämnat den kristna tron och numera tillber sin egen, självdefinierade ”godhet”. Ja i princip upphöjer sig själv till gud.
Detaljer kring Broderskapsrörelsens samarbete med islam finns dokumenterat i ett dokument producerat av Broderskapsrörelsen själv, vilket har titeln "Delaktighet, identitet & integration” och är daterat april 1999.
Självklart är det inte fel att ha en dialog med invandrargrupper. Det är en sak. Men att spela under täcket och mer eller mindre i smyg försöka ge islam allt större inflytande på svensk politik och kultur, är oacceptabelt. Det har som sagt ryktats om ovanstående en längre tid men nu vet man således. Att inga media tidigare vågat ta upp det hela beror förmodligen på rädslan att bli kallad rasist, ett epitet som man per automatik hänger på alla som inte är beredda att ge bort vårt land till islam.
Det är inte heller fel att muslimer är delaktiga i svensk politik. Absolut inte. De bor ju här (vilket jag personligen beklagar, eftersom islam, som jag ser det, kommer att ställa till fruktansvärda problem för vårt land på sikt) och då skall de självklart få verka även politiskt (under förutsättning att de är svenska medborgare). Men samma regler, när det gäller att sitta i olika nämnder etc, som gäller för vanliga etniska svenskar, skall givetvis också gälla muslimer som är svenska medborgare!!! De skall vare sig diskrimineras eller ges förtur. De skall definitivt inte myglas in i politiken, som sossarna tydligen vill, utan skall bedömas utifrån sin duglighet och sina kunskaper och inget annat. En förutsättning skall dessutom vara att de fullt ut accepterar svensk lag och svenska kultur.
I artikeln i Expressen säger Carina Hägg, ”– Socialdemokraternas samarbete med islamister handlar om makt, den politiska dagordningen och mandat. Jag är oerhört glad att avtalet avslöjats. Det visar samtidigt att grunden till varför jag sparkas var en lögn. Nu måste partiledningen rensa upp, säger hon.”Sossarnas och vänsterns oerhörda sympati för islam är svår att förstå. Rent ideologiskt befinner sig socialism och marxism så lång från islam som det bara är möjligt. Dessutom förstår man inte vad man håller på med. Att släppa fram islam är fullständigt livsfarligt. Allt eftersom muslimerna blir fler och fler kommer de att flytta fram sina positioner. Islam är en aggressiv, krigisk och manipulerande kultur (se min föregående bloggartikel). I alla länder, där islam fått inflytande, har det slutat på samma sätt. Inbördeskrig (lågskaligt med terrordåd eller högskaligt) och att islam till slut tar över och sedan är det slut med både demokrati, religionsfrihet, sexuellt frihet, jämlikhet, yttrandefrihet och alla andra friheter som vi säger oss värdera så högt. Om ett land, trots att fundamentalistiska muslimer försökt ta landet, inte fallit för islam så har detta så gott som alltid berott på att detta land har varit för starkt militärt och polisiärt (som t ex Jordanien och Tunisien, vilka visserligen är muslimländer, men som trots detta varit förhållandevis sekulariserade och demokratiska – i Jordanien slutade det hela med fullskaligt inbördeskrig med tiotusentals döda och sedan slängdes PLO helt sonika ut och hamnade då i Libanon, vilket förvandlade på några år detta förhållandevis välmående och toleranta land till en rykande ruinhög).
Miljoner allierade soldater dog för att försvara demokrati och frihet under Andra Världskriget. Och allt detta är man således nu beredd att mer eller mindre ge upp inför islam. I mina ögon är det som att spotta på alla allierade WW2-soldaters gravar. Eller kan man vara så aningslös så att man inte har lärt sig något av historien? Ja kanske är det så.
Sossarna gjorde en hel del bra saker under sina många år vid makten. De skapade ett folkhem med trygghet och också en mycket bra skola. Inget annat land har, såvitt jag vet, så framgångsrikt lyckats förena kollektivets och individens intressen. Men sedan förändrades sossarna vid mitten av 1960-talet. Från att ha haft kloka ledare som Erlander, Sträng etc, vilka stod med båda fötterna på marken, och vilka värnade om Sverige och svenska folket, och där många hade en gedigen erfarenhet från vanliga yrken på olika nivåer, så fick vi Olof Palme, som jag ser som en stor katastrof för vårt land. Det tyckte jag då och det tycker jag fortfarande. Han representerade den nya typ av politiker som, med vissa undantag, styrt vårt land sedan dess. Välutbildade, intelligenta, smarta och samtidigt fanatiska ideologer, som var/är beredda att kliva över lik för att skapa det nya paradiset som de drömt fram vid sitt skrivbord eller i favoritfåtöljen. Palme kom till makten 1969, men hade under många år innan haft ett stort inflytande såsom varande Erlanders påläggskalv. 1968/69 kom så den nya svenska, ideologiserade skolan, bl a inspirerad av Palmes politiska idéer, där svenska folket på sikt skulle hjärntvättas till de rätta åsikterna (ateism, materialism och historielöshet). Allt eftersom historieämnet, och även religionsämnet, fått mindre plats i läroplanerna, i kombination med att det man studerar inom dessa ämnen koncentrerats på sådant som stämmer med ideologin – typ ”innan arbetarrörelsen uppstod var det bara ett mörker i tusentals år och sedan kom arbetarrörelsen och ljuset tändes”, jag överdriver givetvis men något ligger det i vad jag säger) har vi fått ett folk som mer eller mindre saknar klassisk bildning och inte har någon verklig kunskap om, eller förståelse av, vare sig historia eller religion (vilket avspeglas i den infantila, offentliga debatt som förs i vår land). Och det var ju liksom det som var tanken. Ett historielöst folk är lätt att kontrollera och manipulera. Det är ju bl a därför som representanter för socialdemokratin och vänstern tuggar fradga så fort ordet ”friskolor” nämns. Ideologer har alltid fruktat människor som tänker själva.
Under 1970-talet drevs politikerna, speciellt de på vänsterkant, av ideologi. Huruvida detta är bra eller dåligt beror på om ideologin är bra eller dålig. Det ideologiska nitälskandet mattades så småningom av försvann, och numera har det ideologiska tänkandet till stora delar ersatts av den politiska korrektheten, som är minst lika förtryckande men mer svårgreppbar. Ideologierna var ju ofta klart formulerade i olika program, medan den politiska korrektheten huvudsakligen handlar om allas rädsla för alla. Man försöker passa in i mainstream så att säga. På så sätt driver skutan Sverige vind för våg. Det blir som ett skepp utan vare sig kompass eller sjökort. Kompassen ger ju kursen (ungefär som ideologin eller visionen ger kursen för ett land) medan sjökortet visar var grund och öar och hamnar finns (dvs visar vad som är sant och verkligt). Ett land som styrs av en ideologi kan vara ett starkt land, även om ideologin i sig är ond, eftersom man ändå står för någonting och är konsekvent. Ett land som styrs av politisk korrekthet, dvs fruktan för vad andra skall tycka, blir ett svagt land, som på sikt faller sönder av sig självt, alternativt lätt kan erövras av en inre eller yttre fiende. Speciellt om denna fiende har en ideologi eller religion som gör dem starka.
En skuta som driver vind för våg kan hamna var som helst. På samma sätt ser vi hur i Sverige, som driver vind för våg på den politiska korrekthetens hav, de mest absurda åsikter har blivit gångbara och nästan obligatoriska. Hade någon för 50 år sedan påstått att det inte fanns några biologiska kön, hade vederbörande med all rätt blivit utskrattad och dessutom bemötts med starka motargument (t ex från djurriket). Den som påstått att det inte finns någon svensk kultur hade mötts av samma reaktioner. Idag tas sådana, i mina ögon hjärndöda åsikter, på fullaste allvar och nästan ingen journalist skulle våga ifrågasätta det som sägs. Den politiska korrektheten gör att människor inte vågar använda sitt förnuft utan i stället försöker överbjuda varandra i att säga det som de tror att andra vill höra. Och den typen av fruktan leder obevekligt till dumhet, vilket inte är förvånande.
Sveriges sinnessjuka invandringspolitik och förbudet mot varje form av kritik mot denna, beror just på den typen av fruktan, i vars förlängning dumheten poppar upp. I stället för att klart och logiskt tänka igenom hur vi skall hjälpa så många lidande människor som möjligt på bästa sätt, utan att det får alltför negativa konsekvenser för vårt eget land, så överbjuder man varandra i godhetsfloskler, som egentligen inte betyder något. Men det låter bra, för den som inte kan eller orkar tänka analytiskt. Problemet är att vår nuvarande, ansvarslösa, ogenomtänkta invandringspolitik kommer att förstöra landet Sverige på sikt. Det förvånar mig f ö att Annie Lööf ännu inte föreslagit att papperslösa, dvs illegala, invandrare, skall ha förtur till de högsta politiska ämbetena i vårt land, inkluderande statsministerposten – det hade väl ändå blivit jackpott i godhetspoäng, eller hur?! Där hade hon slagit sossarna med hästlängder.
Man, låt oss återvända till svenska skolan. Att sossarna nu anklagar Alliansen för tillståndet i dagens skola är fullständigt befängt. Sossarna har under ca 40 års tid (från Palme vid mitten av 60-talet tills Alliansen tog över) konsekvent förstört den svenska skolan. Sedan har tyvärr Alliansen inte lyckats något vidare heller, vilket jag kunde förutspått. De är nämligen handlingsförlamade genom den politiska korrekthetens tryck, och vågar inte göra de drastiska förändringar som krävs för att man på allvar skulle kunna ändra skolan till det bättre. Men, det är inte det vi skall diskutera nu.
Just denna historielöshet och bristande förståelse av religioner gör att våra politiker, journalister och intellektuella (som själva är offer för svenska skolan) är helt oförmögna att förstå vad islam är (precis som det gör att de inte kan förstå konflikten i Mellanöstern). Vem som helst, som inte ligger i narkos, kan se att det finns en oerhörd korrelation mellan islam och elände av alla de slag (det är ju därför muslimer i miljoner flyr till Europa och inte tvärtom). Trots detta släpper man in horder av muslimer i vårt land och manipulerar till och med i smyg för att införa muslimska helgdagar och ge islam ett växande inflytande i vårt land. Ingen skall betvivla att detta på sikt kommer att leda till stort lidande för svenska folket.
I artikeln i Expressen finns en intervju med Sameh Egyptson (som författade artikeln i GP). Man skriver:
Sameh Egyptson, islamolog och religionsforskare vid Lunds universitet, menar att Sveriges muslimska råd inte är bra representanter för muslimer i allmänhet. – Flera ledande personer i Sveriges muslimska råd är islamister. De har velat införa sharialagar och de samarbetar med och stöder det islamistiska partiet Muslimska Brödraskapet. De demonstrerade till exempel för Muhammad Mursi när han avsattes, säger Sameh Egyptson.I England har ledande politiker föreslagit att man skall tillåta sharíalagar för muslimer (liknande tankar har även framförts i Sverige). Till och med Ärkebiskopen av Canterbury (Englands motsvarighet till Antje Jackelén) har gjort uttalanden i den vägen (i förlängningen anar man dessutom att dessa lagar sedan kommer att tillämpas på alla, och inte bara på muslimer). Detta är så fel som det bara kan bli. Att ha olika lagar för olika befolkningsgrupper leder på sikt till oerhörda motsättningar och förmodligen inbördeskrig. Dessutom är det fel med tanke på de muslimer som flytt till Väst – jag avser då de som är verkliga flyktingar – tyvärr utgör dessa nog en minoritet av de muslimer som kommer hit. De har flytt för att undkomma islams förtryck. De kanske lämnat islam och blivit ateister eller konverterat till kristendomen eller är homosexuella (allt detta medför dödsstraff enligt sharíalagen). Skall de då mötas av samma förtryck när de kommer hit? Skall vi ha samma elände här? Hur kommer det sig f ö att det aldrig i debatten nämns att islam påbjuder dödsstraff för homosexualitet. Hur rimmar det med de homosexuellas rättigheter, som man samtidigt säger sig värna om (samma människor som nu försöker ge islam ett grepp över Sverige brukar tala sig varma för de homosexuellas rättigheter)?
Carina Hägg sade i intervjun i Expressen, ”Socialdemokraternas samarbete med islamister handlar om makt, den politiska dagordningen och mandat”. Och det är nog så det är. En gång i tiden hade Socialdemokraterna en ideologi och en bärande vision om att skapa ett land utan fattigdom och förtryck. Den gamla sortens sossar lyckades komma förvånansvärt långt i sin vision, även om visionen också fick visa negativa konsekvenser, där alla problem hade tekniska lösningar (jag tänker t ex på makarna Myrdal) och där det gällde att uppfostra människor till de rätta tankarna. Men ändå, man lyckades ganska väl. Sedan kom Palme och de gamla gedigna politikerna (som t ex hade insett att man inte kan höja arbetarklassens status genom att drastiskt sänka kraven i skolan) ersattes av yrkespolitiker som aldrig någonsin haft ett vanligt arbete. Till en början drevs dessa politiker av visioner (70-talet var ju visionernas årtionde) men så småningom fick vi dagens politiker, som varken har vision eller något annat (och som trodde att man gjorde alla arbetarbarn högskolebehöriga genom att sänka gymnasienivån till en nivå lägre än realexamen, vilken man tog i årskurs 9 i den gamla skolan). De är bara maktmänniskor, som är beredda att göra vad som helst (manipulation, lögn och hjärntvätt) för att behålla makten. Jag vill minnas att runt 70 procent av Sveriges muslimer röstar på S. Med tanke på det växande antalet muslimer i vårt land, så kan sossarna utan tvekan komma till makten i nästa val med muslimernas hjälp. Och utan deras hjälp fortsätter kanske Alliansen att regera. Men att vara beredd att äventyra sitt eget land för att få politisk makt, ja det är förkastligt Och föraktligt!
Jag har svårt att tro att de politiker som försöker ge islam ett allt större inflytande i vårt land vet någonting om islam. Annat än vad de läst i politiskt korrekta media. Och vill de veta mer ja då kommer någon från Södertörns Högskola (ett institut där politisk korrekthet och vänsteråsikter smäller mycket högre än objektivitet och vetenskaplighet) och berättar om islam. Politiker och journalister har garanterat aldrig läst sharíalagen (vilket jag har). Och det intressanta är, att om jag skulle säga till Carin Jämtin eller någon liknande, att enligt denna lag så skall den som lämnar islam dödas, och att samma sak gäller den som begår homosexuella handlingar, så skulle Carin Jämtin och alla andra politiskt korrekta ... (här kan läsaren sätta in ett lämpligt ord efter tycke och smak) säga, ”Det tror jag inte på”. Och skulle jag bevisa för dem att det faktiskt står så (vilket de aldrig skulle ge mig tillfälle att göra), då skulle de bara säga, ”Jo men det är bara en liten ynka miljontedels promille av muslimerna som följer detta.” Etc, etc.
Fundamentalistisk ideologi och idioti är ekvivalenta storheter. De är som gravitation och acceleration, vilka enligt allmänna relativitetsteorin är omöjliga att skilja åt genom några som helst observationer. Det tragiska är, att det är sådana människor som manövrerat sig in på de högsta politiska posterna i vårt land. Och i media, som totalt domineras av ideologi och politisk korrekthet (i stället för sanning och objektivitet). Och Alliansen tycks inte vara ett dugg bättre än sossarna. Inte ett dugg. Möjligen är drivkrafterna något annorlunda. Men det hjälper ju knappast vårt stackars land, som tycks vara dömt försvinna in i okunskapens, intoleransens och dumhetens mörker.
