Som kanske märkts så har det varit lite stiltje på min blogg de senaste månaderna. Ett av skälen till detta är att jag tillbringat några månader i mitt älskade Lissabon för att lyssna på fado och njuta av livet och ett skönare klimat, och samtidigt koppla av från allt man kan bli upprörd över i Sverige (t ex våra ryggradslösa politiker som säljer ut sitt eget land till islam och som i den falska godhetens namn tillåter ett allt otryggare samhälle att utvecklas, där gamlingar inte längre vågar öppna när det ringer på dörren och där hundratals områden i Sverige idag inte längre tillhör Sverige – polisen kan bara åka in i dessa områden med stora, tungt beväpnade insatsstyrkor).
Jag har nu skaffat en lägenhet i Lissabon. Denna ligger precis där jag vill att den skall ligga, vilket är stadsdelen Graça, som ligger på den högsta av Lissabons kullar. Till lägenheten hör två balkonger med utsikt över den vackra Tejofloden, som flyter genom Lissabon. Det är bara några minuters promenad till mina favoritfadoställen. Jag planerar att flytta dit någon gång i höst, om allt går som det skall. Dessvärre går ju inte allt som det skall när man fyllt 70. I varje fall inte alltid. Men vi får hoppas att det blir som jag tänkt den här gången.
Bilden (klicka på bilden för att göra den större) är visserligen inte tagen från min lägenhet, men den är tagen från en plats inte långt ifrån där jag kommer att bo. Lissabon är en stad efter mitt hjärta. Det är ju också Stockholm, där jag bott i många år, men tyvärr så har det Stockholm jag ser idag föga likhet med det Stockholm jag minns. Att komma till Lissabon är att komma 50 år bakåt i tiden i vissa avseenden. Och det passar mig perfekt.Jag vet inte om jag kommer att fortsätta att skriva på bloggen efter att jag flyttat. Som jag påpekat många gånger så har jag redan sagt det mesta när det gäller min syn på islam, invandring, ateismen, den kristna tron, svenska media, Godhetskören och mycket annat. Det finns inte speciellt mycket mer att tillägga. Det man läser i tidningarna är bara upprepningar av det som tidigare skett, och som jag redan kommenterat. Det är bara andra namn, andra orter och andra datum. Men principen är densamma hela tiden. När det gäller min hemsida, som innehåller artiklar av mer bestående värde, kommer jag att försöka ha den kvar och även skriva nya artiklar (jag har många planerade sådana). Bloggen kostar ju inget att ha kvar, så den får väl ligga där den ligger. Jag har några nya bloggartiklar planerade, som jag kommer att skriva innan jag flyttar. Inget hindrar givetvis att jag fortsätter att skriva från Lissabon, men vi får se hur det blir med den saken.
Tyvärr är min visualisering av det framtida Sverige synnerligen mörk, men jag hoppas verkligen att jag har fel. Inte bara för min egen skull utan framför allt med tanke på kommande generationer. Hur ett folk (det svenska folket) frivilligt kan välja att ge bort sitt land till en förtryckande ideologi (jag tänker då på islam) är för mig helt ofattbart. Min hjärna kan helt enkelt inte ta in detta. Speciellt med tanke på vilket fruktansvärt lidande detta kommer att åsamka de egna barnen. Men svenska folket har tydligen sagt sitt (87 procent röstade ju i sista valet på fortsatt massinvandring av muslimer till Sverige), och då får det bli så.
Nu kan man förstås ifrågasätta vad svenska folket verkligen röstade på. Valet handlade inte om att svenska folket, utifrån sann kunskap om konsekvenserna av invandringen till Sverige, om vad islam står för etc, valde som de gjorde, utan svenska folket lurades av manipulerande, ljugande, trixande, vinklade journalister att rösta ungefär som journalisterna ville att de skulle rösta. Så det största ansvaret faller över våra journalister och politiker och vår kulturelit, dvs de som normalt skulle värna om sitt folk och sitt land (eftersom de borde förstå mer av det som sker än vanliga människor), och som nu i stället har förrått sitt folk och sitt land. Precis som att journalisterna, politikerna och kultureliten förrådde tyska folket på 1930-talet och fick dem att anamma Adolf Hitler (denne kom ju till makten inom det demokratiska systemet, vilket han sedan snabbt avskaffade), med katastrofala konsekvenser som följd (långt innan Hitler blev Rikskansler så hade han starkt stöd från både Kapitalet och många kulturpersoner – t ex så tillhörde två nobelpristagare i fysik, Johannes Starck och Philipp Lenard, hans främsta vapendragare).
Jag vill i alla fall önska mina läsare en riktigt Glad påsk!!! Även om jag personligen har svårt att känna någon större glädje när jag tänker på mitt arma lands framtid. Min tröst och mitt hopp är att Gud har allt i sin hand.
